Se och hörvärt ....
Igårkväll blev jag kvar nere i vardagsrummet när pv tackade för sig och då, av en händelse, började dokumentären "Butja och framtiden", Vilket program! Så här beskrivs det:
"Staden Butja i Ukraina blev känd för hela världen efter den terror och de krigsbrott som ryska soldater utsatte stadens invånare för under vintern 2022. Åren har gått och invånarna kämpar med att bygga upp sina liv och sin vardag med skolpjäser, återuppbyggnad och bröllop. Ukrainsk- tysk dokumentär från 2025 av Olga Teshaieva och Marcus Lenz. En film i satsningen Why Freedom och om alla människors rätt till frihet."
Och varför tyckte jag om programmet?
Jo, det blev så oändligt mycket att tänka på och vara tacksam för och människor i olika åldrar vittnade om vad ett krig kan innebära. Och så all kärlek, glädje och alla svårigheter som blandades.
Och så det hörvärda - SR:s kortserie "I vardagsrummet" -. Men ååå, vilket härligt program och det bästa är att det är i flera avsnitt!
Det var vid 5-tiden i morse kanske som programledaren tipsade om detta och eftersom jag ändå inte kunde somna om, lyssnade jag på det första avsnittet. (Producenter är Rickard Dinter och Katarina Wikars.)
Vad handlar det om? Jo, så här kan man läsa på SR:s sida:
"Det är bland vardagsproblemen som kortserien ”I Vardagsrummet” utspelar sig. Det ska vara som att kliva in ett litet radiouniversum mitt i veckan. Filmaren Richard Dinter och radioproducenten Katarina Wikars lodar i andras och egna problemkomplex och vänder sig till målgruppen 55+."
Bilden av mamma och pappa visar ett par som kom att vara gifta i 25 år. Ett äktenskap som nog kunde vara lite upp och ner, men det var jag själv som 13-åring som tog bilden av dem .., vi hade besökt mormor i Dikanäs och jag tyckte då att dom såg så lyckliga ut! (Och så är Anders så lik sin morfar i kroppsspråket).
Mitt eget äktenskap med barnens pappa varade i 27 år, vi träffades i unga år, jag blev gravid när jag var 17 och valde att lämna skutan när jag var 49 år. Det hade på många sätt varit ett bra äktenskap, säkert inte sämre än många andras, men man växer kanske åt olika håll?
Nu har jag varit tillsammans med pv sedan början av 2009, alltså i 17 år.
Det första avsnittet av "I vardagsrummet" var så bra, tycker jag och har förvarnat pv om att vi väl kan lyssna på det i bilen på väg upp till Sthlm i morgon. Olika par berättar om hur deras äktenskap varit och det mesta berättas med både ömhet och humor. Alldeles enkelt är det tydligen inte och mycket handlade om - i alla för mig - igenkänning.
Här en länk till programmet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar