Uppe bland trädtopparna ...
... befann vi oss igår, när det var lunch/middag för oss som är grannar här på Ejdervägen.
Det var Birgitta (som nu flyttar in till Halmstad till sin lägenhet inför vintern), värdinnan Annelie som delar tiden mellan boendet i Sthlm och huset här intill, Ecke och Britt som numera håller till i huset i Halmstad och så vi själva.
Alla, förutom jag då, har känt varandra länge, länge. Ecke - i sin underbart vackra tröja i mjuk blå färg - berättade om Annelies pappa Roland och minns förstås hur sommarhuset (som Annelie rev och därefter lät bygga ett eget, ytterst personligt hus) såg ut då, för evigheter sedan.
Ja, Ecke kom även ihåg ägaren dessförinnan, som hette Otto.
Så satt vi i alla fall tillsammans vid ett runt bord, nästan högt uppe bland trädtopparna.
Annelie berättade om ekorren som hoppade ner från trädgrenen till hennes altan och hur den suttit och spanat in i köket .., ja, den tyckte väl att det såg hemtrevligt ut, förstås.
Vi bjöds på en gulasch-gryta (topp 10!) och en vansinnigt god vallmokaka indränkt i någon slags citron och i tre timmar blev vi där.
Det är tolv trappsteg upp till ytterdörren, ja, ytterligare två när man kommit längst upp ..., och jag var omåttligt orolig för hur Ecke skulle klara detta.
"Jaha, finns det räcke, ja, men då är det inga problem!" sa han innan.
Jodå, det gick bra. Vi hjälptes åt.
Här på bilden sitter han, denne snart 99-årige man som har koll på det mesta här i tillvaron.
"Men det är svårt att delta i ett samtal när man inte ser era ansikten och kan läsa av känslor och så vidare ..", förklarade han och det kan man ju förstå.
Tre timmar. Vad pratade vi om?
Jo, bland annat krånglet med att ställa in hörapparaterna (Britt hade råkat komma åt volymknappen och då blir det svårt .., men pv visade henne "titta här, så här höjer du volymen .., man får akta sig för att inte råka komma åt och göra tvärtom!") och plötsligt var hon med på ett helt annat vis! Så jobbigt att inte höra fullt ut!
"Ni må tro att det kan bli underliga diskussioner hos oss på morgnarna, en är blind och en har kanske glömt hörapparaterna ...", sa Ecke och log.
Lite pratades det också om vårt luxuösa vandrarhemsrum på 9 kvm .., om hur vackert det kan vara i Stockholm .., om detta att arbeta som scenograf .., och Birgitta visade bilder från förra helgens bröllop i Malmö, ja, lite sånt.
.jpg)
.jpg)
4 kommentarer:
Vad fint skrivet om gemenskap runt ett bord. Blir så imponerad av den 99-årige mannen i fina tröjan som är blind och ändå kan delta i samtal trots sin ålder och att han inte kan se de andras gester och minspel.
Gunnel: Ja, han följer med i allt och nymodigheter också! Har en härlig humor och en hustru som tycks sååå förälskad i honom! ❤️
Jag läser ikapp. Om nya rummet, eld i kaminen, och den trevliga middagen. Som alltid lika trevligt att följa er vardag! Och jag tycker att det är helt underbart var gång vi får träffa Ecke och Britt -det är nästan som att jag tycker mig känna dem litegrann ;)
mossfolk; Ja, jag är så glad att jag har fått vara med om dem i så pass många år. Sexton är det.
Skicka en kommentar