Elisabet

Hos frisörskan ....

Bilderna: Fler frisörbesök. 

Uppe t.v. Bettankax i Lund som besökt hem-frisören och till höger min mamma - salig i åminnelse - som ligger i trädgårdssoffan i Bjäresjö och får hårborstning av Tommys brorsdotter. Det var då det.

Nere t.v. bloggmadamen; nyklippt för några år sedan. Det är kortare nu och betydligt lockigare och så t.h AP som har fått tid hos frisörskan Tyra, hon som nu är en vuxen ung kvinna.

Idag: Frisörskan är lång och slank och kommer från forna Jugoslavien, ursprungligen. Alltid så vänlig. Är gift med en landsman och har ett barn, en son. Medan hon friserar mig, blir det lite småprat, mest från min sida, då hon inte är riktigt, riktigt hemmastad i det svenska språket. Vi vinglar oss fram lite, men det går bra med orden. 

Jag frågar vad hon hade velat arbeta med, ja, om hon INTE fick vara hårfrisörska och det tar en stund innan hon svarar. 

"Jag tror .., undersköterska", svarar hon. 

Och jag säger .."visst var det så, att ni är tre systrar?" 

Jo, precis. En arbetar i en guldsmedsbutik, en i någon annan slags affär. Hennes pappa då? (Kanske glömde hon att berätta om sin mamma!) Och jag får veta att pappan, som nyligen har gått i pension, arbetade med  r ö r. Titta här, säger hon, böjer sig ner och liksom pekar på ett rör från elementet. Aha .., han kanske har varit rörmokare?

Plötsligt lägger hon ifrån sig saxen, hämtar sin väska och tar fram sin mobiltelefon. Hon står en stund och skrollar ....

"Här Elisabet, här är alla .., det här är mina systrar, min mamma i mitten och här är pappa på egen bild!" säger hon och ler så varmt. 

Alla döttrarna och även mamman är så finklädda, ungefär som skulle dom på bröllop, och jag får veta att bilden togs när hennes systerson skulle döpas. Hon är själv den enda i sin ursprungsfamilj som flyttat utomlands .., är Stenbock som jag själv, född på självaste nyårsafton.

Jag frågar om julen? Kommer hon och hennes familj att åka hem?

"Nej, vi blir här. Du vet, vi är ortodoxa och firar jul den 7:e januari", förklarar hon. 

I fyrtiofem minuter blir jag sittande med det där förfärliga svarta skynket runt halsen, ni vet, det där .., där man ser ungefär tjugo år äldre ut - minst -. Ja, inte bara äldre: anskrämlig, vore det rätta ordet! Förresten brukar jag blunda den mesta delen av tiden. Och frisörskan fönar håret med en sån här taggig grej och mitt hår blir himla lockigt, särskilt där bak. 

"Elisabet, har du klippt luggen själv igen ...?" frågar hon sedan, lite leende.

Det kan du tro, svarar jag och då ler hon ännu mera. Det är nästan så att jag förväntar mig ett viftande aja-baja-pekfinger, men hon är förstås såväl snäll som väluppfostrad .., men jag anar nog ändå. 

Sen är jag klar för den här gången .., betalar och tackar för mig. 

Om sex veckor är det dags igen.