fredag 5 augusti 2011
Och så var det personalfest ..
Först samling vid Haverdals Golfklubb vid halvsjutiden och då skulle den som så önskade, få en liten lektion i hur man slår ut en golfboll.
Nu visade det sig att instruktören missuppfattat tiden och inte alls fanns på plats, men det spelade ingen roll .., vi övade oss bäst vi kunde.
(Ja, Mattias demonstrerade visserligen hur det skulle gå till ..., men det visade sig vara lättare sagt än gjort att få till den där svingen ..., och undertecknad, som saknar all form av koordination, hade ett sjå att ens hålla klubben på rätt sätt!)
Alla fick en liten hink med bollar och så slog vi.
Och gapskrattade!
Jag kan ju säga att spridningen på dom vita bollarna var rätt stor.
Själv fick jag iväg några få mer än femtiometer och när det väl lyckades, ja, då var det ingen som noterade det hela ,-)
I rosa en bit bort skymtar J som om tre veckor ska bli mamma för första gången.
Så blev det grillbuffé ute på verandan och solen på väg ner i väster och det var ett ljuvligt ljus!
På bilden skymtar Alex som på min fråga vad hon tänker arbeta med, svarade "jag ska bli chef!" och det är så ovanligt att man får det svaret, så jag bara häpnade!
Men h ä r l i g t, är det!
Det skulle a l d r i g någon i min klass ha svarat hemma i Malå, inte någon tös i alla fall.
I gult sitter Anne-Marie.
Hon och maken har massor med djur .., där finns grisar, kor, två hundar, ja, säkert mer än så! Anne-Marie är charkansvarig.
Längst till höger syns Anna.
Man skulle lätt kunna ta henne för en fransyska och Anna läser till landskapsarkitekt på Alnarp i Skåne.
Här syns Charlie.
Han är - precis som Anne-Marie -, också i charken och pluggar på Chalmers i Göteborg.
Till höger om honom, med världens tjockaste hår, sitter Hanna som ska bli lärare.
Och här kommer ännu en Johanna, för dagen med "förlängt hår".
I affären har vi röda bärkassar som är något i stil med "ekologiskt tillverkade", ja, där fanns ett litet anslag när vi började med dem som sa .."en röd kasse som är grön".
Med Johannas läppstift är det ungefär samma sak.
Nämligen ett grönt läppstift som blir rosa!
Ja, just så var det!
Johanna läser på journalisthögskolan i Göteborg.
Och så fanns alla andra också .., Emmeline och hennes syster Amilia .., där var den spralliga Carina som sköter mejeriet .., där var den säljduktiga Gunilla i charken .., Johanna som väntar barn .., där var Sofia, Anna, ännu en Johanna .., chefen och hans fru förstås .., där var Peter från charken och Mattias.
En jättetrevlig stund tillsammans blev det och mycket prat och skratt om jobb.
Alldeles eniga var vi att det finns två fraser som vi får höra hur många gånger som helst per dag, ja, egentligen tre.
Nr 1 är: "ja, det första man blind på är ögonen ..." (sägs när kunden inte hittar och någon ur personalen visar att ja, här är det).
Nr 2 är: "Ja, det man inte har i huvudet, får man ha i benen ..." (sägs förstås när kunden lämnat affären och upptäcker att han/hon har glömt något och genast återvänder).
Och slutligen nr 3: "Konstigt, det fungerar i alla andra affärer!" (när kortet inte fungerar).
Vid tiotiden ringde jag till pv och bad honom hämta mig, ty hemma på kullen fanns då dr Böhlander, hennes man, Emma och kompisen Ellie!
Ååå, sicken glädje att få träffa dem alla!
Dagens fönster ...
Å, håll med om att skånska fönster är så otroligt vackra!
Det här kommer från Haväng på Österlen och så här skriver avsändaren:
"Helt enkelt ett fönster som finns på (eller heter det vid....) vandrarhemmet vid Haväng strax norr om Kivik.
Stråtak och blomster.
Helt enkelt så var det.
Turtlan."
Fourmum sa...
Åh, där har jag varit, mer än en gång till och med :)
Första gången var jag och hälsade på bondgården bredvid för att titta på en hundvalp som var släkt med min tidigare hund.
Andra gången var 2 veckor senare när jag skulle hämta hundvalpen :)
Tredje gången var förra sommaren när vi mellanlandade där och passade på att bada vid Havängs vackra strand.
Det är så vackert där.. så där så man blir alldeles tyst och bara står där och njuter, försöker memorera och spara känslan ..
SoF sa...
Åh, älskade Skåne! Aldrig att jag tröttnar på allt vackert där.
Fastän det bara är 14 dagar sedan jag var där senast - så skulle jag kunna tänka mig att åka dit igen...snart. :)
Tack för en jättefin fönsterbild!
Varma idag-äntligen-regn-hälsningar!
cruella sa...
Det vandrarhemmet utgör borterändan på min löprunda, väldigt fint, för att inte tala om Verkeån och backarna och heden och tallskogen omkring:-)
ellem sa...
Å, så vackert! ellem
torsdag 4 augusti 2011
Tidig kärlek ...
Min pappa var alltid noga med att man skulle ha sidbena i håret!
Exakt på pricken minns jag hur han kammade håret; hur han tog upp kammen ur högerfickan och liksom måttade för att få benan rak.
Bilden är tagen vid Solviksbadet hemma i Malå.
Hela min uppväxt har varit fylld med hundar!
Mest hamiltonstövare.
Där var Lola, Buster, Sessan och Tina och småvalpar varje vår - pappa hade kennel -.
Så småningom kom taxen Snobben i familjen och en släthårig foxterrier fanns där också.
Sen blev jag vuxen och fick egna hundar.
Där var på 70-talet en härligt matglad labrador från Krägga utanför Stockholm, en rymningsbenägen finskstövare från Norsjö .., en vit spets som hoppade från svärmors balkong på sjätte våningen i Angered utanför Göteborg och så .., 1993 kom en glatt svansviftande cocker spaniel från Kungälv till familjen. Då hade vi flyttat till Ystad.
Två gånger har jag blivit hundbiten.
Första gången när jag var sex år .., det var grannen Stures släthåriga tax som högg mig i ansiktet - just under vänster öga och här kan man verkligen tala om "nära ögat ..."- och ärret är väl synligt än idag. (Sedemera bet han sin husse i näsan och så småningom, men alldeles för sent .., togs hunden bort).
En annan gång blev jag biten i benet av en ilsken liten krabat som jag råkade passera med min cykel.
Hunden på bilden, den som nosar mig i håret, tillhörde Eskil Mattsson som under en kort tid arbetade på Domänverket i Malå.
S o m jag älskade den taxen!
Och s o m jag älskar lille Harry!!'
Just nu ligger han vid mina fötter här under bordet .., glad och nöjd efter att ha fått smaka lite av en Lithells varmkorv, men han fick den kall.
Ååå, han sover så gott och han gör mig så lycklig!
Ja ..., det var väl mest dit jag ville komma.
Och så två torsdagsfönster från ...
... Striberg, i Västmanland.
Där bor förvisso madame Alvner, men nu var det inte hon som varit igång med fönsterhåven, utan det skötte Ulrika om.
Samma Ulrika som nu befinner sig på ett slags väckelsemöte för redan frälsta, ja, i Dalarna.
Okej, stickläger, då ,-)
Ps. Och har någon enda missat Christina Alvners fullkomligt underbara bilder och filmer från hennes resa till Kina .., så klicka här, så får ni en glimt! Ds.
onsdag 3 augusti 2011
Och så ett kvällsfönster från Frankrike ...
Nu fint restaurerade men med den gamla känslan kvar.
Här är ett fönster från uteterrassen som du kanske tycker om.
Kram Monet."
Förmiddag en dag i augusti ...
Praktiskt är det att turas om att läsa en bok.
Igår var det min tur .., idag pv:s.
"Var är du nu, vad handlar det om ...?" frågar jag.
Jaha ja .., vi har kommit ungefär lika långt.
Och mellan varven badar jag i ljummet och glasklart vatten.
Samma plats som igår .., helt perfekt är den.
Inga maneter.
Harry får också bada .., han simmar några meter med mig och ruskar sedan av sig .., där han står där uppe på stenhällen.
Sen somnar han och sover länge .., vi har med oss en stolsdyna som nån slags parasoll, men helst ligger han i solen.
Åååå, vad vi tycker om honom!
Åååå, så man vill pussa honom på det där vita under halsen!
Tänk, visst är det förunderligt, att en liten hundvalp kan skänka så oerhört mycket glädje!
Medan husse plockar björnbär och matte löser korsord, kurar harry ihop sig mellan handdukarna.
Och nu är strandstunden förbi och jag ska strax ta moppen och åka till affären.
Det gäller - som alltid - att Ta Vara På.
Under många, många år ...
... tyckte jag att detta var det absolut bästa från Allsång på Skansen!
Jag vet precis varför .., det är den där totala glädjen hos dels artisten, men mest hos publiken.
Klicka er fram till 6.54 och framåt .., och titta på människornas ansikten .., så många leenden tror jag knappt är samlade på bild!
Tänk, vad musik kan göra!
Men så igårkväll vid allsången, just på slutet, när Grotesco och denne underbare Henrik Dorsin uppenbarar sig och de övriga och sjunger om bögarna .., då hände precis samma sak!
Vi satt i soffan och loooooooog och skrattade och jag tänkte att detta var så genialiskt gjort och texten så underbar och det var ett sånt tempo, att jag fick gåshud!
Värre var att senare på kvällen läsa kommentarerna på svt:s hemsida och där se hur människor trodde att detta var på allvar .., att man totalt missuppfattat all ironi!
Missade ni programmet?
Åååå, titta på reprisen och bli glad!
I frukostmatsalen ...
Som trogna läsare här på sidan kan konstatera, finns papperspåsen på golvet ännu kvar.
(I hörnet vid spisen).
Den där pv slänger pappersrester.
Ibland står där två påsar.
Det har hänt att där funnits tre.
Men inte länge till.
Harry tror att det är godis i påsarna och har börjat bära ut dem på gården.
Matte ler.
Först tre tallrikar med kokt fisk .., sen en där det även serveras hundmat.
Efter en stund byter sigge och harry med varandra.
"Åååå hjälp, så gott med hundmat!!" tänker sigge.
Harry tycker att fisk är mycket godare och tar sigges rester.
Alla är vänner.
Än så länge.
Dagens fönster ...
"Det här fotot tog min dotter med min kamera under Midsommarhelgen.
Det är hennes pojkvän som skymtar genom fönsterrutan.
Det är inget fusk med bilden, den ser faktiskt ut så här i original."
// Nej, det är alltså inte Guy som stod bakom kameran, utan hans dotter, Linn Jonsson Storkamp.
Tack snälla! säger jag.
tisdag 2 augusti 2011
Ett tävlingsfönster ...?
Madame Cecilia N skickar en något annorlunda fönsterbild och föreslår en gissningstävling?
Var kan bilden vara fångad?
Ja, jag begriper inte hur en endaste människa ska känna igen sig, men se .., det tror hon att ni gör!
Ära och berömmelse (i alla fall just här i den trängre bloggkretsen ...) utlovas, enligt fönsterfångerskan, ja, till vinnaren.
Ett kvällsfönster ...
... från det fagra Västerbotten!
Det var hemifrån-Anitha som var på hugget med fönsterhåven!
Och så vackert där är .....!
låren är dallriga
och brösten har förlorat all spänst
- det var länge sedan det hände -
men är förstås än värre nu
och rumpan hänger nog också
och armarna är inte särskilt vältränade
- faktiskt inte alls -
och ändå
säger han som är pensionatsvärd
"ååå, vad jag älskar dig min vän!"
det är när jag just har kommit upp från havet
iklädd den svarta baddräkten
den vars resår nästan har försvunnit
eller om den kanske är uttänjd
i alla fall
så är det vad han säger
på väg hem från falkenberg
i höjd med heberg
och alldeles ensam i bilen
det är då jag tänker på det
det där han sa
Shoppingrunda ...
I akt och mening att - äntligen - hitta bra läsglasögon som inte fastnar och tjorvar sig i håret och som man dessutom ser b r a med, tar jag bilen och kör norrut, till Falkenberg.
Det är underligt, men där har jag från sekund ett känt mig hemma.
Mycket mer hemma än i Halmstad.
Innan jag parkerar i centrum, svänger jag förbi Röda Korsets second-hand-butik Kupan.
Åååå, vilka fynd man kan göra där!
Det var på Kupan jag hittade den där underbart vackra, gröna filten till det facila priset av 29 kronor; en alldeles riktig yllefilt!
Idag fylls kundkorgen av böcker!
Tio kronor styck för dom större och 1 krona styck för pocket.
Graham Green är en av mina absoluta favoritförfattare .., (på stranden i Samos läste jag en av hans böcker, den var på danska och jag var helt uppslukad!) så även John Irwing .., och övriga får följa med av bara farten - säkert kan jag reprisläsa några av dem - och mörka höstkvällar blir som bäst för att ligga på soffan och gotta sig med en bok.
Bilden här ovanför visar förstås att min kulturella bildning är väl enkel, men så är det.
Jag har med allra största nöje läst Maeve Binchy och även Marian Keys .., Jane Austen blir debut för mig, men eftersom jag föredrar att läsa om fattigdom och elände hellre än aldrig så förmögna huvudpersoner, tror jag att den sist nämnda boken, måhända inte är något för mig?
Den börjar så här: "För ungefär trettio år sedan hade miss Maria Ward från Huntingdon, som bara ägde sju tusen pund, den stora turen att lyckas fånga sir Thomas Bertram till Mansfield Park i grevskapet Northampton, och därmed upphöjdes hon till hustru åt en baronet, med hela det välstånd och anseende som ett ståtligt hus och en stor förmögenhet skänker."
Nåväl.
En löpare för 25 kronor blir också min!
Hjälp, vad jag tycker om den!
Efteråt tittar jag in i diverse småbutiker i centrum.
Hittar funktionella läsbrillor (hurra! nu kan jag läsa allting!!), sytråd och nålpåträdare hittar jag i en liten affär som säljer gardiner .., i en heminredningsaffär hittar jag en platta med krokar - ja, att hänga upp kläder på - perfekt till gästrummet .., och sist av allt blir det ett besök på Willys.
Där inhandlas kvällens kulinariska höjdpunkt: Lithells varmkorv med bröd!
Harry får två grisöron (plu 701) och ska blir överlycklig över detta, men det vet jag inte just då.
Inte han heller.
Ledig dag ...
... och en hund som kanske gör Hilda sällskap och blir vegan ...?
Efter en simtur smakar i alla fall ett gala-äpple som bäst!
Och överallt ligger solbadare; barnfamiljer på sandstranden, andra på släta klipphällar.
Själv hittar jag en alldeles perfekt sådan, där man inte riskerar att halka och slå ihjäl sig på såphala och algklädda stenar .., nej, här är det som en platt hylla och bara att dyka rakt i!
I två timmar blir jag där.
En deckare av Leif GW Persson gör mig sällskap, ja, innan pv och harry kommer på besök.
Rara vännen Leina har fått korn på ett objektiv till sin kamera, men objektivet befinner sig i Huddinge och Leina bor i Munkedal i Bohuslän.
Ägaren till objektivet vill inte skicka detta, utan lämna det och få pengar.
Finns där någon som kan hjälpa henne?
Dagens Nyheter ...
Sitter i solskenet ute på altanen och äter frukost.
Kokta ägg .., kaffe .., Sonjas hembakade bröd.
Blå himmel och solsken.
Harry gömd under vinrankans skuggiga blad.
"Vi kan väl ta väl ta ett morgondopp när vi har fikat klart ...?" säger jag till pv.
Han sitter där med ett korsord.
Tekoppen intill.
Den gröna.
"Det långa ordet blir pusselläggning ...", säger han lite för sig själv.
Jag bläddrar förstrött i morgontidningen ..., fastnar på sidan 21.
Tittar på bilden av den unge norrmannen Tore Eikeland.
Han, som inte längre finns.
Läser texten, skriven av Ulrika By.
"Vill du höra här ...?" säger jag till pv och det vill han.
Så jag läser högt.
Det är knappt att rösten bär.
Den svajar - likt en hängbro i vinden -.
En underbar text är det.
Och jag tänker .., att livet, nej, aldrig att man förstår sig på livet.
Det är vad jag tänker.
Efteråt.
Dagens fönster ...
"Hej!
Skickar en bild på ett fönster från min mammas skola i Fjällboda, Jörn (Västerbotten).
Skolan används nu som samlingsgård, och där har man haft - eller har fortfarande -, en utställning av gamla skolplanscher, som man kan se genom fönstret.
Vi gjorde en nostalgiresa med mamma i onsdags, så hon fick se sitt barndomshem (ombyggt), skolan, sin pappas grav i Österjörn m.m.
Kramar, Gerd i Norsjö."
//Underbart! hälsar Elisabet.
Idag, för trettionio år sedan ...
Födelsdagsbarnet längst till höger, vid den rosa pilen.
Hon är den överlägset mest sociala människa jag vet.
.... blev jag mamma för första gången.
Då kom Maria (oftast kallad "dr Böhlander" här på bloggen, då hon - när jag för några år sedan ramlade och bröt handleden, tog över min blogg och utförligt och på "doktorsvis" berättade om sin mors konvalescens från tangentbordet - vilken för övrigt endast varade i någon dag eller två -) till världen på Skellefteå BB.
Är man arton år när man får sitt första barn, så inträffar det fantastiska att det där barnet nästan "hinner ikapp" sin mamma, särskilt om barnet har egna barn som är i tonåren.
Ja, så känns det förstås inte för den som är yngre, men för mamman.
I veckan kommer födelsedagsbarnet med familj upp till landet Halland och oj, så roligt det ska bli!
Stor grattiskram till lejonet Maria från mamma, pv, pElle, sigge nilsson och lille harry!
måndag 1 augusti 2011
Och så ett somrigt kvällsfönster ...
Aldrig någonsin har det kommit så många fönster seglande genom rymden och landat i min dator, som i sommar!
Ni är makalösa!
Kvällens fönster (ett balkongfönster) kommer från den minnesgoda Cecilia N.
Tack och bock! säger jag.
// Fler som vill vara med?
Maila i så fall din fönsterbild till bisse151@gmail.com, så lägger jag in dem allt eftersom.
Min Anders, t.ex.
Och många män på min mormors sida.
Och morfars.
Per-Johan och Per-Erik.
"n´Pelle Westerlund", till exempel.
"Så roligt att ni döpte Anders till Per!" sa min mamma när den dagen var avklarad.
Jo, för hennes morfar hette just Per.
Det hade jag inte en susning om.
Inte då.
Stort namnsdagsgrattis till er alla!
// Och så tänker jag på lilla Saga (ni vet, hon från Ystad, Annikas Saga ..), som hade sagt - när hon träffade doktor Per- , att "tur att du inte heter On i efternam." Det tycker jag var synnerligen filurigt!
Dagar i ett hundliv ...
Å, så mycket som händer och sker när man är en liten valp och byter miljö!
Först - så där hux flux - flyttar man från en bondgård i Tvååker utanför Falkenberg till Stensjö nära havet.
Och man får träffa Gunnar från Jämtland och Jan och Mian från Västergötland!
Sen kommer Kjell och Gerd från Norsjö och har med sig hunden Tyson och vid åsynen av den hunden blir Harry nästan vettskrämd och pinkar på köksgolvet av bara förfäran.
Igår blev det möte med släkten och där var jack russel-madamen Alice och det blev bus i flera timmar och hur kul som helst!
Och han har mött flera hundar på väg till stranden och börjar nu - lite förväntansfullt - att vifta på svansen och bli glad när han ser dem.
Idag kom Mylta från Småland på besök.
Alla tre bröderna Göransson pysslar med sin mammas sommarhus och där ute på gården låg två totalt utslagna valpar (Mylta är 1 månad äldre) när jag svängde förbi med kaffe och mackor.
Sen blev det ett våldsamt busande och visande av tänder och skäll och morr och ännu mera lek och jag antar att det är en trött liten valp som kommer hem i eftermiddag.
Det var när jag just hade kommit körande och parkerat moppen, som jag tog bilden.
Båda två låg då och sov så gott i skuggan.
Från början ville pv att att vi skulle ta ett kullsyskon till Mylta - som är en mix av beagle, vallhund och smålandsstövare -.
"Aldrig i livet! Det är för mycket jakt i dom valparna!" sa och tänkte jag.
Nu ser vi att dom är helt olika!
Harry är nästan helt brunsvart, medan Mylta verkligen är beaglelik.
Lite grövre bara.
Såja, det var dagens hundbetraktelse.
Har intresseföreningen noterat ...?
Och plötsligt ...
... blev livet helt annorlunda!
För lite drygt ett år sedan bodde jag i en liten underbar 1:a i Ystad.
Det var pElle och jag själv och fram och tillbaka åkte vi till landet Halland.
Så tillkom sigge nilsson, denne egensinnige lille kattkrabat som gör mig så glad!
(Ja, han tillkom egentligen i december 2009, då, när jag som nyopererad tillbringade 4 månader i det gula huset).
"Tjena pElle .., ligger du här ..?" kanske han tänker, husets egen tiger - sigge nilsson -.
Lite längre bort sitter pv och småpratar med Harry.
Och plötsligt finns även en hund i familjen - Harry -.
Harry Nilsson - så hette min pappas kusin -, han i Kalvträsk.
Och äntligen vågar sigge sig hem igen och han kommer insmyyygande i köket och låter sig gosas med och det är inte långt ifrån att han spinner och Harry håller sig lugn.
Som ett nytt liv.
Ett annorlundaliv.
Två katter och en hund och det är precis så jag vill ha det - med djur runt omkring mig -!
Tidigt på morgonen går vi ner till havet och havet är ljummet och vi är nästan ensamma.
Det är en alldeles underbar sensommarmorgon!
Det är en sån där morgon som man vet att man kommer att minnas.
Jag minns en annan gång .., det var under tiden i Ystad och jag hade ännu inte påbörjat ensamseglingen på livets hav och jag tog herr cocker med mig till Mossby - det var bara vi på hela stranden - och det var september månad och jag simmade under vattnet och kände svalkan mot pannan och herr cocker satt på stranden och tittade på och jag visste att den stunden skulle jag aldrig glömma.
Nu är det ett annat liv och vi möter två hundar och nu vet den glatt svansviftande hundvalpen att många hundar är snälla och han kryyyyper inte längre, men visar sig liten och underdånig, viftar på svansen och är så glad.
Och just nu återstår fyra timmar innan det är dags att ställa sig bakom kassan och jag ska ta vara på varenda minut och mitt blodtryck har av någon anledning gått upp och jag känner en slags underlig ångest inombords som jag inte begriper var den kommer ifrån, men det vet man väl kanske inte alltid, och nu ska jag lägga mig i solskenet och bara njuta av ledig tid.
Ungefär så.
Hurra, hurra, hurra, hurra!
Idag är det födelsedag för Eva på Frösön.
Det var hon som gjorde den här fina lilla tavlon, den som alltid gör mig så glad.
Ni ser väl pElle där till höger ...?
Och min lägenhet i Ystad finns med också ..,. och alla pelargoniorna!
Och min lila linnejacka!
Här Eva, kommer en stor och varm grattiskram från oss i landet Halland!!
Dagens fönster ...
Ibland blir man ju alldeles till sig av glädje, när man upptäcker ett fönster.
Det här är ett sånt.
Bergstrands Skor i Ystad .., beläget på Hamngatan och snett mitt emot gamla posten .., å, där, i skoaffären arbetade Ingrid som var kund i lilla kvartersbutiken och som bor i ett litet Hans-och-Greta-hus med massor av lavendel på gården!
Och intill skoaffären ligger Lindéns Elektriska och där arbetar min före detta arbetskamrat, den alltid så rara och vänliga Åse Andersson!
Fönsterfångerska - som såklart visste hur glad jag skulle bli -, var Turtlan.
T a c k! säger jag.
söndag 31 juli 2011
"And they lied to you .., all the time ..."-
Så här kunde det låta vid pratet tidigare ikväll.
Den som pratar mest är Roger från England.
Han som är så samhällsengagerad.
Jag frågar om han alltid varit så ..., på hugget, när det gäller sånt här?
Och om det pratades mycket politik i barndomshemmet?
Nja, kanske inte på det viset, säger han .., mera att han som vuxen kom att resa mycket å jobbets vägnar och då började ifrågasätta det som alltid varit En Sanning, såväl i uppväxten som i samhället i stort.
Typ IRA, t.ex, förklarar han, ja, att det alltid finns en orsak till det som händer och att det för honom var viktigt att liksom vända på myntet .., att försöka få klarhet i historien.
Till politiker och makthavare har Roger i alla fall inte särskilt stort förtroende, den saken är rätt uppenbar.
I flera timmar ...
Det blir till att sitta inomhus (regnet vräker ner!!!) när främmandet (som inte är nåt "främmande" i den bemärkelsen ...) kommer och det blir flera timmar av ihärdigt pratande.
Kring bordet sitter två bröder från södra England, där är Sonja och Gösta och deras son och dotter med man och barn och så vi själva.
Och Harry och Alice (som är en Jack Russel och liknar Nelly).
Allt surras det om!
Det är prat om vad som hände i Norge och hur och varför ..,det blir livligt surr om våldsamma tv-spel och om sådana påverkar .., det är prat om islam och kristendom .., om tolerans och icke-tolerans och om politiker som luras och om Rubert Murdoch och avlyssning och det pratas om vad någon så småningom vill arbeta med ("advokat", säger han som ska börja nionde klass) och om hunduppfostran och starka korvar.
Allra mest pratar Roger från England, men boende i Harplinge, inte långt härifrån.
Han är nummer två av fyra syskon och säger hela tiden vad han tycker, utan att först hålla upp fingret och kolla vad andra har för åsikter .., och vi försöker diskutera så gott det går - att föra livliga diskussioner på engelska är lättare sagt än gjort, ja, prat om väder och vind går väl an, men när det kommer till viktigheter blir det knepigare - och jag frågar om han alltid har varit så oerhört samhällsintresserad (han har teorier om det mesta och är duktig på att lägga fram dem, engagemanget lyser lång väg!) och ja, det har han nog varit och vi säger att det är sällan man, åtminstone inte på ett eftermiddagsfika i landet Halland, hör någon svensk som är så ..., ja, just engagerad.
Å, det är så härligt med såna människor!
Efter kaffet och tårtan ("It´s a kind of Pavlova-cake ... isn´t it?" frågar Rogers bror som heter Nigel och arbetar på Gatwicks flygplats, men nu är han här på liten semester och pussar på kinden när han kommer, vilket känns aningen ovant, men himla trevligt), går vi ner till stranden och Alice och Harry har lekt oavbrutet i ett par timmar och fortsätter nu längs vägen ..,. och Sonja har med sig baddräkten och hon och pv tar ett eftermiddagsdopp och Harry får också bada och själv ska jag göra samma sak senare ikväll.
När vi går hemåt igen, säger vi att det är ju det här som är livet.
Det är sånt här man ska minnas.
Bästa buketten ...
Nja, fotograf hos Interflora blir jag nog inte .., men ni skulle bara veta hur fin den egentligen är .., buketten med blommor från landet.
Där är vallmo, blåklint (finns det något som heter rosa,- och vitklint, så är dom också med) och gurkört och klätt (tack Mian som visste!) och en vit liten historia .., och lavendel, vinrankeblad och en kvist eller två med spirea.
I ugnen gräddas en marängbotten.
Jordgubbar, hallon och vispad grädde väntar på sin tur, ja, inte att gräddas, men som garnering.
Och snart kommer "främmandet" och lilla hunden Alice (som kunde vara syster till Nelly).
Det blir spännande det för Harry.
(Som idag mötte en finsk lapphund och nu börjar han - H - bli aningen modigare. Ja, visserligen kissade han lite och visade sig underdååånig, men ändå .., vift på svansen blev det i alla fall! Och idag har han simmat i havet också, den lille svarte. Det tar sig.)
Och se ...
Klockan 07:50
Just så här är det ...
Blå himmel .., duvor som kooooorrar .., pv på väg ut med båten för att vittja nät.
Och en morgontrött liten svart krabat som gör mig sällskap till postlådan.
Några minuter efter att detta blev publicerat, kom jag att tänka på morgonens första nyhetssändning.
Miljoner svältande människor i Afrika!
Miljoner människor som inte har minsta hopp om en morgondag!
Och jag tänkte på familjerna i Norge som förlorat sina barn.
Ååå, det kändes hemskt att ha skrivit om en underbar morgon med sol och allt det andra.
Men så är det ju, att inte ett dugg bättre blir ju världen för att jag lägger mig ner och gråter hela dagen över eländet, tvärtom borde man ju vara innerligt glad och tacksam att man har råkats födas i ett land där vi - åtminstone i min livstid - har sluppit allt detta elände.
Hjälpa till efter förmåga - javisst -!
Men att sluta glädjas åt det lilla i livet - nej - absolut inte!
Och morgonen ä r verkligen underbar!
Söndagsfönstret ...
I en sommarstuga belägen på stranden, alldeles oerhört nära Storavan, inte många mil från Arvidsjaur, just där, finns det här fönstret.
Där brukar Guy vara.
(Snälla, klicka på länken .., och titta sedan på bilden med titeln "huvudstupa" ....!)
Pv och jag själv har också varit där , på stranden vid Storavan, och ätit den allra ljufvligaste måltid och övernattat i en liten stuga bland tall och gran.
Morgonen därpå tog jag ett dopp i den stora sjön.
Det var förstås Guy som tog bilden.
lördag 30 juli 2011
Kväller ...
På väg ner till lilla hamnen stannar vi till halvvägs., en liten svart svansviftande hund och jag själv genar hemöver .., förbi fabrikör Johanssons stora hus och sen höger mot det som liknar en liten herrgård, men där det numera enbart står polskregistrerade bilar på infarten.
Jag kallar tegelhuset för Polska Ambassaden.
Björnbären håller på att mogna.
Och över himlen hörs tornseglarns skriiiiin!
(Det känns som Ystad .., sommarkvällar med lägenhetsfönstret öppet mot gatan och just dessa ljud!)
Sen är vi nästan hemma och Harry vet precis och viftar på svansen och springer uppför slänten, å, så han känner igen sig!
Nu är klockan nio.
På ett bord ligger pElle och sover .., i en soffa den svarta hunden och ihopkurad på den inglasade altanen - mätt efter en rejäl bit makrill - (som tröst för att den där hunden hela tiden vill jaga just sigge, som inte förstår att det gäller att sätta sig i respekt genom att INTE fly ...) finns sigge nilsson.
Ute till havs lägger pv ut nät.
Och så ett kvällsfönster ...
Vi går ner till havet och klipporna ..., baddräkt och badbyxor är med .., stenarna är hala .., och Harry får testa att simma i ungefär tio sekunder och allt går bra.
"Jag simmar mot land, ja, jag tar mig inte upp på så hala klippor!" hojtar jag till pv.
Så ser jag dem lulla iväg, han och hunden .., och där - längst uppe på hällarna, nära vägen -, står en rejält stor islandshäst och intill pv promenerar en liten hund som tittar förundrat på det stora djuret .., och jag simmar och simmar och dyker och undrar vad som finns på botten, men är glad att jag inte vet.
Sen hemåt.
Hela tiden möter vi människor på väg ner till havet.
"Ååååå, så söt han är!" säger dom unisont och jag tänker på sonen som - när han var ute med en liten Meja på promenad i Ystad -, menade att detta var det bästa raggningstricket någonsin .., att ha med sig en valp på stan.
Hemkomna får vi sallad och vaxbönor av grannen och jag gör en omelett innehållande chorizobitar ..., till detta förvällda bönor och blomkål, och så vanlig sallad och stooora oliver fyllda med fetaost.
Så enkelt.
Så ljuvligt gott!
Vi sitter ute på altanen.
Från hallen hörs ett ihärdigt och ytterst irriterat skall.
Aldrig har vinrankans blad varit större än i år!
Och det är där under, längst ner, som Harry har gömt sig och tagit siesta.
Det visar sig att pElle har lagt sig precis mitt på hallmattan och nu vågar inte Harry passera, inte utan att husse lockar och säger att det inte alls är farligt!
Efteråt lägger han (hunden) sig i skuggan under stora vinrankeblad.
Vi konstaterar att livet är himla gott att leva.
Förmiddag i landet Halland ...
Ååå, så ljuvligt med ledighet!
Då blir det frukost ute på altanen .., och regnet som utlovats, det lyser med sin frånvaro!
På bordet står pv:s kaktus; i vanliga fall en anskrämlig histora, men titta .., är det inte som ett enda stort mirakel!!?
Hur kan en stickig kaktus förvandlas till en sån här väldoftande skönhet?
För mig är det inget annat än ett rent under.
Hur många av er har ätit salmbärssylt?
Inte jag.
Men nu, nu har jag.
Ja, jag visste helt ärligt inte ens att det fanns något som heter salmbär.
Och det ska jag säga er, att detta slår hjortronsylt!
Som en gänglig kalv är han.
Och medan vi läser DN och GP, springer lille Harry hit och dit och roar sig bäst han kan.
Pinnar, en svart strumpa, en gammal sko, en gul boll, en petflaska .., och så vinrankan .., allt hinner han med!
Glatt viftande kommer han och hälsar på mellan varven.
"Jaaa, du är fiiiin du sigge, pElle, nej, Harry !" säger jag.
Det är precis som min pappa - som -, när han ropade på någon av oss döttrar, hann med alla våra namn.
Och så kämpar vi med ett knivigt korsord från igår.
"Elisabet! Tegelstenar .., vet du vad det blev? Jo, romaner!" hojtar pv utifrån altanen.
Såna korsordsklurigheter gillar jag.
S k a r p t.
En stund senare ligger en gammal katt och en tonårig hund och tar igen sig.
Tidigare på morgonen har hunden skällt och haft sig mot pElle .., åååå, så han vill ha igång honom och få leka och jaga honom runt gräsmattan .. men det räcker med att pElle bara tittar upp, så hoppar den ystra hunden minst en halvmeter bakåt!
pElle .., han vet minsann hur man får r e s p e k t.
Lördagsfönstret ...
... finns i Skåne och där var Turtlan med sällskap på semester alldeles nyligen.
Och tänk, att bloggvännerna är så rara så dom kommer ihåg att ta med sig fönsterhåven!!
Tack snälla till er alla!
(Och ja, Turtlan, jag älskar stockrosor! Du hade alldeles rätt.)
Mer om hennes semester kan ni läsa här.
fredag 29 juli 2011
För några dagar sedan hade jag en sån rar kvinna i kassan.
Pensionär, kanske?
Jo, det tror jag.
Kortväxt .., söt .., hon hade världens varmaste leende.
Ögon som glittrade av nånting som liknade livsglädje.
"Å, vilka snygga glasögon du har!" sa jag, för det hade hon verkligen.
Eller mera: glasögonen klädde henne p e r f e k t.
Och kvinnan log ännu mera och jag kände att ååå, vad hon såg rar ut!
Idag hade jag henne återigen i kassan och jag tänkte att "hon arbetar nog inom sjukvården .., eller så är hon småskollärare .., hon ser så otroligt snäll ut?" och när ingen annan kund hörde på, frågade jag rakt ut vad hon arbetade med.
Eller mera så här: "får jag fråga en sak ..., arbetar du som sjuksköterska?"
Nej, det gjorde hon inte .., men det var nära.
"Jag har varit biomedicinsk analytiker och haft mycket kontakt med patienter, så lite rätt - eller mycket - har du ändå ...", sa kvinnan.
Då kom jag ihåg att just detta finns det bloggvänner som sysslar eller har sysslat med.
Så det berättade jag om.
"Ja, jag har arbetat på Karolinska, jag heter ...., Lilliehöök .., kanske någon av dem känner igen mitt namn ...?" sa kvinnan och log.
Så var det.
Är det ett namn som klingar bekant för någon?
Anna i Sheffields mamma, t.ex?
Ett kvällsfönster ....
... från Ångermanland, om jag inte missminner mig.
Det är den alltid så energiska kusinen Barbro som fångade utsikten genom familjens båtfönster.
Så här skriver hon.
"Ett fönster från båten som ligger här nere vid bryggan i vårt sommarparadis på Malmön, Höga kusten. Kram från kusinen."
Och tack och bock! säger jag.
Nästan var gång jag gör nutidstestet i DN och ser resultatet, beslutar jag mig för att fortsätta med prenumerationen av ovan nämnda tidning.
Jag m å s t e förbättra mig!
Det är kanske det som är avsikten med testet också.
Lite senare:
Ja, ja ..., det är väl inte mer än rätt att det är jag som betalar prenumerationen.
Det är undertecknad som måste skärpa sig.
När pv var klar med testet, stod följande att läsa:
Nutidstestet vecka 30.
9 rätt av 10 möjliga.
Av de 2911 som gjort testet hittills fick du ett bättre resultat än 2791 (95%)
Förvåning ....
Åååå, vid besöket i affären - just när man står vid kassan -, grips man av längtan efter en mintstång.
Så man köper tre.
Tre för tio kronor.
Och man går till bilen och medan man kör ut från parkeringen beslutar man sig för att bums kalasa på en av stängerna.
Då visar det sig att det inte alls är mint.
Det är lakrits med
Som man inte alls tycker om.
Finns där någon i Lund eller i dess närhet, som har ett rum eller en lägenhet att hyra ut?
Undrar gör god vän hemifrån, vars släkting - en ung man -, ska studera arkeologi och behöver någonstans att bo.
Eller om ni har någon bekant som möjligen kan ha ...?
Hojta gärna i så fall, till bisse151@gmail.com, så vidarebefordrar jag tipset.
... men som man inte har bett om.
Och som enbart "givaren" tjänar på.
Det berättar Anitha om.
Lite senare: Rexxie tycker att Anitha ska skaffa sig e-faktura.
Så här svarar hon då.
Anitha sa...
Rexxie:
Ja, jag vet att det finns e-faktura!
Ja, jag vet att jag kan byta!
Men det är hur Telia införde förändringen hux flux som jag reagerar mot.... byte från fyra till tolv fakturor per år utan att jag bett om det! För mig är det inga problem, jag vet hur jag ändrar tillbaka (varför måste JAG ändra när det är de som prackat på mig det????), men tänk på alla äldre som inte har dator, inte förstår hur de kan ändra, som kanske inte förstår att det blir dyrare etc. Tror knappast att t.ex.70+ arna vill ha e-faktura (förutom ett fåtal), och alla har inte nån som hjälper dom med det heller.
Nej, i dagens datoriserade samhälle diskrimineras en stor del av befolkningen - de äldre samt övriga som inte vill, inte kan hantera en dator. Varför måste de betala för det? (och alla har inte någon som hjälper dom)
När det gäller e-faktura så nog det vara bra, men vad händer om jag skulle bli långvarigt sjuk (eller dö) och inte kan kolla mina e-fakturor och betala dom? Kanske inte kan kommunicera med mina anhöriga. Hur ska de kunna gå in och betala mina räkningar när de inte ens vet vilka som finns?
Dagens fönster ...
"Hej.
Maken och jag var på Ven förra veckan.
Det var första gången, men tyvärr var det regn så gott som hela dagen, så det får bli fler besök i bättre väder.
Vi åt på Hamnkrogen i Kyrkbacken - den godaste helstekta rödspätta jag ätit på länge eller någonsin!
Fönstret är från en fiskebod i Kyrkbacken.
Kram från fru Grå i Ystad."
// Fler som vill vara med och bidra med fönsterbilder?
Maila i så fall bilden till bisse151@gmail.com. Jag blir sååå glad för alla bidrag!
torsdag 28 juli 2011
Timbuktu, Henke Larsson, Carl Bildt och Babben Larsson .., är några som fick mig att lyssna mer än vanligt.
Besviken blev jag på Jan Carlzon som radade upp alla sina meriter, samt vilka priser han hade tilldelats.
Det kändes så o n ö d i g t.
(Senare, klockan 13:11. När jag lyssnade till sommarprogrammet av J.C. tappade jag lusten att lyssna mer uppmärksamt, ja, vid uppräknandet av alla utmärkelser. Nu har jag lyssnat om igen på programmet och får aningen dåligt samvete när jag hör hans kärleksbudskap. Förlåt J.C. Men det där meriterandet, det hade jag kunnat avstå.)
Längtar gör jag att lyssna till Alice Bah .., Ghita Norby (med danskt ö som jag inte fixar att få till), Yukiko Duke .., Leif GW Persson, Cecilia Uddén .., samt inte minst den här mannen.
Uppdaterat:
Nu vet jag varför detta med Jan Carlzon blev så fel för mig.
För några dagar sedan skrev jag om säpoexperten som satt i tv om kvällarna och pratade om terror, men hela tiden hade ett snett leende i mungipan.
Han var liksom inte synkroniserad.
Precis så var det - enligt mitt sätt att se det -, med herr Carlzon.
En man som pratar om vikten av att behandla alla lika; att alla delar i en organisation är lika viktiga .., att en sån man börjar vifta med alla titlar och utmärkelser han har fått .., nej, då tror jag inte längre på det.