torsdag 23 april 2009

Förväntan ...



På baksidan av pensionatet trängs några stora syréner.

Snart så ...

Nä, men har man sett på maken ...!



På väg nerför backen för att fånga torsdagsfönstret, tar jag mig en titt i det som lär vara pensionatvärdens garage.

Ja, någon bil har jag aldrig sett där inne, men kanske ändå ...?

Och jag ler för mig själv.

Där finns i princip allting, ja, det är som att titta in i drakens mage, så där som Bamse gjorde.

Måhända är pensionatsvärden släkt med Moster Mjölgumpas man .., ni vet .., han som ...?


Det förunderliga med pv, det är att han på vissa områden har en rent perfekt ordning.

I cd-stället står skivorna uppradade enligt något Visst System .., likadant med alla vinylskivorna.

Hans byrålådor är ett u n d e r av ordning och han vet på pricken vad som finns och var det finns när det gäller köksskåpen.

Själv är jag mer hött-om-bött.

I min lägenhet finns två garderober.

Om man öppnar den vänstra, riskerar man att bli ihjälslagen, ty då kan allt rasa ut .., där har jag bara öst in och klämt igen dörren.

I den högra är det ganska bra.

Och för mig är det så, att om jag mår bra psykiskt och känner mig i harmoni, då spelar det inte så stor roll om det är lite rörigt.

Känner mig jag däremot trött och slut på .., då är det väldigt viktigt för mig att ha ordning i skåpen.

Jag tror faktiskt att herr pensionatsväden är en ytterst harmonisk man.

Faktiskt.

Dagens fönster ..



... har ni sett förut .., det tillhör det lilla gula huset nere i kurvan.

Men .., här ute på landet, här finns inte så många fönster att välja bland, så, ni får ta det här.

Jag hade just druckit kaffe och kalasat på äggröra med knaperstekt bacon och så tog jag kameran och gick nerför backen för att fånga fönstret.

På mig hade jag en turkosfärgad sarong från Thailand och så min vita särk.

Håret rufslockigt.

"Inte kommer det nån nu inte ...?" tänkte jag .., för här ser man knappt några bilar.

Gissa, om det kom någon bil.

Gissa, om dom körde sakta.

Gissa, om jag ville försvinna från jordens yta för ett ögonblick.

onsdag 22 april 2009

Till Ellem ...



Från Skellefteå, nästan hemifrån, kommer en önskan från Ellem.

"Snälla .., kan jag inte lägga in en bild på vitsippor .., så hon har nånting att längta till!"


Så det gör jag.

Dessa hittade jag i slänten här vid pensionatet.

Jag vinglade iväg med pv:s snedgångna träskor på fötterna .., snavade bland små brännässlor och tittade noga så där inte skulle dyka upp någon orm .., och så upp med kameran.

Såååå söta och fina är dom, sipporna!
Ledig dag ...

Sitter på stentrappan och dricker kaffe.
Gosar med Pelle.
Ryktar hans päls.
Borstar bort katthår från mina långbyxor.
Fixar middag.
Räfsar bort pinnar och löv.
Hjälper pv med veden.
Diskar.
Planterar kryddväxter.
Tar upp en drunknad mus från tunnan med regnvatten.
Tänker länge på den lilla musens öde.
Vilken hemsk död!
Får nästan ont i magen.
Mumsar på gröna druvor.
Kollar vinrankan på den inbygda altanen .., nu grönskar kvistarna.
Apropå vindruvor, alltså.
Läser sms.
Kollar bloggar.
Beslutar mig för att duscha.
Får present av pensionatsvärden .., duschkräm med vaniljdoft.
I love it!
Eller så var det med honung?
Kämpar med korsordet.
"Ska jag hjälpa dig ...?" frågar pv.
"Ja, gärna ...", säger jag.
Efteråt .., målar han fönsterkarmar och klipper gräsmattan, men i omvänd ordning.
Själv inväntar jag Gokväll.

Ja, jag är trots allt femtiofem år.

1 min och 22 sekunder av livsglädje.

Jag säger bara en sak: kolla morrhåren!

Igårkväll sms:ade jag den rara arbetskamraten Malin och frågade om hon kunde tänka sig att ta min torsdagstid.

En bra stund satt jag med mobilen i handen och tvekade innan jag tryckte på "sänd meddelande".

Jag tänkte på lönen som kommer att bli åtskilligt lägre i maj .., det var väl mest den biten?

Men ..., det var ungefär i trakten av Ängelholm, då, när solen sänkte sig rakt ner i havet .., som jag bestämde mig.

Malin svarade att det skulle hon gärna göra.

Och nu sitter jag på en stentrappa i landet Halland och gör i-n-g-e-n-t-i-n-g.

Jo, jag har småpratat med grannen Göran (f.d lärare från Småland, har Ordning & Reda på sin tomt .... oerhört vänlig ..) .., jag har kört till Haverdal och handlat middagsmat på Hemköp och några kryddväxter från handelsträdgården alldeles intill.

I fjol den här tiden hade jag också varit i just Haverdal och handlat, det var veckan efter mammas begravning .., och på tillbakavägen såg jag hur marken var översållad av vitsippor och jag tänkte att aldrig mer ska jag kunna plocka en bukett och ge henne .., aldrig mera prata med henne .., aldrig mer nånting som har med henne att göra och jag var så ofattbart ledsen.

Och väl tillbaka på pensionatet kom pensionatsvärden och jag själv att sitta i var sin trädgårdsstol av vit plast och jag lade upp benen i hans knä och tårarna rann nerför mina kinder och inte ett pip sade jag.

Inte han heller.

Människor som anser att man ska prata ut om allting, dom tycker förstås att sånt är konstigt .., ja, att man inte har någon kommunikation.

Det tycker inte jag.

Man kan nämligen ha tyst kommunikation.

Och det hade ändå inte hjälpt att förklara.

Idag .., ett år senare, såg jag också vitsipporna och jag tänkte på mamma, men jag grät inte.

Jag tänkte att jag trots allt fick ha henne i åttiosex år och att det är så livet är.

Nu står en liten bukett med vitsippor på pensionatets rumsbord.

Och jag ..., ja, jag sitter på en trappa av sten och har kaffekoppen intill mig och mest hela tiden tittar jag roat på en svartvit katt som ligger på det torra fjolårsgräset och putsar sin päls.

Mer behövs inte.

Inte för mig.

Så är det.




Den som tycker om att resa, på riktigt såväl som i tanken .., ni glömmer väl inte att skutta in på Joms sida, där han berättar om sitt äventyr i Thailand.


Så här skriver denne härlige pensionär från Norrbotten:


"I Bangkok hämtar jag mina nya solglasögon och nu ser jag så hård ut i dem att jag funderar på att komplettera tatueringen med skägg och hästsvans och sedan söka medlemskap i någon änglaförening."


Och då kommenterar den lika härliga hemifrån-ingela så här:


"Du har väl inte flint (eller begynnande sådan) som ska kompletteras med hästsvans? Som Anders Borg ungefär? I så fall vill jag nog avråda frisyrplanerna på det bestämdaste! Och tatuera inte någon kroppsdel som kommer att tänjas ut med tiden! Om du inte väljer en vissnande tulpan eller något passande."


Ååå, hur roligt är det inte att följa honom på Äventyret!

"Förmiddag på pensionatet ..."

Regi: bloggmadamen

Kamera/film: bloggmadamen

Producent: bloggmadamen

Medverkande: Mians blomfrön i pv:s plastkrukor .., en karta med blodtryckssänkande piller .., en ljusstake; högt älskad av pensionatsvärden ..., men inte av regissören .., en liten nageltång (hur kom den dit ...?), en norra-västerbotten-almanacka .., en avocadoplanta i gul kruka ., ett par läsglasögon (av 13 totalt ...), samt en sovande pElle.

En slags utsikt ....

Näää, man kanske skulle ta sig en knäckebrödsmacka?

Dagens fönster



... finns på pensionatet i landet Halland.

Bakom kullarna ligger havet.

På uppresan från Ystad igår, kunde man verkligen följa vårens ankomst.

I Malmö och Lund är buskarna redan gröna och utslagna och kastanjerna på väg att blomma.

Och körsbärsträden!

Som alltid är västra sidan och inlandet ett par veckor före Ystad.

Här .., har det stått mer som stilla.

I slänten på pensionatet blommar drivor med vitsippor och björken har fått musöron, ja, kanske mer än så?

Jo, men det går framåt.

Nästan det bästa som finns ...


Igårkväll på tåget.
Jag fastnade på ordet längst till höger som handlade om ryttare.
Ringde min hästägande dotter, men kom inte fram.
Fick hjälp av pv senare på kvällen.
Jaha ...! Spanska Ryttare .., då förstår jag.

... det är att ha ett helt olöst korsord framför sig.

Att vika tidningen så där som man vill ha den .., kolla att favoritpennan är med (nä, inte blyerts ..) . och så sätta igång.

Det förunderliga med korsord, det är att man kan fastna på något ställe och rent hopplöst är det att ta sig vidare .., men så låter man det hela vila några timmar eller över natten och kan man tänka sig .., nästa gång man tar sig en titt på det hela, då kommer man på precis hur det skulle vara!

Jag ä l s k a r att lösa korsord!

Som yngre var det Snipp Snapp i Året Runt och på min byrå hemma i Malå stod en vit pigtittare som jag hade vunnit som första pris, ja, i just den tidningen och med just det korsordet.

Alla korsordsälskare har sina favoriter.

För mig är det Kvällsposten.

Min störstasyster är en hejare på att lösa tidningen Vi:s olika korsord och dom är, åtminstone enligt mitt sätt att se det, riktigt knepiga.

Och australiensyrran är likadan.
Ja, inte knepig, men ... korsordsgalen.
Gissa, vad jag i veckor har sparat till henne ..., nu när hon kommer hem till Sverige på visit om en månad.

Just det.

Drivor med korsordsbilagor.

Till anna of sweden ..



... som vill se hur bloggmadamen tar sig ut.

Ja, ja .., en blott arton sjutton år gammal bild blir väl som bäst?

Lägg till xx antal kilon, så kanske du kan tänka dig ..-)

tisdag 21 april 2009

Hemresa ....

Vid infarten till Ängelholm .., tar jag fram kameran från ryggsäcken.

Solen är på väg ner i havet .., den ser ut som en självlysande apelsin.

Sms susar fram och åter genom rymden.

En massa glädje känns det som.

Om att "sko av sig" och lite annat ..



"Bettan! Glöm ej lungröntgen kl.14.30!" hade jag skrivit på min anslagstavla på jobbet.

Och när klockan är lite över två susar jag iväg på cykeln och parkerar utanför sjukhuset .., tar hissen till plan 3 .., känner inte igen mig sedan jag var där med mamma .,. ny reception, jaha ja ..,, och så hittar jag en ledig stol i väntrummet.

Nu har jag lärt mig .., så på skånskt vis hälsar jag på de övriga ..,"hej på er alla ..!" när jag slår mig ner.

Och där till höger om mig upptäcker jag Lilly som var trogen kund i lilla affären, ja, tillsammans med maken Nisse som inte längre är i livet ., och intill henne sitter dottern som är i min ålder.

Vi pratar om kvartersbutiken där jag arbetade i tretton år och vi pratar om alla ägare som har kommit och gått i den affären.

"Jag handlar där ännu, men det är lite annorlunda numera, om man säger så .., mannen i kassan brukar sitta och titta på arabiska filmer i sin dator, den står vid kassabandet .., och ibland pratar han i sin mobil, men allra mest står dom och röker utanför entrén ..", säger Lilly.

Mitt emot mig sitter en man i svårbestämd ålder.

Hans högra öga är helt igenmurat och alldeles lilafärgat, jag har god lust att fråga honom om han har åkt på däng, men vågar inte?

Det finns gränser.

Och där är en annan man i rullstol och en lång herre som slår sig ner och genast tar av sig skorna.

"Han sko av sig ...", som min pappa skulle ha sagt.

(Sa vi verkligen så? Jo, det tror jag. "Jag måst sko av mig ...").

Efter en kvart kanske, kommer en sköterska och ropar upp mitt namn.

Jag hänvisas till nåt som liknar en skrubb där jag får ta på mig en vit landstings-t-shirt och jag känner nästan inte igen mig själv .., ty till min förvåning kan man tro att jag har yppiga bröst .., jag, som aldrig nånsin har åtsittande kläder, ja, det här blir en ny upplevelse!

Att röntga lungorna går i ett huj; det är som ett löpande band bara.

"Vänd dig om, håll andan .., andas ut!"

"Stå stilla!" Fyll lungorna, håll andan! Andas!"

Efteråt får jag lämna T-shirten i en tvättkorg (vilket slöseri .., använd i fem minuter!) .., och sedan är allt klart och jag cyklar hemåt i solskenet.

Nu stundar tågresa till landet Halland och till pEllegubben!

Åååå, vad jag längtar!

Tisdagsfönstret ...



"Här hittade jag en krokiteckning i kol, ganska stor, som donerats till god vän med skärgårdshus i Vagnsunda.

Båda hans försommarvardagsrumsfönster speglar sig i bilden av den unge mannen i fosterställning.

Och kikar man noga ser man att fotografen själv också finns med på bild.

Väl bekomme trots den dåliga pixelkvaliteten.

Madame M."

måndag 20 april 2009

Pling i min inkorg!



Madamen i södra Frankrike berättar i ett inlägg en hårresande historia som handlar om hur det kan krångla sig, detta att bo i utlandet och ha kontakt med någon svensk myndighet.

Jag har åtminstone två goda vänner som arbetar eller har arbetat åt Försäkringskassan och båda har blivit utbrända eller i alla fall, rejält svedda i skinnet.

Det kan sannerligen inte vara lätt att arbeta i en myndighet där det förändras hit och dit och där allt till slut blir ett enda kaos.

Till syvende och sist måste det ju till största delen bero på ledningen.

Nåja.

Till min australiensyster, som blir pensionär i november, skickar jag alltså länken till madamen i Frankrike.

Så där för att varna henne lite.

Ja, så hon inser vad som kan hända.

Eller inte hända.

Och så får jag svaret:

"Vi har jobbat hårt i trädgården hela helgen med sånt som vi normalt brukar göra i maj, precis innan vintern kommer, men nu ville vi ha det gjort innan vi åker till UK.
Så fikusen är kraftigt nerklippt och paketerad.
Det blev 16 sopsäckar.
(Det var den fikusen som min syster skulle beskära i fjol i april .. då, när hon ramlade i backen och slog huvudet i en betongmur .... och nästan seglade iväg till mer himmelska sfärer. I år fick den höjdrädde maken ta sig an trädet.)

Solen skiner från molnfri himmel, det är kalla nätter och morgnar, dagstemp. ligger runt 24C, men man lovar regn och rusk till på torsdag, inte för att jag tror på det, men man kan ju alltid hoppas.

Nu skall jag laga middag, Cumberlandrullader blir det i dag med kokt potatis och sallad, samt färsk ananas till dessert.

Kramar
Birgitta

P.S. Historien om Försäkringskassan var bekant. Har själv väntat på ett besked sedan september 2008. Ds.

Måndagkväll ...



Blir jordgubbar med grädde och mozzarellaost i skivor, men inte samtidigt.

Och skymning.

På tv:en ett program om hur stress påverkar oss människor.

Babianer slåss.

En tiger jagar en zebra.

Själv löser jag, efter visst besvär, Kvällspostens korsord.

Fastnar på något enstaka ord.

Hittar rätt.

Därefter telefonprat och mycket skratt med rar vän från och i Norge.

Efteråt tänker jag att .., en grundförutsättning för riktig härlig vänskap, det är nog att man har samma sorts humor.

I morgon är en ny dag.

Bildskärmsinlämning hos CD-data .., lungröntgen .., tågresa till landet Halland.

Sånt.

I mitt nästa liv, om det finns nåt sånt, ska jag gifta mig med en försäljare eller reparatör av datorer.

Det har jag i alla fall bestämt.
Bara så ni vet ....


Min datorskärm har fått fnatt och det bara durrar och flimrar och jag blir kräksjuk av att sitta här.

Det är väl nån mening med det också.

Tack och lov finns herr dataexperten, ni vet .., "Björkäng ligger vid Varberg. Upplysningsvis" ..., och han har lovat att höra av sig.

Jag tror inte att jag lyckas att fixa det ändå.

Så länge får ni ha en skön måndagkväll.

Och så var det födelsedag igen ...!

'

Idag fyller Hilda 21 år.

Hilda är pensionatsvärdens dotter och enda barn.

Därtill är hon nog den lugnaste människan jag i mitt liv har träffat .. och hon är otroligt duktig på att teckna och drömmer kanske om att ägna sig åt nånting kreativt.

Precis som sin pappa - och kanske sin mamma också ..? - har hon betstämda åsikter .., skriver insändare och vet vad hon tycker.

Men hon åker inte Vasaloppet.

Här kommer ett stort grattis från mig!

Måndagsfönstret ...



"Hej!

Skickar dig ett fönster ifrån Frösö sockenstuga.

Där hade vi idag en "Att uttrycka livet" dag.

I en hörna fanns kläder och skor för provning. Det finns en glädje och en lekfullhet i att prova kläder. Så där som man gjorde som barn.

Att våga leka är inte alla förunnat.

Hos mig fick de måla idag, inte heller det är det alla som vågar.

Desto roligare när de vågar ta steget, ett steg mot lekfullheten i tillvaron.

Mer lek åt folket!

Kram Eva."


// Och jag säger ... tack, snälla rara!

söndag 19 april 2009

Herr Alzheimer ...



Tittar på detta.

Nästan outhärdligt blir det.

Jag ser mamma framför mig .., och kommer ihåg testerna på geriatriska mottagningen och hennes rädsla och litenhet och ..., lättnaden, när allt var över .., hennes armsvett .., och händerna i knäet och en önskan om att vi ska köra till Möllers och köpa "något gott".

Så jag hatade dom där testerna!!

"Tjugofem poäng av tjugonio ...".

Och sedan ... åren går och poängen rasar iväg neråt.

"Femton poäng ....".

"Ann-Gerd .., kan du skriva hur mycket klockan är ...?"

"Två poäng ...".

En enda lång förnedring är det, för den som är sjuk.

Och jag minns all återhållen gråt.

Hos mamma och hos mig.


Och sorgen.


Ännu en insikt ...


Anders, Maria, Anna och Emma.
Moster Anna är nog en stor förebild för Emma.
Tänk, att ha en moster som tar med sig systerdottern på shoppingrunda .., det var födelsedagspresenten som Emma fick!
Ibland får Emma följa sin moster till stallet och pyssla med Taurus ..., och ibland sover Emma & Emil över hos moster och morbror.
Då ligger dom alla på en madrass på golvet.

Det var efter skilsmässan .., när trettiofyra års förhållande föll i små bitar, som Anna sa att .., det hade i alla fall det med sig, att syskonen kom varandra nära.

Det blev annorlunda.

Dom blev liksom kärnan.

Det blev viktigare att hålla ihop.



Och ikväll kommer ett mail till min inkorg och jag läser ...

"Syskonskaran och finaste Emma på fotboll (såg Mickes KB spela seriepremiär). Supermysigt! Varm choklad, mackor, kex, filt, grisöra till Nelsan - allt var i sin ordning."

Ett eftermiddagsfönster ...



... kommer seglande från södra Frankrike och susar oförfärat in genom mitt söderfönster och landar bekvämt i mappen som heter "Fönster".

Avsändare är madame Monet.

Så här skriver hon;

"Här är ett pyttefönster på en av sjöbodarna vid vattnet i den gamla skärgårdsbyn Vagnsunda på södra Yxlan i Stockholms skärgård.

De står där än, vindpinade.

Den här har säkert anor från 1700-talet."


//Tack snälla! säger jag.

Dagens skörd ...



Det händer, men inte ofta, att kunder ger mig handlingslappen när allt är klart.

"Här har du .. ja, jag vet ju ....", säger dom då leende.

Det var precis vad Inga-Lill gjorde idag.
(Folie, sprayflaska, doftmedel och dusch ... nånting ..,skulle inhandlas).

Inga-Lill och hennes man (som dagen till ära hade någon slags skepparmössa på sig ..) bor inte alls långt från affären och om deras dotter Malin skrev jag en gång ett inlägg.

Men då .., visste jag inte alls vem den rara Inga-Lill var.

Det vet jag nu.



Och så är det alla dom andra .., dom som jag hittar i kundkorgarna.



Eller i chipshyllan.


Eller på golvet.



I kundvagnen.



Och ibland får jag en trave med lappar i handen.

"Kan du slänga det här ...?" frågar kunden.

"Jomenvisst ...", säger jag och ler glatt.

Som trolleri ...



Den här medicinen .., den förändrar på något underligt vis min tillvaro.

Nätterna blir längre.

Känns längre.

Det är precis som att man drar ut timmarna med ett gummiband och drömmarna blir oändliga.

När klockan är fem vaknar jag och tittar på klockan.

Somnar om.

Vaknar igen och tänker att nu har det nog gått två timmar .,. men det har det inte alls .., väggklockan visar på kvart över fem!

Så jag kontroller en extra gång .., klockradion och mobilen .., ?

Nej, det är verkligen så.

Tabletten är liten som ett myrägg nästan och jag begriper inte att en så pytteliten sak kan förändra så mycket.

Och nu är klockan snart halv åtta och jag ska cykla till jobbet.

Flödande sol.

Klarblå himmel.

Om det här fina står sig, ska jag cykla ner till stranden i eftermiddag.

Det är vad jag ska göra.

Tre fönster från Zululand ....



Så här skriver värmlandsdmadamen om ett besök hos en familj i Zululand, i sydöstra Sydafrika.

"Vi fick hälsa på hemma hos en familj i deras tre enkla hus.



Ett hus var kök, i ett hus sov man i och i det tredje bodde andarna efter avlidna släktingar.

Så bor man där.



Allt var i en sån prydlig ordning även om standarden i våra ögon mätt var mycket enkel.

Runt om fanns en fin trädgård med staket och tvätten som hängde på tork.

Ett fascinerande besök!"

Turtlan."


// Och ååå, vad ni är underbara med alla era fönster som ni skickar hit!! hälsar bloggmadamen.

lördag 18 april 2009

Lördagkväll på 31 kvm ...



Och ja .. man kan lätt som en plätt ha sin "ljusslinge-stjärna" uppe även i april.

Inga problem.

Och då kommer jag ihåg när mamma ännu kunde göra sig förstådd .., då, när hon bodde på gruppboendet för Alzheimerdrabbade.

Då tog hon fram adventsstaken någon gång mitt i sommaren och ställde den så fint i fönstret.

"Men lilla Ann-Gerd .., inte ska du väl den framme nu ..., det är ju inte advent ..?" sade någon från personalen.

"Jaså .., finns det en adventsstjärnelag ...?" hade då mamma svarat filurigt leende.

Se, det hade hon ingen aning om.

Det har inte jag heller.

Och plötsligt möts man ...



Tänk .., att i en alldeles vanlig Icabutik går människor fram och åter mellan hyllorna och lägger varor i röda plastkorgar, småpratar med andra kunder och studerar handlingslappar .., allt är precis som det brukar vara .., men så ...., händer något.

I en kommentar till ett inlägg lite längre ner på sidan, skriver Catwoman om ett möte i affären och jag tänker att precis så är det .., ett till synes helt vanligt litet möte i en butik .., och det mötet sätter mängder med känslor i gungning.

Här är hennes rader;

"Idag stötte jag för första gången ihop med min f d sambo och hans nya, unga, 22 -åriga thailändska sambo i din affär...och jag vågade mej fram och hälsa, och kände oerhörd värme för denna rara lilla flicka, som inte har en aning om de känslostormar hon orsakat hos mej och som är alldeles oskyldig till detta drama jag lever i, och som bara önskar skapa ett bättre liv för sej själv...och det är just det du har gjort, och som jag också måste försöka göra och i det är vi alla lika...det är en slags tröst ....".
Spara och Slösa ....

Bloggmadamen är verkligen inte den som kan anses vara överdrivet sparsam.

Å andra sidan, är hon inte överdrivet slösaktig heller.

Till pensionatvärdens oerhörda förvåning tillhör jag dem som manuellt tömmer dammsugarpåsen och på sätt använder den minst tio gånger till!

(Ja, sååå hemskt är det inte ., man har plasthandske och en plastkasse till hands .., sen är det bara att dra ut innehållet och ni a n a r inte vad som kan uppenbara sig .., det är strumpor .., hårsnoddar .., gem .., topz .., katthår .., femtioöringar .,. blomblad ,. Friskies kattmat modell torrfoder .., kattsandsgrus .., ja, allt sånt!)

Ni anar inte hur mycket pengar jag har sparat på att göra på det viset, för att inte tala om besväret med att hitta rätt påse i dammsugspåsardjungeln och den, den är oändlig!

Men nu är detta inte det enda jag gör.

Nä .., jag klipper även upp tandkrämstuben baktill när den börjar sina.

Och då, då får man nästan en smärre chock när man tar sig en titt i tuben .., för där är tandkräm till minst tjugo borstningar ytterligare!

Ja, i alla fall till tio!

Efteråt känner jag mig väldigt nöjd.

V ä l d i g t.




Men mardrömmar finns inte med ...


Ja, inte har en olivoljeförpackning från Möllevången i Malmö nånting att göra med texten som kommer, men vem har sagt att det måste vara på det viset?
Och jag hittar ingen lämplig.


Fyra pyttiga små, små blodtryckstabletter har jag tagit totalt.

Bara fyra stycken.

En om dagen.

Och inte vet jag om det är därför, men å, vad jag drömmer om nätterna!

Det känns som om drömmarna är timslånga och dom är på nåt konstigt vis helt annorlunda än tidigare drömmar.

Ibland vaknar jag och är kallsvettig av ångest.

När jag då tittar på klockan .., häpnar jag över hur långsamt tiden har gått.

Det tycks som om tiden har blivit u - t - d - r - a - g - e - n.

Hur underligt som helst är det.

Mina barns pappa brukade säga, när jag fick medicin som jag aldrig tagit förut, "ja, ni behöver inte kolla efter biverkningar i Fass .., det är bara att fråga Elisabet .., det är som om hon inte tål någon medicin .,. finns det biverkningar, så nog får hon minst ett par av dem!"

Så är det.

Det här är biverkningar som kan drabba den som tar Ramipril.

Håll i er nu!

Biverkningar

Vanliga (drabbar fler än 1 av 100 patienter):

Hosta.

Ovanliga (drabbar färre än 1 av 100 patienter):

Hudutslag, klåda, nässelutslag (ibland med feber).

Överkänslighetsreaktion med svullnad av ansikte, armar/ben, tunga och/eller svalg.

Trötthet, svaghet, huvudvärk. Illamående.

Ökad puls. Försämrad reaktionsförmåga. Balansstörning. Ögoninflammation.

Påverkan på levervärden, gulsot.

Nedsatt njurfunktion.


Sällsynta (drabbar färre än 1 av 1.000 patienter):

Öronsus, hörsel- och synstörningar.

Yrsel/svimning (kan inträffa när man hastigt reser sig upp). Hjärtklappning. Rodnad. Vätskeansamling i armar/ben. Blodtrycksfall. Oregelbunden hjärtrytm. Påverkan på blodvärden.

Snuva, bihåleinflammation, luftrörskatarr, förvärrad astma, kramp i luftrören, andnöd.

Aptitlöshet, smakförändring, muntorrhet (noggrann munhygien är därför viktig), inflammation i munslemhinnan eller tungan, diarré, magsmärtor, kräkning, förstoppning. Påverkan på bukspottkörtel, inflammation i magtarmkanalen, matsmältningsbesvär.

Muskelkramp. Darrningar.

Nedstämdhet, förvirring, sömnstörning, nervositet, svettning, utmattning, rastlöshet, känsla av oro. Bröstsmärtor. Impotens.


Mycket sällsynta (drabbar färre än 1 av 10.000 patienter):

Feber, stickningar i huden (parestesi), håravfall, nagellossning, överkänslighet mot solljus, förstoring av bröstkörtlar hos män. Blodkärlsinflammation, blodbildsförändringar, hjärtinfarkt, övergående försämrad blodförsörjning till hjärnan, slaganfall.

Led- eller muskelsmärtor med eller utan inflammation. Utslag på hud och slemhinna i form av fläckar, blemmor, blåsor och knottror. Hudavlossning. Inflammation i bukspottkörteln eller levern. Leversvikt. Nervsjukdom som kan leda till muskelförsvagning (neuropati). Ökad urinproduktion. Ökad utsöndring av protein i urin.

Om svullnad av bl a ansikte, tunga och/eller svalg eller nässelutslag, andnöd och svårighet att svälja inträffar, sluta att ta Ramipril Winthrop och kontakta omedelbart din läkare. Vid misstanke om andra biverkningar, rådgör med din läkare.

Förvaring och hållbarhet

Förvaras oåtkomligt för barn. Används före utgångsdatum som finns på förpackningen.

Överblivet eller för gammalt läkemedel kan lämnas till apotek för förstöring.




Efteråt ...



Efter jobbet blir det fika nere vid havet.

Pensionatsvärden, som en timme senare ska ge sig av till en kusinträff i nordöstra delen av Skåne, ("du kan ju följa med om du vill .., så kan du lifta med Inez hem i morgonbitti ...?" säger pv snällt .., men jag tackar nej .., jag vill Bara Vara hemma hos mig själv och ta det lugnt ..., lösa korsord, tvätta håret och senare ikväll .., lyssna till koltrasten ..., och så är det detta att möta nya släktingar igen och det blir säkert nån Slags Samlad Allsångstropp .., nej, jag vill vara i mitt rede och ta det lugnt, så jag tackar nej, men det är ju snällt ändå, detta att bli bjuden ... och ännu snällare är det att acceptera ett nej ..), jo, han har ordnat med kaffe i termos och härliga räkmackor ..., och så slår vi oss ner inte långt från vattnet och med solen i ansiktet.

Det blåser friska vindar!!

Och jag har sticke-kalasbyxor och klänning under anoraken och kaffet smakar övermåttan härligt.

Detta, att få vara i närheten havet och få känna doften av tång och mot himlen se fiskmåsar som glidflyger över vågorna .., ååå, det är för mig själva meningen med livet.

Och tänk, alldeles gratis är det!

Så vi sitter där i en kanske en timmes tid och pv berättar att han på förmiddagen bland annat har läst inlägg från drygt ett år tillbaka .., då, när min mamma ännu var i livet.

Om elva dagar skulle mamma ha fyllt åttiosju år.

Jag har sagt det förut och säger det igen .., det där att man liksom inte kan föreställa sig hur ensamt det blir när man inte längre har sina föräldrar i livet.

Igårkväll tände jag dom tre ljuslyktorna som hänger i en slags ståltråd i mitt fönster och jag översköljdes av värme för min systerdotter - ja, det var hon som har förärat mig detta fina - och jag tänkte på mamma som ofta sa att hon älskade sina syskonbarn lika mycket som oss andra ..., inte kunde jag förstå det då .. men nu, nu kan jag.

Så jag ringde upp systerdottern som bara är tretton år yngre än sin moster och sa hur oändligt mycket jag tycker om henne och hur mycket hon betyder och vi gapskrattade .., måhända trodde hon att jag låg på mitt yttersta och hörde klang av harpor .., ja, att det var därför hon fick all denna kärlek över sig.

Efteråt .., kändes det bra.

Kvällen innan min mamma dog, satt jag hos henne i en timmes tid kanske.

Det var som om jag anade .., så jag höll henne i handen och överöste henne med snällord och pussade på kinden och sa att hon hade varit och ännu var, en sån snäll och fin mamma.

Nästa morgon var hon död.

Så en sak vet man .., det gäller att inte spara på snällorden.

Det var vad jag tänkte på där på stranden.

Lördagsfönstret ..



Under en alldeles ljuvlig promenad i Vaxholm i fjol, ja, tillsammans med hemifrån-kerstin och hennes Svenne, fastnar det här fönstret på bild.

Det var herrn i sällskapet som agerade fotograf.

Efteråt bjöd Kerstin och Svenne på lunch och senare även på delikat middag.

En fin dag blev det.

En guldstjärnedag.

fredag 17 april 2009

Såg ni "Så ska det låta" ikväll?


Jag säger bara en sak: herr Wester är helt underbar i tv!

Knappt man tror sina ögon ...


Lilla katten som tog siesta på min solstol.
Det var i lilla, lilla staden Kac i Turkiet för några år sedan.
Fyra, kanske.
Eller fem.

Så här känner jag mig just nu.

Överlycklig.

Om blodtrycket den första kollen visar på 190/103, då blir man lite bensvag.

Idag var det 118/80.

Jag bara loooooooog och ville pussa distriktssköterskan Berit rakt av!

Att cykla tillbaka till affären gick i ett huj!

Så ..,. känns det.

Ikväll blir det en glad kväll på Savannen.

Dagens fönster ...



... hittar ni här.

Och här var jag tillsammans med rara vännen Torun .., vi spankulerade omkring och jag bara gapade av förvåning .., aldrig hade jag sett nånting sådant tidigare, inte i Sverige!

Skulle jag vilja bo där?

Nja.

Kanske.

Men liiite känns det som en kuliss-stad.

torsdag 16 april 2009

"Skyll på mamma!"


Ja, inte visste man då vad som väntade när sonen satt där på stolen i Malå.

När jag nästan är på väg i säng, hörs ett pling från min mobiltelefon.

Det är sonen.

Han har, av sin lärare, fått i uppgift att fråga fem personer vilka tre goda egenskaper vi/dom anser att han har för att bli en bra polis.

Hon som är mamma, är en av de fem.

Så jag skriver bums ner vad jag tycker.

Att han är lugn .., empatisk och jag tror också att han kommer att bli en bra arbetskamrat, för han är en av de gladaste människor jag känner .., där vilar liksom aldrig några ledsamheter.

Därefter ska man skriva ner tre egenskaper som den blivande polisen kan förbättra.

Och jag skriver snabbt .., och när jag är klar .., tänker jag att .., "å, stackars sonen ..!"

Alla tre egenskaper som han kan förbättra, är nämligen som hämtade från hans mamma.

Aj, aj, aj.
Insikt nr 141 ...

Och så har jag idag helt och hållet bestämt mig för att ge bort varannan torsdag .., från elva till åtta.

Så underbart skönt!

Som det nu är på torsdagarna, stiger jag upp fem hos pv .., tar sjutåget till Malmö fvb till Ystad .,. är framme tio om allt går som det är tänkt .. och börjar arbeta en timme senare.

Men om jag slipper torsdagen den där veckan när vi arbetar sex dagar på raken ..., då kan jag vara på pensionatet och njuta av närheten till havet och allt annat .., sedan ta bilen in till stan och möta upp pv .., "vi kan gå ut och äta middag ...?" sa han ... och sen .., efteråt, tar jag tåget till Skåne.

Jag kan komma hem hur sent som helst, för det är inte förrän på fredag vid halv åtta som jag ska vara på plats i affären.

Ni förstår så ljuvligt!

Så mycket mindre stress.

Det Nya Livet ...



... med långa promenader och hälsosam kost ..,. och så nio timmars arbete på detta .., det gjorde i alla fall att orken försvann sin kos.

Komma-hem-orken.

Tjopp, bara!

Så när jag hade parkerat cykeln utanför min port och låst upp dörren till dom 31 kvadradmeterna .., då blev det nödlandning på soffan Ektorp och därefter telefonprat och ännu mera prat och nu är klockan snart tio och nu letar jag upp min lilla flock på savannen .., lägger på mera ved så elden brinner länge .., och så ska jag titta upp mot himlen och se alla stjärnorna och kanske hör vi syrsor spela.

Kanske.

I morgon blir en lång dag.

Ett eftermiddagsfönster .....



.... kommer från Lotha, som är dotter till min kusin.

Hon skriver ett så underbart rart litet mail; ett hjärtevärmarbrev, helt enkelt.

Tack snälla, rara! säger jag.

En slags insikt ...igen.









Det här är vad jag känner just nu.

En hel massa glädje.

Och av ingen orsak alls .., kanske för att jag alltid blir lika lycklig när jag ser dom här bilderna.

Vännen Ellis och en trygg pensionatsvärd som lovar att ta emot ....

Hoppsan ...!



Jo, kanske den här filuren.

Ystad ..., den 16:e april ..



Aldrig, att jag upphör att förvånas över att man har hyacinter ute i trädgården!

För den som har vuxit upp i norra norrlands inland och fjälltrakter, är hyacinter nånting man har på bordet när det är jul.

Men ni förstår så vackra dom är så här ute i det fria!

Längs havet ...



... ligger badhytterna på rad.

En är nedbrunnen.

Dörren är öppen och där inne trängs solstolar, ett bord och en trasig lampa.

Och utanför, på marken, en tidning.

Om Sigge, högt blodtryck och lite annat.



Sigge är en riktig ystadprofil.

Ofta ser man honom komma cyklande på väg ner till sin "hodda" vid havet.

Där sitter han mest hela förmiddagarna och matar svanar och andra sjöfåglar och så vildkatterna som han tar hand om.

När jag arbetade i lilla kvartersbutiken, då kom ofta Sigge in och köpte kattmat på burk.

Sigge är född på julafton och är alltså Stenbock.

Och när jag nu på morgonen tar en promenad längs havet i akt och mening att börja det nya livet (för vilken gång i ordningen, kan man fråga sig ..), då upptäcker jag honom.

Han sitter som vanligt på sin bänk utanför "hoddan" och har en påse bröd i ena handen.

Alldeles intill står hans kompis som har hälsat på med sin hund Blondie.

Och så börjar vi att småprata lite.



Sigge är en sån människa som jag tycker så oändligt mycket om.

Ett naturbarn.

En som inte krånglar till det.

En som är sig själv.



Här brukar han också sitta.

Familjen Svan är nära vänner till Sigge.

Dags för kalas ....



Idag fyller min före-detta-granne hemma i Malå år.

Numera bor hon i Uddevalla och jag själv i Ystad och våra liv ser inte alls ut som dom gjorde för ett antal år sedan.

Vi rör oss på andra savanner.

Ingen i min bekantskapskrets lagar så vanvettigt god mat som Leina.

Och hon är omtänksam och omåttligt generös.

Här kommer en stor grattiskram från mig!

Torsdagsfönstret ...


... hittade jag på gågatan i Helsingborg, en dag i april år 2006.

En alldeles ljufvlig ostbutik var det.

Eller är det.

För människor med högt kolesterolvärde och som av vänliga läkare eller sköterskor uppmanas att endast ta en enda ostskiva på mackan .., är ett dylikt fönster att liknas vid kokain på kakfatet för en drogberoende.

Så är det.

onsdag 15 april 2009

Glöm inte ....



... åååå, denna underbara skribent!

Hon som skriver så att huden knottrar sig.

Och med bilder som gör hjärtat varmt.
Kl. 21.05 i Kunskapskanalen.


En åker hem och en åker bort en åker hit och en åker dit

Kåge Jonsson åker tillsammans med fotografen Bo Öhlén tåg genom Sverige i början av 1980-talet. En film om några tågresenärer, deras tankar, samtal och möten under en resa genom folkhemmet i andra klass. Ett folkhem, som precis som i dag, befinner sig i kris med ökad arbetslöshet och ekonomisk oro.

Från 1983. Även i K 17/4