Sigge är en riktig ystadprofil.
Ofta ser man honom komma cyklande på väg ner till sin "hodda" vid havet.
Där sitter han mest hela förmiddagarna och matar svanar och andra sjöfåglar och så vildkatterna som han tar hand om.
När jag arbetade i lilla kvartersbutiken, då kom ofta Sigge in och köpte kattmat på burk.
Sigge är född på julafton och är alltså Stenbock.
Och när jag nu på morgonen tar en promenad längs havet i akt och mening att börja det nya livet (för vilken gång i ordningen, kan man fråga sig ..), då upptäcker jag honom.
Han sitter som vanligt på sin bänk utanför "hoddan" och har en påse bröd i ena handen.
Alldeles intill står hans kompis som har hälsat på med sin hund Blondie.
Och så börjar vi att småprata lite.
Sigge är en sån människa som jag tycker så oändligt mycket om.
Ett naturbarn.
En som inte krånglar till det.
En som är sig själv.
Här brukar han också sitta.
Familjen Svan är nära vänner till Sigge.
13 kommentarer:
Men inte är väl Blondie Dagoberts hund; det är väl hans fru.
Annars har jag alltid missförstått den serien.
PV (Besserwisser)
PV: haha .. ja, vi säger väl fru då ...!
,-)
Om det ska vara så noga.
Väldigt kul med rörliga bilder, för att inte tala om ljudet. :D
För mig var det lite svårt att hänga med i dialekterna. Trevligt att höra din röst Elisabet och så mycket det fanns kvar i språket från "norröver".
När man läser texter/bloggar så är ju "rösten" som man hör inom sig mer neutral och färgad av läsarens eget språk/dialekt.
Så när jag hörde din röst tänkte jag: Va, pratar hon så?
Mysigt!
(undrar vad folk skulle säga om jag la in en ljudfil på min dialekt - västgötska, för den är väl inte omtalad som nån av de vackrare precis) :)
Var rädd om dig!
S o F: åååå, du är alltid så RAR!
Finns det nån enda människa som inte skäms när dom hör sig själv prata ..?
Jag vill bara svimma, men tänker att det spelar ingen roll .., det är ju så här man låter .-.)
Västgötska är fint. Bara så du vet.
När jag var ung arbetade jag en sommar i en konsumbutik på Hisingen i Gbg. Där fanns en arbetskamrat som var så underbart vänlig .., hon var från Västergötland och kanske är det därför som jag alltid förknippar den dialekten med sådan värme?
Mer behövs inte.
Men åh, där skulle jag också vilja sitta just nu!!
Så fick jag höra din ljufva stämma, det kändes gott!
En så go gubbe! Tjusig hund också!
Men ibland är det svårt hänga med i skånskan... Man får skörpa sig lite när man lyssnar.
Dina toner är det inga problem med. Låter så norrländskt tryggt och påminner om paret från piteå på min Sydafrika resa :-))
Hej från Värmland!
Eva: ja, där är som paradiset!
Turtlan: ,-)
Ja, Sigge pratar en utpräglad ganska bred ystadialekt.
Fast du kan nog stryka "ganska" ....
Jag har också lite svårt att hänga med i skånskan, med det är härligt med dina små videointervjuer med folk!
Nu kom jag på vad Dagoberts hund hette, hon hette väl Daisy?!
Christina: ja, jag var ju bombsäker på att hon hette Blondie ..-)
Ja, jag reagerade inte förrän jag läste pv's kommentar ;)
Nu minns jag precis hur Daisy och hennes valpar såg ut. De hade så lustigt tecknade öron...
Skicka en kommentar