Fredagsfönstret ...

... hittar man i Bergnäsudden, i Norrbotten.

Vem som tog bilden?

Jo, vännen Ulrika.

pElle och sigge nilsson är hos pv i landet Halland.


Det är precis likadant på jobbet, som hemma.

Nästan alltid är jag där - i affären - en halvtimme före min egentliga arbetstid ska börja, mest för att jag inte vill ha det stressigt och jag vill kunna arbeta i lugn och ro.

Eller man kanske kan säga ..., tja, att jag blir betydligt mer effektiv om där inte råder tidspress.

Eller också så där att jag egentligen tillhör den del av mänskligheten som vill ha det mesta gjort på en gång.

Helst innan jag börjar arbeta.

Och med flyttstädningen är det precis likadant.

Jag börjar med köket och tänker att jag tar bara ett enda skåp nu i eftermiddag, men ordentligt .., men så blir det förstås inte .., nu har jag vinglat omkring ståendes på en liten bit av diskbänken och jag har sträääckt och tänjt och torkat nästan alla överskåpen och väggarna ..., och håret är lockigt och jag måste duscha och ugnsplåtarna och spisen är klar och grillgallret skinande blankt ..., och alla kökslådorna och insidan av fyra skåp är rengjorda .., allt är diskat och två bananlådor är fyllda med böcker och tänk, längst inne i ett av skåpen, där hittar jag två Ulrika Hydman-Wallien-glas, såna här på fot med ormar slingrande sig runt glaset!

Ett av dem ser ut så här .., om ni klickar på länken, så finns glaset längst nere till höger på bilden.

Och bäst av allt: ett underbart vackert keramikfat i grön glasyr, förfärdigat av Anja Notini och med en relief av en olivkvist på kanten!

Jo,men det här ska nog gå bra.

Tänker jag.

Men nu blir det sängen.

Ajöken, sa fröken.

Om jag tar i lite, så borde köket vara klart innan lördagkväll.

Ett kvällsfönster från ....

"Hej!

Här kommer ett fönster från Uttersjöbäcken.

Det sitter på ett gammalt uthus bakom den gamla lanthandeln.
Idag finns ett café där med delar av den gamla affärsinredningen kvar, samt en samling av gamla radioapparater.

Lycka till med ditt nya liv i Halland!
En sån här gång får du vara glad att du bara har en etta - inte så mycket saker och lätt att städa ur :-)

Kram från Adakborna (som just nu befinner sig i Bureå på semester/djurpassning)

Hälsa Tomas.

Anitha."

I vardagsrummet ....


Banankartonger fyllda med böcker .. Ajax.., ännu mera Ajax .., sopsäckar .., microtrasor.

Kan det vara flyttstädning på gång, tro ..?

Nu börjar det bli svårt på jobbet.

Presenten från Kajsa, Alva och Veras mamma.


Idag kom flera kunder och kramade och var så snälla och rara och Maria Hanssons småtöser, Alva och Vera, kom och kramade där bakom kassan och jag trodde hjärtat skulle brista.

Och på eftermiddagen blev det samling i fikarummet och där stod dom som hade möjlighet och då blev det ännu svårare att hålla rösten på plats ..., och där var jättefin present i form av en stor lykta som kan stå på pv:s altan, den med alla blommorna .., och så var där ett presentkort hos Åbergs Trädgård.



Fru Grå kom in och kramade .., Leif (uttalas "Laaaajf .." här i Skåne ..) sa .."nu är det bara tre arbetsdagar kvar Bettan ...!" och när jag skulle gå hem, kom Maria Hansson, denna så rara arbetskamrat som jag har arbetat torsdagkvällar och lördagar med (ja, inte bara då .., även andra dagar ... men man ser mest av henne dom dagarna ...) och tänk er en ostkupa av glas, fast högre, så där så man kan fylla fatet med sand och sätta ett ljus där .., eller fylla kupan med torkade blommor ..., det hade hon köpt alldeles själv och åååå, vad jag ska tänka på henne var gång jag ser den presenten!

Och jag har förberett det mesta för Emelie som ska ta över mitt pyssel.

Jag har beställt växel till nästa vecka .., tagit hem förfrankerade gröna påsar (postens) och massor med frimärken och jag har skickat kuponger till Kuponginlösen och sorterat och gjort så fint i kassaskåpet och på kontoret.

På en hylla ligger scheman för flera veckor framåt - men det lämnar jag till henne -, då är jag inte längre där.

Dagens sommarvärd ....

... är sångerskan Amanda Jenssen.

"I mitt Sommarprat berättar jag bland annat om hur små omständigheter kan leda till stora förändringar. Jag pratar även om hur jag fann musiken, mina trasiga lungor och om de drömmar jag fortfarande inte har förverkligat."

Torsdagsfönstret ....

... finns på en postlåda i landet Sverige.

Så här skriver avsändaren:

"Hej!

Nu längtar vi till svalare nejder från det stekheta Provence och jag bläddrar bland bilder från förra årets Sverigeresa och hittar den här gulliga brevlådan med både katt och fönster.

Och det blir ju bara så att du måste få den.

pElle är det väl och inte sigge nilsson?

Kram från Monet."

Sannerligen en insikt ...

Om lyckan att vara en fattig student ..., om camping på Mc Donald´s i London ..., men framför allt: om människors godhet och medmänsklighet, det kan man läsa om här och jag tycker att det är så läsvärt så det är inte sant!

Helsingborg onsdag ....

Onsdagkväll ...

"Jaha .., va, kan man klättra dit ...?"

... och vi är bjudna till mina barns pappa och hans fru Karin som har segelbåt nere vid Marinan.

Klockan sex är vi där.

Och där är även Anders och vi sitter tillsammans runt bordet och kalasar på en underbart god paj gjord på kantareller och det bjuds på vin eller öl och jag tänker att ååå, att livet kan vara så härligt och generöst!

Och det pratas om allt möjligt som har med segel att göra och blickar vänds mot masten.


"Men där uppe, där måste man nog ...?" säger pv.
Kanske ska herrarna ut och segla tillsammans i sommar?

Och exet visar pv hur det ser där nere i kabyssen och det blir prat om roder och ström och det blir väldigt mycket skratt.



Det här är mina barns pappa och hans fru Karin.
Jungfru & Kräfta.
En av dem har födelsedag just idag.

Hennes egenhändigt stickade poncho är inte blå, utan ljuslila.

Och tala om giftastycke!

Att skiljas kostar på, men att efter sju år kunna sitta tillsammans i sittbrunnen på en segelbåt med respektive partner och ha så trevligt .., det är ..., ja, det betyder så oändligt mycket.



När vi cyklar hemåt, kommer en segelbåt in till kaj.

Och nu är det fotboll och jag har fyra dagar kvar att arbeta.

En slags separationsångest kommer sakta smygande.

Tidig morgon ...

Bilden togs alldeles nyss, kl. 5.45.
Ni ser väl att jag har varit kreativ och använt mig att någon effekt från bildbehandlingsprogrammet?
Men himlen är verkligen blå och det är knappt en vindpust ute.
Från taket på bilden, hörs duvorna koooorrrra.


Det är måhända ett ålderstecken att jag numera alltid vaknar före fem på morgonen.

Och inte bara vaknar: jag känner mig helt utsövd!

Så .., nu har jag alltså varit vaken i en dryg timmes tid och ska strax ta tåget till Malmö, för vidare befordran till Sundets Pärla, nämligen Helsingborg.

Till tandläkerskan.

Huvva!

Enda trösten är att dit kommer även en pensionatsvärd (ja, inte just till tandläkaren, men till stan ...) och så får vi ha en liten utflyktsdag där på västra sidan av Skåne.

Ajöken, sa fröken.

Och dagens sommarvärd är ....


Viveca Sten

Chefsjurist som på två år har skrivit tre kriminalromaner som utspelar sig i Sandhamn i Stockholms skärgård, där familjen haft hus sedan 1917.
Böckerna har tryckts i över 400 000 exemplar, översatts till flera språk och den första delen, I de lugnaste vatten, blir tv-serie i höst.

Sitter i Postens koncernledning, är styrelseledamot i Röda korsets Center för torterade flyktingar och hennes tre barn kallar henne för en duracell-kanin.

– Jag ska berätta om Sandhamn och allt som ön har betytt för mig genom åren. Kontrasterna mellan den traditionsbundna tillvaron i ytterskärgården och det eleganta livet med regattor och påkostade yachts är fascinerande. Jag ska också tala om drivkrafter, onda och goda, och hur motgångar kan komma när man minst anar det. Jag ska spela musik som jag älskar men som mina barn hatar.

P 1, kl. 13.00

Repris ikväll efter tionyheterna.

Att lyssna till en Duracellkanin ...., njaaa, jag vet inte om det lockar .., jag är nämligen uppvuxen med en sådan, - min mamma -, skriver jag leende.

Lediga-dags-fönstret ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från Gotland.
Alskogs fattigstuga närmare bestämt.

Innanför det har silversmeden Niklas Ejve sin sommarateljé och innanför dörren som skymtar finns nog en av landets till ytan minsta butiker.

Och ni ska absolut klicka på länken!

Cecilia N."

Kväller ...

Då kommer sonen på besök.

Det blir middag och prat om allt möjligt.

Blir man lycklig om man har mycket pengar?

Vad drömmer man om?

Och prat om glädjen i att ha ett arbete som man trivs med.

På sluttampen vittnar vi om ekonomiska floppar som vi har i bagaget.

Jag hämtar linnetygerna som kostade en hel del och som ännu ligger där dom låg timme ett efter inköpet.

Osydda.

En ekonomisk flopp, jepp, absolut, men kanske nångång ändå ...?

Och snart är det fotboll.

Bara så ni vet.

Jag kan läsa era kommentarer, men dom dyker inte upp på bloggen av någon anledning.

Tack Mian.

Diplom kommer.

Eva på Frösön: Jag tyckte så mycket om dikten! I love you!

Margareta Lundgren: t a c k! (Jaså, du behöver inget diplom .-)

S o F: ååå, är det översvämning på gång ...! Ajabaja. Här får du ett virtuellt diplom, för jag vet ju att du vill vara lite okänd.

Mian: som nu har läst inlägget två gånger och förstås vill ha två diplom! Absolut. Det kommer med posten .-)

Mossfolk: inget diplom för dig heller ..? Men ni var då storsinta av er ...! Hälsa Lurvig att akta sig för irriterade rottweilers!

Smulan: jaha, här vankas det diplom ser jag, trots vad du skriver ..-)'

Cecilia N (som i morgon står för dagens fönster och vilket fönster det är ...): ja, jag hoppas också på ett arbete och en bra chef .., tänk, vad det betyder mycket!

Fru Grå, som inte är det minsta Grå: jag arbetar torsdag till fem, fredag, lördag och söndag till mot tre, tror jag. Ååå, det blir svårt om du kommer och kramar, men jag blir hemma hela nästa vecka också.

Idag ...

.... strax efter att jag stämplat ut, gick jag in till chefen och tackade för dom här fyra åren.
(Varför idag? Jo, han går nämligen på semester nu.)

Hur det kändes?

Svårt.

Alldeles enkelt att hålla rösten stadig var det inte.

Det var nämligen så här, att när Ica Supermarket för sex år sedan skulle öppna i Ystad, mer eller mindre beordrade kvartersbutikens chef oss anställda att söka arbete just där - i den stora, nybyggda affären - ty han räknade med att själv tvingas lägga ner sin inom något år.

Så vi sökte.

Och min ansökan kom in för sent.

Jag minns att annonsen i tidningen var utformad så där som att .."Alla som vill arbeta på Ica Supermarket räcker upp en hand!" och jag stoppade ner ett A4 där mitt arbetsliv var nedskrivet och på baksidan ritade jag en hand som liksom stack upp och hamnade vid adressen.

Efter en tid blev det anställningsintervju på arbetsförmedlingen.

Där satt fyra personer, varav en var chefen (men det visste jag inte då) och det var frågor som jag aldrig hade hört tidigare .., vad skulle jag säga om jag vore frukt, - och gröntansvarig och hade semester och när jag återvände hade arbetskamraten som vikarierat på min avdelning ändrat helt i disken?

Jag sa att förmodligen vill ni att jag ska svara "men å, så underbart med en sån kreativ arbetskamrat!" .. men innerst inne skulle jag nog tänka ..."jäklar, att jag inte har kommit på det där själv!" och man skulle beskriva en bra chef och det förstod man ju .., men jag sa att för mig är ändå det allra viktigaste att han har ett gott humör, att han inte är nån "sur-pul", för det är nästan det värsta jag vet.

Och så, några dagar senare, fick jag meddelande att jo, jag skulle få jobbet och jag hade två dagar på mig att tacka ja, jag var ju som sagt var sent ute.

Lördag och söndag som betänketid.

På söndagkväll ringde jag till chefen och tackade nej.

Jag sa som det var, att jag ville vara kvar i lilla kvartersbutiken, att det var där jag kände mig trygg och jag tyckte ju så mycket om alla kunderna.

Ett par år senare hade butiken såväl bytt ägare som gått i konkurs och då var det Karina som tyckte att jag också skulle söka på Ica Supermarket, för det hade minsann hon gjort.

Ååå, så pinsamt, att först tacka nej, och sedan, tre år senare, komma och be om arbete.

Men så blev det och chefen sa än en gång "javisst!" och tänk, jag fick ett nytt liv.

Ja, jag fick högre inkomst än jag någonsin har haft .., (alltså, jag fick arbeta heltid) vilket har inneburit att jag kunnat åka utomlands med barnbarnen .. jag har kunnat b j u d a dem på resa, tänk, när man under flera år efter skilsmässan knappt hade ett öre över och så, plötsligt, känner man sig som den rikaste människan på jorden!

Jag fick helt enkelt ett nytt liv.

För detta tackade jag chefen.

Och nu återstår bara fyra dagars arbete och i morgon tandläkarbesök i Helsingborg och från Halland kommer pv med tåget och så ses vi där, i Hbg, och så har exet och hans rara fru bjudit oss på kvällsmat i deras nyinskaffade segelbåt som ligger nere vid Marinan, och det ska bli sååå trevligt.

Så kan livet också vara.

Och den som orkade läsa ända hit ner, kan höra av sig, ja, så ska ni få ett tjusigt diplom för ert tålamod.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... finns på Österlen i Skåne.

Och tisdagens sommarpratare ....

... är den här mannen.


Turtlegirl sa ...

Ser framemot! Aldrig hört talas om men nu kanske ett namn man kommer att lägga på minnet.

Men det blir ikväll eller "lyssna efteråt" för mitt på dagen blir det annat idag.

Och plötsligt tänker jag på min mamma ...

Mamma.

Ikväll läste jag följande rader: ".... och hur det kommer sig att jag, 43 år efter min morfars bortgång, tänker på honom så gott som dagligdags."

Det är festfixaren Micael Bindefeld som berättar om vad hans sommarprogram bland annat ska handla om.

Och då tänkte jag på dig och på pappa.

Jag tänkte att ..., ikväll cyklade jag förbi kyrkogården där askan av dig ligger under jord och jag känner inte att alls att du är där ., det var vad jag tänkte när jag cyklade förbi.

Men jag känner det som om du är här.


Liten Ann-Gerd med allvarsam blick.

Du ska veta att jag inte har glömt dig.


Den kvällen när mina barns pappa gifter sig med Karin, blir min mamma svårt sjuk.
Till sjukhuset kommer alla tre barnen - finklädda - från sin pappas bröllopsfest.
Och mormor blir ompysslad hela kvällen.

Det är som med herr Bindefeld .., och nu när du har varit död i två år, så tänker jag på dig nästan varje dag.

Och snart ska jag flytta från Ystad.

Dagar då det har känts ångestfyllt att lämna allt som jag håller så kär - det här vardagliga -, så brukar jag tänka på dig och hur du susade iväg och blev borta i tjugo år och det till en annan kontinent.

Jag har sagt till pv att jag ska göra som en liten egen minneslund i landet Halland, där på kullen.

Kanske gräver jag ner din tröja och så får det bli en liten grav och jag kan tända ljus och göra fint när jag vill tänka på dig.

Vad tror du om det?

Hälsningar från mig.

Eliza.

"Tjorvigt ..."

Om jag hade brått att installera hans dator?
Ja, det kan man nog säga.


Nu, när min egen dator har avlidit, så där nästan på dagen efter att garantin har tackat för sig, är man extra glad över att ha träffat en så generös pojkvän.

"Ta min bärbara du ...", sa han vänligt och kan man tänka sig att jag tackade ja.

Ikväll har jag servat den generöse med dagens aktiekurser, något som är helt nytt för min del.

Några storslagna vinster blev det inte, men jag tycker ju om honom ändå.

Faktiskt.

Jahapp.


Lagom till semestern kraschar datorn.

Och i eftermiddag biter jag sönder en stor lagning.

Men allt är som bekant relativt.

I vissa länder i Afrika dör var tionde kvinna vid graviditet eller förlossning.

Det får väl bli semester runt husknuten i värsta fall.

Prat-prat ...


Och så var det då Dagens Sommarpratare.

– Mitt program ska handla om att bryta upp. Den ständiga jakten på frihet och handlingsutrymme. Lite om glädjen i att starta på nytt om och om igen.
Om tryggheten i att ha fuck off-pengar eller bara förmågan att säga "fuck off" oavsett ekonomisk trygghet.

Dagens fönster ....

... finns i en buss på väg från Svedala till Malmö.

I allra högsta grad sevärt ...

Har ni möjlighet .., ååå, se det här programmet!

Vanliga små bekymmer susar all världens väg!

Å, vad vi har det bra i vårt land!


Sändningstider: Med livet i händerna
Kunskapskanalen Onsdag 7 jul 2010 kl 23.00
Kunskapskanalen Fredag 9 jul 2010 kl 21.00

Hoppas ...

På förmiddagaen den artonde juli, går flyttlasset från Skåne till landet Halland.

Eller vid lunchtid, så där.

Och tänk .., den artonde juli , samma dag alltså, kommer kanske Dr Böhlander och Emma (och deras vänner) också till landet Halland och sover över innan det, dagen därpå, är dags för Gothia Cup.

Vilken outsäglig glädje!

Ja, att då, på min första riktiga natt i det gula huset på kullen, då är jag inte alldeles ensam som kommer dit, utan fler från min familj.

Det är lycka det.

(Och minnesgoda läsare kanske minns att Bollstanäs flickor f.97 vann sin årsgrupp i fjol och ska alltså försöka försvara äran. Så här ser deras grupp ut i år.)

Girls 13 - Group 2

Lag	Nationalitet	Lag-ID	Tröjfärg
Bollebygds IF	SWE	27311	Vit
Bollstanäs SK	SWE	28506	Gul
Darlington Fusion S.C.	CAN	26989	Red/White
Torup/Rydö FF	SWE	26941	Röd/svart
Tuve IF	SWE	27133	Röd/Blå

Likt en tiger på savannen ligger sigge under plommonträdet.

Kaos, är ordet vad beträffar hemresan.

Väl framme i Malmö visar det sig att tåget till Ystad och Simrishamn är inställt - "cancelled" - står det på datorskärmen, men inte ett ord om någon ersättningstrafik och kommer något annat tåg att gå till sydöstra Skåne i kväll?

Ingen vet.

Av en händelse upptäcker jag en bekant buss .., Sydbuss med 0411-nummer på sidan och jo, den tar strandsatta resenärer till Svedala (hej LindaLotta!) och där, i Svedala, väntar ett stekhett pågatåg där andra resenärer har suttit och inväntat oss .., och så kommer vi då iväg.

Irritationen över den totala bristen på information från Skånetrafiken, är uppenbar.

Jag hamnar intill en kvinna i min ålder och hennes tonårsdotter.

Dom är på väg till Ystad Saltsjöbad på spa-äventyr och det blir prat om massage ., om Thailand .., om friår .., om att våga bryta upp .., om den allt mer hetsiga stressen på alldeles vanliga jobb där allt färre människor ska göra allt mer och visst, det går an när man är tjugo eller trettio, men med stigande ålder känns tröttheten av på ett annat sätt, konstaterar såväl kvinnan som jag själv.

Hon arbetar som förskollärare och det är, det vet man ju från alla reportage, allt större barngrupper, men samma antal personal som tar hand om dem.

Och när tåget rullar in på stationen i Ystad tar hon i hand och önskar lycka till med det nya livet i Halland och jag tar cykeln och susar iväg längs Österleden där kastanjerna sedan länge har slutat att blomma .., svänger sedan in på en av alla tvärgatorna ..., ser mittemotgrannen sitta på secondhand-trappan tillsammans med en kvinna med lockigt hår och jag tänker att ojdå .., det kanske är spirande känslor där .., och på min trappa står fröken Pelargonia kvar .., tornsvalorna skriiikflyger i skyn .., och jag skänker varma tankar till pensionatsvärden som så generöst har låtit mig låna hans bärbara dator.

Om jag är beroende av att vara uppkopplad?

Svar: absolut!

Ett kvällsfönster från landet Halland ...

Det är pensionatsvärden som ansar vildvinet.

Spegling ...

Någon sover.

Någon annan packar en ryggsäck och råkar passera en tavla.

Snart stundar resa till landet Skåne.

Sex arbetsdagar återstår.

Siesta ...

Dit pv går, går också pElle.

Och när pv tar sig en tupplur i Friggeboden .., då gör pElle samma sak.

Men sigge nilsson ...

... han tycker att detta med tält, det är allt bra kul!



"Ja, inte vet man ju vad allt det där rosa ska vara bra för, men himla bra gömställen är det och pElle ser inte vart jag har tagit vägen ...!"

"Ja, men du anar inte hur härligt det är ...!"

Åååå, alldeles till sig av glädje och förväntan blir pv bara vid tanken på att tälta!
Ja, under semestern, alltså.
Fort, fort hämtar han tältet och slår upp det på gräsmattan.
Man måste ju testa och se om det fungerar ....



Själv är jag måttligt förtjust i camping av det slaget.

Som lillflicka älskade jag att ligga i tält, men pappa sa att gräsmattan blev förstörd om tältet stod där många dagar .. (mamma tyckte att det spelade väl ingen roll, tältet kunde stå där hela sommaren ..., men pappa bestämde i det fallet ...) och som vuxen upptäckte jag hotellboendets fördelar.

Eller detta att hyra stuga, det är ju ännu roligare!

Men nu har jag lovat pv att testa campinglivet.

Ja, i måttliga mängder, alltså.



pElle bryr sig inte det minsta.

Han har lagt sig på sängen i Friggeboden .., enda stället med verklig svalka.

Utanför Friggeboden ...

Jag är egentligen ingen större fantast av Rhododendronbuskar.

Jo, dom är vackra, det är inte det .. men jag föredrar mjuka buskar och blommor och Rhododendron är ju som ett spret på nåt vis.

På ömse sidor om Friggeboden (där vi nu har tillbringat två nätter .., pElle ligger här och sover bakom min rygg när jag skriver .., han snarkar .., här är svalt och skönt ...) finns två jättelika buskar; den ena ser ni på bilden.

Ni kan ju tänka er hur vacker den är vid blomning!

Semesterplanering pågår ..

Och så sitter vi utanför Friggeboden .., dricker kaffe och planerar resrutten norröver.

"Men om vi tar första etappen till trakten av Vänerns sydspets .., kanske kan vi bjuda Turtlegirl på kaffe där vi campar?" säger vi och smajlar vid tanken .., och dag två till Bente i Hamar och kanske bada i Mjösa, Norges största insjö vars vatten är mjukt som sammet ..., och dag tre den svindlande och underbart vackra Trollstigen och dag fyra blir Atlantvejen, Ålösund och kanske Trondheim och så Jämtland igen och sist av allt söderut, mot Gothia Cup i Göteborg där Emma Elisabet ska vara spela med sitt BSK och - hopefully - försvara fjolårssegen för flickor f. 97, men det blir nog svårt och det spelar heller ingen roll, det blir roligt att se det hela ändå."

Ungefär så låter det.

Det får bli som det faller sig.

Alldeles lugn känner jag mig.

Utan blodtryckstabletter två dagar på raken, är mitt tryck 136/73 och undra på det .., här råder enbart lugn och ro.

Nu kommer pv med tältet .., han är ju campingfantast och vill att vi ska tälta aningen fler gånger än vi gjorde i fjolsomras.

Då blev det en enda gång, nämligen hos Gunnar i Vaplan.

Har han tur, kan det ju bli två den här gången.

Men då ska han ha tur,

Dagens fönster ...

... finns hos sommarstugegrannarna Stig och Margaretha.

Både herrn och frun har arbetat som lärare och så är det ju ofta, - läkare gifter sig med läkare eller sjuksköterskor (men gifter dom sig med biträden, tro ...?) -, poliser äktar poliser .., och lärare gifter sig med lärare (praktiskt, med tanke på alla lov ..., jag som vill resa utomlands i slutet av augusti, har lite svårt att få med mig herr magistern som då inte får ledigt ...).

Ja, det blev en liten utvikning det.

Nu stundar frukost ute i det gröna!

Fåglarna kvittrar .., sigge nilsson sitter på gräsmattan.

Kväll i landet Halland ..

"Rädd för en hund? Skulle jag vara det?
Nä, nä.
Jag hade bara ingen lust att vara kvar där hos grannarna ...", tänker nog sigge.

Det visar sig att sommarstugegrannarnas måg (för övrigt född i Malmberget), har en hund som heter Axxi. En schäfertik.

Det visar sig också att sigge nilsson nästan skrämmer livet ur Axxi, så länge dom två befinner sig på "vår tomt".

Men akta er när vi kommer över för att äta middag, tomtgränsen är osynlig, men Axxi vet minsann ..., och nu är det sigge nilsson som får skynda sig att ta skydd .., först i potatislandet med ett klätterträd inom räckhåll .., och sen tycker nog sigge att det är lika så gott att tacka för sig.

Han tar ett skutt över det lilla stängslet och ger sig av.



Vi som blir kvar, bjuds på himmelskt god hälleflundra ., ugnskokt i sju minuter och med en sås till som inte går av för hackor.

Det är första gången i mitt liv som jag smakar hälleflundra, som till viss del påminner om torsk, men är så mycket godare!

Mmmmmm, så smarrigt!

Till efterrätt blir det färska jordgubbar med Sias Vaniljglass.

Siaglass förstås .., den tillverkas ju inte långt härifrån.



Efter maten tittar herrarna på fotboll.

Själv beundrar jag en broderad kudde och går sedan den pyttelilla sträckan över till sommarstugan och Friggeboden.

Sigge syns inte till.

Ett kvällsfönster från ...

T.v. den utblommade rhododendronbusken, säkert tre meter hög.
Och alen till höger.

... landet Halland, närmare bestämt från Friggeboden i Steninge.

Här sitter jag och njuter av svalkan och lätta vindar som singlar in genom såväl öppet fönster som öppen dörr.

Ute i en vit trädgårdsstol av plast, sitter pv och spelar på sin gitarr.

Han har vissa problem med en del sånger, så dom skippar han .., när det blir för svårt.

Nyduschade sigge nilsson och pElle .., putsar sina pälsar.

Jag längtar efter kvällsdoppet.

Och ja, jag tar tillbaka allt jag skrev om .., det där att "det går så bra att vara utan dator".

Å, vad jag tycker det är kul att ha tillgång till pv:s laptop.

Hälsning från Fru Grå ...

"Hej Elisabet!

Onsdagen blev en utflyktsdag med make o Jojosommarkort.

Vi turade till Helsingör ett par gånger, sedan strosade vi i Helsingör på gågatan.

Och plötsligt var det "Hollywoodfruar" fast i Danamrk och endast en av dem.
Den som jag tycker är mest sympatisk nämligen Maria Montazami.

Hon strosade också med sin man och fyra barn och lät sig glatt fotograferas.

Skickar några bildbevis!!

Hälsningar fru Grå."

Resultat av bad i havet ...

Lockigt hår.

Hade detta hänt när jag var tolv år, hade jag avlidit.

Det var innan plattången hade uppfunnits.

Då var det tejp, dammsugarmunstycke, sjalett eller strykjärn som gällde.

Vänner ....

En keligare katt än sigge nilsson, det har jag nog inte varit med om.

Allra mest tycker han om att kela med husse.

Annorlunda ....

Tar bilen och kör till Haverdal och köper eftermiddagsfika, samt lunchmat till morgondagen.

Vänliga kassörskor sitter på rad.

Försöker mig på att småprata med tre helt obekanta människor, men se det går inte.

1. Vid kylen för sallader. "Oj, här är så mycket att välja på så det är rent svårt att bestämma sig ...", säger jag till dam som är äldre än mig, men inte lastgammal. Om hon svarar? Glöm det.

2. Vid bilen, jag ska packa in varorna. Dam i ungefär samma ålder, öppnar sin bildörr. "Hjälpas, så varmt .., det är som i Afrika när man sätter sig i bilen ...", säger jag. Damen tittar på mig som vore jag från vettet.

3. I affären igen, jag har glömt att köpa smörgåsgurka och får vända tillbaka. Kvinna i min ålder står före mig vid en av de tre öppna kassorna. "Ja, nu gäller det att välja rätt kassa .., få se .., ja, den här kön ser nog kortast ut ...?" Om hon svarar? Nä.

Hade detta varit i Skåne, hade garanterat alla svarat på tilltal.

Nåja, jag tänker inte ge mig.

Och jag vet vad det påminner mig om, jo, när vi hade flyttat från Västerbotten till Skåne, då var Anders sju år och han stod ute på balkongen och tittade i smyyyg ner på barnen som lekte på innergården.

Åååå, så han ville leka med dem!

Men i stället för att gå ner och fråga rakt av, så hukade han sig bakom balkongräcket och så sa han .."hallå!" - "hallå!" och så snart barnen tittade upp, gömde han sig igen.
Och så nya hallåanden.

Det var hans sätt att försöka ansluta sig.

Att få vara med.

Och ungefär så är det med mitt småpratande i landet Halland.

(Jag minns ett besök hos Kent i Växjö .., det var lördagmorgon och vi gick till ett café alldeles vid ett torg och inne i caféet satt massor med människor i alla åldrar och SOM det pratades och skrattades och det byttes leenden och jag vet att jag tänkte att .., ååå, vilka öppna människor, här skulle jag kunna bo och trivas! Hur kan det vara så olika, det undrar jag verkligen. För den delen kanske det är turister jag försöker prata med .., dom kanske inte alls är från bygden?)

Strandliv ..

Fyra timmar på stranden.

Jag sitter i solstolen och läser Elizabeth George som skriver så omständligt och jag kommer på mig med att längta efter det där enkla hos Torgny Lindgren.

Mellan varven svalkar jag mig i havet.

Småbarn skrattar och skriker .., det spelas boll ., ett helt sällskap med ledare och barn kommer från vandrarhemmet bara en bit bort ..., en vithårig man med svart t-shirt med texten MORFAR, kommer gående och håller en liten tös i handen ..., en mormor har tre barnbarn i släptåg och den yngste av dem, Gabriel, har fyllt år och berättar för de övriga vad han har fått i present .., det bästa var en motorbåt som kan köra i vatten!

Jag ler.

Och sonen ringer och meddelar att han - just då - har hållit sitt livs första förhör och jag dricker vatten ur en grön flaska och ser en sädesärla vippa bland ilandfluten tång.

Det är säkert trettio grader varmt och luften känns som i Grekland.

Någon är försvunnen ...

Lördagmorgon utanför en Friggebod ..


Ååå, sicken lycka .., att sitta vid ett rangligt trädgårdsbord och äta frukost .., och solen i ansiktet och fågelkvitter .. och gräs under barfotafötter!

Och sigge nilsson som, likt en panter, klättrar hejvilt i plommonträdet .., eller jagar humlor .., eller små löv .., och sedan:- pang bara! - slänger omkull sig i gröngräset och vilar en stund.

På en stol ligger pElle och sover.

Svansen går av och an.

Alldeles tyst är det .., bara rasslet från löven är vad som hörs.

"Behövs nånting mer här i livet ..? Att få vara frisk ..,. att få sitta ute och äta frukost .., att ha två katter runt benen och ha goda relationer till sina vänner ..? Behövs nånting mera ?" undrar jag.

Vilken oskattbar rikedom!

Lördagsfönstret ...


... finns i en liten vitmålad Friggebod i Steninge, i landet Halland.

Fönstret är spröjsat och står just nu öppet, ja, har gjort det hela natten.

På fönsterbrädan (av trä .., fem smala ribbor) ligger en lång virkad duk och på den står två blå krukor med plastblommor i vitt och rosa .., det var nog Gunvors älsklingfärg, tror jag.

Två blå fåglar i glas står där också.

Och utanför .., till vänster en jättelik rhododendron som nu är överblommad .., till höger en al (växer vid vatten = al .., finns i alla korskord) och på marken: små, små skott av ormbunke.

Kan ni se det framför er?

Bra.

För uppkopplingen här är så lååååångsam, att detta att ladda upp bilder, är inte att tänka på.

Och nu blir det frukost i det gröna! säger pensionatsvärden.

Fredagkväll ...

Och jag tar tåget från Ystad till Malmö, men får byta till buss i Svedala, för en kontaktledning har dråsat i backen och vi är nog ett hundratal resenärer som i Svedala står och väntar på bussen .., och efter en lång stund uppenbarar den sig, men då ryms bara hälften av passagerarna.

Människor är irriterade, men jag tänker att ..., ja, jag har ju alltid drömt om att åka tåg i Indien, där är det säkerligen mycket värre än så här .., och det hela löser sig ändå.

En av dem som kommer med bussen, är bloggmadamen.

Och bussen tar oss till Lund och det är på vippen att jag ska missa Öresundståget, men hinner med ..., och där finns inga lediga platser, inte förrän i Helsingborg.

Jag hamnar intill en man från Turkiet.

Ja, ursprungligen, alltså.

Nu ska han till Västergötland - han har varit i Tyskland ett par dagar - och det blir lite småprat om uppehållstillstånd och identitetshandlingar (har man varit gift med en polis som under ett par år arbetade på utlänningsenheten, känner man till liiiite av vad som kan hända med pass och annat ..) och jag gissar ålder och får inget riktigt svar ..., och mannen berättar om ett krångligt liv .,. om skilsmässan från sin fru (från Mellanöstern) och om de två barnen som har hamnat i fosterhem.

Hans dotter heter Hagar.

"Ja, Hagar var mor till Ibrahim ...", säger han.

Och jag tänker efter .., Hagar ..?

Min klasskamrats syster heter Hagar och döpte sin son till Ibrahim .,. som förstås betyder Abraham ..., jaha, då förstår jag!

Vad pratar vi mer om?

Jo, om arbetstillfällen .., fotboll .., och så får jag se en mobilbild av Hagar, 5 år.

När klockan är sju, är tåget framme i Halmstad.

Och nu sitter jag i pv:s mammas sommarstuga och skriver på pv:s dator .., jag har fått räkgryta och ett glas underbart gott Merlot-vin .., ett flygplan susar förbi här ovanför .., sigge nilsson och pElle sover i var sin trädgårdsstol .., och jag har sex arbetsdagar kvar att arbeta i Ystad.

Min dator är ännu insomnad, men tänk ., det bekom mig inte särskilt.

Livet känns bra.

Så är det.

Idag ....

... för tjugofyra år sedan .., klockan sju på morgonen, kom den här lille charmören till världen.

Per Ivar Anders.

4820 gram och 56 cm lång.

Tjugofyra år av glädje.

Och att komma som lillebror till två storasystrar, det måste väl vara det ultimata .., för sååå älskad som han har varit och är av storasyrrorna .., ja, det går inte att tala om i ord!

Ja, en riktig guldklimp är han, vår Anders.

På bilden ligger han och guppar i ett turkosfärgat Medelhav .., det var i södra Frankrike och var gång Anders knackade på ytterdörren där vi hade hyrt lägenhet, sa vi: lösenordet?" och sonen svarade - med spänning i rösten - "Röd Volvo sjuförti" -.

Det var nämligen den bilen som vi hade då.

Det var då det.

Beroende..

Undrar om jag måste ordinera "data-antabus" till min mor ?

Kollegor och vänner till min mor, meddela gärna om ni ser följande symtom :

• okontrollerade fingerrörelser


• darrande händer


• humörsvängningar


• svettningar vid "data-tider" dvs vid ledig dag= hela dagen,arbetsdag 06.00-06.30, 17.00-00.00


• irrandes på stan på jakt efter internetcafén.
  

Vid akut läge :

• Ta Elisabets visakort


• Ring Elgiganten
  
• Be att få en dator OMG levererad till Regementsgatan!

Dr Böhlander jobbade på Hospice igår och varken där eller i kylrummet fanns mammas dator så den kanske är på bättrings väg ?