Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Det bästa i veckan:
Att få skura vårt
utedass vid skogsbrynet, då är sommaren i antågande.
Dessutom helgens
arbetsdagar då svåger med fru hjälpte oss att lägga nytt däck utanför
stugan. Så underbart med människor som erbjuder sin hjälp! Igår åt vi
fyra och våra hundar ( fyra stycken) frukost på den nysnickrade altanen,
sommarvärmen hade med ens infunnit sig.
Björkarna slog ut under dagen
och när jag och vår hund kom till stan igår kväll satte vi oss vid sjön
och njöt av den ljumna kvällen.
Kram Eva
tisdag 20 maj 2014
måndag 19 maj 2014
Om Alfred och Shirley ...
Som lillflicka tillbringade jag hur många timmar som helst sittandes på ryamattan framför tv:n och med mammas läroböcker från sjuksköterskeskolan i Umeå som bästa lektyr.
Åååå, vad jag tyckte att det var intressant!
Där fanns bilder på olika sjukdomar .. , förfärliga bilder med människor som drabbats av elefantiasis och där var bilder på flera meter långa inälvsmaskar och där var utsträäääckta tungor och allt möjligt annat!
Nu, femtio år senare och mer än så, sitter jag återigen framför tv:n, men nu tittar jag på program som heter "Det kungliga lasarettet" (från Australien), 112 och ett danskt sjukhusprogram.
Det kungliga lasarettet visar ALLT .., och är oerhört intressant.
Såväl 112 som det danska akutprogrammet är mer ..., ja, det späds med häftig och vad någon nog tror är spänningshöjande musik .., det är ett evigt upprepande om vad som har hänt och vilka som arbetar och jag blir ofta sååå less på att titta eller lyssna.
Men brittiska Akuten, har allt!
Där får man också följa patienterna, men på ett helt annat sätt .., där träder personligheten hos anhöriga eller den sjuke själv fram .., män och kvinnor berättar om sina liv och drömmar .., allt vävs samman .., det blir inte bara en diagnos eller en häftig olycka med mycket blod .., och nästan alltid sitter jag med tårar i ögonen när eftertexten rullar.
Mest av glädje.
Någon häftig musik för att förhöja spänningen finns inte.
Det behövs inte.
Äldsta Dottern och jag själv sms:ar ofta där vi sitter - femtio mil ifrån varandra - men båda framför var sin tv och så skriver vi ..."åååå, han är väl underbar, den där Alfred!", eller ..."vilken snäll doktor!"
Idag såg jag reprisen av gårdagskvällens Akuten.
På bilden här ovanför ser ni Alfred, som en gång i livet arbetade som militär, nu är han kommen långt upp i åren och arbetar vidare som fönsterputsare -åååå, det trivs han med - och han visar hur man ska göra .., "det gäller att vara snabb och effektiv med fönsterskrapan!" säger han leende.-
Eller den unga tösen Shirley som sitter i väntrummet och tänker på sin morfar och allt vad han kom att betyda för henne och hur hon saknar honom, nu, när han inte längre finns! Hon berättar också om sitt liv och sina tankar om framtiden.
Och kvinnan som alltid har så bråttom och ramlade nerför trappan för att slutligen landa mot ett bord där hon närapå slog ut alla sina tänder .., och maken som sitter vid hennes sida på akuten och ber att hon ska ta det liiiite lugnare och när hon väl har blivit utskriven, ja, då får vi veta att den snabbfotade madamen har ramlat och brutit handleden igen!
Sånt.
Det är som att titta in i helt vanliga människors liv, tänk, vilken ynnest!
När jag i september åker till London, då skulle jag vilja besöka Kings College Hospital och dela ut stooora, stooooora fång med rosor till den här fantastiska personalen som så generöst delar med sig av sitt arbete och sina tankar, för att inte tala om patienterna som gör samma sak!
Det är vad jag skulle vilja göra.
Alfred som skötte om sin dementa fru intill slutet. |
Som lillflicka tillbringade jag hur många timmar som helst sittandes på ryamattan framför tv:n och med mammas läroböcker från sjuksköterskeskolan i Umeå som bästa lektyr.
Åååå, vad jag tyckte att det var intressant!
Där fanns bilder på olika sjukdomar .. , förfärliga bilder med människor som drabbats av elefantiasis och där var bilder på flera meter långa inälvsmaskar och där var utsträäääckta tungor och allt möjligt annat!
Nu, femtio år senare och mer än så, sitter jag återigen framför tv:n, men nu tittar jag på program som heter "Det kungliga lasarettet" (från Australien), 112 och ett danskt sjukhusprogram.
Det kungliga lasarettet visar ALLT .., och är oerhört intressant.
Såväl 112 som det danska akutprogrammet är mer ..., ja, det späds med häftig och vad någon nog tror är spänningshöjande musik .., det är ett evigt upprepande om vad som har hänt och vilka som arbetar och jag blir ofta sååå less på att titta eller lyssna.
Men brittiska Akuten, har allt!
Där får man också följa patienterna, men på ett helt annat sätt .., där träder personligheten hos anhöriga eller den sjuke själv fram .., män och kvinnor berättar om sina liv och drömmar .., allt vävs samman .., det blir inte bara en diagnos eller en häftig olycka med mycket blod .., och nästan alltid sitter jag med tårar i ögonen när eftertexten rullar.
Mest av glädje.
Någon häftig musik för att förhöja spänningen finns inte.
Det behövs inte.
Äldsta Dottern och jag själv sms:ar ofta där vi sitter - femtio mil ifrån varandra - men båda framför var sin tv och så skriver vi ..."åååå, han är väl underbar, den där Alfred!", eller ..."vilken snäll doktor!"
Idag såg jag reprisen av gårdagskvällens Akuten.
På bilden här ovanför ser ni Alfred, som en gång i livet arbetade som militär, nu är han kommen långt upp i åren och arbetar vidare som fönsterputsare -åååå, det trivs han med - och han visar hur man ska göra .., "det gäller att vara snabb och effektiv med fönsterskrapan!" säger han leende.-
Eller den unga tösen Shirley som sitter i väntrummet och tänker på sin morfar och allt vad han kom att betyda för henne och hur hon saknar honom, nu, när han inte längre finns! Hon berättar också om sitt liv och sina tankar om framtiden.
Och kvinnan som alltid har så bråttom och ramlade nerför trappan för att slutligen landa mot ett bord där hon närapå slog ut alla sina tänder .., och maken som sitter vid hennes sida på akuten och ber att hon ska ta det liiiite lugnare och när hon väl har blivit utskriven, ja, då får vi veta att den snabbfotade madamen har ramlat och brutit handleden igen!
Sånt.
Det är som att titta in i helt vanliga människors liv, tänk, vilken ynnest!
När jag i september åker till London, då skulle jag vilja besöka Kings College Hospital och dela ut stooora, stooooora fång med rosor till den här fantastiska personalen som så generöst delar med sig av sitt arbete och sina tankar, för att inte tala om patienterna som gör samma sak!
Det är vad jag skulle vilja göra.
Pensionatsvärden har bytt jobb ...
Medan jag själv drömmer om att jag befinner mig hemma i Malå och ska till att arbeta på Ica Nilahallen och då har glömt koden till butiken eller har missat att räkna kassorna, har pv mer storslagna drömmar.
Ibland är han uttagen till världslaget i längdskidåkning (och han finner det inte alls helt ologiskt heller .... tvärtom!), ibland är han nära att vinna Vasaloppet.
Och i natt har han bytt karriär; han fick nämligen order om att dela ut Hallandsposten till prenumeranter boendes på planeter i yttre rymden .., lydde ordern och gav sig iväg i en raket!
Åt detta har jag skrattat högt för mig själv hela morgonen.
Medan jag själv drömmer om att jag befinner mig hemma i Malå och ska till att arbeta på Ica Nilahallen och då har glömt koden till butiken eller har missat att räkna kassorna, har pv mer storslagna drömmar.
Ibland är han uttagen till världslaget i längdskidåkning (och han finner det inte alls helt ologiskt heller .... tvärtom!), ibland är han nära att vinna Vasaloppet.
Och i natt har han bytt karriär; han fick nämligen order om att dela ut Hallandsposten till prenumeranter boendes på planeter i yttre rymden .., lydde ordern och gav sig iväg i en raket!
Åt detta har jag skrattat högt för mig själv hela morgonen.
söndag 18 maj 2014
Det bästa för mig ...
.... det är när telefonen oförhappandes ringer - just som hockeymatchen är slut - och i andra änden av luren hör jag rösten av en vänlig kund som vill höra vad som har hänt .., har den där norrländskan slutat i affären och flyttat hemöver, har det hänt något allvarligt .., eller vad i all världens dagar ...?
En trivsam pratstund blir det och när samtalet är tillända, sitter jag och smajlar så mungiporna når frön det ena örat till det andra!
Vilka underbara människor det finns på vår jord!
.... det är när telefonen oförhappandes ringer - just som hockeymatchen är slut - och i andra änden av luren hör jag rösten av en vänlig kund som vill höra vad som har hänt .., har den där norrländskan slutat i affären och flyttat hemöver, har det hänt något allvarligt .., eller vad i all världens dagar ...?
En trivsam pratstund blir det och när samtalet är tillända, sitter jag och smajlar så mungiporna når frön det ena örat till det andra!
Vilka underbara människor det finns på vår jord!
Igår ...
Match i Elitettan mellan Halmia och Bollstanäs Bollklubb - BSK - från Upplands Väsby.
I det laget, med nr 2 på ryggen, spelar Emma Elisabet.
Matchen börjar klockan tre och vi är där en stund innan .., sitter på läktaren och jag säger att en mer vackert belägen fotbollsplan har jag nog aldrig skådat och solen flödar och det är varmt och skönt och bakom oss flyter Nissan.
Vi slår oss ner intill Jennie som skickar grupp-sms till BSK-tösernas föräldrar och berättar hur det går och det är inga roliga meddelanden som susar iväg, ty halmstadflickorna vinner stort.
Det var Jennie och hennes mamma som åkte till London tillsammans med Äldsta Dottern och jag själv .., några dagar av skratt och härliga samtal blev det och om det pratar vi .., och även om annat .., om anhöriga som blir svårt sjuka och om livet i stort.
Och om tacksamhet.
När matchen är slut kommer Emma och pratar en liten stund - "hej mormor!" -och sen blir hej och tack.
Match i Elitettan mellan Halmia och Bollstanäs Bollklubb - BSK - från Upplands Väsby.
I det laget, med nr 2 på ryggen, spelar Emma Elisabet.
Matchen börjar klockan tre och vi är där en stund innan .., sitter på läktaren och jag säger att en mer vackert belägen fotbollsplan har jag nog aldrig skådat och solen flödar och det är varmt och skönt och bakom oss flyter Nissan.
Vi slår oss ner intill Jennie som skickar grupp-sms till BSK-tösernas föräldrar och berättar hur det går och det är inga roliga meddelanden som susar iväg, ty halmstadflickorna vinner stort.
Det var Jennie och hennes mamma som åkte till London tillsammans med Äldsta Dottern och jag själv .., några dagar av skratt och härliga samtal blev det och om det pratar vi .., och även om annat .., om anhöriga som blir svårt sjuka och om livet i stort.
Och om tacksamhet.
När matchen är slut kommer Emma och pratar en liten stund - "hej mormor!" -och sen blir hej och tack.
Vaknar vid femtiden nu på morgonen.
Nu är eken utanför vårt vardagsrumsfönster snart utslagen .., den planterades av pv:s pappa Viking, han som för övrigt hade födelsedag igår och skulle ha fyllt 92 år.
Jag ligger vaken länge .., går ut med harry så pv får ha sovmorgon ..., lyssnar till P1, Andliga Sånger Tankar vid dagens början (helt underbart!) och Språket ..., somnar om .., drömmer de mest otroliga drömmar (äter ingen smärtstillande medicin längre) .., räddar i drömmen en liten hamster från döden .., ser min storasyster iklädd en one-piece-dress och jag fattar ingenting.
Och nu, flera timmar senare, har solen gömt sig.
(Det ljuvliga lilla programmet som gjorde mig så rörd, sändes 06:45 i P1. Man kan ta fram det via den här sidan.)
Dagens fönster ...
Ja, herre du milde .., vilken arbetsmiljö somliga har!
Det här (bilden och länken) är Ulrikas.
Ja, herre du milde .., vilken arbetsmiljö somliga har!
Det här (bilden och länken) är Ulrikas.
Och här ....
... kan ni ta er en titt på den filurige Sven i Luleå.
Ni vet, Promenader och Utflykter.
Och jag tänker att han påminner så alldeles oerhört om en äkta man i Frankrike.
Ja, inte min.
... kan ni ta er en titt på den filurige Sven i Luleå.
Ni vet, Promenader och Utflykter.
Och jag tänker att han påminner så alldeles oerhört om en äkta man i Frankrike.
Ja, inte min.
Olikheter i vården ....
Häromdagen bad jag Monet i Frankrike att berätta lite om hur eftervården i Frankrike fungerar, ja, för alla dem som fått knäprotes.
Igår fick jag svar, i form av ett långt och intressant mejl och även om mycket är ungefär likartat, finns det vissa områden där det skiljer sig markant och man kan undra vad det beror på?
Har den franska sjukvården outsinliga resurser?
Hur finansieras det hela; jag fattar det liksom inte, ty Frankrikes ekonomi lär ju ändå inte vara världens bästa?
Det här pratet intresserar kanske bara mig själv och någon annan som genomgått samma sak .., ni andra med friska knän, kan ju gå ut i solskenet!
Har någon av läsarna med knäprotes lust att tillföra diskussionen något, så varmt välkomna med era synpunkter!
Nu ska jag försöka att jämföra lite.
1. Blodförtunnande får även vi. I Hässleholm fick man sprutor som man själv injicerade, ungefär som vid diabetes, i Halland var det piller.
2. Ispåsar att kyla det opererade knäet fick man i Hässleholm, inte här, men jag har ju kvar mina sen förr, så dom används.
3. Tandinfektioner .., ja, har man sånt blir man inte opererad. Frågades efter i Hässleholm, inte här.
4. Sjukgymnastik har man rätt till, men särskilt avancerad är den inte.
5. Antibiotika (som enligt Monet ges rätt frikostigt i Frankrike) har jag inte fått alls.
Så här skriver Monet:
//Redan första dagen får man med hjälp av en särskild mekanisk/elektrisk skena som benet läggs i för att börja flexa knäet. Man är OERHÖRT noga med att det ska vara i rätt vinkel och i många fall förordar man också - för stabilitetens skull en särskild ortopedisk skena som stöd. Det finns ett stort antal instruktioner om hur man sen INTE får göra det ena och det andra med sina ben men jag antar att du fått information om sånt av sjukgymnasten? Inte ligga med knäna ihop, inte lägga benet på kudde, sätta sig på rätt sätt, resa sig på rätt sätt, inte vrida sig eller böja sig framåt etc.
Vårdtiden är mellan 4-7 dagar här och sedan rekommenderas vårdhem i cirka tre veckor. Inte alla har råd med det (har man en tilläggsförsäkring kostar sånt ingenting). Man kan också komma till ett sådant hem som dagpatient. Man går annars 3-4 gånger i veckan till sin sjukgymnast och är man gammal och har svårt att komma dit själv så kommer sjukgymnasten hem till dig. Hem kommer också distriktssköterskan de första två veckorna VARJE DAG för att sköta och lägga om såret. (Det gjordes på Bengt också så det är rutin)
Man får instruxer av sjukgymnasten om det man inte får göra och det man kan göra själv. Men det är de som är utbildade och ser till att man gör på rätt sätt och de följer också utvecklingen på ett helt annat sätt än vad jag tror görs i ditt fall. De arbetar tillsammans med en i simbassäng, på motionscykel, behandlingsbordet och med olika typer av hjälpmedel som man inte har i hemmet. Här hade du heller ALDRIG själv fått bestämma om att bada eller KÖRA BIL. Det får man göra här mycket sent i läkningsprocessen, då ska man ha varit kryckfri i flera veckor och ha tillräcklig styrka för att både kunna gasa, bromsa och växla. Ett sånt beslut tas av kirurgen som man träffar vid flera återbesök, det första redan efter 2.4 veckor. Samma sak gäller bad, det bestämmer kirurgen och lika gäller när man får lov att gå upp och ner i trappor. Det är väldiga instruxer kring just det verkar det som.
Det finns mängder med information till anhöriga - allt från att se till att det blir en halkfri och snubbelfri hemmiljö till att de måste ta över ett stort antal hemuppgifter. Det du skriver om att du diskar, putsar fönster, hänger tvätt (och böjer dig ner för att lägga in tvätt) håller på i trädgården etc skulle INTE ha varit tillåtet här. Det är för tidigt och är för stor risk att man snedvrider benet när man håller på med den sortens vardagssysslor. Det är också viktigt hur man sitter och ligger och framförallt får man inte korsa benen eller luta det opererade benet mot kryckan när man sitter vilket tydligen många gör. Man får heller inte lyfta tungt under de första månaderna och ledordet är som vanligt här: FÖRSIKTIGHET.//
Ja, så helt olika skiljer sig alltså den här biten av vården i våra länder.
Nu kan det ju vara så att i andra delar av Sverige är det annorlunda och även i andra delar av Frankrike?
Vad tycker jag själv?
Jo, det jag verkligen saknar är återkopplingen till den kirurg som opererade mig; det hade jag önskat .., kanske två-tre veckor efter operationen och det hade inte behövt vara världens längsta möte, men ändå, jo, ett möte hade varit önskvärt.
Det är möjligt att det är så att man inte ska hänga tvätt eller diska etc, men det kan jag på en gång säga, att skulle jag leva efter den franska modellen i DET avseendet - dvs - att i princip inte ägna mig åt något annat än rehabilitering, då hade jag i gengäld hamnat på psykiatrisk klinik och det är ju inget fel i det, men det hade ju också krånglat till det.
Inte ligga med knäna ihop är ju en omöjlighet om man gör det naturligt?
Jag vaknar alltid på det viset ,-)
Att köra bil efter 5 veckor, det beslutet tog jag själv, eftersom jag kände mig helt okej med att använda vänsterfoten - egentligen skulle sjukgymnasten säga ja, men han vet ju inte mer än vad jag vet själv -, så där utgick jag från mitt eget omdöme.
Det skulle vara intressant att veta hur utfallet blir på såna här operationer i respektive land.
Har Sverige fler patienter med bekymmer efteråt, än t.ex. Frankrike?
Och är jag kanske är en ovanligt olydig patient?
Hur som haver: stort tack Monet som tog dig tid och berättade!
Töser i Falkenberg .., hopefully friska knän på dem alla! |
Häromdagen bad jag Monet i Frankrike att berätta lite om hur eftervården i Frankrike fungerar, ja, för alla dem som fått knäprotes.
Igår fick jag svar, i form av ett långt och intressant mejl och även om mycket är ungefär likartat, finns det vissa områden där det skiljer sig markant och man kan undra vad det beror på?
Har den franska sjukvården outsinliga resurser?
Hur finansieras det hela; jag fattar det liksom inte, ty Frankrikes ekonomi lär ju ändå inte vara världens bästa?
Det här pratet intresserar kanske bara mig själv och någon annan som genomgått samma sak .., ni andra med friska knän, kan ju gå ut i solskenet!
Har någon av läsarna med knäprotes lust att tillföra diskussionen något, så varmt välkomna med era synpunkter!
Nu ska jag försöka att jämföra lite.
1. Blodförtunnande får även vi. I Hässleholm fick man sprutor som man själv injicerade, ungefär som vid diabetes, i Halland var det piller.
2. Ispåsar att kyla det opererade knäet fick man i Hässleholm, inte här, men jag har ju kvar mina sen förr, så dom används.
3. Tandinfektioner .., ja, har man sånt blir man inte opererad. Frågades efter i Hässleholm, inte här.
4. Sjukgymnastik har man rätt till, men särskilt avancerad är den inte.
5. Antibiotika (som enligt Monet ges rätt frikostigt i Frankrike) har jag inte fått alls.
Så här skriver Monet:
//Redan första dagen får man med hjälp av en särskild mekanisk/elektrisk skena som benet läggs i för att börja flexa knäet. Man är OERHÖRT noga med att det ska vara i rätt vinkel och i många fall förordar man också - för stabilitetens skull en särskild ortopedisk skena som stöd. Det finns ett stort antal instruktioner om hur man sen INTE får göra det ena och det andra med sina ben men jag antar att du fått information om sånt av sjukgymnasten? Inte ligga med knäna ihop, inte lägga benet på kudde, sätta sig på rätt sätt, resa sig på rätt sätt, inte vrida sig eller böja sig framåt etc.
Vårdtiden är mellan 4-7 dagar här och sedan rekommenderas vårdhem i cirka tre veckor. Inte alla har råd med det (har man en tilläggsförsäkring kostar sånt ingenting). Man kan också komma till ett sådant hem som dagpatient. Man går annars 3-4 gånger i veckan till sin sjukgymnast och är man gammal och har svårt att komma dit själv så kommer sjukgymnasten hem till dig. Hem kommer också distriktssköterskan de första två veckorna VARJE DAG för att sköta och lägga om såret. (Det gjordes på Bengt också så det är rutin)
Man får instruxer av sjukgymnasten om det man inte får göra och det man kan göra själv. Men det är de som är utbildade och ser till att man gör på rätt sätt och de följer också utvecklingen på ett helt annat sätt än vad jag tror görs i ditt fall. De arbetar tillsammans med en i simbassäng, på motionscykel, behandlingsbordet och med olika typer av hjälpmedel som man inte har i hemmet. Här hade du heller ALDRIG själv fått bestämma om att bada eller KÖRA BIL. Det får man göra här mycket sent i läkningsprocessen, då ska man ha varit kryckfri i flera veckor och ha tillräcklig styrka för att både kunna gasa, bromsa och växla. Ett sånt beslut tas av kirurgen som man träffar vid flera återbesök, det första redan efter 2.4 veckor. Samma sak gäller bad, det bestämmer kirurgen och lika gäller när man får lov att gå upp och ner i trappor. Det är väldiga instruxer kring just det verkar det som.
Det finns mängder med information till anhöriga - allt från att se till att det blir en halkfri och snubbelfri hemmiljö till att de måste ta över ett stort antal hemuppgifter. Det du skriver om att du diskar, putsar fönster, hänger tvätt (och böjer dig ner för att lägga in tvätt) håller på i trädgården etc skulle INTE ha varit tillåtet här. Det är för tidigt och är för stor risk att man snedvrider benet när man håller på med den sortens vardagssysslor. Det är också viktigt hur man sitter och ligger och framförallt får man inte korsa benen eller luta det opererade benet mot kryckan när man sitter vilket tydligen många gör. Man får heller inte lyfta tungt under de första månaderna och ledordet är som vanligt här: FÖRSIKTIGHET.//
Ja, så helt olika skiljer sig alltså den här biten av vården i våra länder.
Nu kan det ju vara så att i andra delar av Sverige är det annorlunda och även i andra delar av Frankrike?
Vad tycker jag själv?
Jo, det jag verkligen saknar är återkopplingen till den kirurg som opererade mig; det hade jag önskat .., kanske två-tre veckor efter operationen och det hade inte behövt vara världens längsta möte, men ändå, jo, ett möte hade varit önskvärt.
Det är möjligt att det är så att man inte ska hänga tvätt eller diska etc, men det kan jag på en gång säga, att skulle jag leva efter den franska modellen i DET avseendet - dvs - att i princip inte ägna mig åt något annat än rehabilitering, då hade jag i gengäld hamnat på psykiatrisk klinik och det är ju inget fel i det, men det hade ju också krånglat till det.
Inte ligga med knäna ihop är ju en omöjlighet om man gör det naturligt?
Jag vaknar alltid på det viset ,-)
Att köra bil efter 5 veckor, det beslutet tog jag själv, eftersom jag kände mig helt okej med att använda vänsterfoten - egentligen skulle sjukgymnasten säga ja, men han vet ju inte mer än vad jag vet själv -, så där utgick jag från mitt eget omdöme.
Det skulle vara intressant att veta hur utfallet blir på såna här operationer i respektive land.
Har Sverige fler patienter med bekymmer efteråt, än t.ex. Frankrike?
Och är jag kanske är en ovanligt olydig patient?
Hur som haver: stort tack Monet som tog dig tid och berättade!
Det bästa för Gerd i Norsjö ...
Jo, det bästa är att jag, efter 12 veckors förkylning , bokat en resa till Kroatien till mig och gubben.
Nu ska vi bara ta det lugnt , ta dagen som den kommer och bara vara!
Förhoppningsvis går både förkylningen och all uppdämd jobbrelaterad stress över i solen!
Vi åker om en vecka !
Hälsningar Gerd!
Jo, det bästa är att jag, efter 12 veckors förkylning , bokat en resa till Kroatien till mig och gubben.
Nu ska vi bara ta det lugnt , ta dagen som den kommer och bara vara!
Förhoppningsvis går både förkylningen och all uppdämd jobbrelaterad stress över i solen!
Vi åker om en vecka !
Hälsningar Gerd!
Det bästa för Babsan i Uppsala ...
Att få komma ut till denna blomprakt efter en arbetsvecka/Babsan
Den här bilden kom susande från Babsan i veckan ..., man kan undra om det är ett älgpass, eller någon som bara vill pusta ut lite?
En terapistol ..., måhända bättre - eller mer livgivande -, än många schäslonger hos aldrig så begåvade psykologer?
Att få komma ut till denna blomprakt efter en arbetsvecka/Babsan
Den här bilden kom susande från Babsan i veckan ..., man kan undra om det är ett älgpass, eller någon som bara vill pusta ut lite?
En terapistol ..., måhända bättre - eller mer livgivande -, än många schäslonger hos aldrig så begåvade psykologer?
Det bästa för Monet i Frankrike ...
... ja det måste nog bli att maken är bättre från sin illasinnade bronkit.
Men också att vi har full högsommar med temperaturer upp mot 28 grader och strålande sol.
Månntro det är därför våra Flammentanzrosor (från Sverige) växer som aldrig förr.
Vi äter ute varje måltid, inbäddade av denna prakt!
Hälsningar Monet.
... ja det måste nog bli att maken är bättre från sin illasinnade bronkit.
Men också att vi har full högsommar med temperaturer upp mot 28 grader och strålande sol.
Månntro det är därför våra Flammentanzrosor (från Sverige) växer som aldrig förr.
Vi äter ute varje måltid, inbäddade av denna prakt!
Hälsningar Monet.
lördag 17 maj 2014
Om det bästa ...
Från den rara Kattis kom ett helt paket med vinster till Uppmuntringslotteriet, så nu lägger jag till den här söta lilla brickan till veckans vinster. De övriga är en bok av Anna Jansson och en disktrasa med norrlandsparlör som text ovanpå - allt detta från ellem i Skellefteå -, lika rar och go hon!
Brickor brukar locka åtminstone en manlig deltagare från Jämtland .., hrmmmm ., få se nu, om han hör av sig?
Tack Kattis!
(Från henne kom även två underbara diskhanddukar och en liten ask för strong pills! Och porto! Det är inte klokt .., det här lotteriet tar aldrig slut!)
Från den rara Kattis kom ett helt paket med vinster till Uppmuntringslotteriet, så nu lägger jag till den här söta lilla brickan till veckans vinster. De övriga är en bok av Anna Jansson och en disktrasa med norrlandsparlör som text ovanpå - allt detta från ellem i Skellefteå -, lika rar och go hon!
Brickor brukar locka åtminstone en manlig deltagare från Jämtland .., hrmmmm ., få se nu, om han hör av sig?
Tack Kattis!
(Från henne kom även två underbara diskhanddukar och en liten ask för strong pills! Och porto! Det är inte klokt .., det här lotteriet tar aldrig slut!)
Det bästa för Bloggblad ...
Mitt bästa i veckan var helt klart överraskningen på ”pensionärsfesten” i torsdags. Genast såg framtiden ljusare ut!
Hälsningar
Bloggblad
En lördag i maj ...
... tar jag ut strykbrädan på altanen och står sedan och stryker i solgasset, allt medan herr och fru Stare flyger fram och åter med frukost till småttingarna som piiiiper så otroligt var gång det vankas mat. Gott om mat finns det tydligen; från föräldrarnas näbbar dinglar sprattlande maskar!
Jag stryker linnehanddukar med monogram .., tabletter .., linnekläder och örngott och mellan varven tar jag paus och slår mig ner i trädgårdsstolen.
Det är varmt ute .., blir nog den varmaste dagen hittills?
Inne i köket står pv och bakar gifflar ..., senare idag blir det ett besök på Örjansvall där Bollstanäs damlag ska möta HBK:s dito och kanske hinner vi prata lite-lite med Emma.
När allt är struket och klart, vattnar jag blommor .., tänker på pElle som ligger där under all kattmynta och snart även blommande hundkäx ..., lille fine pEllegubben, å, så jag saknar dig!
Pv hittar mördarsniglar och klyver dem i ett enda svep .., tjopp, bara!
Tur att man inte föddes som en sådan, snigel, alltså.
Tänk, att vara så hatad och avskydd!
På programmet står annars: uppbindande av tomatplantor .., omflyttning av några hostor från skuggisdan till en nååååågot mindre skuggig sida .., jag ska kogödsla någon rabatt och bara må gott.
Läsa DN och GP och kanske lösa korsord.
Och innan det blir kväll, ska jag ha tagit ett dopp i havet.
Och er lördag .., hur ser den ut?
... tar jag ut strykbrädan på altanen och står sedan och stryker i solgasset, allt medan herr och fru Stare flyger fram och åter med frukost till småttingarna som piiiiper så otroligt var gång det vankas mat. Gott om mat finns det tydligen; från föräldrarnas näbbar dinglar sprattlande maskar!
Jag stryker linnehanddukar med monogram .., tabletter .., linnekläder och örngott och mellan varven tar jag paus och slår mig ner i trädgårdsstolen.
Det är varmt ute .., blir nog den varmaste dagen hittills?
Inne i köket står pv och bakar gifflar ..., senare idag blir det ett besök på Örjansvall där Bollstanäs damlag ska möta HBK:s dito och kanske hinner vi prata lite-lite med Emma.
När allt är struket och klart, vattnar jag blommor .., tänker på pElle som ligger där under all kattmynta och snart även blommande hundkäx ..., lille fine pEllegubben, å, så jag saknar dig!
Pv hittar mördarsniglar och klyver dem i ett enda svep .., tjopp, bara!
Tur att man inte föddes som en sådan, snigel, alltså.
Tänk, att vara så hatad och avskydd!
På programmet står annars: uppbindande av tomatplantor .., omflyttning av några hostor från skuggisdan till en nååååågot mindre skuggig sida .., jag ska kogödsla någon rabatt och bara må gott.
Läsa DN och GP och kanske lösa korsord.
Och innan det blir kväll, ska jag ha tagit ett dopp i havet.
Och er lördag .., hur ser den ut?
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Det bästa denna vecka var att jag vågade använda cykeln. Äntligen!
Om jag tänker mig för ordentligt vid på- och avstigning så går det bra.
Ända sedan knäskadan 7 nov har cykeln varit helt omöjlig.
Nu gick det bra och jag susade ner till affären och inget var tungt på hemvägen.
Helskönt!
Eva i Tyresö
Det bästa för annannan i Portugal ...
Bara alldeles enkelt och just precis nu.
Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.
Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen.
annannan
Bara alldeles enkelt och just precis nu.
Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.
Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen.
annannan
Lördagsfönstret ...
Från Värmland kommer ett fönster som visar utsikten över sjön Möckeln.
Då tror ni kanske att det är Turtlan som varit framme med håven, men se .., det var det inte!
Det var AP som var ute med kollegor i närheten av Karlskoga.
Tack Anna!
//Om Möckeln, där en meteorit en gång i historien har kommit neddråsande från skyn .., kan man läsa här.
Från Värmland kommer ett fönster som visar utsikten över sjön Möckeln.
Då tror ni kanske att det är Turtlan som varit framme med håven, men se .., det var det inte!
Det var AP som var ute med kollegor i närheten av Karlskoga.
Tack Anna!
//Om Möckeln, där en meteorit en gång i historien har kommit neddråsande från skyn .., kan man läsa här.
fredag 16 maj 2014
Torsdagkväll och fredagmorgon ....
Torsdagkväll blir rabarberpaj och glass och tidigt sänggående.
För mig, alltså.
Tidigare på eftermiddagen har jag nästan frusit ihjäl och surfat runt på nätet med sökord som "frusenhet efter operation" och allt möjligt annat.
Ligger senare under täcket och lyssnar till Karlavagnen där en kvinna berättar om ett fiskafänge - en gädda som har snärjt in sig bland näckrosblad -, och tiden är knapp, det ska bli nyheter om några minuter, men hon berättar och berättar och berättar - allt får vi veta, om linans storlek och vilken fiskelina hon tycker bäst om ..., och till slut har jag lust att ropa "men kom till saken, människa!!!"
Programledaren heter Leif och är ett under av tålamod .., och jag tänker att vid sidan av programledarskapet borde han bli nån slags terapeut. Eller lärare.
Sen blir det morgon.
Harry intill mig .., prat med Äldsta Dottern på väg till jobbet.
Hon, som har alla kvällar upptagna - det är fotboll och sälja korv i kiosken på fotbollsplanen och nattjobb och dagjobb och träning -, nu tänker hon väcka barndomsminnen till livs igen och börja rida!
Ringer vårdcentralen och bokar tid för den här frusenheten.
"Ta nån snäll doktor ...", ber jag sköterskan och hon säger att ..."ja, men Vera, hon är jättesnäll!"
Perfekt.
Innan torsdag klockan 9.00 i nästa vecka kanske jag har blivit en Het Kvinna, men utifall inte, så blir det lite provtagning och sånt.
Av bara farten känner jag mig pigg.
För första gången på länge har jag nu kunnat gå nerför trappan i ett enda svep, inga ett-och-ett-steg och jag flyttar ut sängen från Sal 1 till det vi kallar för Gunnars Rum .., dammsuger ., putsar några fönster .., diskar ..., vaskar golvet i ett av rummen och slänger tvätt i maskinen.
På det hela taget känns det som en bra morgon.
Sal 1 efteråt ... |
Torsdagkväll blir rabarberpaj och glass och tidigt sänggående.
För mig, alltså.
Tidigare på eftermiddagen har jag nästan frusit ihjäl och surfat runt på nätet med sökord som "frusenhet efter operation" och allt möjligt annat.
Den som illustrerade gäddan heter Tommy Gustavssson. |
Ligger senare under täcket och lyssnar till Karlavagnen där en kvinna berättar om ett fiskafänge - en gädda som har snärjt in sig bland näckrosblad -, och tiden är knapp, det ska bli nyheter om några minuter, men hon berättar och berättar och berättar - allt får vi veta, om linans storlek och vilken fiskelina hon tycker bäst om ..., och till slut har jag lust att ropa "men kom till saken, människa!!!"
Världens snällaste programledare ...? Bilden från Sveriges Radio. |
Programledaren heter Leif och är ett under av tålamod .., och jag tänker att vid sidan av programledarskapet borde han bli nån slags terapeut. Eller lärare.
Sen blir det morgon.
Harry intill mig .., prat med Äldsta Dottern på väg till jobbet.
Hon, som har alla kvällar upptagna - det är fotboll och sälja korv i kiosken på fotbollsplanen och nattjobb och dagjobb och träning -, nu tänker hon väcka barndomsminnen till livs igen och börja rida!
Ringer vårdcentralen och bokar tid för den här frusenheten.
"Ta nån snäll doktor ...", ber jag sköterskan och hon säger att ..."ja, men Vera, hon är jättesnäll!"
Perfekt.
Innan torsdag klockan 9.00 i nästa vecka kanske jag har blivit en Het Kvinna, men utifall inte, så blir det lite provtagning och sånt.
Av bara farten känner jag mig pigg.
För första gången på länge har jag nu kunnat gå nerför trappan i ett enda svep, inga ett-och-ett-steg och jag flyttar ut sängen från Sal 1 till det vi kallar för Gunnars Rum .., dammsuger ., putsar några fönster .., diskar ..., vaskar golvet i ett av rummen och slänger tvätt i maskinen.
På det hela taget känns det som en bra morgon.
Dagens fönster ...
Det ska jag säga er, att den fönsterhåv Ulrika hade med sig häromsistens, den rymde en hel del!
Kanske mer än trål, än en håv?!
"Fönster fångade i farten ...", skriver hon.
Tack snälla! skriver jag.
Det ska jag säga er, att den fönsterhåv Ulrika hade med sig häromsistens, den rymde en hel del!
Kanske mer än trål, än en håv?!
"Fönster fångade i farten ...", skriver hon.
Tack snälla! skriver jag.
torsdag 15 maj 2014
Fram och tillbaka ...
Det är mycket man inte förstår här i livet.
En sak som nästan övergår mitt förstånd, det är att jag precis varje eftermiddag drabbas av sån djävulsk frossa .., ja, det känns som någon har ställt mig i en frysbox i ett par timmar!
Och inte spelar det någon roll om det är tjugotvå grader varmt ute heller.
Lika kyligt inombords är det.
Och trött blir man.
Däckad.
Ja, ja.
Men sen piggnar man till (sedan man legat på soffan och tittat på Girot i Italien med underbare kommentatorn Roberto Vacchi , jag kände igen rösten från såväl Vasaloppet som när Sverige mötte Tyskland i fotboll ..., han berättar en hel massa, även om kultur och allt sånt ..) och går ut och klipper gräsmattan i någon timmes tid och förbannar sladden som bara lossnar och man vill ringa till pv och skrika att "men se till att köpa vettiga sladdar!!!", men det gör man inte .., man klipper vidare och kämpar på.
Nästan allt är klart.
Och nu har man duschat och tvättat håret och herr Roberto Vacci, han pratar på ännu .., och sigge sover på soffan och harry också och snart är det kväller.
Det är mycket man inte förstår här i livet.
En sak som nästan övergår mitt förstånd, det är att jag precis varje eftermiddag drabbas av sån djävulsk frossa .., ja, det känns som någon har ställt mig i en frysbox i ett par timmar!
Och inte spelar det någon roll om det är tjugotvå grader varmt ute heller.
Lika kyligt inombords är det.
Och trött blir man.
Däckad.
Ja, ja.
Men sen piggnar man till (sedan man legat på soffan och tittat på Girot i Italien med underbare kommentatorn Roberto Vacchi , jag kände igen rösten från såväl Vasaloppet som när Sverige mötte Tyskland i fotboll ..., han berättar en hel massa, även om kultur och allt sånt ..) och går ut och klipper gräsmattan i någon timmes tid och förbannar sladden som bara lossnar och man vill ringa till pv och skrika att "men se till att köpa vettiga sladdar!!!", men det gör man inte .., man klipper vidare och kämpar på.
Nästan allt är klart.
Och nu har man duschat och tvättat håret och herr Roberto Vacci, han pratar på ännu .., och sigge sover på soffan och harry också och snart är det kväller.
Nu är det gjort!
Såja, årets första dopp avklarat.
Friherrinnan anslöt och gick i först - hon till och med simmade ryggsim lite och plaskade -, själv gick jag nerför den röda stegen, tappade andan ...., nedsänkte min lekamen och sedan upp igen.
Det var vedervärdigt kallt, men väldigt skönt efteråt.
Solen värmde.
Betongpiren kändes varm mot barfotafötter.
Sen blev det kaffe och hembakad rulltårta .., prat om semesterresor och en telefonpling till Ethel Ericsson på Smedjegatan hemma i Malå. Det är nog 45 år sedan jag slog telefonnumreet till hennes son som gick i min klass, men tänk, jag kom ihåg det lätt som en plätt!
"Du kan hälsa Anders, att nu är det gjort! Nu har jag premiärdoppat mig!" sa jag.
Underbart var det hemifrånprat.
Såja, årets första dopp avklarat.
Friherrinnan anslöt och gick i först - hon till och med simmade ryggsim lite och plaskade -, själv gick jag nerför den röda stegen, tappade andan ...., nedsänkte min lekamen och sedan upp igen.
Det var vedervärdigt kallt, men väldigt skönt efteråt.
Solen värmde.
Betongpiren kändes varm mot barfotafötter.
Sen blev det kaffe och hembakad rulltårta .., prat om semesterresor och en telefonpling till Ethel Ericsson på Smedjegatan hemma i Malå. Det är nog 45 år sedan jag slog telefonnumreet till hennes son som gick i min klass, men tänk, jag kom ihåg det lätt som en plätt!
"Du kan hälsa Anders, att nu är det gjort! Nu har jag premiärdoppat mig!" sa jag.
Underbart var det hemifrånprat.
Tack Kobra ...
Tittar på Kobras minnesprogram om Malik Bendjelloul.
Vilket underbart program om en till synes underbar människa!
Alldeles ömsint i hjärtat blir man.
Tittar på Kobras minnesprogram om Malik Bendjelloul.
Vilket underbart program om en till synes underbar människa!
Alldeles ömsint i hjärtat blir man.
Förändringens vind ...
Gårdagen bjöd på regn och lågtryck och som vanligt blir jag totalt däckad.
Jag fattar det inte!
Hur kan en människa så till den milda grad påverkas av vädret?!
Men idag strålar solen redan från början.
Klockan sex stiger jag- till pv:s förvåning - upp.
Öppnar dörren och står en stund på stentrappan, iklädd i den ytterst eleganta nattskjortan.
Känner doften av regn som fallit under natten.
Lyssnar till gransångaren.
Och glädjen över Göteborgs Posten håller i sig!
Vilken trevlig tidning att läsa!
Glad blir jag över artikeln som handlar om Arash som har engagerat sig i Röda Korset, ja, som volontär, och nu hjälper till att bjuda skolungdomar på gratis frukost.
"Mötet med barnen på Bergsjöskolan har lett till att han funderar på att sikta in sig på en master i mänskliga rättigheter och försöka vikariera som lärare i området."
Mera.
Tv:n är som alltid påslagen på morgonen och där får jag ta del av Peder Åströms äventyr.
Min rehab består av sträck-och-tänj-övningar och promenader i omgivningarna, men Peder, han sätter sig och ror över Atlanten i en liten båt.
Ensam.
Det kallar jag rehab.
06:18 in i Nordnytts sändning hittar ni reportaget om denne norrländske friskus.
Periodvis spelar jag väldigt mycket quizz.
En som är närapå hopplös att möta, är en man i 55-årsåldern som arbetar som kanslist hos en småländsk idrottsförening. Den mannen är överdjävulskt allmänbildad och jag tycker ju att pv är lite utöver det vanliga när det gäller den biten, men även han har svårt att hålla jämna steg med denne Ardbeg20.
Denne Ardbeg ägnar sig även åt geocashing och kom förbi på kaffe, när han tidigt i våras var här i faggorna, ja, faktiskt nere i småbåtshamnen och "cashade".
Utmana honom gärna!
Gårdagen bjöd på regn och lågtryck och som vanligt blir jag totalt däckad.
Jag fattar det inte!
Hur kan en människa så till den milda grad påverkas av vädret?!
Men idag strålar solen redan från början.
Klockan sex stiger jag- till pv:s förvåning - upp.
Öppnar dörren och står en stund på stentrappan, iklädd i den ytterst eleganta nattskjortan.
Känner doften av regn som fallit under natten.
Lyssnar till gransångaren.
Och glädjen över Göteborgs Posten håller i sig!
Vilken trevlig tidning att läsa!
Glad blir jag över artikeln som handlar om Arash som har engagerat sig i Röda Korset, ja, som volontär, och nu hjälper till att bjuda skolungdomar på gratis frukost.
"Mötet med barnen på Bergsjöskolan har lett till att han funderar på att sikta in sig på en master i mänskliga rättigheter och försöka vikariera som lärare i området."
Mera.
Tv:n är som alltid påslagen på morgonen och där får jag ta del av Peder Åströms äventyr.
Min rehab består av sträck-och-tänj-övningar och promenader i omgivningarna, men Peder, han sätter sig och ror över Atlanten i en liten båt.
Ensam.
Det kallar jag rehab.
06:18 in i Nordnytts sändning hittar ni reportaget om denne norrländske friskus.
Periodvis spelar jag väldigt mycket quizz.
En som är närapå hopplös att möta, är en man i 55-årsåldern som arbetar som kanslist hos en småländsk idrottsförening. Den mannen är överdjävulskt allmänbildad och jag tycker ju att pv är lite utöver det vanliga när det gäller den biten, men även han har svårt att hålla jämna steg med denne Ardbeg20.
Denne Ardbeg ägnar sig även åt geocashing och kom förbi på kaffe, när han tidigt i våras var här i faggorna, ja, faktiskt nere i småbåtshamnen och "cashade".
Utmana honom gärna!
Dagens fönster ...
Häromdagen hade Ulrika en riktig skruttdag och tog då bilen och gav sig iväg på utflykt.
Dagen må ha varit eländig, men bilderna blev underbara!
Och här kommer alltså några lagårdsfönster och en vacker himmel, allt fångat i håven!
Tack!
Häromdagen hade Ulrika en riktig skruttdag och tog då bilen och gav sig iväg på utflykt.
Dagen må ha varit eländig, men bilderna blev underbara!
Och här kommer alltså några lagårdsfönster och en vacker himmel, allt fångat i håven!
Tack!
onsdag 14 maj 2014
Onsdag ...
Ja, märkvärdigare än så blir inte rubriken.
Åker till jobbet och lämnar papper till Bodil, ja, det gäller AFA:s försäkring och jag tänker att ibland är tillvaron mer än lovligt underfundig!
I en kommentar på min blogg har jag en dag en hälsning från någon Fredrik på AFA:s försäkringsbolag och han skriver att "vi ser att du har en längre tids sjukskrivning framför dig, du är väl medveten om att du kan få ersättning från AFA om din arbetsgivare har slutit kollektivavtal."
Nej, det hade jag ingen aning om .., det här med ersättningen.
Först tror jag att det är ett skämt .., sen kollar jag upp det hela och det visar sig stämma och nu fattas bara en ifylld blankett från arbetsgivaren och så skickas alltsammans in.
Det är fullt i fikarummet när jag tittar förbi!
Där sitter Bodil, Mattias (som har fått ny frisyr .."Madde fick bestämma, jag bryr mig inte ...", säger han och ler lite urskuldande) ..., Carina, Magnus och Therese och så kommer Bodils pappa på visit och Gunilla från charken tittar också in, för se det är fint besök i lunchrummet .., Johanna är nämligen där med nytillskottet, en liten tös som sover precis hela tiden.
Det blir en stunds prat om allt möjligt ..., mest om hur nyfödda barn sover och om namnförslag och kundtillströmning i butiken och vilka som ska sommarjobba.
För övrigt ska en ung man ska anställas och ta över efter underbara Elin.
Hoppas att han är stark, det behövs muskler i en livsmedelsbutik.
I kassan står en av vikarierna; hon är 23 år och berättar att i hennes förra anställning kunde hon stå i kassan under tio timmar och redan nu, vid så unga år, har hon ont i sina knän om kvällarna!
Inte är det underligt att vi gamlingar däckar.
När jag kommer hem ringer friherrinnan.
Hon har sett att jag tänker bada idag och frågar om jag inte kan vänta tills i morgon, då ska det ju bli fint väder och då kan hon också ta sig ett dopp?
Jodå, det går bra, säger jag.
Ja, märkvärdigare än så blir inte rubriken.
Kalas i affären ... |
Åker till jobbet och lämnar papper till Bodil, ja, det gäller AFA:s försäkring och jag tänker att ibland är tillvaron mer än lovligt underfundig!
I en kommentar på min blogg har jag en dag en hälsning från någon Fredrik på AFA:s försäkringsbolag och han skriver att "vi ser att du har en längre tids sjukskrivning framför dig, du är väl medveten om att du kan få ersättning från AFA om din arbetsgivare har slutit kollektivavtal."
Nej, det hade jag ingen aning om .., det här med ersättningen.
Först tror jag att det är ett skämt .., sen kollar jag upp det hela och det visar sig stämma och nu fattas bara en ifylld blankett från arbetsgivaren och så skickas alltsammans in.
Det är fullt i fikarummet när jag tittar förbi!
Där sitter Bodil, Mattias (som har fått ny frisyr .."Madde fick bestämma, jag bryr mig inte ...", säger han och ler lite urskuldande) ..., Carina, Magnus och Therese och så kommer Bodils pappa på visit och Gunilla från charken tittar också in, för se det är fint besök i lunchrummet .., Johanna är nämligen där med nytillskottet, en liten tös som sover precis hela tiden.
Det blir en stunds prat om allt möjligt ..., mest om hur nyfödda barn sover och om namnförslag och kundtillströmning i butiken och vilka som ska sommarjobba.
För övrigt ska en ung man ska anställas och ta över efter underbara Elin.
Hoppas att han är stark, det behövs muskler i en livsmedelsbutik.
I kassan står en av vikarierna; hon är 23 år och berättar att i hennes förra anställning kunde hon stå i kassan under tio timmar och redan nu, vid så unga år, har hon ont i sina knän om kvällarna!
Inte är det underligt att vi gamlingar däckar.
När jag kommer hem ringer friherrinnan.
Hon har sett att jag tänker bada idag och frågar om jag inte kan vänta tills i morgon, då ska det ju bli fint väder och då kan hon också ta sig ett dopp?
Jodå, det går bra, säger jag.
En onsdag i maj ....
... bläddrar jag i en gammal Husmodern från 1928, inköpt på loppis någonstans i Dalarna, det var under resan norröver tillsamans med pv för flera år sedan.
Det är helt sanslöst så vackra tidningarna var då!
Titta på omslaget bara!
Och så alla underbara annonser .., och man undrar i sitt stilla sinne om nånting egentligen har förändrats för oss kvinnor ...?
Tar man sig en titt i nutida damtidningar, så är väl egentligen allt ungefär som då, frånsett dom småländska hembiträdenaq, dom som var dom "mest omtyckta av alla".
... bläddrar jag i en gammal Husmodern från 1928, inköpt på loppis någonstans i Dalarna, det var under resan norröver tillsamans med pv för flera år sedan.
Det är helt sanslöst så vackra tidningarna var då!
Titta på omslaget bara!
Och så alla underbara annonser .., och man undrar i sitt stilla sinne om nånting egentligen har förändrats för oss kvinnor ...?
En annorlunda morgon ...
P4-nyheterna berättar om en explosion i en gruva i Turkiet och jag ligger i sängen och lyssnar till en gråtande och förtvivlad mamma vars son finns någonstans i gruveländet och det är inte alldeles svårt att tänka tanken om det vore ens egna barn, eller ens bror eller man.
Så mycket förtvivlan och oro!
Och sen kommer nyheten om filmaren Malik Bendjellouls plötsliga bortgång.
Trettiosex år.
Mitt i livet!
På alla bilder av honom ser han ut att vara så oändligt snäll.
Sist av allt tittar jag på Gomorron-tv där Maud Olofsson uppenbarligen har skämt ut sig i en intervju i Aktuellt. Går hon med högburet huvud och handlar i affären idag, eller ...?
Ja, sånt kan man tänka på en regnig morgon i mitten av maj.
L ä n g t a n .... |
P4-nyheterna berättar om en explosion i en gruva i Turkiet och jag ligger i sängen och lyssnar till en gråtande och förtvivlad mamma vars son finns någonstans i gruveländet och det är inte alldeles svårt att tänka tanken om det vore ens egna barn, eller ens bror eller man.
Så mycket förtvivlan och oro!
Och sen kommer nyheten om filmaren Malik Bendjellouls plötsliga bortgång.
Trettiosex år.
Mitt i livet!
På alla bilder av honom ser han ut att vara så oändligt snäll.
Sist av allt tittar jag på Gomorron-tv där Maud Olofsson uppenbarligen har skämt ut sig i en intervju i Aktuellt. Går hon med högburet huvud och handlar i affären idag, eller ...?
Ja, sånt kan man tänka på en regnig morgon i mitten av maj.
tisdag 13 maj 2014
Idag var det tungt ...
Men snabbaste tiden hittills. 16:34
Däckade när jag kom hem ... och tack och lov att pv gjorde mig sällskap längs vägen.
Ett Strong Pill har använts.
Tidigare tider:
Söndag förmiddag: 1.14 km, tid 23:51
Söndag eftermiddag: 1.14 km, tid 17;23
Måndag förmiddag: 1.14 km, tid 17:51
Måndag 15.30 ....., 1.22 km, annan sträcka och mycket prat med knäoperad granne, väldigt trivsamt ...: tid 37:29
Tisdag 19.00, 1.14 km, tid 16:34.
Fjortonde juli ...
Alldeles nyss hemkommen från ett besök i affären.
Som vanligt blir det småprat med kunder som står i kö vid charkdisken eller i kassan .., och så dyker chefen upp och säger att hans hustru - tillika medarbeterska - sitter på kontoret, så jag tar kundvagnen med mig ut på lagret och tittar in till Bodil.
Det var Bodil som satt vid min säng på sjukhuset när jag vaknade - det var väl två dagar efter själva operationen -, hon satt där alldeles tyst och bara log så varmt och jag började nästan att gråta, så rörd blev jag.
Nu sitter hon framåtböjd över schemaläggningspapper och jag slår mig ner på en snurrstol och så blir det en bra stunds prat. Mest om knäet, men också om hur jag ser på sommaren och framtiden och jobbet, ja, sånt.
Om det pratar vi rätt länge och jag säger att ..."ja, jag är ju sjukskriven till och med den 11:e juli, men om jag finge börja den 14:e och så arbeta halva min tid under två veckor, därefter två veckors semester och sen enligt mitt ordinarie schema, är det okej för er?"
Det är det.
Skulle nånting sedan krångla, så är det lätt att ändra.
Och så kommer jag ihåg Englandsresan!
"Du glömmer väl inte att vi ska till London, pv och jag .., det är i mitten av september ...?" säger jag och Bodil antecknar.
Sen är jag klar och kör hemåt.
Överallt blommar fruktträd och där är hägg och maskrosor och vid ett hus ser jag ett stoooort körsbärsträd fullkomligt ÖVERSÅLLAT av rosa blommor .., jag tror aldrig att jag har skådat nånting så vackert!
Och nu är jag hemma och ska fixa middag och ta mig en promenad, ja, vad det lider.
Alldeles nyss hemkommen från ett besök i affären.
Som vanligt blir det småprat med kunder som står i kö vid charkdisken eller i kassan .., och så dyker chefen upp och säger att hans hustru - tillika medarbeterska - sitter på kontoret, så jag tar kundvagnen med mig ut på lagret och tittar in till Bodil.
Det var Bodil som satt vid min säng på sjukhuset när jag vaknade - det var väl två dagar efter själva operationen -, hon satt där alldeles tyst och bara log så varmt och jag började nästan att gråta, så rörd blev jag.
Nu sitter hon framåtböjd över schemaläggningspapper och jag slår mig ner på en snurrstol och så blir det en bra stunds prat. Mest om knäet, men också om hur jag ser på sommaren och framtiden och jobbet, ja, sånt.
Om det pratar vi rätt länge och jag säger att ..."ja, jag är ju sjukskriven till och med den 11:e juli, men om jag finge börja den 14:e och så arbeta halva min tid under två veckor, därefter två veckors semester och sen enligt mitt ordinarie schema, är det okej för er?"
Det är det.
Skulle nånting sedan krångla, så är det lätt att ändra.
Och så kommer jag ihåg Englandsresan!
"Du glömmer väl inte att vi ska till London, pv och jag .., det är i mitten av september ...?" säger jag och Bodil antecknar.
Sen är jag klar och kör hemåt.
Överallt blommar fruktträd och där är hägg och maskrosor och vid ett hus ser jag ett stoooort körsbärsträd fullkomligt ÖVERSÅLLAT av rosa blommor .., jag tror aldrig att jag har skådat nånting så vackert!
Och nu är jag hemma och ska fixa middag och ta mig en promenad, ja, vad det lider.
På Sal 1 kan man ...
... ja, eller i dagrummet, där kan man ägna sig åt att läsa om kvinnor i väglöst land, en bok som jag fick av den generösa Eva i Tyresö och är författad av Lilian Ryd, född 1949.
Här får man som läsare ta del av kvinnors hårda slit och kämpande i "det väglösa landet", ofta i fjällvärlden. Oj, oj, oj, vilket hårt liv och detta är ändå inte längre tillbaka än till min mormors uppväxt, ja, även min mammas!
Men det är inte bara hårt arbete och ett evigt slit, här vimlar det av starka kvinnor som - ofta med värme i hjärtat - tittar tillbaka på delar av sitt liv.
Sommaren 1932. Då var min mamma 11 år. Längre bort i tiden är det inte.
Hulda Norlin, född 1906, mjölkar kossan Gullros i sin sommarlagård i Granön, Nederluleå socken.
Och så får vi veta att Hulda är modern .., hon har skaffat sig en nymodighet - gummistövlar -!
Den här boken är en riktig pärla och kommer att bli ett av priserna i Uppmuntringslotteriet.
Tack Eva!
Om författarinnan kan man läsa här.
... ja, eller i dagrummet, där kan man ägna sig åt att läsa om kvinnor i väglöst land, en bok som jag fick av den generösa Eva i Tyresö och är författad av Lilian Ryd, född 1949.
Här får man som läsare ta del av kvinnors hårda slit och kämpande i "det väglösa landet", ofta i fjällvärlden. Oj, oj, oj, vilket hårt liv och detta är ändå inte längre tillbaka än till min mormors uppväxt, ja, även min mammas!
Men det är inte bara hårt arbete och ett evigt slit, här vimlar det av starka kvinnor som - ofta med värme i hjärtat - tittar tillbaka på delar av sitt liv.
Sommaren 1932. Då var min mamma 11 år. Längre bort i tiden är det inte.
Hulda Norlin, född 1906, mjölkar kossan Gullros i sin sommarlagård i Granön, Nederluleå socken.
Och så får vi veta att Hulda är modern .., hon har skaffat sig en nymodighet - gummistövlar -!
Den här boken är en riktig pärla och kommer att bli ett av priserna i Uppmuntringslotteriet.
Tack Eva!
Om författarinnan kan man läsa här.
Tisdagsfönstret ...
Under ett besök i Hallstahammar passade Ulrika (gårdagens födelsedagsbarn) på att ta fram fönsterhåven, den hon så ofta har med sig!
Det här blev fångsten och här hittade hon det.
Under ett besök i Hallstahammar passade Ulrika (gårdagens födelsedagsbarn) på att ta fram fönsterhåven, den hon så ofta har med sig!
Det här blev fångsten och här hittade hon det.
måndag 12 maj 2014
Och så ett kvällsfönster från Portugal ...
Hej Elisabet,
Här kommer ett fönster fångat just i kväll.
Utsikten genom vårt köksfönster är förförisk just nu, liksom doften från klätterrosen som nästan är på väg in. Det som blommar i bakgrunden är en rosengeranium.
Maj är en så ljuvlig månad!
Hälsingar annannan.
Här kommer ett fönster fångat just i kväll.
Utsikten genom vårt köksfönster är förförisk just nu, liksom doften från klätterrosen som nästan är på väg in. Det som blommar i bakgrunden är en rosengeranium.
Maj är en så ljuvlig månad!
Hälsingar annannan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)