På nya stigar ...

Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.

Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.

Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen)  brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera!  Å, sicken lycka!

Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!

Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.

På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.

Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.

Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.

Då sjöng vi den.

Dagens fönster ...

.... finns i London och fångades för två år sedan, det var då när Emma (då femton år) gjorde sin mormor sällskap och den andra kvällen såg vi föreställningen "Stomp" och jag kände mig så lycklig, så lycklig.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa den här veckan blir nog att jag kunde göra skillnad för en för mig fullständigt okänd människa.

Det kändes riktigt bra!

Bästa hälsningar
Ann

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

 

Nu måste jag bara få ligga i träbyttan med alla andra i bloggflocken. Sista tiden har det varit ganska gott om trevligheter, men jag väljer den senaste.

 

Min allra bästa vän var hos mig i helgen som var och vi gjorde det som vi tycker allra mest om, traskade runt i Farmorsskogen och plockade svampar. 

 

Alldeles lagom mycket la vi i korgarna så vi inte skulle behöva sitta och rensa hela kvällarna. Det mesta åt vi upp och det var min väninna som lagade maten båda dagarna.

Lyx att bli serverad mat i sitt eget hem. 

Väninnor är allt guld värda!

 

Kram på er alla i det gula huset/Anne i Mantorp

 

// Elisabet säger: men ååå, så roligt Anne att ha dig i byttan igen! Välkommen!

Mitt eget bästa ...

Det är att jag hittat den där underbara viken några kilometer härifrån.
Söderut.

Egentligen är det två vikar och där finns mängder med sjöfåglar och där är rofyllt och gott om släta hällar och på samma sätt som när jag var väldigt ung och satt på sommarstugeräcket hemma i Malå - nere vid sjön - och såg vita gäss på vattnet och kände doften av sälg och hörde prasslet av alla asparna .., och jag låtsades att jag red på prärien  -, precis på samma sätt känner jag nu, femtio år senare, ja, där nere vid viken.

Så är det.

Två dagar kvar ...

... för den som trånar efter ett gäng fina domherrar och en påse med lukte-gott, allt från Eva på Frösön.

Tänk efter nu .., vad var det som gjorde hjärtat lite extra varmt och gott ...?

Dagens fönster ....

... kom susande genom rymden från Dalarna och hamnade i Halland.

Tack Ulrika, du flitiga fönsterfångerska.

Glädje ....

harryglädje, alltså.

Detta är det bästa han vet .., att få springa fritt och  hoppa över stora klippblock eller sanddyner!

Aldrig ser han sååå glad ut.

Glassvik ....

Hopp-och-skutt-halvön syns uppe till vänster .....

Även idag tar jag bilen och kör till Glassvik, men i helgen, då ska jag leta mig fram längs sommarstugevägarna och ta med mig kaffetermosen, om vädret nu tillåter.

Ja, jag vet .,. vädret tillåter alltid, men uppehåll är att föredra.

Idag såg det ut så här.
Mitt mest frekvent använda ord är - det är jag ytterst medveten om - "underbart", men vad finns annars för ord som kan beskriva en natur så ljuvligt vacker!!

Inte en levande själ, förutom sjöfåglar av olika slag, möter vi.
Jo, en farbror som ser mig stå med kameran och försöka fånga fågeln på bild .., han är ute och stavgår och frågar - leende -, om jag spanar på u-båtar?

Nåja, något periskop visar sig inte och inte någon annan båt heller.
 

På halvön alldeles nere vid havet får Harry springa som han vill ..., åååå, så han hoppar och skuttar och strääääcker ut!

Aldrig är han så lycklig som när det får bli full fart på benen!

På väg hem igen , träffar vi faktiskt några levande själar!
Då har fåren kommit spankulerande in i samma hage som vi själva och harry är plötsligt inte så värst modig .., ååå, så intressant det blev att nosa i marken och göra sig nästan-osynlig!

När vi närmar oss grinden går fåren bara en bit därifrån och står sedan länge och tittar åt vårt håll.
Fina, fina är dom!

Dagens fönster ...

Ett precis-vad-vi-behöver-fönster-nu-i-mörka-oktober ..., fångat i Vikmanshyttan av Ulrika.

Tack snälla, rara!

En främmande fågel ...

Som inte alls är främmande, men som hittills varit mindre framfusig här vid det gula huset,
har nu uppenbarat sig flera dagar i sträck!

Ibland kilar den in mellan springorna på altanbänkarna .., ibland sitter den bland nästan torra vinrankekvistar.

Alldeles helt ljuvlig är den!

Injektioner ...

Tar harry på morgonpromenad nere vid havet.
Till Glassvik, ett par kilometer söderut.

Man parkerar nära kustvägen och går sedan längs stigen på bilden - det finns andra stigar också - och med havet i ryggen ser det ut så här när man tar en bild.

Överallt växer ljung!
Och mossa och ormbunkar .., och vresros och en slags strandgräs som ser ut som hade någon trädgårdsmästare varit där och planterat det hela.

Hela tiden ändras ljuset.
Här, vid stranden, upptäcker jag en man som håller på att dra upp en stor boj, så jag går fram till honom och vi småpratar lite .., han har en grön rock på vilken det sitter ett litet emblem med texten "Civilförsvaret", och då pratar vi om den eventuella u-båten förstås .., men också om hur vackert här är och mannen berättar att när han var liten - väldigt ung - brukade han fiska här med sin far och då fick dom hur mycket torsk som helst - riktigt stora torskar! - , sen under ett tjugotal år, om inte mera, försvann den nästan helt, men nu, nu har det vänt!

"Fast dom är ganska små, vi låter många gå tillbaka i havet .., men ändå, det känns hoppfullt", säger mannen leende.

Han bor i Sandviken, men är egentligen född och uppvuxen i Lund.

Vi pratar om dialekter och var man känner sig hemma.

Det här är en färgbild, jo, faktiskt.

Och sjöfåglar flyger av och an och stoooora sjok med kajor, men jag hinner aldrig med .., riktar kameran mot himlen, men för sent!

Stillsamt vågkluck mot stranden.

Jag tänker att åååå, hit vill jag komma när det är sommar och hasa i från klipphällarna eller bara sitta där och dricka kaffe och ha med kikaren .., bara vara.

Det här också en färgbild .., tänk, vad ljuset gör!
Ser ni sjöfåglarna som simmar på rad?
Och klickar man upp bilden kan man ana några fåglar i luften också.

På den lilla ön till vänster får harry springa fritt .., det är perfekt, han kan då inte smita, utan måste passera matte på sin väg tillbaka! 

Styr så kosan mot bilen.
Hittar en halstablett i anoraksfickan och hundgodis till harry.
Ser en liten snårskog av pyttesmå ormbunkar, som säkerligen heter nånting annat.
Nån slags bräken, kanske?
Nå, jag kallar dem ormbunkar.

Vänder mig om.
Då ser det ut så här.
Om man går i riktning mot det röda huset och sedan fortsätter längs havet, då kommer man så småningom till Stensjö.

Jag tänker att det är inget annat än ren och skär nåd att få bo i ett landskap som är så vilsamt.

Och nu blir det rehab i soffan, men först kaffe och ett piller.

(Vill ni se det hela lite mer från ovan, så kan ni klicka er in på den här länken. ) 
     

Det är väl bristen på havsbad, förstås ... 

Å, så ljuvligt med sommar!

Det tycks som om var och varannan är drabbad av någon form av influensa.
På jobbet började det med chefen .., sen har det vandrat runt .., och kunder handlar Nasin och Otrivin och Strepsils med honungssmak .., frågar efter en viss sorts Alvedon .., hostar och snyter.

Och lika eländigt är det bland bloggvännerna.
Några riktigt pålitliga virusprogram tycks inte finnas .., och i Närke hostar Kattis sig fördärvad och i Dalarna ligger såväl Ulrika som hennes Mikael och snörvlar, i Frankrike har Monet och hennes Bengt åkt på halsont ...,  och själv är jag hemma för andra dagen på raken.

Det är väl hösten?
Eller bristen på kalla havsbad?

Den vettigaste av oss alla är förstås Barbro i Uppsala som susat iväg till sol, ljus och värme (och lite regn, men vad då ...?) och njuter av att kunna förlänga vår egen sommar eller höst eller bådadera.

Själv famlar jag omkring i nåt slags underligt tröstslöst hösmörker och jag, som tycker om att han en längtansmorot dinglande framför näsan, hittar ingen.
Som tomt är det!

Och ikväll är det körövning för pv ...

Nåja, världen är fylld av elände ..., barn och vuxna dör av Ebola .., det krigas i Syrien .., ja, det är bara att vända tanken åt ett annat håll ..., lägga sig på soffan och drömma om ljusare tider ..., hösten är underbar ("jag kan flyga .., hösten är underbar .., jag kan flyga .., höstmörket är ljuvligt!") och  nu lägger jag mig raklång på soffan Ektorp och läser GP  och suger på Vicks Honungfrisk ...,och småfåglarna har fått höstens första påfyllning med frön och jag ser att det redan är kö till serveringen, allt medan det i SVT:s gomorronprogram pratas om "vulvan", vaginan, framfall och mens.

Just vad jag längtade efter så här till morgonkaffet.

Sa jag gomorron ?
Inte?
Då gör jag det nu.

Dagens fönster ...

Hej på dig.

En fönsterbild skickar jag till dig från ett underbart ställe.Puerto de Mogan på Gran Canaria.

Regn hela eftermiddagen och kvällen igår men vad gör det?
Skönt att bo på fint hotell, äta underbar frukost. Leta fina restauranger.

Idag ser det ut att bli sol.
Kram Babsan

Sen tog det stopp ....

Redan i lördags hade jag tänkt bli hemma, men susade iväg till jobbet och igår var det likadant - jobbade hårt - kom hem vid halv nio och formligen stöööööp i soffan!

Nu på morgonen ringde jag till Mattias och förklarade att nej, nu blir jag hemma.

Så här sitter jag och nyser och nyser, suger på Strepsils och har en stor sjal runt halsen

Jägarsoldaten vilar ut ...

Utanför fönstret är det regn och blåst .., tv:s nyheter vittnar om jakten på det man tror är en u-båt ... (om det nu är en rysk sådan, så borde herr Putin få mer än en lugg i den lilla kalufs han har ...) .., hälsningar kommer från sonen som befinner sig på en fem mil lång marsch med 50 kilos packning på ryggen - det hela har varat i snart tio dagar och femmilamarschen är enbart idag  - och på bilderna kan man ana sig till att han har magrat .., äldsta dottern har arbetat natt med pyttesmåttingar och övat sig i att sätta samman en respirator ..., mellandottern som just nu är i Ghana, berättar om vad som kan möta henne under en promenad på bara fyrahundra meter .., och från min syster i Australien, hon som snart fyller sjuttio, kommer ett mejl där hon vittnar om känslan av otillräcklighet när det gäller dagens it-teknik - om detta är vi helt överens -.

I Australien är våren på väg .., ja, det är trettio grader varmt.
I Malå är det vinter.
Här, i landet Halland, är det väl nånstans mitt-emellan.

Ja, så där fortgår tillvaron ..., bokstäver kommer och går .., susar över världshaven och sprider glädje .., och i soffan ligger harry och vilar och sigge nilsson ska få maskmedicin och jag dricker kaffe och hämtar Alvedon mot huvudvärken och jag tänker på mannen som handlade igår och berättade att idag, måndag, ska han läggas in på ortopedavdelningen och i morgon får han ett nytt knä.
Han gick med två kryckor och tyckte att det kändes spännande.
"Tänk, jag kanske får som ett nytt liv ...!" sa mannen och log.

Ungefär så är det den här måndagen i oktober.

Dagens fönster ...

"Saker börjar komma på plats men kanske inte på exakt rätt plats. Min lilla samling av porslin ur serien "Vår lilla stad" får bo här i köksfönstret så länge.

Ute skymtar det mer än överfyllda förrådet och annat av sorten diverse skymtar fram.

Vi betar av eftersom.

Hälsningar Turtlan."

Och så ett eftermiddagsfönster ....

Här sitter vi och äter frukost. 

 

Ute faller den första snön i ymniga flingor svåra att göra rättvisa på bild.

Men fint är det.

Det kommer till dig också.

//Kramsnö från Bert

Nästa veckas vinster ....

... kommer båda från Eva på Frösön och nu har ni chansen igen, ni som trååånar efter
små, röda domherrar på rad och så följer det med en liten påse vaniljdoft också!

Ett pris.

En vinnare.

Lycka till govänner!

Ps. Förra veckans vinnare - av den fina disktrasan vävd av kusin Barbro - gick till Frankrike och Monet! Grattis, grattis! Paketet är postat och går iväg måndageftermiddag. Ds.

Och så blev det dragning ...



En enda vinnare den här gången!

Stort grattis till dig!

Och ett lika stort tack till Barbro som har vävt och skänkt disktrasan .., och så förstås till alla er som delade med er av glädjen!

Det bästa för pv ...

"Det blir konserten med Chris Barber och hans Big Band ...", säger pv, som tydligen trånar efter den fina disktrasan, vävd av mellansystern, hon den evigt energiska.

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...

Ja, nu är jag väl förstås alldeles för sent ute… men mitt veckans bästa var att igårkväll komma hem till ett nystädat hus och en god middag. Precis hur underbart som helst!

mossfolk

Mitt eget allra bästa ...

Alla läser inte Instagram eller Facebook, så jag vill så gärna berätta det här också.
Ja, om den där innerliga hjärtevärmen från igår.

Så här var det.

Jag sitter i kassan och framför mig kommer en mamma med sina två döttrar, Filippa och Petronella.
Filippa är lillasyster och den mest pratglada lilla fröken som finns.

(Till tanten som står före i kön säger Filippa att ..."oj, vad du har handlat mycket!")

Filippas storasyster är en fröken med integritet och hon är kvicktänkt och har minst tre rävar bakom varje öra.

Igår böjde hon sig lite fram mot mig och sa:

"Elisabet (bara en sån sak ..., att hon vet namnet!), jag har två saker jag vill berätta för dig ..," och jag sa "hoppsan, shooooot, få höra!" och då ler Petronella och säger ..."jo, jag fyller nio år i dag och så har jag fått ta hål i mina öron!"

Och så visar hon sitt ena öra och jag - halleluja! - har mobilen i lådan intill kassan och frågar om jag får ta en bild och det får jag ..., och jag säger till övriga kunder att "nu är det ju så att vi har ett födelsedagsbarn här just nu .., borde vi inte gratulera henne ...?" och då ler gamla tanter och böjer sig fram och säger "men grattis, grattis!"

Man kan fråga sig varför man blir så glad över att en nioårig tös berättar att hon fyller år och vad som har hänt?

Jag vet precis varför.

Det är som med katter .., man får - utan att man har bett om det - en slags tillitsgåva och det finns - helt ärligt -, inget i världen som gör mig så varm i hjärtat.

Dagens fönster ...

På min runda idag gick jag förbi det här fönstret. 

Det är inte så vackert, men där jag bor finns den här sorten också.

Jag tycker att det är trösterikt att någon försökt få det finare genom att rita blommor på det.

Kram Ann

Tack snälla! säger jag.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Foto: Eva G.

Hej!
Jag är kanske för sent ute men i vilket fall:

Det bästa för mig var gårdagen med morgonpromenad bland gyllene löv på marken.
Och sen att solen visade sig (efter ca två veckors frånvaro).

Vi åkte ut till stugan och tömde kyl och frys, drack kaffe på altanen och kände att nu finns ingen återvändo. Nu är det snart vinter. Kan låta tråkigt men det fanns en slags frid i det.
Ett accepterande att nu är det den tiden.

Kram Eva

Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Det finns väldigt många det bästa så ibland är det svårt att välja.
Men dagens kajakpaddling är en riktig höjdare.
Någon minusgrad och insvept i fuktig dimma - tystnaden var total.
Jäsiken va vackert och vilken härlig känsla.
(men lite kallt om öronen och fingrarna var det)

Kolla gärna in bilderna på min blogg:
http://kustvagen.blogspot.se/

/gunnar i jämtland/

Förändring ....

Tv-serien Girls förstod jag mig verkligen inte på i början.
Jag är ju rätt pryd (läs: blyg) av mig - tyvärr - och kände mig inte alls hemma bland alla frimodiga unga kvinnor.

Nu tycker jag om den.

"Så mycket bättre" som alla pratade om - den tittade jag inte ens på -.
Nu längtar jag tills ikväll, även om jag kommer att missa hälften.
Nåja, det finns väl på play.

Och så ska jag försöka hitta en bild till "Girls", men det kan jag säga .., att då kommer bara tusen halvnaknakvinnobilder upp, så jag ger upp. (Men det fixade Ann i Göteborg åt mig!)

Dagens fönster ...

.... fångades nere vid vattnet hos Gunnar i Jämtland.

I somras, alltså.

Den där underbara semesterveckan.

Och så kom små fåglar med posten ...

Ja, ni bloggvänner, ni är allt helt underbara!

Idag med posten kom en omgång hett efterlängtade domherrar,  lägg därtill ett litet paket med väldoft, ett sååå vackert dubbelvikt kort, samt ett handskrivet brev! 

Allt från Eva på Frösön!

Men det var inte allt! 

Ett brev med omisskännlig handstil fanns också i postlådan! 

Jo, det var ellem i Skellefteå som bidrog med två kartor med porto, allt för att glädjen ska spridas vidare.

Så nu alla rara, goa vänner .., nu får ni allt bidra med er hjärtevärme .., för nu finns priser till flera veckor framöver! 

Tack Eva och tack ellem!

Här kommer en stor och varm kram från landet Halland!

Det bästa för Monet i Frankrike ...

....i veckan var vår bokklubbslunch hemma hos oss. Vi träffas till goda hemlagade trerättersluncher och alla dricker vin fast det är mitt i veckan och mitt på dagen. Men bara sådär lagom att det går att köra lite senare. Så är det härnere och ingen är alkoholist eller deltar i någon "djävulsdans" för det.

Till råga på allt unnar vi oss också supergoda bakelser till kaffet från bybagaren. Sen vidtar flera timmars intressanta diskussioner, dels kring den utvalda bokens tema, men oftast kring existentiella frågor och annat som är viktigt i livet. Detta är höjdpunkterna i vårt franska liv och det är vi alla överens om.

Hälsningar Monet.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Den älskade sonen i arbete .., skriver Ann.

Det roligaste den här veckan är att Henrik kom hem på kort besök från London. Han ska på stor fest i helgen, men igår blev det som en improviserad fest här också.

En tjejkompis till honom – Huyen – kom hit med egenbakad Pavlovatårta och överraskade honom.  Vi hade konspirerat lite hon och jag och Henrik hade verkligen inte en aning om att hon skulle vara här. Dessutom hade Anders två kompisar på besök från Åland. De hade ingenstans att sova i natt och kinesade också här.

 

 

Henrik gör en bild av en modell, som ska illustrera en presentation på tisdag. Den handlar inte om kakor, men heter “Donut principle”.

 

Det var så kul och kändes precis som förr när ibland det låg kompisar och sov lite överallt och när jag ibland hittade “okända” skor i tamburen på morgonen efter en fest!

Vi åt köttbullemackor och drack öl och alla var nöjda och pratet var högljutt!

 

Även Shiva tycker om slipsmakaren Carlekins alster ....

 

I morse satt jag och Henrik och pratade och han berättade om universitetet och livet i London. Såååå mysigt! 

 

Och ikväll blir det familjemiddag med alla sönerna och då får jag också tillfälle att se Johans senaste tatuering!

Life is good!

 

KramAnn

Och det bästa för Ulrika i Dalarna ...

... det är att sitta här och njuta av utsikten och det är helg och snart kommer Mika hem och jag har äntligen fått remiss till en smärtklinik och imorgon blir det mat hos fina fina "svärisarna" och äldste sonen stormtrivs på sin högskoleutbildning och yngste sonen stormtrivs på sin gymnasieutbildning och snart kommer fina vännen Malin på besök igen.

Just precis i detta nu känns det verkligen bra, det här som kallas Livet.

Hälsningar Ulrika.

//Elisabet skriver: är inte bilden underbar!!  Jag blev så kaffesugen, så nu puttrar bryggaren som bäst.

Det bästa för friherrinan i Steninge ....

Bröllopet i Harplinge kyrka 1959

Fredagen den 10/10 2014, det var en stor dag för min syster, då firade nämligen hon och hennes man 55 år som gifta.

Jag och några andra släktingar blev bjudna på en fin fest.

Mycket god mat fick vi.

Duken hade friherrinnans mormor Karin manglat om och om igen.

Och så talade vi om bröllopet, vi som var med på det, själv skulle jag fylla nio år den hösten.

Ja, visst är det härligt att få vara relativt frisk och åldras tillsammans.

Det var härligt att få vara med, både då och nu.

Hälsningar friherrinan.

Fredag ....

Promenad med harry nere vid havet och vid parkeringen blir det en stunds småprat med lillhunden Terrys matte och husse.
Hon är sjuttiosju och hennes make två år äldre.

I vanliga fall bor dom i Saltsjöbaden utanför Stockholm, men sommarhuset har dom här .., ett stort rödmålat hus med gröna detaljer och det är så otroligt fint.

Jag frågar om dom har planer på att flytta ner hit, ja, för gott?

"Njaaa .., det är svårt nu när vi är äldre .., och tänk, om vi inte kan köra bil sen .., då blir det ännu svårare", säger kvinnan som klappar harry mest hela tiden.

Terry - deras hund - är inte större än sigge nilsson och är den i särklass gladaste hund jag har träffat.
Svansen går i ett!!
Vift-vift!

Det här är den sista lediga dagen av tre.
Därefter blir det jobb.

Om man är intresserad ...

... av människor, då rekommenderar jag verkligen humansofny att följa på Instagram.

Det är bilder av människor i New York som berättar om sina liv.

Och sina tankar.

Så här t.ex. berättar en färgad man som på bilden står och håller i en pensel:

“I think one of the neighbors had beef with my mother. Because one day when my mom went to the store, and left us alone for just a few minutes, child services came and took us away. My sister and I got split up. I got sent to a group home. It was like a prison-- everybody there was looking out for themselves. I’d call my mother and cry on the phone but she’d just say she was sorry, and there was nothing she could do, and she was trying. After a few months, my sister and I got moved into a foster home. Our foster mother was this old lady named Ms. Elizabeth. She let our mother come visit us even though she wasn’t supposed to. And she took us to church and prayed with us, and every Sunday she’d cook us a huge dinner and completely deck out the table like it was Thanksgiving. It was like some movie shit. We’d never had anything like that before. Even when we moved back with our mother, we would alway visit Ms. Elizabeth up until the time she passed away."