Om det enkla ... 

Såg så många vackra planteringar i Höganäs och många var så annorlunda, än de jag sett till exempel i Ystad eller Halmstad. 

Till synes .., enklare, inte så pråliga, men oj, så fina! 

Som den här, t.ex.  Barrävxter mitt bland det övriga. Och stäppsalvia, men vad är det vita? 

Och lite daggkåpa skymtar också. 

Bildgooglar på den vita. Den är också en salvia, tydligen.

Så fint!

Den ansvarige för utsmyckningen av blomster i Höganäs, måttte i alla fall ha en förkärlek till just daggkåpor. 

Ibland daggkåpa blandat med kattmynta - stooora sjok - så vackert!

Icke allenast madamen i Halland faller för det enkla, det gör även Birgitta i Västmanland och ni som varit med länge på bloggen minns nog hennes egen blogg, den som gick under namnet Lilla B.

Birgitta agerade chiliproducent under en period av livet, nu har hon nog annat att tänka på. 

Så här skrev hon i ett mejl på messenger: "Roligt att läsa att du tycker att även de enkla blommorna är vackra. Jag tycker också det och min lite svällande rabtt till ingången består av daggkåpor, nävor och lite annat."

Och så kom den här bilden. Tack du rara Birgitta!

Och vad har nu detta med rubriken att göra? Inte det minsta. 

Så här såg det i alla fall ut igårkväll när jag återvänt från hemmets lugna vrå för en enda övernattning. Hann i alla fall tvätta lite kläder. 

Återvände dagen därpå - igår alltså - via buss/tåg/buss (sååå många vackra små byar bussen passerade från Ängelholm till Höganäs!) och vi hade Nasi goreng från Lidl till middag, bara att värma upp och jag pytsade i stekta champinjoner, några korvbitar, tomater och paprika, kryddade på det hela och det blev underbart gott!

Det blåste nåt överdjävulskt i hamnen igårkväll och jag tänkte att aldrig i livet att vi kommer iväg. Vaknade klockan 04.00 till en annan värld - blåsten hade upphört - havet låg lugnt! Klev upp klockan fem, iväg halv sju och hemma halv två idag. 

Inte förrän sista timmen blåste det upp och började regna .., men det gick bra. Väl hemkomna - men flera timmar senare - bjöds vi på ett åskoväder utan dess like, med fyra blixtnedslag på andra sidan kustvägen! Det lät som ett smatterband.

Tack Gode Gud, tänkte jag .., att vi inte hamnade i detta ute till havs.  

Så här såg det på den blixtkarta som jag laddat ner, ja, när det blixtrade som värst. 

Fyra blixtnedslag på andra sidan kustvägen!

Under spektaklet pågick, låg Sigge och sov i uterummet, till synes helt oberörd.

Tar med den - i mina ögon - så fina och välkomnande skylten vid busstationen i Ängelholm. 

Hade det inte regnat, hade jag gärna stått där och beundrat målningen.

Ajöken, sa fröken.

Trion i studion ...

Tittade lite förstrött på Nyhetsmorgon i 4:an. 

I studion "Nyhetspanelen" och där satt då bland anant journalisten Niklas Ekdahl. Helt underbar var han då han jämförde Biden med Trump; på ett så fantastiskt sätt! Ska försöka hitta var i programmet det hela utspelade sig. Jo, 58:31 in  i programmet, där börjar det. Hans recension av de båda kombatanterna måste  bli legendarisk. 

Tittar även på Morgonstudion i SVT 1. Upptäcker hur säker Titti Schultz har blivit som vikarie. Å, så roligt för henne!

Fler minnesbilder från Höganäs ...

Till den här lilla pärlan till stad, vill jag verkligen återvända.  

Bara detta att skynda sig för att inte missa en buss och hela tiden vilja stanna till för att titta på något vackert! 

Som denna. 

Om Bianca Maria Barmen kan man läsa här. 

Och se fler av hennes offentliga alster .., det kan man göra här. 

Och mitt i alltsammans .., ett stråk i blått. 

Keramiska verk på en vägg vid en lekpark nära havet. Men här missade jag att se vem konstnären var. 

Hittar detta på nätet, jo, det är nog rätt person. 

Klas-Göran Klaesson heter han.

Eller den långa muren på piren ut till Kvickbadet, fylld med keramiska plattor och meddelanden från vilka-det-nu-var, men allmänheten i alla fall. 

Så genialiskt! 

Det var som att bläddra i en historiebok.

I alla fall kan väl vi som är födda ett antal år tillbaka, relatera till 90-talet. 

Vi läste och log. 

Nu ska jag inte trötta ut eventuella läsare - om det finns några kvar -, men det här är ju min egen dagbok också. 

Kan berätta att Sigge tillbringade natten intill matte - det händer inte ofta -, men nu har han återvänt till sin egen lilla salong, nämligen uterummet.

Från Höganäs har jag inte hört något alls. Och jag hade 8 av 10 rätt på DN:s nyhetsquiz, vilket gjorde mig glad. Garanterar att pv har 9 eller 10.

Dagens fönster ...

... fångades under promenaden i Höganäs. 

Teglet är säkert därifrån. 

Och på mittenvåningen är man i alla fall redo inför julen 2024.

Sånt man såg ....

Tänka sig, att man kan falla pladask för en stad man aldrig satt sin fot i. Ja, så där tjopp, bara! Så mycket vackert där var! Såväl keramik som tegel och vackra - men inga överdådiga - planteringar, ja, Höganäs skuttade rakt in i mitt hjärta.

Där fanns en i mina ögon vacker kyrka utan krusiduller. Färgen lär vara i den ursprungliga kulören, vilket tydligen ogillades av många av invånarna i Höganäs när det var dags för renovering. 

Jag tycker att den är underbar. 

Byggd mellan åren 1932-1934 och arkitekt var Ivar Tengbom. Här några av hans alster.

Vi stod utanför och upptäckte att dörren var låst, då en kvinna cyklade förbi och ropade att vi skulle gå in i församlingshemmet, så kunde kyrkoherden visa oss in i själva kyrkdelen. 

Såå omtänksamt!

 

 

 

 

Titta, så fint! Och hela tiden tegel från Höganäs.

Ja, det här var ett litet axplock från vår promenad i Höganäs igår. 

Pv blev kvar. Det blåste nåt hemskt natten mot idag, men enligt SMHI var vindarna perfekta (sydliga, ren medvind), men byvindarna ..., hu! 

Nu blev det så att vi skulle stanna och invänta bättre väderförhållanden, men pv menade att om jag ville, kunde jag åka hem och återvända och segla med honom, om och när vädret blir bättre. 

U n d e r b a r t!

En vacker altartavla, målad av Ivar Tengbom. 

Och den vikarierande kyrkoherden berättade det han visste om kyrkan. 

Det tackade vi för!

Dagens fönster och lite till ...

... fångades när jag gick över järnvägsbron i Halmstad och jag vet inte om det har trasats sönder och spruckit så här, eller om det har varit så från början 

Läckert är det i all fall. 

Då vi - återigen - precis som i fjol, fick göra uppehåll under seglatsen hem, tog jag buss från Höganäs till Helsingborg, tåg från Hbg till Halmstad, buss 350 från H-stad resecentrum till Stenbrottsvägen, en eller två kilometer från Skallkroken. 

Hade med mig en välpackad väska från Rusta och den gömde jag bakom ett elskåp, då den var så otymplig att kånka på. Ryggsäcken vållade inga problem. 

Nere i hamnen stod bilen så troget och väntade och vilken lycka att få köra hem (men först en sväng till affären och handla livets nödtorft) och så mötas av Sigge Nilsson och det som är hemma. Hans vänstra öga ser lite igensvullet ut. Har han måhända varit i slagsmål? Tvättade rent så gott det gick och ska göra det ännu en gång senare ikväll. 

Som vanligt gick han direkt efter maten till uterummet. Ja, lite, lite kel kunde han utstå, men inte mera.

Nu ligger han som vanligt i trädgårdsstolen. 

Detta var synen som mötte mig när jag nästan var framme vid hamnen. 

Så v a c k e r t! 

Så vackert även här, tänker jag. 

Nu går tvättmaskinen, jag har tagit in krukväxterna som fått stå i skuggan medan vi varit borta .., jag har klippt ner pelargoniorna som torkat ut och behöver ansas .., tv:n är påslagen (Kunskapskanalen om nedlagda järnvägar i England) och flera DN väntar på att bli lästa.

Pv inväntar bättre seglarväder.

Liten uppdatering ....

Det är så enbarmligt dålig täckning i de hamnar vi besökt, så jag gav liksom upp det här med bloggandet. 

Men just nu .., kanske bara någon minut, ska jag meddela att vi lever och har hälsan. Det finns ju somliga som läser här som  i n t e  läser på instagram och därför måhända undrar. 

Vi lämnade underbara Ven igår .., fick otrevlig sjögång - som vanligt - när vi kom mot Höganäs och vi grunnade på om vi skulle gå in i Höganäs eller ta sikte på Torekov och så hem idag. Kollade danska väderlekstjänsten och SMHI .., nja, det kändes inte bra. 

"Du bestämmer Thomas ...!" sa jag och han bestämde att vi går in i hamnen här i Höganäs. 

Jag såg en chans att vi kunde få ligga längs med, men nackdelen var att vi hamnade mitt i gattet och hjälp, som det blåste! Att sova var nästan omöjligt .., det ryckte och slet i tamparna och knarrade och hade sig och mitt i allt i natt, upptäckte jag att Thomas lagt sig raklång på golvet nedanför mig (jag låg i köksdelen), ja, för att slippa det värsta gungandet. Eller få lite mindre av den varan. 

Senare idag beslöt han sig för att byta plats. Vi skulle då gå in med fören mot piren, men vinden vräkte på och det var inte lätt att få båten på plats! Usch, det var hemskt. 

"Det här seglarhelvetet!" tänkte jag - och sa jag -. 

Nåväl. Efteråt, när jag inte längre var så torr i munnen, gick vi en lång runda i stan, mest för att handla på Lidl. Oj, så vackert här är! Så välplanerat .., så många planteringar (ofta daggkåpa och kattmynta som samsas .. ,så fint tillsammans!) och hela tiden med havet i fokus. Underbara bryggor med lena och gåvänliga brädor att gå på ..., gott om stegar .., och rent och fräscht i servicehuset, med fyra krokar att hänga upp kläder och annat på när man duschar. 

Och så mycket vi har lärt oss under den promenaden. Om kyrkans historia .., om Gunnar N och korsettfabrikanten Arnberg och om mycket annat. Om kärreken, till exempel.

Om detta ska jag berätta eller länka till när vi - kanske - i morgon, kommit hem. Det är i alla fall tanken. 

Ha det så gott! (Och ilskan från min sida - över det som krånglade - gick över efter att jag ätit lite fish and chips på en liten restaurang nära vattnet).  /Elisabet

Dagens fönster ...

 

"Hej Elisabet!

 

Här kommer ett fönster (och en välkomnande skylt) från Fridens gårdskrog utanför Kivik. 

 

Där vid vägs ände, där åt vi igår mycket smarriga pizzor i en ljuvlig trädgård. 

Hoppas ni får en fortsatt finfin seglats! 

//Kattis."

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och här kommer den fina skylten!

 

//Tack Kattis!  Kivik - eller hela Österlen - är ju som att vandra i en turistbroschyr! Härligt att ni har haft det bra.

Paus mitt på dagen ...

Då kan det se ut så här.

Och när jag frågar sonen om dom köpt ny modell på blöjorna - dessa påminner ju om forna tiders blöjor, såna som inte var som trosor - då hämtar han nallen och visar mig vad som är bak och fram. 

Aha. 

Detta var ett felköp.

Söndag i landet Skåne ...

Sista dagen som vi är barnvakter. I morgon bär det av mot Ven och Elliot gör oss sällskap och så kommer resten av familjen dit och hämtar honom senare på dagen. Samtidigt kan vi förtids-fira Anders som fyller trettioåtta år dagen därpå. Själva övernattar vi och drar norrut dagen därpå.

Vad gör vi annars ...?

Jo, fixar lunch och mellanmål, tittar på Nicke Nyfiken .., badar i poolen, gör fruktsallad och pv gör en stor form med rabarberpaj till de som arbetar halva natten. Elliots väska packas .., och så blir det ett dopp i poolen igen. Det sista är en bra grej att ta till, då, när det blir långsamt på grund av trist väder. Långsamt för småttingarna, alltså. 

"Kolla farmor! Kolla, nu hur högt jag kan hoppa från kanten!" hojtar E. 

Och det hoppas och hoppas och hoppas och jag ger poäng. 

"En tia! Nu blev det en fyra! Och nu en tolva!" 

Ibland blir det magplask. 

Så där håller vi på. 

Den äldsta dottern harnu fått tillgång till sitt nya boende i Malå. Utsikt över Malån och balkongen som hör till, den ska göras större. Första övernattningen blev natten mot idag. Adressen är nästan likadan som när hon växte upp, i alla fall gatans namn - Ringvägen -.

Bilden till vänster visar min mammas barndomshem ja, det där röda huset längst till höger. 

Friidrott på tv. Lika roligt nästan som att titta på VM med samma grenar. Glädjen tycks lika stor hos vinnarna. 

Så är det här idag.

Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från en bod vid en stuga i en skog vid en sjö.
En bod som ska rivas men fönstret ska sparas. Inte för jag vet till vad. Ännu…

Turtlan." 

//Tack Turtlan! säger jag.

Hemifrån ...

Idag besök hos pv:s ungdomskompis Tomas (ja, sedan tiden i Ljungby) och hans fru som har samma namn som jag själv, men med Kerstin som tilltalsnamn. Samma efternamn. 

Dom har sedan ett tiotal år bott i Limhamns gamla del och det vimlar av de allra mest ljuvliga rosor framför ytterdörren, ja, hjälp, så vackert där är.

Deras trädgård är av det mer himmelska slaget, men så växer allt i lä mot mur och där var mängder med blomster vilka jag aldrig träffat på tidigare 

Martorn, t.ex. 

Liksom denna rufsiga blomma - kan den möjligen heta Alunrot - ?

Nu vet jag, tack vare kunniga bloggvänner: Det är röd temynta!

På innergården finns även aprikos och persikoträd, plus kiwi (små) och ja, det tog liksom aldrig slut. 

Ett fikonträd också!

Det kändes som Midsommarafton. Först satt vi ute vid husväggen. Så började det dugga, då hamnade vi i ett vackert växthus. Då kom solen och det blev stekhett, ja, då flyttade vi till en slags altan! Inget mera regn.

Några trevliga timmar blev det med mycket prat. Om vad ..? Om covid, om att bli pensionär och sakna sitt sammanhang .., om resor .., nya roller .., åderbråck .., Biden/Trump .., 

Fick skjuts till Bunkeflo och det blev middag och så skulle vi återvända hit vid kvart över fyra. 

Elliot och jag själv tog buss nr 4 och jag blev osäker på var vi skulle hoppa av och frågade chauffören. 

Han tycktes frågande och jag tänkte att han kanske inte förstod min dialekt. 

När han sade "kan du upprepa ..?" svarade jag .. "men du är ju hemifrån någonstans .., eller ..?" Jovisst, han var från Skellefteå och Malå visste han ju förstås var det var. Lyckat. 

Det blev en ganska lång promenad att gå för oss (pv tog sin elsparkcykel) och vi passserade en lekpark. 

"Farmor, där finns bara FYRA grejer att leka med ..",  men själv fick jag det till fem. 

Och jag fick veta att man faktiskt blir stark i benen av att gå ett par kilometer och det var ju himla bra, sa vi. 

Vätskepaus innan vi var framme; då hade vi småpratat med två Basenjis (hundar om någon inte känner till dem) och en av dem nosade kärvänligt på Elliot och vi sa, när vi gick vidare, att vi saknar Harry. 

En vacker bronsstaty fanns i parken och jag stannade till och försökte utröna vem konstnären var, men det namnet har jag glömt. 

Titeln på statyn är Familjen. 

Googlade när jag kom hem. Jo, Thure Thörn, heter mannen bakom verket och här kan man läsa lite mera om honom

"Familjen" var namnet på denna. 

Nu är det kväller här i hamnen och bas-musik av det mindre angenäma slaget hörs från Kajutan, restaurangen vid bryggans början. Nåja, det är inte som i Torekov i fjolsomras, långt därifrån. 

Elliot sover gott i akterruffen .., pv löser korsord på sin telefon ., han hade alla rätt på Nutidskrysset, själv hade jag nio rätt, men gissade hejvilt på två. 

I morgon barnbarnspassning. En slutar två i natt, den andra börjar arbeta sex i morgonbitti och den där minstingen kan lätt vakna vid kvart över fem, halv sex. Pv tar elcykeln och hämtar deras bil och oss så får Anders sova ut. 

Nu är klockan kvar i elva .., himlen är mörkt blå i öster och nu ska jag försöka sova.

Dagens fönster ...

Någonstans i Porto, där finns det här fönstret och där står svärmorstungor och en "garderobsblomma" och jag kommer ihåg tiden på lilla Fridhems Livs i Ystad, oj, vad vi sålde många dylika och dom tycktes leva under vilka omständigheter som helst. 

Men nu blir jag osäker. Den näst sista blomman .., det kanske inte är en garderobsblomma?

Tack till annannan som fångade ögonblicket och kan man tänka sig, hon skymtar själv i fönstret!

Torsdagkväll vid niotiden och glädje över alla tecknen ...

Vilken dag! (Ser ni, utropstecken!!) Tre timmar - minst - på stranden i Sibbarb och det var som den allra bästa sommardag! 

Vi tog oss dit med var sin cykel (pojkarna i cykelvagnen) och efter hand anslöt Claes och Monica  och Viggo hamnade genast i morfars famn och där gick dom ute i vattnet och den lille tycktes så glad! 

Det bjöds på kaffe med vetelängd och Viggo hittade en ny familj att vara med, det var den här mannen som visade sig vara född i Bukarest, arbetade i London, men hade fru och barn i Sverige.  

Hos mannen och hans son grävdes det en grop som nästan gick till Kina och på slutet satte sig Viggo i den och nästan försvann helt och hållet! 

När vi skulle cykla hemåt, trötta och slut på, var hela grönområdet och stranden fylld av människor! Bakom oss satt två par, varav den ena kvinnan var helt klädd och invirad i svarta kläder och jag tänkte ., men Gud, i denna hetta!! Männen däremot satt behagfullt tillbakalutade iklädda badbyxor. 

Och där var många småttingar med mor, - eller farmödrar och vattnet var plus 21 och jag tänkte att detta är  l i v e t  när det är som bäst.

Det gula parasollet hade Claes och Monica med sig. Så härligt!

Det bestämdes att Elliot skulle sova i vår båt i natt och det var mycket att titta och  pillra på innan han kom till ro. Men NÄR det sker, går det fort!  (Efter mycket funderingar beslöt han sig för att sova i akterruffen hos mig.)

Nu, när klockan närmar sig halv tio, har det äntligen svalnat och regnet lär ska komma om en halvtimme! Sååå skönt!

Kanske ska jag lyssna till Sommarpratet - vem det nu är - och så ska jag glädjas åt att exet, som hjälpt till med staketet idag -  hade med sig en liten flaska tryckluft som han menade att jag skulle använda för att få rent i tangentbordet. 

Det är inte klokt så lycklig jag blev när det fungerade!

Dagens fönster ...

... fångades av annannan och jag tror att det är i Porto? Har jag fel får fönsterfångerskan rätta mig,

Kväll i Barsebäck ....

Om ni möjligen inte visste var paradiset på jorden ligger, så kan jag berätta det för er nu. Där skulle det ha varit ett kolontecken, men se min dator har insjuknat, eller alla tecken som finns ovanför siffrorna, har avlidit. Snedstreck, parenteser, kolon och .., ja, ni förstår. Nåväl, paradiset ligger i alla fall i Humlebaek på Själland, i alla fall i dess hamn. 

Den är liten, gemytlig, där är lugnt och rofyllt, ingen kiosk, ingen restaurang alldeles i närheten .., bara lugn och ro. Och havet är illljusgrönt och där simmar stim av pyttesmå svarta fiskar och det är sandbotten och blir djupt så snart man lämnar badstegen. 

Bilderna här ovanmför - den undre av dem -  togs i den ljuvliga kyrkogården, belägen alldeles intill hamnen, men HÖGT uppe på en kulle med utsikt över Öresund. 

Aldrig har jag sett en sådan kyrkogård tidigare. 

Och tänka sig att jag på badbryggan började språka med en kvinna som visade sig vara präst i Humlebaeks församling. Hon visade sig heta Mona och har tidigare arbetat i bland annat Skurup i Skåne. 

Nu ska jag inte trötta ut er mera, men det är ju min dagbok det här ., så det är ju bara att skrolla förbi. Just nu i Barsebäcks hamn. Här blir vi tills i morgon, då tar vi sikte på Limhamn. Ps. Om ni tittar på bloggen i er mobil, så välj mobilversionen, annars hamnar bilderna lite hipp som happ. Det står mobilversion längst ner när man skrollar inlägget. Ds. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren:  

"Hej!

Här kommer ett fönster från östgötarnas land. Efter frukosten på hotellet tar vi alltid en omgång shuffle board. Jättekul! Ungefär samma regler som i curling. 

Där uppe fanns också ett grönskande fönster.

Hälsningar från Turtlan / Annica."

//Tack Annica! säger jag.

Tisdagmorgon i ottan ...

Humlebaek är som ett litet paradis. Igårkväll promenad till kyrkogården här intill och så totalt annorlunda än alla andra kyrkogårdar jag sett. Den är högt belägen och efter att ha stånkat mig upp för alla trappstegen, bultade hjärtat hårt. Nåväl, hann tänka att stannar hjärtat där, så är man i alla fall på ett vackert ställe. Inga bilder, då det är uselt med internet. 

Gick sedan till den långa bryggan och tog mig en simtur i kristallklart vatten. Pv avstod. 

Och nu morgon. Har sovit oroligt .., frusit, men det var mitt eget fel då jag glömde att stänga till dom små fönsterluckorna. Gick ut i nattsärken vid fem och fångade soluppgången .., en fiskare i sin båt kom körande ut ur hamnen .., svalorna låg tydligen och sov, vilket de allra flesta andra också gjorde. 

Planen för dagen ...? Stanna här och kanske besöka Louisiana bara ett stenkast bort .., kanske lägga oss på svaj utanför Ven ett par timmar ..., och söka nattlogi i ..., ja, Barsebäck eller något sådant. Det är absolut vindstilla - i alla fall just nu - så det blir att gå med motor. 

Dagens fönster ...

Så här skriver ellem i Skellefteå, ja, det är hon som höll i håven: 

"Här kommer några midsommarfönster från Bonnstan i Skellefteå. Där är stans största midsommarfirande vilken ordnas av Skellefteå Landsförsamling. 

Det är olika typer av program hela eftermiddagen och avslutas med Musik i sommarnatten i kyrkan, kl 23.00. Då går solen just ner och vänder. 

Fönstret med gröna luckor är till en kompis kammare. Det hör till att man tittar in till de man känner och alltid bjuder de på nåt."

Hälsningar ellem. 

 

 

 

 

Fina fönster allesammans ..., de får följa med sina kompisar här i inlägget. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 Och ännu en bild. Tack ellem! säger jag.

Kväller ...

Det blev lite hit-och-dit idag. Vi hade tänkt segla iväg i bra tid, det vill säga, tidigt, men då blåste det så pass, ja, så där så att båtgrannen Göran tittade klentroget på oss och undrade om vi verkligen hade tänkt oss ....? 

Det hade vi kanske (eller pv), men vi beslöt att vänta och se. 

Vid 14-tiden tog vi ett gemensamt beslut att ta sikte söderut och fyra timmar senare kunde vi lägga till i Torekov. Allt gick bra. 

Men det var väldigt gungigt på sjön och vi sa att såna här gånger är det tur för Harry att han slapp detta ., han hade det jobbigt på slutet och kasade och ville inte alltid ligga där det gungade minst. 

Och så kom vi ju på - aha! - att vi egentligen, om vi ville, kunde segla i åtta timmar, kanske nio .., när ingen hund ska rastas. Det är väl den enda fördelen det. 

TSå framme. Tog en promenad .., kollade när bageriet öppnar (åtta i morgonbitti) .., (det var där jag upptäckte bokskåpett med gratisböcker), därefter ett dopp från den så kallade "Morgonbryggen. Inte så mycket folk. Lugnt, faktiskt. Låg i ganska länge, det var svalt, men friskt!

Så blev det middag. Jag hade lagat en stor omgång köttfärsås och till detta spaghetti och så riven parmesan till (för mig ...) och ett glas rött Lynx, det som är så gott. 

Människor passerar. Flera kvinnor med sjalett eller "huckle" .., dom skrattar och tycks så glada .., ett par från Bohuslän har sin båt näst intill vår och kvinnan råkade tappa nånting i plurret. 

"Jaha, nu var du väl jävligt smart ...", sa maken. 

Det blev till att plocka fram barnbarnens krabbhåv och försöka fånga upp det som nu låg på botten. 

Jodå, det lyckades. 

En skön kväll. Åtminstone för mig känns det aningen bökigt när det är dags för seglats, efter ett helt års uppehåll. 

Klart bäst idag: Den lilla flugan som - när vi var halvvägs till Torekov - kom flygande och satte sig på min vänsterhand. Där satt den ett bra tag och kanske var den trött ..., kanske ville den bara ha lite sällskap? Tänk, att man kan bli så glad för en liten fluga! 

Näst bäst var Lasse Åberg som Sommarpratare. Mycket igenkänning, även om han ju är elva år äldre. Och härlig musik. Och "Nunnans bön" var bara så underbar! Den ska jag skriva ut och sätta på kylskåpsdörren! Underbart var också att lyssna till Blott en dag med Freddie Wadling  tillsammans med Frälsningsarméns hornmusikkår i Göteborg.

EN NUNNAS BÖN

Herre, Du vet bättre än jag själv, att jag håller på att åldras och att jag en dag ska vara gammal.

Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.

Befria mig från begäret, att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.

Gör mig tankfull, men inte dyster. Hjälpsam, men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer. Ge mig vingar, som för mig till saken.

Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.

Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet, när mitt minne inte stämmer med de andras.

Lär mig den strålande läxan, att jag tar fel. Ibland.

Låt mig få förbli någorlunda angenäm. Jag vill inte vara ett helgon – somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.

Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor, där man inte väntade sådant.

Och, käre Herre, fast jag har en enorm livsvisdom och äger stor klokhet, låter jag ej detta komma andra till del.

Ty vet, Herre, jag vill gärna ha några goda vänner kvar till slutet.


AMEN

Tredje bäst: Att tilläggningen gick så bra.

Till er som har Axess-kanalen ...

Vilket helt makalöst program vi tittar på nu på morgonen; "Myrornas rike. En myrstack inifrån" är titeln och vi sitter här och bara g a p a r ! 

Fy, för att få sin hjärna invaderad av en larv och därefter blir styrd inifrån! 

Det var bara en av alla saker som vi nu fick lära oss.

Dagens fönster ...

Från en alldeles underbar före detta brevbärare i Malå - Barbro Lundmark - kommer här en bild på hennes köksfönster! 

Nåja, allra mest är det väl en bild hennes makalösa Streptocarpus! 

I min barndom hade även vi sådana i köket, eller "sådana", det var kanske bara en enda i en kruka! Nå, jag förknippar dem alltid med mamma. 

Så tack Barbro för att du skickade bilden! Stor kram härifrån!

Jag vet nog ingen som bakar och står i så mycket som denna Barbro och hon ger bort kakor och annat till grannarna, som sannerligen måtte ha ett sjå att hålla det kroppsliga omfånget på plats. 

Här var det mandelkyssar som bakats på äggulor som blev över. 

"Inget får slängas i mitt hushåll ..", skriver Barbro.

Efteråt och om att ta död på sig själv ...

En fin midsommarafton blev det och lugn och vilsam, så där som det ofta blir hos oss. Middag klockan 19.00 hos grannen Birgitta, tillsammans med Ecke och Britt och mycket prat om allt och inget; från klimatpåverkan till Antikmagasinet och jag berättade om den lilla filmen om tatarerna i Ryssland och mest hela tiden satt vi ute på altanen. 

Bilden här intill visar det uppdukade bordet hos Birgitta. Salladen - med bitar av chèvre blandat med vattenmelon /honungsmelon och där själva getosten hade penslats med flytande honung och lite balsamvinäger - var underbart god!

Under den rutiga handduken ligger den paj vi hade med oss. 

Några timmar tidigare hade vi tittat in hos Eva från Tyresö och hennes make (för dagen slipper han vara halvlång). 

Den arma Eva har det inte lätt just nu, utan satt som en liten sparv ute på altanen. I mitten av juli blir det troligtvis operation, hade läkaren meddelat henne.  

En annan slags midsommar för många år sedan. 

Och där sitter Gösta med gitarren och ingen anade väl att två månader senare skulle Gösta inte längre vara i livet. Och Sonja böjer sig fram vid bordet .., tio år senare är hon så tunn och liten och fyllde nittioett i slutet av maj. Till höger sitter sonen Mats i grön t-shirt och dottern Maria - som ibland är vår kattskötare - sitter längst till vänster. 

Det är tio år sedan bilden togs. 

Igår fick jag ett mejl från min syster i Australien och hon hade ju tidigare i veckan drömt att Anders och jag själv skulle skjutsa henne till Köpenhamn, ja, i akt och mening att hon skulle få somna in (vilken mardröm!) och nu berättade hon följande:

"Vad gäller euthanasia är jag ganska ambivalent - är rädd att det kan missbrukas av läkare eller arvingar. Vi hade en bekant (kallar hen X) som helt enkelt bestämde sig för att dö, det var helt barockt. Denna X slutade att äta, drack endast ett halvt glas öl per dag och när slutet närmade sig bjöd X in oss och några till på en lunch, som X förstås inte åt av själv. Innan vi gick därifrån gick X i säng och vi fick komma in två och två för att säga adjö. Två dagar senare var X död. Nej,det var inte någon dödlig sjukdom som föranledde detta, det var mest småkrämpor, men X sade sig helt enkelt vara less på livet vid åttiotre års ålder."

I motsats till min syster finner jag det inte alls makabert, utan helt enkelt ett eget val en människa har gjort, då, när livet inte känns meningslfullt längre. Många svårt dementa slutar ju också att äta .., min egen mamma, t.ex. Intressant var det ju hur som helst.

Nu ska jag börja förbereda lite inför seglatsen söderut i morgon. Vi siktar på Humlebaekk på Själland. Tittade på Youtube som hade en drönarfilm över den ganska trånga hamnen. En sak är säker, där gäller det att bogpropellern fungerar som den ska. 

Kanske blir det en övernattning innan vi kommer dit.

Dagens fönster ...

... fångades av annannan och jag bara älskar spetsgardinen!

Tack!

Dagens fönster ...

 

Se där! Ännu ett fönster från Sikhjälma fiskehamn på Hållnäshalvön! 

Tack Maja i Tyresö! Och en riktigt, riktigt  fin Midsommarafton tillönskas den som tittat in här.

 Av en händelse  ....

... råkar jag komma till den här underbara lilla filmen. 

Tolv minuter där vi får följa en rysk tatarfamilj i deras vardag. 

Hårt slit i vinterkyla. 

Allra mest beundrar jag kvinnan.

Stadsbesök ...

Bilden visar Nissans utlopp mot havet. Inte långt från silosarna på bilden låg vi i hamn för två år sedan och jag har föreslagit pv att vi - kanske i sommar eller höst - kan segla hela vägen in till småbåtshamnen som är belägen  bortom bron. En övernattning bara ..., gå ut och äta något gott på restaurang (den indiska, t.ex), ja,, men det vore väl inte så dumt? Nu när vi inte har Harry (som vi aldrig lämnade ensam i båten), finns ju möjligheten. 

Egentligen har jag aldrig haft någon känsla av samhörighet med Halmstad, trots att det är fjorton år sedan flyttlasset gick från Ystad till .., ja, i alla fall Halland, om än inte just till Halmstad. Dessutom bor vi ju precis mitt mellan Falkenberg och Halmstad (2 mil åt vardera hållet) och ofta har jag tyckt att människorna i Falkenberg är så mycket mer lättsamma .

Dels beror det väl på att vi inte är inne i stan särskilt ofta .., det har varit sjukhusbesök i så fall och när vi hälsade på Sonja och Gösta som för många år sedan hade lägenhet alldeles vid Nissan, bortom bron på bilden. 

Men plötsligt, det var i våras när det blommade så fint överallt, hände något. Nu tycker jag att det är vackert här i stan! Det kan också ha att göra med att jag hittat en frisör som jag trivs med och salongen ligger kanske 100 m från vattnet och då lärde jag ju även känna frisörskorna (eller känna och känna, men ni förstår ..). Plötsligt får man en slags anknytning. 

Bokade tid hos samma "trainee" som tidigare. Nu har hon inte långt kvar tills hon är klar och jag tycker att hon klipper bra. Men trots att jag var gång säger att "du behöver inte göra så fint .., jag ska åka till Skallkroken och bada efteråt ...", så kämpar hon på. 

"Vill du ha hårspray ..?" frågar hon när jag är färdigstajlad. 

"Nej, aldrig i livet!" svarar jag och hon tycks så förvånad. 

Hann även med ett besök i en sybehörsaffär - modell pytteliten - belägen nära Slottet. 

Det var som att komma in i ett dockskåp och en hel vägg var bräddfylld med knapp-rör och där var dragkedjor i mängder, för att inte tala om alla hundratals Gütermanns trådrullar, sorterade efter olika nyanser. 

Kvinnan, som haft en hel drös olika yrken (vaktmästare på olika skolor, fabriksarbetare .., var bara några) köpte butiken av ett äldre par för åtta år sedan och stortrivs. 

"Men finns det underlag för en sån liten - om än aldrig så välfylld butik - frågade jag. 

"Om! Jag har en stadig kundkrets och har satt upp en skylt utanför - du kanske såg den ..., - att jag inte kan ta emot fler beställningar, ja, med allt som hör till .., uppläggningar och ja, du anar inte hur mycket det finns att göra!" svarade kvinnan som hade en slags krans av prästkragar i håret. Utanför dörren, på väggen, hängde svenska flaggan. 

"Det är ju för att det är Midsommar ...", förklarade hon och jag tänkte på Danmark där det ofta hänger danska flaggor utanför olika butiker, vare sig det är vardag eller annan viktig dag. 

Jo, men det blev ett trevligt besök i Halmstad.

Dan före dan ...

Strålande solsken. Blåsigt, som det så ofta är numera. 

Hämtade in röda vinbär och några jordgubbar att ha i frukostfilen - så härligt - och ska ta mig an gräsmattan när grannarna vaknat till liv. Såg från mitt sovrumsfönster hur ungdomarna - sent igårkväll - satt vid rumsbordet .., det var tända ljus på bordet och tycktes trivsamt. 

Vad pv ska ägna dagen åt, det vete sjutton. Insamling av spillvirke, förmodar jag. Upptäckte en stor hög med dylikt vid det snart helt färdiga nybygget, då, när jag gick hem från busshållplatsen igår. 

"Men hur mycket rymmer vi egentligen ...!?" frågade jag. 

Jo, han påstår att det går in lite till. Eller kanske mycket.

Dagens fönster ...

 ... fångades av ellem (tack ellem!!) i Skellefteå och så här skriver hon: 

"Här kommer fyrfönster från Jävre. Vi fikade och köpte med oss rökt havsöring hos Bea´s restaurang och rökeri. 

Ett trevligt ställe med god fisk och gott fika. 

Hälsningar ellem."