Full fart ....

Att masta av tre segelbåtar är väl gjort i ett huj, kanske man tänker. Det är det inte!

En ska hålla i masten, någon annan koppla loss den från diverse stag/vant - åtta totalt - och någon annan (eller flera, vi hjälptes åt) skulle veva upp masten (sedan ner igen) och så ska den på plats på båtkärran där den får vila, allt medan allt som ska tas bort plockas bort och sist av allt ska masten - som är supertung - kånkas iväg till mastskjulet, eller till gräsmattan bakom klubblokalen, för att göras klar för mastskjulet. 

Jag kan säga att jag hade så ont i höften innan det hela var klart.

Här står pv och håller i masten på Björn och Kerstins båt. 

Grann och solbränd!

Så där ja, nu är den loss och ska vinklas så den kan läggas på båtkärran. 

Och vindmätaren och vindexen (den som visar vindriktningen) plockas bort. 

"Försiktigt! Den är dyr, enbart vindmätaren kostar tolv tusen och hela alltet sexton tusen!" hojtade Lennart, vars mast var nummer 2 i turordning att tas loss.

Björn i röd jacka, är en av de ansvariga för båtiläggning och upptagning. Så LUGN. Perfekt för den uppgiften. 

Alla tre båtägarna hjälps åt och idag även en man från Haninge som har båten i Skallkroken, ja, t.om hans fru (som för övrigt berättade att hon blivit 9 cm kortare inom loppet av tio år), hjälpte till. 

Hon var född 1947 och hade arbetat med handläggare för bland annat  handikappillstånd i Sthlm. 

Jag frågade hur hon hade trivts med sitt arbete?

"Jo, bra, om nu inte bara alla politiker lade lagt sig i så mycket ...!" sa hon som var tacksam att hon nu var pensionär sedan många år tillbaka.

Björns fru eller sambo heter Kerstin och jag fylldes på något vis av sån ömhet när jag såg hennes hästsvans och hur fin hon var!

Hon hjälpte också till, ja, det var det där vevandet som krävde avlösning och vi var flera som tog vid. 

Björn och Kerstin har en helvit spets som heter Max. Max är tolv år har nyligen opererats i baken eller om det var i magen. 

I vanliga fall är han en sprallig liten krabat, men nu låg han mest stilla och skällde bara någon enstaka gång. 

Vi tänkte på Harry. 

Eftersom det i morgonbitti klockan sju är lovligt att åka ut med hummertinorna (sex tinor per person), så var det en väldig aktivitet i hamnen, just för att förbereda inför detta äventyr. Många hade köpt nya tinor och det är väl som med svampställen .., ingen vill säga var tinorna läggs ut .., men alla hoppas på god fångst. 

När avmastandet var avklarat bjöd Kerstin på medhavt fika. 

Det var hembakade tekakkor, kokta ägg, Svennes kaviar, smör som hon blandat med lite olivolja och hackad gräslök (så gott!), samt ost, gurka och groddar i mängder. 

Kaffe eller te för den som så önskade. 

Så omtänksamt!

Sist av allt "kläddes masterna av" från alla stag och masterna kånkades in i mastskjulet. 

Just det, ja. 

Det var den 28:e juli (på Bettankax födelsedag) som vi lämnade Höganäs och hamnade i rejäl blåst kanske en halvtimme innan vi nådde Skallkroken. 

Det var ju en himla tur att Sjöräddningen med sina hjältar befann sig i hamnen, men det visste vi inte då och inte behövde vi deras hjälp heller. 

Mer från hamnen. Smällglim i slänten och något som ser ut som små blåklockor. Underbart. Det är ändå i slutet av september!

Och smällglim fanns i mängder i vår slänt hemma i Malå .., kanske var det därför som jag blev så glad vid åsynen av dessa små skönheter.

Nu är vi hemkomna och fick överraskande besök av Sonja och hennes dotter Maria och fikabröd från Hemköp hade dom också med sig. 

Det blev någon timmes - minst - surr ute på altanen och Sonja var kortsnaggad och ännu tunnare än tidigare! Nittionett år. Minnet sviktar lite, men det fungerar ändå bra. 

Så har den här dagen varit. 

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv i Helsingör, på Själland. 

Huruvida toaletten var välstädad eller skräpig, ja, det förtäljer inte historien.

Ikväll har pv .... 

... bokat tågbiljetter från Falkenberg till Göteborg, från Göteborg till Stockholm, från Stockholm till Umeå, samt buss från Umeå till Skellefteå (inalles ungefär nitton timmar totalt) och där väntar - hopefully - hämtning med bil av äldsta dottern fvb till Malå. Under sex dagar ska pv åka skidor i elljusspåret hemma, har han tänkt sig. Boendet blir på Hotell Maria på Ringvägen.

Det finns andra (betydligt mer tidsbesparande) alternativ, till exempel flyg till Arvidsjaur eller Skellefteå, via Stockholm, för den som så önskar.

Pv har schangdobelt bjudit mig att följa med. Friherrinnan har lovat att sköta om Sigge, om hon håller sig på benen och är frisk och kry, vill säga. 

Övernattning på hotell i Stockholm på tillbakavägen. Då hoppas vi kunna gå ut och äta gott tillsammans med dotter, svärson och barnbarn!

Knappt tio veckor kvar.

Helsingör några timmar och lite till ...

Är det någonting som fascinerat mig, när det gäller besök i Danmark, så är det hur fint blomsterhandlare exponerar sina varor! 

Det var inget undantag i Helsingör.

(Överresan tog 20 minuter och billigt var det också. Svindyrt däremot parkeringen på Clarion Hotell i Helsingborg.)

Ljuvliga höstfärger, eller "Bloggblad-färger", tänkte jag osökt på. 

Men hu, så dyrt allt blir för oss fattigare svenskar. 

På överresan berättade pv om hur hans föräldrar tämligen ofta besökte Helsingör och köpte smör, socker och öl förstås, då, när det begav sig. Det var väl på 60-talet. 

Nu är det precis tvärtom, om än inte smör och socker kanske är det som lockar.

Den här butiken kunde - i alla fall utseendemässigt - lika gärna ha befunnit sig i Grekland. 

Inne hos charkuteristen såg det ut så här. 

Gourmet-kotelet betingar ett pris av ungefär 61 svenska kronor stycket.

Och vi mötte Ophelia med sina klarblå ögon och med små rosor i håret. 

Hon stod på torget i Helsingör. 

Överallt vid olika caféer satt människor (mest pratglada skåningar, tyckte jag att det hördes som ...). 

Och den vackra gula kulören på många av husen, tycker jag är så vacker. 

Vi hade räknat med ett fyratimmars besök på andra sidan sundet, men jag blev så oerhört darrig .., fick ont i höfterna och svårt att gå på all kullersten, ja, det var ingen höjdare. 

Klippa sig kunde man göra, om man kände för det. Det gjorde vi inte. 

Däremot föll jag pladask för en liten magnetskylt som jag nog tänker kan bli en fin present till någon i familjen. 

Tog båten tillbaka tidigare än beräknat, hämtade ut bilen från p-garaget och hittade billigare p-plats, nära Gröningen i Helsingborg. i akt och mening att ta ett dopp. 

Det gjorde jag också. Inte minns jag att där fanns ett sånt här brett trädäck här tidigare, men minnet kanske sviktar ..? Här låg i alla fall mängder med människor (de flesta tillhörde nog pensionärshagen)  och jag tog ett dopp i Öresund - i det som jag minns som ett grönskimrande hav - men inte var särskilt skimrande och i alla fall inte i turkosgrönt.  

Nåja, ljuvligt skönt ändå. Som ett andligt reningsbad. Fyra personer var vi i vattnet, varav en var en kvinnlig dykare.

En lite annorlunda hemresa blev det hur som helst. Kom hem och möttes av en stooor råbock som stod vid vårt äppelträd och förmodligen hade kalasat på några röda Ingrid-Marie-äpplen (bocken fick dock brått iväg uppför slänten!) och närmare uppfarten stod Sigge och välkomnade oss med ett jamande. 

Nu vanlig lördag. Pv på styrelsemöte (Vägföreningen) och jag ska ta mig an växthuset. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades hos pv:s strokedrabbade yngre bror, han som bor så vackert till, utanför Lund. 

Vid är utsikten från deras altan .., åkrar och ängar och så vilsamt! Det vilsamma behövs, ty den som drabbats av detta elände (stroke) säger att han inte klarar av mycket surr och prat och inte kan han sjunga som tidigare heller och si och så är det med balansen. 

Om detta pratade vi en hel del. 

Hela tillvaron har tippat upp och ner.

Fredag ....

Och den enklaste barnbarns-passningen ever! 

Hämtade dem på förskolan vid fyratiden (alltid lika roligt!), pv gräddade pannkakor (läs: plättar!) som rullades ihop och åts med god aptit. Strösocker och smör på plättan. Inte särskilt nyttigt, men himla gott, tycker även farmor.

Vid halv sju var det kvällsmål, borsta tänderna och så i säng. 

Spjälsängen står inte längs med väggen, utan ut från väggen .., och gaveln har tagits bort, så när klockan var sju kröp den minste helt sonika in i sängen (som mest liknade en grotta!), kröp ihop och somnade! 

Samma sak med Elliot. Mitt i natten kom han tassande och kröp ihop mellan oss. Vilken ynnest. 

Den som skulle sluta tre på natten, kom hem halv fem och jag hörde då minstingen ligga och sjunga "ohhh, ohhhh, ohhhh, ohhh  Cadillac!"

Och jag fick se den fina snäckasken som Elliot - efter en halvtimmes vacklande - till sist bestämde sig för, ja, i Agia Marina 

Vid det laget hade hans farmor fått nog av all väntan och stod och samtalade med en av expediterna; en ung man som berättade att han när säsongen stängt (oktober ut), läser psykologi på universitetet i Aten. 

I den vackra asken ligger en sten som E hittade på stranden, så där som ett minne. 

Så skjutsades pojkarna till förskolan .., och pv och jag själv körde till Helsingborg, där vi köpte biljett med Sundsbussen till Helsingör. Billigt och effektivt, endast 20 minuter tar överfarten. 

Men nu är jag för trött för att skriva. Hej svejs!

Dagens fönster ...

"Kanske kan kvalificera som fönsterbild ...?" skriver madamen i Portugal. 

Ja, det kan den. 

Tack annannan!

Och vilka lustiga "öron" på taket.

Överraskningen ...., eller Allt om Mat.

När vi bokade resan via TUI kom frågan upp om hel, - eller halvpension på hotellet. Något sådant har jag aldrig haft under tidigare resor, men nu kom vi alla överens om att halvpension, jo, men det är ju rätt praktiskt, särskilt när småttingar är med. Man fick välja mellan frukost/lunch eller frukost/middag. Vi valde det förstnämnda.

Jag hade noll förväntningar .., tänkte att det blir väl pizzor och annat enkelt som vi serveras dagligen. Ack, så fel jag hade! Frukosten bestod av diverse varmrätter (omelett, stekta/kokta ägg och en himmelsk äggröra), ibland små köttiga korvbitar, bacon, ugnsstekta tomater, bönor och sen var det ju allt det andra; en massa sallader, mycket råkost, grekisk yoghurt, müsli, linser, oliver, tomater, gurka och diverse röror som vi aldrig blev kloka på vad de innehöll. 

Lunchen ungefär likadan, frånsett kokt/stekt fisk och någon form av kött. Pizzabitar också, till den som så önskade och det var i alla fall många yngre som tyckte att det var smarrigt.

Grekisk sallad åt vi (i alla fall jag själv) dagligen och det spelar ingen roll om jag har ungefär liknande ingredienser här hemma, så inte smakar det likadant. 

Och exet är precis lika enjängd som undertecknad .., han valde calamaris/bläckfisk till middag på tre av resans sju dagar! (Jag själv två gånger ...).

Pv valde moussaka, fyllda paprikor, spaghetti carbonara, gyros på kyckling och "Mamas kyckling". 

Övriga var väl ungefär som pv.

Maria lärde åtminstone mig att älska Saganaki, det vill säga, friterad fetaost. (Övriga av de yngre kände till den sedan tidigare). Det tog vi sedan alltid till förrätt och delade på, vi kring bordet. Jysses, så många kalorier som därmed kom skuttande in i våra magar!

Så här såg min tallrik ut, ja, söndagens lunch som blev vår sista på hotellet. 

Lille matglade Viggo fick smaka av mitt lamm och blev alldeles till sig och det blev till att hämta två bitar till honom! 

Summa summareum:  Godare mat än under den här resan, det har jag i alla fall aldrig kalasat på. 

Gick sista dagen in till kocken i köket och framförde mitt varma tack .., ty tala om att med sitt kunnande sprida glädje till hotellgästerna!

Så var det.

Dagens fönster ...

Tanken var att vi skulle besöka kyrkogården i Agia Marina så tidigt som möjligt på morgonen. Det var tanken det. Men så hade vi ju en liten sängkompis som tycktes kunna sova hur länge som helst och dessutom var det inte alls lika ljust ute vid sextiden, ja, som vi hade trott. 

Klockan åtta gav vi oss av. Det var redan då hett som i ..., och det spelade ingen roll vilken sida av vägen vi valde att gå på; solen bara gasade på! En liten pappersservett användes flitigt att torka svettpärlorna med. 

Micke hade kvällen dessförinnan -  på sin mobil - visat mig vägen. 

"Kolla här svärmor, du svänger vänster vid huvudleden, går ett bra tag, ser en lite böjd väg till höger - den ska du INTE ta - fortsätt rakt fram och då, till sist, upptäcker du en brant väg upp till en liten kyrka och där har du den!" sa han och jag hummade och sa "ja, just det ja ...". Han såg tvivlande ut, tänkte förstås att det där glömmer hon bort.

Och vi gick och gick och jag stannade till vid en slags restaurang där frukosten höll på att göras i ordning och frågade om vi var på rätt väg? Det var vi. Uppfattade det som om kvinnan menade att det nu endast återstod 30 meter .., men hon tänkte nog minuter. Och det var på vägen till kyrkan som vi passerade det här huset. 

Kyrkan visade sig vara liten och nästan helt omgärdad av de så typiska grekiska gravstenarna, ni vet, med fotografier av den/de avlidna och med blombuketter av plast. (Något annat hade väl inte heller varit möjligt, det hade inte regnat på hela sommaren!)

Jo, se här var det faktiskt lite levande blommor ..., en borstnejlika kan jag skymta i alla fall. 

Och så det så omåttligt skarpa ljuset, nästan så man blir bländad. 

Googlar på trädet .., ser ut att möjligen kunna härstamma från Japan.

Därefter hem till hotellet igen.Tittade in i en liten närbutik och köpte stora klädnypor att fästa badhanddukarna i (på solstolarna, det blåste ju rent omåttligt mycket på slutet!) och några förpackningar med grekiska kryddblandningar, fick också följa med. 

Så var den fredagmorgonen i september.

Malå ...

Hemresa med flyg från Sturup till Bromma på måndagmorgon., hämtning av hundarna hos Emma och Fabian .., därefter sätta sig i bilen och köra till Malå. Framme vid 1-tiden på natten .., packa upp, somna vid halv tre och iväg till sjukstugan och arbetet halv åtta. Så blev det för Maria.

Det gick det med. 

Igårkväll kom den här bilden från när hon tog kvällsrundan med Charlie  och Steven. Månen där till höger om Tjamstaberget. Pv planerar att åka på träningsläger (längdskidor) till just Malå i november. Vi får väl se hur det blir. 

Onsdag i landet Halland ... 

Vardagsliv igen. Pv hade körövning - enbart med basarna - igårkväll, hemma hos någon av dem i Vilshärad. Konsert i stora kyrkan i Halmstad i början av oktober. 

Och innan dess - igår, alltså - kaffe med tårta hos Ecke och Britt, tillsammans med grannarna Birgitta och Annelie. 

Och tvättmaskinen snurrade .., kläder på tork ute i solskenet .., växthuskoll (ingen skörd att tala om i år .., lite tomater bara) .., klippte ner några buskar ..,  pv spikade i det som ska bli ett vardagsrum, ja, men så där höll det på. 

Jag beställde mängder med bilder från Önskefoto och gjorde INTE en färdig fotobok, utan tänker göra precis som med Emma och Emils semestrar med mormor, dvs, klistra in och skriva  under/intill bilderna. 

Är jag omodern? Svar: definitivt! Enjängd, kan man också säga.

Och när jag väljer bland bilderna blir det så många leenden. 

Som när jag hade simmat i havet (minst 25 grader varmt!) och kom upp och letade mina läsglasögon, t.ex. 

Dom satt på huvudet. 

Eller glädjen över att Elliot ville sova hos "farmor och Thomas" och skärmtiden brydde vi oss inte så värst mycket om just då. 

Innan vår sängkamrat somnade läste jag om Hattstugan och berättade om Ivar och Ann-Gerd och om min mormor Betty som ensam fick ta hand om Ann-Gerd och hennes syskon, då när Johan Erhard - min morfar - dog så olycksaligt ung. 

"Berätta mera farmor!" sa Elliot och jag berättade om kossor och getter och ladugården i Dikanäs .., och om moster Gunvor där den lilla killingen fick stå på köksbordet och få pälsen fönad av mina kusiner, ja, allt jag kunde komma ihåg försökte jag berätta om.

Vaknade tidigt av att pv lagt sig åt andra hållet.

Hattstugan, ja. Sååå läskig mellan varven och smisk får tomtemors barn också. 

Lite gör jag om historien och förklarar så gott det går .., och jag retar mig omåttligt på att Tomtegubben kallt räknar med att Tomtemor ska flytta till honom, då efter att hennes lilla stuga brunnit ner. 

"Men ditt hus kan minsann också duga, det får bli vår lilla sommarstuga ...", säger han självsäkert.

Medan jag skrivit detta har vi tittat på reprisen av Sherwood och nu är det sista delen av sex.  

Ny omgång har börjat sändas hos SVT och vi vill vara i fas.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Bert i Luleå har - tillsammans med andra frisksportare - begivit sig till Österrike för en vandringsresa i sköna alper, men ack, den idoga gruppen vandrare vaknade upp till decimeterdjup snö!! 

"Vandringsresa i sköna alper ....", borde kanske ha skrivits som "strapatsrika promenader/utflykter."

Så tråkigt när det som man längtat efter blir till något helt annat.  

Men .., ett vackert och blom-omgärdat fönster, det fick han i alla fall med och det tackar jag för. Tack Bert!

Glimtar ....

En förmiddag i Grekland.  Yoga på stranden. 

Ledaren är finska och det är inte någon stor grupp, men två i gruppen är AP och Micke. 

Till höger om palmen står en 5-åring från Bunkeflo och tittar förundrat på vad faster och farbror sysslar med.

I kanske 45 minuter pågick yogan och deltagandet var gratis.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå  kommer här en annorlunda - men så läcker - fönsterbild! 

"En fönsterbåge med olika glasassietter i. Kul! ellem", skriver hon. 

Och  t a c k! säger jag.

Under sker ...(att jag inte bloggat på flera dagar .. kanske håller man på att bli någorlunda normal.)

Så är vi då hemma igen, efter en helt ljuvlig semester i Agia Marina på Kreta. Egentligen mitt mellan Platanias och Chania (men längre till Chania). Vi hade noll förväntningar på boendet, då resan bestämdes i all hast, men oj, så positivt överraskade vi blev! Då det tog evigheter att ladda upp bilder till bloggen, får det bli så här i stället. Detta är från Tuis hemsida på nätet och visar poolen där småpojkarna (särskilt Elliot) tillbringade massor av tid! 

En trappa ner fanns havet. Där var rader med solstolar som kostade 5 euro för 2 stolar och 1 parasoll. Billigt, tyckte vi. (Anna och Micke hade varit i Kroatien tidigare i år och var närmast chockade över hur dyrt det var att hyra stolar där.) Att bara ligga utan parasoll skulle i alla fall inte jag klara; det hade blivit på tok för hett.  

Mot en deposition av kanske 5 euro fick man varje dag från receptionen en fräsch badhandduk/dag att ta med till stranden/poolen, bara byta ut den sedan! (Hotellets vita badhanddukar fick inte tas med). Många hade egna, jag körde med både-och.

Så här såg vårt rum ut. 

Tre av veckans nätter sov Elliot hos oss och det var hur trivsamt som helst. Badrummet var stort och fräscht, men h u r  kan det komma sig att Grekland (eller iaf Kreta) ännu inte har ett bättre avloppssystem! För fyrtiotvå år sedan besökte vi Rhodos och då skulle allt begagnat toalettpapper läggas i en pedalhink intill toaletten och det var likadant nu! 

Vi hade sol från morgon till kväll på vår balkong och hade det inte funnit air condition på rummet, hade man avlidit av värmeslag. Tjocka gardiner som höll värmen någorlunda i schack, drog vi för så snart vi lämnade rummet. En liten kyl fanns och en kokplatta. 

Så här såg innergården ut, från vårt håll. I huset till vänster - på marknivå - bodde Anders med familj och intill dem, Maria som delade rum med Tommy. 

Där på den grå stenläggningen som löper mot kl.11.00, där sprang Elliot när han hade övernattat hos oss och skulle hem till mamma, pappa och Viggo på morgnarna. 

Så välordnat och fint på innergårdarna!

Vi hade halvpension och valde att äta frukost och lunch på hotellet. Aldrig någonsin har jag varit med om så fräsch och fin buffémat! 

Där var alltid MÄNGDER med grönsaker .., det var råkost i olika former, det var färska skivade frukter, grekisk sallad, oliver, gurkor som inte var skivade, utan mer som kuber .., och där var skivade rödbetor (ugnsrostade), linser, bönor, majs .., ja, allt man kan tänka sig. Lägg därtill underbart god äggröra med paprika och örter, kokta ägg, stekta ägg, omeletter, pommes för den som så önskade .., ris också med lite grönsaker i .., där fanns korvar, stekta champinjoner och tomater, någon slags bönröra, och till luncherna tillkom fisk och någon form av kött. Pasta fanns alltid - bra när man småbarn med sig -. Igår lamm i bitar och t.om Viggo bad att få mera! Ja, det var makalöst så gott allt detta var och kändes sååå fräscht.

Hotellet Chrispy Beach Resort får 3+ i betyg av TUI och det övergår mitt förstånd, hur det inte får högre betyg. 

Huvudleden från Chania och vidare mot Platanias, den ligger kanske fem minuter ifrån hotellet, men trafiken upplevdes aldrig störande. 

Igårkväll när vi blev upphämtade av transferbussen och den tog oss till flygplatsen, slogs jag av hur otroligt  förändrat där blivit längs vägen! 

Det är tjugo år sedan jag var där med Emma .., nu var det hotell precis överallt och var det inte hotell, så var det supermarkets eller minimarkets och enormt med trafik! 

Bilden togs på vår balkong då Elliot visade mig sina älskade Pokémonkort. 

Jag frågade pv idag vad han skulle minnas mest från den här resan? Jo, det var när Viggo lärde sig säga "Elvakaffe!" och när han, tillsammans med pv sjöng "Cadillac" (Hepstars .., den som minns), den där strofen "ohhhh, ohhhh, ohhh .. Cadillac!" Viggo satt på pv:s mage på solstolen och så sjöng dom - om och om och om igen - just den strofen och det är inte klokt vilken rytm den gossen har i sig!

Och elvakaffet .., det kom pv med var morgon till stranden! Då hade han vattenkokaren och Nescafé, plus kaffekoppar med sig, plus något gott till. 

"Får jag ett E .., får jag ett L .., får jag ett V .."och så vidare ropade han och avslutade med: "Vad blir det?" och vi ropade unisont: "ELVAKAFFE!" och så blev det. 

Nu ska jag befria er från detta och i stället slänga tvätt i maskinen, nu, när vattnet kommit åter. Vi fick sms-meddelande från tre grannar att idag måndag skulle det torrläggas här på gatan. Så omtänksamt! 

Ska även skriva till min syster i Australien, som blev rejält sjuk under hemresan och vid uppehållet i Doa, däckade rejält. Jag är helt förvissad om att det var Covid. Hon hade haft feber, torrhosta, ont i alla leder och var förbi av trötthet och även vår andra syster och systerdottern där var dåliga. Det var systerdottern som varit på gruppresa i Uzbekistan som var den första som insjuknade.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Från den för dagen nyopererade madamen i Karlstad - Turtlan - kom här ett av tre fönster, som får bli till ett uppiggningsdito! I skrivande stund meddelade hon att operationen är tillända .. att sjukhuslakanen är finare än vad hon tänkt sig .., och att ryggmärgsbedövningen inte tog riktigt, så det blev narkos. 

Men nu är det avklarat, Turtlan! Nu går det bara framåt! (Och tack för dina fönster!)

Grekland, dag 3 ...

Mycket handlar om stranden och bad och ännu mer bad!

På kvällen middag och igår blev det en restaurang som inte ligger direkt längs "Storgatan", utan mera uppöver. 

Det var som en liten park - en oas - med olivträd .., en lekhörna och grekisk musik som spelas lagom högt och långbord för tio personer. Intill oss ett holländskt par som tycktes följa med i vårt surr och skratt. 

Vi gick hem vid tiosnåret och då hade Viggo somnat i vagnen sedan ett bra tag tillbaka. 

Elliot övernattade hos Anna och Micke och sov länge. 

Idag onsdag .., lika hett som igår, men oj, vad det har blåst! Simmade ut till gula bojen, men hade det närapå svårt att ta mig hem igen. Inte för att det var strömt, men för att vågorna blev höga. Därefter blev det till att hålla sig på grundare vatten. 

En stor glädjekälla under dagarna är alla småkatter som finns här i närheten. Högbenta och magra. Den här har nog ungar, eller har nyss haft och hon kommer alltid jamande så snart någon närmar sig. Viggo har lärt sig att vara försiktig med djur och klappade så försiktigt. Så här såg det ut i morse när vi var på väg till frukostserveringen. Såväl Viggo som Anders hälsade på den fina kissen. Älskar att ens barn och barnbarn är djurvänner!

Senare idag. Anna, Micke, Anders, Maja och pojkarna tar taxi in till Chania. Vi blir kvar här på stranden. Då upptäcker vi hur de tryker lite från Platanias - det är dit som delar av familjen ägnar sig åt powerwalks - och efter en stund blir det allt mera rök och så kommer en helikopter och vattenbombar och vi hör siréner från brandbilar .., det börjar kännas olustigt. Många ligger och halvsover .., andra bryr sig inte alls .., men exet säger. "Hör ni, har vi någon strategi ...?" Jag tar i alla fall mina saker och går upp till lägenheten .., då har det börjat lukta rök och man vet ju hur snabbt en skogs/gräsbrand kan sprida sig, allra helst som det blåser förfärligt mycket. 

Efter ett tag plingade det till i allas mobiltelefoner och det visade sig vara ett typ grekiskt VMA - viktigt meddelande till allmänheten - där de som befann sig  närhetena av branden, ombads åka västerut - mot Gerani - (där jag och emil bodde på hotell för tolv år sedan ...). 

Kanske tog det två timmar innan elden tycktes ha släckts ordentligt?  

Stannar till och pratar lite med en finsk familj från Ekenäs utanför Helsingfors .., det känns skönt .., tänkte att så kanske det blir, att om det blir oroligt, så håller man sig till de man kan prata med?

Nu är det kväll. Vi fyra över femtio har ätit gott - återigen - på restaurang Petra och när vi kom hem och satt alla fyra på vår balkong en stund, ser vi hur någon tanklös människa skjuter upp ett fyrverkeri mitt emot hotellet. Å, så smart .., när det är kruttorrt ute!!

I morgon tar jag sikte på kyrkogården här i Aghia Marina. Det besöket ställde jag in, då, när brandbilarna kom med siréner. 

För övrigt kan jag meddela att danska turister på stranden, de som hyr solsängar och beställer snacks och annat från den lilla baren här intill, är urdåliga  på att ta med sig skräpet. Lämnar bara allt rakt av och tackar för sig och detta när det blåser så mycket. Önskar att jag hade tagit med mig plasthandskar, så skulle jag ha plockat upp även annat, papper och sånt som ligger i sanden. 

Så har det varit. Nu lugnt och fridfullt. Ajöken, sa fröken. 

Ps. Mitt emot vår lägenhet huserar en familj från Själland. Deras två pojkar vill alltid hälsa på Viggo som ju är betydligt yngre, men är en gosse med god självkänsla.

"Haj Viggo! Haj Viggo!" ropar pojkarna så fort de ser honom och idag vid frukosten hörde vi Viggo svara dem på samma vis. "Haj!" Vi loooog så här mycket. Ds.

Onsdagsfönstret ...

Och även detta - precis som i måndags - från Dragör på Själland. 

Hedgrenskan höll i håven. 

Det tackar jag för!

Grekland, dag 1 ....

Och vi säger unisont att allt visade sig vara bättre än förväntat! 

Kanske för att beställningen av boendet och själva resan gick så snabbt och bilderna hos Tui var inte särskilt lockande, tyckte i alla fall jag. 

Hotellet - Chrispy Beach Resort - är jättefint. Stort rum, med tillgång till kokplatta, kylskåp, vattenkokare och ja, ni förstår. AC också och balkong med två stolar. l

Badrummet jättefint!  

Vi bor längst upp, vilket bara betyder andra våningen. Sol hela dagen mot rummet, så det är tur att det går att få det svalare. 

Anders, Maja och småttingarna fick en härlig lägenhet med två rum - betydligt svalare än vårt - ja, alla var nöjda! Frukosten visade sig vara buffé som var lika fin som den i Gdansk och gjord med omsorg - vackert upplagda grönsaker och annat - en underbar äggröra med små örtkryddade tomater till, ja, jag ska ta bild i morgon! 

Vi har halvpension och valde att ta lunch i stället för middag här på hotellet. Det går att ändra, om så önskas. Lunchen bestod verkligen av medelhavskost i ordets rätta bemärkelse. Massor med grönt .., rödbetor, små vinbladsdolmar, pastarätter, kyckling, kokt fisk .., grekisk sallad, tzatziki, ljuvliga oliver, melonskivor/bitar, gurka, tomater och några små sötsaker till dessert, för den som så önskade. 

Helnöjda, var vi. 

En stor del av dagen har tillbringats på stranden. Här finns en härlig pool i anslutning till hotellet och femtio meter från poolen, väntar sandstranden. 

Att hyra ett parasoll och två solsängar kostar 5 euro per dag. 

Havet håller säkert 25 grader och är klart och fint. 

Igårkväll när vi kommit hit, blev det gemensam middag på en restaurang inte långt härifrån. Vilken tur att där fanns ett långbord för tio personer .., bara att slå sig ner!

Då var klockan säkert tio och pojkarna hade hållit sig vakna från tidigt på morgonen. 

God mat blev det .., lite blandad kompott .., friterade bläckfiskar bland annat .., pasta för någon och ja, det var bra. 

Idag träffade Elliot och jag själv på en slank liten kisse som fick lite kel av femåringen och för en stund sedan gick samme gosse och pv och köpte sig en glass, typ Magnum. Vad den kostade? Ungefär 40 svenska kronor!!

När hände detta senast, att hela familjen var samlad på en strand i Grekland? Förmodligen 1992 när Anna tappade sin första tand - det var på Rhodos -. Underbart!

Pv och Tommy hade solstolarna intill varandra .., några löptränade, jag simmade på försök ut till dom gula bojarna, men det blåste rätt friskt .., i morgon ska det blev hela vägen, om vädret står sig. Alla h ar badat i omgångar .., här är tämligen hög medelålder på gästerna (skolorna har ju börjat hemma) .., det är skandinaver (hör en hel del danska), några britter och även greker. 

Nu vet ni det mesta.

Dagens fönster ....

... fångades av hedgrenskan, som då var på vift i Dragör, på Själland. Tittar man riktigt noga, kan man faktiskt skymta tre fönster!

//Tack Kerstin! säger jag. 

Och här under, en liten film om Dragör. Men spänn fast er, det går undan i den filmen!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är ellem i Skellefteå. 

"Munsala kyrka, där ligger mina släktingar på mammas sida, lika så många av grannarna i hembyn. Tyvärr är alltför många hus tomma. 

Fönstret är från mammas hemgård och skulle behöva skrapas och målas. Huset har stått tomt sen 1958 när mormor dog. Vår familj och två av mammas systrar var där i  kortare och längre perioder på somrarna. 

Nu är det jag och en kusin, som också bor i Sverige,  som åker hit. Jag älskar stället men tyvärr är det ju ju inte så tillgängligt, så vi får väl se hur länge det funkar med tilltagande krämpor för oss båda. I fjol kunde vi inte vara där och det sörjde jag verkligen. 

ellem."

// Tack ellem! Så många fina fönsterbidrag har kommit via bloggvännerna i sommar och det här var inget undantag. Och vilken vacker kyrka!

Lördagkväll i soffan Ektorp ...

Fyra timmar i Skallkroken, tillsammans med Hilda, Edvin och Hildas Martin. (Om man nu kan kalla någon för "någons man"). 

Här ligger den sistnämnde och tar igen sig efter lunch och lite kex och jordgubbar. 

Edvin träffade på sin förskolekompis och blev överlycklig; ja, det blev dom båda två och sprang mest omkring och sköt på varandra med var sin vattenpistol.

Själv drabbades jag förstås av övermod igår och simmade alldeles för långt. Lägg därtill nästan 2 mil på cykel och världens uppförsbacke, en som inte ens extrakraften rådde på. 

Idag var det bedrövligt. Jag  o r k a d e  helt enkelt inte alls som tidigare. 

Ja, ja, så går det när man tappar omdömet om sin egen förmåga. Simmade ut till stenen, men det var  t u n g t och jag drogs hela tiden ut från land (frånlandsvind) och inte en enda ejder hade jag som sällskap. 

Allt eftersom timmarna gick, fylldes det på med fler och fler badsugna människor! 

Där var äldre-äldre med rullatorer och någon som höll dem i handen ut i havet ..,där var småttingar som fångade krabbor, avslutade med krabbrace och 1 minut senare kom nya barn och krabborna åkte upp och ner ur vattnet mest hela tiden. 

I ett av vindskydden satt en familj och där gräddades det våfflor. 

Edvins kompis från förskolan, hans lillebror visade sig heta Bernard. Minns jag rätt hette mammas blinde bror Ivan Bernhard. Jo, det var så. 

Jag cyklade hem vid halv fyra, upptäckte en överkörd mink (tidigare idag en överkörd ekorre) .., och jag tänkte att det är så kruttorrt ute att man får innerligt hoppas att det inte blir skogsbrand här i närheten. 

Såg små, små almöke, ännu flera rosa malvor, rönnbär i mängder och några gula små skönheter vars namn jag ännu inte kommit på. Åkrarna stubbade och DAMMTORRA.

Pv och de övriga avslutade hamnbesöket med ett parti UNO i båten och därefter skjutsade han dem till busshållsplatsen, fvb till Halmstad. 

Själv tog jag hand om tvätten, diskade undan och vattnade i såväl växthuset som i blomlådorna och rabatten. Det borde förstås ha gjorts ikväll i stället, när den värsta värmen tackat för sig, men så blev det inte. 

Nåja. 

Träffade grannen Annelie som på torsdag ska serva Sigge, då friherrinnan är upptagen. Hon undrade hur många gånger per dag Sigge ska utfodras? Jag sa att enligt Sigge själv, så kanske tio gånger .., men det räcker med en och vill hon gå hit även på aftonen, så är hon förstås välkommen.

I morgon är det alltså dags. Få se om det blir något bloggande, jo, det brukar det bli. Ha det!