Elisabet

Full fart ....

Att masta av tre segelbåtar är väl gjort i ett huj, kanske man tänker. Det är det inte!

En ska hålla i masten, någon annan koppla loss den från diverse stag/vant - åtta totalt - och någon annan (eller flera, vi hjälptes åt) skulle veva upp masten (sedan ner igen) och så ska den på plats på båtkärran där den får vila, allt medan allt som ska tas bort plockas bort och sist av allt ska masten - som är supertung - kånkas iväg till mastskjulet, eller till gräsmattan bakom klubblokalen, för att göras klar för mastskjulet. 

Jag kan säga att jag hade så ont i höften innan det hela var klart.

Här står pv och håller i masten på Björn och Kerstins båt. 

Grann och solbränd!

Så där ja, nu är den loss och ska vinklas så den kan läggas på båtkärran. 

Och vindmätaren och vindexen (den som visar vindriktningen) plockas bort. 

"Försiktigt! Den är dyr, enbart vindmätaren kostar tolv tusen och hela alltet sexton tusen!" hojtade Lennart, vars mast var nummer 2 i turordning att tas loss.

Björn i röd jacka, är en av de ansvariga för båtiläggning och upptagning. Så LUGN. Perfekt för den uppgiften. 

Alla tre båtägarna hjälps åt och idag även en man från Haninge som har båten i Skallkroken, ja, t.om hans fru (som för övrigt berättade att hon blivit 9 cm kortare inom loppet av tio år), hjälpte till. 

Hon var född 1947 och hade arbetat med handläggande för bland annat  handikappillstånd i Sthlm. 

Jag frågade hur hon hade trivts med sitt arbete?

"Jo, bra, om nu inte bara alla politiker lade sig i så mycket ...!" sa hon som var tacksam att hon nu var pensionär sedan många år tillbaka.

Björns fru eller sambo heter Kerstin och jag fylldes på något vis av sån ömhet när jag såg hennes hästsvans och hur fin hon var!

Hon hjälpte också till, ja, det var det där vevandet som krävde avlösning och vi var flera som tog vid. 

Björn och Kerstin har en helvit spets som heter Max. Max är tolv år har nyligen opererats i baken eller om det var i magen. 

I vanliga fall är han en sprallig liten krabat, men nu låg han mest stilla och skällde bara någon enstaka gång. 

Vi tänkte på Harry. 

Eftersom det i morgonbitti klockan sju är lovligt att åka ut med hummertinorna (sex tinor per person), så var det en väldig aktivitet i hamnen, just för att förbereda inför detta äventyr. Många hade köpt nya tinor och det är väl som med svampställen .., ingen vill säga var tinorna läggs ut .., men alla hoppas på god fångst. 

När avmastandet var avklarat bjöd Kerstin på medhavt fika. 

Det var hembakade tekakkor, kokta ägg, Svennes kaviar, smör som hon blandat med lite olivolja och hackad gräslök (så gott!), samt ost, gurka och groddar i mängder. 

Kaffe eller te för den som så önskade. 

Så omtänksamt!

Sist av allt "kläddes masterna av" från alla stag och masterna kånkades in i mastskjulet. 

Just det, ja. 

Det var den 28:e juli (på Bettankax födelsedag) som vi lämnade Höganäs och hamnade i rejäl blåst kanske en halvtimme innan vi nådde Skallkroken. 

Det var ju en himla tur att Sjöräddningen med sina hjältar befann sig i hamnen, men det visste vi inte då och inte behövde vi deras hjälp heller. 

Mer från hamnen. Smällglim i slänten och något som ser ut som små blåklockor. Underbart. Det är ändå i slutet av september!

Och smällglim fanns i mängder i vår slänt hemma i Malå .., kanske var det därför som jag blev så glad vid åsynen av dessa små skönheter.

Nu är vi hemkomna och fick överraskande besök av Sonja och hennes dotter Maria och fikabröd från Hemköp hade dom också med sig. 

Det blev någon timmes - minst - surr ute på altanen och Sonja var kortsnaggad och ännu tunnare än tidigare! Nittionett år. Minnet sviktar lite, men det fungerar ändå bra. 

Så har den här dagen varit.