Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från fina gamla Karlstad teater. Ett nytt fönster på den gamla byggnaden ut mot höstlöven och Klarälven en bit bort.

Ett fönster där jag står och väntar på hissen som är påbyggd på sidan av huset 

Jag och numera en krycka  på väg hem efter en behaglig och meditativ lunchkonsert en torsdag i oktober. 

Hälsningar

Annica i Solastan."

//Tack Annica/Turtlan! Fint med älven som rinner där i fjärran.

Helg, i alla fall nästan. 

Det känns som om det var igår jag skrev om den här känslan när det blir helg .., att den ändå lever kvar, trots att man varit arbetsbefriad i snart sex år och trots att jag ju ändå har arbetat varannan helg under hela mitt yrkesliv. Men nu .., kanske för att pv då inte blir inringd på extrajobb på morgonen .., nej, nu får han sova ut och inte ligga på "ohåga", utifall att någon hör av sig från personalpoolen. 

Mycket har hänt idag. 

Besök på Vårdcentralen i Getinge för pv (alla prover ser bra ut, blodtrycket var lägre än någonsin - förstås - men ett besök hos läkare blir det likväl om någon vecka eller två, så får vi väl se vad han säger, ja, det är en han) ..., fortsatte med grönsaksinköp i Ugglarp, hämtning av grannen Annelie vid tåget i Halmstad, inköp av virke som fick trängas med mig i bilen, en sväng på Hemköp för att handla Arvid Nordquist-kaffe på annons ..., och sist av allt: ett dopp i havet för mig. 

Idag ingen ångest-för-att-nedsänka-min-lekamen. Tog det lugnt. Andades långsamt. Doppade hela mig, men låg kvar i havet, med händerna ovanför vattenytan.  U n d e r b a r t. Gick barbent till bilen. Inte tillstymmelse till kyla. Termometern visade knappt + 14 i havet, såväl som i luften. 

Idag var vattenståndet ungefär som vanligt. Ingen kråka spatserade i leran. 

Kajor på taket i Ugglarp. Kajor lär hålla ihop livet ut och jag tycker att det är så härligt. Sitter ofta två och två. 

Fick inget mejl från min - om en knapp månad 80-åriga syster - i Australien igår och nu på morgonen kom förklaringen. Det märks att hon var inutistressad när hon skrev, i brevet blandar hon ihop engelskan med svenskan mer än vanligt. Detta var i alla fall vad hon berättade om och bilden från walkaboutSweden  Guys bild från Arvidsjaur får väl illustrera hennes känsla av hur kroppen krackelerar.

"Ja, det är skit med ålderdomen, men det värsta var nästan i går och det var därför jag inte skrev något mail. Jag var nog i någon slags chocktillstånd.

Jag hade bokat tid hos en optiker för en eyetest, då jag tyckte att jag började se litet

suddigt även med de glasögon man köper på apoteket, så jag trodde att jag kanske behövde

riktiga.  Optikern, en ung kvinna,  tittade på mina ögon i olika maskiner och sen sa hon att

jag hade blödning bakom vänstra ögat, förmodligen förorsakat av macular degeneration

och att jag borde se en specialist omedelbart.  

Jag sa att jag tidigare varit hos en som opererade  mig för cataracts.  Hon ringde till denne dr Greenwell och han sa att han kunde squeese mig in om jag kom med en gång.  Så jag åkte ner till honom och han undersökte ögonen med hjälp av flera olika maskiner och kom fram till samma diagnos.  Eftersom jag körde dit så kunde han inte påbörja treatment i går utan jag får komma tillbaka på måndag - Sciss skjutsar mig - och då skall jag få en injektion IN I ÖGAT, en injektion som skall försöka torka upp blödningen.  HUVVA, allt med ögon tycker jag är gruvsamt, men jag vill ju göra vad jag kan

för att få behålla synen. Så nu vet du."

Eftersom jag är så intresserad av allt vad sjukhus och behandlingar rör sig om, googlade jag bums. Aha, det handlar om gula fläcken och det kan fordras mer än en spruta i ögat. Ja, ja. Det låter jag henne sväva i ovisshet om.

Dagens fönster ...

... fångades i Padova i Italien. Ett av många som den omtänksamme Erik fångade. Hoppas att det går bra med studierna och att du inte stressar ihjäl dig!

Efteråt ... 

Ja, nagellacket är förstås bara färg från redigeringen, då jag vet att det finns människor som äcklas av att se andras tår .., då får det bli så här. 

Men i alla fall .., efter badet (och solen flödade!) ..., ja, känslan är nästan obeskrivlig. 

Idag så lågt vattenstånd så det var helt otroligt .., säkert 70 cm lägre än vanligt, om det ens räcker! 

Alltid när vi är ute på piren där båten brukar ligga, spatserar en stor kråka på stenarna närmast vattnet. 

Idag kunde samma kråka promenera omkring flera meter ut i leran, där man annars vadar ut i knähögt vatten!

Sade till pv när vi gick mot bilen (han tog min våta baddräkt .., det droppade på träbrädorna) att jag tycker verkligen om kråkor, eller stannfåglar överhuvudtaget. Trofasta fåglar som blir kvar och uthärdar våra vintrar av mörker och kyla. 

Kom hem. Tömde ännu en kruka med vissnade tomatplantor .., en återstår. Och så förstås alla vindruvor som skrumpnat och måste klippas ner.

Dagens fönster ...

...fångades i det gula huset ., det var när jag precis hade parkerat bilen, ja, efter att ha skjutsat friherrinnan till och från Falkenberg. 

Sååå vackert det var längs resan hem! Rött, orange och gult och illgrön höstsådd. 

När jag sedan lämnat av friherrinnan .., sett till att hon kom in till sig ordentligt (utan att snubbla) och körde hemåt, såg jag solen på väg ned över horisonten. 

Vilka dagar att få vara med om! 

Det är väl en tidsfråga bara innan alla löv från syrénerna tackat för sig, men så länge .., ja, men så fint ändå!

Likt spretiga fingrar sticker bokens grenar upp. Kala. 

Intill den står en betydligt större bok och där är nästan alla löv kvar. 

Likadant varje höst. 

På våren är det likadant. En av dem (vi kommer inte ihåg vilken av dem) får sina löv långt innan den andra. 

Och Kilimanjarobacken ser inte det minsta brant ut. Det är den. I alla fall betydligt brantare än på bilden.

Vågar inte ....

Tittar på Uppdrag Granskning. Det handlar om bostadsaffärer och hur det kan gå till. Det handlar om fusk och påhitt och förfalskningar och gud vet allt. 

I vanliga fall brukar jag kolla mitt blodtryck även på kvällarna. 

Ikväll vågar jag inte. 

Trycket har nog skjutit upp i oanade höjder. 

Kanske ända upp till stratosfären. 

"Ekobrottsmyndigheten slår till mot en av Sveriges mäktigaste mäklare. Bland hans kunder finns artister, kändisar och influencers. Men det finns något som inte kommer fram i ljuset. Ett fusk med bolån  som kan ha trissat upp bostadspriserna i Stockholm. Med dold kamera ger sig två mullvadar ut på lägenhetsvisning - går kuppen att bevisa -?"

 Jo, men se där ..! 

Å, så glad jag blev när det plingade till och jag såg bilderna och läste meddelandet! 

Så här stod det: "Jag antar utmaningen om bokomslag! De två böckerna på portugisiska ingår i en serie reportageböcker där man också får ett vykort med en bild ur boken."

Det var annannan som nappade! 

Vackra omslag bägge två, tycker jag. Vilsamma. 

(Chansar med översättning från nätet och då blir den undre titeln "Hjärtlösa män". Men nog borde väl "Män utan hjärtan" vara mer logiskt? Eller ..?. Testade den övre titeln också. "Älskar stupet" ....? Nej, det får jag inte ihop.)

Och så här skriver hon om de här omslagen: "Engelska förlaget Faber&Faber ger ut PD James deckare i nyutgåva med Angela Hardings illustration på omslaget. Älskar de omslagen och hon är min favoritförfattare av deckare så jag köper dem när jag åker till England." 

Tack annannan som gjorde mig så glad med ditt bidrag! Jag tänkte på träsnitt eller någon etsning av något slag och A svarade  "Linoleum tror jag."

Vilka annorlunda omslag för deckare! Helt annorlunda färger också, även i typsnittet, särskilt det till vänster. Snyggt!

Och illustratören Angela Harding har en alldeles underbar hemsida med olika alster till försäljning. Här kan man se fler av hennes verk. 

Vardag ...

Mitt-i-veckan-dag. Onsdag är det också, den dag som alltid var min lediga dag, då i det förra livet. Arbetslivet. 

Vi äter frukost tillsammans ., tittar på Nyhetsmorgon och blir halvt deprimerade när vi får veta att Trump nu har ett försprång, "Men allt kan hända!" säger Marcus Oskarsson trosvisst och det är ju just det ., att allt kan hända. 

Natten mot idag hade pv drömt att Trump valts till president, men i drömmarnas värld kan också en hund som varit död i snart åtta månader få nytt liv och plötsligt befinner sig hunden - som såklart är Harry - ombord på en båt! 

När frukosten är avklarad, när det brinner i såväl kaminen som i vedpannan., plockar jag undan lite och i ett av skåpen upptäcker jag pv:s gamla singelskivor. Lägger några av dem på köksbordet och ler för mig själv. Den här .., med The Hep Stars, var nog min allra första - på egen hand - inköpta skiva. 

Så småningom skulle Hep Stars komma att uppträda på Malåborg och unga flickor stod intill mig och skrek av förtjusning, dock inte jag själv, som blev generad i såna sammanhang. (Jag dög ju för övrigt inte ens till att bli riktigt frälst heller .., ville absolut inte falla på knä inför hela församlingen och ville inte vittna .., nej, jag bara försvann från sammanhanget!)

Lite olika musiksmak hade vi på den tiden, herr pv och jag själv. Ann-Louise Hansson tillhörde inte mina favoriter, däremot tyckte jag om Sten & Stanley. Och så var jag omåttligt förtjust i Adam - Pernell Roberts - i Bröderna Cartwright, men han var ju ingen musiker. Bara stilig.

Inte heller blev Bob Dylan någon favorit hos mig. Det blev han däremot (är kanske ännu ...) hos husets herre.

Från singelskivor till Malå. 

Från den äldsta kommer en bild från gårdagens hundpromenad längs Kärleksstigen. 

Bilden togs inte långt ifrån där vi bodde .., vi hade den här stigen just nedanför tomten. Där växte almöke/rallarros, Kung Karls Spira .., och där var gott om sälg och asp. 

Otaliga är de timmar jag tillbringade sittandes nere vid den sommarstuga som pappa köpte av Verner Marklund, allt för att få möjlighet att komma åt stranden. 

Jag satt på sommarstuge-räcket och låtsades att jag red över prärien. Kanske Pernell Roberts och jag själv?

I det grunda vattnet simmade småfiskarna.

Dagens fönster ...

Då blir det bild nr 2 från Padova i norra Italien. Här var det gott om blommor på balkongen .., allt i grönt! Så fint! Vilsamt. Tack Erik (Eva i Tyresös barnbarn) som tog dig tid!

Lite kväll ...

Eftermiddagssol här inne i vardagsrummet. 

Sigge på soffkarmen. 

Hans matte i sin egen hörna. 

Efter fem på tv. 

På bordet bok nr 4 av Ulf Lundell .., en kaffekopp, en blodtrycksmätare och en bukett plastblommor. 

Upptäcker till min glädje att Ambulans: kod röd börjar kockan 20.00. Hurra!

Bokomslagens betydelse ...

I mitt senaste inlägg på instragram, har jag lagt in en bild på älsklingskalendern, den som egentligen är på tok för stor, men ändå oftast ligger på rumsbordet - bara för att jag tycker den är så vansinnigt vacker -! 

Då den kalendern visas, händer det att den som läser tror att det är jag som har tecknat och färglagt bilderna på respektive månad, därför länkade jag till kalendermakarens instagramsida; han heter ju Henning Trollbäck. Det är denne kreative man som illustrerat kalendern.

Då .., när jag skulle kopiera hans länk, höll jag på att ramla baklänges, för just där visar han upp ett bokomslag som han har förfärdigat! 

Författarens namn är Mario Desiati (titeln förmodligen Spatriati) och eftersom denne kalendermakare även är keramiker (säg vad han inte är!) målade han på keramikplattor och så överfördes detta till själva bokomslaget, ja, om jag nu fattade det hela rätt. 

Det är ju fullständigt genialiskt! Och så personligt! Hade jag fallit för den boken? Garanterat .., kanske inte för innehållet, men omslaget hade fått mig på kroken!

På bokens baksida har texten överförts digitalt till kakelplattorna .., ja, jag tycker att det är så finurligt! 

Lägger in bilderna här, då alla inte spatserar omkring på Instagram! 

Det här med bokomslag diskuterades igår på Facebook. 

Allt började med dessa rader:  "Går det att starta något slags upprop för att det ska bli en ände på ansiktslösa kvinnogestalter i röd klänning som med eller utan resväska blickar eller flyr mot horisonten?"

Så skrev en kvinna. Himla intressant, tyckte jag .., allra helst som omslagen ofta får mig av välja bort, mer än att välja en bok.

På biblioteket i Harplinge finns några hyllor med böcker (undrar om det inte mest är pocket?) som definitivt får mig att gå vidare bland hyllorna. Det är omslag som påminner mera om tonårsböcker .., och jag kanske missar hur mycket som helst, men lockad blir jag inte.

Här några hastigt ihopplockade egna böcker vars bokomslag man kan fundera över. 

Boken längst till vänster, "Djävulsstjärnan" hade jag aldrig köpt/lånat, den är garanterat pv:s. Kanske typiskt kända (manliga ?) författare att författarnamnet är större än boktiteln?

Övriga böcker är mina. 

Lars Saabyes "Bisättningen" (fick jag inte den av dig, Rexxie?) kunde jag lätt ha köpt själv, tack vare omslaget. Det är den gula bussen som dimper ner från himlen som drar blicken till sig. Eller till mig. 

Boken i mitten nere, där kan typsnittet i titeln få mig att tveka. Rött på ett omslag är tydligen vanligt och det är väl känt att den röda färgen lockar. Så var det även när jag textade skyltar. 

Valérie Perrins "Färskt vatten till blommorna"- underbart omslag - men det kan ju bero på att jag tyckte så väldigt mycket om innehållet.

Torgny Lindgrens "Klingsor" har så vackert omslag, det är nästan som en tavla/målning, tycker jag. Omslagen på Ulf Lundells dagboksböcker (ofta hans egna målningar av fåglar, ofta - eller alltid tre små fåglar -) är jag mindre förtjust i, men desto mera av innehållet. 

Såja. Nu har jag skrivit av mig .., tömt lite från härvan av bokomslagstankar, vilka prompt ville ut i det fria. Har du som läser här någon bok vars omslag fick dig på fall .., så får du mer än gärna mejla in bilden (eller helt enkelt berätta om omslaget), så lägger jag in den i ett eget inlägg. Om du känner för det, alltså. 

Nu ska jag göra mig i ordning inför ett dopp i havet. Solen flödar. Vi har även idag ätit lever till lunch. "Så himla billigt det blir. Femtio kronor knappt för inalles sex portioner", sa pv lyriskt..)

Dagens fönster ...

Hade jag strosat omkring lite på måfå och råkat passera den här butiken (jag skymtar smågrejer .., sånt som fanns på Burwalls hemma i Malå), då hade jag garanterat gått in och tagit mig en titt! 

Klädbutiker går jag oftast förbi, men ser jag böcker, pennor, kort av olika slag, då faller jag pladask. 

Tack! säger jag till annannan. Även detta fanns i håven med augusti-septemberfönster.

Så var det ... 

Igår lunch hos grannen Birgitta, idag lunch hos oss, men nu tillsammans med Sonja, numera 91 år och still going ., ja, om inte strong, så hon är med i alla fall. 

Liten och tunn (påminner om en sparv) och går med pyttesteg, men ändå: Sonja. 

Sonja tycker så mycket om pv:s tillagade lever med sås och därför hämtade han henne, medan jag förberedde det mesta. (Levern gjorde han klar igår). Kokade potatis, olika morötter, ugnsrostade gulbetor i skivor (älskar gulbetor och dessa säljs nu för 15:- kilot) och dukade och gjorde klart i uterummet. 

Ställde in värmefläkten också. Sex grader ute hela dagen ..,  jo, tillskott av varm luft behövds.

Ja, man kunde ju ha lagt upp grönsakerna lite finare, men ugnsgrytan (som jag köpt på Röda Korsets loppis) var stekhet och det fick bli så här. Det mesta gick åt, förutom några skivor lever, som får bli till middag i morgon. 

Var det mycket prat om världsläget igår, handlade pratet idag mest om Ljungby och Sonja och Göstas tid där. Pv hämtade en bok författad av Sölve Rydell och om den boken blev det en hel del surr och Sonja fick ta med den hem och gladde sig åt det som kändes bekant, allt medan Sigge gick ut och in och jamade och hade sig. 

"Jag ska läsa den ikväll!" sa Sonja och tycktes glad enbart vid tanken. 

På hemvägen tog jag ett dopp i ett iskallt hav. Hade tagit på mig baddräkten hemma - under övriga kläder - och gick med långsamma steg nerför stegen mot vattnet .., andades  l u g n t  och det gick bra. Upp igen efter att ha doppat mig helt. Tänkte på ellem i Skellefteå som simmar omkring i 6-gradigt vatten! Obegripligt. Efteråt .., den där euforin. Måste dock komma ihåg att inhandla neoprenhandskar. Det tar evigheter för mina fingrar att återfå någon slags blodcirkulation!

I morgon - på eftermiddagen - ska jag skjutsa friherrinnan till ögonbottensmäntning i Falkenberg. Det är väl egentligen det enda som finns på den så kallade agendan. 

Och så ett kvällsfönster ...

... från Hedgrenskan i Trelleborg. 

(Köksbord och köksfönster .., skriver Kerstin). 

Tack! säger jag.

Om böcker ... 

I väntan på Ulf Lundells "Vardagar 4" som pv ska hämta från reserverade-hyllan på stadsbiblioteket i Halmstad, läser jag finländaren Kjell Westös  "Vådan av att vara Skrake". (I det här fallet är Skrake ett efternamn). Här en beskrivning av romanen. 

Kjell Westö var helt ny för mig som författare, men det blev en positiv överraskning. Det känns nästan som om jag har fått bli bekant med nya människor när han berättar om Werner, Mary, Leo, Bruno och tant Siru. 

Så här skriver han, t.ex:

"Onkel Leo hörde till en förfluten tid som ännu vidkändes det magiska, han hörde till en tid då människor reds av maror och trodde på Benämningarnas oerhörda kraft. Onkel Leo omskrev därför saker, när Siru blev sjuk sa han att hon bar på kräftan, inte att det var cancer.  -----  När jag var barn kunde det förefalla som Leo inte längre behövdes, inte i ett dynamiskt land som år för år segade sig allt närmare BNP-världstoppen. Dessutom hade Leo läst rymdprofeten George Adamski och var i några års tid övertygad om att intelligent liv vakade över oss på drygt åtta mils avstånd, strax ovanför stratosfären. Denna övertygelse stärkte inte hans aktier på arbetsmarknaden." 

Och så fortsätter det. På nästa sida, t.ex. så här: "Efter den gången körde Leo alltid till Råberga via Botby och längs gamla landsvägen. Han besökte oss ganska ofta, ibland kom han tillsammans med Siru, ibland kom han ensam. Både Werner och Vera älskade Leo, han och Werner kunde sitta och tala i timmar, de satt vid köksbordet och på farstutrappan och ute i den gistna gröna trädgårdsgungan, de drack öl och pratade, de talade om rymden och rymdfärderna och om allt det liv Leo påstod fanns där uppe, men de pratade också om böcker och om livet och om vardagliga ting som de optimala förhållandena för Silverfiske. En gång hade Bruno kommit hem från fronten och nederlaget och varit förvandlad till en Bortvänd. Jag tror Leo den gången sett sorgen i pojken Werners ögon, jag tror han omärkligt hade ställt sig på Brunos plats."

Jo, jag tycker att det är så vackert skrivet. Än en gång: tack Anna i Portugal - annannan -. 

Bilden visar en liten AP (annapanna) som ligger i sin säng hemma i Malå och läser om Långben och den sällsamma fisken. Hennes lilla tröja var rosafärgad med vita prickar, påslakanet grön-vitt-rutigt och på väggen en affisch med tusen detaljer som var helt underbar att ligga och titta på! Ibland tycker jag att lille Viggo påminner så mycket om sin faster. Vi läste massor med böcker och lånade ofta på biblioteket. Annorlunda blev det när ättapjötten anlände. Nej, han var verkligen inte alls lika intresserad av sagor som sina systrar.

Dagens fönster ...

Ja, nu ansluter även Arvidsjaur .., Guy förstås, med en fönsterfångst! 

Så här skriver Guy: "Fönster till järnvägsstationens utetoalett i Arvidsjaur. Ventilationsgallret till dörren är trasigt och delvis ersatt med ett metallgaller. Kanske någon bröt sig in. Nöden har som bekant ingen lag."

//Tack Guy! säger jag.

Tvärstopp! 

Tänker mig en sväng till hallen, passerar köket och upptäcker hur solen  - på väg ned - lyser upp grannens höga kastanj, den där herr koltrast satt och flöjtade så underbart hela förra sommaren och låååångt in på hösten! 

Körsbärsträden är nästan helt avlövade, syrénerna har kvar sina blad.

Utan solstrålar mot träden är det inte ens en tiondel så vackert. Och ringblommorna matchar kastanjen.. Tänker att i veckan  m å s t e  vi klippa ner vindruvorna och röja i växthuset. 

Och uppe i slänten är det lika vackert. Var det i somras jag bad pv att ta ner lönnarna i höst .., tur att han inte hörsasmmade min önskan. Kom nu ihåg Elisabet: aldrig upprepa den önskningen!! Lönnarna och även asparna där längst uppe, måste vara kvar. 

För övrigt har vi Filmstudio just nu och tittar på filmen 71. Det handlar om kravallerna i Belfast 1971 och jag hyrde den på Triart.se - mest för att Thomas skulle få titta på en film med spänning - men detta är nog för våldsamt (läs:gastkramande) för mig. Lite senare: Så blev det också. 

Så här tyckte Aftonbladets recensent.

Söndag ...

På familjechatten kommer bilder från såväl Ekerö, Bunkeflostrand samt Malå. 

Den här visar fina Vickan som ligger hos matte - AP - på soffan och har det skönt. Vickan har sååå len päls, något som Sigge inte begåvats med. 

Detta att stryka med handen över en katt eller hund eller något annat husdjur .., vilken glädje det är. Så avstressande!

Det händer att Sigge sätter sig vid min sida och bara stirr-glor på sin matte och då vet man .., han önskar lite kli-på-huvudet eller under hakan, men absolut inte på magen och helst får jag inte röra tassarna heller, men svansen kan jag draaaa långsamt i och öronen tycker han om att jag pillrar lite i. 

Nu, när inte längre Harry finns, har Sigge övertagit Harrys bästa-plats i ena delen av hörnsoffan. Den är ner-legad, som en liten grop, perfekt för en katt att kura ihop sig i. 

Läser DN (vi har den fredag-söndag). Båda korsorden är avklarade, men söndagens knappt påbörjad. Går igenom dödsannonserna och häpnar över hur olika de är! Vanliga kors är i klar minoritet numera, nej, nu är det allt från liljekonvaljer, gullvivor, blåsippor, tulpaner, vitsippor, rosor, S-rosen .., till en resväska, en uppslagen bok, ett piano, flyttfåglar, solnedgångar, ett trumset, ett flygplan, ett lokomotiv, hjärtan i olika former, en skrivmaskin, en lastbil med kran, en skidåkare nerför en fjällsluttning ., samt ett par som dansar folkdans. Vad vill jag själv ha? Kanske ett öppet fönster som gjort mig glad. 

Bilden tog Maria igårkväll. Om man klickar upp den, ser man stjärnorna. 

Nu strålar solen ute ., pv bygger i uterummet .., och om en knappt en timme blir det lunch hos grannen Birgitta. Nu blir det tankeflykt, apropå Birgitta. Skickade igår bilder till min syster med samma namn; bilder som jag kopierat från Malåsidan och oj, vad det väckte många minnen hos henne! 

Där fanns en kvinna i samhället - Sally Wikström - som var så annorlunda. Hon var flärdfull på ett sätt som inte många andra kvinnor var, i alla fall inte i Malå. 

Så här skriver Birgitta i mejlet: "Ja, jag kommer ihåg Sally som tjusig - hon var inte som andra Malådamer utan var alltids så snygg i håret, välmejkad och när hon satt och sålde biljetter till bion kunde man se hennes händer med långa, fint målade naglar och fingrarna pryddes av vackra guldringar."

Det är sånt jag själv inte alls förknippar med henne, men däremot minns jag att denna Sally ofta åkte eller körde en cabriolet och håret fladdrade i vinden .., bara en sån sak!

Vi mejlpratar också om Tant Alfrida som förestod ett litet bageri eller konditori, det var väl maken Axel som bakade och på malåsidan vittnar många om dom goda bullarna med strösocker ovanpå och kolaremmar som låg i avlånga glasburkar med ett slags lock. Alfridas sondottter hette Gunilla och SOM jag avundades henne. En farmor som hade konditori och föräldrar med kiosk och barservering! Vilken lycka!

Over and out.

Dagens fönster ...

Tänk .., här kommer  fönster från Skellefteå .,  Tranemo .., från Karlstad Västerås och från Porto och vad kom idag, om inte några fönster fångade i Padova i Italien. (Padua på engelska). 

Detta var en av bilderna.

I Padova studerar nämligen Erik - barnbarn till Eva och hennes Ulf - som tänker sig en framtid inom skogsnäringen. 

Kanske var det hans mamma Maja som påminde honom om fönsterna, men det spelar i så fall ingen roll .., jag tycker ändå att det är så rart av honom att ta sig tid! 

Tack du rare Erik!

Lördagmorgon i  landet Halland ...

Lite underligt är det ju ändå, att fastän man är pensionär så känns helgen som "extra-ledighet", men så känns det. Är som alltid först nere och frukostbrickorna är färdiga sedan kvällen innan och bara står och väntar .., ägg kokas .., och en jamande Sigge får mat. 

Läste igårkväll ut Ulf Lundells "Vardagar 2" som jag tycker är den helt klart bästa hittills. (Har läst Vardagar 2 och Vardagar 8 ..) och frånsett när han skriver om musik och olika grupper - det hoppar jag ofta över - tycker jag att han skriver såå bra. Så många reflektioner ., och i den här boken många minnen från hans uppväxt. Nu måste jag försöka stå ut och ta dem i rätt ordning. 

Tittar på Nyhetsmorgon. Elon Musk (vilken pajas!) tycks överlycklig över att få visa sitt stöd till Donald Trump och hoppar och skuttar på scenen och berättar hur fantastisk expresidenten är. I nyhetsstudion står Marcus Oskarsson och tar upp detta med att många tycker att det borde bli fred i Ukraina, men så är det ju detta med .., på vems villkor? Om delar av vårt land skulle ha invaderats/ockuperats av någon stormakt och så tycker övriga länder att "ja, ja, men ni i Sverige vill väl ha fred, då ni kan väl avstå Gotland, Skåne, Blekinge och Halland ....då får ni ju fred?"

Ja, så är det ju. Och som i fallet med Ukraina .., vem står därefter i tur om-utifall-att? Estland, Lettland, Litauen? 

Oj, oj, oj, vilket störtregn som nu kom över oss!! Som på bilden såg det ut igåreftermiddag när vi var inne i Halmstad. 

Klippning stod på agendan för mig och pv köpte virke till uterummet, det som ska bli ett vardagsrum. 

På instagram följer jag några amerikanska frisörer som mest tar hand om lockigt hår och där sägs att balsam är ett otyg för lockar. 

Likafullt använder min frisörska alltid balsam i mitt hår, med påföljd att det blir så glatt, så där så att läsglasögonen halkar av.

Stefan Löfven är gäst i tv-studion. Sympatisk människa, tycker jag. 

Och pv fasar redan nu för vad som komma skall på måndag. Då väntar ett besök hos tandhygienisten. Hu!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som kommer från Västerås: 

"Såg att annannan skickade ett arbetsrum, och då får du väl mitt också (dock inte hemma...)."

/// Anders/Rexxie

Det är minsann inte ofta det - numera - kommer fönster från Västmanland, så tack och bock! säger jag, Elisabet.

Plötsligt får jag ett meddelande från Swedbank ...

Det kommer som ett väldigt oväntat sms och där står att mitt bankkort är spärrat och att ett nytt kort kommer att skickas till mig inom fem dagar. 

Jag fattar INGENTING. 

Kontrollerar för säkerhets skull utgångsdatumet, nej, det ligger ett helt år framåt. Då ringer jag till Swedbanks kundtjänst. Från att ha stått som nummer arton i kön, går det tämligen snabbt att hamna hos en ytterst sympatisk man med omisskännlig dialekt. Han sitter i Umeå. 

Och efter en stunds letande får jag veta att mitt kort har varit utsatt för ett bedrägeriförsök i USA. 

Så kan det alltså gå.

Dagen idag ....

Fredag idag. Lugnt och fridfullt. Sigge som jaaamar och vill ha kokt fisk och blir sur när jag ställer ner fatet med torrfoder. 

"Nä Sigge ., du har fått en omgång kalkonfrikassé redan, det blir ingen fisk förrän ikväll , du får tåla dig!" säger jag.  

Då hoppar han upp på soffan och lägger sig, faktiskt tittar han på tv; vill förstås veta vem som tilldelats årets Fredspris. 

Det blev en japansk organisation  "Nihon Hidankyo - för dess arbete för en kärnvapenfri värld" - och Svenska Freds representant i SVT:s studio hade inte långt till tårarna, av glädje, alltså. 

Från fredspriset till fågelmatning. 

När vi senast var på K-rauta köpte jag en ny fröbehållare. Den visade sig ha på gränsen till för små hål, så pv har vidgat några av dem, så nu blir det nog lite enklare för alla bevingade besökare - nötväckor, blåmesar, talgoxar och pilfinkar - att norpa sig solrosfrön. En ekorre har också varit där och jag har även rengjort fågelbadet och fyllt på med nytt vatten. Något bad i egentlig bemärkelse är det inte; allra mest ser jag fåglarna dricka vatten därifrån. 

För övrigt? 

Ringer dagligen till min äldsta syster och hon låter så glad var gång. "Tack som ringde, det är så roligt ..!" säger hon och alldeles varm i hjärtat blir jag. Jag tycker så oändligt mycket om henne, men det är så många ... "men". Detta att åldras är inte alldeles enkelt. Så många minnen som dyker upp från mammas tid i Ystad, sånt som jag paketerat och lagt i små fack i hjärnans arkiv. Nu tjoppar dom upp, dom där minnena. Och även oron. 

Ungefär så här ser det ut även idag, men solen tackade nyss för sig. 

Vi har suttit och bläddrat i nästa veckas reklamblad, ja, precis ., det är sådant som pensionärer kan ägna sig åt. Kaffe är på extrapris (om man nu kan kalla det extrapris, allt är som bekant relativt), 2 pkt Arvid Nordquists kaffe för 89:- .., perfekt, då blir det fyra paket för vår del, att fylla på förrådet. Bregott 500 gram ska också inhandlas. 

För övrigt hittade vi absolut ingenting. 

Och på tal om pensionärer .., vid ett besök på återvinningen i Haverdal, träffade jag i förrgår en av kunderna; en man som under lång tid behandlades för cancer i käken och han bar då som en slags ansiktsmask och jag tänkte att oj, ska han verkligen klara av detta ..? 

Det gjorde han! 

"Saknar du jobbet i affären ..?" frågade mannen och jag sa att nej, det gör jag inte, jo, lite ibland .., eller kanske mest att jag saknar kunderna, men den här känslan av att själv styra sin dag ., den är obeskrivlig! Mannen, som tidigare arbetat som rektor, menade att  j u s t  så  var det. Är det. Och helt  ärligt upplever jag själv den känslan dagligen.

Igårkväll ringde femåringen. 

Han låg då i sin säng och ville att jag skulle ta den där "ramsan" igen. Jag frågade om han var ensam, nä, pappa låg också intill och då kändes det aningen pinsamt att be en bön, så jag liksom snubblade på orden, men tog med detta att han inte skulle ha några mardrömmar och att alla i släkten skulle få vara friska och lite sånt. Ja, jag tog även med Sigge, farfar och Karins två hundar Lykke och Mila, faster Marias Charlie och Steven och Anna och Mickes två katter - Paddan och Vickan och inte att förglömma hästen Tristan, ja, Harry fick också vara med, var han nu håller hus.

Kvällen innan hade jag frågat hans mamma om allt detta var okej? Jodå, det var det. 

Så är det här i landet Halland. I alla fall just här.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan och som tidigare i veckan tömde augusti- och septemberhåvarna, ja, med fönster, alltså!

"Du fattades fönster såg jag. Utsikten från mitt arbetsrum hemma, nu när hösten har kommit med regn."

Stort tack! säger jag.

Kanske från Karlsborg ....

Körde ner till Ugglarps Grönt idag (kanske 5 km från oss) för att köpa deras underbara morötter och lika ljuvliga broccoli. Några äpplen av sorten Ester, Aroma, Rubinola och även någon okänd sort, fick också följa med hem. Lagom små. 

På parkeringen stod en buss från Karlsborg och där inne sågs chauffören koppla av, allt medan resenärerna stod utomhus och lyssnade till grundaren av Ugglarps Grönt - Mikael Jidenholm - som berättade om företagets filosofi och säkert mycket mer än så. (Vill ni se hur sagolikt vacker butiken är, kan ni klicka på den  här länken. Lägg märke till broccolin!!)

Såväl morötter som delar av broccolin användes till dagens middag som blev kålpudding, gjord för någon tid sedan och som bara värmdes upp. Så underbart gott!

Ett ytterst aktuellt extra-fönster! 

Det kom susande från Skellefteå och ellem, alldeles nyss, så här lagom till 11-kaffet. Hon har således bytt till vinterdäck idag, torsdag. Och nästan exakt samtidigt kom en liknande bild från den äldsta, som själv lämnat in sina sommardäck på Malå Gummiverkstad och i dess ställe fått på vinterdäcken. 

Så kan det vara norröver.

En torsdag i oktober ...

Igår såg det ut så här .., ett så fint ljus via vardagsrumsfönstret. Regnstänk på rutan, men eftermiddagssol.

Idag hällregn. 

Tänker på människor i Florida och vad som kan vänta dem; det känns som om Domedagen är på ingång, eller rättare sagt, det är väl vad jag skulle känna om bodde i Tampa, Florida.

Till morgonens tv-nyheter pratar vi om mejlet som kom till oss alla här i området .., ett mejl där vi fick veta att någon placerat euromynt vid ytterdörrar i området. 

Högst troligt är det väl för att kolla om det är riskfritt att göra inbrott. Ligger myntet kvar .., ingen hemma. 

På facebook läser jag om oroliga villaägare i såväl Harplinge som Steninge. En skåpbil parkerar länge på olika gårdsinfarter och backar raskt ut när ägaren eller grannen visar sig. Senare på kvällen tar pv en promenad runt här på vår del av världen. Inga mynt syns till. Allt är lugnt.  

Inspirerad av förra söndagens konsert bestämde jag mig för att ta tag i den biten .., att oftare söka mig till det som gör en lycklig. Eller i alla fall .., nånting som förgyller tillvaron, särskilt när det nu blir mörkt och dagarna känns korta. På Instagram upptäcker jag en annons om julkonsert med Halmstad Brass (söndag 15:e december) och då slår jag till, köper två biljetter och säger till pv att den ena får han som julklapp av mig. 

Och kan man tänka sig .., fredagen den 20:e december är det "Sjung in julen" i Nicolai-kyrkan, två föreställningar, kl. 16.00 och kl. 18.30. Det ska jag också skriva in i kalendern! Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilderna, men det får väl ändå räknas som reklam detta och då kanske man blir förlåten. (Sjung julens sånger och psalmer tillsammans med S:t Nikolai Vocalis och Halmstad Brass. Madeleine Barringer, sångsolist. Anders Wilhelmsson, orgel. Dirigenter Mikael Johansson, Eva Aronson och Per Henrik Johansson.)

Som om nu inte detta vore tillräckligt, så har den äldsta berättat att hon - den 1:a december - bjuder oss på julkonsert i Malå kyrka och då är det detta som gäller. 

Förvånades storligen över hur mycket som erbjuds av samlingar med musik, just i Malå! Den enda onsdagen vi är hemma, då i december, finns det något som heter Onsdagssången. Halv elva. Jo, men det kan jag också tänka mig att gå på! Det ska nog bli bra det här och sen är det jul med allt vad det innebär och vips, har vi svingat oss in i januari och det nya året! 

Förlåt ..:? Hörde jag någon som nämnde detta att leva i nuet? Ja, just ja! Det hade jag nästan glömt!

Dagens fönster ...

"Läste att du hade ont om fönsterbilder nu. Här kommer i alla fall ett från mig.

Bilden är tagen inne i en av stugorna i hembygdsparken här i Tranemo. Hembygdsföreningen (där jag har blivit medlem) hade invigning av sitt nya museum.

Håll till godo!  

Barbro D."

//Å, ni bloggvänner är ju för rara! Tack Barbro!

En bra dag ... 

Först ett besök på vårdcentralen i Slöinge i akt och mening att kalibrera vår blodtrycksmätare med deras. Jag som har så lågt blodtryck är orolig att vår ska visa fel .., oj, så ledsen jag då hade blivit. Pv, som under en längre tid haft - för honom - ovanligt  h ö g t  tryck, hoppas väl att det ska vara precis tvärtom, det vill säga att vår mätare visar fel och att han egentligen har mycket lägre tryck. Nej, så roligt var det inte. Vår mätare och vårdcentralens stämde överens närapå på pricken. 

Där utanför möter jag ett äldre par - Lisbeth och Håkan - på väg till sin bil. Ett kort möte, som gör mig så innerligt glad .., mannen är ursprungligen från Gällivare och hörde direkt att jag var norrifrån - han trodde Norrbotten - men det är ju okej ändå. Sedan 1963 har han bott i södra delarna av vårt avlånga land, arbetat som officer och kunde för sitt liv inte tänka sig att flytta norröver igen. Vid Gävle gick gränsen. Jag skulle nog - om jag blev ensam - kunna tänka mig att bo i t.ex Jämtland, ja, om jag bara hade vatten inom räckhåll, då menar jag någon sjö, alltså. Men helst vill jag ju bo här eller i Skåne. Hans fru Lisbeth var från Falkenberg.

Här står dom, Lisbeth och Håkan. Tänk, att några minuters småprat kan göra en så glad. Det var väl den där igenkänningen, antar jag, ja, glädjen att möta någon hemifrån - även om det ju var lååångt hemifrån - och för hans del mer än sextio år sedan och för min del trettioett år sedan flytten gick. 

Vägen från Slöinge och hem passerar lilla byn Vastad och där finns något som liknar en sjö, men som pv påstår inte alls fanns där för ett antal år sedan .., men vi kan ju säga en stor vattensamling, där det om vårarna brukar   v i m l a   av sjöfåglar! 

Hur många gånger som helst har jag tänkt stanna och ta några bilder just där, men vägen är smal och slingrig och det är inte enkelt att parkera säkert heller, men nu blev det av! Traskade iväg i det våta gräset .., sandaler är ju väldigt bra att ha på sig såna gånger  - eller inte - men jag kunde i alla fall fånga lite av det jag tycker är så vackert. 

Så hemåt. Kalasade på himmelskt god bulle från Solhaga bageri (ett björnbär fanns på bullen!) och nu är vi hemma och pv ringer runt och jämför olika försäkringar. Han har högtalarfunktionen igång på sin mobil och jag tänkte att så trevlig som mannen på If lät, så hade jag aldrig kunnat säga upp den försäkringen. "För att legitimera dig, tryck 2" .., "Numret verkar inte stämma, knappa in ditt personnumer och avsluta med fyrkant" .., så där låter det. 

Så har dagen varit hittills. Om en halvtimme ska vi skjutsa in grannen till järnvägsstationen i Halmstad, för vidare befordran till Stockholm. En ny fågelfrömatare ska inhandlas, det får vi inte glömma. 

Vaknade natten mot idag och hade lite svårt att somna om. Klockan var kring fyra. Öppnade fönstret och kunde då svagt höra den här fågelns siiiiirliga kvitter, men inte alls så högt som i länken. Men ändå. Helt otroligt, så glad jag blev! 

Så var det.

Dagens fönster ...

Så här skriver ellem som var den som hade fönsterhåven redo: "Man kan skymta fönstren genom "staketet" vid ingången till Eddahallen, där jag var på vattengympa idag måndag. Fina höstfärger i växtligheten." 

//Tack ellem och jag håller med dig .., såå vackra färger! hälsar Elisabet.

Jo, jo .., så kan det gå! 

En mig närstående cyklar i den stad där han bor. Han cyklar, men ska just kolla sin mobiltelefon, då han upptäcker en parkerad svart bil med ett par män i och en av männen, han i passagerarsätet, öppnar dörren på sin sida och slänger helt sonika ut en fylld soppåse, typ sådana som man har hushållssopor i. 

Påsen hamnar på trottoaren och den mig närstående känner hur det "bränner till inombords", så han plockar raskt upp påsen, öppnar dörren på passagerarsidan och säger "hallå, du glömde visst den här?!" 

Då blir soppåse-mannen ifråga väldigt upprörd och tycker att cyklisten ifråga är en dum typ, (kanske t.om jävlig ...), så han kliver ut ur bilen och den mig närstående tänker att "jaha, nu kanske det blir bråk här". Och när den upprörde börjar bli otidig, då tar den mig närstående upp sin id-handling och säger att måhända den upprörde önskar få böter i stället ...? 

Det ville han inte. 

Och bilen med de två upprörda männen - inklusive den medföljande soppåsen -  drog därefter iväg som en avlöning. 

Cyklisten .., den mig närstående, blev för mig gårdagens hjälte.