Dagens fönster och en hurtig baderska ..

När jag idag skulle rensa bland alla mina sms i mobilen, upptäckte jag till min förskräckelse att där låg  minsann två bilder från ellem i Skellefteå och kurade! Alldeles tysta och försynta har dom varit och kände sig kanske helt bortglömda! Men nu .., nu ska dessa komma på plats! 

Den övre bilden visar förmodligen omklädningshytterna (eller kanske bara hytten ...) vid Falkträsket där ellem brukar ägna sig åt vinterbad. Eller vintersim! 

Titta, här simmar hon, den morska ellem!

 

Och här en äldre bild från bloggen .., tror den var från 2022 ..., är det månne ellem som tar sig en simtur i den upphuggna vaken?

Och här är hon i alla fall! Är inte detta en friskus, så säg?

Tack snälla ellem för alla bilder du bidrar med!

Idag ...

Jodå, jag tackade ja till pv:s förfrågan (se bilden till vänster), det var väl mitt på dagen någon gång som han sms:ade. På bilden kämpar han med att vika ihop seglet .. det var på Vindön nära Orust, då båten skulle ligga där över vintern. 

Och Inger i Skellefteå ringde idag och ville bjuda hem oss, då, när vi kommer med bussen (från Umeå) till Skellefteå. Nej, det blir för tajt. Vi stiger upp fyra på morgonen, åker tåg och buss till tiotiden på kvällen och då blir vi hämtade av Maria.

Själv ska Inger läggas in på Umeå lasarett och operera sitt öra veckan därpå, nej, vi får vänta till sommaren kanske. 

Två dopp blev det. Ett kortare och ett lite längre, för det är ju så, att har man ändå doppat sig, så är det enklare nästa gång. 

Vid hamnkranen såg vi Agneta fixa till sin blå vackra segelbåt; förmodligen ska den tas upp på lördag, det är nämligen sista dagen som mastkranen får användas för i år. 

Ska ens båt upp sedan, ja, då får man anlita en kranbil.  

Hennes mast låg redan på land. 

Och vid stenpiren ligger en hel drös med hummertinor. Fram till den sista november är det tillåtet att fånga hummer, som privatperson, alltså. 

Så vackra färger, tycker jag.

I fällan ...

Två möss i fällan igårkväll och två nu på morgonen. Fällorna är placerade bakom spisen och pv har nu köpt något slags skum som exet tipsade om (dom hade en RÅTTA på besök!), för på något vis måste vi ju hitta ingångshålet. Eller hålen. 

Förra veckan såg det ut så här när vi tog Johanssonrundan. Idag är det helgrått och när vi tittade på SMHI:s prognos tio dagar framåt, lyste solen med sin frånvaro. Becksvart ute nu på morgonen. 

Pv som igår vikarierade inne i Halmstad, fick nu på morgonen förfrågan från Plönninge (inte långt från Harplinge), ja, kunde han möjligen komma och hjälpa dem? Första lektionen 8.20. 

Det kunde han. Brått blev det .., han formligen slängde sig på cykeln och gav sig av och det roliga är att i den skolan (mellanstadiet) går Sonjas barnbarn, tvillingarna Alfred och Elliot. Så förvånade dom ska bli när pv dyker upp!

"Ska vi mötas i Skallkroken och ta ett dopp när jag slutat ..?" hojtade han innan ytterdörren stängdes. 

Jag sa att det kan vi göra. Gärna!

Dagens fönster ...

Det var när jag igår stod och stekte köttfärs, paprika, broccoli, och en enda gulbeta i bitar .., och hade lagt i en bit stark chilipeppar - allt i extrastark curry -, jo, det var just då som det plingade till i min mobil. Det visade sig vara några fönsterbilder som kommit susande, alla från Porto och det här var den första. 

När man som "övertecknad" lätt fastnar i detaljer, då kan detta bli som "bingo!" Så mycket att titta på .., kyrktorn, tvätt på tork .., balkonger .., tegeltak .., byggkranar och sol som är på väg upp (eller ner .., nej, jag gissar på upp)! Uppdatering: annannan hälsar att detta visar solnedgången!

Tack annannan! säger jag. 

Efterspel ...

Analyserna av valet står som spön i backen. Dels är där de olika nyhetsprogrammens egna experter (känns som om Marcus Oskarsson håller på att tappa greppet, tycker jag ..), men även andra - Anders Borg, t.ex -. Det var knappt att jag kände igen honom. Herr Borg kom i alla fall med tröstens ord till svenska företagare .., nej, vår svenska export skulle nog inte ta särskilt stor skada av eventuellt kommande tullavgifter.

Å, så less jag är på det ständiga pekandet på olika skärmar .., såväl hos SVT som hos TV4, men nu är det väl ändå överstökat.

Mellan varven (pv gör någon slags yogaövning för att stretcha ut musklerna, ja, på inrådan av läkaren Mikael), lyssnar vi till muskrafs men begriper inte var det kommer ifrån; vi pratar om valet förstås och det visar sig att pv är mest förfärad över en kommande president som säger att klimatförändringarna är en enda stor bluff, plus förstås detta att Ukraina nu kan kastas åt vargarna (läs: Ryssland).

Ja, så där håller det på. Eftermiddag blir till kväll. 

Jag frågar hur skoldagen har varit och pv säger att det var himla trevligt. Tyska och svenska och fina elever. 

Via sms kommer en förfrågan om vi kan ta hand om Lykke - exet och Karins fina hund - och det kan vi, men det blir inte förrän om två veckor och bara en övernattning. 

Och jag har räfsat stora mängder eklöv och lagt dem (löven) i rabatterna. Fortfarande varmt ute. Åtta-tio grader kanske och det förklarar väl att jag kunde räfsa ute i kanske en timmes tid och detta barfota och i sandaler!

I morgon hoppas jag på bad i havet.

Vaknatt ....

 

Halv två natten mot idag, då tackade jag för mig och tog sikte på sängen. Pv, som anmält sig som tillgänglig för vikariat, vågade inte chansa och tur var det, ty i morse hade han förfrågan om att hoppa in i högstadieklasser  på Furulundskolan. Dagens ämnen var svenska och tyska. Oj, när hade han en lektion i tyska senast?

Vaknade vid sextiden och från radion hördes rapporter från USA och det tycks ha blivit precis det man befarade, att nästa president blir Donald Trump. 

Undrar vilken febril aktivitet detta utlöser på olika plan ..? Inom Nato .., hos president Zelensky .., men också: vilket jubel  för Putin och han anhang!

Lyssnade till Carl Bildt igårkväll och han menade att Trumps prat om att få slut på kriget i Ukraina på en dag, det lär han nog upptäcka att det kan bli långt mycket svårare än han tänkt sig, då Putin - enligt Bildts uppfattning - inte alls vill sluta kriga, tvärtom!

Men i sjön Bolmen simmar fiskarna vidare, obrydda om allt som händer här i världen och även om Sigge lagt sig intill mig på soffan och tv:n är påslagen, har hans största bekymmer på morgonen varit att fånga en liten mus som han tagit in, men som kom undan. Det är faktiskt också mitt bekymmer .., vart tog den vägen, den lilla musen? Gömmer den sig här under soffan ..? 

Helt vindstilla ute.

Dagens fönster ...

Så underbara ni ändå är, ni som tittar in här mellan varven och nu och då hittar ett fönster att föreviga och till råga på allt pytsar det vidare hit, till sidan! Bara detta att ni tar er tid! 

I måndags var det Babsan i Roslagen som under en promenad upptäckte det här vackra verandafönstret och skickade det vidare!

Tack! säger jag än en gång.

Tisdag och dags att välja president i USA ...

Bilden: Men kråkorna bryr sig föga i det amerikanska valet; sitter i stället och spanar ut mot stranden till. Trogna hemmafåglar som blir kvar året om. Fåglar som tar vad som bjuds under vinterhalvåret. Här kan ni lyssna till den annorlunda kråkan från Skultorp, söder om Skövde.

Och vi orkade inte med all tv-sändning om valet, utan tog en sväng till biblioteket i Harplinge där jag återlämnade några böcker, därefter till affären (Johanna - denna pärla - visade sig vara i charken, så roligt .., hon som alltid är i kassan annars!) och slutligen till Skallkroken där pv skulle göra det sista och lägga på presenning nr 2. Det gick bra och under tiden tog jag ett dopp i ett hav vars temperatur jag inte kunde utläsa, då den finurligt fastbundna termometern snurrat fast sig i blåsten och nu hängde i ett alldeles för kort snöre. Upptäckte flera brännmaneter modell mindre, men ändå, det blev ett snabbare dopp än vanligt. 

Sen hemåt. 

Hade satt en deg till frukostbullar (grahamsmjöl, lite vetemjöl, linfrö, fullkornshavregryn, jäst, yoghurt/vatten, salt och lite sirap) och detta blev  tio frukostbullar (på en halvliter degspad) och det räcker ju en hel vecka, om jag - som nu - bara äter ett bröd per dag. 

Perfekt.

Den här bilden kom susande till pv idag och tänk, inte visste jag att den berömda ved-genen kan hoppa mellan människor bara så där .., men det har den uppenbarligen gjort! 

Från pv till Anders! 

Från Maria kommer utsikten från sjukstugan i Malå, ja, nu på eftermiddagen. Snön som föll igår och gjorde att världen liknade ett julkort, är som synes ett minne blott. Ni ska se att pv får åka rullskidor när vi kommer till Malå i slutet av november!

Och valet i USA. 

Ser intervjuer i 4:an från olika valstugor där väljare intervjuas. Oj, det var många som tycktes satsa på Trump. Ja, jag har ställt in mig på att det är mycket möjligt att den forne presidenten vinner ännu en gång, det är bara att hålla andan. Hur mycket elände hinner han ställa till på fyra år?

Dagens fönster ...

Från Svaneholm i Skåne kommer dagens fönster (vilken vacker grön färg ...!) och det var hedgrenskan i Trelleborg som höll i håven. 

Tack Kerstin! 

// Någon gång när jag arbetade på lilla Fridhems Livs, blev hela personalen bjudna på personalfest just på Svaneholm. 

En större taxi hämtade upp oss efter stängning .., vi fick var sin utflyktskorg med allehanda godsaker inför kvällen (grillat, ostar, bröd, vin/öl, frukt ..) och var sin filt fick vi också att ta hand om. 

Ingen aning hade vi vart vi skulle ta vägen? Jo, det visade sig bli Svaneholms Slott där det då var Rhapsody in Rock med bland annat Carola, Tito Beltran, Robert Wells förstås och många andra. 

Det blev en jättefin kväll där utomhus och jag glömmer den aldrig.

Om minnesrunor ...

Hemtidningen har en avdelning bland familjeannonserna, där man får ta del av minnesord från anhöriga till någon som inte längre är i livet. Så gott som alltid finns ett fotografi av den döde med och det är så intressant det här, tycker jag. 

Ofta när jag ser någon med en viss blick .., eller en slags energi som strålar ut ur bilden, blir jag extra intresserad och klickar mig in och läser om just den människan. Tänk, det slår nästan aldrig fel .., då visar det sig vara någon som kanske vuxit upp fattigt och eländigt bland många syskon, men som lyckats här i livet (eller helt enkelt haft ett spännande liv) och det har varit massor med intressen och så där fortsätter det. 

Idag stannade jag till vid bilden av en till synes glad man med just sån blick. Han hade arbetat på hemtidningen, mest troligt i styrelsen. 

Barnen stod som undertecknare av texten och ett stycke fick mig verkligen att le. Så här löd det: "Sina sista år tillbringade han och mamma på Höjdens vård- och omsorgsboende, där de månade om varandra och snabbt blev kända bland personalen för sin goda aptit. Utöver aptiten satt även gamla takter från ett helt arbetsliv på Norran i; pappa försökte vid flertalet tillfällen ha "styrelsemöten" med andra boende men lyckades till sin frustration aldrig klubba igenom några beslut!"

S o m  jag log! Detta var nog en man som alltid tagit sitt värv på stort allvar och dessutom hade barn  utrustade med humor och stor värme, så där så man för sitt inre kunde se leendet (jo, av just värme) hos den som författade texten. Det kanske inte är minnesord som man skulle hitta i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet, men att jag fann dem hemmavid förvånar mig inte det minsta. 

Och jag kom osökt att tänka på mamma som - trots svår demens - gick omkring på boendet och tog pulsen på andra i samma sits eller gick in i något rum där någon var sjuk .., kände på pannan och kom med någon diagnos som till personalens förvåning visade sig stämma. Att mannen i sängen behövde tapppas på urin, bland annat.

Inga minnesord, men väl en underbar dödsannons, till mig tillsänd av en lika underbar människa, nämligen bettan i Lund.

Återbördade .... 

 

Vill ni se en tjusig katt som vet sitt värde ...? Ja, i så fall kan ni titta till vänster  .., där  är hon kattmadamen Vickan, (eller Drottning Vickan som matte tillagt) och jag har nog aldrig träffat en katt med så len päls. Och titta bara på tassarna!

 (AP tog bilden).

Ja, återbördade är vi nu till landet Halland. Ställde igårkväll mobillarmet på halv sex och då blev det bara kaffe och en macka och packa ihop våra pinaler, krama om pojkarna och sonen (mamman som kom hem vid halv fyra låg fortfarande och sov) och så iväg. 

I vardagsrumsfönstret stod minstingen och vinkade och vinkade och det vinkades tillbaka och så vips, var vi på väg. 

Turtlan som frågade hur ofta det jobbades helg: den ena arbetar varannan och den andre var tredje helg.

Bilden visar E6:an norrut. 

Vintertid raljerar s.k. norrlänningar ofta över hur eländigt ställt det är med bilförare i södra Sverige i allmänhet och kanske bland skåningar i synnerhet och jag tänker då att det går inte att jämföra .., under de trettio år jag har bott i Skåne och Halland, har intensiteten i trafiken ökat något så vansinnigt, framför allt den tunga trafiken. Polska, litauiska, nederländska långtradare och så förstås Frode Laursens åkeri. Frode Laursen .., hette inte en av huvudpersonerna i danska serien Matador just så? Han var fästman till en av hembiträdena.

Att det blev totalstopp i Småland i vintras (på 2-1-vägen när snön vräkte ner), förvånade mig inte ett dugg. Trafiken matas på hela tiden och är det stopp längst fram, fylls det såklart på i raketfart. Så här såg det ut på morgonen med kilometerlånga rader av billysen (ja, även bilarna ,-) på väg söderut och från början var det precis tvärtom; otaliga bilar på väg mot Helsingborg  eller kanske mot avfarten till Stockholm?  Det är för mig ett större mirakel att det inte sker dödsolyckor dagligen på E6:an. 

Men oj, så vackert när jag tittade ut mot öster och solen var på väg upp över fälten! Och jag tänkte att vilken ynnest att ha tre landskap att älska; Skåne, Lappland och Halland! Alla olika på sitt sätt. 

Kom fram till vårdcentralen i Getinge en kvart innan det var dags för läkarbesöket för pv:s del. 

I nästan en hel timme väntade jag i bilen, men hann då lyssna till en behaglig programledare i Ring P1, nämligen Nicke Nordmark. 

Läkarbesöket gick bra, men det märks att utförslöpan har tagit sin början. Mera piller, även till den hurtige pv. 

EKG:et visade inga som helst problem och den ömmande höften trodde läkaren berodde på ischiasnerven. 

Bilden t.v. visar små, dinglande två-årsben. Igårkväll sjöng vi en hel drös med barnsånger tillsammans med honom (den äldre tycker sånt är omåttligt pinsamt, det tyckte jag med i samma ålder) och det är ju obegripligt tycker pv, att en så liten krabat kan vara tonsäker! Jag hade tagit med mig min lilla bärbara högtalare och då blev det ju ännu roligare .., ganska hög volym .., och det behövdes bara en halv sekund av en låt, så log han och sa vilken sång det var. 

Nu är det allså måndag mitt på dagen. Intresseföreningen kan notera att jag just idag inlett julsångs-spelandet .., i skrivande stund sjunger Jessica Anderssom att hon drömmer om en jul hemma. Ja, så kan det vara. Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

.. fångades för två veckor sedan, då, när eken ännu hade koll på sina löv. 

Idag, den 4:e november, är det inte många kvar.

Söndagförmiddag ...

Har som alltid svårt att somna när jag är på bortaplan. Vaknar inte förrän den sista kommer hem och jag hör bilens back-pip .., då är det godnatt, eller mer som godmorgon. 

Några timmar senare hör jag Viggo ligga och sjunga om lilla snigel akta dig, akta dig ..,  och det är björnen sover och andra sånger. Pv sover gott. 

När klockan är 06.00 lämnar jag sängen och sedan dess har det varit full fart. 

Nu har pv tagit den yngste i vagnen och givit sig ut på "somna-nu-promenad". Det brukar ta tio minuter så är det tyst i vagnen.

Själv tittar jag på fyrans nyheter, allt medan femåringen pärlar. 

I sovrummet ligger föräldrarna och vilar ut. 

Om sex timmar är det dags för dem att ge sig av för jobb igen. 

Tack och lov att jag var kassörska.

Dagens fönster ...

"Hos en konstnär i närheten ...", skriver avsändaren som är annannan i Porto.

//Tack! säger jag. Och nog blir man väl ändå lite gladare om man passerar förbi här och tänk, så mycket att vila ögonen på!

Kväller i Skåne ... 

Klockan är snart 23.00 och frånsett de båda föräldrarna - vilka båda arbetar nattpass - är jag den enda som är vaken i huset. 

Sonen loog när han sade hejdå. "Ja, mamma .., du är väl som vanligt vaken när  man kommer hem och ligger där och lyssnar till USA-podden eller något annat program ...?" sa han. 

Nerresan gick bra. Först en sväng förbi pv:s bror Ulf för att gratulera honom en dag i förskott. 

Det var på dagen 3 månader sedan nu, som han drabbades av en stroke och det är fortfarande kämpigt, även om det går framåt. 

Värst är dubbelseendet och yrseln (det ena ger väl det andra), men nu går han - om än rejält vingligt - utan stöd, men är fortfarande såå trött. 

Hade promenerat 2.5 km idag och kanske var det därför han var så slut på? Förstår inte hur han vågar ge sig ut i skogen ensam .., men han vill väl till varje pris känna att han klarar sig själv.

Vi hann knappt installera oss i Bunkeflo, så tackade A och M för sig. Vi har tittat på Bamse och Bluey och Alfons Åberg .., det har pärlats, tittat i det stora albumet och sist av allt har jag fått berätta om halva eller hela släkten och vidare än så, då först, sommnade båda gossarna. 

Nu är här så tyst och stilla. 

Underbart vackert på nerresan .., vacker grön höstsådd på ömse sidor av E6:an och blå himmel och tolv grader varmt! 

Ser ni den lilla gröna kroken som Viggo håller i? Tänk, den följde med i ett dinousariepaket för två år sedan och dinousarien må ha varit hur fin som helst, men den här kroken har inte bara hållit - den är av tunn plast - den har dessutom varit till sån glädje! 

Ps. Läste nyss i tidningen att Per-Inge och Margareta, paret som varit försvunna, nu är upphittade. De hade tydligen ramlat nerför en brant eller mer som ett stup. Skönt för anhöriga i alla fall, detta att veta vad som hänt. Hoppas att det inte är något brott bakom det hela. Ds.

Dagens fönster ...

Hela fönstret den här gången .., inte bara en liten pjutt. 

Fångades i Rataryd i Småland och det var jag själv som höll i håven.

 På Spåret ...

Tycker jag om Anders Tegnell? Ja! 

Kommer ihåg hur vi satt framför tv:n och lyssnade till dagliga sändningar från Folkhälsmyndigheten och det var diagram och siffror och en hel del ångest, men jag tyckte alltid att han kändes trygg och pålitlig.

Fredagmorgon i landet Halland ...

Nej, så här blå är inte himlen precis nu, men det var den för elva år sedan den första november. Och det blåste lika mycket. Men tänk .., det är plus 13 den första november och mellan Malå och Stensjö skiljer det i skrivande stund tjugoen grader! (Dock ingen snö att tala om).

Hade svårt att komma till ro och sova natten mot idag, men gjorde som vanligt .., hittade något att lyssna till. Vetenskapspoddens avsnitt om minnet visade sig vara rätt intressant och passar ju dessutom perfekt, då På Spårets första avsnitt för säsongen inleds just ikväll. Tävlande är Ebba Kleberg von Sydow/Anders Tegnell, samt Peter och Hector Apelgren. (Jag gissar att det sistnämnda paret vinner).

Igårkväll råkade jag hamna i ett tretton minuter kort program med titeln "Röster från Asien". Det var människor i olika åldrar och från olika länder vilka fick vittna om sina hjärtefrågor och jag rördes sååå och tänkte att vi människor så ofta bär på precis liknande drömmar och förhoppningar.

Bilden: Fina Harry, när han ännu var pigg och kry och inte blivit grå om nosen. 

Det blev en strulig dag igår, mest för att jag åkte iväg från Skallkroken (där pv lämnades) UTAN att få med mig bilnyckeln vilken befann sig i pv:s jackficka. Det är inga problem att köra iväg, men när man väl har parkerat bilen och ska köra igen, då är det njet. På displayen står då att bilen inte har någon kontakt med sin smart key. Och så var det ju. 

Så där stod jag på Lantmännens parkering i Harplinge och visste inte hur jag skulle göra? Ringde friherrinnan, nej, hon var på väg till Falkenberg och grannen Annelie satt i jobbmöte. Pv:s kusin Maria blev min räddning; hon bor i Harplinge och skjutsade mig till Skallkroken för att hämta nyckeln. 

När jag sedan återvände för att plocka upp pv, upptäckte jag båtgrannarna Björn och Kerstin med deras vita spets Max. Max är tolv år och har varit krasslig den senaste tiden, men oj .., nu var det som att se en gammal, gammal man som knappt orkade gå! Efter en stund lyfte Björn upp Max och bar honom till bilen. Han bar honom som man bär ett litet barn och jag tänkte .., oj, oj, oj .., det här ser inte bra ut.

"Det kan vara sista dagen tillsammans med honom ...", berättade pv som pratat med Max husse och matte.

Bilden är från Instagram där jag då, någon gång i augusti, berättade om Max och att jag - genast när jag såg honom - tyckte att han hade blivit tunnare och lite annorlunda, men Pv hade inte lagt märke till något särskilt. 

Vi får se hur det går. 

Två år innan pElle tackade för sig, såg det ut så här. Under bilden hade jag skrivit " ..., mest ligger han och sover och är väl inne på sluttampen". 

Ja, så är det med våra husdjur. Så mycket glädje och så mycket bedrövelse, men allra, allra mest är det  g l ä d j e.

För övrigt? I morgon bär det av till Bunkeflo igen, men på vägen dit, ska vi svänga förbi pv:s bror Ulf och lämna lever som pv stekt (med sås till, han gör den underbart god!), då Ulf fyller år på söndag och för en tid sedan sade han sig längta såå efter just lever, när pv en dag berättade om vad han gjort till middag. 

Over and out.

Dagens fönster ...

"Ett litet fönster kommer här. En liten nötväcka tittar in. Börjat mata fåglarna nu och tänk, vad mysigt det är."

Vem skriver så? 

Jo, Babsan i Roslagen! Kanske tycker den lilla nötväckan att frukosten är försenad ...? 

Tack för bilden! säger jag.

Malå idag ...

Klockan är halv 11 ungefär när den äldsta tar bilen hem och därefter går på sedvanlig runda med hundarna. 

"På lunchen blir det Kärleksstigen ..." säger hon och tar en bild som kommer susande och landar i min mobil. 

Frost på marken, ser jag.  Ingen is ännu, nej, det är klart, det har inte varit många minusgrader i oktober. 

Så här nära hade vi till vattnet. Bara att gå nerför slänten.

Om exakt fyra veckor sitter vi på tåget mot Umeå.

(Och i södra Spanien, råder kaos på grund av enorma regnmängder och människor och djur dras med och drunknar, ja, det är så hemskt så fy sjutton. 

Och jag minns när vi för två månader sedan satt på flygplatsen på Kreta och mitt emot oss satt ett par från Österrike på väg hem till Wien och var så oroliga, ja, då nyheter hemifrån hade nått dem. Då var det översvämningar där och på många andra ställen i Europa ., det är som jorden rämnar, känns det som.)

T ä n k .., vilken förmån och vilken TUR att man råkat födas i ett land där det - än så länge - inte är på det viset.

I uterummet ...

 Nej, riktigt så här såg det inte ut igår när vi hade friherrinnan, A-M och Annelie på middag, men nästan.

Inte enda gång tog jag fram kameran, kanske för att det så snabbt blir mörkt på eftermiddagarna. 

Så trivsamt det var att sitta där tillsammans med kattskötarna, som nu fick träffas mer på riktigt och Annelie berättade att hennes pappa Roland, ja, han hade tyckt så mycket om friherrinnan när hon satt i kassan, ja, att hon var så trevlig.

Det blev tre timmars prat om allt möjligt .., katter och hundar och askan efter dessa våra vänner (den vita pappkartongen med Harrys aska står fortfarande i uterummet), men vi pratade också om det försvunna paret från Mjölby, Per-Inge och Margareta. 

Flera gånger har jag tänkt på hur ovanligt det är att man nämner namnen på den eller de som är försvunna .., men nu har "Per-Inge och Margareta" nästan blivit som nära bekanta, så tycker jag att det känns. Teorierna om vad som hänt dem, funderade vi också på och det var många olika förslag. Någon trodde på att brott låg bakom ..., någon annan att paret gått vilse .., kanske skadat sig .., och människorov kom också upp. Hu, så oroligt för deras anhöriga!

Innan gästerna tackade för sig, hade vi ett litet lotteri - det var såklart Sigges idé - och det var tre olika vinster. 

Förstapriset var en burk syrade grönsaker från Ugglarps grönt + ett julkort med porto att skicka till någon god vän, om man så önskar. Andrapriset var en fänkål som inte var av det vanliga slaget med lååång och vacker "vippa" + julkortet med porto och tredjepriset var en knubbig  kålrabbi + julkortet. 

Gästerna fick slå på tärning och så avgjordes det hela. Friherrinnan vann burken med syrade grönsaker (hade hon aldrig smakat tidigare), Annelie fänkålsståndet och Ann-Mari kålrabbin (perfekt, hon som är finska älskar kål!). Tyvärr kunde inte Sigge dela ut priserna, han hade annat för sig. Redan i helgen är det dags för fänkålsvinnaren att ta sig an Sigge. Förmiddag och kväll får han mat och tillsyn. Och när vi åker till Malå, tar friherrinnan vid.

Maten? Grillad fläskytterfilé i skivor .., potatisgratäng för den som så önskade, men även en form med ugnsrostade grönsaker (potatis, morötter, palsternacka och gulbetor), jo, men det blev nog bra. Pv skötte grillandet med den äran. 

Så var den kvällen.

Dagens fönster ...

I Småland, inte långt från vårt lands tolfte största sjö - nämligen Bolmen - fick jag titta in i det som en gång varit en ladugård, men nu liknar någon slags sågverk, modell mindre. Där inne får pv:s storebror fullt utlopp för sin vurm (läs: besatthet) för ved, något som vi alla antar är genetiskt och förmodligen härstammar från någon idog smålänning långt tillbaka i tiden. 

En mig närstående har exakt likadana ved-gener.

Det var i sjön Bolmen som pv lärde sig det här med segling  Intressant läsning om Bolmen finns här. Sååå mycket som jag inte hade en susning om! 

Dags att .... 

Onsdag - denna min favoritdag - och i eftermiddag blir det middag här hos oss för friherrinnan, A-M och grannen Annelie. Det är Sigge som har bjudit in, ja, som tack för att de är så snälla och tittar till honom och ger honom god mat när vi inte är hemma. Nu blir det till att städa lite extra i uterummet (som värms upp) och tänka efter en extra gång, så där så allt finns till middagen.

Det blåser rejält ute .., nu tappar nog eken de allra sista löven ..., de som fram tills nu dinglat i en skör tråd .., och sommarhusgrannen Sara kom från Täby i förrgår och Eckes son Anders som bor i Lund, arbetar tydligen härifrån några dagar, vilket är ljuvligt, då lyser det i två hus här intill! 

Bilden en visar en affisch/poster (vad är egentligen skillnaden ...?) som jag inhandlade på Ljungbergmuseet i lördags som var. Å, som jag älskar den! Den är inte så stor, jag måste bara hitta rätt ram. Originalet målades av Sven Ljungberg 1965.

Dagens fönster ...

"Antikvariatet vid järnvägen i Vila Paria de Âncoa skyltar så här!" skriver annannan. 

Så läckert! skriver jag, men tänker att den som har knäproteser och inte kan sitta med böjda knän, eller än värre, ha knäna mot underlaget, den får nog ha en "grep" med sig, för att mer noggrannt kunna kolla på vad som bjuds. 

Tack! säger jag till fönsterfångerskan och här finns en länk just till den staden, för övrigt belägen norr om Porto och alldels vid havet.

Har ni inte sett det ...

.... så rekommenderar jag verkligen ett besök hos Tony i Tranemo, som i sitt inlägg berättar om en sån fin och vacker tradition.

Tisdagförmiddag ...

Klimatförändringar, kärnvapenkrig och nya tv-serien "Din guide till jordens undergång" .., var precis vad jag hörde nu från Ted Wigren i SVT-studion. 

Och så precis en vecka kvar till det amerikanska valet. Ja, hjälp. 

Lyckligt ovetande om detta elände bökade grisarna i Ullarp i lervällingen. Jag räknade till tio, kanske elva grisar .., måhända kan man kalla dem för lyckliga grisar, men om jag fattade det rätt, blir det slut på det roliga den här veckan. Då vankas nämligen slakt. 

Eftersom jag - egentligen - inte på något vis kan rättfärdiga detta att vi äter kött från djur, tröstar jag mig med att under våren och sommaren har i alla fall dessa grisar haft det bra. 

Gårdagens kalas blev verkligen en trivsam historia.

Kanske var vi sexton gäster; de flesta för detta kollegor till Britt och Ecke, men där var även grannar och en kvinna berättade att hon minsann hade haft Britt som lärare i skolan! 

Och så var det förstås vi som bor på Ejdervägen, samt Ecke och Britts två söner. Den yngre av dem tog emot gästerna och bjöd på bubbel och sedan följde den godaste smörgåstårta jag någonsin smakat och på slutet även vanlig tårta. Nej, vi var inte direkt hungriga när vi efter tre timmar åkte hemåt. 

Mycket prat blev det. Intill mig i soffan satt en f.d. lärare i matematik och fysik, född i Blekinge, lång och slank. Han berättade om en by-pass-operation där de inbytta kärlen - till hans förskräckelse - nu börjat skrumpna och vid åttiosju års ålder, ja, då räknade han inte med att få något fler byte. 

"Nej, nu är jag för gammnal, det är liksom bara att kämpa på och ta det hela dag för dag", menade han.

Det pratades också om resor, då han och hustrun snart skulle semestra i Spanien ..., men det blev också surr om det amerikanska valet, om arv och miljö, ja, det surrades på friskt. Trivsamma människor var det. 

Idag ska jag leka skomakare och försöka sy igen det lilla - men ack, så synliga hålet - på min högra sko. Längst framme till vänster är hålet. 

Och nu hade det varit jättebra med hjälp från tråd-påträdaren Elliot, han som bistod sin farmor i nöd, då, när jag kämpade med att få sytråden in i nålsögat, utan resultat. 

Bilden uppe till höger har inget med det hela att göra, men jag skulle fylla i collaget och ja, den rutan var tom och så fick det bli så där. 

Bilden togs när jag besökte arbetsterapeuten efter den olycksaliga vurpan på altanen. Det var när jag tappade den stora, tunga terrakottakrukan och fick en krånglig fraktur på vänster handled.  

För övrigt? Pv tänker sig idag ett besök i hamnen för att ordna nåt med båten .., Edvin ska hämtas från förskolan (nej, det visar sig att han är febrig och hemma från förskolan) och så är det ju körövning. För övrigt tränas det på julens sånger. Själv hoppas jag på ett dopp i havet, ett besök på Harplinge bibliotek och lite annat. 

Ps. I snart sagt varenda nyhetssändning hos SVT, såväl igår som hittills idag, har vi fått veta att tullen räknat fel på antalet upphittade handgranater. Tack SVT, nu vet vi det! Ds.

Dagens fönster ...

"En måne ovanför Försäkringskassans fönster ...", skriver avsändaren som är Rexxie. 

Tack och vilken tur att du tittade upp och ut! hälsar bloggmadamen.

Ny vecka och kalas på gång ...

Måndag känns som en bra dag. Inget arbete för pv:s del - ja, han hade inte anmält sig som tillgänglig heller - och så är det ju förresten läslov i veckan. Och så är vi just idag bjudna på 95-årskalas till Britt och Ecke. 

Det är den förstnämnda, denna underbara Britt, som har födelsedag. 

Hennes handstil och recept på lax med grönsaker, syns uppe till höger. 

Hurra, hurra, hurra för Britt idag!

 

I mitt bildarkiv finns hur många bilder som helst av Britt. 

Och aldrig glömmer jag det hon läste upp när jag själv hade födelsedag i vintras. Det brevet inleddes så här och som jag looooog. Från juli 2010 var det tydligen slut på det stillsamma livet i Stensjö. 

Från Britt får man inte bara roliga och värmande  rader, nej, det kan komma ett bokmärke till jul och ett till påsk, målat i akvarell av henne själv.  

Och snäll med Harry var hon alltid, då, när han ännu lullade omkring här hemma. Till jul fick han ett eget brev med en skiva rökt korv - eller ännu bättre - en skiva julskinka!! Alldeles som galen av glädje blev han när jag visade honom kuvertet .., han förstod nog vem som var avsändare.

Dagens fönster ...

... fångades i det där nästan 250 år gamla huset, det som pv:s storebror och hans fru köpte för en tid sedan. 

Inne på punschverandan bodde för tillfället katten Suna, mest för att vänja sig vid den nya tillvaron. 

Suna är två år äldre än Sigge, nämligen sjutton år och påminner mycket om min pElle när han levde, men har mycket lenare päls.

En slags resumé ...

En halv dag i landet Småland. Det är nog mest alla oändliga vackra boklöv som fastnat i mitt minne.

Söndag ...

Bilden från gårdagens besök hos pv:s äldre bror och deras nyligen inköpta skogsfastighet några mil utanför Ljungby. Hunden heter Malva och har den lenaste päls jag varit med om och jag har - det är verkligen sant - varit med om många hundar. Detta var köket. Älskar järnspisen och skulle gärna ha en. Tillverkad i Norrahammar, som jag alltid trodde hette Norahammar, inte norra. 

Precis som vi befarade blev pv dålig efter dubbelvaccinationen igår förmiddag. Redan på väg hem från Småland började han känna sig febrig och därefter gick det utför. Natten hade varit mindre trevlig och i morse var han STEKHET och kände sig förfärligt risig. Nu är han på bättringsvägen. 

Själv blev jag hes och raspig och fick ont i magen, men det känns ändå någorlunda. Nåja, jag tänker inte avstå från vaccin även om det blir biverkningar. Det här var vår 7:e spruta. I den lilla vårdcentralens väntrum satt flera kunder från affären och det var så vansinnigt roligt att småprata med dem! Rara sjuksköterskor var det också. 

Här står han, den äldste i Göranssons syskonskara. 

Och ved hade han sågat och plockat in, med datumlappar så han skulle ha koll på vilken ved som var torrast.

För övrigt kan meddelas att det ösregnar ute .., tomten är översållad av eklöv ..., och Sigge ligger uppe i korgstolen och sover. 

"Ambulansen" på kanal 7. Det  hela spelades in under pandemin i England och en sak är säker, det måste ha varit betydligt värre där. Inga ambulanser att skicka .., inga platser på sjukhusen .., trångbott och eländigt. 

S o m  jag beundrar ambulanspersonalen!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren: 

"Hej!

Håven har håvat in vårt avlånga fönster på övervåningen.

Tänkte att det ska få flyga iväg till landet Halland en lördag eftermiddag som ett litet bidrag.

Hälsningar från Turtlan / Annica."

// Så härligt med ett avlångt fönster! Och snyggt! Tack Annica!