lördag 25 januari 2025

Dagens fönster ...



Här kommer ännu ett reprisfönster från 2016 och den som lät oss ta del av det här - i alla fall i mina ögon - så otroligt vackra fönstret med spetsgardiner, det var hon vars blogg bar titeln Benved.

Är det skifferplattor till vänster om dörren, tro?

fredag 24 januari 2025

Sånt jag inte förstår ...


Sett på nätet. 

Och jag tänker att ett varv med strykjärnet inte hade varit så dumt, ja, innan varan läggs ut till försäljning. 








Samma sak här.

Dagens fönster ...



... kom susande till min dator den 24:e januari 2016 och den som tog bilden var sonen, Anders.

Fredag i ett gråregnigt Halland ...

Går tillbaka till 2016 och dagens datum och läser då att vi båda ligger däckade i nästan 39 graders feber .., och tänka sig, att även idag den 24:e januari, ligger åtminstone pv under täcket. 

Jag läser också att jag har våldsam ångest för att ringa till jobbet och sjukanmäla mig, att jag har suttit i nästan en timmes tid och tagit  s a t s. Man kan fråga sig varför? 

Inte rår man för att man blir sjuk, men kanske var det tanken på att det ställer till det .., att någon annan - som kanske längtat efter en ledig dag - då skulle ringas in. 

Nåväl. Måtte nu i alla fall pv bli frisk innan han på måndag, ska ta tåget norrut. 

Vi gick till sängs ovanligt tidigt igårkväll och jag låg då och lyssnade till reprisen av P1-förmiddag med Louise Epstein. Det handlade om Polen i allmänhet och kanske Donald Tusk i synnerhet och det var så ..., ja, jag vet att jag är enjängd, men det var sååå intressant! 

Vi fick veta att D.T. var son till en snickare, att hans mor arbetade som sekreterare på ett sjukhus .., att fadern dog när D.T var fjorton år gammal .., det handlade om hans tid som ordförande i EU-rådet och att han springer 1 mil om dagen .., har arbetat som fasadklättrare, att han som nybliven ordförande i Europarådet talade urdålig engelska, men i en intervju meddelade att han skulle "polish my english", vilket han ju onekligen har gjort.

Och jag kände en sån oerhörd lättnad när Polen tog över ordförandeskapet i EU efter Ungern, dels för att jag tycker att Orban är så inställsam när det gäller Ryssland, men också för att jag tycker att Donald Tusk känns som en klok människa. Här en länk till programmet. 

För övrigt ..? Pv har kommit ner ., det brinner en eld i kaminen .., och på bordet står ett tänt ljus. Det har sprängts i ett hyreshus i Farsta, hissen fungerar därför inte och där bor många äldre med rullatorer, vilka nu får svårt att ta sig ut. Fängelse på livstid tycker jag vore ett bra straff för människor som utsätter så många för ren och skär livsfara.

torsdag 23 januari 2025

Dagens fönster ...



... fångades här i det gula huset, ja, det känner ni igen förstås. 

Bilden visades på familjechatten i morse, mest som jämförelse med utsikten från någon annans utsikt. 






Nämligen Marias från hennes sängkammarfönster. Där såg det ut så här nu på morgonen.

Favoriterna ...

Det här är John Carlsson, presentatör av dom lokala nyheterna i Västnytt. Jag blir glad VARJE gång han uppenbarar sig i rutan! Man kan kanske fråga sig varför, men jag vet precis .., han utstrålar en slags värme och önskar oss ofta en trevlig kväll .., ja, han är som lite gammaldags på något vis. 

En kvinnlig meteorolog i tv 4 är också så där trygg och fin, enligt mitt sätt att se det - hon heter Ulrika Elvgren - är dalkulla och hade födelsedag den 19:e januari. (Avdelningen onödigt vetande).

onsdag 22 januari 2025

Dagens fönster ...

... fångades när jag lämnade biblioteket i Söndrum och med mig hade jag den där härliga boken av Sune Jonsson. Vi var bara två besökare där inne och så förstås bibliotekarien i sin fina lilafärgade klänning.

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Vaknar vid 5-tiden, men ligger kvar betydligt längre. Sigge som kurat hos mig flera timmar natten mot idag och var såååå nära att våga krypa under täcket, har gått ner. 

Mobilen ringer. Det är AP som är på väg till jobbet och hon sjunger högt - ungefär som när man fyller år - men nu handlade det om jag är vaken? Jodå. 

Det blir det vanliga småpratet som hon egentligen inte tycker är väsentligt, så plötsligt bryter hon av,  "men mamma, jag tycker inte att vi på familjechatten har pratat tillräckligt om Porromas härliga vinst i helgen!" säger hon och jag ler för mig själv och sen blir det genomgång av vad vi nu tycker om olika reportrar, om Viaplay, saknaden efter Ola Brännholm när han inte är på plats och hur det nu var med de svenska damernas skidor innan jul. Med AP döpratar man liksom inte och väder och vind - eller vad man ätit till middag - är för henne HELT ointressant. Underbart när ens ätteläggar har helt olika personligheter!

När vi sagt hejdå och jag lämnat sängen och gått en trappa ner till pv, berättar jag för pv om biskop Mariann Edgar Budde som inför den nyinstallerade presidenten och andra höjdare ledde en slags predikan/bön där hon bad presidenten att ha "mercy" .., att helt enkelt ha förbarmande över alla de som nu kanske lever i skräck och rädsla för att bli utvisade ur USA .., alla homosexuella, transpersoner och immigranter, ja, alla de som också bär upp det amerikanska samhället .., städare, vårdpersonal, de som arbetar hårt inom jordbruket och så vidare. Här en länk om någon har missat talet. Vilket mod denna Mariann visade! All, all heder till den kvinnan!


Den här onsdagen i januari var det dags för ett besök på frisörsalongen, den som ligger nära Nissan. 

Eftersom den ordinarie frisörskan var sjuk förra gången, hamnade jag då hos hennes kollega, hon som är uppvuxen i Bosnien men har tillbringat de senaste nio åren i vårt land.

Det visade sig att hon hade bra koll på lockarna och jag kände mig väldigt nöjd efteråt. 

Som vanligt var jag på plats en kvart i förväg och satt i soffan och tittade lite på när den manlige frisören klippte en man i 30-årsåldern och oj, så fin han blev i håret! 

Mitt emot mig satt en äldre herre och tittade ner, allt medan han vickade på ena foten i takt med musiken.

Det är nu inte alla människor som begåvats med lång hals (det var tyvärr slut på den varan när det var dags för min skapelse ...), ja, men då kan ni tänka er hur det ser ut när man sitter i frisörstolen med ett svart skynke fäst bakom halsen. Jo, det ser ut som man är helt UTAN hals. Hemskt, är det. 

Vi för en ojämn kamp frisörskan och jag själv .., eller egentligen alla frisörer som jag besökt, ty alla vill dom göra en fin dam av mig (frisyrmässigt) och det går inte. Jag vill inte!

"Vill du ha spray i håret ...?" frågade den rara frisörskan och jag sa att nej, nej, nej, absolut inte! Då log hon. 

Bad henne klippa upp i nacken och det fixade hon. Det är mer än underbart att ha kort hår, även om det händer att jag ångrar mig .., det var ju så behändigt att bara sätta upp håret! Och vad pv tycker bättre om, det vet jag. Det är inte det korta och lockiga.

En sak till. Igårkväll råkade vi fastna framför tv:n och såg då en fantastisk norsk dokumentär vars titel var "Okänt landskap". Filmen är gjord av Silje Evensmo Jacobsen, född 1986 . Det är nästan omöjligt att beskriva hur mycket vi tyckte om den här skimrande guldpärlan till dokumentär!  Här kan man få veta lite mer om hur filmaren Silje (vilket vackert namn!) tänkte när hon tog sig an det här projektet. Filmen finns att se fram till den 18:e februari i år. (Och tänker sig walkaboutSweden att titta, så se till att ha en näsduk till hands ...).

Det var allt för idag.

tisdag 21 januari 2025

Dagens fönster ...


Den första dagen efter valet i USA. Lyssnade till USA-podden såväl igårkväll (somnade) som nu på morgonen. Så intressant! (Ja, hur många gånger skriver jag inte dom två orden ..., jag vet!) 

Tänker fortfarande på Amy Klobuchars tal (som jag tyckte var så bra!) igår vid installationen. Jag tänkte att det kändes mer som om en demokrat hade hållit det talet och det visade sig att så var det ju. Nej, kanske mera så här: jag förundrades över att en republikan höll ett sådant tal! 

Nu vet jag bättre. 

Fönsterbilden visades här på bloggen den 19:e januari 2014 och den som fångat bilden var "Lundafarmor" (som heter Agneta), då på besök i Paris. 

Många öppna fönster ser jag .., men mest av allt: alla "skorstenar"! Mängden av dem slutar aldrig att fascinera mig!

Bilden påminner mig om en målning av Isaac Grünewald, nämligen den här.  (Man får skrolla lite-lite).

I det gula huset finns två såna blad, inropade för en spottstyver på någon auktion. Skruttiga, men jag tycker så mycket om dem. 

Nu är det förmiddag. Pv har inget arbete inbokat, men har tänkt sig ett längre pass på rullskidorna. Gårdagens helt ljuvliga väder har tackat för sig .., nu är det grått och lite regnigt igen. Själv har jag fått förfrågan om ett inhopp i Bunkeflo lördageftermiddag och kväll den 1:a februari. Då är ju pv uppe i Malå och det blir hur bra som helst.

Ännu en bild ...


 ... fångad av Sune Jonsson. Året var 1961 och visar kronotorpare Göte Filipsson med familj. Liksom gårdagens inlägg med den till synes så stolta kvinnan, är detta från boken "Bilder från den stora flyttningen." Jag älskar såna här bilder och jag vet också varför: jo, här finns så mycket att titta på! Så många detaljer! 

Att det är en musikalisk familj råder nog inget tvivel om. Till vänster om ena dörren hänger en fiol, och längst till höger i hörnan står kanske en gitarr i ett fodral och även ett trumset. Måhända är det äldste broderns? 

En spinnrock skymtar i nedre vänstra hörnet och kanske är det frun i huset som vävt fåtöljöverdragen? 

Och kanske (det blir kanske många kanske ....) har hon även gjort vepan på väggen i bakgrunden? En trampsymaskin finns också och en krukväxt som slingrar sig upp mot taket.

Dom inramade fotografierna (eller är det kolorerade foton?) av en flicka och en pojke ..., kan det vara  föräldrarna som småttingar? Mina systrar, födda 1941 och 1944, hade just såna rosetter i håret. 

Nu har jag i alla fall beställt boken "Bilder från den stora flyttningen" från Bokbörsen. Där fanns fem exemplar om jag minns rätt och det dyraste betingade ett pris av 1000 kr, medan min gick på 412 kr och då är frakten inräknad.

Alla dessa bilder har tydligen funnits med på en utställning på Moderna Museet i Stockholm. Visste ni att där finns 140 000 verk av modern och samtida konst och 89 331 av dem är digitala. Vilken skattkammare!

måndag 20 januari 2025

Den nye presidenten ....


Tittar på installationen av Trump och hör honom nu berätta om den gyllene era som väntar USA. 

Allt ska bli bra. Och allt har varit uselt, tycker han, nu när han inte haft befälet. Men vänta bara .., äntligen ska landet få sin forna glans åter! 

Ja, ja, säger vi unisont ..,  storhetsvansinne kan ta sig många uttryck. 

För övrigt tycker jag att Amy Klobuchar  höll ett fantastiskt fint tal ..., och jag minns Trumps yngste son när han var betydligt yngre och tycktes nästan paralyserad av skräck vid den installationen, nu .., är han äldre och tycks tryggare. 

Tänker också att vicepresidentens hustru - Usha Chilukuri Vance - är vacker som en ängel.

Mera ...? Bill Clinton verkar inte må riktigt bra .., han gapar ideligen .., Biden bemöttes med respekt och har klarat sig bra hittills .., och den nyinstallerade presidentens hustru Melania påminde lite om Mary Poppins i sin hatt när hon kom in i den stora salen. 

Och nu ska det borras maximalt efter olja (men i ett reportage för en tid sedan sades det att det går inte att öka så mycket mera just nu ....) och pv förtvivlar där han sitter i sin fåtölj och säger "ja, det blir spiken i kistan det ...", han menar förstås eventuella tankar på miljö och klimat.

Nu berättar Trump om Panamakanalen och ..., snart blir det väl Grönland också och från och med nu ska det endast finnas två kön - så vet vi alla det -. 

Nej, jag tror bestämt att jag ska bjuda pv på ett glas rött Mac Manis och någon ostbit till. I morgon är det körövning för hans del och på onsdag ska jag korta håret ännu ett snäpp. Har man inget annat att göra, ja, då kan man - under Trumps första hundra dagar i sitt nya ämbete - lyssna till TVÅ avsnitt per vecka av USA-podden. Det blir nog  hårt jobb för Ginna Lindberg  och övriga i redaktionen, för att inte tala om Fouad Yocefi och Stefan Åsberg hos SVT!

En ny tid ...

Det är alltså idag det ska hända. Eller ikväll, vår tid. Donald Trump ska installeras som USA:s president. Den forne presidenten, herr Biden, ska nu få ha det lugnt och skönt tillsammans med sin till synes energiska hustru Jill och vad allt detta nya ska bjuda på, det vet väl ingen. En massa oro svävar med största säkerhet bland alla världsledare och inte bara där .., personligen tycker jag att det känns som om vi vore utslängda till vargarna - inte bara vargen -.  

Alla dessa ministrar i Trumps administration, män och kvinnor vilka tycks plockade lite hipp som happ och utan större meriter i respektive område, kan ju få en att fundera över hur detta ens kan ha varit möjligt? Nåja, detta är som att sätta sig på ett tåg och inte vet man destinationen heller. Någon sa att "ja, det är bara att spänna fast bältet!" 

I stället för att gripas av ångest inför den ny-gamle presidenten, kan man ju titta i den underbara boken "Livstycken" med bilder av Sune Jonsson, den som jag lånade på biblioteket i Söndrum.

Så här såg till exempel Elsa Bygdell i Mötingselberg i närheten av Vilhelmina ut .., och året var 1961.

Vilken bild! 

Det vackra draperiet som hänger i dörren .., geväret på väggen .., hennes klänning och hennes sätt att titta stint rakt in i kameran. Och sättet hur hon står.

Nog måste väl detta ha varit en stark kvinna? Skulle hon ha ställt upp i "Hotell romantik"?  

Här kan man se ännu en bild av henne och hennes man. Aha, Elsa Bygdell var alltså född i Dikanäs och bara sex år yngre än min mamma. Två söner fanns i familjen, Roland och Krister. Här finns en bild av dem, sittandes i köket. Är det inte fantastiska bilder ...?

De två senare bilderna som jag länkat till, finns att beskåda i Sune Jonssons bok "Bilder från Den stora flyttningen" som utkom 1964. Den boken finns - ser jag nu - att köpa på Bokbörsen och jag sitter nu här och funderar ..., jo, jag tror att den ska få komma hem hit. Å andra sidan kan jag ju låna den, då sparar jag femhundra kronor. 

Ja, det var några tankar så här i januari. 

(Ett radiotips kommer också, nämligen Söndagsintervjun med Martin Vicklin och den här gången var det dansikonen och koreografen Mats Ek (son till Birgit Gullberg) som intervjuades. Vilken röst den mannen hade och har! Och så skickligt programledaren liksom dyrkade upp denne ..., - i alla fall till en början - tämligen tillknäppte man (tyckte jag, alltså). Vilket program det blev! Så många överraskningar!)

Måndagsfönstret ...



.... speglade sig på den gröna kudden. 

En lite - till hälften vissnad tulpan - fick också vara med på bild.

söndag 19 januari 2025

Söndagkväll ....



Tänk, vad en utflykt från lördag till söndag kan betyda!
Från Halland till Skåne var vi omvälda av tät  DIMMA, men tänk att fågelkvittret var lite annorlunda i Bunkeflo .., lite mer vårlikt.

Vad gjorde vi?
Åt enormt god mat tillagad av Maja, nämligen Jennie Walldéns Nudelwok med kryddig kalkonfärs (men igår blev det kycklingfärs) och detta ska jag verkligen göra här hemma!

Idag på förmiddagen blev det dopp i havet ute på Ribban . Iiiiiiiskallt förstås - plus fyra stod det på nätet - och det är så härligt hur många som kommer gående och har badkläder med sig .., det är olika åldrar och många kvinnor.



Efteråt körde vi till Ulf - pv:s bror som bor ett par mil utanför Malmö - och gladdes åt att hans rehab ändå har gått framåt, eller kanske så här: att hans tillfrisknande har gått framåt. Vi satt kring  köksbordet och pratade om viktigheter .., hur hans stroke i början av augusti har påverkat tillvaron på så många sätt och hela tiden låg hundarna Legolas (enormt stor och lurvig hanhund) och lilla Wilma på golvet nedanför, nej, inte Wilma .., för hon ville hela tiden att jag skulle klappa henne. Sååå fin!

Medan detta skrivs tittar jag nu och då på "Hotell Romantik", mest för att där finns en bekant man från skoltiden. Ja, det är säkerligen hur populärt som helst, men jag tycker mest att det är  p i n s a m t.

Dagens fönster ...


Här kommer ännu ett fönster från Olof Viktors Café och Bageri ute på Österlen. 

Såååå vackert där är!

Tack annannan!

lördag 18 januari 2025

Dagens fönster ...


"Hej!

Alldeles runt hörnet från mitt jobb finns den här butiken.

Tänk så glad jag blev när fick se hur det var pyntat idag utanför och ovanför.

Där inne är det en presentbutik och damfrisör.

Hälsningar Turtlan."

// Tack Turtlan, säger jag. Det ser onekligen nästan vårlikt ut.

fredag 17 januari 2025

Även i Malå ...


 ... plogar någon av kommunes anställda upp vägar på isen. Det gjordes även när vi bodde hemma och även när jag växte upp och där, på isen, gick många och promenerade om dagarna. Eller tog sig fram med spark.

Helt suveränt tycker äldsta dottern, som på isen kan släppa hundarna och där kommer en liten samojedvalp skuttande och leker med Steven mest hela tiden. 

"Det är likadant varje gång .., det är enbart Steven som gäller för andra hundar", förklarar hon som är matte och tog bilden, dvs Maria.

För övrigt? Har som vanligt tittat på På Spåret + en massa skidåkning - med eller utan gevär -  och i morgon blir det landet Skåne. Nästan en månad sedan sist. Ikea ska också hinnas med.

Ajöken, sa fröken.

Fredag ...

Och när pv i princip tänkt att "nä, det blir nog inget jobb idag", plingade det till i mobilen. Sällan har jag sett honom få sån fart i baken! Nu blir det samma skola som tidigare i veckan, den han tyckte var så otroligt fin. Inga uteskor får man ha i lokalerna och hela området Ranagård tycktes - enligt pv - bara ha tjoppat upp från ingenstans! Å andra sidan är vi sällan åt det hållet.


Tio dagar kvar nu tills samme pv ska ta sikte på Malå och förhoppningsvis fina skidspår. Och själv surfar jag runt bland olika hotell i Tallin, om utifall att det blir någon resa någon gång i vår. Vi får väl se. 

Solnedgången - fångad genom bilrutan - fångades i förrgår när vi passerade Steninge.

Dagens fönster ...


Från Anne i Mantorp kom den här bilden, ja, egentligen för att hon tyckte att den påminde lite om tavlan som vi fick av hemifrångrannarna när vi flyttade från Malå. Ja, lite kanske. På tavlan här hemma är det mer som en avlång lada och med rallarros/almöke i förgrunden och i bakgrunden skymtar ett snötäckt fjäll - i alla fall är det snö på toppen -.

Anne berättar att tavlan sitter ovanför hennes dator och att hon är väldigt förtjust i den. Har du köpt den själv, vet du vem konstnären är, eller är det något som gått i arv? undrar jag. Väcker den barndomsminnen hos dig, Anne? Sånt kan man fundera på. Berätta gärna, ja, om du vill och tack snälla som delar med dig av den!

torsdag 16 januari 2025

Efteråt ...

Igår var det födelsedag och nu är man alltså sjuttioett år. Det går förstås det med. Eller: det är ju en enda stor förmån, förstås, detta att få leva vidare. Jag tänker på en svår bilolycka på 70-talet, därefter ett antal operationer, covid och allt vad det innebar av ångest och sjukhusvistelse, hjärtat .., misstanke om malign tumör i vänster bröst - operation - och därefter stor lättnad. Och handledsbrott x 3, hundbett i ansiktet, nyckelbensbrott och armbrott .., ja, jag ler för mig när det här skrivs. Det är ju ett under att man har klarat sig så bra!

Ännu mera igår. Då var det solsken och fint väder. Vi bestämde oss för att åka in till Halmstad för att dels bjuda Ecke och Britt på panacotta, men där väntade också ett besök på Söndrums bibliotek där jag hade reserverat en stor, tjock (för att inte säga riktigt TUNG) fotobok av Sune Jonsson. 

Det är ju helt omöjligt att göra bilderna rättvisa när man fångar dem med mobilkameran och inomhus i inte alltför bra ljus, men ni kan ju tänka er hur fint det är i boken! De flesta bilderna är från 50 - och 60 -talet och vittnar om hårt arbete, slit, fattigdom, men också om s t o l t h e t.

Bildtexten lyder: "Änkan Lovisa Ahlenius tvättar vid sjön. Norra Tresund, Vilhelmina 1961." De flesta bilderna visar livet i Västerbotten, men även från Örtofta i Skåne, Attsjö i Småland och från Malax och Jakobstad i Finland.

I Norra Tresund bodde min moster Margit med sin make Sigvard och tre söner. Jag minns att mamma ibland tog mig med dit .., det var när hon ändå skulle besöka Dikanäs och mormor. Här finns en länk som visar hela familjen och texten är skriven av min kusin Göran, mellanbarn i familjen. Jag läste och log.  

Jag minns också att när moster Margit ringde, då stod mamma i hallen, där vår telefon  - i sin tur - stod på en hylla och samtalen med Margit var alltid så  l å g m ä l d a .., det liksom viskpratades på något vis, allt medan mamma tittade sig i husets enda helfigursspegel och liksom inspekterade om hon var slank om magen och det var hon. 

Nåväl, hela boken, med den i mina ögon så finurliga titeln Livstycken - är så underbar och intressant. 


Den här bilden visar köksbordet hos Ecke och Britt och där satt vi någon timme eller kanske lite mera. Deras goda vänner var också på besök och mannen i sällskapet visade sig vara uppvuxen i Ystad, inte långt från min lilla 1:a. Rara, fina människor. 

På det vackra fatet på bordet ligger Britts jättegoda pepparkakor och en slags ljuvlig lite halvseg kaka bakad på mördeg tror jag och med något som liknade mandelmassa inuti.

Vad pratade vi om? Jo, det kommande Vasaloppet förstås .., och om Chatgpt som jag för övrigt installerade på min Iphone igår (vi ställde en fråga och fick svar innan man ens hann blinka!) och om besöket i Malå och lite annat.

Medan vi var där ringde Anders. Han hade, tillsammans med mängder med andra kollegor - såväl från Skåne som från övriga landet - varit med och "paraderat" vid en kollegas begravning. Så förfärligt sorgligt när sjukdom drabbar unga människor med äkta hälft och småbarn! Och vilken sammanhållning det är inom polisen såna här gånger!

Ja, ungefär så var gårdagen. 

Tack också för vänliga hälsningar på födelsedagen; såväl vackra kort, som sms och telefonsamtal! 

S o m  det värmer hjärtat!

Dagens fönster ...


... fångades på Österlen i Skåne och av en skånska .., nämligen annannan, för övrigt boendes i Portugal, men ändå. Hon lär ha behållit sin dialekt.

Och själva fönstret finns att beskåda på Olof Viktors Café och Bageri och har ni vägarna förbi - och det kanske ni har någon gång - då är detta en pärlornas pärla att besöka. 

Det var hit jag tog med en man från Uppsala som jag träffat via nätet och det var den mannen som mer eller mindre beordrade mig att "snurra runt, så jag får se hela dig!"

Jag sa att snurra runt kunde han göra själv och det här var inget bilköp, om han nu trodde det. 

Nej, det blev inget mera av den dejten och så småningom dök ju smålänningen upp. 

Men fikade gjorde vi och därefter följde han mig hem till lilla 1:an, lånade min dator och sökte vidare  .., ja, han skulle titta på andra objekt, bland annat en kvinna i Vejbystrand.

Allt det har jag berättat om tidigare, men  tankeflykt blir tankeflykt och här är i alla fall en länk till Olof Viktors. Ljufvligare smörgåsar än där, torde vara svårt att uppbringa. Titta på bilderna bara, så får ni se! (Lägg gärna märke till superfint textade skyltar!) 

Och tack annannan att du tog dig tid att ta fram kameran! Här ett inlägg som hon skrivit och med härliga kommentarer från likasinnade (tror jag). Det handlar om stil och kvalitet vad gäller kläder.

onsdag 15 januari 2025

Just så här ....


... var det nu på förmiddagen. 

Strålande solsken och ingen vind. Det är så sällan som det är vindstilla, så när det händer, ja, då stannar man liksom till och funderar vad som är annorlunda.

Ni ser kanske solljuset, där i bakgrunden?

För flera år sedan, då när Gun och Göran var våra närmaste grannar, klipptes nyponroshäcken ner varje år. Alla kvistar hamnade i en flistugg-maskin och fort gick det! 

Nu har häcken fått växa fritt sedan huset såldes och grenarna är vingliga och hänger ibland ner mot uppfarten. 

Skruttiga nypon fascinerar alltid. 

Skruttiga nypon påminner om ens egen kropp .., hur det allt mer skrynklar ihop sig och drar sig neråt. 

Jag minns en kollega till lokföraren i Helsingborg; han menade att på det var på kvinnors händer man kunde räkna ut deras ålder. Då är det illa ställt för mig. Och nu ser jag att det börjar finnas rynkor på armarna. Små, små, små ..., som streck. Mängder av dem!

Sånt kan man tänka på när man en solig dag  upptäcker ett nypon som sett sina bästa dagar.


Bilden (med häcken i förgrunden) togs för någon dag sedan, då, när vi hade minusgrader. Det röda taket tillhör Ecke och Britts sommarhus och sen är det inga fler hus på den sidan av vägen, nej, sen blir det parkeringsplats och så vägen som går till lilla hamnen.

Onsdag i mitten av i januari ...


Lite snett och vint blev de när jag tog bilden av kortet, men ni förstår väl ändå .., visst är det totalt underbart! Kortet kom från vännen Inger i Skellefteå och när jag skrev hur glad jag blev och hur fin bilden var (och är), skrev hon: "ja, det kändes som din grej" och så var det verkligen. 
Jag älskar Sune Jonssons bilder. 

Bildtexten lyder: Berta och Helmer Jonsson, Baggård, Nordmaling 1960.

Här ett axplock ur fotografens bildskatt.

Dagens fönster ...

Pärlemormoln fångade genom bilrutan .., och bilden kom från ellem i Skellefteå. 

Tack ellem!

tisdag 14 januari 2025

Röster i radio ... (och tv).

Det är underligt med röster och vad sådana kan betyda. 

Igår lyssnade och tittade jag på en sändning från Folk & Försvar i Sälen och där höll Storbritanniens ambassadör i Sverige ett långt anförande och jag ropade till pv som stod i köket att ..., "men vilken underbar kvinna/människa .., så mycket värme hon utstrålar och så mycket klokskap!" Hon hade - i mina ögon - allt som inte Donald Trump, Elon Musk, Putin, Orban, för att inte tala om Giorgia Meloni i Italien och andra höjdare har.

Kvinnan visade sig heta Samantha Job, är född 1971 och jag funderade länge på  v a d  det var som fick mig att falla så pladask för henne. Jo, men det var nog den där värmen och att hon inte var ... "gapig". Och att hon hade så mjuk röst. 

Det finns andra röster som får mig att lyssna lite extra. Elias Wahlberg i P1-morgon, t.ex,  men även Mikael Kulle i samma program. Lugna röster och aldrig att dom tycks staka sig! Elias Wahlberg är ursprungligen västerbottning - från Skellefteå -, men det hade jag ingen aning om. 

För övrigt är det tisdag .., pv fick på morgonen sms-pling i mobilen och har åkt iväg för att vikariera som idrottslärare i någon skola i Halmstad - ja, för mellanstadieelever -. Det blir nog bra. Själv ska jag elda och hålla mig varm.

Dagens fönster ...


Rexxie undrade i en kommentar - det var när jag berättade om husen närmast oss - hur det egentligen står till med "hans hus". Jo, tackar som frågar .., det har inte hänt så värst mycket, om alls någonting! Det förfaller sakta men säkert. 

Ägaren vägrar att sälja  (intressenter lär finnas, för att kanske då bygga nytt), så du får nog vänta lite, Rexxie.

måndag 13 januari 2025

Resumé ....

* Lunch på "Best of India" belägen på Nygatan i Halmstad (nära torget, en liten, smal gatstump) och godast var den veganska rätten i buffén. Bilden är från restaurangens hemsida och visar alltså inte buffén. Vi var de enda gästerna just då. (Pris för lunchbuffé 129 kronor). Jag älskar indisk mat.

* Därefter inköp av målarfärg till köksluckorna. Den tidigare färgen har inte hållit måttet, nu blir det förhoppningsvis bättre. 

* Klockan 14.00 var det dags för det allra första besöket hos Spf Kvarnen, i Harplinge församlingsgård. Jag tänkte väl att det till månadsmötet skulle komma ett tjugotal medlemmar. Vi blev etthundrafem! Allt inleddes med en föreläsning av en kvinna som torde vara landets mest hyperaktiva människa och som har arbetat med det mesta, driver eget företag, ordnar singelkvällar runt landet, und so weiter. Sjuttioett år. Var hittar hon all sprudlande energi? 

* Nya medlemmar ombads därefter att resa sig upp - en och en - och presentera sig och jag ville bara sjunka genom jorden. Nej, jag satt kvar, men sa med så hög röst jag kunde mitt namn och att somliga kanske kände igen mig från Ankaret. (Själv kände jag ingen ganska många). Kände hur illröd jag blev om kinderna. NÄR rodnade jag så mycket senast? Kanske i högstadiet? 

* Mycket intressant finns att delta i - eller bara lyssna till - under kommande månadsmöten. En hel del musik, däribland irländsk pubmusik/country och Bluegrass, t.ex. Bussresor också. Ska anmäla mig till en föreställning av Madame Butterfly på Göteborgsoperan, t.ex. (Den 18:e maj). 

* Och förre rikspolischefen (uppvuxen i Halmstad) Anders Thornberg, numera landshövding här i stan, berättar om sin nya tillvaro i Halland och lite annat. 

* Den tolfte maj kommer Nina Widegren från begravningsbyrån Benskiöld och Co och informerar om livsarkivet. Den damen är tydligen en välkänd sångerska och kommer under mötet bland annat att sjunga tillsammans med Gunnar Johansson. 

Kom hem. 

* Pratade med den äldsta som berättade att hon tittat på filmen som handlar om de förfärliga Linköpingsmorden och hur dessa - efter sexton år - äntligen fick sin lösning och då tack vare Peter Sjölund, mannen som var så suveränt duktig vad gäller släktforskning. Serien (4 avsnitt á 40 minuter) heter Genombrottet och sänds på Netflix. Så vanvettigt intressant och så bra. Mannen som spelar släktforskaren (Mattias Nordkvist) var helt fantastisk! Aftonbladet gav serien 3 i betyg, den får lätt en 4 av mig. 

* Nu har pv gjort natt, då han vill vara pigg utifall att det blir inhopp i någon skola i morgon. 

Det var allt.

Levnadsintyg ...


Från min syster i Australien kommer ett mejl där hon berättar att hon fått brev från Pensionsmyndigheten i Sverige som informerar att hennes pension i januari kommer att hållas inne och hon förstod inte varför. Jo, där stod något om skatter och avgifter som skulle kollas upp. 

Igårkväll tänkte jag att .., jag ska kontakta dem och fråga - rent allmänt - vad som kan ha orsakat detta, men ringde först min syster nu på morgonen. 

Jo, pensionen hade nu kommit och problemet var att hennes levnadsintyg inte kommit dem till del och därför hölls pengarna inne. 

Ja, men det var ju en annan femma! Så bra! (Det KAN ju också vara så att min syster glömt att skicka in intyget, men det har hon inte gjort, säger hon .-).

Birgitta berättade då att hon inte fått någon intygsblankett, men den kom raskt från Sverige och så fick hon gå till någon myndighet eller var hon nu går, där någon människa intygar att hon verkligen är i livet. Detta görs med jämna mellanrum.

Måhända har reglerna skärpts efter allt fusk med pensioner som sänts till mormödrar/farmödrar vilka varit döda sedan länge, men då detta inte meddelats pensionsmyndigheten som pytsat in pengar på den dödas konto i många, många år. 

Bra med rejäla kontroller, tycker jag.

Dagens fönster ...


För många år sedan kom dessa vackra fönster susande genom rymden (eller möjligen i någon kabel) och hamnade här i det gula huset. Det var f.d. "Tankevågor", före detta "Londongirl" - Lisbeth - som hade besökt den lilla butiken i skärgården och då passade på att ta fram håven. 

Titta, så fint! Dels utsikten förstås .., men också det lilla bordet med kaffetermos och en fin röd pinnstol som så perfekt matchar ketchupflaskorna på en av hyllorna! Och solljuset, förstås. 

Det får mig att tänka på segling. Jag följer en man från Stockholm som, i slutet av sommaren, kastat loss och tänker sig att vara borta i sju år. S j u  år! Efter att ha bunkrat upp och förberett sig noga och legat på svaj på någon kanarisk ö, har han - tillsammans med två nyfunna vänner - tagit sikte på Kap Verde, för att därefter ge sig ut över Atlanten. 

På den kanariska ön låg även ett par från Australien (vilka kom att umgås flitigt med den svenske mannen) som gör samma resa, men med en katamaran. Det äkta paret fick även dom sällskap av två vänner och tur var nog det, ty halvvägs till Kap Verde tackade autopiloten för sig och det nyinköpta seglet (jättestort) hamnade i havet och det behövdes fyra man för att baxa upp det på båten igen. 

Nej .., aldrig någon sådan resa för min del och det har heller inte funnits på kartan.

söndag 12 januari 2025

Idag ...


Just så här har det varit idag. Soligt. Och frökapslar är ju så vackra, även om den här hade tippat omkull och dinglade mot marken. 

Skidskytteglädje (för att inte säga eufori!) från Obersdorf i Tyskland och det var inte långt ifrån att jag började gråta av ..., ja, lika mycket glädje som lättnad! 

Ä n t l i g e n!

Innan dess körde jag till affären och på väg dit ringde jag friherrinnan och frågade om hon ville ha något handlat. Det ville hon. 

Svängde så förbi med hennes varor och fick med mig nybakat bröd hem. Nåt så vanvettigt gott till kaffet! Tack Lena!

Dagens fönster ...


.... syns på väggen nedanför den så innerligt älskade väggklockan, den som inropades på Hebergs auktioner för en billig summa, 250 kronor, om jag minns rätt. 

Slagverket dras aldrig upp; man blir så stressad av att lyssna till slagen som är i raketfart.

Detta att solljuset tar sig in i vardagsrummet eller köket .., det är en sån ljuvlig känsla! Man får hopp. 

Stor glädje också över sidensvansen som kom flygande från Värmland och flugsnapparen som tog sig hit från Hemmingen i Västerbotten!  

Närmast klockan skymtar Herr och Fru Prickigt djur .., och på kudden ligger den så kära kalendern. 


Och så här såg det ut i Malå på morgonen. Utsikten från sjukstugan ner mot ån. Snöhögarna växer. Maria tog bilden.

lördag 11 januari 2025

Lördag .... 


Så här ser det ut idag, här i landet Halland. Iiiiiisande vind, men bara någon enstaka minusgrad. I det röda huset bor en driven kvinna som arbetat på någon oljeplattform utanför Norge, nu har hon - såvitt jag vet - fått arbete längre norrut. Det är sannerligen inte ofta vi ses och jag känner inte alltid igen henne, vilket känns förfärligt pinsamt. 

Dessa två hus, plus pv:s, var arbetarbostäder till Stora Stensjö, lika små alltså som det röda, men såväl familjen Bengtsson (Birgitta och hennes sedan ett par år avlidne make Bengt-Åke) som pv, ja, har byggt ut och förändrat en hel del. 


I det ljusblå huset bor alltså Birgitta. Vår, sommar och höst tillbringar hon den allra mesta tiden här i Stensjö och hon är så otroligt ambitiös med tomten .., alltid så energisk. Det bästa med Birgitta är att hon kan komma och bara knacka på och slår sig då ner för en kopp kaffe - utan att man behöver krusa så mycket.

Birgitta är mästerlig när det gäller att bjuda gott. Titta bara på dessa små läckerheter, så fint och lockande!

Fortsätter man att promenera och passerar Birgittas hus, finns där en modern 1-plansvilla där det är nya ägare. Barnfamiljen som tog över efter Arne och Ingegerd - dom som en gång byggde huset, för övrigt helt handikappanpassat - flyttade in till Halmstad för att få närmare  till allt ., jobb och förskolor etc. 

Det här huset tycker jag är helt malplacerat, det stämmer inte alls med övriga, men det är jag det. Men ni ska veta .., hur underbara det unga paret var som nu flyttat .., sååå många gånger dom hjälpte Birgitta utan att hon bett om det!

Efter det huset kommer ett stooort hus beläget i en ganska brant nerförsbacke och där bor Milos med sin fru Jeanette. Milos kommer från Grekland och ofta ser man denne storväxte man träna (han springer framåtlutad och jag är så orolig att han ska falla ihop!) inför något maratonlopp. 

Sommartid vimlar det av stora krukor fyllda med blomster på deras tomt .., det är sååå fint! Bilden togs nog innan huset såldes till just dessa ägare, nu är det så ombonat och grönt och det är buskar, träd, klematis, ja, jag ska ta en bild närmare sommaren. 

Kustvägen går där bakom ..., två mil till Falkenberg och tolv till Göteborg.

Till vänster om det röda huset (första bilden), men en liten väg över bäcken mellan dem, kommer Ecke och Britts sommarhus (ägs numera av den yngre sonen) och sen är det tomt fram tills parkeringen vid havet.

Nu vet ni det. Hoppas att intresseföreningen noterat detta viktiga.

fredag 10 januari 2025

Dagens fönster ...



Jaha, ja .., ett fönster som jag kunde skugga och det tyckte jag (tycker ännu) var så himla fint, men i nuvarande redigeringsprogram går det tyvärr inte. 

Det var Guy som tog bilden under ett besök i Lissabon och säkerligen var det han som ramat in bilden så fint. Året var 2009.

Då kallade han sig Jom Manilat. 

Återigen tack, Guy!

torsdag 9 januari 2025

Innan läggdags ...

Tittar på nyheterna och känner fasa när bilder visas från de alldeles förfärliga bränderna i Californien. Bränder och översvämningar .., så ångestfyllt att uppleva något sådant! 

Men tv-kändisen Anna Anka intervjuas i Aktuellt och tycker att guvernören borde ha löst det hela bättre. Ja, det är nog lätt att säga det .., men när det inte finns vatten tillräckligt och med såna starka och heta vindar och gräs som är torrt som fnöske .., då vill det nog mycket till för att lösa det hela på ett snabbt sätt. 

Bra på att vittna om eländet är däremot - ja, enligt mitt sätt att se det - kvinnan som talar med finsk brytning och heter Peppe. Rapp och tydlig är hon. 

Arma människor. Det hela påminner om Hiroshima efter atombomben. Och många lär ha oförsäkrade villor och hur många djur och människor ska ha omkommit innan detta är över ...?

Ps. Men det finns sådant man kan bli glad av också. President Jimmy Carters barnbarn Jason, t.ex, som  under begravningen idag höll ett sådant hjärtevärmande tal där han livfullt berättade om sin farfar. Så underbart! Ds.

Dagens fönster ...


Vilket underbart fönster - med en hund som sitter där nere i hörnet .., och en tekanna med kopp står på bordet ..., och enkla men vackra dekorationer i fönstret! 

Det var annannan som hade håven med sig och det tackar jag för!

En källa till glädje ....

... är verkligen boken "Jag heter Serudia!" med undertexten "En bok om folk som inte heter som andra."

Författare är Christina Falkengård och på bokens baksida kan man läsa följande:

"Ingenstans har föräldrar varit mer fantasifulla och fördomsfria när de gett sina barn namn, än i det inre av Västerbotten. De hade många barn och lite pengar. Det enda de kunde skicka med sina ungar var stiliga namn. De var varken statare eller torpare, det fanns ingen överhet som kunde bromsa och präster gick att kringgå ...". 

Som jag tycker om den boken. Så ofattbart många levnadsöden (och krumeluriga namn!) som författaren upptäckt, där hon letat i olika register och förteckningar. "Statistik och värdelöst vetande kompletterar", avslutar baksidans text. Igår låg jag nog i timmar och läste om olika människor vilka tilldelats de mest fantasifulla namn, ja, tänk bara .., Brita Tenola Andersson i Norsjö .., eller Verda Tillvia Johanna Holmberg, även hon född i Norsjö .., eller Binni Naftalia Damaris Lundström, född Eriksson i Blattnicksele/Sorsele 1924. 

Det är om den sistnämnda bilden här ovanför berättar. 


Och här en man som - efter visst besvär - fick namnet Perto. 

Om ett borttappat bindestreck berättar denne Perto, han som ville bo kvar i Flakaträsk.

onsdag 8 januari 2025

Dagens fönster ...


I förrgår snö och våldsam blåst. 

Igår uppehållsväder - några minuters solsken - och på gränsen till orkan på vissa ställen i längs kusten. 

Idag hällregn och slask. Och blåst.

Allt detta bryr sig doftrankan föga om .., den skjuter skott till höger och vänster. 

Och den elektriska ljusstaken, den får stå kvar i fönstret .., jag tycker så mycket om den.

Onsdag ...


Då knackar det på dörren och där ute står den alltid så rara grannen Birgitta, hon som nu är på tillfällig visit i huset. Men där är kallt, endast tretton grader i syrummet och nej, hon ångrar sig .., säger att hon tittar in här i stället och därefter åker hon in till stan igen. 

Så blir det en stunds småprat i vardagsrummet (eld i kaminen ...), mest om hur jul och nyår varit och hon berättar om nyårsfirandet i Landskrona, då, när halva styrkan av gästerna drabbades av vinterkräksjuka.

Och det blir tal om Thailand och hon råkar nämna Koh Lanta och plötsligt hajar jag till! Koh Lanta! Ja, men det var ju där vi var för tjugo år sedan .., flyg från Bangkok till Krabi och så ut till Koh Lanta och en dubbelsäng hård som betong och Anders som brände sig på mopedens avgasrör .., fick en ful brännblåsa och kvinnan som drev restaurangen hämtade aloe-vera-blad och täckte såret och allt blev bra.

Vi pratar också om Trump och hans utspel angående såväl Grönland, Canada som Panamakanalen och i ett inlägg på instagram ber en amerikansk man om ursäkt för den nyss valde presidenten och vittnar om den skam han känner inför övriga världen.

För övrigt har pv fått extrajobb i Getinge, i morgon och på fredag. I vanliga fall brukar han knorra över bristande information om de ämnen han ska hålla när det är inhopp, men se idag, då kom flera sidor till hans mejl med just information om lektionerna och den läraren (en kvinna), hon var sannerligen ambitiös och tänkte på vikarien!

Bilden med Nelly har inget att göra med texten. Tänk, när jag tittar på den, minns jag  e x a k t  hur det kändes att dra med fingrarna där bakom hennes lena öron.

tisdag 7 januari 2025

Dagens fönster ...


Nu var det väldigt nära att jag skrev "måndagsfönstret", särskilt som det är första vardagen just den här veckan. 
Nåja, det ordnade sig. 

Tänk .., igår ett decimetertjockt snötäcke över hela Stensjö .., och idag gröna gräsmattor!

U n d e r b a r t!

måndag 6 januari 2025

Kort och koncist ....


Ja, så kan man också göra. Kärnfullt, tycker jag. Och här kan man få veta bakgrunden till det hela.

Tittade ikväll in på Norrans sida för dödsannonser och upptäckte att en kvinna hemma - född 1958 - inte längre är i livet. 

Den kvinnan var gift med en f.d klasskamrat till mig. I dödsannonsen fanns ett citat av henne, som löd så här: "Hä är ju enkelt. Hä är ju bara å göra."  Jag tänkte att det var nog typiskt för henne .., hon var handlingskraftig.

Hennes pappa Georg kom ofta hem till oss och satt vid köksbordet hos pappa och pratade jakt. Georg var stor och ganska bullrig, men på ett härligt sätt. En gång hade mamma gjort en ostsufflé och bjudit dem på och detta var nog första gången Georg åt något sådant. Det blev väl kanske ingen större succé, men till sist sa Georg: "Men hä va i alla fall för jävligt god gelé!" Ja, hon hade tydligen lite gelé till.