När det inte går som man tänkt sig ...

Ja, man kan ju trösta sig med kloka ord av Buddha, nu, när vi förlorade stort mot Nederländerna. 

Om den svenska journalistkåren kunde behärska sig en aning och inte skruva upp guldförväntningar efter en enda match, så skulle inte fallet bli så stort. 

Själv ägnade jag mig åt att på min mobil skriva brev till min syster i Australien. Det var inte så klokt, för i och med det fick jag målresultaten tidigare än pv .., så han satt där och var kanske lite glad, men jag  v i s s t e  .., det hade blivit ännu ett mål för motståndarna!

Nåja. Det är som det är. 

Vilken underlig dag det här har varit! Ösregn och åska på morgonen ..,. så blev det uppehåll och pv klippte gräset .., det blev vansinnigt kvavt ., svetten lackade .., vi körde till Skallkroken och jag tog ett längre bad i havet. Så har vi tagit ut den gamla ytterdörren som satt där det en gång var huvudingång till huset (innan min tid) och pv är suverän när det gäller att flytta saker! Nu blev det rullpinnar under dörren och så hjälptes vi åt och fick dörren på skottkärran och så småningom ut i garaget. 

Kanske hade vi tänkt fira (eventuell fotbollsvinst) med gårdagens nötkaketårta, men så blev det inte. Jo, tårta, men det var också det enda.

Nu blir det ett kvällsdopp i Skallkroken! Halleluja!

Dagens fönster ...

.... fångades i mitt sovrum nu på morgonen. 

Klockan var halv 6 .., och Vickan låg och sov så gott mellan pelargoniorna, men satte sig upp och sträääckte på sig lite när matte kom med mobilen.

Efteråt ....

Midsommarafton 2026. 

Varmt som kring Medelhavet. 

Tidig frukost för sjuåringen och hans farmor. Vi sitter i soffan Ektorp. Katterna får mat. 

Resten av dagen består av hinderbana ute på tomten .., att handla, ordna lunch, gå ned till stranden .., bad i havet, upptäckt av mängder - verkligen MÄNGDER - av blåmaneter som inte bränns, men ändå. 

Klockan 17.00 blir det dans runt stången och hundratals deltagare. Dragspel och fiol, långa klänningar, unga män i vita byxor och skjortor .., brassestolar .., trift och styvmorsviol. 

Torrt gräs. 

Efteråt hembakad nötkaketårta på vår altan. Grannen Birgitta som fått lämna sjukhuset,  gör oss sällskap. 

Vid halv sju tackar Maja och pojkarna för sig och från Anders har det kommit underbara små filmsekvenser från Paris. Han konstaterar att Paris tycks vara i avsaknad av elspark-cyklar, däremot vimlar det av elcyklar att hyra och det är på det viset han tar sig fram. Han verkar trivas, 

Vid 21-tiden blir det fotboll på tv, men nä, jag orkar inte titta. Öppnar ytterdörren och hör grannarna på växthussidan sjunga allsång,kanske snapsvisor? Hör orden halleluja och nånting om Satan, jo, säkert snapsvisor. Alla verkar glada.

Fortfarande inget förmaksflimmer för min del. Det är som ett mirakel.

Spridda skurar från några midsommaraftnar ...

Så här såg det ut på den tiden det begav sig ..., frukostfika vid 9-tiden och för ovanlighetens skull var jag med .., annars arbetade jag ju alltid eftermiddag/kväll. Från vänster Joakim (försvann till Norrköping), chefen Mange som nu är rent av magerlagd och femton år yngre (oerhört snäll som chef) och längst till höger, Hemköps egen Adonis (Sonjas ord): Erik, som jag tror kom att läsa ekonomi någonstans norrut. 

Midsommaren 2008. Då hade jag börjat sällskapa med pv, men det skulle dröja ytterligare två år innan jag tog språnget och lämnade Ystad. På midsommaraftonen gick en hel skock människor från Kärrvägen i Steninge i samlad tropp mot ängen där det skulle bli dans runt stången. 

Jag - som verkligen känner mig oerhört obekväm enbart av tanken på att gå i någon som helst tropp - gick så långt bak i ledet som det var möjligt. Tycker däremot det är jättefint när andra är med på sånt här.

Midsommaraftonen 1992. Utdrag ur min dagbok. Tommy var arbetade i Göteborg på fotbolls-EM (arbetade) och jag var ensam med barnen med hemma.

Maria var då 20 år och hade nog flyttat till Sthlm, Anna var 16 och Anders 6 år. 

Och förmaningstal höll jag också. 

Från vännen Turtlan/Annica i Värmland kom den här midsommaraftonsbilden och då den lades in på bloggen, berättade hon om en axel som gått ur led - ja, hennes, alltså -. 

Bilden är från deras sommarstuga, den som ligger paradisiskt till.

Midsommarafton 2022 blev minnesvärd. Vi blev då nedbjudna till Ecke och Britt som då var betydligt piggare än vad som är fallet nu. 

Så här skrev jag efteråt: 

"Vi satt ute vid husväggen och Harry, som känner sig sååå trygg hos Ecke och Britt, låg mest på det så torra gräset och lyssnade till förbipasserande eller blev omklappad av någon av ungdomarna vilka var på väg ned till stranden.

Det blev - som vanligt - prat om allt möjligt. 

Det blev prat om att vara troende eller inte och det visade sig att tre av fem runt bordet hade vuxit upp i ett frireligiöst hem .., alla var vi kvinnor. 

Räknade vi oss som troende? 

En kanske gjorde det .., en hade blivit less på alla stränga frikyrkoregler i ungdomen och tackat för sig och själv är jag nöd-troende, vilket väl är det sämsta av allt. 

En enda en av oss har lämnat svenska kyrkan, är definitivt inte troende, men är å andra sidan den som tillbringar mest tid inom kyrkans väggar. Det är  alltså pv som sjunger i kör.

Så hemåt. 

Vi satt ute på altanen och och lyssnade till högljudd musik och allsång (enbart män) som hörts i timmar från något av husen ovanför oss ..., ja, det fick mig att bli såååå, så glad. Innan jag gick i säng, tog jag mig en promenad dit .., tvekade en stund ., stod dold bakom en häck innan jag vågade mig fram, men gick sen in på tomten och tackade - framför allt den unge mannen som var ansvarig för musiken - för all den glädje detta givit mig! 

Han trodde förstås att jag skulle läxa upp dem .., en snart sjuttioårig madame som uppenbarade sig så där oväntat, men jag skyndade mig att förklara .., ja, jag ville bara säga  t a c k! Dessutom var det helt underbar musik! (Det visade sig vara ett femtontal unga män som firade midsommar tillsammans .., det visste jag inte när jag gick dit).

Har jag någonsin i mitt liv fått så många kramar från aningen lulliga unga män? 

Nej, det tror jag inte. 

Var väl om möjligt ännu gladare när jag gick hemåt."

Se där. Det finns många midsommaraftnar att tänka tillbaka på. Och lovad vare att man har bloggat och kan återuppväcka sina egna minnen, de som legat och skvalpat i det fördolda.

Nytt liv ....

Stiger upp vid 7-tiden ..., går ner och gör frukost. 

Känner på en gång att det är annorlunda. 

Tror inte att det är sant ..., kollar på pulsmätaren och ser fina, fina vågor och bra puls. 

Har hur mycket energi som helst. 

Inte tillstymmelse till flimmer!! 

Efter badet i havet igåreftermiddag mötte jag en kvinna som arbetar på hjärtmottagningen/avdelningen i Halmstad och hon frågade hur det var fatt med mig och jag sa som det var och berättade om betablockeringen som nästan tar kål på mig. 

"Ta den på kvällen i stället ..., så känner du dig inte så slut på!" sa hon leende. 

Nu vet jag ju inte om det hade med detta att göra, men något flimmer har jag inte längre. 

Tänk .., bara tänk om det håller i sig!

På´t igen!

Hur många gånger har jag skrivit om att vi har röjt i garaget, hyrt en släpvagn från Hemköp och känt oss nöjda? 

Men se nu .., nu när fönstren som stått inplastade och väntat på att komma på plats (i kanske sju, åtta år .., minst!) äntligen fått lämna carporten, då har vi börjat röja rejält. 

Oj, så mycket skrot som trängts där inne! Porslin som ingen varit intresserad av .., små och större bord, gamla burkar med målarfärg, trasiga presenningar, en rostig stege, ja, i morgonförmiddag ska allt detta och mer därtill hamna på återvinningen i Falkenberg. 

En stor kyl ska flyttas och hamna intill frysboxen och i kylen fanns mängder med kvarlämnad öl från förra sommaren, då Emil med kompisar var här. Några platta burkar surströmming fanns också. Filéer, tyvärr. 

Från Maria kommer ljuvliga bilder från hennes 2-dagars roadtrip på egen hand.

Minns när vi själva åkte hem till Malå just efter midsommar; det var dagarna efter att Ulf och Ines hade gift sig. 

Aldrig hade jag sett Ångermanland och Västerbotten i sån vacker försommargrönska och på båda sidor om vägen växte ängsblommor! 

Det var som att möta våren än en gång! 

Och Anders är i Paris och Anna har anmält sig till någon slags tävling ("typ crossfit", skrev Tommy) i oktober. Full fart mest hela tiden. 

På rullande stenar lär ingen mossa växa. Själv går jag mellan varven in i gästrummet och småpratar och kelar lite med Vickan och på mig växer nog mossan lite nu och då. 

Av sommarhusgrannarna fick vi veta att dom igår eller idag hade upptäckt denna lilla kattmadame (Vickan, alltså) inne hos dem och när dom skulle försöka få ut henne, blev hon alldeles panikslagen innan hon hittade dörren! Kanske var det därför hon satt på uterumstaket .., måhända kände hon sig trygg där uppe?

För övrigt ..? Ser bilder från G7-mötet i Davos där Donald Trump ser mer eller mindre bortkommen ut. Trött, kanske? Slut på? Han lär ju inte sova mer än några timmar per natt och det kan väl omöjligen hålla i längden?

På tv .... 

Midsommarväder

Midsommarmat

Bästa midsommarpotatisen

Midsommartrafiken

Skruttig tv-reklam (förutom Ikeas med våningssängen och fler barn i familjen)

Valet, valet, valet!

Tre månader kvar, man blir galen!

G7-möte

Trump

Macron

Drömstart för Norge i fotbolls-VM

Dagens fönster ...

... fångades igår, inne på Halmstad Sjukhus och på väg från målpunkt C till huvudentrén. 

Nu håller till och med jag - som har så uselt lokalsinne - på att hitta riktigt bra inne på sjukhuset med alla korridorer och hissar hit och dit.

Tisdag i juni ...

Mulet, grått, blåsigt, uppklarnande, soligt, ljumma vindar. 

Så har det varit. 

Ultraljudsbesöket gick bra. Tänk, så trevligt det är när man blir inropad och hälsad välkommen och den som tar emot säger sitt namn. 

Innan dess satt vi på rad och väntade på vår tur. En äldre dam hittade inte sin rullstol och hade svårt att ta sig fram .., oj, så eländig hon var! 

Inga bekanta ansikten. 

Pv kämpar på så gott det går i nya rummet .., i morgon är det hans tur - röntgen och läkarbesök -. 

Kom hem och föll ihop på soffan Ektorp. Tittade på  ännu ett favoritavsnitt från "Där ingen skulle tro att någon kunde bo", nämligen detta. 

Dessa program blir som själslig terapi, särskilt när vi varit så totalt kraftlösa. Ofta sitter vi alldeles tysta och bara tar in alltsammans och häpnar över hur människor orkar.

Tittar in hos hemtidningen och skummar igenom dödsannonserna. Tänker att .., man förstår när människor är födda, utan att titta på födelsedatumet, nej, det räcker med namnet. Såna här namn trängs numera bland dödsannonserna: Rachel, Vera, Solveig, Hans-Göran, Gunilla, Bertil, Kristina, Herbert, Barry, Lilian, Arne, Elisabeth, Ulla, Ingemar, Birgit, Åke, Anna-Lena, Jan-Håkan, Per-Gunnar, Svante, Viveon, Gunnel och Mai. 

De flesta av dessa var födda på sent 30-tal eller på 40-talet. 

Bilden visar ett kvarglömt halshand på Hemköp. Så fint! Och den nye chefen kommer att få sitt livs överraskning när han får se hur antalet kunder nästan tiofaldigas vid Midsommar. Då gäller det att ha fyllt upp i delikatessdisken och annorstädes. Och tänk, så fint det skulle vara med lövade björkar på ömse sidor av entrén och kanske någon som spelade dragspel mitt på dagen .., det skulle jag ha anordnat om jag vore ägare till en livsmedelsbutik. Det gäller ju att skapa en slags trivsam stämning. 

Packhjälp vore inte heller så dumt, men många kanske vill sköta den biten själv? 

Nu blommar prästkragarna, höll jag på att skriva - och skrev - men dom har säkert något annat namn. 

Google svarar: baldersbrå.

Dagens fönster ...

.... fångades av Guy i Arvidsjaur - det var nog många år sedan - och jag var helt förvissad om att det var jag som tagit bilden. Nej, så var det inte. Men pilen kanske jag satte dit?

Halv tio är klockan ...

Och pv har redan sagt godnatt och jag själv ska strax gå i säng. 

Det tar på krafterna att titta på den ena fotbollsmatchen efter den tredje. 

I morgon vid 9-tiden väntar ultraljudsundersökning av hjärtat. 

Målpunkt C på på sjukhuset.

Jo, nu vet jag var det är.

Inget vet man om vad som väntar, eller vad resultatet blir.

En ullpläd blir till trygghet.

Måndag och ny vecka ....

Ja, vi är många som tycker att detta med fotbolls-VM är helt underbart, i alla fall så länge som det går bra för di svenske. Ställde klockan på kvart i fyra natten mot idag (eller morgonen, rättare sagt) och tittade tills det stod 2-1 till Sverige, då kände jag att skulle det bli alltför spännande, nej, då hade inte mitt hjärta mäktat med. Alltså gick jag en trappa upp, kröp ihop under täcket och lyssnade i stället till Sportradion .., då får man det hela liksom på avstånd. Hjärtat lugnade ner sig. 

Andra är mer uthålliga. (Pv till exempel). På bilden från DN kan ni se hur det såg ut i Harplinge kyrka i närheten av Haverdal  .., ja, nu när det var match. Prästen hade bjudit in och det var i det närmaste fullsatt och med var även kattten Luna, numera åtminstone berömd i hela Halland.

Jag chansar och lägger in en länk till DN .., så kanske den som är intresserad kan ta del av det hela. 

Vad beror det på att somliga - däribland jag själv - rycks med och tycker att det här med fotbolls-VM eller Olympiska Spel och annat, är så himla kul? Kanske ett intresse som följt med sedan unga år? 

Pappa satt alltid med anteckningsblock och noterade varvtider för skidåkarna i tv .., han var omåttligt intresserad av friidrott och fotboll - även Malå IF:s fotbollslag - och två av tre döttrar delade hans intresse. Mamma brydde sig inte det minsta och tittade hon på någon fotbolls, - eller hockeymatch, höll hon alltid på den som låg under. ("Tittade" är fel ord; hon satt i vardagsrummet och knöt ryamattor eller skrev dagbok eller läste bibeln ....). 

"Stackars ryssar, dom har det nog inte så trevligt ...!" sa hon ofta när vi andra hoppades på svensk vinst.

Vi trodde att hon förlorat förståndet. 

För övrigt, denna soliga måndag? 

Jo, jag hade samtal från två män från Malå, vilka ofta satt på Dungers Café i min ungdom, ja, där satt minsann många andra ungdomar också, däribland jag själv. En jukebox stod i ena hörnet ., jag spelade Elvis Presleys "Are you lonesome tonight`" eller den här skivan .., om och om igen. 

Den ene av männen hade - under ett besök på sjukstugan - kommit att prata med Maria och nu var hans kusin på besök hos honom och det var så himla roligt .., så många minnen som dök upp och en av dem, han som numer bodde i trakten av Vilhelmina,  hade bytt ut en hjärtklaff och fått nya knäleder och jag log och tänkte att jaha, så är det numera. Vi blir alla äldre.

"Men du Elisabet, man känn då igen ditt glittrande skratt!" sa en av dem på bred västerbottniska.

Mer än så behövs väl inte för att solen skulle lysa lite extra mycket den här dagen.

Minnesorden ...

När vi nu har DN fredag, lördag och söndag i 3 månader, återgår tillvaron till det vanliga. Pv kollar in korsorden. Själv läser jag minnesorden och studerar dödsannonserna. Som vanligt handlar det mesta om män som blivit framgångsrika och inte längre finns i livet, men så finns där undantag. Längst uppe på sidan 27 på familjesidan, finns en bild av leende kvinna som inte längre är i livet. Hennes namn var Anna. 

Minnesorden är skrivna med så mycket värme och t.ex så här står det: "Anna och jag började läsa medicin i Uppsala vårterminen 1988. Redan på uppropet lade jag märke till Anna och tänkte att henne vill jag bli vän med." 

Och längre ner i texten skriver hon: "Anna var väldigt söt. Hon hade en liten glipa mellan premolarerna i överkäken som bara syntes när hon skrattade. Den gjorde henne på något sätt ännu sötare och när jag genom livet mött andra med just en sådan glipa har jag noterat att jag känner mig särskilt vänligt instämd mot dem."

Jag tycker att det var helt underbart fint skrivet.

Dagens fönster ...

Ett värmländskt fönster, bara så ni vet. Och så här skriver hon som hade håven redo: 

"Hej!

Här kommer fönster från ett studentfirande från ett av alla studentfiranden idag runtom i landet.

Det förmodade regnet håller sig borta. Sol hela dagen.

Det bjuds på mat, kaffe och tårta i partytältet som vi kämpade med och fick upp häromkvällen.

Hälsningar

Annica/Turtlan."

//Tack! säger jag.

Fredagkväll ...

Dagar kommer och dagar går. Många är de som påminner om dikten av att vi har 100 sommardagar och det här var den tolfte. Än värre när någon säger att "och snart vänder det!"

Jo, så är det ju, men i alla fall här i södra delen av vårt land, är ju september också en sommarmånad. Det känns bra. 

Vad hände idag? Jo, pv visade upp sina sargade fingrar på ortopeden och en kvarglömd ljusblå suturtråd plockades ut, men för övrigt var allt som det skulle. 

Och jag tog sikte på målpunkt C, plan 2, där jag ska vara på tisdag i nästa vecka. Nu vet jag precis var det är och det känns bra. 

Kom hem. Pv målade det sista på utsidan av det som ska bli ett vardagsrum .., vi plockade bort verktyg och annat och satt sedan inomhus och tittade på ett helt fantastiskt avsnitt av den norska serien, faktiskt det bästa hittills. Det handlade om Borghild och Roald, 82 respektive 93 år, vilka bor på Husöya. 

Katterna förgyller tillvaron. I alla fall min. Är vi ute, ligger Vickan i närheten .., bland annat under rosenbusken, den vi en gång förärades av Stig och Margit (Pv:s faster) som kom på besök från Bjärlöv i nordöstra Skåne .., eller så lekte hon (katten) med avbrutna strån av kattmynta .., eller låg på rygg och drog sig baklänges och jag log för mig själv. En fluga fick hon fatt i också. 

Så ringde mobilen. Det var grannen B som berättade att hon fått åka ambulans in till sjukhuset; det var igår eftermiddag och nu - kvar på sjukhuset - lät hon så trött och berättade om det onda och hoppas förstås att det inte har att göra med det hon opererats för tidigare. Kära, kära B, vad vi håller tummarna för dig!

Ångrar att jag valde bort badet tidigare ikväll. Föreslog pv att vi skulle ta en tur runt Österlen, men kanske inte nu, när jag saknar all  k r a f t. Lite senare. Han började genast titta på boende. Baskemölla vandrarhem/hostel, t.ex. 

Bilden: I väntan på pv .., slog mig ned på en bänk utanför sjukhusentrén .., såg människor passera, taxibilar som hämtade eller lämnade ..., gravida kvinnor och äldre i rullstolar. Kort sagt: hela livet passerade revy.

Dagens fönster ....

Ännu ett fönster - och två små fåglar - kom från Porto och annannan! Det tackar man för!

När man vaknar vid 3-tiden på natten ...

 

Dagens fönster ...

.... fångades i Porto och då vet man att det var annannan som höll i håven! 

Och davidi groppi ... här kan man promenera runt i omgivningarna. 

Tack! säger jag.

Hej Sigge och Dagens Fönster! 

I juni 2012 tog jag en promenad med harry ner till havet. Ja, vi skulle väl gå johanssonrundan, förmodligen. Och hur förvånad blev vi inte, när det uppenbarades att Sigge - då 3 år ung - låg och vilade sig i gröngräset nere vid parkeringen. 

Och ett alldeles underbart huvagnsfönster kom i samma månad susande till min inkorg och den som hade fångat detta, det var hon som då kallade sig SoF, numera walkaboutsweden! Hon hade då varit på en Nostalgifestival i Vårgårda. Lika läckert nu, som då. 

I skrivande stund, denna onsdagmorgon, vräker regnet ner, men samtidigt klipper någon gräset hos grannen ..., i  ö s r e g n! Oj, så tungt det måste bli!

Lite senare ....

Så har vi tittat på SVT-programmet med Kungen och Silvia och det kan jag ju säga, att oj, vad kungen ska vara lycklig att han har haft - och har - denna omtänksamma och till synes sååå varma kvinna vid sin sida. I vanliga fall är jag ingen större fan av Pernilla Månsson Colt som programledare  men se här, här tyckte jag att hon var jättebra!

Igårkväll såg vi ytterligare några avsnitt av det norska programmet där människor bor så otillgängligt till som det väl bara är möjligt. Kanske ligger den där tågan och envisheten nedlagd i norrmännens gener? Ja, jag är så fylld av beundran! Lägg därtill att - åtminstone jag själv - blir mentalt jordad av såna program. Lugnt och vilsamt ..., där människor får berätta om sin tillvaro. Varje avsnitt är cirka 40 minuter långt och tänk, om sånt här visades i akutens väntrum ..., så mycket ljuvligare än det ständiga tv4-skvalet!

Mest hela dagen hare regnet  v r ä k t  ner! Nu är det ett vackert ljus, men det blåser friska vindar. Pv har gått i säng, ja, redan innan klockan var halv tio. (Bilden togs tidigare, inte ikväll). Och pv upptäckte idag att vi har nog besök av råttor under diskbänken. I morgon tänker han ta bort listen och försöka utröna var ingångshålet är .

I Haverdal - 8 km härifrån - och i Skipås (halva sträckan) har det tydligen varit råttinvasion och det var väl bara en tidsfråga innan vi skulle få besök. Katterna verkar helt obekymrade; har väl annat att tänka på, kan jag tro.

Tisdag och hela inlägget bara försvann ....

Kanske är jag för trött?  Börjar om, men skriver kortfattat, mest om det bästa idag. 

Att det i postlådan låg ett brunt kuvert med två kattungar på baksidan och när jag försiktigt - men inte tillräckligt varsamt - öppnat kuvertet, upptäckte jag där en bok av Doris Lessing, en bok som handlar om hennes katt Rufus. 

"Historien om Rufus skrev Doris Lessin 1987. Den publicerades för allra första gången i Sverige, i två avsnitt i Tidningen Vi. Vi som alltså fick begå världspremiären."

Ett fint akvarellkort av Laila Wikström följde också med. Minns ni Laila? Hennes kort fanns att köpa i presentaffärer och ja, nästan överallt och ofta med frodiga damer på bilderna och med texter av Ulla Ekh. 

Så här kunde det till exempel stå. "Juni. Vita spetsar. Sommarflor. Hattbanden flyger i vinden. Syrener doftar."

Tack annannan! Så vänligt av dig!

Det bästa är också att katterna numera är så hemtama. Så här ser det ut när vi sätter oss i bilen för att åka in och handla, eller som idag, när vi skjutsade hem en trött Sonja efter lunchen med pv:s bror och hans fru. 

"Jaha, ni kan åka, nu vet vi ju att ni kommer hem snart ...!" tror jag att katterna tänker. 

Att det i postlådan även låg ett paket med Släppträskbröd hemifrån, betydde mycket. 

Nu ska jag vila. Längre än hit räcker inte orken.

Helgen och lite annat ... 

Efter ett dygn i Skåne .. med fotbollsfest nära havet och en massa småttingar och lite större barn och mammor och pappor och mor, - och farföräldrar ..., åkte vi hemåt på lördagförmiddag.

Kammarkören hade konsert i Halmstad (den sista konserten för säsongen), pv hade ont i sitt finger (men har fått en rejäl kur med antibiotika) och mitt hjärta hackar och har sig och min fina kalender, den är mest fylld med datum för återbesök. Det är som ett nytt liv. Ett annorlunda liv. 

Det känns .., ofattbart; detta att man närapå ofrivilligt hamnar på akuten för att man har flimmer, tillbringar dagen där, får nya mediciner och sen blir man så dålig så det är inte sant. Totalt orkeslös. Nu återstår en dryg vecka, sen väntar ultraljud av hjärtat och  därefter står elkonvertering på agendan. Ja, ja, bara att vänta och se vad som händer. 

Bilden längst uppe togs utanför korvkiosken inte långt från Ängelholm. Blev så glad av skylten och vägbeskrivningen, men också av den unge mannen som fixade min varma korv med bröd .., han som var uppvuxen i Gävle, men med ursprung från Kurdistan. Det var han som gärna hade velat ägna sig åt att sälja bilar, i stället för korv, bensin och lite godis.

Den här bilden togs inne i korvkiosken.

Ser fram emot fotbolls-VM ..., har inga större förhoppningar om avancemang, men roligt ändå att vi är med. "Vi" ..,-).

Ben ...., en annorlunda man.

Söndagkväll. 

Inget särskilt i tv-tablån och jag tog ett skutt till svt.play och valde ett program i den digra högen av dokumentärer från Norge .., ni vet, där människor bosatt sig nästan vid världens ände, eller i alla fall så otillgängligt att det knappt är möjligt. 

Och efter en stunds tittade satt vi som fågelungar med gapande näbbar och bara häpnade över vilken tåga somliga människor tydligen är födda med. Som hos denne Ben Ward; britten som valde ett annat sorts liv. 

Två avsnitt blev det om denne man. Så naket .., bara sååå intressant! 

Här är det första avsnittet.

Dagens fönster ...

Igårkväll när det var sängdags, ställde jag upp fönstret helt och hållet och oj, oj, oj vilken symfoni som som uppenbarades! 

Stod en bra stund och lyssnade ..., hörde göken (ovanligt ihärdig i vår, tycker jag) och såklart herr Koltrast och så sjöfåglarna nerifrån havet.

Sen kom ett störtregn.

Fredagkväll i landet Halland ...

Och vi ser LUPINER  nästan överallt! De flesta är blålila med lite ljusare topp, som de här på bilden. 

Och har vi någonsin hört fåglarna kvittra som de gör just nu? 

Nej, det tror jag inte. 

Imorgon blir det resa till Bunkeflo, övernattning och hem igen på söndag, då Kammarkören har konsert i Olaus Petrikyrkan, samma kyrka som där Gösta jordfästes. 

Bäst idag? 

Jo, men solklart den nittiosjuårige mannen på Sonjas korttidsboende .., han som iklädd snygga jeans och blå t-shirt satt i dagrummet och vittnade om att han hade krångel med att komma ut på nätet med sin mobiltelefon. 

Näst bäst? 

Fastighetsskötaren i 45-årsåldern kanske som, när vi åt lunch på boendets restaurang, kom fram till oss och sa att "ni vet väl om att dessert ingår ..?"

Nej, det visste vi  i n t e. 

Då kom han bärandes på var sin dessertskål med innehåll och hämtade även skedar till oss. Bara så där!

Och inte att förglömma mötet med f.d. malåborna Egon och Eva-Britt Ebbestål. Vi möttes av en händelse utanför sjukhuset här i Halmstad och oj, så roligt det var! En länk till något som har varit. En slags trygghet. Så mycket Malå. 

Bilden: 97-åringen.

Onsdagkväll ....

Igår tio timmar på akutmottagningen och ny medicin fick jag mot det ännu ihållande flimret och jag tror att det är det nytillkomna lilla pillret som heter Bisoprolol som gjorde mig hysteriskt trött så snart jag rörde mig .., ja, jag orkade gå 20 meter, sedan fick jag pausa. Tänkte att det ju vore ju smart att i stället ta pillret på kvällen, men det är klart .., det är väl på dagen det är mest som man behöver den (att man rör sig).

Nåväl. Kan säga att det var såå vänlig personal (alla kvinnor) på akuten (som hade hand om mig) ; inte minst läkaren, en 26-årig kvinna med ett estniskt förnamn. När har jag någonsin varit med om att en manlig läkare kommit in med en halv kopp kaffe, nyponsoppa och en polarkakemacka? Aldrig!

När det var dags att lämna akuten, upptäckte jag två män vilka satt i väntrummet när vi kom på förmiddagen. Den ene (som hade så snyggt bälte som passade till hans skor) var nog i 75-årsåldern och satt nu och väntade på Resam. Han tycktes ledsen. Innan vi blev inropade hörde jag hans fru säga att "vi får väl ställa in ..." och mannen torkade ideligen sig om pannan, kanske hade han feber. 

Nu satt han ensam i foajén, så jag pratade lite med honom och han berättade att han väntade på transport till Varberg. Vi önskade varandra lycka till. 

Nära utgången satt en annan man; säkert mer än åttio år och storvuxen. Den mannen hade varit så trött och slut på och i väntrummet lade han sig ihopkrupen på en dubbelstol och försökte sova, då tidigare på dagen. Det gick väl så där.

"Jag frågade om det inte fanns en säng att få ligga på, men det fanns inte..?" sa mannen och var så ledsen. 

Nu var även han på väg hem. Eller hem? Till Varbergs sjukhus. Klappade om honom och önskade lycka till. 

"Ja, det är magen ...", sa han med bedrövad stämma.

Det är förunderligt hur lätt det är att skippa allt alldagligt prat när man är är sjuk .., allt det oväsentliga liksom försvinner när man möter människor som är i samma sits. Upplevde precis detta vid infarkten 2021.

Inväntade pv (konsert i Ränneslöv kyrka) hos Eva och Ulf som så vänligt hämtade mig vid sjukhusets huvudentré och dessutom skjutsade mig till apoteket i Söndrum. 

Låg sedan på deras trädgårdssoffa .., och fick ljuvliga rester från dagen innan då de haft besök av Ulfs bror med fru. 

Och idag. Ja, då åkte pv iväg tidigt till hamnen .., förberedde för mastning av båten och en timme senare anslöt hans bror, plus två treviga typer - Mats och Göran - med typiska 50-talsnamn. 

Nu är allt på plats. Masten, bommen, seglen (ihopvirade) och i morgon ska pv röja nere i båten och har vi tur, kan vi kanske övernatta där i helgen. Härligt! 

I eftermiddag har det VRÄKT ner regn, vilket sannerligen  var behövligt. Det regnar ännu. Fönstret till uterummet är öppet och regnet smattrar mot plasttaket .., känns skönt. Det behövdes. 

Tog ett dopp i havet tidigare idag .Det var inte långt ifrån att tårarna började rinna ..., den där känslan av att inte orka, den försvann HELT i vattnet! Låg i längre än tidigare .., bara  l å g  där och tog in allt. 

Kände mig så lycklig. 

På väg hem konstaterade vi att måhända har kommunen givit upp kampen mot de så hatade lupinerna. Sååå vackert det var!

 Dagens fönster ...

... fångades av Anna och visar innergården där hon nu bor i Stockholm. Jättehärligt, tycker jag. Och vackra fönster och titta, viken jättelång stupränna, som dessutom blir en perfekt avslutare till lägenheterna intill! 

Tack Anna!

 Tre bilder från den 3:e juni 2015

Lilla underbara Nelly, vad jag kan sakna dig, precis som jag saknar Harry, pElle och Sigge!

Och så någon som letar något ätbart i rhododendronblomman.

Tisdag i början av juni. 

Igår bad i havet - eller ett hastigt dopp -. Varmt i luften. Kallt i havet. Pv som fixat stagen till masten, den som - hopefully - ska komma på plats i morgon eller senare i veckan. Besökte biblioteket i Harplinge och återlämnade en bok och lånade en annan. På väg hem kryssade jag mellan kaj, - och kråkbarn vilka trippade lite hit och dit på vägbanan och hundkäxen är på gång, men ack, så spröda, inget att plocka stora sjok av ställa på altanen. 

Några timmar senare var det dags för fotboll mellan Norge och Sverige och efter den matchen, senare på natten, drabbades jag av hjärtflimmer som av och till varar ännu .., ja, jag skyller på de norska spelarna som var så himla bra. Vilken utskåpning. Tack Alexander Isak som ändå ordnade ett mål. 

Låg nu på morgonen och lyssnade - återigen - på Naturmorgon i P1 som sändes från Missenträsk hemma i Västerbotten. Det handlade bland annat om dikning av myrar .., om storlom och smålom och Nornan, den fina orkidéen, ja, så här är det .., att Naturmorgon är min ständigare räddare under tidiga morgnar när jag vaknat, känner mig pigg, men ändå somnar om efter tio minuter. Och så börjar allt om igen. Under programmets gång hörde jag ordet respondera. Tänkte .., att det ordet använder jag aldrig, även om jag vet vad det betyder.

Idag besök hos Sonja .., pv ska titta in till de elever han haft i Gullbrandstorp vilka nu går ut nian, ja, för att önska dem lycka till med vidare studier och ett besök hos arbetsterapeuten blir det också. Sist av allt, klockan 18.00 ikväll, blir det konsert i Ränneslöv, ja, för Kammarkören. Till Ränneslöv, som ligger öster om Båstad, är det ungefär fem mil enkel väg.

Dagens tyska fönster ...

Och vacker vy mot det som liknar en kyrka, tycker jag mig ana. 

Tack Tommy! Snällt av dig!

Ett tips från juni år 2016 .... 

Och den som berättade om ett "så underbart program", det var annannan i Porto. 

Det visade sig vara en dokumentär av Sveriges Radios Anton Karis och handlar om pianisten Jan Johansson och hans skiva "Jazz på svenska". Denne A.K. gick för övrigt i pension 2019.

Här en länk till programmet som uppenbarligen gjorde sånt intryck på mig.

Och här en sida med idel länkar till några av denne Anton Karis reportage.

Ett kvällsfönster från Halland ...

Ännu en rhododendronbild från Lena i Falkenberg, men detta "träd" finns på baksidan av huset. 

Så otroligt fint! Fönsterfångerskan skriver att när huset köptes för tjugofem år sedan, då fanns det sex såna här "buskar" och alla var tydligen sprungna från en och samma planta. Fyra är kvar. Måste ni klippa och forma det, eller sköter dom sig själva,? Det undrar jag. 

Tack Lena! säger jag.

I sjunde himlen ....

Så har vi varit på sånggudstjänst i lilla fina Steninge kyrka och med oss i bilen hade vi Eva från Tyresö. Den halvlånge fann dock för gott att bli hemma. Fullsatt i kyrkan och framför oss farmor eller mormor med en 6-årig liten lintott till kille som hade ungefär hundratusen myror i benen! När en enda sång återstod, hörde jag honom sucka och så sa han ..."Nej! Inte en till!"  Den minste besökaren i kyrkan var en liten baby som var invirad i sin mors sjal och hon - mamman - sjöng i kören och den minste sov precis hela tiden!

Bakom oss satt en äldre dam, en liten flicka och hennes pappa. 

Flickan hade med sig leksaker i plast; det var afrikanska djur och dessa stod i grupp på det här "stället" där man kan ha sin psalmbok och på bänkdynan just bakom mig, där låg minsann en noshörning!

Helt underbart! 

Härlig musik bjöds vi på och bäst var som alltid gospeldelen där vi alla fick sjunga med och det var nästan så att jag började gråta, så roligt var det!

Skjutsade hem Eva och på hemvägen lyssnade vi till Sportradion och Elitloppet på Solvalla. Så spännande det var!

Nu middag (ugnstekt lax) med härlig sallad, romsås och kokt potatis/broccoli.

Man kan ju undra ...

Längs hela gärdsgården, den som går mellan grannens tomt och vår, växer höga och frodiga syréner! 

Själva gärdsgården (som jag älskar) är inget som pv har åstadkommit och den sista lilla biten ner mot Ejdervägen, där är det en stenmur.

Nåväl, nu på morgonen när jag satt ute på stentrappan och funderade över livet och försommaren, tänkte jag att .., dessa grannar vars tidigare ägare till huset planterade syrénerna, får dom alls någon glädje av all syrénblomning? 

Eller, är det bara en grön vägg av blad sett från deras sida? 

Under alla mina år här i Stensjö, har jag i alla fall aldrig sett sån frodig blomning som i år!

Dagens fönster ...

... fångades av Lena Stensson i Falkenberg, bara två mil härifrån. 

Så här skriver hon: 

"Hej, fångade köksfönstret i morse. Nu är de som vackrast, synd att de så snabbt blommar över. 

Med vänliga hälsningar Lena."

//E: Rhododendron var ju inget som fanns hemmavid i Malå, men här vimlar det av dem! 

Nästan alla grannar har flera stycken av dem, men inte en enda en har sett ut så här - mer som ett träd -! 

Så fint! Och tack Lena! Så vänligt av dig.