Svart pil: magisterhanden som pekar och lär ut.
Prickig pil: vältränat lår, dock inte bloggmadamens.
Om man på en dejtingsida har råkat bli infångad av en smålänning tillika magister, då får man med rätt korta mellanrum finna sig i att bli åthutad .., ja, det kan gälla allt från att bloggmadamen har en förfärligt utsliten älsklingssticketröja som är lite väl luftig i maskorna .., till att hon skriver fel på korsordet eller att hon inte vet precis var alla Afrikas länder ligger i förhållande till varandra, för det är såklart sådant som magistrar tycker är jätteviktigt.
Och så får man veta att man slänger alldeles för mycket matrester och inte sorterar soporna som varje rättrådig människa bör göra och om jag sjunger högt och vackert så där så det siiirlar och har sig, då skrattar han rått och hjärtligt och säger att det nog är min saligen avlidna mamma som går igen .,. för jag har nämligen berättat hur det lät när hon operasjöng andliga sånger i vårt kök.
Så .. ni förstår ju att alldeles enkelt är det inte att vara käresta till en sån man.
Till en Magister.
På jobbet har det fram till idag dock varit en frizon av uppläxning.
Tills idag ja.
Ty då står jag inne i lilla kontoret på lagret och ringer till företaget som tillverkar våra bärkassar och när jag presenterar mig och säger att "ja, hej .,. det är Elisabet på Ica Supermarket i ...", då brister Lasse, Magnus och cowboy-Maria ut i hejdlöst skratt!!
Åååå, så dom skrattar så dom nästan kiknar och jag fattar ingenting!!
Jo, det visar sig att jag säger "siuuuuupermarket" (ungefär som när vi hemifrån säger joo, på det där insugsivet ....) och det heter ju "suuuupermarket" och damen i andra änden av luren skrattar hon också när jag vittnar om mina uppstudsiga och kaxiga skånska arbetskamrater, ja, telefondamen är minsann inte från Skåne heller och hon säger att vad jag än säger, så håller hon med mig!
"Du och chefen är likadana .., han heter ju Thomas men uttalar det på gotländska och lyckas få in ett å där emellan .. Toåååmas ...", säger Lasse och så skrattas det igen.
Sen lägger han armen om min midja (någon sådan finns inte, men där den skulle ha varit ...) och vill ställa in sig, men då har jag fått nog .., nejminsann, det duger inte att komma och tro att man kan göra som man vill!
När jag några minuter senare har tagit på mig anoraken och passerar kontoret där Toåååmas sitter, då säger jag att ... -..."nu gör jag som Martin Ljung i sin monolog, jag a v g å r ..!"
Då bara ler chefen.
Håhåjaja .., det är en evig tur att man är saktmodig, mild och god, hälsar bloggmadamen på Ica Sjuuupermarket i sydöstra Skåne.
(Martin Ljung, ja .., den gudabenådade norrbottning .. honom kan ni träffa här!)
Och det här företagsnamnet skulle jag såklart också ha uttalat fel.
Jag uttalade det med låååångt a .., som i mat.
