Boo Kyrka, på lördag.

Hasse tog bilden.

Lördag den 28 mars kl. 16.00 i Boo Kyrka
Entré 80 kr

Förköp i Kyrkans hus, Orminge C

Eventuella restbiljetter säljs vid entrén till kyrkan den 28 mars kl 15.00.


Där sjunger då Cecilia N och Härnösands domkyrkokör och det är Cecilia som brukar kommentera här på sidan.

Det är Cecilia som har världens bästa minne.

Hon kommer ihåg allt man har skrivit, även om det är fem år sedan!

Om vi bara hinner Cecilia, ska jag f ö r s ö k a ta mig dit, men annars får det bli kaffe när vi åker hemöver i juni!

Igårkväll ...

"Eliza! Titta! Nu har nån ritat på himlen igen!" sa mamma förundrat.


.... fick jag återigen så ont i mitt vänstra bröst och jag tänkte att nu är det kört.

Mammografienheten har bytt "ägare" och finns från den första april på Hamngatan och sjuksköterskan på Ystad röntgenmottagning som jag pratade med för någon vecka sedan, hon meddelade att man får ringa dom här nya när dom öppnar och det är precis vad jag ska göra.

Och jag låg under blommiga täcket och sträckte upp min vänstra arm och drog med fingrarna och det ömmade nåt så hemskt och jag tänkte att det kanske är för att jag drar fram varorna med den handen/armen, men riktigt säker kände jag mig inte.

Jag tänkte på andra saker också.

Men nu är det morgon och arbetskläderna har tagits fram .., från min utsiktsplats vid datorn ser jag Fridhems rare vaktmästare Christer komma till jobbet .., det är lokala nyheter från P4 och regndroppar på mitt fönster.

"Våren är här!" berättar radiodamen .., och en bonde här i Skåne intervjuas .,. jodå, nu är han klar med vårsådden, ja, en hel månad tidigare än i fjor med r.

Och själv ska jag arbeta från halv åtta till tre och sedan bär det iväg till Malmö för vidare befordran med flygbuss till Sturup och halv nio lyfter Malmö-Aviationplanet och en timme senare blir jag hämtad på Bromma flygplats av sonen.

Kanske kommer vi fram ungefär samtidigt, pensionatsvärden och jag själv.

Han åker bil med sin bror och dennes familj, men hon, den där inte fullt lika miljömedvetna madamen, hon tar flyget!

En riktigt underbart skön fredag önskar jag alla bloggvänner och ni som kommenterar och ni som bara tassar omkring här lite .., ni räknas förstås också till vännerna.

Och Gerd i Norsjö .,. snart är det dags att arbeta!

Jo, jo.

Fredagsfönstret ...

Det är herr Jom som har varit framme igen.

Så här skriver han.

"Eftersom jag är på mitt mest generösa humör skickar jag ytterligare ett foto från Vilhelmina.

Det är inte ens speciellt skarpt."

Nåja. det kan vi uthärda, hälsar bloggmadamem tacksamt.

Klappat och klart.

Såja.

Då hade man deklarerat och kan nu bara sitta och invänta den grandiosa summan av tvåtusensexhundrasjuttiokronor.

Ett alldeles underbart kvällsfönster ...

.... från Vilhelmina kyrkstad och Jom tog bilden och ramade in densamma.

Jag skulle vilja påstå att han är som ramarnas mästare, denne herr Jom.

Fylld av beundran är jag ...

Tänk, vilken ork LO-ordföranden och andra höjdare har!

Icke allenast har dom ett Mycket Ansvarfyllt Arbete som genererar oerhört höga löner just därför .., nej, dessutom sitter många av dem i tio, femton, ja, upp till tjugo olika styrelser i nästan bara stora företag.

Ja, men tänk bara .., dom måste ha en förmåga långt över den man själv förfogar över.

När jag kommer hem från arbetet är jag ofta intill döden trött och ramlar ihop i soffan som en disktrasa.

Skulle jag därtill sitta i tjugo styrelser, skulle jag nog få migrän.

Titta här bara, ja, på Folksams VD Anders Sundström från Norrbotten .., han orkar med en hel del.

Anders Sundströms uppdrag: Sitter i styrelser, förutom i Folksams dotterbolag, i Boliden, Alka, Luleå Tekniska universitet, Bommersvik AB, ICMIF, KFO, Koopi och Försäkringsförbundet.

Det är en himla tur att såna som orkar med allt detta får gå i pension flera år tidigare än oss vanliga latmaskar.

"Va? Kommer du imorgon ...?"

Bilden: Kefalonia i höstas.
Vi har åkt moppe (mormor, som är jag, har kört) hela dagen och gör paus i staden Sami och medan vi sitter där och mumsar på svindelgod pasta med musslor .., tänker jag på tillbakafärden .., hjälp, då har vi stupsida!


... säger Emma häpet när jag avslutar kvällens samtal med: "ja, men då syns vi i morgonkväll!"

Sen säger hon ..."jippiiiiie, vad kul!"

Det är då, precis då, som hennes mormor blir så inutivarm så hjärtat nästan går i små bitar.

Till Linda på jobbet ....

Hon fyller nämligen år just idag!

Stort grattis från mig!

Gissa ....

... vem som idag har blivit opererad och ligger på djursjukhus?

Jo, lilla Nelly!

Nu hoppas jag verkligen att hon kryar på sig.

Ibland går livet i racerfart.

Upp kvart över fem .., frukost .. säga hejdå till Pelle .., bilresa in till Halmstad .., vänta på Öresundståget .., hoppa på .., Laholm, Båstad, Ängelholm ., Helsingborg .., Landskrona .., Lund ., Malmö .., byta tåg .., spår 12 .., Östervärn .., Persborg .., Oxie .., Svedala .., Skurup .., Svarte och så havet och havet och himlen som en ostkupa och slutligen Ystad.

Cykla hemåt.

Byta kläder.

Icabyxor och röd tröja.

Håret i hästsvans.

Anoraken på .., kolla nyckelbrickan .., sprättkniven .., mobilen .., läppstiftet.

Och iväg.

Arbeta elva till åtta och cykla hemåt.

Tycker jag om det här sättet att leva?

Svar: ja.

Och i morgonkväll .., flyg till Stockholm!

Dagens fönster ...

.... finns i landet Halland, närmare bestämt i Halmstad.

Och nu är klockan 05.32 och här vankas frukost och därefter tågresa i tre timmar till ett annat land; landet Skåne.

Det verkar bli en fin dag.

Sonja och Gösta hälsar på ...

Och i vardagsrummet gräddar pensionatsvärden våfflor på löpande band.
Jag sitter intill Sonja i soffan och Pelle ligger mitt emellan oss och spinner.

Från sekund ett har jag tyckt så mycket om Sonja.

Sonja är gift med pensionatvärdens morbror Gösta.
Jag träffade henne för första gången just som jag i fjolvåras hade kommit hit med min brutna handled och Sonja, gammal sjuksköterska, tog sig genast an gipsskenan och bandaget som hamnat lite på sniskan.

"Så där ja .., nu ska du se att det blir bättre ...", sa hon vänligt.

Och hon visste att min mamma då nyss hade dött och hon frågade hur det kändes.

Ååå, så omtänksam den människan är!

När jag frågar Sonja vad hon skulle vilja arbeta med, ifall hon hade varit ung nu, så säger hon efter en stunds tvekan att ..., "ja, då skulle jag ha blivit lärare."



Sonjas man heter Gösta och är pensionatvärdens morbror.
Han är född i Ljungby i Småland, som sist i skaran av fyra syskon.

Det här är en pratglad herre som gärna drar historier och när vi sitter i vardagsrummet och tittar på frågeprogrammet "Vem vet mest?", visar det sig att han är rejält allmänbildad och han säger själv att historia, det är nånting som han är väldigt intresserad av.

När jag frågar pensionatvärden vad han tycker är eller var den mest typiska egenskapen för sin morbror ..., så svarar han ...."ja, han är ju inte så frisk numera, men förr .., ja, han var väldigt orädd av sig .., han vågade ge sig på vad det än gällde .., startade som SJ-anställd, tog sedan studentexamen och han har varit områdeschef för Pressbyrån .., haft kiosk i Ljungby och blev egen företagare och han varit kock också .., ja, så där var han i sin krafts dagar".

Pratet vandrar fram och tillbaka och Sonja undrar hur i all världens dagar jag orkar åka fram och tillbaka så ofta och tänka sig .., "du kom alltså igårkväll och åker tillbaka i morgonbitti .., det blir ju ingenting ..!" säger hon leende.

Och så tackar dom för sig och åker hemåt.

Då är det mörkt ute.

Nu är det kväll.

En liten eld brinner på Savannen.

Stjärnor på himlen.

Vänner som ligger ensamma ansluter till Flocken.

Vi ligger nära varandra.

Syrsorna spelar.

Det känns tryggt.

Eftermiddag i landet Halland ...

Smarrigt fika vid husväggen klockan två.

Stekt torsk klockan fyra.

Liten promenad ner till havet vid femtiden.

Våfflor med grädde och hjortronylt klockan sex.

Byxorna stramar.

I say no more.

I landet Halland ...

Pelle har badat.

Det var länge sedan sist och alldeles stilla står han i badkaret,
medan jag duschar honom.

Jag tror att han tycker att det är riktigt skönt.

Efteråt hoppar han upp på matsalsbordet och putsar pälsen.


Lilla Pelle-gubben.
Ett så helt annorlunda liv har han fått på gamla dar.
Bada badkar och bo på landet och ibland i stan.


Och där ute hänger Särkar på parad.
Tänk .., att dom hinner torka i vårvinden.

Ledig dag ...

och jag pysslar mest



det är väl förstås banalt att skriva att hjärtat nästan går sönder av glädje

men så är det

kanske är det fågelkvittret


- och ja, klicka gärna så förstår ni glädjen -.

idag ......

Putsar fönster.
Dammsuger.
Slänger tvätt i maskinen.
Knipsar av några syrénkvistar.
Klappar pElle.
Plockar undan.
Flyttar Högar.
Hittar muslortar i diskbänksskåpet.
Hänger tvätt.
Ute.
Hörde ni .., hänger tvätt ... ute.
Lyssnar till småfågelkvitter.
Tar mig kaffe, sittandes på stentrappan.
Lavendeldoft i högerhanden.

Själv får man väl sitta utanför Systemet och spela fiol .....

Det är när kunden köper en kvällstidning med braskande rubrik som handlar om AMF-mannen, herr Elmehagen, som kammar hem 62 miljoner i pensionspengar, som det blir lite prat.

"Ja, helt ärligt fattar jag inte hur någon människa alls kan ha mage att tycka att det är rimligt att få så hög pension ., nej, jag begriper det inte .., jag skulle skämmas ögonen ur mig och jag vet hundraprocentigt säkert att jag heller inte skulle ta emot den summan. Aldrig!" säger jag till kunden.

Kunden, en man i min ålder, däremot tycker att det är helt rätt.

"Det är ju inte herr Elmehagen som har bestämt detta .., det är styrelsen", menar han.

Jo, det kan så vara .., men jag skulle ändå inte ta emot det, jag tycker att det är så girigt så det finns inte ord för det.

Hur kan man ens tycka att man är v ä r d så mycket pengar?
Det är det jag inte begriper.

Höga löner är jag villig att betala till läkare som räddar liv; såna viktiga yrkesmän eller kvinnor som det kanske bara finns några enstaka av här i vår värld .., ja, gärna hur hög lön som helst, men några sextiomiljonerspensionsavtal .., näää, det får mig att tänka på detta.

Idag, för nittionio år sedan ...

.. föddes en liten gosse som fyrtiofyra år senare skulle bli min pappa.

Han föddes i Bygdsiljum, men växte upp i Kalvträsk, hemma i Västerbotten, son till Anders och Anna Nilsson ..., och han var nummer två i en syskonskara på sju, varav två småttingar dog i unga år.

För mig var han förstås världens bästa pappa.

Han tyckte om att sjunga psalmer .., dansa gammaldans .,. att bada i havet .., gå på händer ..., spela badminton på gräsmattan .., och han var nyfiken på livet och oerhört mjuk på insidan.

Han var oerhört idrottsintresserad och hade själv varit norrlandsmästare på 1500, 3000, 5000 och 10 000 meter löpning och gick då under benämningen "Kalvträsk-Nilsson".

Dessutom var han lättrörd och torkade ofta tårarna när han såg sorgliga filmer, så där som "Den gamle och havet" .., och han var fenomenal på att berätta historier som han kryddade allt efter behag.


"Huvva, sä grann hon ä ...!" sa pappa om madame Hayworth.

Katherine Hepburn och Rita Hayworth var damer som han hade ett gott öga till.

Och så tyckte han om Center chokladrullar och drömde om att skaffa sig en Volvo P1800 .., en sån bil som Helgonet hade.

Vi hade PV och Amazon och så småningom en Volvo 142:a, men aldrig en sportbil.

Och så tyckte han om Ralf Edström, fotbollsspelaren.

Jag var tjugotvå år och ganska nybliven tvåbarnsmamma när pappa dog i december 1976.

Tre av sina barnbarn fick han träffa .., Rita, Maria och en liten, liten Anna.

Men Fredrik i Australien och vår Anders .., dom fick aldrig sitta i sin morfars knä.

(Den här sjöng han ofta .. men på svenska ..).

Morgon på pensionatet ...

Strålande sol efter en kall natt (minus nio grader .. nästan rekord för i vinter!) och kan man tänka sig .., inte en vindpust!

Skator bygger bo.

Lille herr Rödhake har visat sig.

Ser ni det lilla gula huset vid vägkorsningen?

Där, bakom kullen, gömmer sig havet.

Går man till vänster vid korsningen, tar det kanske tre, fyra minuter innan man är vid stranden.

Jo,

Alldeles nära är det.

Dagens fönster ...

I pensionatets sängkammare, på en gammaldags byrå tillverkad i björk, står ett fotografi av en liten gosse .., ja, just det, det är självaste pensionatsvärden i yngre år.

"Oj, vad du är lik din mamma!" säger jag och böjer mig fram för att titta lite närmare på bilden.

Det är då jag upptäcker fönstret som speglar sig i glaset.