Igenkänning ...

En alldeles underbar sida .., finns här.

Nu ska jag nog försöka bearbeta herr pv att köra via Norrköping på hemvägen.

Typ.

Mer behövs inte ...

Nu har jag använt Den Nya Tallriken för första gången.

Den med småblommorna runt kanten.

Naturell youghurt och mysli från kvarnen i Särdal. (Tack Panter!)

Ååå, det var ljuvligt.

Den första dagens kväll .....


Så mycket har blivit gjort idag.

Jag har städat min lägenhet, ja, till och med i städskåpet, för man vet ju aldrig.

Och det är underbart att komma hem till sitt eget och känna att det är rent och fint.

Åååå, jag minns jular eller sommarsemestrar hemma i Malå och sedan resan söderut igen, till trean i Kungsängen ..., och detta att låsa upp sin egen dörr och flickorna som hade alla sina leksaker på plats och kompisarna som väntade nästa morgon och slå sig ner i sin egen soffa och ställa balkongdörren på glänt och tacka grannen mitt emot som hade skött blomstervattningen.

Oftast Henry, han den storvuxne mannen från Gråträsk utanför Arvidsjaur, men som också hade hamnat söderöver.

Den där komma-hem-känslan.

Jag minns också resan upp till Västerbotten när det var studentdags för Anna och vi kom körande och närmade oss Lycksele och radio Västerbotten varnade för våldsamma översvämningar och plötsligt, när jag hörde min egen dialekt i bilradion, översköljdes jag av en komma-hem-känsla och jag vände ansiktet mot skogen och försökte hålla gråten stången.

Med åren blir jag allt blödigare.

Alltid har jag varit lättrörd, nu är det värre än nånsin.

Det är som om känslorna ligger utanpå.

Som antenner.

I morgon kommer sonen hit och äter frukost med mig.

Tillsammans går vi sedan till stationen och har följe till Malmö.

Där går han till polishuset där han lär upp sig för att vara nån slags ta-emot-anmälningar-hela-sommaren från hela landet .., och själv tar jag tåget till landet Halland och till pensionatsvärden.

Pelle följer med.

Medan vi åker norröver, ska han bo hos pv:s härliga mamma.

Det blir nog bra.

Vid sjutiden ..

Släkt från förr i Dikanäs.

.. ringer jag till min mammas yngsta syster, Lisbet.

"Moster Lisbet".

Genom hela min uppväxt har mamma vittnat om sin kärlek till alla syskonen, men "lill-Bisse" som Lisbet kallades, med henne var det något extra.

"Hon blev ju som mitt eget barn nästan ...!" sa mamma ofta.

Nu ska vi hälsa på henne i Vilhelmina och jag blir så innerligt glad när jag hör hennes röst.

Jodå, hon ska vara hemma och ta emot oss.

Sen ringer jag till Dikanäs, till min morbror, Olaf.

Det är säkert tjugofem år sedan vi sågs - minst - och hans röst är lite skrovligare och han berättar om sin cancer och att han ska till Lycksele och strålas, men för övrigt låter han precis som alltid.

Glimten-i-ögat-aktig.

Snäll.

Glad.

Och när vi har pratat en stund, så skrattar han lite och säger ..."ojojoj Elisabet, jag blir lite rörd .,. du låt ju precis som Ann-Gerd .., hä ä som att höra Ann-Gerd .. ja, du förstå .. ja ha hon oppå frysboxen .,. ja, se hon varje dag!"

Och han säger att inte behöver vi tälta på gården inte .., dom har sängplatser åt oss och vi är såå välkomna.

Efteråt, när jag har lagt på luren, kan jag inte hålla mig längre.

Då strömmar tårarna.

(och inte för att jag är ledsen .., utan för att hjärtat fylls av all den här värmen från mammas släktingar)

Klockan kvart i fem ...

Söderfönstret står öppet.

Vardagsljuden hörs tydligt.

Loppisfynd ...

Häromdagen skulle jag köpa en ny bakform, då jag glömt min gamla i landet Halland.

Döm om min förvåning när en vanlig bakform i vår affär kostar 69:-!

Nå, kanske med teflonyta .. men ändå.

Nä, det fick vara.

Idag cyklade jag i solskenet ner till Lions Loppis nere vid hamnen.

Polenfärjan stod och puttrade vid kajen .., där var fiskmåseskrik och ett nästan grönfärgat hav.

Och gissa, om jag fyndade!



Titta, så vackert!

Ett mitt-på-dagen-fönster ...

... från en alldeles helt underbar arbetskamrat, nämligen Olof, han som jag ibland kallar för "Alfons Åberg", men det tycker förstås inte en musklig ung man är nånting att stå efter .., så hädanefter får han heta just Olof.

Olof är en sån där arbetskamrat som betyder så oerhört mycket på en arbetsplats.

Han är alltid som ett solsken och har världens härligaste humor!

När jag i fjol ringde på hjälp till kassan och han svarade, då lät det så här:

Olof: "Ja ...?".

Bloggmadamen: "Du, jag har kö och behöver hjälp i kassan ...!"

Olof: "Ja, tio minoter, en kvart ...".

Han sa det med precis den där pizza-innehavare-rösten som man ofta hör.

Förra helgen åkte Olof med ett helt gäng andra ungdomar (förmodar jag) till Holland, på ett ravepartaj av det större slaget.

"Snälla .., kan du inte ta en bild av ett fönster .., vilket som helst ..?!" bad jag honom innan avresan.

Det gjorde han verkligen.

Och bilden visar utsikten för bussfönstret där han låg och sov på väg ner från Malmö till Holland.

En helg i juli ...

Från vännen Torun kommer en påminnelse om Mossagårdsfestivalen.

Vik helgen 24 - 26:e juli för ett besök på Mossagården i Veberöd (vägbeskrivning) och ta en titt på affischen här ovanför .., ja, det är inte sant nästan vilka förmågor som kommer att uppträda!

Torun är pr-ansvarig för just detta och tar alla chanser till att sprida lite reklam ., se där .., även hos en bloggmadame i Ystad!

Deppigt värre ...

Om lilla nellys framgångar (eller inte ...) som fotomodell ..., berättar hennes matte här.

Och mormor-matte som är jag, smajlade så häääär mycket,.

Glöm inte att klicka på bildserien vid texten.

Första semesterdagen ...


vaknar jag som vanligt klockan fem

tvättstugan två timmar senare

och morgon-tv

zoegas skånerost puttrar i köket


och nu ska Möllers Bageri få ett besök av bloggmadamen

Dagens fönster ....

Ett alldeles helt övermåttan ljuvligt fönster hade vännen Eva på Frösön på sin sida den första juni .., och jag föll pladask och gullbad henne ..."men snälla .., kan man inte få ha det fönstret på sin sida den där allra första semesterdagen?!"

Det kunde man.

Och lite så här känns det väl innan man äntligen når fram till den så hett efterlängtade ledigheten .., så där som den lilla humlan som är så nära friheten och har man tur så öppnar någon fönstret och sen kan äventyret börja!

Tack, du rara Eva!

Och ännu några kvällsfönster ...

I Västmanland vimlar det av Vackra Fönster!

Ellis tog bilden.

Tre kvällsfönster från ...

"Hej!

Skickar ett Skånefönster till Skåne.

Fast det är ju tre fönster på sätt och vis.

Två av fönstren är till för att tegelväggen bakom ska kunna titta ut... eller.....?

Sen att symmetrin är som den är gör bilden på de tre fönstren bara bättre!

Kvällshej från Turtlan."

"Jag hade ingen aaaning om att Dalsland var så vackert!"


Sugen på vackra bilder och tips på lite annorlunda utflyktsmål?

Då tycker jag att ni ska skutta hit.

Ett kvällsfönster från ...

... ja, härifrån.

Från Regementsgatan i Ystad.

Och ute är det alldeles, alldeles tyst och lugnt.

Herr Koltrast har gjort natt.

Hos reparatören ...

Men däcken måste pumpas! Det glömde jag.
Eva på Frösön målade.
Och hos Eva och hennes guuube ska vi hälsa på om mindre än en veckas tid.

Tänk er tusenskönor och utblommade syréner .., blommande spireor .., överallt koltrastsång och på gräsmattorna herr och fru Råka med småttingarna som nu har vuxit och blivit nästan-stora, men hänger med vingeparen och darrrrrar och vill bli matade!

Himlen är molntussig.

Luften svalare än ljummen.

Jag cyklar hemåt och fylls av så mycket inutiglädje så det känns som om jag inte ska uthärda mera.

Utanför min port, just som jag kämpar med cykellåset som kärvar, kommer en äldre herre promenerande.

"Hördu, du borde smörja din cykelkedja .., den är ju alldeles rostig .., ta symaskinsolja, det duger bra ...!" säger mannen.

Någon symaskinsolja har jag inte, så jag bestämmer mig för att omedelbart uppsöka Roslins Cykelaffär & Verkstad som ligger bara ett hundratal meter från min lägenhet.

Så det gör jag.

Cyklar dit.

Där inne i verkstaden frågar jag en man i min ålder om dom har en liten flaska med smörjolja så man kan få köpa ?

"Jo, i och för sig .., var har du cykeln ..? Jaha .. den här .,. ja, men om du håller upp den så ska jag smörja .., så där ja .., se, det blir ju hur fint som helst .., lite till bara ...!" säger reparatören.

När jag frågar vad det kostar, ler mannen och säger på bredaste skånska att jag ju kan komma förbi med "en goud kauga nån dag.." och det lovar jag att göra.

Och så cyklar jag hemåt, med nysmord kedja och nytt lås ..., och jag tänker att åååå, dessa underbara skåningar som är så ofattbart vänliga .., och nu har jag redan bakat en stor kaka och i morgon ska herr Vänlig Cykelreparatör och hans medarbetare få något gott till kaffet.

Och det här lyssnar jag på just nu.

På väg hem från affären ...

... ja, när jag är nästan hemma .., precis vid servicehuset Göken, hör jag honom.

Det är inte långt ifrån att hjärtat brister.

Insikt nr 137

Gudars .., vad det går bra att semesterstäda till sån här musik!

Jepp.

Just så är det ....

Vänligen notera gångstavarna som står till höger om dörren.

Ni behöver inte fråga hur många gånger dom har använts.

Madame Pelargonia ...

Så är det.

Jag ä l s k a r Pelargonior.