Pensionatsvärd med väldigt låg puls.
I ett par timmars tid har jag haft sonen på besök.
Och Meja, den svarta hunden.
Meja vill absolut inte ligga på den röda filten - fast vi säger till med strängaste rösten -, nä, hon drar sig utåt och ännu mera utåt och till slut är det bara svanstippen som befinner sig på filten.
Och tillsammans med sonen sitter jag i soffan och tittar på fotbollslandskamp mellan Sverige och Finland och jag telefonpratar med Hedgren och med en trött pensionatsvärd och jag berättar för honom att människor som har så hög puls som undertecknad, löper fyrtiosex procent större risk av tuppa av i en hjärtinfarkt och femtioåtta procents högre risk att drabbas av hjärtsvikt, så det där rummet som jag ska få göra om precis hur jag vill .., ja, på pensionatet, det är väl knappt någon idé att man tar sig an det.
Å andra sidan ..,. kan man ju strunta i alla Farhågor och göra det ändå.
När nu livet tydligen inte ska bli så värst långvarigt.
För då, om någonsin, borde man såklart göra precis det man längtar efter.
Just så.
Och nu är klockan snart halv elva och vid elvasnåret brukar det bli stort fyrverkeri när tattooföreställningen är tillända, så jag väntar nog med att göra natt en stund till.
Ajöken, sa fröken.
