Ett kvällsfönster från Estland.

"Man kan ha båtar i fönstret om man bor i en hamnstad som Kurasaare på Ösel.

Kerstin i Svedjan."

På väg hem ...

(Suddig bild, jag vet .. men det började skymma.)

.... ser vi stora segelbåten Helene lägga till vid kaj.

Eller, det har den redan gjort, men vi såg den komma in mot land.

Och ser man på .., där är ju Bengt Ekwall, han som är gift med Birthe från Östersund!

Eder uppsökande reporter, som minsann har sett Janne Josefsson i Uppdrag Granskning och har lärt sig hur det går till, är på hugget.

"Jaha ja, kanske man kan få en intervju här, vad säger du Bengt ...?"

Det kan man, säger han och tar genast av sig huvudbonaden och stryker med handen över håret.

(Att han är dalmas till ursprunget, går väl knappast att ta miste på ...)

Om och om igen ...

Ja, "over and over again" ... tränar ovanpågrannen, han den unge mannen, på samma slinga.

Och jag ligger på min säng och lyssnar lite.

Gardinen fladdrar i vinden.

Kungens lilla piga .. eller stora.

Sjukhusets terarpiverksamhet fortskrider.

Nu är det strykning som gäller.

Luther på axeln ...

Om man sjukanmäler sig och blir hemma från jobbet och sedan tillfrisknar .., och man ringer till sin arbetsplats och kollar om dom har fått in någon som tar ens kvällstimmar .., och man får höra att det fixar sig (tack Englund!) och man säger att "i morgon kommer jag som vanligt ..." ..., visst är det då underligt att man inte så mycket som vill sticka näsan utanför porten, fast man ju inte blir ett dugg sämre av en sån sak?

Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag hade varit hemma från jobbet och sedan mötte en arbetskamrat på stan!

Ändå .., är det ju så totalt ologiskt.

Imorse var jag dålig .., nu känner jag mig nästan helt okej .., jag längtar ut så jag kan spricka .., men vill inte njuta av vackert väder .., då känns det som om jag fuskar.

Logik ...?

Inte det minsta.

Så länge får man väl stryka ett lakan.

Terapiverksamhet ...

Och har man inget annat för sig - och det har man inte - får DN:s korsord träda i tjänst.

Längst ner till vänster (eller tredje raden nerifrån t.v.) syns två tomma rutor .., det blev Hedmark (norskt fylke).

Men är verkligen genus "ande"?

Det är en slags stillsam lycka det ., att lyckas lösa korsordet med fyra prickar i svårighetsgrad.

Jepp.

Skriver bloggmadamen smajlande.

Med posten ...

... kommer svaret från sjukhuset.

"Har nu fått svar från röntgen och det visar sig att det finns förslitningsförändringar, så kallat medial artros, i höger knäled", skriver doktorn, som är distriktsläkare i invärtes medicin.

Om jag fortfarande har ont och besvär, så bör jag kontakta min familjeläkare, skriver herr Doktorn, vars förnamn börjar på B och efternamnet på Z

Ja, det ser man ju klart och tydligt på hans signatur.

(För övrigt är detta med värk i knäet himla filurigt. Jag kan, med nästan hundraprocentig säkerhet, säga när vädret ska slå om från, ja, hög, - till lågtryck, ty då värker knäet värre än någonsin! Precis som en barometer! Så har jag haft i händerna - fingerlederna - också, men inte så uttalat som i knäet.)

Torsdagsfönstret ...

... finns i Ystad.

Bloggmadamen tog bilden, som nog tål att klickas på.
*Klick-klick*

Och detta ...

... att återigen ha en cykel i sin ägo, å, det är som paradiset!

Så jag tar min rosa väska, kameran och baddräkten och susar iväg mot havet.

Väljer Sandskogen .., förbi filmstudion.., ser ett stort partytält med den brittiska flaggan som samsas med den svenska .., jaha, det är där dom spelar in Wallander, men den engelska versionen .., , den som gjorde sådan succé i hemlandet .., och där står vita bussar märkta "Baltic Film".

Ystad har blivit en filmstad.

Och så vidare .., in i Sandskogen ..., slingrig väg .., möter för mig okända joggare och bekanta från affären.

Sneddar över Österleden .., havet på min vänstra sida .., frisk vind från väster .., det vill säga .. motvind.

Stannar till.



Sitter i sanden med uppkrupna ben .., småpratar med en liten fiskmås som trippar omkring alldeles i närheten av mig .., hela tiden två, tre meter ifrån bara .., försiktigt sneglande åt mitt håll.

Från höger kommer två män i min ålder.

En är klädd i badbyxor, den andre skyler könet med en blåvitrandig handduk av frotté.

Och så doppar dom sig.

Jag ser en bar stjärt som kommer upp ur vattnet med ojämna mellanrum och jag ler för mig själv .., längre bort syns en färja ..,. och lilla fiskmåsen bryr sig inte i vilket, utan kommer allt närmare.

"Och alldeles ensam är du .., hur trevligt kan det vara ...?" säger jag.

Sen cyklar jag hemåt.

Känner doften av grillos eller tändvätska eller båda delarna.

Upptäcker en svala .., och några sädesärlor.

Men det är ungefär allt.

Detta är ...

... en av orsakerna till varför jag tycker så mycket om Ystad.

Här är så sinnligt vackert.

Dagens fynd ...

Och så är det sedvanlig onsdagsloppis på Österporttorg.

Och precis som vanligt .., hittar jag de allra mest ljufvliga asietter.

Småblommiga.

Som gjorda för äppelkaka med vaniljsås!

Ett hundra kronor blev summan för åtta asietter av okänt ursprung ., fyra nyputsade dessertskedar, en osthyvel, samt en djuptallrik.

Tänk, när jag får mitt pensionat .., då ska där serveras efterrätter så det står härliga till!

På gågatan. Klockan är 14.15.

Och alla faller vi p l a d a s k.

Han heter Balder, den lille krabaten.

(Dom två knäböjande damerna är kollegor till mig, men från en annan icabutik. Kvinnan med krycka är dessutom mamma till Emelie på mitt jobb.
Balders husse är chef på el-giganten och kommer in till vår butik nästan dagligen.)

Ja, det ser bra ut ..

Ingen trängsel på stranden i alla fall.

I alla fall inte idag.

Om exakt fyra veckor är vi där.

Hopefully.

Tvärstopp ...

Allt är klart utom det inringade uppe till höger.



Ingen pv i närheten.
(Han tror att det är husesyn älgen går på .., det kan stämma).

Rexxie ...?

Detta är dagens Kvällspost/Expressenkorsord.

Uppdaterat:

Avsett är menat förstås ..
Blir torra: vattnade
Sockerform: strö
Färg: där hakade jag upp mig på olika färger .., pv sa att det ska väl vara RUTER? yes!
Ängel: seraf - tack Bert!
Dryck: saft .., det hade jag skrivit från början, men blev lurad till sake av pv ..-)
Ses i bridge: syd .., hade jag inte en aning om! tack pv!

Hos mormor ...

"Vi kan väl plantera humle längs husväggen ...?" bad jag pensionatsvärden.

Det var i våras.

Inte en tanke hade han haft på något sånt.

Men så blev det.

Nu når humlen stuprännan på pensionatet och när jag hittar den här bilden från det som en gång var min mormors hus .., då tänker jag ... "är det därför kanske .., som humlen finns i mitt hjärta ...?"

Brev från pElle ...

På väggen hänger en tavla, det är ett fotografi av Gunvor och Viking, ja, så hette hennes man och på bilden sitter dom på en klipphäll i Bohuslän.
Det ni inte ser, är att på bordet intill ligger Gunvors dagböcker.
Varje dag skriver hon med prydliga bokstäver och berättar vad som har hänt.
Matte säger att det märks att Gunvor har varit kontorist.

"Hej alla vänner!

Jag tänkte att ni skulle få en liten hälsning från mig, från pElle alltså, så här på onsdagen.

Om ni inte visste det, så bor jag fortfarande i landet Halland, hos pv:s mamma Gunvor.

Hon har en egen sommarstuga nära havet och här har jag varit sedan midsommardagen.

Jag har nästan glömt bort hur det är att bo i en liten lägenhet i stan, ja, det är sant.

Egentligen gör jag inte så mycket numera .. mest ligger jag i en egen stol på den inglasade altanen och Gunvor brukar sova middag på soffan mitt emot och ibland går jag och kollar så inte grannens katt får för sig att han ska hälsa på, men det gör han nästan aldrig.

Och så har jag varit i slagsmål.

Jepp.

Jag har slagits med just den katten och matte trodde att jag hade fästingar i pälsen, men det var det inte alls, det var ärr och sårskorpor, sa Gunvor.

Gunvor är så snäll ..., hon låter dörren till altanen stå öppen om nätterna, så jag kan smyga ut lite som jag vill och när det blir morgon, då brukar hon komma och locka på mig ..."lilla Pelle kom ...! kom nu Pelle!" hör jag henne ropa och efter en stund gör jag som hon säger .., fast inte direkt, jag är trots allt en äldre kattherre som är van att bestämma själv.

Idag på morgonen kom pensionatsvärden cyklande förbi; det var när han skulle till jobbet i stan.


Om ni klickar på bilden, så syns det hur vacker blomman är.
Ibland blommar den bara en enda dag eller natt, tänk er själva.
Fotograf var herr Pensionatsvärden.

"Titta mojan, din kaktus blommar ju!" hojtade han.

Han kallar sin mamma för mojan, det låter underligt, men hans pappa var från norra Skåne och där säger man så, tänk, att pv är halvskåning, det undrar jag om matte vet om ...?

I alla fall .., på pv:s altan finns en jättestor kaktus som brukar få såna där fina blommor och då blir pv så lycklig, så lycklig, men matte, hon tycker inte om kaktusar och bryr sig nästan inte alls.

Idag hade han med sig kameran och tog en bild av kaktusen som blommar och då ville han att vi skulle "posera", men det ville inte jag och det kanske syns på bilden?

"Nä Pelle, sitt nu stilla här hos mig en stund!" sa Gunvor och höll fast mig i ett stadigt grepp.

Ibland längtar jag efter matte.

Om två veckor kanske hon kommer hit.

Då ska jag ligga i hennes knä länge, länge.

Hejdå från er vän, pElle!"

Ps. Ni ser väl den blommande kaktusen? Ds.

Härligheter ...

Vänligen notera förvåningen. "Och vad är det här då ....? Jo, en ..."

Ledig dag.

Då läser jag morgontidningen .., och mail .., brygger Zoegas kaffe .., pratar med pv .., längtar att träffa Emil och Emma .., (första helgen i december ska jag vara barnbarnsvakt) .., fylls av glädje över rara vänner (det är när jag tillbakaläser om resan till Samos för två år sedan ., och jag vill ringa till Kent och säga "tack, som var så himla snäll och rar mot Emil!", men hittar inte hans mobilnummer ...) .., sedan går jag till Möllers och köper bröd och småsurrar med Kent från Radio Active, som också är där för att handla.

I kön framför mig står Jennys bror.

Det var Jenny som lärde upp mig när det gällde det här med kassabokföringen och allt.

Underbara, rara Jenny!

När jag går hemåt igen, ser jag blommorna utanför min port.

Stockrosorna ... (tack lindalotta!) och Narrhuvan (tack Mian!) och Aklejan (tack någon!).

Och imorgon får soffan Ektorp nattgäst .., då kommer ellis.

Livet känns rikt.

Nu ska här dammsugas.

Hört i lokalradion ...

"Ja, jag ser solen lysa över Köpenhamn .., det är nog bara någon timme innan vi har den här också ...", säger meteorologen i Radio Malmöhus.

Det låter bra det, ty just nu är himlen mörkt blå.

Och sen blir det musik.

Detta.

Lediga-dags-fönstret ...

Ellis, förstås.

Lugnt och vilsamt.

Precis som min lediga dag ska bli.

Hur många gånger har jag sagt samma sak ...?

Att hon är outstanding!

Att hennes bilder har så mycket känsla i sig?

Titta bara!