Och så är dom där igen; drömmarna där jag alltid har glömt nånting!
I natt har jag alldeles glömt bort att ge stövarna mat och från köksfönstret i Malå ser jag hur dom står och hoppar mot dörren i hundgården .., svansarna går av och an och jag säger till mamma - som plötsligt har återuppstått från det döda eller aldrig lämnat detta jordeliv -, "men åå, hur kunde jag glömma att ge dem mat .., dom fick inte igår heller!" och mamma tar fram en stor hink med matrester från hotellet; det är revbensspjäll och torrfoder om vartannat och medan jag gör i ordning hundskålarna, upptäcker jag att skolan har börjat och aldrig att jag kommer att hinna i tid .., och mina byxor är försvunna och i drömmen bär jag svarta badbyxor av herrmodell.
Det blir cykel till skolan och cykeln är en slags chopper, med styret så högt uppe att jag nästan inte kan styra, och väl framme vid skolan meddelar några elever att hemkunskapen, den håller nu till i scoutstugan uppe i Tjamstan och Kerstin Sjölund är lärare.
Då har det plötsligt blivit meterdjup snö.
"Hjälp, hur ska jag kunna förklara den här frånvaron ..?" är allt jag tänker på medan jag plumsar i snön upp mot berget.
Då, äntligen, seglar drömmen sin väg.
Vad är det min själ vill berätta för mig?
Det undrar jag.
