Sannerligen en insikt ...

Eftermiddagsringer till min syster i Hörby, men den som svarar är hennes barnbarn, Nathalie.

Tjugosex år.

Lång och rödhårig.

Den absolut lugnaste människa jag vet.

Oerhört kreativ.

En kort stunds prat bara.

Efteråt översköljs jag av "å-vad-jag-älskar-henne-känslor!"

Härligt är det ...

Ja, jag hittade ingen bild som passade. Det får bli den här.

.... när mina barns pappa och pensionatsvärden diskuterar räkgryte-recept via telefonen.

I mitt nästa liv ....


... ska jag i alla fall inte bli mattelärare på gymnasiet.

När pv berättar om elever som ägnar lektionstiden åt spel på mobilen ...., eller att käfta emot så där rent allmänt .., eller att helt enkelt utebli från dom flesta lektionerna .., då tackar jag min skapare att jag har arbetat som kassörska.

Åååå ....

... så jag älskar den här lille krabaten, - skåningen sigge nilsson -!

Igår låg jag på soffan Ektorp och läste mastodontromanen av Joyce Carol Oates - "Vad jag levde för" -, (i den här boken skriver Oates precis en "karl" ., det är, i alla fall till en början, oerhört mycket sex och rakt-på-sak .. och jag bara gapar och tänker att hade en detta varit en "Jim Oates" som skrivit boken, hade jag säkert tänkt att .. men gud, vilka schablonbilder av kvinnor och män han målar upp! men hon skriver så underbart och jag kan omöjligen lägga den ifrån mig, annat än korta stunder .. ) och nästan hela tiden medan jag ligger där, har jag en liten sigge på mitt bröst och han kryper inte, han draaaar sig uppåt liggandes på rygg, ja, när han vill komma närmare .., ungefär som på bilden.

Och ikväll blir det mera film.

Under ett par års tid var jag flitig medlem på den här sidan.

(En sak kan jag konstatera .. jag har inte brytt mig om att hyra filmer som inte verkar falla mig i smaken ... och Hitta Nemo skulle nog inte få en 5:a idag ,-)

Då var det filmtittande i princip varje helg, men nu har det varit dåligt på den fronten.

I min ljufva ungdom sparade jag alla biobiljetter från Forumbiografen i Malå och på baksidan av biljetten skrev jag ner handling och betyg. 

Utbudet av filmer var väl inte särskilt överdådigt ., det var en hel del Clint Eastwood (typ ...för en handfull dollar .., den onde-den gode - den fule ..ja, sånt), men själva känslan .,.att köpa biljett av tant Ellen, en ask salta katten eller pastillerna Nickel .., av dottern Christina eller sonen Anders .., gå uppför trappan ..,. se Ellens (Manfred? eller Joel ..?) man stå vid dörren och sedan låta honom riva biljetten (så småningom stod Anders - deras son - där uppe),  och sist av allt .., slå sig ner i fåtöljen med manchesterklädsel. 


Vilken lycka!

Men i min ungdom var förpackningen avlång.
Allra godast var den vita pastillen med svag rosa rand.

Vilken förväntan!


Så småningom blev det Saga, - och Sturebiografen i Lycksele som fick ta del av mitt studiebidrag och samma sak då, biljetterna sparades och tyckandet noterades prydligt.

Ack, att man inte har sparat allt detta!

Återkomsten ....

Pick-pick-på ekollonen ...
Den lille eken planterades av pv för kanske tio år sedan?
Och det ska jag säga er, att räfsa upp eklöv, är ingen höjdare!

Såja. 

Nu har han återvänt, han som hälsade på precis varje dag i vintras.

Det var herr Fasan som i vintras nästan retade livet ur den då väldigt ungdomlige sigge nilsson.

En sigge nilsson som ihärdigt försökte smyyyyyga sig på den där stora, kaxige typen med den pråliga fjäderdräkten.

Aldrig hann sigge upp honom!

Jag undrar jag hur det ska bli i vinter?

Dagens fönster ...

.... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och just dom här blommorna, "Gåsfot" sa nån att dom hette, har jag sån otrolig tur med.

Dom växer och växer och jag delar och sätter nya plantor och de tar aldrig slut!

Filmfestival i landet Halland ...

Tre filmer blev det och jag log för mig själv när upptäckte att jag plockat alla tre från facket med filmer som börjar på A.

Nästa gång blir det B.

Film nr 1 är Mike Leighs "All or nothing". 

Mike Leigh är en av mina absoluta favoriter (jag säger bara "Hemligheter och lögner") .., men pv drog öronen åt sig när jag läste vad filmen handlar om, ja, jag kan inte påstå att han direkt såg ut att längta efter filmkvällen.

"I ett nedgånget område i södra London bor snabbköpskassörskan Penny och hennes man, taxichauffören Phil.

Dottern Rachel städar på ett äldreboende och sonen Rory som är arbetslös, ligger mest på soffan och tittar på TV.

Familjens grannar består av alkoholiserade föräldrar och desillusionerade ungdomar.
Phil och Penny har gradvis glidit ifrån varandra och förhållandet befinner sig i kris.

En dramatisk händelse förändrar plötsligt allt."

Film nr 2 är klassiska Adams Revben med mina favoriter Spencer Tracy och Katherine Hepburn.

Å, den har jag sett flera gånger, men tycker att den är suveränt bra!

Och bättre skådespelare vet jag inte om det finns.

Min pappa, han älskade Katherine Hepburn och Spencer Tracy, "det var en riktig karl det!" tyckte han.

Hur väl som helst minns jag när pappa såg filmen om "Den gamle och havet" - med just Spencer Tracy - och pappa satt i soffan och tog upp sin blårödrutiga näsduk från byxfickan och om och om igen torkade han tårarna .., den var ju så sorglig!

Film nr 3 heter "Avsked" och är en japansk historia som fick Oscars för "Bästa utländska film".

En annorlunda handling och å, så spännande det ska bli att se en japansk film!

(Pensionatsvärden som tycker om actionfilmer och spännande saker ..., suckade när jag högläste på dvd-omslagets baksida. Det blir nog en dyster helg för honom det här ...).

Men jag glömde ju .., "Hitta Nemo", den hyrde jag också.

Den tycker han nog om.

Ack, att vi bara hade en platt-tv en sån här gång!

Brottningsmatch i affären ...

Den där kvällen på Ica i Ystad, då när jag fick vara med och stå och hälsa kunderna välkomna till vip-kväll .., då hände det minsann grejer!

Trängseln var e n o r m och i all röra råkade inte bara vip-kunder komma in i butiken, nej, där uppenbarade sig även .., ja, just det .., en brottsling.

Men finns det "redia skånska kaärar" bland kunderna, så ordnar det hela upp sig.

Heder åt såna människor, såna som har c i v i l k u r a g e!

Ja, all heder åt herr Friedenman!

Design som inte fungerar ...

Ibland - eller rättare sagt: ganska ofta - har jag en känsla av att man ändrar saker, bara för sakens skull.

"Inte kan vi ha likadan design på en blomvattenkanna år efter år, nej, in med något nytt!", tänker säker fabrikanterna.

Och så kontaktar man en designer som tar fram en vattenkana som ser lite annorlunda ut, så där som den på bilden.

"Himla läcker!" tyckte nog fabrikanten.

Men ack, så opraktisk!

Fyller man kannan ordentligt, blir den baktung och vattnet rinner ut från "påfyllningshålet", - vid den rosa pilen - och på parketten ser man sedan små pölar med blomvatten.



Tanken var att vi skulle ha två kannor, en för övervåningens blommor och en nere.

Den här kannan har varit med länge och fyller verkligen sin funktion.

Den är helt enkelt BRA!

Och det finns annat som ofta krånglar ...

Eländes elände ...

Lika illa är det ibland med häftapparater.

Jag undrar hur många sådana jag har haft bekymmer med?

Häftklamrarna tjorvar ihop sig och innan man har häftat ett papper, har tio klammer förbrukats!

Absolut bäst är den gamla, vanliga sorten, avlång och ganska tung.

Men ..., nageltänger, dom är väl likadana allesammans?

Oh, no!

Det finns nageltänger (nagelklippare, om det är bättre ...?) som är närapå helt obrukbara för människor över fyrtio år (ja, naglarna förändras tyvärr med åren ..).

Detta var tre exempel på dålig och inte genomtänkt formgivning.

Nu kommer jag på en sak till: det finns urdåliga pincetter, såna som det inte alls är något "grepp" i!

Har du själv några exempel?

Berätta gärna!

Och just det, detta är inget annat än i-landsproblem, ja, knappt ett problem ens, men jag tycker ändå att det är intressant att se hur man kränga iväg närapå odugliga saker.

(På Ica Maxi finns t.ex. inte en enda "vanlig" blomvattenkanna längre.).

Turtlan sa...

När det gäller hålslagare och häftapparater så binder de äldre med västländers vinner de äldre med hästlängder! På jobbet har vi några såna som är från nittonhundrakallt och som inte blivit slängda som tur är. De funkar absolut bäst! Tex blir det alltid fyra hål av hålslagaren och inte tre och nästan ett till.

Här hemma så är det stekpannan. Jag har tagit över mormors gamla stekpanna. Absolut bäst att steka i och den ser som ny ut på stekytan trots många många års användning.

Detta börjar lukta " - Det var allt bättre förr...." ;-))

Elisabet säger: Vad i all världen dagar betyder "binder de äldre med västländers"!
Och jag köpte en gång en tandborste som bara inte funkade! Och en diskborste!
Man tror kanske att det inte har så stor betydelse hur en sån enkel sak är konstruerad, men att det har ...!

Torun sa...

Oj, oj... marknaden formligen ÖVERSVÄMMAS av dåliga look-alikeprodukter, tex vitlökspressar!

Köpte en sådan en gång på ett Tupperwareparty. Inte billig - men totalt värdelös! Tacka vet jag den "vanliga" modellen som finns i de flesta matvaruaffärer.

Flera har säkert även svurit över unkna KONSERVÖPPNARE! Även jag.

Underligt att så mycket obrukbart godkänns för produktion...

Elisabet säger: Ja! Vem har inte köpt en billig vitlökspress där det inte händer just nånting, hur mycket man än pressar ...? pv har en sån.

Titta så fint!


Länken har jag lagt ut på facebook, men alla kanske inte skuttar omkring där?

Här är den också.

Vid sjutiden ...

... på morgonen alltså, är det becksvart ute och det rister i huset av stormen!

Någonstans i landet Halland har det uppmätts orkanbyar i natt och helt förvissad är jag om att det måste ha varit här.

Man kan bara fantisera om hur mycket bråte som nu ska ha flutit iland.

Plast .., rep och snören .., och ännu flera danska mjölkförpackningar.

Fredagsfönstret ...

.... finns i Köpenhamn.

Bilden togs för snart tre år sedan, då jag tillbringade en weekend just där.

Dagens promenad ...

Ny bok på gång ...

Den här hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster, honom har jag svårt att förhålla mig till, men det beror säkerligen på att min humor inte stämmer med andras, så jag har lagt den på lagring - boken - och kanske tar jag mig an den senare.

Kanske.

I dess ställe har jag nu en mastodontroman på 647 sidor.

Eftersom jag aldrig läser sittande och på så vis håller boken i händerna (eller handen, om det är en lättviktig pocketvariant), kan man väl kanske räkna med att få nån slags inflammation i handleden eller överarmen, det är bara att välja, ja, innan den sexhundrafyrtiosjunde sidan är tillända.

Det är den här jag nu kalasar på.

Mer att läsa om författaren finns här.

När kläderna åker av ....


Cecilia N, ni vet, madamen med det suveräna minnet, har skickat en länk som får mig att le.

Och den som inte vill se en tjusig och långbent madame i evadräkten, bör inte klicka här. 

Nä, nä.

Gör nånting annat i stället. 

Och pv .., ajabaja .., du har ved att klyva!

(Cecilia skriver att man ska ha hög volym på musiken när man tittar, ja, det är Henry Mancinis orkester som spelar och bra tajming i madamens rörelser ..).

Här och nu ....

Det är alltså hagel.

Ett mitt-på-dagenfönster ..

"Ratans medelvattenstånd ...", är det inte så
det brukar låta i väderleksrapporten ....?

Från ellem i Skellefteå kommer dom här bilderna.

 Den övre visar "mareografen" i Ratan.

Se om detta hade jag absolut noll koll.

Förut, alltså.

"Ratan upplevde sin riktiga storhetstid under 1700-talet då Ratan blev "Norrlands hamn" i och med att hamnen blev s.k. stapelplats för Västerbottensstäderna Umeå, Piteå, Luleå och Torneå.

Ratan ansågs nämligen ha den förnämsta hamnen längs hela Norr- och Västerbottenskusten.

Med stapelplats menas en hamn där städernas fartyg var tvungna att gå in och förtulla de varor de hade med sig. En sjötullkammare inrättades, tullhus uppfördes på Rataskäret och magasin för de olika städerna byggdes. Lots och tullpersonal byggde hus på fastlandet och odlade jord.

Det sista krig som utkämpades i Sverige, kriget mot Ryssland 1808-1809, innebar svåra prövningar för Ratan.

Den 20 augusti 1809 drabbade svenskar och ryssar samman i ett stort slag med Ratan som slagfält och de invånare som kom tillbaka fann sina gårdar sönderskjutna, sina tillhörigheter skingrade och sina förråd plundrade.

För dig som besöker Ratan idag finns minnena från kriget kvar i form av värn och krigsgravar samt ett och annat kulhål i en del hus."

Allt detta och mer därtill, hittar du här.

Och nu vet man ju plötsligt lite mera.

Tack för det, ellem!

Syskonen Westerlund, på den tiden det begav sig.

Natten till idag har jag tagit hand om min döda mamma.

Jag har, med den allra största omsorg, bäddat ner henne i en grön sovsäck och gjort så fint i kistan och efteråt har vi begravningsakt i en källare och min storasyster och hennes dotter är också med, det är ont om stolar, men vi tränger ihop oss bäst vi kan.

Sedan befinner jag mig i Grekland och Emma är med och dyker i ett turkosfärgat hav.

"Mormor! Om jag hoppar först, kommer du sen då?"
Det tar tid, men till sist tar jag språnget ....

Vi äter middag på en liten restaurang och där träffar jag Gudrun Burwall, f.d. klasskamrat från tiden i Malå och plötsligt är jag hemma i Malå och cyklar längs Uddvägen och där skymtar jag ännu en klasskamrat, det är Mikael Hultdin från Springliden och jag ropar "GRATTIS på namnsdagen Mikael!" och han sträcker handen i luften och tackar för hälsningen.

Sist av allt upptäcker jag att dr Böhlander har slarvat bort nycklarna till affären där jag arbetar, men Karina - från Ystad - hon hittar dem, liggandes på ett sängbord.

"Det är dom här röda, va ..?" frågar hon.

Då blir allt lugnt och fridfullt.

Och det är väl ungefär då som pv kommer och väcker mig och säger att nu får jag sköta eldningen själv, ty nu cyklar han till jobbet.

Obegripligt ...


Av vilken anledning

- det undrar jag verkligen -

börjar man utreda vården av Anna Lind nu?

Torsdagsfönstret ....

.... kommer från Nora.

Guy i Arvidsjaur tog bilden.