Vänner ...

Alldeles omöjligt blev det för pv att promenera till bussen i morse, ty hela tiden hade han en liten kompis som lullade på där bakom honom ..., nämligen sigge nilsson.

Busshållplatsen ligger längs gamla kustvägen och, åtminstone morgon och kväll är den trafikerad mer än vanligt och inte alls lämplig för en liten sigge att springa på.

"Jag försökte att schasa iväg honom ...., ja, med allt, men det var omöjligt, han vägrade att gå hem!" sa pv.

Till slut blev det till att vända om .., och under hela tillbakavägen var sigge alldeles som förbytt och bet och hade sig på pv:s ben!

Ja, han ville förstås följa husse in till stan.

Och pv missade bussen och fick ta bilen och just nu ser det ut så här i det gula huset på kullen.

sigge och pElle som vilar sig på sängen i gästrummet.

Tisdagsfönstret ...

... finns i Blekinge, i ett gammalt kaptenshus.

Havet är nära.

Förstås.

Ett kalas som inte blev av ...

"Det här är min pappa, Anton, någon gång tidigt 40-tal.

Idag 110110 fyller han 100 år. Jag fick ha honom i livet till 1993.

Pappa arbetade som brandförman på Karlskoga brandkår och på fyrtiotalet hade alla brandmännen job-rotation.

Det var bränder, ambulansutryckningar, bilvård, fysisk träning och som på fotot: reception/växelbevakning.

Det var hit man ringde om det brann eller om det hänt någon olycka.
Så såg en modern telefonväxel ut då.

Visst är han stilig min kära pappa Anton i vit uniformsjacka!

Många hälsningar från Fru Grå."

// Underbar historia Fru Grå! Och ja, så stilig han var, din pappa!

Och du då ...?

Det här är en ras som jag själv gärna kan tänka mig.

Tuffa och ändå små.

"Kommer kallad, men ej strax,
ty född till slav, blev ingen tax".

Det säger nog allt om den rasen.

Ellem kommer ihåg ...
Vi hade en strävhårig tax en gång och den ligger mitt hjärta närmast. Mycket hund i liten kropp! tyvärr är jag numer allergisk mot pälsdjur så för mig är valet lätt: ingen hund alls. ellem


Ulrika säger ...
Å taxar är fina, sådana växte jag upp med. Vad de älskade att vara ute och jaga med husse kronojägaren. Idag flyttar sista taxen från föräldrarhemmet hem till min syster. Igår flyttade nämligen min mor in på ett demens-gruppboende. Lilla taxen saknar henne redan..




Madamen i södra Frankrike - Monet - håller förstås på pudeln!

Här lilla Desi som vilar i pv:s famn.

Så här, bland annat, skriver Monet i sin kommentar:

"Och pudel vågar man väl inte ens föreslå eftersom de har sånt tramsrykte i Sverige.
Men det finns ju mellanpudel om man nu vill ha lite större sort.
Vår förtjusning över denna intelligenta, lugna, tillgivna och lättskötta lilla franska mademoiselle har ju inga gränser och det hade man väl aldrig trott!"


Foto: matte.

Det här är - eller var - en borderterrier som tillhörde hemifrån-Dinah.
Tala om en tuffing .., såna här krabater kryper ju in i gryt och "hämtar ut" grävlingar eller rävar.


Och dom här små godingarna (Lagotto Romagnolo) kommer från Nikes kennel.
Uppfödare är samma Dinah, en f.d. klasskamrat till mig från malåtiden.

Karin på FOX säger...

Vilket underbart problem. Lycka till!

Jag är uppfostrad av en tax, har nästan hela livet levt med schnauzer, några år haft en begagnad irländsk setter och nu de senaste sju åren blivit charmad av vår lagotto.


Ännu flera lagottos från Nikes kennel ...

Karin fortsätter: hund är en ovärdelig del av tillvaron, men vilken sort är inte så avgörande.
Men jag lägger ändå en röst på lagotterna, som inte har överdriven jaktlust, är otroligt receptiva påhittiga och roliga att ha att göra med. Lagom stora också:)


Bilden från Evas sida.

Eva på Frösön tycker så här ...

Eftersom jag varit Goldenägare så ligger den rasen mig varmt om hjärtat.

Bilden visar Indra .., det är nog henne Eva tänker på.




Nej, detta är inte Assar.

Cecilia N (med världens bästa minne ..) säger ...

Och vi är inne på vår andra kleiner münsterländer.
Jag har som vant mig vid den sorten nu så jag kan tänka mig att det blir en sån nästa gång också. (Han fyller tio i mars, Assar.)
Men husse tjatar om att en taxfröken, det skulle han och Assar vilja ha. (Men då skulle hon ju bara kunna gå i stadstrafik halva året ju.)
När jag bodde hemma hade vi en westie.




Att cockrar är "toppenjyckar!", tycker även Benved.

Det här är hennes Midas, som tar sig ett dopp på Öland.




Gerd i Norsjö, min egen släppträskbrödleverantör - det tackar man för! - hälsar att för henne är Tibetansk terrier det självklara valet.

Precis som Tyson, deras hund. Han är just en sån.
Och det är Tyson som är på bilden.


Bild från nätet.

Marge_II säger...

Här hemma har en skaffa-hund-diskussion tagit fart det sista året.Mannen och sonen (han som i princip redan flyttat hemifrån...) vill att vi skaffar en Berner Senner, alternativt kan maken tänka sig en Bearded Collie. Själv vill jag ha en inte alltför stor hund (har haft en New Foundland i 12 år) men absolut inte någon liten, heller. Storleksmässigt från Lagotto till Golden, kanske. Men jag har otroligt svårt för att bestämma mig för vilken ras jag föredrar...



Bilden från nätet.

Sportigajenny i Skåne, hon drömmer om en Rottweiler, men även om en Golden.

Tala om kontraster, säger jag.





Mian i Västergötland, hon som stickade 52 mössor under ett år .., hon vet vad hon vill ha.

En Cairnterrier, förstås!
Och bilden från nätet.


Nätbild, här också.

Ruta Ett (som är en ytterst morsk madame, läs här och se ...), hon vill ha en dansk-svensk gårdshund, såna som ibland kallas för råtthund.

Rexxie är inne på samma sak, en sån här gårdshund.

Precis som taxen är den stor hund i litet format.


Elsa eller Otto, kanske .., inte min bild.

Och härs och tvärs, hon drömmer om en mops som ska heta Elsa eller Otto.

Den dagen hon får en hund, kommer hon att spricka av glädje, säger hon.






qi sa...

Border Collie kanske, för den verkar så smart och rolig!

Bilden från nätet.

Norpad bild.

Turtlan säger att hennes röst går på taxen.

"En favorithund hos mig!
Fina taxminnen av taxen som mina föräldrar hade.
Eller kanske en Schnauzer....?
Inte för stor hund bara är min tanke."

I väntan på det vanliga livet ...

Helt ledig dag.

Exakt en vecka tills jag ska lämna Utanförskapet.

Bestämmer mig för att njuta.

Så jag hämtar loppisfåtöljen .., tänder tre ljus .., och slår mig ner och klickar mig så fram till Stjärnorna på slottet.

Idag är det Niklas Strömstedts tur att vara värd och jag tänker, när programmet är slut, att hjälpas, vilken genomsympatisk människa han tycks vara!

Det gäller nog de övriga också.

Nu vet jag!

Förutom dom senaste sju åren, har jag alltid varit omgiven av hundar.

Min pappa hade kennel och var vår hade vi i källaren minst en kull med stövarvalpar!
Vilken ofattbar lycka!

Och under min uppväxt fanns stövarna Buster, Tina och Sessan i huset!

Därefter har det varit allt från långhårig tax (Snobben), till foxterrier (Marina), till labrador (Labbe)..., och sist av allt: en underbar liten herr cocker, (Linus, allmänt kallad Linte) ja, det honom ni ser på bilden här ovanför.

Då var han alldeles ny ..., och låg och sov på soffan bakom lillhusse.



Sista dagen i livet.
En snart tioårig och krasslig Linte-Pinte.

Liksom pElle lärde han sig att bo i lägenhet i stan och åka tåg till Helsingborg och tänk, han blev tuffingkillarnas kelgris mellan Malmö och Landskrona.

Alldeles förfärligt tomt blir det efter en hund eller katt - inte som när en människa dör - men tomt ändå .., och det är klart .., för den som kanske har levt ensam i många år med sin hund (eller fågel eller katt eller ..), så blir det kanske så där som en familjemedlem som inte längre finns.

Nåväl.
I tre månader stod Lintes hundkorg under mitt bord i Ystad - ja, rent hopplöst var det att plocka bort den - fast jag då inte längre hade någon hund.

Och när Anders pappa och hans fru köpte sig en ny hund, Meja, visade det sig att Anders i sin garderob hade sparat Lintes hundkoppel.


Prick en sån ...


Ganska ofta har pv och jag själv pratat om att skaffa hund.

Nu, när jag inte längre ska arbeta så långa dagar, skulle det äntligen fungera!

Men så kommer frågan: vilken ras?

"Ja, inte en som är för liten ...", säger pv.

"Gärna en strävhårig tax ...", säger jag.

Och så där har vi hållit på.

Idag såg jag den här bilden hos min före detta chef Bodil, som bor i Ammarnäs.

Då visste jag direkt!!

Just en sån hund vill jag ha!

Hundens matte säger ....

¨Jaa du !
Tyvärr finns inte Rosso kvar, vi fick rå om honom i 11 år o 8 mnd.
Han var en Ammarnäskorsning mellan Springerspaniel, Bordercollie och en liten uns Kelpi .
Fantastisk hund men dom varar inte för evigt
Vi kommer också att söka ny hund, men det måste ske på hösten annars hinner vi inte. Bodil."

mitt på dagen ...

bettankax


trött och less

och snuvig och hostig

då

ringer telefonen

"lund calling!"

i nästan en timmes tid pratas det

allt och inget

viktigt och oviktigt

porrsidor och depression

julrosor och tidsperspektiv

efteråt

känns allt som bäst

Vardag ...

solen ... som snart svingar sig ovanför kullen ....

då är klockan 11.00

och inte ett endaste rådjur i sikte!



och när jag ringer till tandläkaren i helsingborg

- för att få byta tid -

så säger den alltid så rara Marita

"å, toppen att du ringer Elisabet, tandläkaren är sjuk, kan vi möjligen flytta fram din tid?!"

ett slags andrum blir det

och mammografidamen meddelar att telefontiden endast avser tisdagar och onsdagar

för övrigt är allt avbockat

Fullt upp på jobbet ...


"Ja, vi går nu in i brandväggen och kontrollerar arbetstider och sånt och jämför med tiderna för porrsurfandet och på så vis kan vi få fram ...", säger en dam från Tullverket.

Jo, jo.

Nu finns det nog tulltjänstemän som får ont i magen av nervositet.

Måndagsfönstret ...

... finns på det enorma hus som Fabrikör Johansson låter bygga inte långt härifrån.

Så här är det ...


Det finns filmer.

Och så finns det filmer.

Alltsammans påminner mig om detta.

i det gula huset


skidåkning, skidåkning, skidåkning

skidor på längden

skidor uppför

skidor nerför

och skidor med gevär

sen blir det handboll

Söndag i ett gult hus på en kulle ...

En sak är ju säker: alldeles enkelt att hålla igen med kalorierna, det är det inte om man bor tillsammans med en bakglad herre.

Och noga är han med gifflarna, här görs minsann inget på en höft.

Men ajajaj .., titta där hur en av dem ser ut .., där har det sladdats med kniven!



Efteråt: å, gud i himmelen så gott!

Glasyr till .., och en kopp nybryggt Zoegas kaffe.

Från vardagsrummet hörs skidprat.


Den där vänstersidan var klart knepigast.
Skruvade blev roterade.


Mellan varven ägnar vi oss åt GP:s söndagskryss.

När jag, för flera år sedan skuttade runt på dejtingsidan, då hade jag skrivit att jag är en sån som löser korsord med kulspetspenna.

Man kan undra om det säger nånting om en människas personlighet?

Kanske att man inte är någon s t r a t e g ..., utan rätt impulsiv.

Att man tror sig klara av mer än man kanske gör ..:?

Eller helt enkelt att man aldrig har någon blyertspenna tillhands?

Det är bara att välja.

Lite senare: det tog tid, men nu är korsordet löst!

Att ett sto med ringformade fläckar är "apelkastat", det hade vi ingen aning om och när inte Taurus matte var tillänglig via mobilen, fick vi krångla oss fram.

Inte visste vi heller att Arekapalmen har frön som ger betel.

Men nu vet vi.

på natten ....


susar drömmarna omkring hejvilt

plötsligt har jag blivit mamma till tre småttingar

kanske tre, fyra månader gamla

och jag håller i en av dem

- en rödhårig liten krabat med lockar i håret -

och tänker att det är ju för hemskt

att jag har glömt bort dem

ja, inte ens vetat om deras existens

har dom alls fått mat ...?

"men nu ska ni få bada i badkaret!" säger jag till dem

då är allt liksom förlåtet

just då

flyger en blå undulat ut genom fönstret

På kvällen ...

gösta

... är vi bjudna till Sonja och Gösta på nån slags efter-alla-helgerna-middag och som en liten, liten släktträff blir det - där är två kusiner, en ingift engelsman och en sambomadame från Skåne eller Västerbotten -, plus en kopia av Nelly, en liten Jack Russel som heter Alice.

Ett halvår tillbaka var Alice (som kommer från ett hundhem) skygg och orolig, nu .., går hon - visserligen försiktigt, men ändå - mellan oss alla och man får klappa bakom öronen och Alice blir till en liten doppvärmare.

Alltid är det någon som ropar ..."kom Alice!"

Och det bjuds på västerbottenspaj (hur smarrigt som helst!) och filé med potatisgratäng och det surras och pratas och någon blir trött och lägger sig på sängen och andra går till vardagsrummet och det tittas på storslagen show från Berwaldhallen och därefter vampyrfilm där blodet sprutar hit och dit och efter en stund reser Gösta sig upp från fåtöljen och säger ..."det är då tur att man inte har behövt lösa biljett för att se sånt som är så gräsligt!"

Själv får jag huvudvärk och ont i halsen och Sonja kommer med två Panodil och jag ligger raklång med huvudet i pv:s knä och håller en kudde för ögonen när filmen blir för hemsk och sen åker vi hem i mörkret och den vita snön har förvandlats till grådaskigt slask .., på infarten till det gula huset ser vi ensillagerullen och morgonen därpå, som är idag, ligger allt orört.

Inte ett äpple ., inte en morot är uppäten.

Jo, jo, så var det med den omtanken.

Söndagsfönstret ...

.... finns i Kopparberg och det var förstås Ulrika som varit framme med kameran.

Och vilka underbara pepparkaksbyggnader i fönstret!

Meddelande från serveringen ....


Nu har Stig varit här med ensillagerullen.

Och självklart är det just nu töväder, ja, det regnar och snart har väl snön seglat sin kos.

Nåja, jag har lagt ut lite-lite-ensillage i backen, plus några äpplen och morötter.

Om inte annat blir väl mössen glada att få lunchen serverad på det viset ...

"Ååå, titta så elegant! Vilken härlig restaurant!" säger säkerligen fru Mus (eller herr Råtta) till hela släkten.

Om att sälja sig själv ...

Arbetsidentitet.


Det här med att söka arbete, det är inte min grej.

Har aldrig varit.

Bara en enda gång har jag sökt ett utannonserat arbete och då var det ändå inget livsviktigt .., jag hade redan sysselsättning och tillvaron stod och föll inte med ett ja eller nej.

Och jag fick ja, men tackade nej.

Nu, när jag vid femtiosex års ålder har plaskat omkring i det stora arbetssökarhavet, så har det verkligen känts som pest.

Att sälja sig själv ., å, vilken fasa!!

Det betyder i n t e (och det är viktigt) att man - per automatik - anser sig inte duga, inte alls, det är bara det att detta att det där säljandet inte känns bra.

Bor man på ett mindre ställe, är allting så mycket enklare.

Människor vet vad man går för och vet inte dom, så vet väl grannen.

Det kan såklart bli svårare också ..., har man en gång misskött sig, är det nog knepigt att sudda bort stämpeln.

Nåväl.

Jag är i alla fall inte ensam om dom här sälja-sig-själv-tankarna.

Här finns en till som funderar på just den saken.

Solen skiner!
(...inte alls .. men läser man sånt här, så känns det så.)


En hjärtevärmarhistoria så här på lördagförmiddagen ...?

Vad sägs om det?

Och här är klippet.

Lördagsfönstret ...

I det lilla gula huset nere vid slingervägen, ser det ut så här numera.


"Ja, nu är det slut på det roliga ...", säger pv.

I morgonkväll ska klockradion ställas på 05:00.

Och för mig återstår ytterligare nio dagars ledighet.

Nästan exakt sex månader är det sedan jag stämplade ut från Ica Supermarket i Ystad.

Nu vankas ett annat sorts liv.

Ny arbetsplats, nya arbetskamrater.

Nya rutiner.

Det händer att jag ligger vaken i kvällsmörkret och undrar hur allt ska bli.