Efteråt ...

... när jag kommer hem och har parkerat bilen, är detta vad jag ser och hör.

Ett kvällsfönster från ...

... Landskrona.

Sällan, eller aldrig har någon varit så flink med fönsterhåven, som vad Ulrika varit under sitt besök i den skånska metropolen, den som ligger mellan Malmö och Helsingborg.

Och många är vi som häpnat över hur vackert där är!

Idag åker Ulrika norröver igen, till ett annat sorts liv.

Inget hav, men en liten porlande bäck i närheten av huset.

Det är ju så det är, hullerombullerlivet.

Här finns fler bilder från den sista kvällen i Landskrona.

Tre timmar kvar ...

Bilden är - hopefully - klickbar, kanske ser ni bättre då?
Och logiskt är det ju att vi bor på Ejdervägen.

... innan det är dags att ge sig av mot affären.

Så jag gör som jag brukar .., tar på mig yllekappan och virar halsduken flera varv runt halsen och så raka spåret ner till havet.

Kikaren i kappfickan.

Och jag går till "min"klippa och står där i iskalla vinden och spanar ut mot lilla ön där jag räknar till totalt tolv ejdrar, vilka ligger där i vattnet och simmar lite hit och dit.

På stranden ser jag en välbekant liten figur, nämligen lilla Motacilla alba.

Ååååå, så glad jag blir!



Det har blåst - och blåser ännu - rejält ..., och på stranden ligger drivor med skräp!

Plastpåsar, rep, en lockförsedd hink med okänt innehåll .., sedvanliga mjölkförpackningar med dansk text .., och där ligger även en ilandfluten tandkräm med lite baklängestext.


Från slänten kommer nånting som ser rostigt ut.
För att inte säga ..., äckligt.


Och jag plockar upp plastpåsar och två pet-flaskor och bär mig med hem.

Tanken är att där väl ska finnas en soptunna på parkeringen, just där naturreservatet börjar, men se, det gör det inte.

Så där går jag med fladdrande plast och tänker att med stigande ålder blir man allt mer lik sina föräldrar.

Min mamma brukade, när hon cyklade någon mil, ta med sig en plastkasse och så, när hon såg cigarettpaket eller annat skräp i dikeskanten, så hoppade hon av sin cykel och fyllde plastpåsen.

Å, vad vi tyckte att mamma var fånig!

Nu är det andra tider.

Storstädning ...

I två dagars tid har jag nu kånkat och burit på allehanda rat.

Kvistar och grenar har förpassats till kortsidan av huset, där pv sedan kan använda det som bränsle till pannan (nära till också).

Så här (bilden ovan) såg det ut i söndags.



Igår bar jag allt till en och samma plats, så skulle det bli enklare för pv att sedan lasta allt på släpen, den vi ska hyra för några timmar.

Det blev riktigt fint på gräsmattan.


Om ni klickar upp bilden, så ser ni vilken finurlig inskyddsanordning grannen har byggt.
Helt insynsskyddade är dom.
Dessutom binder själva "skyddet" samman Friggeboden med huset.

Men ...., så kom pv hem igåreftermiddag.

Då inleddes någon sorts "källsortering" och den fina ordningen försvann i ett huj!

Tillkom gjorde också två styck presenningar .., diverse plåt och annan skrot.

S o m den stackars pensionatsvärden suckade.

"Ja, men tänk så fint det ska bli på tomten!" sa jag.

Och pv menade att sånt här jobb verkligen inte "är roligt" och när jag svarade honom lät jag precis som min lågstadielärare Hedvig .., ja, jag är fullständigt övertygad om att hon hade sagt nånting i stil med ..."men allt kan inte vara roligt här i världen ..."

Om jag säger som så .., så stod bloggmadamen inte särskilt högt i kurs igårkväll, ja, frågan är om inte pensionatsvärden rentav ångrade det här sambolivet .., för tänk, så skönt det var tidigare, då bara slängde man saker under en presenning och sedan var allt så fridfullt och när man kom hem från arbetet, trött och slut på, fick man lägga sig i lugn och ro på soffan av guldbrokad och ingen stod där iklädd en förfärlig anorak och dillade om humle som ska planteras över hela tomten!



Men titta nu .., nu återstår bara att såga ner lastpallarna och frakta undan några sopsäckar med trädgårdsavfall (komposten är fylld!); sedan ska här planteras humle som täcker den färgglada väggen mot vedboden.

Det kommer att bli så fint, så fint.

Världens bästa Emma ...

... fyller 14 år idag.

Bilden togs för fem år sedan, när vi besökte Bakkens Tivoli utanför Köpenhamn.

Så här såg hon ut just då.

Jättegrattis från mormor!

Tisdagsfönstret ...

"Hej!

Tycker att jag har ett härligt fönster till dig.

Det är från Köpenhamn och Costum House som är en restaurang nere i hamnen, precis där Malmöfärjan la till förr.

Man ser vattnet spegla sig i fönstret.

Huset är det gamla tullhuset som utanpå är sig ganska lik, men inne är det totalt förändrat sen tulltiden.

Gå gärna i på deras i mitt tycke lite röriga hemsida, rörig men vacker på något sätt."

Hälsar kotttanten :)))


//Har du ett fönster eller flera som du vill visa upp? Maila det då till bisse151@gmail.com och berätta gärna lite om vad vi får se .., så blir det ännu bättre! hälsar Elisabet.

Vardagsglädje ...

Kaka söker maka ....

Från söndagens GP.

Numera är man kille och tjej tills man går i graven.

"Sjuttiofemårig tjej söker ...", kan man läsa.

Eller ..."åttioårig kille i skick som ny".

De allra flesta män söker kvinnor som är åtskilligt yngre än dom själva.



En fördel är förstås om man är något likasinnade.

Delar samma ideal och så.

Och den här damen kan faktiskt tänka sig en äldre man.

Ja, adlig, förstås.

På väg upp ....

Det är inte mycket i växtväg som jag är så förtjust i, som just humle.

Och titta ..., nu är den på gång!

Bäva månde pv!
(Ja, som inte delar denna min hänförelse ..)

Dagens fönster

Från mannen som är på resande fot och vars tangentbord tappar den ena bokstaven efter den fjärde, kommer den här bilden.

Så här skriver han på sin blogg.

"Datorn påverkas också av kylan och fukten.
Idag är det fyra tangenter som inte fungerar.
Nytt rekord och problemet följer vädret.
I Hoi An där solen sken var det bara en tangent som krånglade.
Jag hoppas att vädret är bättre och att tangentordet också fungerar bättre när jag kommer tillbaka till Thailand om en vecka."

Bilden visar en husfasad från Vietnam.

Ett "kvällsfönster" som handlar om Ville ...

"Hej!

Här kommer ett par bilder på barnbarnet Ville som är fotad genom bilrutan på morfars Saab V4.

Ville är 4 år och älskar bilar, bilar, bilar, helst rallybilar.

Han har tittat på rallyfilmer hemma hos morfar sen han blev född.



När Ville var två år åkte han runt med sin "bobbycar", även ute.
Men det var lite konstigt för han var mer nere i diket och rullade runt än på vägen.

Vi kom till slut på att han gjorde ju som rallybilarna på filmerna.
Åkte av vägen, snurrade runt m.m..

När han var 2 och ett halvt år visade han fröknarna på förskolan att man kan titta på rally på Youtube på datorn.

När han ska sova har han alla sina älskade rallybilar med sig i sängen, uppradade längs kanten.

Ha de så bra, kram."

// Och dom underbara bilderna kommer från Villes mormor, Erja.

Tack och bock! säger jag.

Mästarnas mästare ....

Nu är söndagkvällarna räddade!

Heja Stenmark!

Heja Evy Palm!

Struktur var det .. ja.

Senare, när pv piggnade till lite, idkade vi hyggesrensning.
Sly och annat som inte var så nödvändigt, togs bort.
pv sågade - jag kånkade.
Så småningom ska jag räfsa i slänten och komposten ska flyttas och omgärdas av trä.

Precis som inomhus, flyttar jag högar runt, runt även ute på tomten.

Här, i mitten av den övre bilden, har stått en ranglig sågbock, en säng som ska sågas upp i bitar, plus massor av kvistar, grenar, hö (just det, som rådjuren aldrig ville ha ...) och vedträn!

Så när pv idag är borta och ligger under husgrunden i Steninge, beslutar jag mig för att röja på framsidan av gården.

I timmar drar jag alla kvistarna (värst är slån med sina långa taggar och jag tänker på Jesus på korset och törnekronan, allt medan jag försöker att i n t e sticka mig) och jag bär dem till kortsidan av huset, där det sedan förut ligger kvistar som ska eldas upp.

Hos pv förfars intet.


Och den breder ut sig åt andra hållet, ner mot vägen.
Där arbetas det för fullt med att isolera och bygga till på ett mindre hus.

Så här ser högen ut efter två timmars idogt kämpande.

Som en stor majbrasa!


Pilarna = rat.
Aldrig är pElle så sprallig som när vi - pv och jag själv - är ute tillsammans.
Nu springer pElle upp och ner i slänten .., sätter sig på en stubbe och tittar på oss arbetare .., skuttar vidare upp i äppelträdet och tycks på det hela taget alldeles upprymd.

Senare, när pv kommer hem - trött och slut på -, är jag fylld av energi.

Det är inte han.

"Men du .., om jag hyr en släp på jobbet, då kan vi forsla bort allt skrot som finns här ..., ja, vad säger du om tisdag, nej, torsdag kanske .., eller rent av i morgon .., ja, jag drar fram allt som ska slängas och så kommer du med släpen och vi hjälps åt att fylla den och sen är det klart, det är väl hur bra som helst ...!" säger jag entusiastiskt.

Efter middag och lite övertalning ., så enas vi om att på onsdag när pv slutar tidigt (men inte jag), då ska allt rat vara borta.

Detta är "före-bilderna".

(Ja, vad menar jag med rubriken? Jo, min chef Bodil sa en dag att ..."Elisabet, jag tycker att du är så strukturerad, skulle du kunna tänka dig att ..?" Aldrig har jag sett mig som strukturerad, inte förrän idag ,-)

Inuti ...

Sommartid ...

Och pElle och sigge nilsson vet vad ordet "vilodag" innebär.


"Men vad ska nu matte göra ...? Ta en bild av pElle ..?
Då får man vakna till lite ...".


Och pElle, som nog är en fjorton år nu, minst, han sover och sover.

Mest hela dagarna ligger han där i solstrålevärmen.

Nästan döv är han.

Vad drömmer han om?

Gamla tider på landet utanför Ystad ..?

Tänker han kanske på sin bror Henke ..., och på alla kattmadamer som blev förälskade i den stilige pElle och alla småttingar han blev pappa till?

Liten glädje ...

... är också glädje.

förflyttning


från det ena stället till det andra

flyttar jag kvistar och grenar

blir svettig och snorig

och sätter mig mellan varven på trappan av sten

pustar ut

från havet kommer isvindar

Morgon i landet Halland ...

Från vänster pv (jungfru, mattelärare, mellanbarn), Pelle (jungfru, mattelärare, lillebror med stort skutt till sin storasyster, så egentligen blir han som ett endabarn) och så Uffe (skorpion, yngst av tre bröder och musiker).
Alla tre har vänster tumme upp.
När jag på lördagkvällen frågar pv vad som kännetecknar Pelle, svarar han ..., "han är pålitlig .., jag vet att han alltid ställer upp om jag skulle behöva hjälp".


Söndagmorgon, då blir det frukost vid niotiden, fast klockan egentligen bara är åtta.

Kvällen innan har det pratats i timmar.

Här finns då - förutom pv och jag själv -, hans kompis Pelle som har kommit med buss från Halmstad, och så lillebrorsan, han musikern som har världens rufsigaste hår och ibland (men bara ibland) påminner om Robert de Niro; ja, det är Ulf det.

Vi sitter i vardagsrummet och surrar om allt och inget och om Bob Dylan som ska uppträda i Dalarna i höst och jag är föga intresserad och tycker att pv kan ta med sig några likasinnade kompisar och åka norrut och stå där och lyssna till mr Dylan, som visserligen är bra, men jag skulle hellre föredra att sitta bland tusentals andra i Hyde Park och sjunga allsång vid "Last night of the Proms" och en gång ska jag också göra det.

Tänk, att få sjunga detta!

Men nu är det morgon och koltrastarna har fått sina äppelskivor och pElle är trött och seg och sigge nilsson har varit ute sedan fyratiden och vi sitter vid köksbordet och äter valnötsbröd och dinkelbröd och beklagar oss över kaffebryggaren som inte lyckas frambringa riktigt hett kaffe .., och dom två bröderna, som idag - återigen -, ska kämpa under husgrunden i Steninge, suckar och pustar och säger att ..."ja, tur att det nog blir klart idag, fy fasen, det är ingen höjdare att krypa där under i fukten och den råa kylan!"

Själv tar jag fram kameran och förevigar ett litet ögonblick från livet en morgon i mars.

Tre vänsterhänder .., en halv citron och kallrökt skinka på en sprucken tallrik.

Söndagsfönstret ...

... finns i ett litet, litet gult hus nedanför en kulle, allt uti landet Halland.

Två kvällsfönster från ....

... Skåne, närmare bestämt från Landskrona.

Och inte visste jag att Landskrona är så vackert!

Å andra sidan är det mycket man inte vet här i livet.

Fönsterfångerska var stickmadamen Ulrika.


//Ps. Glöm inte att ställa fram klockan i natt! Ds.