I-landsproblem ...

Om det på förpackningen står att man bör ta 10 ml av fluorvätskan och gurgla runt i munnen, då undrar man ju varför den lilla måttkoppen är graderad till 30 ml?

Vore det inte - åtminstone för kunden - enklare att ha ett mått som innehåller just 10 ml?

Tänker jag, medan jag gurrrrrglar och gurglar.

Ett öppet fredagsfönster ...

Är det inte alldeles övermåttan ljufvligt, så säg ...?

Vilka färger!

Å, här skulle jag gärna slå mig ner!

Fönsterfångerska var den här madamen, en närapå-namne till mig själv.

Ett slingrigt inlägg ... (läs: orm!)

Inför vad som komma skall ...

Och så nån slags modeblogg.

Det är tur att vi fann varandra, pv och jag själv.

Modefreaks, rakt av.

Eller inte.

När man får ont i hjärtat ...


Vi såg honom i vintras; en lurvig och våldsamt haltande katt som med nöd och näppe tog sig upp slängs slänten.

Alldeles nyss kom han tillbaka.

Lika illa haltande ..., och så satt han där vid vedhögen och tittade rakt fram mot det gula huset.

Anade kanske doften av stekt kött.

Ensam.

Spegling ...

Sitter ute på altanen, under det gröna parasollet.

pElle vid mattes fötter, som alltid.

Ibland på min mage .., jag ligger raklång och kliar honom bakom öronen.

Spinn och mera spinn.

Hemkokt saft i ett glas.

Krafter som återvänder.

Vänder blicken nedåt ..., och upptäcker en vattenpöl på golvbrädan.

Och se där ..., ännu en dimension!

Ja, det är väl så själva livet är.

Det gäller bara att vända blicken åt olika håll.

Det är vad jag tänker på.

Det är väl så det känns. Ungefär.

Litet besök ...

Och någon är förfärligt hungrig och har magrat sedan sist!

Själv sitter jag under ett grönt parasoll och dricker vatten.

Livet på väg att återvända.

Hälsning från sjuksalen ...

Ingen höjdare är det att ringa chefen och meddela att man blir hemmavid, men en tröst är att chefen inte låter sur, utan säger "krya på dig!"

Så, efter att ha kollat så att vägen mellan soffan och badrummet är snitslad, slänger jag mig ner på soffan Ektorp.

Täcke och kudde.

Ett glas vatten.

Och kanske pElle som sällskap.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

"Fönster från Bangkok, taget från BTS Saphan Taksin Station, en av skytrain-stationerna nära floden."

Så skriver Guy och det var också han som fångade alla fönster i flykten.

En hälsning från pElle ...

"Hej alla vänner!

Så här skönt har jag det här i landet Halland.

Jag gör inte så mycket .., spankulerar mest omkring och följer matte i hälarna.

Matte är min bästa vän, men inte när hon ska klippa mina klor.

Ikväll har husse fällt små träd, medan matte stod där och kommenderade.

En gång sa husse: "du tror visst att du bestämmer allt du ...!" och då sa matte att det trodde hon.

Det tyckte jag var rätt kul, men det tyckte nog inte pv.

Hej svejs från mig!

Er vän pElle."

På väg ...

Heberg.

... till Falkenberg passerar jag Heberg och då tänker jag osökt på Axel Jonsson, denne härlige man som vid dryga åttio års ålder köpte sig en grön Cadillac, bara för att det var vad han i hela sitt liv hade drömt om!

Så här - bland annat - skrev Hallands Nyheter om honom.

Hemma i Malåliden satt han och drömde över skolatlasen om alla fantastiska platser han skulle besöka. Ju längre bort, desto bättre.
En av dessa platser var Hawaii.
Axel minns hur han en sommar när mamma tvättade i ån därhemma gjorde en barkbåt och skickade iväg.
– Jag tänkte mig hur den skulle segla ner för Malån och vidare ut i Skellefteälven, ut i Bottniska viken och Östersjön och sedan ut på de stora världshaven för att till slut flyta iland på någon av de hawaianska öarna, skrattar han.

Denne Axel, som bjöd pv och mig på en åktur i den gröna Cadillacen ., och där framme satt Axel i sin skinnjacka och spelade passande musik (jag tror att det var Elvis Nat King Cole ...) och jag tänkte att detta är inte sant ..., men det var det och något år senare fick vi veta att han hade träffat en ny kvinna - ja, på bussen till Oslo - där satt hon och var så grann och slank, sa Axel och hela han log och ögonen glittrade och tänk, över åttio var han!

Nu passerar jag infarten till hans hus och det ser övergivet ut och jag undrar om denne levnadsglade man ännu är i livet?



Falkenberg möter med sol och värme och man kan lika gärna tro sig vara på besök i Belgrad eller Beirut och på bänkar av trä sitter människor och njuter av solen och jag köper jordgubbar i en liten närbutik och en helt underbar jazzskiva i en annan butik och råkar möta mig själv i ett skyltfönster och det är ju inte enbart angenämt .., "ojdå, där går en frodig madame!", hinner jag tänka.

Men det går det med.

På väg hem lyssnar jag till nyheter .., det är mest om eländet i världen och lite om Juholt och så vädret förstås, och vid Ugglarp ser jag en överkörd skatunge - och intill den -, en vuxen skata som om och om igen försöker dra i det som nu bara är en tillplattad fågel och det är på gränsen till att man får ont i hjärtat.

Eller: det får man.

Några minuter senare är jag hemma.

Solen strålar ännu.

Från cd-spelaren hörs övermåttan ljufvlig musik - nämligen denna - som jag köpte just i Falkenberg! Lyssna till spår nr 6 och försök sitta stilla om ni kan!
(Ja, man kan få pyttesmå smakprov!)

Rekommenderas å det varmaste!

Mer att läsa om Axel finns här.

igår ....

ramlar DI-bilagan ut på kassabandet

bilagan handlar om västerbotten

och jag ser genast en rubrik som handlar om Malå!

idag

i riksdagsdebatten

nämner Olofssonskan såväl Malå som Norsjö

- det handlade om driftiga kvinnor -

inte illa

tänker jag

I närområdet ...

Ägnar delar av den lediga dagen till att testa nya lillkameran.

Jo, men den är helt okej.

Tar en sväng förbi rabatten längs söderväggen.

Liljor är sannerligen inte my cup of tea, men pv:s.

Min förhoppning är att dom snart är utblommade ...

(Ja, jag är hemsk!)

Kattmyntan däremot ., å, så jag tycker om den!



På bloggträffen i Steninge för två år sedan, förärades vi ett fikonträd, modell mindre.

Det planterades ute på gården, men tycktes inte ta sig.

Vare sig pv eller jag själv kommer ihåg att vi därefter satte plantan i rabatten, men det har vi uppenbarligen gjort .., för visst är detta ett fikonträd i vardande?

Eller är det något annat?

Ja, det är det.

Det är förstås en s t o c k r o s!!


Någon som vet ...?

Svar: jag visste själv.



Kommer ni ihåg att jag från danska firman Vivara köpte en liten påse med vildblommor?

Så här ser dom ut.

Det kan jag säga er, att den fröpåsen var ett onödigt köp.

Jag tror helt ärligt att detta är rena ogräset.



Och ja, jag tycker inte om orangefärgade liljor, men detta .., jo, så läckert!



Till Bert: här är Kattmyntan .., som efter lite hönsgödsel i rabatten sköt iväg som en raket!

prat-prat-prat

lyssnar till riksdagsdebatt.

en enda talare sticker ut

en enda talar så att jag blir b e r ö r d

nämligen

gustav fridolin

(Noterar att herr Juholt i debatten inte säger "herr Statsminister" utan kort och gott Fredrik. Varför tycker jag att det låter .... respektlöst? Ja, det kan man fråga sig. Det är väl helt enkelt så att jag är störtreaktionär.)

Lite senare: Cruella, som vet vad det handlar om, ger ett klarläggande i sin kommentar. Det tackar jag för!

Nästan som julafton ...

Med posten kom en avi.

Ett paket på 10.4 kg låg och väntade på Matöppet i Slöinge.

"Men jag har inget beställt!" sa jag till pv.

Jag kunde inte fatta vad detta handlade om.

Nu vet jag.

I det tio kilo tunga paketet låg tjugoen böcker, plus en hälsning där det stod: "Trevlig sommarläsning! Hoppas att du inte läst allt!"

Så kan det gå när man har en väninna som recenserar böcker och därtill har ett stort hjärta och är så otroligt omtänksam!

(Och kameran gör mig så glad! Den här bilden togs i lillhallen som är mörk och inte en chans att föregångaren fixat detta utan blixt! Och ja, jag använder a l d r i g blixt, jag tycker bilderna blir iskalla).

Kaos ...

Anna & Emma.

... råder i Grekland.

Jag undrar jag hur det går för den alltid så vänliga kassörskan Anna, hon som arbetade dag ut och dag in i den lilla affären på Kefalonia?



Och hur går det för hotellägaren på Samos, herr Leftidis?

Det är han som sitter här till vänster på bilden.

Herr Leftidis, som var morgon kom med frukostbrickan och ställde den utanför hotellrumsdörren.


Emil utanför det lilla, lilla hotellet.

Herr Leftidis som så varsamt strök Emil över det nästan kritvita håret.

Och jag tänker .., hur påverkas deras tillvaro av den ekonomiska gungbrädan som Grekland befinner sig i?

Sånt kan man fundera över en gråmulen förmiddag i mitten av juni.

Lediga-dags-fönstret ...

Tänk, vad jag älskar er, alla ni som är på väg någonstans och ser ett fönster och plötsligt hivar upp kameran och tänker si så där att ..."ja, men det kan hon ju få, hon som tycker så mycket om dem!"

Under årens lopp har fönster kommit från Kina och Vietnam och Frankrike och Tyskland .., från Japan och Sri Lanka och från Danmark .., från Turkiet, Portugal och England ..., och från Åsträsk i Västerbotten till Krakow i Polen (ni minns väl Magnus i Amsterdam .., vart tog han vägen ...?) och där har kommit fönster från Arvidsjaur, från det fagra Jämtland ..., från Skellefteå, Island, Lund, Malmö och från Värmland ..., från Kefalonia i Grekland .., från Västmanland, Närke, Norge, Skottland .., och från Ystad, Samos ..., och Västindien .., ja, från när och fjärran!

Och så är det verkligen .., ni är komplett UNDERBARA!

Dagens fönster kom seglande via en stationstoalett i Ångermanland, och hamnade här.

Vännen Ulrika höll i kameran!

Och kom ihåg att fönsterbilder tas alltid emot med glädje!

Maila den bara till bisse151@gmail.com.

Och så ett kvällsfönster från ...

... hotell Svea i Simrishamn!

Där befann sig nämligen Fru Grå - rar kund från affären i Ystad - och tänk, att hon kom ihåg att ta med fönsterhåven i packningen!

Tack snälla rara! säger jag.

I kundkorgen ...