På väg hem ...


... nynnar vi - av någon outgrundlig anledning - på en melodi som jag inte hört på evigheter.

Och närapå galna blir vi, när vi inte kommer ihåg vem som sjöng den.

"Jan Öjlers, kanske ...?" föreslår pv som hade koll på Svensktoppen i sin gröna ungdom.

Nej, så var det inte.

Det var ju den här melodin och dom här herrarna!

Hos Gösta och Sonja ...

Man kan - av bilden att döma -, tro att detta är De Deprimerades Sällskap.
Det är det sannerligen inte.
Och pv är vanvettigt trött, på gränsen till att hamna i koma, men erkänner det inte.
Notera hans fokuserade blick. Att cykla Vätternrundan tar på ....

Ack, vilken lycka att bli bortbjuden på söndagsmiddag!

Allra helst om man har sin egen familj på inte-middags-avstånd.

Döttrarna med familjer bor femtiofem mil åt nordost, sonen sjutton mil söderut.

En syster bor i Australien, den andra i Skåne.

Så pv:s moster och morbror blir som en extra liten familj för min del.


Nu bjuds vi på underbart god lax med tillbehör och ett gott vitt vin till!


Med på middagen är även Gösta och Sonjas dotter Maria med sin man Roger.

Roger är från England och säger att det är lite svårt att hänga med i pratet när vi är många som surrar samtidigt och det är det den här kvällen.

Medan vi pratar om kulturkrockar i Indien och om olikheter i parförhållanden, sitter Roger och Marias hund Alice vid Göstas fötter och väntar på godbitar.

K a n s k e .., k a n s k e .., ja, om hon har tur?


Mitt emot mig sitter Maria.

Kvällsljuset faller så fint över hennes klänning.

"Men åååå, så vackert!" säger jag.


Och Gösta, som är sjuttionio år och inte alldeles kry, blir trött och lägger sig på sängen.


Engelsmannen får visa sin hand, allt medan Indienpratet fortsätter.

Han berättar om chocken över att se fattiga människor ligga döende på gatorna - allt medan andra bara passerar ...-, han berättar om små barn utan en enda trasa på kroppen, inga skor, ingenting .., ååå, han tycker inte om systemet, det gör honom så upprörd.

"Och på tåget .., alla serverades te i plastmuggar och precis varenda en slängde den urdruckna muggen genom kupéfönstret .., det blev hundratals, ja, kanske tusentals muggar under en enda resa!" säger han.

Maria försöker balansera åt andra hållet.


... allt medan Gösta tar igen sig och ligger där och smålyssnar på allt pratet.


Och pv blir också trött och tar igen sig hos morbror.

Ett stort inramat fotografi sitter på väggen ovanför sängen.

Fotografiet visar Gösta och Sonjas tre barn, två döttrar och en son, ja, i yngre år.

Nu, finns bara två av barnen kvar.

Hon, den äldsta - den så innerligt älskade storasystern och dottern - finns, sedan ett halvår tillbaka, inte längre i livet.

På spiselhällen står tre fotografier av henne.


Göstas hand.

Denne driftige smålänning som har varit så energisk i sitt yrkesverksamma liv.

Nu är det som dåligt med orken.

Innan vi tackar för oss och åker hemåt, ger jag honom en varm kram.

Hans stora hand klappar lite på min rygg .., så där "klapp-klapp-klapp".

Kyligt inombords ...?

Då kan man titta på en liten hjärtevärmarfilmsnutt.

Ååå, här är lilla Greta som berättar hur det är att sitta på hästryggen!

Och alldeles ljuvligt är det.

Sportspegeln - nu igen - ...

Antikrundan ...


Ibland - eller ganska ofta - känner jag mig uråldrig.

Jag säger t.ex inte att jag ska hem och "chilla".

Jag slappar bara.

Och inte är jag "addicted" till varmrökt sidfläsk, mer beroende.

Fejsad är jag inte heller.

Undrar just om jag har ägnat mig åt "downshifting"?

Ja, jag vet inte.

Allt detta (eller i alla fall delar av det) tänkte jag på när morgonens P1-program "Kropp och själ" sändes.

Ledig dag nr 2 ...

Dagens fönster ...

... finns i det lilla gula huset, beläget nedanför ett annat gult hus på en kulle.

Allt uti landet Halland.

En slagen hjälte ...

Men förvånansvärt pigg ändå.

Intervju kommer i morgon.

Ojdå ...

Nu är cyklisten på väg hem från Ljungby.

Han låter pigg och glad, men det kan jag säga, att här blir det en lugn natt.

Inga eskapader på något vis.

Efter att ha suttit tolv timmar på en cykelsadel, säger cyklisten sig nämligen ha tappat känseln i vissa vitala delar.

Ja, som inte är så vitala längre.

Alltså.

Så var det med den saken.

En repris ...

... på dagens fönster, som kom i så total skymundan av Vätternrundan.

Och så här skrev fönsterfångerskan om var och när.

Ledig helg ...

Grattis till en cyklande pensionatsvärd!

Det här, att cykla Vätternrundan, det tycker jag verkligen att du gjorde bra!

Och här kommer lite sprittande grattismusik!

Start	00:18
Gränna	03:16	02:58
Bankeryd	05:09	04:51
Hjo	07:09	06:51
Aspa	09:59	09:41
Medevi	11:17	10:59
Mål	12:09	11:51

Och tack till AP som lockade in pv i detta ,-)

Han är säkert väldigt glad nu, efteråt.

Nästa år kan ni vara med.

Ps. Han ringde nu, 12.26.
Dödstrött. Skulle lägga sig ner och vila och äta. Ds.

Kl. 11.17

... passerade pv Medevi.

Nu är det inte långt kvar!!

sigge nilsson ....

.... följer mig tätt i hälarna när det är dags att hämta morgontidningarna.

Sen lägger han sig raklång på asfalten och sträääcker och täääänjer och avslutar med att nafsa i mattes sandaler.

På bageriet ...

Pappan, storayster (4 år) och lillkillen som ska bli två.

Ledig lördag tar jag moppen och susar iväg till Slöinge.

Å, det är iskallt om händerna och jag drar ner anoraksärmarna över fingrarna.

Passerar alla fåren och smålammen .., herr Prickig Häst med kompisar .., känner doften från Västergårds Ägg .., upptäcker de allra vackraste ljust gula - ganska högresta -blommor som växer vid vägrenen, dom liknar malvor.

Vid bron före Slöinge möter jag en fasantupp.

Och så bageriet där det är härligt bastuvarmt från ugnarna och där inne står tre småttingar och väntar.

Två av dem, ett syskonpar, tycker att min moppehjälm är jättehäftig och har jag verkligen kört själv och oj, så kalla händer du har! säger tösen som är fyra (hon håller upp fingrarna och visar .., "så här många år är jag och min lillebror ska fylla två!" säger hon och visar igen, "så här många blir han!") och vi småpratar lite och jag tänker att ingenting är så ljuvligt som småungar!


Och så tar jag en bild av deras ben.

Först en bild, så där lite i smyg.

Men då ser lillkillen displayen och vill titta och storasyster säger ..."men mina skor syns ju inte!" och då tar jag leende en ny bild och jo, då blir hon jättenöjd.

Barnens pappa ler vänligt och så tackar dom för sig och går hemåt.

En äldre man kommer in i den lilla butiken .., och han hälsar godmorgon ("eller goddag kanske?" säger han och frågar och vi pratar om vädret och att jag ska köra till Stensjö .., "oj, kör du en mil enkel väg för att få bröd, ja, men det är det nog värt ...?) och jag tar på mig hjälmen och gör mig i ordning för att åka hemåt.

När jag har kört kanske 100 meter, ser jag pappan med dom två småttingarna.

Dom går en bit bort, på andra sidan vägen och nu står dom där och vinkar till tanten som kör moped (det är jag det) - vink-vink-vink - och jag vinkar också och tuuutar ett par gånger, som till hälsning.

Och tänk, hela vägen hem ler jag.

Just så.

07:38

Telefonen ringer.

"Jag vill bara meddela att det var jäkligt sunkigt kaffe i Hjo ...", säger en flåsande pv.

Tolv mil återstår.

Nästa Karlsborg.

08:40

Karlsborg passerat.

För en stund cyklar han i ensamt majestät.

"Ja, när jag skulle ringa åkte en klunga förbi, den missade jag .., jag får invänta nästa", säger han.

Ännu känns det bra, om än kroppen är mör.

Kl. 6.30 ringer telefonen.


Det är en pigg pv som nu säger att han är i Fagerhult.

Fattade jag det hela rätt, har han cyklat fjorton av trettio mil.

"Går det bra?" frågar jag sömndrucket.

"Jo, men nu börjar det kännas i kroppen .., i knäna och så ..." säger han.

"Kommer du att orka i mål då ...?" fortsätter den uppmuntrande sambon.

"Absolut!" säger han glatt.

Kl. 03:55


Vaknar av att det låter som om vattenkranen står på.

Lyssnar noga.

Inget regn.

Fönstret på vid gavel.

Nej, det är dånet från havet som hörs.

På pv:s sida av sängen - i eget majestätet - ligger pElle och sover.

Och koltrasten flöjtar ännu.

Lördagsfönstret ...

"Hej!

Har läst din fina blogg ett tag, och tänkte nu bidraga med ett fönster...

Det är från ett av båthusen på Nääs Fabriker och Hotell i Tollered utanför Göteborg...

Jag hamnade där av en slump, eftersom det var fullbokat på alla hotell inne i Göteborg.

Vilken tur jag hade...

Ha en bra dag!

Hälsningar Madeleine."


// Fler som vill komma med fönster? Å, så gärna, så gärna! Maila bara bilden till bisse151@gmail.com.

6405 THOMAS GÖRANSSON, UGGLARP

Vätternrundan 2011

Depå	Passertid	Använd tid
Start	00:18
Gränna	03:16	02:58

Historiska resultat

Lopp	Startnr	Starttid	Målgång	Använd tid
Vätternrundan 2011	6405	00:18