Elisabets bästa ....
En sak som verkligen var bra, det var heldagen i Malmö när klubben Gripen/Crossfit hade intern tävling ute på Borgmästaregården, på ett stort grönområde.
Visst har sonen berättat om vad det hela går ut på, ja, det här med crossfit (det är nån slags allsidig träning, det är styrkelyft, man drar sig upp i romerska ringar, klättrar i rep .., springer i lös sand, går på händer .., ja, det är allt möjligt!), men det är förstås nånting
helt annat att se det hela på riktigt.
Det var ett trettiotal tävlande - många olika nationaliteter -, hela tiden hördes en slags Rosengårdssvenska och alla var så omåttligt rara och vänliga!
Medan sonens pappa och jag själv drack termoskaffe, kom en av de tävlandes mamma fram och pratade med oss. Hon var ursprungligen från Libanon, hade bott sjutton år i Stenungsund ("å, som jag trivdes där!" sa hon leende), men flyttade till Malmö för att ge sina barn "bättre möjligheter till utbildning" och nu trivdes hon bra här också.
Och där var en ung libanesisk flicka, kanske arton år, som var det vackraste jag någonsin i mitt liv skådat!
Om man läser allt som står i tidningarna om problem i Malmö, om kravaller och eld i soptunnor, så är det lätt att man får en negativ bild av stan. Arbetar man
dessutom som polis just där, är det kanske
ännu enklare att den bilden förstärks?
När då sonen, som ju
är polis just i Malmö, säger att han trivs så bra i den här klubben och att
en av anledningarna är den här mixen av människor från olika delar av världen, då blir jag så himla glad!
|
"Ja, jag struntar väl i OS-avslutningen ...", tänker pElle och sover vidare. |
En annan stooor källa till glädje under förra veckan, var alla tv-sändningar från London och OS.
Det finns inte ord för hur bra jag tycker att SVT sköter detta (det lär vara sista gången, läste jag i gårdagens tidning ...), från Andre Pops i studion till Kajsa Bergkvist som är så bra vid sidan om .., till den duktiga intervjuerskan i simarenan .., ja, allesammans!
Och dessa ljuvliga engelsmän som arrangerat det hela så bra!!
Igårkväll avslutning och visst log jag så hääär mycket vid invigningen, då självaste James Bond kom flygande med drottning Elizabeth, men minst lika mycket looog jag åt den numera inte pur-unge Monty Pythonmedlemmen Eric Idle som sjöng sin egen "Always look on the bright side of life".
Det klippet fick man inte visa, ajabaja, det blev uppläxning från Youtube, så jag lägger in originalet här ovanför.
Men se
, här är det jag menade!
Vilken humor!
Tack SVT - tack England!
Och så ska jag inte glömma den där kvällen när jag kom hem från jobbet och knappt kunde gå, så ont hade jag i benen och fötterna och så har pv gjort hamburgare och ställt fram ett glas vin och det var OS på tv .., vilken lycka! Vilken snälling han är!