Ibland har man tur ...

Alldeles vid stranden i Steninge ...

Efter att ha ägnat ett par timmar åt ogräsrensning och räfsande av löv, blir jag såväl inuti,-  som utanpåvarm och bestämmer mig för att köra till Steninge och ta årets sista dopp.

Varför Steninge?

Jo, där finns en liten cementerad "pir" som avslutas med en stege och så finns räcken att hålla sig i .., vilket är perfekt.

Och så slipper man vada ut i evighetsgrunt (och säkerligen iskallt) vatten.

Men till min förvåning upptäcker jag att pirens räcken är försvunna ....

Och där finns ingen stege ner till havet och det är glashalt på själva piren!

Men så synd .., ja, man vill ju inte riskera att halka och slå ihjäl sig och tänk, pv skulle inte förstå var jag höll hus och kanske skulle man bli liggande där på kalla cementen, eller än värre .., i medvetslöst tillstånd glida ner i iskalla vattnet och därefter få avsluta sina dagar under ytan och kanske skulle man efter några dagar dyka upp nånstans vid trakten av Tylösand, där någon stillsamt flanerande äldre dam kunde drabbas av hjärtinfarkt vid åsynen av kroppen  - som då är jag -, men i ett annat tillstånd!

Alltså skippar jag badet.

 

I stället åker jag hemåt och passar på att vittja postlådan och till min förvåning finns där ett stort vadderat kuvert från Portugal! 

Då förstår jag .., (dessutom känner jag igen den filuriga tejpen ..), det är annannan som varit framme!

Och jag sprättar upp och läser och ler och där är två pocketböcker som får lottas ut och baksidan av vykortet är sååå vackert och ska få hamna i en liten vitmålad tavelram.

Tack snälla Anna!!

(Pv: du borde klicka på länken till henne .., du som är mattelärare!)

Häromdagen pratade vi om vackra frimärken.

Det kan man ju konstatera .., att om detta är Portugals svar på våra frimärken .., då är det illa ställt.
Men det är det nog inte ..,detta kanske bara gäller för såna här lite större paket?

F r i h e t ...

... är det bästa ting ...

... som sökas kan ...

 

... all världen kring" ..., sade biskop Thomas.

Och tänk, så rätt han hade! 

En dags ledighet och själen hinner ifatt! 

Idag är stranden helt annorlunda mot för igår.

Och havet är blått.

Det är ovanligt klart väder och jag ser vindkraftverken och silon i Falkenberg.

Vågorna kommer från två håll .., det är nästan som på yttersta udden på Skagen.

Stilla vågskvalp ... hör ni ...?

Snäckskal.

Tång.

Och dagen till ära, en tysk mjölkförpackning i sanden.

Standardmjölk.

Vollmilch. 3.5 %.

Sista biten hem går vi genom hästhagen.

Torra hästlortar ..., ljung, vindpinade enebuskar .., fågelkvitter .., en liten myrstack i söderläge.

Harry springer av och an .. nosen i backen hela tiden och jag tittar upp mot berghällen och tänker, precis som alltid .., att detta påminner mig om sextitalets cowboyfilmer eller tv-serier som Vägen Västerut och Prärie .., där indianerna alltid låg och spanade - väl dolda bakom klippor - och så, vips bara .., komr dom störtande och tjoande nerför bergssluttningarna för att ge sig på arma vita cowboys med tältförsedda vagnar där kvinnor och barn hukade i rädsla .., eller som här, där boskapsskötarna kommer visslande på prärien och så ..., ja, just det!

(Ja, jag vet, jag har berättat det förut, men tanken återkommer ändå och vem vet, kanske har det just idag tittat in en läsare från någonstansifrån som aldrig hört talas om detta viktiga ..-)

Ja, jag bara  v ä n t a r  att få se en rad med fjädrar där längst uppe där pilarna är.

När vi kommer till parkeringen, passerar vi fyra allvarsmänniskor med pennor och anteckningsblock och det diskuteras pollinering, gentianan, om hästarnas bete och hur det ska bli nästa vår och sommar och var ska det stänglas in eller inte?

Kanske är dom från Länsstyrelsen? 

Sen är vi nästan hemma. 

I lilla eken sitter herr Rödhake och under äppelträdet (där jag skivat fallfrukt) flaxar koltrastarna iväg .., sigge nilsson möter upp och snirklar sig under harrys mage .., "jaaaaam-jaaaaam!", och från grannens skorsten syns rök.

Jaha, Göran har återvänt från Småland!

Hasse i Ö-vik ...

... fångade en man som verkligen är beredd på det mesta.

Ja, det gäller att bevaka sina tillgångar ,-)

Bilden togs i Norsjö, bara några mil från Malå och man kan förmoda att den togs i älgjaktstider, kanske?

Dagens fönster ....

..... fångades av stickmadamen i Västmanland.

Och bilden påminner om en liknande, en som jag håvade in i Grekland.

Dagens fönster ...

.... finns i Kroatien och det var en semestrande Bert som var framme med kameran.

Så här skriver han:

"Får det lov att vara en dörr bland dina fönster? Det finns ju i alla fall gardiner. ;-)

Bilden tog jag på en av våra "vandringar" längs den Kroatiska kusten,
i en liten by som vi passerade.

Hälsningar från Norr."

DBIV för Ann i Göteborg ...

Det bästa förra veckan var nog ändå Syfestivalen i Borås.

Jag åkte dit med en kollega och jag var laddad med LCHF-matsäck och visitkort.

 

Vi gick runt och oh-ade och ah-ade och jag sysselsatte mig samtidigt med lite gerillamarknadsföring för STORARTAT! Jag delade ut mina visitkort och pratade med alla, som jag träffade på. 

 

Dessutom träffade jag ett par leverantörer där. Det är så kul att få ett ansikte på dem, som man handlar av.

Naturligtvis kunde jag inte hålla mig från att handla lite med mig hem, fast jag inte skulle (Haha, det var ju bara lögn att jag skulle kunna hålla mig.)

 

En härva av fantastiskt turkos silkegarn och fyrkantiga strumpstickor blev det + en bit jersey till nåt (tunika kanske).

 

 Hälsningar Ann/STORARTAT

Platsen för brottet ...

Just här var det som jag anträdde Brottets Bana.

Det är precis innan man kommer in i Steninge by .., här finns ett hus på vänster sida och det är vandrarhemmet och där den grå bilen skymtar, där bakom buskarna till höger stod herr konstapeln gömd och riktade sin laserstråle och där samlades vi på rad .., ett antal bilister, jag tror att vi var tre damer som fick skämmas ögonen ur oss.

Tvåhundra meteer kanske .., innan femtioskylten, är det sjuttio.

Själv körde jag tolv kilometer för fort och ja, öronen hänger till golvet av skam.

Rensning av skorstenen ...

Ja, en mer lockande rubrik än denna, torde väl ändå vara svår att uppbringa!

Nåväl .., vi är på gång att installera en kamin till vardagsrummet och igår kom herr skorstensmuraren/fixaren och inledde sitt arbete.

Först försökte han ta sig igenom skorstenen uppifrån, men det var tvärstopp .., så fick han i stället hacka sig in i murstocken från den plats där kaminen ska stå .., och ni anar inte hur många gamla fågelbon - pinnar i miljoner! - som han plockade ut!

Två stora, svara spannar av plast fylldes med allehanda bråte från skorstenens innandöme.

Muraren är egentligen från Stockholm och av den yttersta eminenta årgången 1954.
Numera bor han utanför Laholm.

Frånsett min pappa, har jag aldrig sett en man med så blå ögon.

DBIV för Anne i Mantorp ...

 
Hej Elisabet!

Här kommer mitt bästa i veckan som faktiskt får bli hela veckan som innehöll många små guldkorn.
Till exempel turen ut i svampskogen en tidig morgon tillsammans med äldsta sonen och hans hundar.
 
Eller rotmos och fläskläggmiddagen hos yngsta sonen och hans familj. 

Och träffar med barnbarnen där jag allra mest fick rå om mellanungen ett helt dygn, bara vi två.

Kram från Anne i Mantorp.

Mitt eget DBIV .....

Om jag tänker efter riktigt noga .., så var nog förra veckans bästa, det var läsandet av boken "Mississippi", författad av Hillary Jordan.

Att mer som av en slump ramla på en bok som man genast tycker om .., där man känner sig hemma bland bokstäverna, det händer inte så där våldsamt ofta.

Inte för mig, i alla fall.

Men just så var det med "Mississippi", med alla s och p:n.

Dagens fönster ...

... fångades vid Särdals Kvarn inte långt från Haverdal.

Tisdagmorgon ...

"Hå,hå, ja, ja, hå, hå ja ja .., oj, vad det blåser i Halland idag ...!"

Det finns människor som utan minsta bekymmer kan arbeta fjorton dagar på raken, men dit hör inte undertecknad.
Förra veckan var det jobb måndag, tisdag, onsdag, torsdag, lördag, söndag och så om igen igår och nu i eftermiddag.
Jag var mer eller mindre halvdöd när det var dags att köra hemåt igårkväll.

På väg till Helsingborg fick jag ett sms från äldsta dottern. "Mamma, är du brottsling nu ...?" Sen kom ett litet rött hjärta.

Först dom sååå dryga böterna (det är ju oförlåtligt och bara så  d u m t, man kan lika gärna kasta pengarna i sjön, men å andra sidan, jag har haft körkort sedan jag var arton år och inte en enda bot på fyrtio år .., så, nja .., då kanske det är rättvist det här ...), och resan till Helsingborg, krånglet med p-automaten nere vid hamnen .., (men ljuvligt med ett fruktbröd inhandlat på Thores Bageri) .., sen hemresa med blixtrande huvudvärk på vänster sida .., jobb till åtta och när jag väl kom hem, tog all ork slut.

Vaknar vid femtiden .., kliver upp två timmar senare och tar harry på promenad ner mot havet till.

Ååååå, så det blåser!

Löven på grannens jättelika björk har snart fallit till marken .., och havet är vresigt och på gränsen till skrämmande. Det  d å n a r  där nere ..., harry springer av och an med nosen i backen .., känner doft av kaniner och harpaltar och det är tur att man har lite varm korv (ja, den var i alla fall inte kall ,-) av utgånget i datum i anoraksfickan .., en väldig tur är det.

Mot Falkenberg till är himlen mörkt, mörkt blå .., men mot åsen, lite mer mot sydost, försöker solen tränga fram genom molnen.

Vinden friskar i ännu mera .., jag är tacksam för den rosalila mössan som är så underbart skön .., och nu blir det DN och påtår och jobb igen från två till åtta, men   s e n ..,. stundar ledig dag!

I morgon tänker jag åka till Varberg och titta på linnekläder.
Kamerabatteriet får laddas under natten.

En hälsning till Gösta Pehrson ..

Den som vill glädja Gösta med en liten hälsning på mejlen, kan göra det på följande adress (och för att han inte ska undra om det är spam, så skriv bara att ni är bloggvänner till Bettan, så förstår han ,-).

pehrsongsta@yahoo.se

DBIV för mossfolk i Örebro ...

Det bästa i veckan var – med risk för dålig variation- maken, Cosmos och skogen.

 

Och SOLEN! 

 

Hela helgen lyste den på oss, gav ny energi och inspiration att fotografera.

Härligt!

/Mossfolk

Inställt .... 

Häromkvällen satt jag och tittade på flygresor till och från Amsterdam.

Ja, jag tänkte att kanske när pv har höstlov ...., och visserligen har han aldrig närt någon längtan just dit, till Holland, men det har jag. Särskilt till Amsterdam.

Så nu skulle jag spara våldsamt.

Men idag, på väg till tandläkaren i Helsingborg, blev jag haffad av polisen.

För fortkörning.

Jominsann.

Så någon flygresa till Amsterdam blir det inte.
Vill jag bara meddela.

DBIV för Eva på Frösön ...

Hej!

Nu hade jag den stora glädjen att vinna förra veckan så jag borde kanske inte vara med den här veckan. Fast det är ju så kul!

Det bästa i veckan var nog gårdagen, alltså söndag.

En av mina "idoler" är K G Hammar och en är Dag Hammarskjöld. 

Igår predikade K G Hammar i Frösö kyrka, en predikan som talade rakt in i mitt hjärta.
Bl a pratade han om: vad är hjärtats röst och vad är egots röst? Hur kan vi lära oss se skillnaden?

Det blev många funderingar efter att ha lyssnat till honom. Det lilla hjärtformade lövet hittade jag på vägen utanför kyrkan. Jag ser det som en slags symbol för dagen.

På kvällen höll Hammar ett föredrag kring Dag Hammarskjöld.
Om hans bok "Vägmärken" och lite kring hans död i flygolyckan. Kyrkan var nästan fullsatt och det var knäpptyst när Hammar talade. Jag tror att de flesta blev berörda av vad han berättade.

Dag Hammarskjöld.

Jag slutar med några ord av Hammarskjöld (ur samlingen Vägmärken):

”Trött och ensam. Trött så sinnet värker. […] Gråt, om du kan, gråt men klaga inte.
Vägen valde dig - och du ska tacka."

Kram Eva.

// Elisabet säger: Eva, när min mamma 1967 reste till New York - alldeles på egen hand -, så besökte hon FN-skrapan och skrev då i sin dagbok om  just Dag Hammarskjöld och om jag inte minns fel, så fanns där ett rum för stillhet, som han hade infört och som hon tittade in i ..? Om man kunde säga att mamma hade någon "idol", så var det just den mannen.

DBIV för Cecilia N i Härnösand ...

Spinnmadamen Cecilia - hon med det goda minnet -.

En kväll fick jag sådan otrolig spinnabstinens fastän jag borde sitta och läsa och läsa. Så jag spann lite på den bruna rocken. Sen tvinnade jag det här garnet som jag började tvinna när det var spinnaoffentligtdagen.

Fast naturligtvis gick det inte jämnt ut så då spann jag lite mer av det gula så att det sedan gick jämnt upp.

Och efter en stunds ullande gick det bra att sätta sig och läsa igen.
Det var nog det här som var bäst förra veckan.
(Fast garnet i sig är nog rätt stickigt verkar det som.)

Cecilia/

DBIV  för sportigajenny ....

Veckans bästa är nog känslan i fredags kväll då jag inte behövde sätta alarmet på väckning till på lördag!

Efter att ha jobbat x antal helger sedan maj förra året så jobbar jag nu, fram till 31/12 nästa år, vardagar. 8-16.30.

Ja om inte schemat ändras under tiden, men det tror jag faktiskt inte.

//sportigajenny

DBIV för Turtlan i Karlstad ...

Mitt bästa i veckan blir Kärestan och Vänner!

När tillvaron snurrar till helt och fullt så har M och de där två speciella vännerna varit guld värda.

M för att han finns och är helt underbar. Krypa nära så jag kunde tryggt få gråta ut då i torsdags.

Bästa kompis B som ringer och kollar läget. Peppar och stöttar.

Gamla resekompisen ringer från Turkiet där han är på resa. Han som knappt kan messa skickar ett sms dagen därpå (varför messa när man kan prata med folk är hans paroll sen många år)

De båda och M har redan gått igenom detta med svårt sjuka föräldrar. Nu var det min tur.

Ni var mina bästa den här veckan som varit. Tveklöst!

TURTLAN

DBIV för Monet i Frankrike ...

Mitt bästa den här veckan och förra också var och är att det går att äta middag ute på terrassen i början av oktober! 

Efter maten sitter vi kvar en stund och njuter av vårt upplysta olivträd och de likaledes upplysta mindre ekarna längre ner på tomten. 

Det är mörkt (och bilden är därefter, tagen utan blixt) men "koftljummet". 

Klockan är kvart i nio på kvällen. 

Så här års saknar vi inte Sverige ett enda dugg. (bortsett från trattkantarellerna då förstås!)

Monet. 

(Titta gärna in hos henne och se hur hennes tavla växer fram ...! hälsar Elisabet.)