Lugnt och fridfullt.
Inga större djupdykningar.
Men det finns en sak som alltid sätter press på förhållandet och det är när det är dags för "röjning".
Den där "röjningen" är alltid min idé och så snart det kommer på tal, får pensionatsvärden något ångestfyllt i blicken och jag förstår precis: han är orolig att nånting onödigt ska slängas.
Idag tog han sig genast an övervåningen och det som en gång varit Hildas rum.
Där har vi samlat allehanda bråte, ja, vi har väl tänkt att ..,. vi tar det sen.
Nu var det dags.
Från skissblocket som pv hittat ... |
Det är inte lite som ska dit, kan jag lova.
Så jag går ner till köket och tar mig an banankartongen och där ligger en stor del av mina senaste nio år .,. det är Dinah Washington (varför har jag hennes underbara skivor där!!) och en andlig historia med Artur Eriksson, det är Eva Cassidy (första sommaren som ensamseglare) och det är jazz och samba, det är Etta James och en massa tomma fodral!
Pv kommer ner med en grön parfymflaska (å, den fick jag som present av en man från Kroatien som påstod sig ha indigofärgade ögon .., jag tänkte att det var väl till att vara väl exakt och just detta, "indigofärgade", hade säkerligen någon flickvän sagt till honom), parfymen heter Eden och var i många år min favoritparfym och jag kunde direkt säga om en kund bar just den parfymen, den var lätt att känna igen!
Nu är det något fel på själva tryckgrejen och fastän flaskan är mer än halvfull, får jag inte ut en droppe!
En bordsfläkt dyker också upp och får svalka våra röjningskänslor.
Och pv hittar ett litet häfte med de allra vackraste skisser eller teckningar som fyller lövtunna blad!
Så här kan det se ut.
Och nu fortsätter röjningen, men först kaffe och sen åker jag till jobbet för åtta timmars tjänstgöring.