"Hej, det är Bodil ..."

Utanför jobbet. En av dem är min.

Så låter det i andra änden av telefonen, så där vid tolvtiden på dagen.
Då förstår man.
Den helt lediga dagen är i fara.
"´Ja, jag ingen större lust, men jag kan göra det ändå ...", säger jag.
"Okej, då är det ordnat ..", säger Bodil.

Vid halv 5 susar jag iväg till affären.
Det blåser nåt hemskt och vid Särdal, där inget skyddar från havet på höger sida, gäller det att hålla i sig ordentligt.

Nu är många av sommarjobbarna på gång; likt myror fyller tre av dem in varor och i kassan klarar nu E av att stå själv och i förrgår började tösen med det vackra franska namnet att öva sig i kassan och ååå, så duktiga dom är!

Tre timmars kassaövning inlagda med ojämna mellanrum och på olika tider - jättebra är det -!
Med fasa minns jag dagen innan midsommaraftonen i Ystad, då jag fick fyra nya sommarjobbare som skulle läras upp, helst inom några timmar och dagen därpå skulle dom sitta som kassörskor! 

Men nu är det nya tider.

Vid brödhyllan träffar jag den rara Eva från Tyresö ....., och vid mejeriet kommer Lennart, han som på ryska berättade om dom varma vindarna från havet.



Här är Lennart.
Han har tagit med sig en liten remsa där han skrivit upp ett matnyttigt ungerskt ord - "skål!" -, om detta pratade vi häromkvällen, nu vill han visa ordet i sin helhet och precis då kommer pv som har cyklat från stan och det blir någon minuts surr vid mejerikylen.

Så kan tre timmar på jobbet se ut.

Och så ett kvällsfönster ....

... från självaste fönsterfångerskan nummmer 1. 

Ja, jag menar i antalt fångade fönster.

Hon är på väg till ett stickläger någonstans norröver, tror jag bestämt.

Här och nu ....

I en veckas tid ska vi vara hundvakt.
Elvis, en rundmagad labrador, ska bo i det gula huset och umgås med harry och sigge nilsson.
Det går bra.

Så fort hundarna kommer ut, blir det jakt på gräsmattan.
Fram och tillbaka springer dom .., rundar husvagnen (där Elvis slog ut en tand för två veckor sedan ...) .., upp i slänten och ner igen och alltid är harry ett par meter före.

Men Elvis kämpar på.
Som ett granitblock är han och  pv har ställt stolar framför den glasade långsidan på växthuset, så där så dom inte ska springa rakt in i glaset och bli halshuggna.

När orken tryter, blir det tvärstopp och dragkamp.
Lite morrrrr, men viftande svansar, så det är bara på lek.
Ingen av dem är kastrerade.

När vi går på promenad, slinker underbart fina blandrashund (en mix av golden och border collie) ut genom nätet och kommer kryyyypande på vägen och vill så gärna vara med.

Hundens matte kommer strax ut och hon berättar att hunden heter Peps och tillhör hennes särbo och nu bara MÅSTE särbon fixa ett bättre stängsel, säger hon, aningen irriterat.

Peps vill gärna göra oss sällskap och han kryper på border-vis och viftar på svansen, men blir av matte tillsagd att gå hem igen.
Aja baja, inte smita ut så där!

Och själva går vi vidare och allt är grönt och fint och syrénerna är på gång att blomma och tornsvalorna flyger hit och dit och livet känns bra.

Systersonen Fredrik ...

... han som har världens lurviga armar .., fyller 36 år i juli.

Den gossen lever ett friskusliv.

Allt har med spänning att göra.

Till vardags arbetar han som psykolog i Portland i södra Australien.

Vad han gör på fritiden ...?

Ja, gissa tre gånger.

Idag ...

 ... fyller världens bästa Sonja Pehrson 80 år!

Jag undrar hur många människor i mitt liv som jag har mött, som så - på en gång - skänkt så mycket värme och kärlek, som just Sonja?

Första gången vi möttes var några veckor efter min mammas död.
Min högra handled var gipsad och jag satt på pv:s då inglasade altan och där skulle vi träffa Sonja och Gösta och Hilda och Patrik var också med.

Jag kände mig osäker och ..., ja, inte visste man om det här skulle bli något bestående och att då träffa pv:s släktingar .., kändes aningen .., ja, oroligt.

Sonja, som alltid bjuder på nåt gott ..., så där i all hast.

Och så kom Sonja och hon slog sig ner och sa, med sin snälla röst, att hon hade hört att min mamma gått bort och hon lade sin hand över min gipsade och strök försiktigt över den och jag tyckte att hon var världens snällaste människa!

Det tycker jag fortfarande.

Sonja .., småländska, före detta distriktssköterska .. omtänksam .., glad, varm, rar, go .., vänlig!

Stort grattis och jag är sååå glad för att du finns, Sonja!

Det bästa för Fru Grå i Ystad ...

Hej Elisabeth.

Det bästa - jo i lördags.
Maken och jag hade ärende till Malmö så vi for fr Ystad vid 10-tiden. Sol och 21 gr varmt.
Härligt.
Men bättre skulle det bli.
Under resans gång på E65:an blev vi överväldigade av blommande rapsfält.
De har fullkomligt exploderat.

Väl i Malmö hade tempen stigit till 25-26 gr.
Kastanjerna blommade liksom syrener.
Helt fantastiskt.

För att göra dagen ännu bättre åkte vi till fiskehoddorna vid Tekniska museet o köpte 2 pinfärska rödspättor av fiskaren själv.
Dessa härligheter avnjöts senare på kvällen hemma i Ystad med färskpotatis (dock ej skånsk) och skirat smör.

Sannerligen en dag att minnas.
Sen att det regnade hela söndagen gjorde inget för minnet från lördagen satt kvar.

Fru Grå

//Men så glad jag blir .. ,med den andra glädjespriderskan som är med i lotteriet och som är en länk till Ystad! Varmt välkommen i byttan!

Dagens fönster ...

I fönstermappen ligger en hel svärm med bidrag - mest från den flitiga stickmadamen -, och bilden kom susande genom rymden den sjätte maj, alltså för ungefär två veckor sedan .., löven är ännu inte utslagna.

Det är ett "Wadköpingsfönster", skriver Ulrika.

Ett såå vackert fönster, säger jag.

Sjuksköterskor och läkare .., vad säger ni?

En av bloggvännerna har bekymmer.

Det bästa för Cecilia N ...

Det kan ju hända att jag glömt nåt, men jag tror att det bästa var sommardagen i söndags. 

Då när jag barbent och bararmad i tunn sommarblus sökte mig till den skuggiga sidan av gatan.

Kanske i kombination med att jag en resa senare på kvällen klev av tåget i en stad med regnrensad luft och så mycket häggdoft att man nästan blev yr.

Cecilia N

Och här har Cecilia druttat ner i tillbringaren!

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej!

Hela förra veckan var bäst.

Alla vardagar var jag hemma hos barnbarn och hundar och var sällskapsdam och
mattant. Att kunna vara till hjälp när föräldrar har det knepigt att få logistiken att
fungera är för mig fantastiskt kul. Jag gillar att vara med barnbarnen även om jag
mellan varven tycker dom är lite tråkiga när dom försvinner in på sina rum och
försjunker i sina dataspel, konstiga lekar med märkliga gubbar och tittande på
i mitt tycke urdåliga barnprogram på tv. Jag ser ju klart och tydligt att jag är två
generationer för gammal, men ändå har vi jätteroligt när vi får till något som alla
gillar.

Till exempel lördagen som tillbringades hos mig med eurovisionfestivalen som
höjdpunkt. Och att sedan krypa i säng tillsammans och få vakna och äta frukost
innan föräldrar kom och hämtade sina efterlängtade ungar. Och så var det ju
torsdagen då vi var till musikskolan i Mjölby och efter övningar gick på kinakrog
och åt brakmiddag. Sedan var det pendeltåget hem till Mantorp. Ett litet äventyr
på 7 minuter för barnen som inte är vana att åka tåg.

Också var alla nyutslagna växter och nykomna fåglar helt underbara. Sist anlända
fågel här i Mantorp är tornseglaren och då låter det sommar i luften. Igår måndag
hade jag besök på innergården av en igelkott som åt friskt av gräs och maskrosor.
Fast det är ju den här veckan och jag tror den blir mycket bra den också.

Nu vill jag ligga och skvalpa i skålen med övriga i bloggflocken.

Kram/Anne i Mantorp

Hemöver ...

I hällande regn.

Det gick bra det med.

Och nu har vi två hundar i huset.

Harry och en rundmagad svart labrador som heter Elvis.

Elvis har varit här tidigare och nu, när husse och matte ska susa iväg till Mallorca, ja, då blir den rundmagade här hos oss i en dryg veckas tid.

Och i morgon är jag ledig.

Skriver jag  l e e n d e.

 

Haverdal  idag ...

Från Eva i Tyresö (men just för tillfället inte alls långt från affären där jag arbetar ...) kommer härliga bilder från en strandpromenad med diverse strandfynd.

En död ormvråk, frågetecken ...? skriver hon.

Och rep.

Och där går hon själv och njuter av lugnet.

En tisdag i maj ...

Promenad med harry.
Grusväg och lärkor som drillar högt i sky.
Maskrosor och vinbärsbuskar längs vägrenen.
Rester av en husgrund.
Näktergalen.
Halvvägs hemma låser sig mitt högra knä och jag vill skrika högt, så ont gör det!
Stannar upp och försöker tänja så försiktigt det går ..., det är som ström som går genom knäet!
Harry förstår ingenting.
Nosar och har sig.
Tittar förvånat på matte.
När allt har ordnat sig nynnar jag på den här sången.

Grannens stenmur har rasat samman.
Här har en gång varit ett stenbrott och det märks .., överallt finns stenmurar och rösen!
Perfekta gömslen för ormar och enligt Sven Gillsäter lär den här delen av Halland vara ett av landets mest ormrika.
Just det.
Sten och mera sten.
Vi bor i Stensjö.
På lördagkväll ska Mian, Annika, pv och jag själv äta middag i Steninge.

Egentligen är jag ingen fantast av penséer, men dom mörkblå är fina, tycker jag.

Hela förra sommaren stod dom så fint i trätunnan .., växte och frodades i skuggan under boken.

Och jag undrar om där finns vackrare träd än just bok? 

Tidig morgon.
Tittar på gomorron-tv med Micke Leijnegard och kvinnan vars namn jag aldrig kommer ihåg, jo, nu vet jag, Lotta Bouvin.
Duktiga är dom.
På bordet ligger silverringen och vilar sig .., och fjärrkontrollerna.
Vi tittade på danska Borgen igårkväll och fascinerades över danska skådespelarprestationer.

Då och nu ....

En gång i världen brukade kunder säga ..."men vet du vem du är lik ...., jo ...!" och så sa dom namnet och det var väl inte det sämsta.

Nu är det andra tider.

Igårkväll sa en mamma att "vet du Elisabet, min 5-åriga dotter, hon tycker att du är så himla lik ...!" och jag tänkte att det ska bli spännande (läs: intressant, smickrande ...) att höra vem det är.

Det var det inte.

Nu är jag lik den här madamen.

Jag log precis hela vägen hem när jag tänkte på saken.

Ulrikas morgon ...

Inte-lika-tidig morgon i Västmanland:

Varm katt bredvid i sängen
Godmorgon-mjau
Fågelkvitter från fönster på glänt
Häggdoft
Kaffe
Packning
Namnskyltstillverkning
Kaffe
Ljum sommarvind
Eurovisionvinnare
Utskrift av tågbiljetter
Välkomstpresentpyssel
Tvätt
Mando Diao

Ulrika

Häggen blommar  ...

Och någon går sitt livs match.

Tidig morgon i landet Halland ...

Öppet fönster
Humlesurr
Gransångekvitter
Gransångekvitter
Gransångekvitter
P1-prat
Upplopp
Stenkastning
Blodtryckshöjning
Utbrända bilar
Stenkastning

Blodtryckshöjning
Gransångekvitter
Sval hundnos mot varm arm
Blodtryckssänkning
Tornados i Oklahoma
Skolbarn
Bedrövelse
Varm luft som dragit norrut
Skurar på gång
Mera upplopp
Polis-son
Ättapjött
Älskad
Oro
Blodtryckshöjning
Intervjuer
Reportrar
Blodtryckshöjning
Åskådare som hejar på
Blodtryckshöjning
Fågelkvitter
Liten spindel i taket
Hund-gosande
Svansviftning
Blodtryckssänkning

Det bästa för Monet i Frankrike ...

.... är trots allt det som växer och blir vackrare och vackrare i trädgården.
Trots vildsvinshärjningarna!

Flammentanzrosorna är praktfulla som i en slottspark i vår lilla sydfranska trädgård och skänker minnen till vår skärgårdsö där de också växte tacksamt.

Jag plockar och sätter i vas överallt och bara njuter!

Kram från Monet
 

Ja, jag hoppas att ni har det trevligt i tillbringaren ....

Dagens fönster ..., och en gul postlåda.

... kommer från Närke och det var Ulrika som hade håven redo.

Bäst idag ...

Kvinnan i 65-årsåldern som - brett smajlande - berättade att hon och hennes två väninnor i morgon ger sig iväg till Chelsea Flower Show i London och det är inte första gången heller.
Sexhundra kostar inträdet.
"Men det är det värt .., jag lovar dig!" sa hon.

Sen pratade vi om detta och hon sa att för något år sedan hade hon suttit på en filt i Hyde Park och varit med om konserten.

"Elisabet, du kommer att älska det!" fortsatte hon.

Och så killen i 6-årsåldern som hörde namnet "Stenberg" och sa ..."vilket konstigt efternamn, mamma".
Själv hette han minsann Adolfsson.

Sist av allt kunden som jag alltid tycker påminner så oerhört mycket om den irländske mannen i Galway, han som på bilden står där och tycks begrunda livets mysterier .., han med keps.

Den mannen (nu menar jag kunden ..) har varit grönsakshandlare och berättade att prins Bertil och prinsessan Lilian tillhört kundkretsen.och jodå, han kände mycket väl till dem.
Färskpotatis köpte dom gärna och så andra grönsaker förstås.

Det var dagens bästa.

Ja, förutom moppeturen hemöver och solen som ännu inte försvunnit bakom horisonten .., och doften av hägg och snart syrén.

Mindre roligt är det med bilister som - när dom passerar någon på moped - inte håller ut ordentligt, fast det är tomt på vänster sida! Om ni bara visste hur hemskt det känns när man blir passerad av bilar som kör fort och bara när någon halvmeter ifrån en!

Och än värre är det med långtradare eller bussar som gör samma sak!
Jag brukar sakta ner och köra ordentligt på sidan eller helst in på p-plats när jag ser en långtradare/buss närma sig  .., (eller flera bilar, så flyter det på bättre) men det struntar dom glatt i och stryyyyker förbi alldeles för nära, så där så man nästan ramlar omkull av vinddraget!

Då, om inte förr, har man lust att räcka finger åt dem!