Fyra timmar tar det ...

.... innan jag är människa igen.

I arton dagar har jag varit ledig och inte en enda minut har jag haft krångel med mina ben eller knän, sen börjar allt med åtta timmar i mejerikylen och fyra pallar med varor och hur många burar som helst och mejeribackar i parti och minut, staplade fyra eller fem på höjden och butiken sprängfylld med sommarjobbare som likt myror pilar av och an mellan hyllorna och det är knappt att man känner igen en enda kund - nu är det verkligen sommar i Haverdal -!

När klockan är tre tar jag moppen och åker hemåt.

Det är knappt att jag tar mig in i huset och sen ligger jag fyra timmar nonstop på soffan och tänker att jag  m å s t e  klara det och tack och lov att jag är ledig i morgon, sen är det fem dagar på raken och bara en vecka till i mejeriet och så ytterligare en vecka i augusti.

När jag vilat, återvänder jag till brottsplatsen och handlar det jag glömde.
I kassa 1 står underbara, mjuka, rara, goa Noeline, vars far är fransman.

Och i entrén träffar jag den här rara människan som har promenerat flera kilometer och nu kalasar på en glass.

Jag vet få människor som utstrålar sådant  l u g n  som Lena och för mig hade hon varit en dröm att ha som lärare!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det som slår alla veckor hittills är naturligtvis Johans nya tatuering som jag såg när den bara var några dagar gammal.

En bild säger mer än 1000 ord - och så är det sannerligen i detta fallet -.

Behöver jag säga att tårarna rann ...?

Antagligen inte.

Bästa hälsningar Ann.

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

Som jag sade tidigare: Bilbo!
Det är han som jag pussas med. De andra fyra på bilden är några av hans syskon.
Bilresan hem gick bra. Himla mycket pip strax innan han somnade bara.
Och så blev det ett "panikstopp" när det började läcka i mitt knä ...
Det blev en stor pöl strax utanför bilen sen.
(Jo, när man nybortrövad bäbis så får man åka i mattes knä. Men igår fick han åka i skuffen.)

Så .. nu är vi småbarnsföräldrar igen.

Cecilia N.

Biggans tio låtar ...

Elisabet
Ja att välja ut de tio favoriterna, är inte lätt....
skulle vilja plussa på med ett ytterligare antal....fniss.

Här kommer några av de mest spelade hos mig:

Midnight Oil: Beds are burning
Eric Clapton: Tears in heaven
Mark Knopfler: Brothers in arms
The Band med Eric Clapton: The weight
U2, Mick Jaggger o Patty Smith: Giver shelter
Björn Afzelius: Till min kära
Björn Afzelius: Tusen bitar
Cornelius Vreewijk: Sommarkort
Totta Näslund: Men bara om min älskade väntar
Hoola Bandoola Band: Den jag kunde va.

Ja du, inte räckte det med tio inte,.....svårt att vekligen plocka ut de som betytt mest...
Björn Afzelius ligger mig nära hjärtat.

Kram från Biggan

// Underbart Biggan .., så intressant det är att få se vad ni tycker om för musik!
Tack alla som delar med sig - fler får gärna ansluta -!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan var, helt klart, att vår yngsta kom hem efter 11 månader i Skottland. Och idag fick hon klart med lärarjobb i en by en bit utanför Östersund. Så roligt!

En annan det-bästa-dag var hundkursen vi gick i torsdags. Fyra timmar med träning, som bl a ledde till att Otis helt plötsligt fattade detta med att gå bredvid.

Till och med utan koppel fixar han nu att gå fot. Nästan som när man ser Ceasar Milans program. Men det gäller att fortsätta träna, annars glömmer han nog fort :)

Kram Eva

Anithas tio låtar ...

Hej!

Här kommer mitt bidrag. Inte lätt att välja ut 10 låtar när det finns så många. Åren med Perra gjorde ju att det blev så många…. Men har försökt ändå;

1.       Lejonbruden – spelades på vår gamla radiogrammofon, stenkaka.
2.       Vid foten av fjället – gick till grannen och spelade på deras ”nya grammofon”
3.       Sunny girl, Hep Stars – hade nu vid ca 10 års ålder fått en grammofon av pappa
4.       Du, Flamingokvintetten – M och min ”låt” på 70-talet.
5.       Ein bisschen frieden, Nicole – Vann Eurovison 1984 – än idag får jag ”ståpäls” när jag hör denna.

Sen blev det några musikfattiga år (80 och 90-talet tror jag att jag hoppade över när det gällde musik) tills jag började vara tillsammans med PE, men då östes ju bara musiken över mig – blir nog så med en trubadur till karl J

6.       You – PE skrev denna till och om mig
7.       Can’t wish for more – även denna skrev han till och om mig

Sen kommer de låtar som jag inte klarar av att lyssna på idag;
8.       If tomorrow never comes – PE brukade spela denna och jag blev alltid tårögd över texten. Idag gör den bara ont att höra – blev ju så sann.
9.       I want to know what love is – PE avslutade ofta en spelkväll med denna, och i mina öron var det en av de bästa han gjorde. Hans röst gjorde sig så bra till den.
10.   Tears in heaven – denna tjatade jag på PE att han skulle spela in åt mig, men tyvärr hann han aldrig. Ville att han skulle ”spela” denna på min ”begravning”.
Kramar

Lenas (Motvillig Blogg) tio låtar ...


Peter Jöback: En andra chans - texten!

Weather Report: Birdland - glädjen!

Michael Bublé: Feeling good - ja, det gör jag alltid när jag hör den här artisten.

Galt MacDearmot: I got life - ur Hair, en film jag inte glömmer.

Lou Reed - Walk on the wild side - den här låten i olika versioner har följt mig sedan ungdomsåren.
Den är alltid bra.

Nina Simone - Here comes the sun eller Mr Bojangles - jag gillar verkligen Nina Simone. Hon gick sin egen väg i allt och var säkerligen inte en lätt människa.

Django Rheinhart - Minor swing - swingmusik är också glädje.

Herbert Grönemeyer - Der weg - har man lyssnat på Herbert förstår man inte Bruce Springsteens storhet.

Duffy - Warwick Avenue - känslan!

Billy Preston och Syreeta - With you I´m born again - en filmlåt. Vilken film, det har jag glömt, men inte låten.

Hälsningar Lena..

(Elisabet säger: Lena .., denne Herbert har jag aldrig hört talas om .. ,men vilken RÖST!)

Kattis tio låtar ....

Eller "The soundtrack of her life" (det låter bättre det ,-), finns här.

Onsdagsfönstret ...

Jag har inte hört av mig på ett tag.
Jag har gjort ytterligare ett kort besök på Piteå sjukhus efter domningar igen. De gick dock över, som föra gången, och man passade på att göra en undersökning av halspulsådrorna som visade sig vara i bra skick. Man har alltså inte hittat någon orsak till min stroke.

Sedan åkte jag till stugan där jag saknade internetförbindelse.

Jag skickar i alla fall ett foto där Storavan reflekterar i fömstret.

 

Guy.

Och här är Eva på Frösöns låtar ...

Hej!

Svårt att välja, de har varit många. Jag börjar med den låt som jag älskade när jag var sex år, fick den även som singel och den spelades flitigt.

1. Lyckliga gatan, Anna-Lena Löfgren.

2. Ring, ring, ABBA.

3. Vem kan man lita på, Hoola Bandoola Band.

4. Rom i regnet, Ulf Lundell.

5. Sultans of Swing, Dire Straits.

6. The River, Bruce Springsteen.

7. Vem tänder stjärnorna, Eva Dahlgren.

8. Hon kommer från främmande vidder, Lars Winnerbäck.

9. Moving on, Sarah Dawn Finer.

10. I remember love, Sarah Dawn Finer.

Kram Eva

Barbros tio låtar ...

Mina låtar som hjälpt mig och följt mig livet igenom.

Desire  -  Frank Zappa

It´s over - Boz Scaggs

Fire - Bruce Springsteen

Don´t cry out loud -  Elkie Brooks

Fools gold  - Rachel Sweet

Sultans of swing  -  Dire Straits

London calling  - Clash

Hon kom över mon - Contact

Staten och kapitalet  - Ebba Grön

Rosanna - Toto

// Tack Barbro!

Och här är Hedgrens tio låtar ...

Kul! Här kommer mina låtar (utan inbördes ordning vare sig kronologiskt eller favoritiskt...)!

1. Cracklin' Rosie - Neil Diamond
2. Feel the need - Detroit Emeralds
3. Heartbreaker - Dionne Warwick
4. If it wasn't for the reason thet I love you - Mike Anthony
5. I don't wanna live without your love - Chicago
6. We're all alone - Rita Coolidge (vilken fin låt! säger Elisabet).
7. It's for you - Niamh Kvanagh
8. Destination - Brian Kennedy
9. Kalder mig tilbage - Anne Dorte Michelsen
10.You´ll be in my heart- Phil Collins

Ja, listan kunde blivit längre men dessa var de jag kom på först.

Men, oj! Jag måste ju ha med "Isn't she lovely" med Stevie Wonder. Har man tre döttrar så är den självskriven!

Och plötsligt går det inte att kopiera och klistar in igen .., men en till låt hade Kerstin med .., nämligen den här.




Kerstin skriver, apropå Barbros tio låtar ..., att hon har en version av Rosanna som inte går av för hackor. Det är Kerstins vänners son som spelar trummor och flickan är dotter till en granne.


 

Det bästa för Kerstin i Skåne ...

... var utan tvekan dagarna i Dublin med de två yngsta töserna!

Kerstin.

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Hej

Jobbar 2½ vecka till innan semestern börjar.
Helt ok då jag har landet att åka ut till på helgen.
I helgen blev det en båttur och sedan intogs årets första kantarellmacka,ljuvigt!!

Härligt att få rapporter från Kreta .

Åker dit i september och som jag längtar.
Ha det gott
Babsan

Mina tio låtar ....

Inspirerad av Steel City Anna hakar jag på .....

1. Det är tidigt 60-tal och jag sitter på bussen som ska ta mamma och mig till mormor i Dikanäs.
I mitt knä har jag boken om Petter och hans fyra getter och någonstans i närheten av Dajkanvik sjunger mamma den här sången som hon ofta sjunger för mig.

2. Mitten av 60-talet. Jag har fått en grammofon av enkelt slag och hos Bergströms Radio & Tv köper jag min allra första singelskiva, i vinyl. I affären står herr Bergströms fru Britta och tar fram skivor som man får provlyssna .., en slags telefonlur med spiralsladd sitter fäst i ett bord och så drar man upp luren och håller den mot örat, allt medan tant Britta lägger på skivan.
Det var den här.

3. Slutet av 60-talet.
Dungers Konditori på Storgatan i Malå (inte långt från radioaffären) och där sitter vi om kvällarna och gör egentligen ingenting annat än pratar om den senaste kärleken (Lars-Gunnar, alternativt Hans-Olof, ja, det var dubbelnamnens förlovade tid ...) och i ena hörnet står en jukebox och jag spelar samma skiva om och om igen.
Enjängd är bara förnamnet.

4. Hösten 1969 och våren 1970 bor jag i ett hyresrum i Lycksele.
Jag är omåttligt förälskad i en ung man utan dubbelnamn, han heter Gunnar och kör moped och jag lär mig att urskilja just hans mopedknatter bland alla andras. Min bästa kompis heter Per-Ola och vi berättar allt för varandra och flera decennium senare när vi pratas vid, säger han att ..."å, Elisabet, så fort jag hör den här biten tänker jag på dig .., du spelade den jämt!"

5. Mitten av 70-talet.
Kungsängen utanför Sthlm.
Nu går det undan - jag är tvåbarnsmamma och kassörska -.
Någon gång per månad eller åtminstone varannan, är det fest hos goda vänner, alla kollegor till mina barns pappa. Jag, som inte är någon festmänniska, blir nervös (samlad-tropp-syndromet) och inte förrän jag en augustikväll (fest hos Ulf och Gunilla) går dit i mina fina jeans och en ljusblå blus/skjorta, känner jag mig som mig själv och har så roligt!
Värdinnan Gunilla älskar att dansa och går ofta på Baldakinen i Sthlm.
Men då, i vardagsrummet i Jakobsberg, då dansade vi till sån här musik.

6. 80-tal. Vi har flyttat hem till Västerbotten och varit med om vår första charterresa.
I min mage ligger en liten Anders och skvalpar omkring, jag spelar hela tiden samma sorts musik och att han inte - per automatik - sjunger såna här sånger, är för mig en gåta.

7. Början av 90-talet.
Jag arbetar i en liten kvartersbutik - Fridhems Livs - i Ystad och tillbringar var förmiddag med att skiva pålägg i tre timmars tid. I fönstret ut mot innergården står en liten bandspelare och där spelas  detta och jag blir glad, ja, t.om detta att skiva sladdrig rostbiff går bra.

8. Nytt decennium.
Skilsmässa och liten etta på Regementsgatan.
I en veckas tid bor Husletarmannen på min soffa och visar mig en annan sorts musik.
Helt underbar är den.

Mamma

9. I april 2008 dör min mamma.
På begravningen - som verkligen blir så underbar - sjunger vi hennes älsklingssång två gånger på raken, ja, just det, vi tar en repris och jag är säker på att mamma ler i sin himmel.
När vi bär ut kistan, dånar detta i Pingstkyrkan i Ystad (jag viskar till den som sköter cd-spelaren "höögre ljud!") och den som sjunger (från en cd-skiva) är den då nästan 100-årige Harry Holtti från Finland; god vän till mamma och en gång pastor i Missionskyrkan hemma i Malå.
Vi hjälptes åt att bära ut kistan; längst framme gick mina barns pappa och Anders, sen Maria och jag själv och där bak Gösta Eriksson från Malå och Marias man Peter.
Jag glömmer det  a l d r i g.
Och bakom gick lille Emil med en korg med blommor som fick följa med kistan ut i bilen.

Den Samlade Troppen ...

10. Ett nytt liv.
Jag träffar (eller har redan träffat) en småländsk pensionatsvärd som är mörk i skinnet och inte har något emot att gå i Samlad Tropp. Den första midsommaren som vi firar tillsammans är jag kräksjuk av nervositet och på Gunvors altan i Steninge sitter halva släkten samlad och sjunger och sjunger.
Den här, bland annat.
Och jag överlevde verkligen.

Se där, det var mina tio låtar.
 Och dina ...?

Tio låtar i ditt liv ....?

Anna i Sheffield funderar över musiken hos Sommarpratarna och vad hon själv skulle ha valt .., ja, tio låtar som skulle ge en bild över hennes liv eller perioder i hennes liv.

Vilken intressant tanke!

Här är hennes val.

Och nu ska jag försöka hitta mina tio.

Fler som vill dela med sig ...?

Glädje för en mormor .., att dela soliga dagar i Grekland med ett älskat barnbarn.

Finns det alls någon bloggvän som sitter vid sin dator under soliga sommardagar?

Ja, jag kan ju chansa och slå till med lotteriet, så här mitt i juli.

Innan vi åkte på semester, fanns det några som delade med sig av sin glädje och ni är såklart med i dragningen.

Det var ...

ellem i Skellefteå som berättade om sin glädje till trädgården och inte minst om Gullgentianan!

Det var också mellansystern  som hade kusinbesök från Canada och här är dom samlade .., så mycket glädje var det!

Och Leina vittnade om glädjen i att läsa en bok där orden kändes hemtama.
Och så besöket av dottern Belinda.

Biggan var glad över jordgubbspyramiden och hur bra den hade blivit!
Ni vet, den som vi läste om på Jockes sida (Gunnars son) och som pv byggde med hjälp av Pythagoras sats (och då tänker man på SoF ...) och så visade jag bilden på bloggen .., Biggan blev inspirerad och titta bara, så fint det blev!

Vinsterna: ja, det är bland annat den ljufvliga boken "Prosten Neumans läkemedel", författad 1927 och det var Ulrika som hittat den i en butik i Västmanland.

Där finns också en liten prickig bricka, lagom till två koppar te eller kaffe eller kanske några glas somrig saft?

Tre helt bedårande vykort kom igår från Anne i Mantorp (och tack för portot - så generöst -!) och dom finns också med bland vinsterna.

Den som vinner, får välja först.

Nååå, finns där någon bloggvän kvar i cyberrymden och finns där någon glädje att dela med sig av?

I så fall ..., mejla den till bisse151@gmail.com, gärna med bild till ..., så lägger jag in det hela här på sidan och så får den eminente Gösta hoppa in som Notarius Publicus, kanske på söndageftermiddag?

Varmt välkomna är ni! 

Tisdagsfönstret ....

"Titta, vilken rockig chaufför vi har ...!" skriver AP.

Det kan man säga.

Och den rockiga heter Akita.

Resumé ...

Ja, testa själv att skriva med "fel hand", så får ni se hur enkelt det är.

Jaha, så var mitt besök på röntgenavdelningen i Halmstad (målgrupp J, våningsplan 2) avklarat och fort gick det och det är ju bara så typiskt, att den dagen när röntgenstrålar ska genomlysa ens skelett och visa vad som - kanske - är fel, då skuttar man omkring precis hur lätt som helst!

Så jag fick förklara för den vänliga sjuksköterskan att det måste vara mitt arbete som är boven till det onda; inte något fel på protesen.

Det måste vara alla tunga lyft, eller att det hela är tämligen ensidigt och då är det inte så mycket att göra åt det hela, för vilken arbetsgivare hoppar jämfota av glädje över att få en snart sextioårig madame på sitt samvete och inte är hon helt alert i benet heller?
Man får kämpa på, helt enkelt.

Om detta pratade vi en liten stund, ja, medan sköterskan vred och vände på mitt högra ben och jag fick ligga på rygg och på sidan och hon drog ner min klänning lite artigt så där .., det tyckte jag om.

Nu återstår ett besök hos en ortopedläkare; det blir senare i augusti och det är bra, då har jag arbetat i fem veckor och skuttar med största säkerhet  i n t e  omkring.

Inför det besöket ska ett antal frågor fyllas i.
Vikt och sånt.

Förra gången detta hände - med frågeformulär - såg det ut som på bilden ovan.
Då hade jag halkat på lagergolvet på Ica i Ystad och frånsett att det hela registrerades på seismologiska institutet i Uppsala ( ett mindre jordskalv i Skåne ...), så bröt jag alltså höger handled.

Det bär utför, så mycket kan man konstatera.

Olle har fått en ny cykel!

Den nya cykeln.

Det är söndagkväll och jag är på väg i säng, men ställer mig som vanligt vid det vidöppna fönstret och tittar ut över den här lilla biten av världen som är min.

Plötsligt hör jag röster .., en bil har parkerat nere vid grannarnas tomt och nu ser jag även grannarna själva som kommer ut och dom låter lite trötta .., kanske har dom vilat en stund .., och bildörrar öppnas och stängs och jag ser hur dom som är morfar och mormor kramar om dottern och hennes småpojkar och dom frågar om resan har gått bra och allt sånt som man säger såna gånger.

Jag ler för mig själv .., tänker på tider långt tillbaka när jag själv med småttingar och deras pappa hade bilat nästan hundra mil och kom hem till Malå sent på kvällen - ja, ibland mitt i natten -, och pappa som stod på bron och tog emot oss .., han stod där i ljusblå pyjamasjacka och korta byxor och jag kommer ihåg varma kramar och känslan av att Vara Hemma.

Men nu är det ett annat liv och där står jag vid ett fönster i landet Halland och jag hör småpojksröster och en mormor som förvånat säger .."men Olle, är du vaken .., det trodde jag inte!" och Olle är så sprittlycklig och snubbelberättar att han fått en ny cykel, en med stötdämpare!

Men å, sicken glädje!

Och sen blir det ny dag och vi äter frukost ute på altanen och Harry, han har också upptäckt att grannarna fått besök och nu ligger han där på gräsmattan och väntar och spejar .., och så fort han hör småpojksrösterna, viftar han stillsamt på svansen.

Själva pratar vi om den här lediga dagen - den näst sista för mig på länge -, och vi ser den lille gransångaren som ideligen flyger till mittenholken och tittar in i hålet ., och där är en talgoxe som sitter ovanpå själva holken och inget förstår vi ..., och himlen är ljust blå och molntussig .., och jag har tid för röntgen klockan 15.00 och det är ju typiskt, för nu, när jag inte arbetar, har jag inte minsta lilla bekymmer med mitt knä! 

Och medan jag dukar till frukost ute på altanen, hittar jag en nyinköpt förpackning med fiskedrag.

Ojdå.

Någon - förmodligen husets herre - har tydligen planer på annat än grekisk sallad till middag. 

Bäst att ladda upp med citroner.