Det bästa för AP .....

Att komma till landet Halland och få träffa Fiéri och känna att hon - hästen - utvecklas åt rätt håll ...

... det måste vara underbart!

Att se Micke må så gott och skratta så hjärtligt tillsammans med svågern Anders,
det är nog också stor glädje.
(Och jag tänker på telefonpratarbilden där Anders pratar med någon av systrarna .., där han sitter i loppisfåtöljen i min lägenhet i Ystad ... och mammahjärtat blir varmt.)

Och så detta att få komma till Skåne till pappa och Karin och bli bjuden på god mat och trevligt sällskap.
När AP var liten och var sjuk var det alltid pappa hon ropade på.
Det gör hon nu också, när hon är sjuk.
"Jag vill att pappa ska komma ....!!"
Och nu är hon där, men hopefully frisk och kry.
Hon ska ju springa loppet i Halmstad nästa helg.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!
Det bästa under veckan som gått det var flera saker.

1. Min födelsedag. Jag älskar födelsedagar, så barnslig är jag. Blev uppvaktad av familj och vänner. Solen sken och jag dukade med de gamla loppiskopparna och faten. Så blev det jordgubbstårta, som vanligt.

2. Passionsblomman som jag fick i Morsdagspresent slog ut. Vilken makalös blomma! Den blommade bara en dag sedan slog den ihop sig igen. Jag går och väntar varje dag på att den ska visa sig igen, vilket ännu inte skett. Jag är så glad över att jag hann fånga den på bild.

3. Världens goaste hund, vår Otis, han sprider glädje varenda dag.

Kram Eva

Dagens fönster ...

Elva i ett svep fick hon med, den kära ellem från Skellefteå!

Ja, fler än så, om man räknar småfönsterna på taket och kanske några där nere!

Bilden togs i värmländska Kristinehamn.

Det bästa för Bloggblad i Östergötland ...

Det bästa i veckan som gick var förstås sångkursen i Eskilstuna, den avslutades med en konsert – lite lagom pirrigt, med släkt och vänner i den fåtaliga publiken. 

Så roligt har jag inte haft på länge. 

Marianne.

(Välkommen in i byttan Marianne! Du får mycket trevligt sällskap!)

Det bästa för Hedgren i Skåne ...

Det bästa har varit dagarna med mina underbara döttrar. Att bara finnas där för dem när de behöver hjälp. Men det allra, allra bästa är att de vet att de alltid kan be mamma om hjälp (och även gör det!)  när det kör ihop sig!

 

På bilden har barnbarnet fastnat i en dubbelkram mellan sina båda mostrar. Hon ser inte ut att lida precis! Den ungen är SÅ älskad av alla!

 

Hedgren

Första gången ...

Cykelvägen till stan .., alldeles ensam var jag!

Jag har kört moppe i Thailand och i Grekland och längs havet i Ystad och en gång till Brösarps Backar och två gånger från Ystad till min syster på landet utanför Hörby ..., och hur många gånger som heslt till Haverdal eller Slöinge, men aldrig in till Halmstad.

Men idag blev det av.

Bilen är nämligen på verkstad (och ska skrotas!!!!) och själv hade jag tid hos dr Eriksson på ortopedmottagningen.
Elva och tjugo skulle jag vara på plats, men som alltid är jag ute i god tid och kunde slå mig ner i väntrummet en hel timme innan det var min tur.

Det var knappt att jag han öppna tidningen "Allt i hemmet", förrän dr Eriksson kom och ropade upp mitt namn och om jag säger att jag inte trodde mina öron, så var det ingen överdrift.

Jodå, ett återbud hade orsakat detta och det var bara att tacka och ta emot.

Dr Eriksson visade sig vara en kvinna i mina döttrars ålder och det första hon sa var att ..."ja, Elisabet .., när jag har tittat på din röntgenplåtar kan jag säga ...", och så fyllde jag i ..."att jag ser inget ovanligt ...", för så har det låtit tidigare, hos andra läkare.

Men så var det inte nu.

Hon sa ..." ... så förstår jag att du har det krångligt med ditt knä, för jag ser knappt något korsband och protesmodellen har jag aldrig någonsin sett tidigare, sa du att du har varit med i en studie av något slag ...?" och jag sa att ja, så var det.

Och jag fick lägga mig raklång på det prassliga papperet på britsen och hon tänjde och sträääckte och böjde och jag sa "aaaaaj, aaaaj!" och hon tittade allvarligt på mig och sa att .., "Elisabet, det är nästan helt löst det här ..., inte underligt att det blir bekymmer ..., jag tror absolut att det är något fel på protesen!"

Ja, det trodde hon.

Och nu har jag fått remiss till en herr Larsson som ska titta på vad som ska göras, men har jag otur måste den helt enkelt bytas ut.

På somliga ställen doftade det Grekland. Havre.

Så tackade jag för mig och haltade ut (för nu smärtade det förstås där knäet hade ruckats på) och jag kom ut på baksidan av sjukhuset och gick ner till min moped .., upptäckte att jag hade glömt jackan .., in igen .., såg en förfärligt mager kvinna ledas in av sin man till entrén och jag tänkte att ja, vad är ett trassligt knä mot för ett sånt elände ..., och sen, när jag hittat jackan som låg på plaststolen inne i entréhallen, tog jag moppen och körde hemåt.

Jag tog samma väg tillbaka, via Heagård, där almarna står döda och nakna.
Men vackert var det.
Är det.
Och jag tänkte på hur oerhört nära det var att jag hade ringt återbud och att jag nästan är benägen att hålla med Monet, som i en kommentar nämner "ett gudomligt ingripande".
Hade jag  i n t e   fått så överdjävulskt ont igår, hade nog inte läkarbesöket blivit av.
Det tänkte jag på.

Och hemma bjöd pv på kaffe och snart vankas jobb och jag har huvudvärk.
Men solen flödar.

Finns där någon glädje ....?

Ni är för underbara!

Utan att jag ens har knystat om ännu en dragning, så kommer ett mejl susande från Ann i Göteborg med katt-tvätt-glädje som nummer ett och jag ler för mig själv.

Det här verkar bli ett självgående tåg ,-)

Den här veckan är det helt och hållet Biggan i Hudiksvall (egentligen heter hon Birgit) som står för fiolerna.

Förstapriset är den fina samlingen med post-it-lappar ..., servetterna med de allra ljufvligaste små bakelser är andrapriset och tredjepristagaren får två vykort föreställande ett tunnbröd, samt en våffla med hjortronsylt.

Tack snälla Birgit!

Förra veckans vinster - bokmärket till Cecilia N i Härnösand - (tack Biggan!), duktyngderna till Eva på Frösön (tack Kattis!) samt vykorten till Eva i Tyresö (Biggan igen), skickas alla idag.
Ja, den sistnämnda ska få dem personligen överlämnade.

Välkomna nu med er glädje!

Ni vet ..., mejla till bisse151@gmail.com och gärna bild till!

Det bästa för Ann i Göteborg ...

M y c k e t  sur katt .....

Hejsan!

Det bästa i veckan var nog att jag äntligen fick badat Shiva. Hon fäller så himla mycket och behövde sig ett litet svalkande bad. Det har varit aktuellt länge, länge men är så svårt att göra på egen hand. Det är ju inte precis populärt, om man säger så.

Nu kom bästa Andersponken och assisterade och det gick så bra så. Bara ett endaste litet pip från Drottning Shiva och inget blodvite uppstod nånstans.

Efteråt var hon väldigt sur på mig och gick sin väg så fort jag närmade mig. Lite leverpastej hjälpte upp det hela och på kvällen hoppade hon upp i knät som vanligt. Hon är i alla fall inte långsint Ler
Numera är drottningen så mjuk och så mjuk och doftar så gott så gott – och vi är de bästa vänner igen.

Kram Ann,.

Målpunkt D ....

Jag tog en bild igårkväll, av hela knäet. Det ser groteskt ut.

Hela sommaren har jag varit i det närmaste smärtfri när det har gällt mitt protesknä.
Ja, frånsett i juni när jag blev låghalt och då besökte vårdcentralen, fick remiss till ortopeden och åkte hem ..., (läkaren kände inte ens på mitt ben .., det gjorde pv och sa .., så varmt det är, mycket varmare än det andra! och så tog jag en omgång med Ibumetin och sen var det bra) ..., och några gånger till när knäet låst sig när jag promenerat med harry.

Men i  s t o r t  sett så har det fungerat.
Jag har till och med kunnat gå nerför trappan i ett svep, så där som en alldeles vanlig människa.

Med posten kom så småningom ett brev, där det meddelades att jag hade fått tid till ortopeden - idag mitt på dagen -.

Då jag nu varit så otroligt bra i knäet, funderade jag på att tacka nej .., så kändes det.

Ja, jag vet .., det var dumt tänkt.

Igår .., en halvtimme innan jag skulle moppa till jobbet, låste sig knäet nånting alldeles förfärligt - det värsta jag någonsin varit med om -, och det kändes som om jag fick 220 Volt rakt in i benet! I tio sekunder varade det kanske .., jag skrek så pv hoppade rakt upp och stackars harry höll väl på att pinka på sig.

Efteråt blev benet som avdomnat .., och värkte resten av dagen.

Ja, det var nog Vår Herre eller Fru som tyckte att näää, här ska inte avbokas, se till att komma till ortopedläkaren nu!

Så det ska jag göra.

Jag ska moppa till stan - första gången någonsin - då bilen är på verkstad.

Och sen ska jag ta sikte på Målpunkt D.

Det blir spännande.

Måndagsfönstret ...

Hej!

I Grythyttan finns ett antikvariat. Där steg vi in.
Där i fönstret fanns boken "Vem ska trösta Knyttet" av Tove Jansson.

Å den ville jag ha. Jättegärna! Men i detta kontantlösa samhälle hade vi bara 50 kr i sedlar och boken kostade 100 kr. Ingen bankomat i den byn... Jo på Ica kanske det gick.att få ut pengar. Brydde mig inte om kolla det men nu ångrar jag mig!!!

Fångade fönstret istället. Här kommer det :-)

Turtlan

En lördag i bilder ...

Rutten tång på stranden får mig att - helt akut - längta efter surströmming!
Den längtan åtgärdas senare på eftermiddagen, då vi har Sonja, Gösta, Hilda och Patrik på besök.
Ja, det är bara Gösta och jag som tar strömming, övriga äter grillat/veganmat.

I snart en månads tid har det varit strålande sol precis alla dagar.
Utom .., när vi igår satte oss ute på altanen för att äta middag.
Då .., öppnades himlen.

Och såklart blev det högtryck igen så snart vi satt oss vid bordet här inne.

Efter seglatsen till Bornholm har pv fått blodad tand.
Nu ..., ska här fixas med segelbåten!
Det lackas och putsas och av bara farten tar han sig an utombordaren som inte vill starta.

"Gösta .., du som är bra på det mesta, kan väl ta en titt på den ...?" ber pv.



Och som det kämpas!

Så det gör Gösta.
Harry, som aldrig vill vara mer än några meter från husse, ligger på en trädgårdsdyna en bit ifrån.
Håller koll.
Det är inte bara husse som är högt älskad av harry, det är även Gösta.

Länge blir vi sittande ute i kvällssolen och pratar om allt och inget.
Om jobb .., om Hildas skrivande på Hallands Posten .., om Patriks fotograferande .., om den nya lägenheten på Bäckagård ...., och Gösta säger att han ska försöka övertala sin kära hustru att åka till Roskilde i Danmark, ja, med honom alltså.



"Javisst, ni kan ju sätta er på ett Öresundståg och åka raka spåret till Köpenhamn och sen byta där ...?" säger jag.

Sist av allt bjuder Sonja på en pannacotta som inte är av denna världen.
Helt ljufvlig!

Först hade jag tänkt ....

... lyssna till Andliga Sånger, men det missade jag som vanligt.

I stället blev det "I sängen med Anna" och det kan jag ju säga, att det var lite annat än andliga sånger det.

Ett oerhört intressant program som tar upp detta med polyamorösa förhållanden.

Och där låg jag i sängen och lyssnade till fågelkvittret och människor som vittnade om ett helt annat sätt att leva.

Ett sätt att leva som jag själv skulle ha oerhört svårt att klara av, men fungerar det för andra så är det ju allt gott och väl.

Här är programmet.

Söndagsfönstret ...

... finns i Härnösand och fönsterfångerska var ingen mindre än Cecilia N.

Tack och bock!

Och här ....

... är vinnarna ....

Grattis till Eva på Frösön, Eva i Tyresö, samt  Cecilia N i Härnösand.

Batteriet i kameran var på upphällningen .., därav det eländiga ljudet - som åtminstone uppenbarar sig hos mig -.

Kvällsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle.

Och tack vare Ikea-rullgardinen i trä, så syns köksfönstret nästan som fönstret i Ystad.

N o s t a l g i.

(Bilden togs igårkväll när pv tagit kvällsdoppet.)

Två timmar, kanske tre ...

... blir det på stranden.

Det blåser friskt - frånlandsvind - och mellan varven yr sanden mot kroppen!
Att läsa morgontidningen är dömt att misslyckas.

Jag sitter i min rosaprickiga strandstol och tittar ut över världen.
Ser stora familjer komma samlade och där är mammor och pappor i säkerligen 85-årsåldern som får stöd när det ska gås ut i havet ..., (det är det där med balansen, förstår jag .., det kanske är därför äldre inte är i majoritet på badstränderna?).., där är kritvita kroppar och gammelmansbröst och där är lika kritvita stjärtar som inte döljs bakom stora badhanddukar när det ska bytas om och jag ler för mig själv åt alla krumbukter och allt det mänskliga.

Där är en våldsamt solbränd man med guldkedja runt halsen och tatuering på ena axeln och jag undrar varför jag har så svårt att tänka mig pv med smycken runt halsen?
Är jag verkligen så stockkonservativ?
Å andra sidan har jag ju aldrig några smycken själv, hur vackert jag än tycker att det är på kvinnor.

Inte långt ifrån mig sitter en av stans präster och hennes man.
Prästen är rödhårig och har alldeles vit hud som blivit röd uppe vid halsen.
En liten femårig lintott finns också i sällskapet.

Och runt omkring oss andra familjer med småttingar.
Överallt syns badringar, krokodiler i plast och flytkuddar.
Två stooora runda badringar - modell bildäck - lämnas obevakade i några sekunder och vips flyger dom iväg och inte en chans har ägarna att fånga dem!

Prästens lille son leker med hink och spade och några traktorer har han också.
Plötsligt kommer en lite äldre pojke fram till honom.

"Hej, får jag va med dig?" säger pojken och det får han.
(Så helt underbart! Tänk, om vi vuxna gjorde på samma sätt .., detta att så ta för givet att man är välkommen!)

I timmar leker dom två pojkarna med varandra .., bygger sandslott och vägar och läxar nu och då upp pojkens lillasyster Molly som inte inser att hon har satt sig "mitt i deras värld!"

Och just som jag ska gå hem, ser jag hur en blond kvinna vinkar glatt.
Alldeles tvärsäker på att det är till mig är jag inte, så jag tvekar lite .., sen frågar jag ..."är det till mig du vinkar?" och jo, det är det.

Det visar sig vara en kund i affären, en av dom där goa, rara som alltid är så vänlig.
Nu sitter hon där i blå baddräkt, omgiven av sex barn och en väninna som - ska det visa sig - kommer från Vänersborg, men är uppvuxen i Emmaboda i Småland.

En stunds prat blir det .., mest om dialekter.

Sen åker jag hemåt.
Varm i hjärtat.

Följande är med i dragningen ...

Brickan, som först kom från Kattis och sedan inköptes i flera ex.

Från Östergötland skriver Anne så här:

"I söndags på eftermiddagen ringde min telefon och en av tjejerna i mitt gäng är i luren.

Hon är fikasugen och undrar om jag är hemma och kan sätta på pannan och så glad

jag blir, för när man flyttat långt från sina rötter är det inte särskilt vanligt med spontan-

besök precis. Så härligt att få ses och krama om varandra och prata en stund över en

kopp kaffe. Det var mer än ett år sedan vi sågs sist.

 

Fina brickan som jag vann i förra dragningen är i flitigt bruk ber jag att få meddela.

 

Kram på er i landet Halland.

 

Anne i Mantorp".

Fler som är med.
Monet, t.ex, som deltagit i en målarkurs (med efterföljande vernissage) på Blidö i Stockholms skärgård.
Bilden - som är från 1974 - visar Monicas tre barn som finns på ett litet, litet fotografi och det är detta som nu har målats av.

Tänk, vilka gåvor ni bloggvänner har utrustats med!

Värmländska Turtlan berättade om de vackra kvällarna när hon och M var ute på kanaltur med båten.

Födelsedagsbarnet Eva på Frösön vittnade om glädjen, ja, rent av lyckan .., som kom i samband med den så väldigt efterlängtade värmen!
"Livet blir med ens så enkelt! Vi packar bilen och åker på utflykter!" skriver Eva.

Barbro i Uppsala var över sig av glädje .., hon hade fått testa på detta med vattenskoter och visste nu vad hon önskade sig i 60-årspresent!

Så här berättar Eva i Tyresö (men just nu i Halland) om sin glädje: 

"Så fint på Sven-Harrys konstmuseum!!!

 Vid Vasaparken i Stockholm har den rike byggmästaren Sven-Harry byggt ett fint "guld"hus med museum

där hans konst finns.  150 milj.

 Han har samlat hela livet och hängt konsten i sin herrgård på väl valda ställen.

När han nu byggt ett museum vill han att tavlorna ska visas på sina vanliga platser i rummen.

Därför har han gjort en kopia av flera rum i herrgården och hängt tavlorna på precis rätt ställen.

Mattorna stolarna byråerna allt står som i herrgården.t.o.m. ytterväggen.

Konsten var fantastisk...Scherfbeck Josephsson Hill Strindberg Berg Munch  ja oj så fint.

Utsökta vackra tavlor som vi nästan aldrig sett.

Och mycket vackra rum!

Våra radhus är byggda av denne man som nu är 82 år och i livet."

Om lilla Virka som inte längre är i livet, berättade Ulrika så fint.

Ja, och om den oändliga tacksamheten över Marcus som utan att tveka tog den skadade och döende lilla katten i sin famn och lät henne somna in där.

I Göteborg bor den STORARTADE Ann.

Hennes glädje handlade om lyckan i att ha hittat en provprenumeration på DN för en billig peng och på det viset har nu Ann två morgontidningar! 

Det är glädje det!

 

Anna-Lena i Tumba hade haft en härlig vecka på Gotland, tillsammans med stora delar av familjen.

Och så bifogade hon en bild på lilla charmtrollet Emma.

I Härnösand kände Cecilia N glädje över vädret och att en glad make kom hem på söndagen.

Och så här berättade Kerstin i Skåne om sin glädje ....

Det var utan tvekan fredagskvällen när vi var ett gäng goda vänner som grillade gott, drack gott och mådde gott! Vi satt ute i den ljumma kvällen till mörkret föll och fladdermössen svischade mellan träden. Övernattning och "utefrukost" ingick i arrangemanget för min del och jag konstaterar att jag har det så himla bra! Tyvärr hade jag glömt telefonen hemma så några bilder blev det inte - mer än för mitt inre öga...

Min egen glädje handlade om den lilla betraktelsen i DN, författad av tidningens fotograf Paul Hansen. 

S o m   jag log när jag läste om hunden Sigge och katten Frasse!

Obs! Jag brukar länka till er alla, men den relativt nya datorn har fått spader och vägrar kopiera text, så nu ger jag upp ..., allra helst som pv ropar att det vankas frukost ,-)

Om det där med blicken och kroppsspråket ...

Ja, det funderade jag på igår.

Idag läser jag detta och ler.

Helt underbart är det.

Dagens fönster ...

Ännu ett sticklägerfönster från Ulrika. 

Å, så vackert ..., tänk, att få simma i den sjön!

Tankar hit och dit ...

Det blir ett par timmar på stranden.
Pv ansluter .., kommer med nybakade bullar och flädersaft - men jag föredrar vatten -.
Vi badar och badar och sen cyklar han hem, han som inte trivs i alltför mycket värme.

Från den rara Annika i Kävlinge kommer ett sms som sprider värme i mammahjärtat.
Så här skriver hon:

"Nyss hoppade Sanne och jag i havet från bryggan vid Ribban i Malmö och vem står där i vattnet om inte din älskade son Anders:) Jag ska hälsa så gott. Så fin han är och ger ett så varmt intryck. Stora kramar från mig och Sanne hälsar."
 
 Flera gånger om läser jag meddelandet och tänker .., så snällt av henne att berätta!

Damer som vet att föra sig ...

Pv ger sig som sagt av .., men jag blir kvar .., sitter där i rosaprickiga solstolen och läser Svensk Damtidning; mest om prinsar och prinsessor och grevar och grevinnor och somliga blir aldrig äldre .., där är en bild på tre damer och ingen av dem tycks ha åldrats det minsta lilla - alla tre har blommiga kläder -, och så får vi veta vilka som är den nygifta prinsessans bästa vänner - rika allesammans - och jag tittar länge på bilden av den danska kungafamiljen och tänker att ååå, så goa ungar dom har!

I Norge har MetteMarit och Haakon fått blandrasvalpar.
Nio stycken.
Haakon är för himla stilig.
Manlig, rent av.

Jominsann, allt får man veta.

Sen tar jag DN som nu på sommaren är tunn som ett läskpapper.
Då, när många verkligen har  t i d  att läsa, då är det inte många sidor man har att bläddra i!
Tänk om butiker skulle göra likadant!
"Nä, nu är det sommar och personalen har semester, nu halverar vi varulagret .., dom får nöja sig med det lilla som finns!"
Jag förstår det inte.

Nåväl.
På sidan 16 berättar Faraj Abuisefan om hur han förhandlade med bankerna när det gällde hans bolån och hur mycket han tjänade på detta.

Men det är inte det som fascinerar mig, nej, det är bilden av mannen som heter Faraj.
Jag tänker så här .., vad är det som gör att vissa människor - mer än andra - utstrålar intelligens och en slags skärpa?

Det tycker jag nämligen att denne Faraj gör.

Länge tittar jag på bilden och sen drar jag slutsatsen att det måste vara blicken.
Eller själva kroppsspråket?
Ja, så tror jag.

Nu har jag tänkt så mycket, så nu blir det iskall dusch i trädgårdsslangen igen.
Trettio graders värme - nätack -, nu räcker det för mig!

Ja, det var väl i stort sett allt.

I morgon blir det dragning, bara så ni vet.