Dagens fönster ...

Nog är det helt fantastiskt .., för tänk, under årens lopp har det kommit fönster från alla möjliga platser på vår jord!

Det här vackra fönstret .., det kommer från Kuba!

Lena, som brukar vara i Särdal om somrarna, höll i kameran.

Tack! säger jag.

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Löven färgerna o stämningen!
Så fint! 

Vi njuter ...

Höstkramar från Eva i Tyresö

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa var nog paketet med alla änglaklänningarna i, som Birgitta i Hylte suttit och sytt och nu ville donera till Prematurföreningen Mirakels och STORARTATs projekt.

25 stycken små bedårande klänningar och 6 små stickade mössor som barnbarnets farmor stickat på begäran.

Barnbarnet sa: -Mormor, jag vill inte att någon ska behöva använda de här klänningarna!

Det finns änglar på riktigt! Överallt! En bor i Hylte!

 

Kram Ann.


//Ann, vi tar nyckelringen av linne nästa dragning; jag glömde den i brådskan!

Nästa omgångs vinster ....

Ja, jag har ju sagt att jag ska få med alla vinster innan lotteriet tackar för sig.

Nu ska vi se här.

Längst till vänster ser ni en gammal bok - eller mer som ett häfte - som kom från annannan i Portugal. Det är en dokumentation av hur en piga kunde ha det långt tillbaka i tiden; ett slags wallraffande innan ordet blev allom bekant. Jag hade verkligen förutfattade meningar om hur denna Ester Blenda Nordström skulle beskriva livet som piga, men inget stämde!
Den var hur läsvärd som helst!
Här kan man läsa mera om denna annorlunda kvinna.

Längst uppe till höger ser ni en kille-kortlek.
Den vinsten kommer från Östergötland; från Anne i Mantorp!

Och i högra hörnet, där tronar ett armband inhandlat på marknaden i Accra/Ghana,
Kanske trodde jag att smycken skulle bli min melodi - det var ju i den vevan jag fick så fint målade naglar -, men det blev aldrig mer än så.

Nu vet ni.

Vill ni vara med i utlottningen .., ja, men då är det som vanligt .., skicka in det som gjorde dig varm om hjärtat, så där lite extra .., posta glädjen till bisse151@gmail.com, så gör vi som vanligt.

Ni har fram till nästa torsdag på er.

Välkomna med era bidrag!
(Och ett har redan kommit, det var ellem i Skellefteå som var på hugget!)

Återbesök ....

Det är en glad och svansviftande liten Nelly som kommer till djursjukhuset i Slöinge.
Inga problem alls att gå in i väntrummet .., men sen ..., när vi ska till undersökningsrummet en bit bort .., åker öronen bakåt och såååå himla roligt är det inte längre.

Så kommer veterinären som heter Frida och är så rar och fin.
(Dessutom påminner hon om min systerdotter och bara därför tycker jag om henne, tror jag).

"Hej lilla Nelly, vi har pratat om dig, du vaaaar ju så söt!" säger hon och Nellys öron åker ännu längre bak och hamnar nästan vid svansen ..., nej, detta är inget roligt, hur mycket beröm hon än får.

Och så lyssnas det på hjärtat och kollas så där allmänt och det tas blodprov och klorna klipps och då äntligen börjar lilla pigan att slappna av.

Inte har vi lytt alla regler.
Nelly fick själv bestämma när hon ville gå ut (på gräsmattan bara), hon fick gå själv och ville hon ligga på soffan fick hon det, ville hon vara i fred i gästrummet, ja, så fick hon gå dit och lägga sig.
Morfinpillren slutade jag med en dag tidigare än vad som stod på receptet och hon blev genast  gladare och mer ..., vaken, helt enkelt.

Allt eftersom piggnade hon på sig.
Hon började äta lite-lite .., lämnade gästrummet och kom in till oss andra .., struntade i sitt "bo" (en slags åkbur) och sov under mitt täcke .., ja, lite så där.  Det fungerade tydligen det också.

Sigge, som annars aldrig kommer in när Nelly är synlig, spatserade likt en kejsare i huset.
Nu, när hon är sig själv, går han kattluckevägen ,-)

Och nu är vi hemma; den tidigare ormbitna lilla pigan har fått en bit kalkonkorv och sover gott på soffan, nära-nära den stora tryggheten Harry.

Lite senare: såja, nu har vi fått besked att alla prover var i sin ordning. Allt var bra!
Det lär vara så att ungefär 95 % av alla hundar överlever (men kan för den skull bli svårt sjuka) ett huggormsbett.
Åååå, så glad jag är att Nelly hörde till den sorten.

Det värsta ....

Jag tror inte att det finns några filmer som fått mig att bli så vanvettigt ilsken och frustrerad, som när det handlat om Ku Klux Klan och deras fasoner i den amerikanska södern.
Brinnande kors och huvor, förföljelse och annat elände.
Här är en sån film som får blodtrycket att rusa i höjden, en av de bästa filmer jag öht har sett och med en fantastisk Gene Hackman i huvudrollen.

Efteråt har jag tröstat mig med att sånt finns i alla fall inte i vårt land.

Nu ..., brinner asylboenden - eller byggnader tänkta att bli asylboenden - här, i Sverige!

Man tar sig för pannan.

Vad är det för galningar som är igång?!!

Dagens fönster ...

Det är Ulrika som fångat det här fönstret och så här skriver hon:
"Ett fönster och blommor som får mig att tänka på dig. :-)
Fångat i växthuset i Kumla sjöpark idag."


// Jag drömde om dig natten mot idag, Ulrika! Vi var på besök hos dig; du eller ni hade en lagård ihopbyggd med huset och du bäddade i nåt som liknade en gödselstack .., krattade och gjorde fint och lade en sån fin ullfilt över det hela och sa att där sover man så gott, så gott! 

Skräcken ....

Alldeles påtagligt känner jag den; den där rädslan för att stöta på en orm.
Det är såklart sedan Nelly blev biten och det är inte så att jag för den skull avskyr ormar - dom har ju  lika stor rätt att leva som jag själv -, men nu blir promenaden inte längre enbart njutbar .., nu håller jag hela tiden koll.
Fast ormar har väl gått i ide i slutet av oktober, men helt säker är jag inte?

Och även om Nelly tycks helt återställd (skuttar och har sig och är så glad, äter med god aptit .., snurrar runt av glädje när någon kommer hem eller på besök ...), får hon vänta med längre promenader tills vi får helt godkänt av veterinären.
I morgon stundar återbesök på djursjukhuset.

Och som på bilden ser det ut nästan överallt nu.
Gula - men inte prassliga - löv på marken.
Doft av jord och förmultning.

Vi går ner mot stranden till, Harry och jag själv, men viker av just innan färisten.
Alla hästarna är kvar och går och betar lite för sig själva.
Inte en enda av dem tittar upp när vi kommer.

Så slår jag mig ner på en slags bänk av vindpinade brädor som liknar drivved .., och bara sitter där och tittar rakt ut mot horisonten. 
En bit därifrån ser jag en skarv med vingarna utbredda till tork.
Vita klipphällar (ser ut som snö, men det är väl skarv-bajs?).
Några gräsänder simmar iväg .., en kråka står och tittar på dem.

Och från hamnen kommer en motorbåt puttrande .., den rundar fågelön och vänder tillbaka.
Kanske ska det läggas ut nät?

Harry gör mig sällskap.
Han lullar på lite för sig själv ..., spanar mot hästarna till .., pinkar in reviret .., noooosar på grässtrån och tuvor.

Sen går vi hemåt.
För några dagar sedan kunde jag för ett ögonblick gå precis som vanliga människor - det var på piren i Steninge -, sen har det varit alldeles hopplöst. Idag går det någorlunda. Inte en enda gång hugger det till ..., ja, om jag går riktigt  f ö r s i k t i g t  håller det.

Man vänjer sig.
Jo, liiite vänjer man sig.
Den där begränsningen.
Så länge väntar jag på att höra av herr kirurgen, han som för sex år sedan satte kniven i mitt högra knä.

Tre olika och så Barbro ...

Skummar igenom länklistan, bland uppdateringarna.

Av rubrikerna att döma tycks det ha varit olika slags söndagar.

En lat söndag.

En härlig söndag!

Och sist av allt: en glad söndag! 

Själv gladdes jag omåttligt åt den här teckningen i gårdagens DN. 
Tecknare är Barbro Ingvaldsson och jag  ä l s k a r   hennes teckningar!

Jag tror faktiskt att jag ska rama in den.

Dagens fönster ...

Natten mot idag drömmer jag om ormar.
Sju stycken som ringlar sig på ett trägolv och jag försöker få Nelly att gå därifrån!
Jag ser dem tydligt.

Vaknar kallsvettig .., tror att det är söndag och begriper inte varför pv stiger upp redan klockan fem?
Jaha, det är måndag!
Så fort helgen gick!

Det blir en stillsam morgon.
Kaffe i älsklingskoppen .., tända ljus i köksfönstret och intill - den där lilla inramade fjärilsvingen som jag tycker så mycket om -.

Får ett sms från Bodil på jobbet.
Hon skriver att det är okej med ledigt tisdag vecka 44, då, när Maria och Emma kommer på tredagarsvisit. Heja! Då har jag åtminstone en kväll tillsammans med dem! 
Emma har önskat sig pv:s räkgryta, eller om det var min?
Och massage.
Jodå, här finns en liten flaska med lavendelolja, färdig att användas.
Mormorssyssla.

Mitt eget bästa ...

Igår på jobbet  ..., några minuter av lugn och ro och jag står där och tittar lite på förre arbetskamraten Mattias tvillingpojkar som är och handlar med sin mamma. Dom har nyss haft tvåårskalas och står vid hyllan med lösgodis.

Plötsligt tittar en av tvillingarna upp .., fyrar av ett smajl och kommer springande rakt i min famn!

Och jag lyfter upp honom och där sitter han helt trygg och när jag släpper ner honom, då kommer hans bror och gör samma sak!

Jag har aldrig någonsin hållit i dem, aldrig hälsat på hemma hos dem, bara sett dem i affären och det här gjorde mitt hjärta så innerligt, innerligt varmt!

Det var ungefär samma känsla som när en obekant katt - helt oförhappandes - hoppar upp i ens knä.
Ni vet, den där känslan av att vara ... godkänd som människa.

När jag flera timmar senare åker hemåt i kvällsmörkret, då tänker jag på dom här småkillarna och vad det där betydde .. och nu, på morgonen, när jag sitter här vid rumsbordet, blir jag tårögd bara vid tanken på dom där minuterna.

Man kan verkligen fundera varför?
Är jag så svältfödd på kärlek?
Nej, så är det inte.

Och ändå, betydde det så mycket.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

Nu skriver jag äntligen om det som glatt mig hela hösten, nämligen det fina vädret i haft och fortfarande har. Sol och ovanligt varmt. Inte många dagar med regn på hela hösten och inte särskilt blåsigt heller. Tror faktiskt att vi i Väster-och Norrbottens kustland har haft det bästa vädret. Fantastiskt! 

 

Nåt annat som gläder mig är att vi fått in kaminen i stugan och att den är inspekterad och klar.  Eftersom det luktar så mycket och man inte bör vara inne när man ska elda för första gången, känns det lite fel tid att göra det nu. 

 

Vi ser fram emot våren! Satt ute på altanen en stund  i eftermiddag men solen går så lågt nu att den inte kommer över träden i sydväst. Vi konstaterade att om bara fem månader kan vi sitta ute i snödrivan och njuta av vårsolen! Tiden går faktiskt ganska fort!

 

ellem

Idag ...

Besök på kyrkogården i Harplinge som är den vackraste och mest fantasifulla kyrkogård jag någonsin har upplevt! Glöm raka linjer och en stor platt yta! Tänk rum i rummen .., snirkliga grusgångar .., porlande bäckar .., ja, det är så fint, så det är inte sant!

Jag haltar omkring och tänker att mitt högerknä någon gång kommer att göra mig galen.

Sen hemåt.
Filbryta med tunnbröd och rökt fläsk till lunch.
Solsken.
Ljudet från mängder med osynliga tranor!

Och pv har fått virke av finaste grannarna som tömmer sitt hus och nu sågas virket i lagom stora bitar.
Eller små, lagom till kaminved.

Himlen är blå.

Vi pratar om fotbollen och dom kommande matcherna mellan Sverige och Danmark.
Nu gäller det att hänga på låset så man  k a n s k e  får sig en biljett till Friends Arena för att heja på dom blågula pojkarna. I värsta fall får man kanske åka till Köpenhamn.

Men först stundar jobb, tillsammans med den alltid så rara och fina Elin.

Lördagsfönstret ....

... kommer från Ulrika.

Här var hon när fönstret fångades.

Hemma ...., där kan det se ut så här! 

"Hej Elisabet !

På tal om älgar i trädgården ...

Renarna huserar fortfarande helt ogenerat mitt i samhället, men älgar håller inte heller på att vara ovanliga i kvarteren nu för tiden i Malå. 

Skickar två bilder tagna under de senaste åren, då vi vid flera tillfällen haft nyfikna gäster kring husen. 

Älskar din blogg. Blir så glad varenda gång jag är in och läser :) 

Ha det så gott !

KRAM!

Berit."

// Bara så  ni vet, Berit var min arbetskamrat under ett par år, jämnårig med mina döttrar och alldeles underbar att kampera med!

Steninge ....

Det är bara ett par ynka kilometer från Stensjö till Steninge och det är lika mycket sten både här som där. Igår berättade friherrinnan att den lilla "ön" där längst ute, den kallas för Stora Skär eller Storaskär, jag vet inte hur dom tänker sig stavningen?

Ett Lilla Skär finns också, men inte på bild.

Inte är det ofta som vattnet är alldeles kristallklart, men så var det igår.
Kanske blir det ett dopp även idag, men bara kanske.
Det är isande kallt i vattnet nu, men helt underbart efteråt, ja, man fryser inte ens!

Igår ....

I väntan på friherrinnan och badet och den varma saften .., upptäckte jag en kråka.

Dagens fönster ...

Eckes förstås.
Inte vardagsrumsfönstret, utan den där lilla boden där han förvarar allt möjligt.
Ungefär som pv:s garage.

Och här är vinnarna!



Eftersom somliga har svårt med uppladdningen av filmerna, säger jag resultatet på en gång ,-)

Reflexen .., den går till ...ta-daaaa: Barbro i Uppsala!
Grattis Babsan! Se nu till att bära den så du inte blir påkörd!

Frågekortleken som jag sååå gärna ville vinna, den går till ..., friherrinnan i Steninge!
Grattis Lena!

Och boken av Thomas Bodström .., ja, se .., den susar iväg till den STORTARTADE madamen i Göteborg; till Ann!

Tack till er alla som var med!

Anne i Mantorp har ett h-etes besvär med värk och tycker att vi ska fortsätta att uppmuntra med glädje .., så vi kör slut på alla vinster som finns här!

Nästa veckas vinst är i alla fall en tovad nyckelknippehållare sydd i linne och fylld med ljuvligt doftande lavendel. Ann i Göteborg som står för den vinsten, hon lägger ut en bild på den och så får vinnaren den sig tillsänd från henne.

Tröstpriset är en kille-kortlek - tack Anne i Mantorp -, den står du för!

Och tredjetröstpriset är blomfrön härifrån!

Nu vet ni!

Mitt eget bästa ....

Idag den 15:e oktober.
Jag kom till stranden en bra stund före friherrinnan och slog mig ner ute vid piren.
Det blåste kyliga vindar och trots vinterkappa, yllehalsduk och fingervantar gick vinden rakt genom märg och ben. Bestämde mig för att avstå dopp.

Men så kom friherrinnan och badade på sedvanligt vis och sen blev det varm svartvinbärssaft och Solhaga-baguetter (och hembakade pepparkakor!) och solen visade sig och det blev varmt och skönt.
Då bestämde jag mig.
Jo, jag skulle också ta ett dopp.
För första gången på säkert 2 veckor kunde jag gå helt som vanligt .., inget haltande .., och jag vände mig om och ropade till friherrinnan som satt kvar på stranden ..."ser du! jag haltar inte!"! och samtidigt översköljdes jag av en nästan obeskrivlig glädje, så där så att gråten stockade sig i halsen.

Alla ni som bara promenerar på som vanligt .., vet ni hur lyckliga ni är? 
Alla ni som kan gå nerför en trappa utan att ta ett-och-ett-steg .., anar ni hur lyckliga ni är?
Och nu gick jag rakt ut på piren som en alldeles vanlig människa .., det kändes så lätt och så enkelt!
Ååå, sicken glädje!

Ett snabbt dopp och så upp igen.
Gick barfota i ljummen sand! 

Och slog mig ner på stranden ..., där vi satt och småpratade om allt möjligt .., om f:s födelsedag som närmar sig (i november) och att hennes inkomst då kommer att påverkas rejält till det sämre och vi surrade om hur man som "riktig pensionär" kan leva billigt och vad man kan avstå från och ja, lite sånt. Har man råd att ha kvar sin bil? Till exempel.

Och sen åkte vi åt var sitt håll och jag möttes av två glada hundar och ska nu dammsuga och plocka bort lite. Tänk .., så rikt livet kan vara!