Den där Gorm ....

Ja, det kan jag säga .., att natten mot idag blev en spännande historia!
Från elva till ett var det som om huset skulle tacka för sig och segla iväg!
Pv, han bara sov .., själv stod jag vid fönstret och hade koll på om grannens stora björk skulle dråsa i backen .., och vid tvåtiden tog jag en ficklampa och gick ut för att inspektera vad som fanns kvar av växthus och annat.

Allt fanns kvar.

Och jag kröp ihop under det blommiga påslakanet och tänkte på alla hemlösa .., och alla flyktingar som kanske inte hade något skydd? Alla småttingar som torde ha varit vettskrämda?
Det går ju an med stormar och orkaner så länge man håller sig inomhus.

Nu på morgonen (efter en stunds sovande på soffan Ektorp, med Harry vid fötterna ..) satte jag mig i bilen och körde ner till stranden för att se hur där såg ut.
Det var  k n a p p t   att jag fick upp bildörren!
Där var inte tillstymmelse till strand och stoooora, stooora vågor slog in över klipphällarna!

Åt andra hållet, mot Kustvägen, såg det ut så här.
Spärrat norrut av det här gamla trädet och mot söder - mot Steninge till - likadant, men där låg en stor björk tvärs över vägen!
(Pv tog bussen nu på morgonen och berättade om knäckta träd både här och där).

Hos grannen två hus bort, där såg det ut så här.

Och just nedanför oss, där stod grannen från Ejdervägen 31 och agerade vardagshjälte!
Å, så jag tycker om människor som tar tag i saker utan att fundera.
Nu hade han tagit motorsågen och erfoderlig utrustning och börjat röja upp här på lillvägen ner mot havet och mot kustvägen till.

Gorm visade sig vara en kraftfull historia, men den varade inte mer än några timmar.
Nu blåser det rejält - verkligen rejält -, men inte så att husets väggar skakar.

Hoppas att det gick bra för er andra, ni som bor här i södra delen av vårt land och fick känna på stormens verkningar!

Måndagsfönstret ...

 Husse har varit och fiskat och hunden hjälper gärna till med fiskrenset.

Cecilia N

//Tack snälla Cecilia!

Jag säger bara en sak ....

T a c k   Hans Rosenfeldt för "Bron"!

Under tio söndagkvällar har vi suttit som förstenade i soffan.

Av spänning, alltså.

Och att den nye danske kollegan kom med, gjorde det hela ännu bättre.

Det bästa för mig ..., just idag.

Dagens Nyheter är rena drömmen på helgerna.
Ja, vi har den i och för sig enbart fredag - söndag, men ändå, det är verkligen en fröjd att få sätta sig i fåtöljen och läsa del efter del. (Och jo, jag saknar GP och deras enkäter och det där som gjorde människor glada - bäst i veckan, hette det -, men två tidningar blir en för mycket).

Idag var det mycket elände bland bokstäverna.
Klimateländet .., torka och översvämningar .., skogsbränder i Indonesien och människor på flykt.

Och när jag har läst klart, läser jag ett brev från min syster i Australien där hon berättar om bränder även där och vilka enorma kostnader dessa beräknas ha orsakat. Plus allt lidande för djur och människor, inte minst.
Så här skriver hon:
"Bränderna mot Barossahållet har äntligen släckts, men man räknar med skador för ca 300 millioner. Om du räknar drygt 7 ggr så får du sv.kronor.  88 hus, 385 sheds och 98 bilar har brunnit ner. Många ligger på intensiven med hemska brännskador och 2 personer dog samt naturligtvis massor med djur."

Och här, i landet Halland - i det som känns som en egen planet - sitter vi och tittar på Vinsterstudion och gläds åt Stina Nilsson (och jag säger att nån surare än Charlotte Kalla när det inte går hennes väg, det finns väl knappt ..) och jag läser ännu lite mera i morgontidningen .., dödsannonser och nekrologer och på sidan 25, nere till höger, där upptäcker jag en liten notis som går stick i stäv med allt annat.

Den läser jag och efteråt blir jag alldeles varm i hjärtat.
Och oändligt glad.

Inspirerad av två damer i Närke ...

... som diskuterar eller vittnar om musik som får dem att tokdansa, rannsakar jag mig själv.

Nån tokdanserska är jag sannerligen inte; därtill är jag på tok för blyg, men om det finns nån musik som gör att jag absolut inte kan hålla mig på mattan .., musik som gör mig så rasande lycklig, så där så jag omöjligen kan låta bli att smajla .., ja, då är det den här låten.
(Den ska spelas på höööög volym!)

Hyde Park .., innan konserten börjat. Anna har köpt nya behåar och visar sin storasyster.

Bäst av allt var den i Hyde Park, september 2014 och last night of the Proms.
Maria var kvar tillsammans med pv och jag själv .., snett framför oss stod ett par i femtiårsåldern och mannen dansade och sjöng med hela tiden - bland annat till just den där låten - och efteråt gick Maria fram och tackade honom med en varm kram .., ja, för att han gjorde oss så glada med sin glädje!

Och du ...?
Vilken musik blir du alldeles sprillig av?

Dagens fönster ...

Barbro - Babsan - i Uppsala skickar ett fönster från Raggarön.

Ett adventsfönster.

Tack snälla, rara! säger jag.

Resumé ....

Full fart i affären!
Mängder av kunder och många som handlar långt mer än vanligt!
Det är Joakim och jag från tre till åtta och frånsett en stund i mejerikylen, har jag kassan.
Vid kaffepausen läser jag raderna från finaste Elin.
Tidigare har hon kommit förbi i kassan och kramat om och sagt hejdå .., ja, nu ska hon och någon väninna åka jorden runt i flera månader!

Blir hämtad strax efter åtta av pv.
Innan vi går ut på lastbryggan, ser jag på tv-skärmen hur harry springer där ute och viftar på svansen.
Aldrig är det så roligt att sluta som när pv har hundarna med sig och dom möter matte!

Och tänk ..., jag har inte det minsta ont i mitt knä!
Det är som en  d r ö m.

Kommer hem.
Tittar på Downtown Abbey (vi säger unsiont att vi älskar den serien!) och före det på Robins, där Petter Stordalen är en av gästerna. Den mannen är som en Duracellkanin .., jag har nog sällan eller aldrig skådat en människa med den enorma energin som han uppvisar.

Efteråt - mjölk och pepparkakor -.
Skrollar mig fram på Instagram.
Läser vad sonen skrivit; han polisen.
Tänker, som så ofta annars, att allt handlar om tur.
Rena turen är det .., detta var man råkar födas.
Jag hade lika gärna kunnat växa upp i Syrien.

Dagens fönster och en lördagmorgon ....

Helgen inleds med hällregn och gråväder.
"Det ska bli starka vindar också!" säger pv som just har laddat musfällan, den som nu väntar på sitt byte i diskbänksskåpet.

Fönsterrutorna är prickiga av regndroppar.
Tittar ut .., upptäcker dom fyra fasanhönorna som var morgon pickar i sig nedfallna solrosfrön.
Så otroligt skygga är dom!
Och två ekorrar har redan varit här på besök.

Själva tar vi det lugnt.
Filurar med DN:s lördagskorsord .., sneglar på Vinterstudion i SVT .., den tickande väckarklockan visar på tjugo i elva och tänk, Nelly sover fortfarande - invirad i ett blommigt täcke i Gunnars rum -.

Om tre timmar ska jag åka till affären.
Tre dagars värkfri ledighet är tillända, ja, sånt får man vara tacksam för.

Ikväll stundar Downtown Abbey och i morgon sista avsnittet av Bron.
Igår På Spåret och Skavlan.

Och så ringer pv:s lillebror, han musikern.
Till vardags sjunger och spelar han på äldreboenden i och omkring Lund och nu hade han på reportoaren haft diverse julsånger. Han som är lillebror har ungefär lika lätt till tårar som min systerdotter (hon som jag har lejt som gråterska på min begravning) och nu berättar denne speleman att han blivit så rörd av dom vackra sångerna som han själv sjöng - den här var det -, ja, så där så han själv känt tårarna bränna bakom ögonlocken, ja, rent av så han själv började gråta lite.

Så underbar han är!

På torsdag om två veckor är jag helt fri; då hoppas jag få följa honom på något av äldreboendena.
Lika så gott att man tar med sig näsduken.

Snart advent ...

Så där värst mycket för pynt är jag kanske inte.

Men baka pepparkakor på köpedeg, jo, det blir nog bra.

Plötsligt besök - med svans -. 

Kattis berättar om små möss som springer i väggarna och rafsar och har sig.

Här mötte jag just en liten mus som hade satt sig tillrätta i soppåsen för att äta lunch .., och som glatt och vigt hoppade ner på köksgolvet .., irrade lite hit och dit .., innan den skyndade sig in under kylskåpet.

Vad jag gjorde?

Skrek till lite, så pass att Nelly vaknade.

(Lite oroväckande bara att den visste precis vart den skulle ta vägen ...).

Överraskningspost ...

Med posten igår kom ett vanligt vitt kuvert med bekant handstil.
Ingen avsändare.., men jag anade att det kunde vara från Dinah - före detta klasskamrat och mångårig brevvän (hon skrev alltid med blyertspenna och textade oftast).
Jag öppnade kuvertet och ut ramlade  m ä n g d e r  med frimärken från 80-talet och framåt!

Så ringde jag upp henne.
"Hej, har du skickat ett brev till mig ..?" undrade jag.
Jominsann, det hade hon.
"Jag håller nämligen på att "döstäda", förklarade hon glatt.
Jaha, ja, på det viset.

Om ni bara visste så glad jag blev över alla dessa ljuvliga frimärken!

Under många, många år var jag en otroligt flitig brevskriverska och postpersonalen i Malå blev till nära vänner och visste precis vilka sorts frimärken jag tyckte om! Dom här, till exempel .., förlagan är gjord av Ingalill Axelsson och gravör var Martin Mörck. Fantastiskt fina!!
Utgivningsdag augusti 1989.
Då bodde vi ännu i Malå och mamma hade varit i Sydamerika i elva år.
Min syster med familj hade emigrerat till Australien - jodå - det skrevs brev i parti och minut!
Mest parti.

Och titta här så fina frimärken!
Och här hittar man en av mina favoriter - Isaac Grünewald -, längst uppe till höger.
En tavla av Nils Dardel (dom två längst till vänster, uppe och nere) hängde på polisstationen i Malå; ja, det förstås, ingen äkta, men ändå .., i personalrummet var det.
Här är förlagorna gjorda av Jan Magnusson och fantastiske gravören Czeslaw Slania.
Utgivningsdag 25:e augusti 1988.

Ännu en favorit!
Åååå, visst är det fint! Lägg märke till kläderna som hänger på tork .., bensinfatet nere till höger i bilden .., däcket .., ja, det är ju så helt underbart bara!

Här är det Gunnar Brusewitz som gjort förlagan och Martin Mörck har graverat.
Häftet handlar om Nobelpristagare i litteratur; här ovanför var det William Faulkner som fick priset 1949. I DN skrevs följande om Brusewitz efter hans död i juli 2004: Gunnar Brusewitz hann ge ut över femtio egna böcker. Och han är upphovsman till tusentals bokillustrationer, reportageteckningar och kulturartiklar. Förutom egna verk illustrerade han även klassiker som exempelvis Linnés landskapsresor. Under tjugofem år gjorde han också diplomen till Nobelpristagarna i litteratur.

En till av Brusewitz! Visst har han fångat det japanska på ett finurligt sätt!
Utgivningsdag var 21:a november 1985 och även här handlade det om nobelpris i litteraturen under årens gång.

"Botaniska trädgårdar" var temat för ett litet häfte med åtta frimärken och här ovanför är två av dem.
Den flitige Martin Mörck var även här gravör och förlagorna gjorda av Eva Stockhaus och Lennart Forsberg. Vilka detaljer!
Om denne Lennart Forsberg skrev DN bland annat så här: Lennarts favoritteknik var nog trägravyren, men han arbetade även med trä- och linoleumsnitt där hans färgkänsla kom till sin rätt i naturbilder med fåglar och frukter. För Postens räkning utförde han ca 25 frimärken under 70- och 80-talen, däribland en serie om Nobelpristagare samt de prisbelönta Fjäderpostbreven. Han utförde även frimärket ”Strindbergs brev till Harriet Bosse” som valdes till Världens vackraste frimärke 1984. I gravyrerna märks hans intresse för historia, till exempel i Vasasviten och i bilderna till Almqvists ”Ryska minnet”.

Året är 1994 och då är det fotografer som har gjort förlagorna.
Gravören är återigen Martin Mörck, men även Piotr Naszarkowski, född 1952 i Polen.

Året därpå, 1995, är temat "Bostäder på landet".
Även nu är det fotografier som är förlagor och det är samma gravörer som i föregående bild.
Dom här minns jag att jag tyckte så mycket om och då var det brev som gick från Ystad till Malå. 

Världsmästerskapen i Ryttar-VM i Stockholm firades bland annat med ett häfte fyllt med hästar.
Eva Jern hade gjort förlagan och Lars Sjööblom (med två ö) graverade. Året var 1990.

Det var inte långt ifrån att jag trillade av stolen när jag upptäckte hur många frimärken denne Lars Sjööblom graverat! Ett av dem är det här och alla vi som vuxit upp med hamiltonstövare, ler nog igenkännande.

Tusentals prassliga par-avion-brev kom från Argentina och Bolivia, med mamma som avsändare.
Under tjugo år hann hon nog slå halvt världsrekord i brevskrivande och mamma tyckte också om fina frimärken. Här är det påven som tydligen har kommit på besök.

Ett besök i Australien hann hon också med och av stjärten att döma kan man ju tro att det är en liten gärdsmyg som sitter där vid sitt bo. Kay Breeden Wiiliams heter hon som tecknat bilden av fågeln, en australiensisk konstnär, ja, se där vad man kan lära sig via Google.

Nu säger jag bara stort tack du underbara Dinah som gav mig så mycken glädje med det här!
 

Fredagsfönstret ...

... var mitt och fanns - och finns ännu - i Ystad.

Och vinnare blev ....

Två julkort med kuvert och porto går till den storartade madamen i Göteborg!
Grattis Ann!
Det är Eva på Frösön som målat korten och vill man köpa såna kostar dom 25 kr/styck,
då ingår förstås kuverten; det är bara att kontakta Eva på hennes blogg.

Och den lilla ängeln .., tadaaaa .., den hamnar hos den nyblivna 65-åringen!
Grattis friherrinnan!

Filmen kommer att läggas in så snart den är klar på youtube.



Och det var den just nu.

Tack till er som var med och delade med er av glädjen!
Nästa omgångs vinst är en förpackning julkakor, bakade av friherrinnan ....
Det ni!

Snart dragning ....

Förstapriset, två fina julkort, gjorda av Eva på Frösön ...

 Och följande är med i den lilla glasbyttan .., det är:

Lena Larsson i Gävle.
Hon berättade om ett besök i Ulriksdals slottsträdgård och allt vackert som fanns där!

Friherrinnan ...., ja, det var 65-årsfirandet med släkt och vänner och alla fina presenter!

Tröstpriset - den lilla, lilla ängeln -.

  
Turtlan i Karlstad .., hon berättade om den där "komma-hem-känslan" .., när huset är tomt - förutom en själv då - och om glädjen över huset och tillvaron i allmänhet vittnade hon också.

Babsan i Uppsala ska ju bli mormor igen .., äntligen har hon snart fixat klart babyfilten!

Anne i Mantorp .., hon hade varit på en underbar skogspromenad!

Eva på Frösön .., ja, hon hade ägnat sig åt tunnbrödsbakning i bagarstugan på Rödön och tänk, en lunchpizza hann dom med att grädda också!

Gunnar i Vaplan kände stor glädje över Riksteaterns projekt "Music for life" .., ett äventyr i Näldens bygdegård där det bjöds på såväl persisk som syriansk musik!

Dagens fönster ...

Eckes, förstås.

En ledig dag ...

På den vårdcentral som jag numera tillhör - den som har ett så trivsamt väntrum - där praktiseras var morgon nånting som kallas för Öppen Mottagning. Mellan 9 och 10 tar doktorn emot och som jag förstod det, så tas patienterna in i turordning, allt eftersom, ja, när man meddelat sin ankomst.

Så där sitter jag och väntar och det blir nästan två timmar i det trevliga väntrummet.

Vårdcentralen ligger centralt i samhället och alldeles intill finns äldreboenden - så himla praktiskt -!

Vi är ett tiotal som väntar och det småpratas lite; dom flesta tycks åtminstone ytligt bekanta, men jag är den enda som säger "hej" när någon ny kommer och det förvånar mig. Varför hälsar inte människor?! (Den erfarenhet jag har av Skåne, särskilt Hässleholm, ja, där hälsas det friskt).

En dam och herre kommer med bestämda steg och det märks att dom är ..., ja, hur ska jag förklara .., det är märks att det är människor som är vana att prata .., och en annan man, en äldre plirig farbror med keps, frågar hur mannen och kvinnan trivs i Falkenberg, ja, nu sen dom lämnat huset .., och mannen säger att sådant är ju livet, allt har sin tid och det är skönt att slippa skötseln.

När dom en stund senare är klara, förklarar en kvinna  - viskande - för en annan.

"Det där var ju han som var rektor här tidigare ...".

"Jaha ja .., ja, just det ja!" säger den andra.

Och så får jag slutligen komma in till doktorn ("men mannen i hörnet var här före mig", säger jag, den stackaren har suttit där i nästan två timmar och väntat, men läkaren förklarar att hon tar oss i den ordning som sköterskan lagt våra handlingar) och hon - doktorn, alltså - bryter lite på tüska och hon är väl i dryga trettioårsåldern; tar i hand, hälsar och säger ..."vad har du för förväntningar på mig Elisabet?"

Det är inte den första läkaren som ställer den frågan och jag minns herr ortopedkirurgen i Hässleholm som, första gången jag var där, frågade ..."ja, vad kan jaga göra för dig Elisabet?"
Jodå, det är vänligt och rart på alla sätt och vis, men åtminstone i det senare fallet hade jag faktiskt ingen aning vad han hade kunnat tänkas göra för mig?

Så .., ja, vad har jag för förväntningar?

Egentligen inga alls .., det var ju den där kunden/läkaren som i tisdagskväll prompt tyckte att jag skulle låta kolla upp mitt svullna knä och nu får jag ta av mig byxorna och ligga på en pappersklädd brits, allt medan läkaren känner på mina knän och jämför och trycker och säger "ja, du har helt klart vätska i ditt knä, men det är inte roligt att börja sticka in nålar i protesknän ...", så vi avvaktar lite och så får jag rådet att ta avsvällande medicin.

Men en snabbsänka ska tas och så får jag dra på mig byxorna igen och slå mig ner i lilla mellanutrymmet. Då har jag den här utsikten (bilden ovanför).

Tänk, vad en vacker tavla gör för trivseln!

Jag tar fram kameran och tar en bild av tavlan.
I mitten längst nere finns en liten plakett där det står G.Forancia Brecia.
Inte en enda liten rad hittar jag om den här konstnären! (Men det gör väl Rexxie om han läser här).

I väntan på att sänkan ska kollas, blir det lite småprat med mannen med det onda knäet och nu är vi nästan ensamma i väntrummet .., ute håller dimman på att lätta .., undersköterskan i labbet säger att allt är okej ..., i fönstret står två adventsstakar och jag önskar knämannen lycka till och åker hemåt.

Det är en nästan magisk morgon .., dimslöjor över hela nejden och allt känns bra.

Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej på er därnere i Halland, det var ett tag sedan jag skickade in ett glädjeämne, fast det finns så mycket att glädja sig åt. 

En riktig höjdare var det i förra vecka när en väninna och jag var till Ulriksdals slottsträdgård, som ligger utanför Stockholm, vilken färgprakt, de driver upp amaryllisar av alla de slag, julstjärnor i olika färger, cyklamen m.m.

Det var olika arrangemang i olika färgteman, så fantastiskt, sen det senaste i julpynt, fjädrar är tydligen inne nu och mycket naturmaterial och glitter förstås. Kul att titta på men jag nöjer mig med det vi redan har i jullådorna, det är viktigt för mig med traditioner.

Önskar er alla en trevlig advent!

Hälsn. Lena i Gävle

// Elisabet skriver: nu hade du tur rara Lena, för om några timmar är det dragning i lotteriet, då kommer nämligen pv cyklande hem från jobbet! Roligt att du är med! Och den som vill bli inspirerad när det gäller det som är grönt och skönt, ja, då rekommenderar jag verkligen monablomm på Instagram; hon tar ljuvliga bilder därifrån och så får man ju förstås träffa den härliga katten Giggs!

Svanen ....

Foto: Anders E

Åtminstone ett intresse har vi gemensamt, sonen och jag själv.

Vi har kameran med oss nästan jämt.

Dagens fönster ...

... finns hos min syster i Västerstad, utanför Hörby.

Tacksamhet ...

Så här är det.
Igår på jobbet trodde jag att mitt högra knä skulle explodera och gå i tusen bitar.
Förutom när ryggmärgsbedövningen släppte efter knäpoperationen av samma knä i Hässleholm, har jag aldrig i hela mitt liv upplevt sån intensiv smärta.

Och jag tog tabletter, satte mig och vilade i personalrummet .., bet ihop, gick till kassan, försökte sitta så mycket som möjligt och en kund som är läkare såg mitt knä och sa "men Bettan, det är ju inte klokt, försök att komma till vårdcentralen, det kanske borde tappas på vätska?"

När det var dags för stängning stod pv utanför och väntade med bilen.
Jag vred mig som en mask på väg hem .., ja, jag ville egentligen skrika högt, så ont hade jag.

Sen blev det några timmar hemma i soffan ., pv masserade så snällt och efteråt somnade jag och vaknade som vanligt utan någon som helst värk. Det är ju helt obegripligt.

Nu ringde jag vårdcentralen i Slöinge och fick tala med den allra vänligaste av sköterskor.
I morgon får jag komma på så kallad Öppen Mottagning och träffa en läkare.

"Elisabet, kom tidigare än nio, så behöver du inte vänta så länge ..!" sa hon snällt.

Sen får vi se vad som händer.

När samtalet var tillända, ville jag bara gråta av tacksamhet.

Att såna här gånger mötas av vänlighet och förståelse .., det betyder precis hur mycket som helst.

// Ps. Det här är inte sjukvårdens fel. Redan i april sa läkaren i Hässleholm att jag kunde sättas upp på väntelista för revision av knäprotesen, men då tackade jag nej, då ju en av mina arbetskamrater väntade på sin nya knäled och det skulle bli ju hur tokigt som helst om vi båda var borta tre månader var, så jag beslöt att vänta. Ds.