Ulrika har varit på vift, men det är inte därifrån det här fönstret kommer, nej, det är från
Wiks folkhögskola och det var d ä r hon tog fram håven.
Tack! säger jag.
måndag 14 mars 2016
söndag 13 mars 2016
Och ungefär här ....
... vid pilen, växte man upp, men långt senare än när bilden togs.
Det tog kanske tio sekunder att gå ner till stranden, där Kung Karls Spira växte bland sälg och vide.
Inte är det underligt kanske .., detta att viljan att ha vatten inom synhåll, är viktigt.
Och ja, jag har lov att låna bilder från malåsidan.
Tack Ulf!
... vid pilen, växte man upp, men långt senare än när bilden togs.
Det tog kanske tio sekunder att gå ner till stranden, där Kung Karls Spira växte bland sälg och vide.
Inte är det underligt kanske .., detta att viljan att ha vatten inom synhåll, är viktigt.
Och ja, jag har lov att låna bilder från malåsidan.
Tack Ulf!
Söndagmorgon ....
Lördagkväll tittar vi på finalen i melodifestivalen och pv är trött och ligger på sidan i soffan och säger att det mesta låter likadant och vi tycker båda att Frans är bäst (men jag tycker även om Robin och den enda låten som absolut stenhårt fastnar i min hjärna är det här om dansen på Sergels Torg) och Frans (vars farmor bor i England och hejar på honom därifrån) vinner och alla vännerna i Ystad kommer förstås att vara saliga.
Och så ny dag.
För en tid sedan nappade vi på ett erbjudande om att få Svenska Dagbladet under någon månads tid.
Vi har haft flera tidningar - det är ju kris i den branschen och vi formligen översköljs av erbjudanden - Hallandsposten, respektive GP för 29:- under trettio dagar - och likadant var det med SvD.
Och så har vi ju Dagens Nyheter på helgerna.
Alltid.
Det här med att få en ny morgontidning i postlådan, det känns nästan som att man är lite otrogen.
Och allra helst som om tidningarna skiljer sig rätt mycket åt.
GP var nästan-som-DN .., kändes hemtam och jag tyckte oerhört bra om den, men det var - av naturliga skäl - så mycket som handlade om allt runt Göteborg.
Hallandsposten är tunn och ännu mera lokalt förankrad.
Med SvD känns det ungefär som om jag är bjuden på vernissage eller kalas hos människor som jag inte känner, men där alla känner varandra sedan tidigare, och man står i ett hörn eller lite i dörröppningen och tittar sig försiktigt omkring .., man försöker att urskilja ett bekant ansikte .., och man trevar efter koderna.
Det känns också som om kalaset är ämnat för en annan målgrupp än affärsbiträden.
Som om man har kommit fel.
Förirrat sig.
Ja, ungefär så känns det med den nya tidningen.
Men .., idag tycker jag om den.
Just den här dagen!
Jag tycker om redigeringen av sidorna .., fotot förstås (fantastiskt!) och har hittat en hel del som verkar intressant att läsa, jo, det ska bli spännande.
Sen blir det DN och Barbro Ingvaldssons underbara bild från Östermalmstorg.
Det kan vara såna saker som gör att man trivs med en tidning; inte alltid det braskande, inte alltid spännande reportage från bortre Indien, inte alltid djupsinniga analyser av världsläget.
Igår (i DN) läste jag till exempel en minnesruna över en kvinna som inte längre är i livet. Kvinnan hette Annica, hon hade arbetat inom barnomsorgen och det var hennes dotter som skrivit och berättat om sin mamma. Å, det var så ömsint så mitt hjärta nästan gick i små, små bitar.
Nu ..., blir det tidningsläsande!
En skön söndag önskar jag er alla och igår fyllde förresten den allvetande Rexxie år!
Här kommer ett försenat blogg-grattis!
Hurra, hurra!
Ps. Och ni som läser här .., har ni någon dagstidning? Och vad tycker ni om den? Berätta gärna! Ds.
 |
| Underbart foto: Staffan Löwstedt, Svenska Dagbladet. |
Lördagkväll tittar vi på finalen i melodifestivalen och pv är trött och ligger på sidan i soffan och säger att det mesta låter likadant och vi tycker båda att Frans är bäst (men jag tycker även om Robin och den enda låten som absolut stenhårt fastnar i min hjärna är det här om dansen på Sergels Torg) och Frans (vars farmor bor i England och hejar på honom därifrån) vinner och alla vännerna i Ystad kommer förstås att vara saliga.
Och så ny dag.
För en tid sedan nappade vi på ett erbjudande om att få Svenska Dagbladet under någon månads tid.
Vi har haft flera tidningar - det är ju kris i den branschen och vi formligen översköljs av erbjudanden - Hallandsposten, respektive GP för 29:- under trettio dagar - och likadant var det med SvD.
Och så har vi ju Dagens Nyheter på helgerna.
Alltid.
Det här med att få en ny morgontidning i postlådan, det känns nästan som att man är lite otrogen.
Och allra helst som om tidningarna skiljer sig rätt mycket åt.
GP var nästan-som-DN .., kändes hemtam och jag tyckte oerhört bra om den, men det var - av naturliga skäl - så mycket som handlade om allt runt Göteborg.
Hallandsposten är tunn och ännu mera lokalt förankrad.
Med SvD känns det ungefär som om jag är bjuden på vernissage eller kalas hos människor som jag inte känner, men där alla känner varandra sedan tidigare, och man står i ett hörn eller lite i dörröppningen och tittar sig försiktigt omkring .., man försöker att urskilja ett bekant ansikte .., och man trevar efter koderna.
Det känns också som om kalaset är ämnat för en annan målgrupp än affärsbiträden.
Som om man har kommit fel.
Förirrat sig.
Ja, ungefär så känns det med den nya tidningen.
Men .., idag tycker jag om den.
Just den här dagen!
Jag tycker om redigeringen av sidorna .., fotot förstås (fantastiskt!) och har hittat en hel del som verkar intressant att läsa, jo, det ska bli spännande.
Sen blir det DN och Barbro Ingvaldssons underbara bild från Östermalmstorg.
Det kan vara såna saker som gör att man trivs med en tidning; inte alltid det braskande, inte alltid spännande reportage från bortre Indien, inte alltid djupsinniga analyser av världsläget.
Igår (i DN) läste jag till exempel en minnesruna över en kvinna som inte längre är i livet. Kvinnan hette Annica, hon hade arbetat inom barnomsorgen och det var hennes dotter som skrivit och berättat om sin mamma. Å, det var så ömsint så mitt hjärta nästan gick i små, små bitar.
Nu ..., blir det tidningsläsande!
En skön söndag önskar jag er alla och igår fyllde förresten den allvetande Rexxie år!
Här kommer ett försenat blogg-grattis!
Hurra, hurra!
Ps. Och ni som läser här .., har ni någon dagstidning? Och vad tycker ni om den? Berätta gärna! Ds.
lördag 12 mars 2016
Dagens fönster ....
... finns i ett gult hus på en kulle och den väldigt uppmärksamme kanske noterar att där är olika gardiner. Jo, det beror på att jag - när linneskåpet röjdes - hittade en lång linnegardin som jag glömt att jag hade, nu testar jag bara .., kanske åker såna upp i stället för spetsgardinerna?
"Men du har ju olika gardiner ...?" sa pv som är en Vän av Ordning.
Sånt bekymrar inte mig.
Det kan man ha om man vill.
"Men du har ju olika gardiner ...?" sa pv som är en Vän av Ordning.
Sånt bekymrar inte mig.
Det kan man ha om man vill.
Ombytta roller ....
För några dagar sedan kom ett sms från Erik på jobbet; han undrade om vi kunde byta rakt av, så där så att han skulle ta mitt eftermiddagspass och jag hans förmiddag - idag, alltså -, ja, det var nån fotbollsmatch där han skulle vara med.
Jodå, det gick ju bra.
Att arbeta förmiddag innebär nästan helt andra kunder!
I vanliga fall har jag mest män eller kvinnor som kommit från respektive arbete och nu ska handla middagsmat, men en lördagförmiddag, då är det mest äldre kunder; morgonpigga tanter och farbröder och där är smålänningar som kommit från Gislaved, Jönköping eller Ljungby för att titta till sina sommarhus och där är en kvinna som har vuxit upp i Umeå och en annan kvinna som tillbringat ungdomen i Helsingborg och det blir på det hela taget en hel del småprat.
Från morgonen är det A-M i charken, Carina i mejeriet och jag själv och alla är vi där långt innan arbetstiden egentligen tar sin början. Nej, det är verkligen inte vettigt, men kanske gör vi det för att inte bli så stressade .., å, det är så härligt att kunna göra allt i lugn och ro och hinna småprata lite med varandra. Och för ovanlighetens skull har jag sällskap i fikarummet, då vid elvatiden, när Joakim har anslutit!
Klockan två är min dag över (enbart kassajobb) och jag har med mig go-fika hem och pv - som har agerat frisör och är så fin - har kaffet klart och intill oss sitter harry och nelly och hoppas att det ska falla ner nån liten räka på golvet. Det kan hända att det gör just det.
Inom loppet av tio minuter har min behå åkt av och det är så ljuvligt så det är inte sant!
Och pv berättar att han suttit i flera timmar och tittat på svt-play, ja, hela Vasaloppet i repris har han sett! Själv berättar jag om glädjen i jobbet .., hur underbart det är att känna sig trygg .., att veta hur det fungerar .., såna gånger nästan spricker hjärtat och jag säger att jag bara älskar mitt jobb!
Så många gånger har jag hört människor säga ..."ja, i värsta fall får man väl ta nåt jobb på Konsum eller Ica". Dom skulle bara veta! Så många rara kunder som man har förmånen att träffa .., fina arbetskamrater och ja, så mycket glädje, helt enkelt.
Och nu strålar solen och jag ska - innan jag går ut - ta mig an morgontidningarna.
 |
| A-M i fikarummet. |
För några dagar sedan kom ett sms från Erik på jobbet; han undrade om vi kunde byta rakt av, så där så att han skulle ta mitt eftermiddagspass och jag hans förmiddag - idag, alltså -, ja, det var nån fotbollsmatch där han skulle vara med.
Jodå, det gick ju bra.
Att arbeta förmiddag innebär nästan helt andra kunder!
I vanliga fall har jag mest män eller kvinnor som kommit från respektive arbete och nu ska handla middagsmat, men en lördagförmiddag, då är det mest äldre kunder; morgonpigga tanter och farbröder och där är smålänningar som kommit från Gislaved, Jönköping eller Ljungby för att titta till sina sommarhus och där är en kvinna som har vuxit upp i Umeå och en annan kvinna som tillbringat ungdomen i Helsingborg och det blir på det hela taget en hel del småprat.
Från morgonen är det A-M i charken, Carina i mejeriet och jag själv och alla är vi där långt innan arbetstiden egentligen tar sin början. Nej, det är verkligen inte vettigt, men kanske gör vi det för att inte bli så stressade .., å, det är så härligt att kunna göra allt i lugn och ro och hinna småprata lite med varandra. Och för ovanlighetens skull har jag sällskap i fikarummet, då vid elvatiden, när Joakim har anslutit!
Klockan två är min dag över (enbart kassajobb) och jag har med mig go-fika hem och pv - som har agerat frisör och är så fin - har kaffet klart och intill oss sitter harry och nelly och hoppas att det ska falla ner nån liten räka på golvet. Det kan hända att det gör just det.
Inom loppet av tio minuter har min behå åkt av och det är så ljuvligt så det är inte sant!
Och pv berättar att han suttit i flera timmar och tittat på svt-play, ja, hela Vasaloppet i repris har han sett! Själv berättar jag om glädjen i jobbet .., hur underbart det är att känna sig trygg .., att veta hur det fungerar .., såna gånger nästan spricker hjärtat och jag säger att jag bara älskar mitt jobb!
Så många gånger har jag hört människor säga ..."ja, i värsta fall får man väl ta nåt jobb på Konsum eller Ica". Dom skulle bara veta! Så många rara kunder som man har förmånen att träffa .., fina arbetskamrater och ja, så mycket glädje, helt enkelt.
Och nu strålar solen och jag ska - innan jag går ut - ta mig an morgontidningarna.
fredag 11 mars 2016
Dags igen ...
Det var vid åttatiden igårkväll kanske .., han satt i loppisfåtöljen mitt emot kaminen och så - plötsligt - sa han ..., "ja, nu har jag flimmer igen". Att åka in till akuten var inte att tänka på, vi hade ätit middag och då händer ju inget eftersom han ska sövas.
I vanliga fall sjunker hans puls, nu blev det tvärtom - den gick aningen snabbare - och jag kände hur den slog fyra slag och sen skuttade iväg och så började allt om igen.
Natten blev lugn.
Jag drömde att jag var gravid och låg på förlossningen, helt lugn, trots att det var trettio år sedan sist.
Och sen drömde jag om kungen och Silvia.
Det är tur att man tillhör de morgonpiggas skara, ty vid sextiden fick jag agera färdtjänst och skjutsade så in pv till sjukhuset. Solen var som en stor, härlig blodgrape och det syns verkligen inte på bilden, där den knappt syns där lite ovanför bilen .., men oj, så vackert det var!
Väl hemma igen körde jag raka spåret ner mot havet.
Att det har varit minusgrader natten mot idag, märktes tydligt.
Det f r a s a d e i gräset.
Och i motljus.
Sen hemåt ..., varmt kaffe och ostmacka .., nyhetspanelen i SVT och med en programledare som gått i pension men återvänt (jag tycker att han är så ... forcerad!) och jag tänker att min gomorron-favorit är Alexander Norén - inte visste jag att hans syster är Carolina Norén, hon som kan så mycket om melodifestivalen -.
Ja, det är förvisso mycket man inte vet här i livet.
Det var vid åttatiden igårkväll kanske .., han satt i loppisfåtöljen mitt emot kaminen och så - plötsligt - sa han ..., "ja, nu har jag flimmer igen". Att åka in till akuten var inte att tänka på, vi hade ätit middag och då händer ju inget eftersom han ska sövas.
I vanliga fall sjunker hans puls, nu blev det tvärtom - den gick aningen snabbare - och jag kände hur den slog fyra slag och sen skuttade iväg och så började allt om igen.
Natten blev lugn.
Jag drömde att jag var gravid och låg på förlossningen, helt lugn, trots att det var trettio år sedan sist.
Och sen drömde jag om kungen och Silvia.
 |
| På väg från sjukhuset ..., jag försökte fånga solen. |
Det är tur att man tillhör de morgonpiggas skara, ty vid sextiden fick jag agera färdtjänst och skjutsade så in pv till sjukhuset. Solen var som en stor, härlig blodgrape och det syns verkligen inte på bilden, där den knappt syns där lite ovanför bilen .., men oj, så vackert det var!
Väl hemma igen körde jag raka spåret ner mot havet.
Att det har varit minusgrader natten mot idag, märktes tydligt.
Det f r a s a d e i gräset.
Och i motljus.
Sen hemåt ..., varmt kaffe och ostmacka .., nyhetspanelen i SVT och med en programledare som gått i pension men återvänt (jag tycker att han är så ... forcerad!) och jag tänker att min gomorron-favorit är Alexander Norén - inte visste jag att hans syster är Carolina Norén, hon som kan så mycket om melodifestivalen -.
Ja, det är förvisso mycket man inte vet här i livet.
torsdag 10 mars 2016
Dagens fönster ...
Mer gråmulet idag, i alla fall nu på morgonen.
Då får ett somrigt fönster från Kyrkås sprida värme.
Det var Ulrika (som jag tror är där just nu) som hade håven redo, då, när det begav sig.
Mer gråmulet idag, i alla fall nu på morgonen.
Då får ett somrigt fönster från Kyrkås sprida värme.
Det var Ulrika (som jag tror är där just nu) som hade håven redo, då, när det begav sig.
onsdag 9 mars 2016
En onsdag ....
Det här med lediga dagar, det är verkligen som bäst.
(Och ändå kan man älska sitt jobb, det är ju lite underligt).
Vad gör man då på en sån dag?
Jo, man kör ett par omgångar tvätt i maskinen och hänger sedan ut somligt av det på strecket och tänk, att det t o r k a r!
Och man svänger förbi friherrinnan i akt och mening att lämna spelbilagan från igår (hon tippar ju på hästar och affären säljer hennes andelar), men se, den glömmer jag förstås .., men hon har dukat upp till förmiddagsfika vid garageväggen och det är på det hela taget helt ljuvligt.
"Men hör! Lärkan!!" utbrister jag.
Så är det.
Nu är den här.
Man kan också svänga förbi blomsterhandeln och köpa vårlökar och annat och få det planterat i en korg och sen susa iväg till pv:s moster som nu har lämnat en paradvåning mitt emot Nissan och slottet och i stället flyttat in en tvåa i Harplinge.
En ljuvlig tvåa med uteplats och från vardasgrummet (som har stora fönster) har hon utsikt mot väderkvarnen och himlen är som en ostkupa där utanför.
"Men åååå, så fint! Så här hade jag gärna bott i Ystad!" säger jag hänfört.
Sonja är måttligt förtjust.
Helt ärligt så ångrar hon sig nästan.
Kanske är det kämpandet med att få allt på plats och hela livet som blivit så annorlunda - tillvaron som änka - och först många år i hus och sen i våningen i Halmstad .., och nu här, mer på landet, visserligen nära barnbarnen, men ändå.
Vad mera gör man på den där lediga dagen?
Jo, man tar hundarna och går på ganska lång promenad och blir galen på nelly som vägrar att följa med och bara sätter sig på rumpan en lååååång stund och vi går vidare och först efter kanske tio minuters väntan kommer hon lullande och sen har hon bråttom hem.
Då är hon minsann glad och sprallig.
Och så kan man läsa Svenska Dagbladet som för en tid sedan erbjöd en superbillig provprenumeration.
Tycker jag om den?
Nej.
Den känns ...spretig, men det kanske är ren ovana.
Och måhända är det inbillning, men nog tycker jag att det är betydligt mer alkoholreklam i SvD.
Nåja, vi är bara i början av provläsandet, vi får väl se.
Det här med lediga dagar, det är verkligen som bäst.
(Och ändå kan man älska sitt jobb, det är ju lite underligt).
Vad gör man då på en sån dag?
Jo, man kör ett par omgångar tvätt i maskinen och hänger sedan ut somligt av det på strecket och tänk, att det t o r k a r!
Och man svänger förbi friherrinnan i akt och mening att lämna spelbilagan från igår (hon tippar ju på hästar och affären säljer hennes andelar), men se, den glömmer jag förstås .., men hon har dukat upp till förmiddagsfika vid garageväggen och det är på det hela taget helt ljuvligt.
"Men hör! Lärkan!!" utbrister jag.
Så är det.
Nu är den här.
Man kan också svänga förbi blomsterhandeln och köpa vårlökar och annat och få det planterat i en korg och sen susa iväg till pv:s moster som nu har lämnat en paradvåning mitt emot Nissan och slottet och i stället flyttat in en tvåa i Harplinge.
En ljuvlig tvåa med uteplats och från vardasgrummet (som har stora fönster) har hon utsikt mot väderkvarnen och himlen är som en ostkupa där utanför.
"Men åååå, så fint! Så här hade jag gärna bott i Ystad!" säger jag hänfört.
Sonja är måttligt förtjust.
Helt ärligt så ångrar hon sig nästan.
Kanske är det kämpandet med att få allt på plats och hela livet som blivit så annorlunda - tillvaron som änka - och först många år i hus och sen i våningen i Halmstad .., och nu här, mer på landet, visserligen nära barnbarnen, men ändå.
Vad mera gör man på den där lediga dagen?
Jo, man tar hundarna och går på ganska lång promenad och blir galen på nelly som vägrar att följa med och bara sätter sig på rumpan en lååååång stund och vi går vidare och först efter kanske tio minuters väntan kommer hon lullande och sen har hon bråttom hem.
Då är hon minsann glad och sprallig.
 |
| DN till vänster med kraftigare rubriker .... |
Och så kan man läsa Svenska Dagbladet som för en tid sedan erbjöd en superbillig provprenumeration.
Tycker jag om den?
Nej.
Den känns ...spretig, men det kanske är ren ovana.
Och måhända är det inbillning, men nog tycker jag att det är betydligt mer alkoholreklam i SvD.
Nåja, vi är bara i början av provläsandet, vi får väl se.
"Hej, det är Anita!"
Sittande i trädgårdsstolen - en så kallad micropaus i solskenet - ringer mobilen.
Det är Anita från försäkringskassan som vill få kompletterande uppgifter, därefter ska pengarna betalas ut.
En bra stund pratar vi .., jag rabblar upp mitt rullande schema och hon antecknar, hela tiden vänligheten personifierad och jag säger att jag är fylld av beundran för alla regler dom ska ha i huvudet och jag fattar inte hur dom kan hålla isär allt och jo, jag vet, det är deras arbete, men ändå!
Det visar sig att Anita är nästan jämnårig med mig och räknar sig som en inventarie på jobbet, ungefär som jag själv då. Hon låter oerhörd trygg.
"Då så Elisabet, jag ska lägga in dina uppgifter här så har du nog pengarna på fredag, allra senast på måndag ...", säger hon.
Jo, men det känns bra.
Sittande i trädgårdsstolen - en så kallad micropaus i solskenet - ringer mobilen.
Det är Anita från försäkringskassan som vill få kompletterande uppgifter, därefter ska pengarna betalas ut.
En bra stund pratar vi .., jag rabblar upp mitt rullande schema och hon antecknar, hela tiden vänligheten personifierad och jag säger att jag är fylld av beundran för alla regler dom ska ha i huvudet och jag fattar inte hur dom kan hålla isär allt och jo, jag vet, det är deras arbete, men ändå!
Det visar sig att Anita är nästan jämnårig med mig och räknar sig som en inventarie på jobbet, ungefär som jag själv då. Hon låter oerhörd trygg.
"Då så Elisabet, jag ska lägga in dina uppgifter här så har du nog pengarna på fredag, allra senast på måndag ...", säger hon.
Jo, men det känns bra.
Dagens fönster ...
Ååå, den lilla hussvalan som startade sitt liv i Kina och så småningom hamnade i en butik i Sälen och sist av allt hos en västerbottensmadame i ett gult hus i landet Halland, den hänger nu i en tråd i fönstret som vetter mot havet till.
På något sätt fastfrusen i sin rörelse.
Inga snabba vingslag!
Inget bo att flyga till.
Inga små hungriga sval-barn att fånga flugor till.
I skrivande stund har den fastnat med näbben i spetsgardinen.
Ååå, den lilla hussvalan som startade sitt liv i Kina och så småningom hamnade i en butik i Sälen och sist av allt hos en västerbottensmadame i ett gult hus i landet Halland, den hänger nu i en tråd i fönstret som vetter mot havet till.
På något sätt fastfrusen i sin rörelse.
Inga snabba vingslag!
Inget bo att flyga till.
Inga små hungriga sval-barn att fånga flugor till.
I skrivande stund har den fastnat med näbben i spetsgardinen.
tisdag 8 mars 2016
En lillebrors vänsterhand ...
Det här med vänsterhandsfångandet, det tog nästan slut när tågresorna till och från Helsingborg eller Halmstad upphörde. Men tänk, sån tur då ...., när där finns andra som drar upp håven och kollar fångsten. Som Ulrika, till exempel. Och vilken fin bild du har tagit och vilken lugn och trygg hand!
Så här skriver hon:
"Handen tillhör en 38-årig rallyförare och egenföretagare som lagar bilar, målar hus och bygger och gör allt möjligt och som har tre döttrar och höns, hund och katt.
Tack du rara Ulrika och snart tjoppar rallyförarens hand in på rätt sida.
Det här med vänsterhandsfångandet, det tog nästan slut när tågresorna till och från Helsingborg eller Halmstad upphörde. Men tänk, sån tur då ...., när där finns andra som drar upp håven och kollar fångsten. Som Ulrika, till exempel. Och vilken fin bild du har tagit och vilken lugn och trygg hand!
Så här skriver hon:
"Handen tillhör en 38-årig rallyförare och egenföretagare som lagar bilar, målar hus och bygger och gör allt möjligt och som har tre döttrar och höns, hund och katt.
På frågan hur bra han trivs med sitt jobb blir svaret 9. Han hatar pappersarbetet, annars hade det nog blivit full pott. :-)
På frågan hur bra han trivs med livet just nu: 8
Han är yngst av 6 syskon. Vädur.
Och den som höll i håven säger att han är oerhört snäll och omtänksam och rolig."Tack du rara Ulrika och snart tjoppar rallyförarens hand in på rätt sida.
Roadtrip till Skåne ...
Igår tog sig sonen till Ystad, där han ju tillbringade hela skoltiden.
Genom rymden susade bilder till mamman och jag greps av våldsam skånelängtan!
Hur många gånger har jag inte promenerat här, eller cyklat, på väg från stranden, den som ligger borta vid nya kyrkogården, lite västerut.
Och alldeles osökt tänker jag på annannan i Portugal, som ofta sig längta efter ystadbilder.
(klicka gärna på länken och sen hennes länk .., jag looooog och ska visa smålänningen när han kommer hem!)
En liten talgoxe som tar igen sig, fångade han också, sonen.
Och en hungrig blåmes.
Eller kanske mätt ..?
Lite fundersam kanske över vad tillvaron (läs: fröautomaten) har att erbjuda.
En tur till Kåseberga hanns också med och sillamacka på rågbröd.
Om en månad är jag där.
I alla fall i Ystad.
Och alla bilder tog sonen.
Igår tog sig sonen till Ystad, där han ju tillbringade hela skoltiden.
Genom rymden susade bilder till mamman och jag greps av våldsam skånelängtan!
Hur många gånger har jag inte promenerat här, eller cyklat, på väg från stranden, den som ligger borta vid nya kyrkogården, lite västerut.
Och alldeles osökt tänker jag på annannan i Portugal, som ofta sig längta efter ystadbilder.
(klicka gärna på länken och sen hennes länk .., jag looooog och ska visa smålänningen när han kommer hem!)
En liten talgoxe som tar igen sig, fångade han också, sonen.
Och en hungrig blåmes.
Eller kanske mätt ..?
Lite fundersam kanske över vad tillvaron (läs: fröautomaten) har att erbjuda.
En tur till Kåseberga hanns också med och sillamacka på rågbröd.
Om en månad är jag där.
I alla fall i Ystad.
Och alla bilder tog sonen.
måndag 7 mars 2016
Om varför en kinesisk sjuksköterska kan få sig en smäll på kinden
På väg hem från Dalarna lyssnade vi till reprisen av utsökta Godmorgon Världen i P1.
Det var särskilt ett reportage som gick rakt in i hjärtat och som fick oss att sitta alldeles tysta i bilen ; det handlade om kinesisk sjukvård.
Krönikör var Johan Bergendorff och efteråt sa vi unisont: "men tänk, det här hade vi ingen aning om!"
Vill man ta del av hur det kan gå till i Kina om man blir sjuk, då klickar man in sig här och hoppar fram till ungefär 1.33.30 i programmet.
På väg hem från Dalarna lyssnade vi till reprisen av utsökta Godmorgon Världen i P1.
Det var särskilt ett reportage som gick rakt in i hjärtat och som fick oss att sitta alldeles tysta i bilen ; det handlade om kinesisk sjukvård.
Krönikör var Johan Bergendorff och efteråt sa vi unisont: "men tänk, det här hade vi ingen aning om!"
Vill man ta del av hur det kan gå till i Kina om man blir sjuk, då klickar man in sig här och hoppar fram till ungefär 1.33.30 i programmet.
Dagens fönster ...
Det blev en lång dag igår.
Upp klockan sex för att börja städa stugan i Sälen, därefter evighetslånga köer längs vasaloppsspåret, snöglopp och gråmulet mest hela tiden och jag tänkte tack-och-lov att pv inte åkte skidor, då hade jag fått sitta själv i bilen hela dagen och långt in på kvällen.
Nu turades vi om vid ratten.
Vi åkte ifrån ett närapå vårlikt Halland och kom hem till ett vitt landskap!
Ja, ja, det vet man ju hur mars och april kan vara, men liiite snopet var det allt.
Och en skön morgon har det varit .., småprat med sigge och hundarna .., frön som planterats har skjutit i höjden .., en liten, liten pelargonia har knoppar .., och i kylskåpet hittade jag hemgjord ostkaka - jo, jo - det förstår ju vem som har lämnat den! Tack friherrinnan.
Nu stundar vardag.
Jobb från klockan tre och det känns bra det också.
 |
| Den lilla koppen som inhandlades i Sälen får vila ut på fönsterbrädan. |
Det blev en lång dag igår.
Upp klockan sex för att börja städa stugan i Sälen, därefter evighetslånga köer längs vasaloppsspåret, snöglopp och gråmulet mest hela tiden och jag tänkte tack-och-lov att pv inte åkte skidor, då hade jag fått sitta själv i bilen hela dagen och långt in på kvällen.
Nu turades vi om vid ratten.
 |
| Så här såg det ut i Evertsberg ... |
Vi åkte ifrån ett närapå vårlikt Halland och kom hem till ett vitt landskap!
Ja, ja, det vet man ju hur mars och april kan vara, men liiite snopet var det allt.
Och en skön morgon har det varit .., småprat med sigge och hundarna .., frön som planterats har skjutit i höjden .., en liten, liten pelargonia har knoppar .., och i kylskåpet hittade jag hemgjord ostkaka - jo, jo - det förstår ju vem som har lämnat den! Tack friherrinnan.
Nu stundar vardag.
Jobb från klockan tre och det känns bra det också.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)