En söndag ...
... men det kändes som en måndag, då den lediga fredagkvällen förvandlades till arbete.
Nåja, det går det med.
Slog mig ner en stund i fikarummet innan det var dags att dra på sig jobbarkläderna .., ställde blommor hemifrån på bordet och läste förra veckobrevet.
Johanna och Joakim - storebror och lillasyster - och Carina förstås, hade haft förmiddagen tillsammans och nu var det Madelenes och min tur att ta vid.
Vilka underbara arbetskamrater man har!
När jag upptäckte att jag glömt att söka ledigt för helgen i slutet av juli, då, när AP och Anders firar 40, resp. 30-åriga födelsedagar, greps jag av lätt panik.
Joakim erbjöd sig att ta min söndag (vi byter, jag tar hans nästkommande söndag) och så skickade jag ut en förfrågan via sms och undrade om någon kände för ett lördagspass, från halv tre till kvart över nio.
Hur många ungdomar tror ni drömmer om den saken ...?
Men Madelene svarade att jo, det var lugnt,. hon kunde ta det.
När jag igår tittade på hennes schema för den dagen och såg att hon
redan arbetar från halv åtta på morgonen, tänkte jag att hon nog
inte upptäckt att det blir ett jättelångt pass.
Jo, det hade hon.
"Det är klart att du måste få åka på kalaset hos dina barn och jag har semester sen, jag hinner vila upp mig!" sa hon leende.
Jodå.
Änglar finns.
Nåväl.
Vi delade upp gårdagspasset från halv tre till nio i tvåtimmars-omgångar. En tog kassan, en golvet.
Och när jag stod där och frontade bland flingor och sylt (och häpnade över en till hälften uppäten förpackning med halländska jordgubbar, så där bara instoppad och gömd i sylthyllan ...), kom det här glada paret och frågade var torrmjölk fanns?
Det visade sig att dom var från trakten av Bath i sydvästra England och jag berättade om vår stundande resa till Skottland nu på söndag och då blev det en stunds surrande.
"Du
måste vara medveten om att där finns gott om små förfärliga mygg den här tiden på året och så är det ljusa kvällar och nätter ...", sa mannen leende och jag förklarade att det nog var okej, ja, är man uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter .., då vet man.
Vad gjorde dom då här i Haverdal?
Jo, det här var deras tredje resa till Sverige; dom hade tidigare besökt Stockholm och trakten runt Mälaren .., dom hade varit på Gotland och i Ystad och nu hade dom åkt först till Rotterdam och därifrån cyklat genom Danmark, tagit färjan till Göteborg och nu var dom alltså här.
"Men vår dotter har tagits in på sjukhus, så nu ska min fru ta ett billigt flyg hem ...", sa mannen.
Hur många gånger har jag sagt att alla dessa spontana möten är det bästa med jobbet?
Tusen?
Ja, men så är det verkligen.
Kom hem vid tjugo över nio och hade så ont i mitt gamla protesknä, ja, så där så det kändes som om det skulle sprängas! Pv hade hjärtflimmer och låg på soffan och tittade på fotboll och sigge var keligare än någonsin och fann sig utan knot att ligga på mina magar och bli ompysslad.
Det här med pv:s flimmer är tydligen nånting som inte alls är oväntat och han ska
inte elkonverteras, ja, det ska mycket till innan nåt sånt sker. Och till skillnad mot för tidigare, så går flimret över efter en stund. Flera gånger per dag kan han känna av det lite oroliga hjärtat, men han tar det piano .., det här var också nånting som läkaren förvarnat om.
Men aningen oroligt är det ju ändå.
Ligger han stilla är det lugnt, men stiger han upp, ja, då vill det gärna flimra.
För övrigt undrar jag om det finns nånting så ljuvligt som avslappnade katt-tassar mot ens arm?
Nej, det tror jag inte.
