Kväller ...

Det blev lite hit-och-dit idag. Vi hade tänkt segla iväg i bra tid, det vill säga, tidigt, men då blåste det så pass, ja, så där så att båtgrannen Göran tittade klentroget på oss och undrade om vi verkligen hade tänkt oss ....? 

Det hade vi kanske (eller pv), men vi beslöt att vänta och se. 

Vid 14-tiden tog vi ett gemensamt beslut att ta sikte söderut och fyra timmar senare kunde vi lägga till i Torekov. Allt gick bra. 

Men det var väldigt gungigt på sjön och vi sa att såna här gånger är det tur för Harry att han slapp detta ., han hade det jobbigt på slutet och kasade och ville inte alltid ligga där det gungade minst. 

Och så kom vi ju på - aha! - att vi egentligen, om vi ville, kunde segla i åtta timmar, kanske nio .., när ingen hund ska rastas. Det är väl den enda fördelen det. 

TSå framme. Tog en promenad .., kollade när bageriet öppnar (åtta i morgonbitti) .., (det var där jag upptäckte bokskåpett med gratisböcker), därefter ett dopp från den så kallade "Morgonbryggen. Inte så mycket folk. Lugnt, faktiskt. Låg i ganska länge, det var svalt, men friskt!

Så blev det middag. Jag hade lagat en stor omgång köttfärsås och till detta spaghetti och så riven parmesan till (för mig ...) och ett glas rött Lynx, det som är så gott. 

Människor passerar. Flera kvinnor med sjalett eller "huckle" .., dom skrattar och tycks så glada .., ett par från Bohuslän har sin båt näst intill vår och kvinnan råkade tappa nånting i plurret. 

"Jaha, nu var du väl jävligt smart ...", sa maken. 

Det blev till att plocka fram barnbarnens krabbhåv och försöka fånga upp det som nu låg på botten. 

Jodå, det lyckades. 

En skön kväll. Åtminstone för mig känns det aningen bökigt när det är dags för seglats, efter ett helt års uppehåll. 

Klart bäst idag: Den lilla flugan som - när vi var halvvägs till Torekov - kom flygande och satte sig på min vänsterhand. Där satt den ett bra tag och kanske var den trött ..., kanske ville den bara ha lite sällskap? Tänk, att man kan bli så glad för en liten fluga! 

Näst bäst var Lasse Åberg som Sommarpratare. Mycket igenkänning, även om han ju är elva år äldre. Och härlig musik. Och "Nunnans bön" var bara så underbar! Den ska jag skriva ut och sätta på kylskåpsdörren! Underbart var också att lyssna till Blott en dag med Freddie Wadling  tillsammans med Frälsningsarméns hornmusikkår i Göteborg.

EN NUNNAS BÖN

Herre, Du vet bättre än jag själv, att jag håller på att åldras och att jag en dag ska vara gammal.

Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.

Befria mig från begäret, att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.

Gör mig tankfull, men inte dyster. Hjälpsam, men inte beskäftig.

Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer. Ge mig vingar, som för mig till saken.

Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.

Jag vågar inte be om ett förbättrat minne, men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet, när mitt minne inte stämmer med de andras.

Lär mig den strålande läxan, att jag tar fel. Ibland.

Låt mig få förbli någorlunda angenäm. Jag vill inte vara ett helgon – somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.

Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor, där man inte väntade sådant.

Och, käre Herre, fast jag har en enorm livsvisdom och äger stor klokhet, låter jag ej detta komma andra till del.

Ty vet, Herre, jag vill gärna ha några goda vänner kvar till slutet.


AMEN

Tredje bäst: Att tilläggningen gick så bra.

Till er som har Axess-kanalen ...

Vilket helt makalöst program vi tittar på nu på morgonen; "Myrornas rike. En myrstack inifrån" är titeln och vi sitter här och bara g a p a r ! 

Fy, för att få sin hjärna invaderad av en larv och därefter blir styrd inifrån! 

Det var bara en av alla saker som vi nu fick lära oss.

Dagens fönster ...

Från en alldeles underbar före detta brevbärare i Malå - Barbro Lundmark - kommer här en bild på hennes köksfönster! 

Nåja, allra mest är det väl en bild hennes makalösa Streptocarpus! 

I min barndom hade även vi sådana i köket, eller "sådana", det var kanske bara en enda i en kruka! Nå, jag förknippar dem alltid med mamma. 

Så tack Barbro för att du skickade bilden! Stor kram härifrån!

Jag vet nog ingen som bakar och står i så mycket som denna Barbro och hon ger bort kakor och annat till grannarna, som sannerligen måtte ha ett sjå att hålla det kroppsliga omfånget på plats. 

Här var det mandelkyssar som bakats på äggulor som blev över. 

"Inget får slängas i mitt hushåll ..", skriver Barbro.

Efteråt och om att ta död på sig själv ...

En fin midsommarafton blev det och lugn och vilsam, så där som det ofta blir hos oss. Middag klockan 19.00 hos grannen Birgitta, tillsammans med Ecke och Britt och mycket prat om allt och inget; från klimatpåverkan till Antikmagasinet och jag berättade om den lilla filmen om tatarerna i Ryssland och mest hela tiden satt vi ute på altanen. 

Bilden här intill visar det uppdukade bordet hos Birgitta. Salladen - med bitar av chèvre blandat med vattenmelon /honungsmelon och där själva getosten hade penslats med flytande honung och lite balsamvinäger - var underbart god!

Under den rutiga handduken ligger den paj vi hade med oss. 

Några timmar tidigare hade vi tittat in hos Eva från Tyresö och hennes make (för dagen slipper han vara halvlång). 

Den arma Eva har det inte lätt just nu, utan satt som en liten sparv ute på altanen. I mitten av juli blir det troligtvis operation, hade läkaren meddelat henne.  

En annan slags midsommar för många år sedan. 

Och där sitter Gösta med gitarren och ingen anade väl att två månader senare skulle Gösta inte längre vara i livet. Och Sonja böjer sig fram vid bordet .., tio år senare är hon så tunn och liten och fyllde nittioett i slutet av maj. Till höger sitter sonen Mats i grön t-shirt och dottern Maria - som ibland är vår kattskötare - sitter längst till vänster. 

Det är tio år sedan bilden togs. 

Igår fick jag ett mejl från min syster i Australien och hon hade ju tidigare i veckan drömt att Anders och jag själv skulle skjutsa henne till Köpenhamn, ja, i akt och mening att hon skulle få somna in (vilken mardröm!) och nu berättade hon följande:

"Vad gäller euthanasia är jag ganska ambivalent - är rädd att det kan missbrukas av läkare eller arvingar. Vi hade en bekant (kallar hen X) som helt enkelt bestämde sig för att dö, det var helt barockt. Denna X slutade att äta, drack endast ett halvt glas öl per dag och när slutet närmade sig bjöd X in oss och några till på en lunch, som X förstås inte åt av själv. Innan vi gick därifrån gick X i säng och vi fick komma in två och två för att säga adjö. Två dagar senare var X död. Nej,det var inte någon dödlig sjukdom som föranledde detta, det var mest småkrämpor, men X sade sig helt enkelt vara less på livet vid åttiotre års ålder."

I motsats till min syster finner jag det inte alls makabert, utan helt enkelt ett eget val en människa har gjort, då, när livet inte känns meningslfullt längre. Många svårt dementa slutar ju också att äta .., min egen mamma, t.ex. Intressant var det ju hur som helst.

Nu ska jag börja förbereda lite inför seglatsen söderut i morgon. Vi siktar på Humlebaekk på Själland. Tittade på Youtube som hade en drönarfilm över den ganska trånga hamnen. En sak är säker, där gäller det att bogpropellern fungerar som den ska. 

Kanske blir det en övernattning innan vi kommer dit.

Dagens fönster ...

... fångades av annannan och jag bara älskar spetsgardinen!

Tack!

Dagens fönster ...

 

Se där! Ännu ett fönster från Sikhjälma fiskehamn på Hållnäshalvön! 

Tack Maja i Tyresö! Och en riktigt, riktigt  fin Midsommarafton tillönskas den som tittat in här.

 Av en händelse  ....

... råkar jag komma till den här underbara lilla filmen. 

Tolv minuter där vi får följa en rysk tatarfamilj i deras vardag. 

Hårt slit i vinterkyla. 

Allra mest beundrar jag kvinnan.

Stadsbesök ...

Bilden visar Nissans utlopp mot havet. Inte långt från silosarna på bilden låg vi i hamn för två år sedan och jag har föreslagit pv att vi - kanske i sommar eller höst - kan segla hela vägen in till småbåtshamnen som är belägen  bortom bron. En övernattning bara ..., gå ut och äta något gott på restaurang (den indiska, t.ex), ja,, men det vore väl inte så dumt? Nu när vi inte har Harry (som vi aldrig lämnade ensam i båten), finns ju möjligheten. 

Egentligen har jag aldrig haft någon känsla av samhörighet med Halmstad, trots att det är fjorton år sedan flyttlasset gick från Ystad till .., ja, i alla fall Halland, om än inte just till Halmstad. Dessutom bor vi ju precis mitt mellan Falkenberg och Halmstad (2 mil åt vardera hållet) och ofta har jag tyckt att människorna i Falkenberg är så mycket mer lättsamma .

Dels beror det väl på att vi inte är inne i stan särskilt ofta .., det har varit sjukhusbesök i så fall och när vi hälsade på Sonja och Gösta som för många år sedan hade lägenhet alldeles vid Nissan, bortom bron på bilden. 

Men plötsligt, det var i våras när det blommade så fint överallt, hände något. Nu tycker jag att det är vackert här i stan! Det kan också ha att göra med att jag hittat en frisör som jag trivs med och salongen ligger kanske 100 m från vattnet och då lärde jag ju även känna frisörskorna (eller känna och känna, men ni förstår ..). Plötsligt får man en slags anknytning. 

Bokade tid hos samma "trainee" som tidigare. Nu har hon inte långt kvar tills hon är klar och jag tycker att hon klipper bra. Men trots att jag var gång säger att "du behöver inte göra så fint .., jag ska åka till Skallkroken och bada efteråt ...", så kämpar hon på. 

"Vill du ha hårspray ..?" frågar hon när jag är färdigstajlad. 

"Nej, aldrig i livet!" svarar jag och hon tycks så förvånad. 

Hann även med ett besök i en sybehörsaffär - modell pytteliten - belägen nära Slottet. 

Det var som att komma in i ett dockskåp och en hel vägg var bräddfylld med knapp-rör och där var dragkedjor i mängder, för att inte tala om alla hundratals Gütermanns trådrullar, sorterade efter olika nyanser. 

Kvinnan, som haft en hel drös olika yrken (vaktmästare på olika skolor, fabriksarbetare .., var bara några) köpte butiken av ett äldre par för åtta år sedan och stortrivs. 

"Men finns det underlag för en sån liten - om än aldrig så välfylld butik - frågade jag. 

"Om! Jag har en stadig kundkrets och har satt upp en skylt utanför - du kanske såg den ..., - att jag inte kan ta emot fler beställningar, ja, med allt som hör till .., uppläggningar och ja, du anar inte hur mycket det finns att göra!" svarade kvinnan som hade en slags krans av prästkragar i håret. Utanför dörren, på väggen, hängde svenska flaggan. 

"Det är ju för att det är Midsommar ...", förklarade hon och jag tänkte på Danmark där det ofta hänger danska flaggor utanför olika butiker, vare sig det är vardag eller annan viktig dag. 

Jo, men det blev ett trevligt besök i Halmstad.

Dan före dan ...

Strålande solsken. Blåsigt, som det så ofta är numera. 

Hämtade in röda vinbär och några jordgubbar att ha i frukostfilen - så härligt - och ska ta mig an gräsmattan när grannarna vaknat till liv. Såg från mitt sovrumsfönster hur ungdomarna - sent igårkväll - satt vid rumsbordet .., det var tända ljus på bordet och tycktes trivsamt. 

Vad pv ska ägna dagen åt, det vete sjutton. Insamling av spillvirke, förmodar jag. Upptäckte en stor hög med dylikt vid det snart helt färdiga nybygget, då, när jag gick hem från busshållplatsen igår. 

"Men hur mycket rymmer vi egentligen ...!?" frågade jag. 

Jo, han påstår att det går in lite till. Eller kanske mycket.

Dagens fönster ...

 ... fångades av ellem (tack ellem!!) i Skellefteå och så här skriver hon: 

"Här kommer fyrfönster från Jävre. Vi fikade och köpte med oss rökt havsöring hos Bea´s restaurang och rökeri. 

Ett trevligt ställe med god fisk och gott fika. 

Hälsningar ellem."

Tur och retur och Sommarkortets glädje ..

... men inte på samma dag. Kom till Malmö (igår) en ynka timme innan fotbollsträningen tog sin början och det var lika roligt att titta på femåringar, ja, som när vi var åskådare då tioåringar spelade i Haverdal! 

De yngre hade träning, tioåringarna hade match och han som snart fyller 2 år, han tyckte minsann att han också kunde få vara med i spelet!

Och så hem igen idag. Hade funderingar på att äta lunch i Helsingborg, men struntade i det hela. Tänkte att snart stundar segling och dyra hamnavgifter och allt annat som följer med, lika så bra att ta det lugnt. 

Så OTROLIGT många resenärer nu i Sommarkortstider! Många äldre-äldre kvinnor som reser i sällskap, eller har med sig cyklar och lååångt fler kvinnor än män är det som väljer tåget. Kom hem vid tretiden, men så här såg det ut när jag satt vid Halmstad Resecentrum (så vackert utformad!) och väntade på buss 350 som skulle ta mig sista sträckan - hela vägen till Lilla Skipås. (Nästan som en mjölkbuss. Det är - när man väl kommer till Haverdal - en hållplats i minuten!). I bildens bakgrund skymtar det relativt nybyggda hotellet, det som Rexxie tyckte var så anskrämligt. Jag tycker att det är ganska fint i all sin enkelhet.

Så vackert vårt land är i sommartider! Eller det kanske alla länder är?  Hela tiden, från Malmö till Halmstad, såg jag dessa ulliga, bulliga moln mot himlen.

När vi passerade Helsingborg tog britterna vid min sida upp mobilerna och filmade mot Helsingör till. 

Havet var grönturkosfärgat, så där som jag alltid tyckte att havet var, just i Helsingborg.

Fick promenera sista kilometern hem och tänkte att aldrig har jag sett så många blommor längs vägrenarna som den här sommaren! 

Och många husägare har valt att låta slänter och delar av gräsmattor bli något som liknar ängar, det är såååå fint! 

Såg ett antal fingerborgblommor, harklöver, renfana i mängder vilka ännu inte blommade, almöke, blåeld, hundkäx, någon slags skräppa .., ja, men det bara avlöste varandra.

Kom hem till ett handskrivet brev; med handgjort kuvert. U n d e r b a r t! Mindre underbart var att ett av orden i brevet var skrivet med versaler. CANCERCELLER, var ordet. Det handlade om ett provsvar.

Så är det med livet. Intet vet man.

Dagens fönster ... 

.. vackra blomster och skifferplattor - allt hos Monet och hennes lagvigde i deras seniorboende -.

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

I förrgår kom från Porto följande rader: "Är på guidad tur i mina egna kvarter. En historiker och en arkitekt som ordnar. (Architectours Porto). 

En av hennes bilder (ni förstår förstås vem det handlar om) visar en av guiderna, en stilig man i trekvartsbyxor, snygga röda sportskor,  solglasögon och en svart tröja och mannen håller  upp en svartvit bild, ja, kanske visar han hur platsen såg ut tidigare?

Men det är inte den bilden som ni ser här intill, nej, här är det en liten katt som står i ett öppet fönster och tittar ut!

Lustigt hur kaklet på väggen liksom tog slut, där vid fönstret?

Och himlen var ljust blå. 

Tack för bilden! säger jag.

En vanlig tisdag ...

Solsken och blå himmel, ja, det brukar ju liksom höra ihop. 

Pv är ute och lägger de allra sista skifferplattorna; numera utan att bry sig om att hämta mig för att höra hur det blir, men det blir bra. Vi har kanske hittat någon medelväg vad gäller hur långa eller korta avstånd de ska vara mellan stenarna. 

Är dom inte fina, dom här små blomstren som växer ovanpå piren i Skallkroken? Nere till vänster en malva, uppe till höger "Strandkämpar" och jag tror att det är gatkamomill, men kan förstås ha fel? I så fall är det baldersbrå.

Så vackert det är med det lite vildvuxna! Tidigare var där bara en jordbank, men nu skymtade jag även några blåklockor, kungsljuset förstås och några andra kortväxta skönheter. 

Och det är alltid lika trevligt att vakna, ställa sig vid fönstret och titta ut .., (står råbocken där i backen ..?), se småfåglarna leta mat (nej, matte har inte kommit ut ännu, men snart!) och framför allt: att se att sommarhusgrannarna anlänt. 

Nu blir det bara ett kortare besök, men ändå, de lär ska komma åter. 

Fortfarande ovant att inte se eller höra Jockum, han som gick bort fjolvåras, på tok för ung! 

Och själv tänker jag nu göra i ordning för att preimär-använda Sommarkortet och ta tåget till Malmö. En annan dag tänker jag mig ett besök i Eslöv. Ytterligare en annan dag i Kristianstad, kanske för att hälsa på Kent som lämnat Växjö för den stad där han en gång växte upp. Och Ystad förstås.

Dagens fönster ...

... fångades i Skallkroken och jag blev så glad när jag upptäckte det!

Ny vecka ...

Midsommarveckan. Massor med bilar på Ankarets parkering. Måhända tänker sig många att handla i god tid, allt för att slippa evighetslååånga köer i kassorna, då, när det närmar sig. 

Vid charkdisken upptäcker jag ett äldre par som ser ser så undrande ut. Jag frågar om jag kan hjälpa dem, men dom bara ler lite förläget .., så då byter jag till engelska .., nej, inte det heller .., och då försöker jag med den lilla tyska som finns kvar i hjärnans arkiv. Jo, dom visade sig  verkligen vara från Tyskland.

Och ..., aha, dom letar något till köttförpackningen som kvinnan håller i handen och hon upprepar ett ord som jag inte för mitt liv någonsin har hört .., och det känns ju eländigt. 

Kommer till kassan, ropar högt till alla kunder och frågar om någon är bra på tyska och känner sig manad att hjälpa paret vid charkdisken, men icke. Ja, då är det inte så mycket att göra. Synd att jag inte hade mobilen med mig, då hade det ju ordnat sig.  

Börjar dra undan kundkorgar och hör - så där vid sidan om - en kvinna be om ett häfte frimärken och jag ser på en gång att den unga sommarkassörskan inte har en aning om vad det handlar om .., hon går  mot pakethyllorna och tittar sig omkring, så jag vinkar till mig henne lite vid sidan om och säger att "vi hade i alla fall frimärkshäften i lådan här intill när jag arbetade., här, dra ut den får du se, där är dom!" och så löser sig det hela. Ååå, så jag saknar detta att få lära dom nya på riktigt .., att få dem att känna sig säkra i sin roll som kassörska! (Och hur många ungdomar skriver brev och använder frimärken numera ..? Inte många, tror jag.)

Vidare till Skallkroken, där pv ska tvätta båtdäcket. Återigen frågar han om jag inte ville lära mig att gå in med aktern före till vår plats. Frågan har varit uppe flera gånger, men nej, jag har inte haft det minsta lust att följa hans råd. Att göra som alla andra, lägga till med fören mot piren - det vållar mig ingen ångest - (jag kör ju båten när pv tar ner storseglet eller ska fixa med någon trixande lina) - men att inför allt båtfolk backa in .., nej. 

Nu blir det så att jag tar oss ut ur hamnen, vänder i gattet och går in igen .., men något backande, nix, det får han allt sköta själv.

Kommer hem. 

Fixar middag (ugnstekta kycklingklubbor med ugnsrostade morötter och potatis) och gjorde tidigare idag en ratatouille som blir bra att frysa in i portionslådor. 

I morgon ska jag för första gången nyttja Skånetrafikens Sommarkort. Planerar att åka till Malmö, men göra ett stopp längs vägen .., titta på 5-åringens fotbollsträning och åka hemåt igen.

Man kan låna ut kortet också - digitalt, via appen - så i morse fick sonen och 5-åringen ta buss-tåg-buss till Skillinge i Skåne och därefter blev det racerbåt med sonens kompis sedan skoltiden, till Ystad.  

Vilket äventyr för dem båda! Så här fungerar det:

"Med sommarbiljetten reser du så mycket du vill inom Skåne från 15 juni till 15 augusti. Ni kan resa tre tillsammans på en biljett om max en av er är över 20 år. Du kan också låna ut biljetten när du själv inte reser. Det gör du smidigt och enkelt i appen där du kan låna ut en gång per dag, totalt 31 gånger och till fem olika mobilnummer. Sommarbiljetten säljs från och med måndagen den 20 maj. Till och med 30 juni är priset 595 kronor. Därefter gäller ordinarie pris 829 kronor. Du kan köpa biljetten både i appen och till ett reskort.

Efter midsommar blir det högst troligt segling. Kanske till Anholt, enligt pv det närmaste paradiset man kan komma.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan, på ..., kanske konferens eller något liknande, i Lausanne: 

"Jag klev ut genom dörren från mötessalen och såg denna fasad. Din AP kommer att förstå vilken viktig byggnad detta är. Inget fönsterfoto du behöver publicera förstås, det är inte för sin skönhet den är av betydelse. Visste inte att det låg i Lausanne."

(Visade sig vara hästsportens motsvarighet till UEFA.) 

Tack annannan! säger jag.

Kvällsrundan tillsammans med pv ...

Det är första gången sedan den 6:e mars som vi går tillsammans längs havet. 

Luften är ljummen. 

Håkanssons får har kommit på plats .., vi ser dem på avstånd. Jag tittar efter orm ., pv förfasar sig över ett oräkneligt antal mördarsniglar, ja, dom är överallt. 

Från stranden till hör vi ljudet av fiskmåsar .., tärnor som är så gracila .., strandskator, gravänder och så gransångaren som håller till mera inåt buskar och snår. Ja, vi hör säkert en massa andra fåglar också, såna som vi inte känner igen. 

På toppen av backen, just där jag brukar slå mig ned med Harry och spana ut över havet, blir det tvärstopp. Jag tänker att kanske skulle man just där .., vid den där platta stenen, strö ut hans aska? Men oj, vad det bär mig emot. Ännu får han vila i den vita pappkartongen.

Helgdag ...

Medan vi inväntar bättre seglingsväder och helt fria dagar (hämtning av Edvin från förskolan, t.ex och möte med Vägföreningen), pysslar pv med annat. 

Att lägga ut skifferplattorna som bidat sin tid under ett helt år, är ju inte så dumt. Alldeles enkelt är det inte, för när vi prov-går har vi olika steglängd, men det har ändå löst sig rätt bra. 

Tyvärr är inte alla plattor formade så där som man önskar ha dem (lite lagom rundade), nåja det får gå ändå. 

Och nej, vi har inte grundat med sand och annat viktigt, han gräver ner dem i gräsmattan och så får vi helt enkelt fara med gräsklipparen över det hela. 

Varför inte en grusgång ..? kanske ni tänker. 

Nej, det är så vasst, jag vill ha det mjukt och solvarm skiffer är ju bara helt underbar. (Fanns hos jägmästargrannen Wretlind hemma i Malå, då, i ett annat liv. Hur ofta sprang jag inte barfota på deras skifferplattor när deras barnbarn Karin tillbringade några sommarveckor hos sin morfar och mormor, våra då närmaste grannar! Karin var uppvuxen i Oxelösund, hade massor med fräknar och alltid några marsvin med sig när hon kom. I många, många år kom vi att brevväxla. Hon bodde på Folkegatan 30. Jag tyckte väldigt mycket om henne. Och ja, jag vet att jag berättat det förut.)

Från Skåne kommer uppdatering vad beträffar staketbygget. Det blir nog fint. 

Tidigare idag: Fotbollsmatch för pojkar 10 år från Harplinge-Gullbrandstorp-Haverdal (går under benämningen HGH och i Harplinge bor ju Sonjas dotter Maria och det var hennes tvillingpojkar som nu spelade match, inte i samma lag, men för samma förening. Två matcher som pågick nästan samtidigt alltså. 

Vi hade med oss var sin brassestol, kaffe i termos, tunnbrödmackor och pv:s kärleksmums och det blev en hel del prat, hejarop och svårt med split-vision, då ena sonen spelade på planen alldeles intill och framför oss var det Elliots lag.

Och det kan jag säga, att vi fick se betydligt fler mål än vad som visats i Tyskland på fotbolls-EM!  Det  ena laget fick oavgjort med slutresultatet 8-8. Sexton mål alltså! (Motståndarna kom från Vinberg).

Så var den här dagen. En på alla sätt härlig söndag.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland. Och rabatten översvämmas av ormbunkar och blodormrots-blader och en stor daggkåpa som snart ska göra mig galen och lite törel har uppenbarat sig och jag tycker att det, trots att det är så fullt i rabatten, är helt underbart!