Vad som betyder så mycket ...

Om någon av mina arbetskamrater från Ystad läser detta, kommer dom att smajla igenkännande.
Där gjorde jag nämligen så, att när det var dags att lära upp nya sommarstjärnor, då visade jag på bilderna jag tagit av Hanna Carlén - före och efter - och så stod det ..."vem vill man hellre möta i kassan"?

Nu är det kanske inte alla som vill mötas av ett leende, men i alla fall "storhopen", som vi säger hemma.

Och idag gjorde den här tösen entré och gjorde det med den äran!
Efter att ha haft chefen eller undertecknad som back-up (verkligen bakom ryggen), så stod hon själv i kassan och även om hennes kinder blev allt flammigare, så klarade hon det galant!

När arbetspasset var slut, bad jag henne agera skådespelerska och det klarade hon ju också.

Sista timmarna var det bara Anna (då hade den leende tösen fått gå hem ..., "å, jag har ont i knäna!" sa hon och jag tänkte att ..., ja, ja, då kan jag också få ha det!) och Anna är också ny och idag föll liksom allt på plats för henne och när det var lugnt, visade jag hur man fixar stängningen i kassan (spel, post, osv) och vi repeterade tre gånger och tänk, hon fixade det hur bra som helst! 

Och hon klarade av att lämna ut paket och ta emot rekommenderade brev, ja, hon var sååå duktig! 

En härlig kväll var det, men å, så trött jag var när klockan var tjugo över nio och jag satte mig på moppen och susade hemåt. 

Det var iskallt om fötterna och solen på väg ner över havet .., en vacker himmel över Steninge och nu är det snart dags att krypa i säng och i morgon börjar jag tre igen och kanske får vi filma i morgonbitti, om det ska hinnas med? 

Nu är det mörkt inomhus.

När jag förstrött letar efter hanna-carlén-bilden (som jag inte hittar), ramlar jag över den här.

Ååå, så glad jag blir! 

Arbetskamraterna i Ystad visste att jag alltid hade ett sånt sjå att hålla behåbanden på plats och så skulle jag på återbesök till ortopeden i Hässleholm och just som jag satt i väntrummet, då kom det här meddelandet från kompisarna på Ica Supermarket. 

Sånt gör hjärtat glatt! 

Ännu ett par år senare!

På morgonen ...

Börjar man arbeta klockan 15.00, har man gott om tid att göra annat. 

Förbereda för morgondagens möte med alla sommarvikarierna till exempel .., skriva ned var som är viktigt och  allt annat .., kreditköp, lottinlösen, spel på hästar och Lotto/Keno/Matchen/Bomben/Lördagsgodis .., postärenden och läkemedelsutlämning, ålderskontroll, var finns vad .., avstämning av kassorna och hur man börjar dagens arbete .., tidningsreturerna och datorhanterande .., koder och lösenord .., ja, det tar aldrig slut! 

Det är inte jämförbart med rymdforskning eller hjärnkirurgi, men tillräckligt knepigt ändå.

Och så ska man ju vara trevlig.

Alltid tillmötesgående.

Vara vänlig, även om man önskar kunden dit pepparn växer.

Inte låta sig trampas på, men aldrig ta någon Kamp med kunderna.

Kunderna är vårt levebröd.

Ikväll är det debut för mig att sluta 21.15.

Då är jag hemma vid halv tio, ungefär. 

Nåja, så har ju en hel drös andra människor det .., alla inom sjukvården, poliser, alla som arbetar med kollektivtrafik, kör taxi .., arbetar inom restaurant,-  och nöjesbranschen, alla som säljer biobiljetter och visar filmer .., tänk, så många vi är med oregelbundna arbetstider! 

Så många som aldrig bryr sig i vilken dag som är rödmarkerad i almanackan eller inte.

Som aldrig planerar klämdagar för att få extralång ledighet! 

Och nu blir det lunch!

Dagens fönster ...

.... kommer nästan-hemifrån .., från Skellefteå (på Skellefteå BB föddes två av mina barn, den första och den siste, knappt tretton mil enkel väg .., det gällde att knipa igen!) och från Ellem.

Och det här var det bästa för annannan ....

Hej Elisabet!

Den här veckan är det inte svårt att välja höjdpunkt.
Jag har varit på konferens i den alldeles sagolikt vackra försommargröna universitetsstaden Tübingen och där sammanstrålat med sådana kollegor som också är vänner och som det är så särskilt roligt att vara tillsammans med.

Festkvällen inleddes med en dryg timmes stakande på floden Neckar, en båtkarl, en båt och tre av de kollegor jag allra helst i världen är tillsammans med. Och jag. Och en ljuvlig junikväll och djupa samtal.

Hälsn
annannan

Det bästa som hände under veckan ....och lite om lotteriet.

Såja, nu har jag lagt in alla gläjdebidrag och ni orkar kanske inte läsa allt på en gång, men då kan ni ju pytsa upp det lite, ta ett i taget.

Lotteriet hanns inte med ikväll, då jag har arbetat till åtta och inte kom hem förrän vid halv nio ...,  och i morgon är jag inte hemma förrän halv tio (stänger 21.00) och likadant på onsdag och torsdag.

Men vi ska försöka fixa dragningen i morgonkväll!

Och mitt eget bidrag (jag är ju inte med i lotteriet, så jag skriver här) .., jo, det är som följer:

Det var den där morgonen när jag kunde gå nerför trappan utan att gå som ett litet barn - ett och ett steg - och jag kunde gå på promenad med harry utan att ha ont.

Ååååå, så lycklig jag var!!

Så här svullet är mitt knä nästan för jämnan.

Att gå i shorts, nä, det får nog vara .., och pv brukar skoja och säga ..."ja, det är ju tur att jag inte valde dig för dina knäns skull!" och det får man väl förstå.

Nåja, det spelar ingen roll.

Det hade kunnat vara värre.

Det bästa ...

Eva på Frösön minns all glädje förra veckan ...

Hej Elisabet!

Den här veckan har jag levt på minnen från förra veckan.

1. Varma stunder vid havet.

2. Promenaderna. Längs vägen vandrade vi bland olivlundar, djur och mängder av vackra blommor.

3. De vänliga människorna.

4. Alla vackra, vita hus.

5. Kontrasterna.

Sist men inte minst förgylldes veckan av att vi fick träffa vår blivande familjemedlem Otis.
Han är bara tre veckor än, liten som ett marsvin men så söt.

Guy i Arvidsjaur säger så här ...

Äntligen sålt!

Även en mulen dag, som den första juni, händer något som verkligen gör mig lycklig. 

På eftermiddagen skriver jag under köpekontraktet på  huset i Arvidsjaur.  

Kanske det borde heta säljekontrakt eftersom det nu är sålt. 

Överlåtelse blir det om 14 dagar. En sten lyfts från axlarna. 

Det har gått ett halvt år sedan huset utannonserades första gången och en del olyckliga omständigheter har gjort att allt fördröjts. 

Ett halvår är en lång tid och jag sover både gott och länge följande natt.

Hälsningar Guy. 

Gunbritt säger så här ...

Hejsan!

Det som har glatt mig den här veckan är att min arbetskamrat blev mamma till en söt dotter.

Som vi har väntat och undrat vad det skulle bli......

Sen blev de äntligen Fredag och efter  sju arbetsdagar så blev det äntligen dags att åka till stugan i Hälsingland.

Väl framme så blev det är härlig skogspromenad där vi plockade liljekonvaljer...en underbar helg har det varit trots regn och rusk.

Hälsningar Gunbritt

Barbro - min kusin - berättar om sin glädje ...


Hej veckans roligaste händelse är det fina besök vi fick av en liten hermelin här i vårt fjällparadis.
Kram önskar kusinen!

En underbar film om den nyfikna lilla hermenlinen finns här! 
Nånting för Mitt i naturens läsarfilmer, tycker jag.

Lena / Motvillig Blogg säger så här ...

 Hej Elisabet!

Det bästa i veckan har jag egentligen framför mig. I torsdags och i fredags anlände de på annan ort studerande döttrarna hem. De ska sommarjobba här hemmavid och jag ska får rå om dem i tre månader! 

Glädjen och lyckan är stor, men de säger med en mun "att du kommer nog vara lika glad, när vi flyttar tillbaka till Malmö och Göteborg i september"  Jag är inte så säker på det.  / Lena

Anne i Mantorp mailar och berättar ....

Hej Elisabet!

Här kommer mitt bästa i veckan!

Det var när jag fick följa med till musikskolan och vara med på äldsta barnbarnets trumpetlektion och sedan
lyssna på yngsta barnbarnet med sina 7-8 åriga kamrater när dom visade vad dom lärt sig under skolåret.
Underbart är bara förnamnet.

Först av allt så sjöng dom av hjärtats lust och var inte ett dugg blyga och sedan var det dags att visa vilket instrument man valt till nästa termin och dessutom få ljud ur dom. Framgången med det var lite si och så och allra svårast var det för saxofonerna.
Om man säger att den som var bäst av dom små- flickorna var hon som fick fram ljud en gång.
Jag kan inte tycka annat än att dom var jättemodiga som satt på scenen inför alla syskon och föräldrar och visade upp sina prestationer.

Det blir säkert jättebra i höst.

Musikskolan i Mjölby är fantastisk och jag gissar att dom är så i hela landet. Och vilka härliga lärare som finns
där. Stor eloge till alla lärare (såklart också mattelärare).

Hälsar Anne i Mantorp.

Och så är det Ann i Göteborgs tur ....

Hej!

Det roligaste som hänt den här veckan är faktiskt två saker.

Att få vara volontär på HBTQ-festivalen var både kul och informativt. Som volontär var jag värd på lokaler där det var föreläsningar och seminarier. Jag var inne och lyssnade på några och insåg genast att jag inte vet mycket alls om HBTQ-världen! Om samhället varit öppnare och ingen behövt vara rädd för att bli utsatt för våld och trakasserier hade en hel massa människor haft ett mycket enklare liv.

Tänk att alltid behöva tänka på hur man klär sig, att alltid behöva se sig om över axeln och inte få gå hand i hand med den älskade. Så tragiskt och hemskt! Jag förstår inte varför inte alla kan få vara som de vill. 

Vi är ju alla människor och jag träffade många, som var så trevliga och intressanta att prata med.

Att få vara med på Dance Walk Göteborg var också det roligaste. Att dansa med vilt främmande människor i solen på Götaplatsen var verkligen upplyftande och gav massor av energi. Alla var glada, diskomusiken flödade ut bort mot Avenyn och vi var säkert 200 personer i alla åldrar; från 8 månader och uppåt. 

En häftig ljudanläggning hade Port du Soleil sponsrat med och vi höll på i en timme!

Jag trodde inte att jag skulle orka så länge, men jo...

Jag hoppas på att det blir repris nästa år och att vi då “dancewalkar” nerför Avenyn i tusental!

Hälsningar Ann.

Ulrika i Kopparberg säger så här ...

Med risk för att bli tjatig... men Marcus betyder verkligen sådan enorm glädje och lycka för mig. Ursnäll och filurig och lugn och trygg. Urstark och manlig. Ärlig och pålitlig.
"Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kyyyysser som en karl ska"

:)

Jag blir bara mer kär för varje dag som går. Mer kär och mer glad, hela hela tiden.
Han har stillat rastlösheten jag haft i mig hela livet. Jag älskar att vara med honom. Nära nära.
Sova tätt intill hela natten. Vakna tätt intill.
Ja, jag ska ge mig. :) Men lycklig är jag. På RIKTIGT.

Mer glädje: äldste sonens glädje över en härlig vecka i solen tillsammans med kompisgänget och över att han
nu tar studenten.

Och så hela den här helgen, förstås, då jag hållit kurshelg i Rättvik. 15 glada stickerskor som lärt sig massor nytt och haft så vansinnigt roligt tillsammans! Tårarna har sprutat ibland, av allt gapskrattande.

Och att jag den här veckan både fått recensera en stickbok och fått veta att min blogg ska presenteras i en sticktidning. KUL! :-)

Den nyblivna fru Norling säger så här ...

Oj, vad jag har haft mycket att bli glad över i veckan.

Goa barn på jobbet.

Maken som kom in och sjöng med frukost och paket klockan kvart i sex i torsdags morse.

Firande på jobbet. Vackra blommor som kom med blomsterbud. Kort.

Middag på restaurang.

Grillning i skogen.

 
Vardagligheter som vägen-förbi-kramar, att vakna bredvid någon och att ha spinnande katt i knäet. Bland annat.

Och inte minst, besöket hos valparna! 

Anna-Lena i Tumba berättar om sin glädje ...

Jag har varit glad hela tiden i två veckor nu.

Först firade vi makens 60-årsdag med en överraskningsfest som blev mycket lyckad.
Därefter åkte vi direkt över till Edinburg för nästan två veckors bilsemester där.

Vi har sett så mycket vackert och varit med om så mycket roligt.
Som grädde på moset hade vi sol och 25 grader nästan hela tiden.

Vi har åkt på hisnande vackra vägar med vyer över berg och dalar, hav och gröna kullar. Vi har ätit massor med färska, smaskiga skaldjur och förödande goda "scottish breakfasts". Vi har sovit på B&B med sälar utanför fönstret och vi har sovit i slott och dinerat med lorden själv. Vi har förutom massor med sälar sett en val, flera tumlare, havsutter, havsörn, lunnefåglar och massor med andra sjöfåglar. Vi har också sett många kronhjortar, klappat en grå tornuggla och sett en falkenerare flyga med sin falk.

I musikväg har vi lyssnat på massor med säckpipeblåsare både ensamma och i stora band, men också sett gruppen Skerryvore uppträda på distilleriet Bruichladdich.

En del av oss (läs maken) har också provat många whiskysorter och också köpt med sig några flaskor hem till samlingen.

Det har med andra ord varit en helt fantastisk semester som vi kommer att minnas hela livet.
Skickar med en bild på John iförd skotsk huvudbonad på Tullibole Castle där vi bodde sista natten.

// Och Elisabet säger: grattis John på 60-årsdagen från alla oss här på bloggen!

Till Anna-Lenas blogg.


Sportigajenny säger så här ...

Det bästa i veckan för mig var känslan efter att ha klarat av den första guidningen på Visingsö! Visst jag missade lite här och där, men å andra sidan så visste ju inte gruppen vad jag skulle prata om.

Sedan jag i måndags fick förfrågan, och tackade ja till den här guidade bussturen på öa, så har jag haft typ tentaångest! För helt plötsligt var jag ju tvungen att hitta mina anteckningar som jag skrev för över en månad sedan. Jag skulle få ihop ett manus och framför allt skulle jag ju plugga in det! Självklart, så var jag inte klar med mitt guidemanus förrän igår eftermiddag, så jag hade inte så jättemycket tid att plugga in det.
Inte var det bättre att jag hade ett möte inbokat igår kväll och att när jag kom hem därifrån hade en gruvlig huvudvärk. Inget plugg där inte!

(Elisabet förklarar: Jenny skrev det här i fredags. Bara så ni vet.)

Bilden visar sportigajenny i sitt tidigare yrkesliv, som guide i Egypten.

Gissa om jag var nervös när jag klev av färjan på Visingsö vid 13.30 idag och skulle ta mig till gruppen som satt och åt på Restaurang Solbacken? Jag var så nervös att jag hade riktigt ont i magen! Lyckligtvis så släppte det här magonda så fort jag presenterat mig och vi började köra runt på öa. Och jag visste att det skulle bli så här.

Och det kan reta mig att jag liksom aldrig är nöjd med det jag skriver. Jag tycker inte att det är bra nog, men innerst inne så vet jag ju att det är bra. Folk som känner mig ser mig som en person med stort självförtroende och som tror på det jag gör. Men, inför en tenta, en redovisning, eller en guidning, så någon anledning så försvinner det här självförtroendet. Helt plötsligt så står jag där med känslan att jag glömt precis ALLT.

Och det var precis den känslan som sköljde över mig när jag klev in på Restaurang Solbacken.
Känslan som då kom efter den här guidade turen när jag tackat för deras uppmärksamhet, och applåden kom. Och efteråt när flera kom fram och tackade personligen för guidningen. Den känslan är obeskrivlig. Och samtidigt undrade jag återigen varför jag var så sjukt nervös för. För det gick ju bra. Och det visste jag ju att det skulle göra.

Bilden är från Brahekyrkan, ett måste när man är på öa! Vill man återuppleva lite av den svenska stormaktstiden, så är det hit man ska ta sig!

sportigajenny//

Turtlan i Karlstad om sin glädje ...

För mig är det utan tvekan häromkvällen när jag, kära tjejkompis B och vår killkompis J träffades över en tacopaj med lite vin.

Vi satt där runt hennes köksö på sköna höga stolar.

Länge sedan vi alla tre sågs så här även om vi har kontakt regelbundet men nu var det bara vi tre och inga andra. I lugn och ro för prat.
Även om det är sällan märks det ingen skillnad. Ingen tvekan utan vi bara pratar på om nya saker som hänt, om gamla minnen och om livet.

Vi tar alla upp saker vi tänker på och som kanske är lite tunga för oss och på något sätt så stärks vi av varandras reflektioner.
Men också tokigheter, kärlek och glädjen i livet.

De är mina klokaste och käraste vänner sen väldigt länge!

För mig är ett sånt där möte mer än guld värd.
Lycka och stärkande!

Hälsningar från Turtlan:-)

"Oh, You are my ....!"

... nånting ! utbrister pv gapskrattande när han kommer in och hittar mig framför datorn, iklädd anorak och badhandduk.

Ja, jag har ju liksom inte ställt i ordning mig ännu.

Det var detta jag var.



Hrmmm.

Ja, det här med att vara sexig har liksom aldrig varit min cup of tea ,-)

(Man kanske skulle ha skrivit ut hela titeln .., så hade man garanterat höjt besöksstatistiken! Och förstå, alla pilska män som då tittat in i hopp om att få se en pangbrud .., ååå, jag hade velat skåda deras miner!)

Söndagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle allt uti landet Halland.

Tack och lov att man är kassörska ...

 Ja, jag förstår om pv är trött på kvällarna. 

Det handlar om betygssättning ....

Kunskapskrav

Betyget E

Eleven kan med viss säkerhet visa innebörden av centrala begrepp i handling samt översiktligt beskriva innebörden av dem med någon annan representation. Dessutom växlar eleven med viss säkerhet mellan dessa representationer. Eleven kan med viss säkerhet använda begrepp för att lösa matematiska problem och problemsituationer i karaktärsämnena i bekanta situationer. I arbetet hanterar eleven några enkla procedurer, upptäcker misstag och löser uppgifter av standardkaraktär med viss säkerhet, både utan och med digitala och andra praxisnära verktyg.
Eleven kan formulera, analysera och lösa praxisnära matematiska problem av enkel karaktär. Dessa problem inkluderar ett fåtal begrepp och kräver enkla tolkningar. I arbetet gör eleven om lämpliga delar av problemsituationer i karaktärsämnena till matematiska formuleringar genom att informellt tillämpa givna matematiska modeller. Eleven kan med enkla omdömen utvärdera resultatets rimlighet samt valda modeller, strategier och metoder.
Eleven kan föra enkla matematiska resonemang och med enkla omdömen värdera egna och andras resonemang samt skilja mellan gissningar och välgrundade påståenden. Dessutom uttrycker sig eleven med viss säkerhet i tal, enkel skrift och handling med inslag av matematiska representationer.
Genom att ge exempel relaterar eleven något i kursens innehåll till dess betydelse inom yrkesliv, samhällsliv och matematikens kulturhistoria. Dessutom kan eleven föra enkla resonemang om exemplens relevans.

Betyget D

Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda.

Betyget C

Eleven kan med viss säkerhet visa innebörden av centrala begrepp i handling samt utförligt beskriva innebörden av dem med några andra representationer. Dessutom växlar eleven med viss säkerhet mellan dessa representationer. Eleven kan med viss säkerhet använda begrepp för att lösa matematiska problem och problemsituationer i karaktärsämnena. I arbetet hanterar eleven flera procedurer, upptäcker och korrigerar misstag samt löser uppgifter av standardkaraktär med säkerhet, både utan och med digitala och andra praxisnära verktyg.
Eleven kan formulera, analysera och lösa praxisnära matematiska problem. Dessa problem inkluderar flera begrepp och kräver avancerade tolkningar. I arbetet gör eleven om lämpliga delar av problemsituationer i karaktärsämnena till matematiska formuleringar genom att välja och tillämpa matematiska modeller. Eleven kan med enkla omdömen utvärdera resultatets rimlighet samt valda modeller, strategier, metoder och alternativ till dem.
Eleven kan föra välgrundade matematiska resonemang och med nyanserade omdömen värdera egna och andras resonemang samt skilja mellan gissningar och välgrundade påståenden. Dessutom uttrycker sig eleven med viss säkerhet i tal, enkel skrift och handling samt använder matematiska symboler och andra representationer med viss anpassning till syfte och situation.
Genom att ge exempel relaterar eleven något i några av kursens delområden till dess betydelse inom yrkesliv, samhällsliv och matematikens kulturhistoria. Dessutom kan eleven föra välgrundade resonemang om exemplens relevans.

Nitton-trettiosex-piiiip.

Till skillnad från stora delar av vårt land, har landet Halland haft ett alldeles underbart väder idag!

Visserligen blåsigt (rejält med vind!), men solen har flödat och vi har varit ute precis hela dagen.

Det har planterats ..., gräsmattorna har klippts ..., jag har hängt upp två "hanging baskets" med innehåll (blev ingen större succé i fjol, men jag gör ett nytt försök ...), tvätten har torkat i vinden ..., vi har ätit grekisk sallad och ett par timmar senare: rabarberpajrester ute på altanen .., vi har gjort ett litet-litet-litet-grönsaksland (ska bli större nästa år) ... pv har hunnit med två långa cykelturer med harry och han (pv) berättar att hästarna kommer i galopp när dom ser honom, då han plockar och ger dem färskt gräs! 

Nu är det kväller .., och snart Mästarnas Mästare.

I pannrummet ligger sigge nilsson och sover så gott. 

Som underlag har han min mammas fleecekofta.

En mantel som kungens ...

Åååå, det  här bara måste ni se!

Å, så glad jag blev!

Ja, jag påminner (läs: tjatar ...) igen .., om glädjen som ni hittade i veckan.

Några har redan skrivit .., det handlar om en resa .., nånting som äntligen har löst sig .., och där är en helt underbar bild på en man som har fyllt år och upplevt hur mycket som helst och någon annan har fixat det som hon gruvat sig för nåt så hemskt.

Pv sa att han måste tänka på saken.
Jag vet precis vad jag ska ta upp som mitt glädjeämne.

Vill ni vara med?
Mejla då till bisse151@gmail.com - gärna bild till -!

Den här bilden: det var också en glädje .., att titta på Svens utställning i Stockholm, men inte i år .., men framför allt att läsa hans inlägg om nollor och ettor .., det fick mig att le igenkännande precis hela tiden!

Det är förstås hans vänsterhand ni ser.

pElle sover middag ....

.. och mitt i alltihopa visar sig solen.

Där utifrån hörs gräsklipparljud.

Ett mitt-på-dagen-fönster från Lappland ...

Hej. här kommer ett fönster från vår fjällstuga där vi är den här helgen. Påskgardinerna hänger kvar och kaktusarna i fönstret är fulla med knoppar. Jag borde byta gardiner, men jag tycker om dom så dom får hänga ett tag till, och dessutom så blir det färglatt och fint med röda blommor till.

Kram från kusinen.

Om vikten av gemensamma minnen ...

Det är eftermiddag på jobbet .., i kassan står tre män som just har handlat och en av dem har frågat om vi har nånting hemma som jag inte har en aning om och jag säger då att ..."ja, men du får fråga han som har hand om det", fast jag säger det på Cederhöks-vis ..."han som har hann om et".

Då - plötsligt - ler vi allihopa, ja, vi är ungefär jämnåriga, någon är över sextio, de andra två i min ålder ungefär, för dom här herrarna förstår   p å   p r i c k e n  vad jag menar, ja, den är helt förlösande, den där lilla meningen och det blir varma leenden och prat om Sten-Åke Cederhöök och allt detta.

Och då tänker jag så här .., tänk, om man hade ett förhållande med en femton, tjugo år yngre man eller kvinna, då skulle sånt här inte fungera.

Man har liksom ingen gemensam nyckel till det som en gång hände i vårt land, eller i världen.

Och nej, jag tror inte att det är livsviktigt, men nog måste det väl ändå förenkla lite?

Jag minns precis vad jag gjorde den dagen Robert Kennedy mördades .. jag minns den första månlandningen och den första satelliten som snurrade runt vår jord och hur vi, mamma, pappa och jag själv, stod ute på grusvägen och tittade upp mot himlen .., jag minns - men mycket vagt - när Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning och vi hade gått över till grannen Gunnar Persson för att lyssna på hans radio som kunde ta in den sändningen - det kunde inte vår -.



Jag minns Arne Thoréns röst i radion och rädslan att det hade hänt nånting allvarligt.

"Arne Thorén, Washington".

"Arne Thorén, FN-högkvarteret New York".

Sånt.

Och pv minns i stort sett samma sak.

För mig betyder det mycket!

Det är vad jag tänker.

Grattis, världens bästa Agnetha!

Idag fyller den här madamen jämna år.
Väldigt mycket jämna.

Det finns inte ord för hur mycket trevligt vi har haft tillsammans - vi har (med våra familjer) varit på semester i Grekland (och aldrig glömmer jag kommentaren vid poolen av den stroppige mannen ...), vi har bilat genom Norge med bilhaverie som mindre lyckat inslag (i Elverum, en lördagkväll ...) .., och jag undrar hur många tusentals kvällar som hon och dåvarande maken Jonny satt vid vårt köksbord i Malå ..., och det var personalfester i Byske och på hotellet hemma .., biobesök i Skellefteå då vi satt så nära - nära filmduken .., det var teaterresan till Stockholm, besöket på BB när Anders föddes .., ja, det tar liksom aldrig slut!

Under åren i Malå arbetade Agnetha på Sparbanken; hon satt i kassan och ååå, så vänlig och rar hon alltid var mot oss kunder!

Numera arbetar hon som läkarsekreterare på psykiatriska kliniken i Skellefteå.

Ja, hon är en av de allra mest underbara människor jag känner och jag tycker sååå mycket om henne!
Om någon skulle fråga mig vad som mest kännetecknar henne, då skulle jag säga att hon har en härlig självironi, en stor portion humor och världens härligaste skratt!

Dessutom är hon precis lika enjängd som undertecknad.
Jag minns att hon nästan alltid bar en blå tröja!

Jättestort grattis härifrån, Agnetha!

I love You!

Lördagsfönstret ...

... kommer från Frankrike och madame.Monet.

pElle ...

Sexton eller sjutton år.

Så noga är det ju inte.

Ligger nära matte varje natt .., helst bara någon deciemter ifrån.

Bryr sig inte i fåglar eller möss.

Sover mest.

Och tycker om nykokt fisk.

En liten påminnelse ...

.. ja, så där i all enkelhet.

Grattis herrn!

Häromkvällen hade vi kundkortsträff för våra kunder.

I foajén stod då en representant från Hembergs Frukt & Grönt och på bordet hade han lagt fram en stor pumpa och så skulle kunderna gissa vikten.

Igår kom Malin och lämnade en lapp till mig och ville att jag skulle skriva skylten, så där så vinnarna presenterades.

Jo, det gick ju bra.

 Döm om min förvåning (och glädje!) när jag upptäckte att en av vinnarna var Eva från Tyresös man!!

Här står han (dit-tvingad av mig ...) och håller upp vinsten.

Sååå roligt det var!

(Och som ni ser finns det pilar även på butiksskyltarna ,-)

En liten undran ....

När jag använder vanligt hårbalsam, typ inköpt på Hemköp eller Ica, så blir håret visserligen mjukt, men inte sååå mjukt.

Men om man tonar eller färgar håret hemma och då avslutar med en sån här liten tub "vårdande balsam" (se bilden) då blir håret så mjukt och lent så det är rent ofattbart!

Dessutom håller det sig så i ett par dagar.

En liten pyttetub kan man (läs: jag) använda säkert tre, fyra gånger och betänk då att jag har såväl tjockt som långt hår!!

Nu till min fråga: ni andra .., har ni något förslag på ett balsam som fyller samma funktion?

Som är lika bra?

Modiga människor ...

Bilden tagen av den som det hela handlar om.

Då jag själv tillhör den här sorten av människor som  - ja, visserligen kan bestämma mig för ett resmål inom loppet av tio minuter - men för övrigt är en slow starter .., blir jag alltid så fylld av beundran, eller kanske, fylld av förundran .,. över människor som är funtade precis på andra hållet.

Såna som inte velar och har sig.

När jag träffade pv, hade jag två längre förhållanden bakom mig.
Ett hade varat i trettiofyra år, det andra i tre.

Att för mig ta steget och lämna ett tryggt arbete i Ystad och lägenheten som jag tyckte så oerhört mycket om och närheten till sonen i Malmö, det tog lång tid.

Det tog även tid för mig att känna mig hemma i Halland.
Och det här att efter alla år inom Ica plötsligt arbeta för Hemköp, ja, det fick mig nästan att känna mig otrogen.

Men sen finns det andra sorters människor.

Ulrika i Västmanland är en sån.
Hon följer sitt hjärta rakt av.
Leina i Munkedal gjorde det också - lämnade Malå för Uddevalla och köpte sig ett litet hus som hon kämpar med så det bara osar om det - !
Min mamma - absolut - !
Min syster som emigrerade till Australien - hon också -!
Och min andra syster som flyttade från Luleå till Lund .., började ett helt nytt arbete inom sjukvården och sedan förverkligade en dröm och köpte sig ett hus på landet, alldeles på egen hand, ja, hon med!

Nu har jag räknat upp några kvinnor, men det finns förstås män som gör samma sak.
Som vågar språnget.

Den här mannen är en sån .., och ni som har varit med här på bloggen i några år, ni känner honom så väl.

Här är han med sin alldeles nya blogg.

Välkommen tillbaka! säger jag.

Och så ett grekiskt eftermiddagsfönster ...

Hej på dig!

Här kommer ett fönster från Rhodos och den lilla byn Lardos, som ligger på öns östkust.

Vi vandrade runt i byn och där fanns många vackra fönster i de små vita husen.

Jag undrar vad som finns bakom spetsgardinen? Kanske sitter där en svartklädd gammal kvinna och virkar. Kanhända rummet är tomt. Någon kanske sover.

Fantasin flödar när jag ser bilden.

Kram Eva.

Snart dags ...

I personalrummet. En halv Bodil, ketchup och Bregott. Och dödsannonsen för A-M:s getabock.

... för jobb igen och det är tio grader varmt ute och jag får nog ta på mig strumpor när jag moppar iväg till affären. Igår var det iskallt om fötterna!

Och sommarjobbarna börjar strömma till och det övas i kassan och blir svettigt och krångligt med alla plu-nummer och allt annat som man ska lära sig.

För många ungdomar kanske detta att sitta i kassan innebär just detta; att man sitter på en stol och drar varor fram och tillbaka längs ett band.

Och så är det ju också, om man arbetar som enbart kassörska på t.ex Ica-Maxi.

Men här ska man kunna så oändligt mycket mera!

Det är postärenden, spel, släpvagnsuthyrning, kreditköp, ja, det är hur mycket som helst och ååå, så jag lider med dom här ungdomarna när köerna växer och somliga kunder ibland byter kassa rakt av och säger "här går det så sakta, nä, jag går till den andra kassan!"

Hur hemskt känns det inte för den som är ny?
Och hur man än bär sig åt, så finns inget annat sätt än att få träna och träna och träna.

Tänk på det när ni bloggvänner möter osäkra sommarkassörskor runt om i vårt land!

Fredagsfönstret ...

"En inifrån-fönsterbild.

Lilla fröken Vivvi, 10 år, i vardagsrumsfönstret ... ", skriver Ulrika i Västmanland.

 

Och där utanför blommar syrénerna .., skriver bloggmadamen.

Och så några kvällsfönster ...

... från Grekland.

Det är Monica - i vanliga fall boendes i Lysekil - som varit och vandrat på Rhodos/Symi och då passade på att ta med sig fönsterhåven.

Ni är bara för underbara!! 

Tänk, att ni kommer ihåg sånt .., ååå, ni borde få medaljer av finaste den allra finaste valören!

Och vill ni vara med .....

... och berätta om det som gjorde er mest glad i veckan .., så är ni välkomna, det vet ni.

Mejla i så fall ert bidrag till bisse151@gmail.com och har ni bild till - underbart - !

Den här gången blir glädjepriset en dvd-film, sponsrad av den rara Barbro i Uppsala.



Så länge kan ni ju lyssna till en av mina absoluta favoriter.
Det här med ålder ..., det spelar ingen roll när det är känsla med i rösten.

Tacksamhet ...

... är att vakna och ta harry på promenad och upptäcka att det inte gör ont i knäna.

Att man kan gå lillrundan och plocka en slags ljuvligt, vackra gröna kvistar som växer - nästan som buskar - vid vägrenen och sen gå hem och fixa frukost och titta på NRK om thailändska kvinnor som gift sig med norska män och dessa underbara kvinnor med så mycket styrka och livsglädje gör mig så glad .., och att dricka nybryggt kaffe och göra sig en rostad macka och fortfarande ingen värk i knäna och att kunna röra sig nästan obehindrat!

Det är en sån glädje att man nästan börjar att gråta.

Ett litet tips ....

Och har ni inget annat för er, så tycker jag att ni ska läsa hos Sven om ettor och nollor.

Det är fångat precis på pricken, tycker jag.

Ja, samspelet mellan män och kvinnor.

Fredagsfönstret ...fast på torsdag.

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Om ni tittar noga, upptäcker ni nog en slags "grop" i soffdynan längst till vänster.
Där uppe.

Där brukar harry ligga och titta ut genom fönstret, ja, där ligger han och väntar och väntar på att husse ska komma hem .., för ingen är så älskad som just husse!

Och Guy, mossfolk (hurra, hurra, hurra, hurra! för Karin fyller trettio idag!) och Gunnar i Jämtland som tycker att hipstamatic-grejen är ett elände och förfular bilderna, till er ska jag skicka ögonbindlar, för här är en som faller pladask för känslan som blir i bilderna!

Är det nån fler som vill ha en ögonbindel hemskickad, så mejla mig bara er adress ,-)

Den här dagen ...

Fem timmar på jobbet, eller fem och en halv .., och sista timmen kan jag knappt gå.

Vaggar fram.

Väl hemma blir jag bjuden på nybakade scones och gott te (bryggt på pepparmyntebladen som växer i stora sjok här utanför dörren ..., med citron till blir det supergott!) och vi sitter i vardagsrummet och berättar hur våra arbetspass har varit.

Natten mot idag steg pv helt enkelt upp och arbetade i en timme vid datorn (skoljobb och ångest över att det är mycket nu ...) och själv drömde jag samma vanliga dröm; att jag står på en flygplats och har fel biljett eller har glömt biljetten - det är det som händer var gång -.
Stor lycka när jag vaknade och upptäckte att å, det var inte på riktigt!

Och husets herre har tittat på Uppdrag Granskning och är mäkta upprörd över internatskolan Lundbergs trixande med bidrag - om detta berättar han också -, och harry tigger av fikabrödet och får bannor och jag ska väl ta mig an Rumblandet, det är kvällens ständiga övning.

I morgon börjar min dag klockan 14.00.

Och roligt var det att ha Eva från Tyresö med maken som kunder i kassan!
Åååå, så välkomna ni är till Halland!

En timme kvar ...

... sen är det jobb till åtta.

Alltså blir det promenad med harry .., jag ropar på sigge nilsson (ingen kommer ...) och möter hamnkaptenen i sin vita pickup.

På hans vänstra kind finns avlånga, små plåster .., han behandlas för cancer och det är problem med lymfkörtlarna.

Ändå .., alltid denna glädje när man möts!
Alltid en vink och ett glatt leende!

Och harry viftar på svansen.

Idag har det var varit en bra dag.
Eller en bra morgon.

Först sov jag hela natten i sängen, mellan matte och pv (och harry låg där också, han är rätt jobbig och tar mycket plats ...), sen gjorde matte frukost och satte sig ute i solen och drack kaffe och pratade i sin fina telefon (mest spelar hon ett spel som heter Rumble ...) och läste morgontidningen.

Själv har jag legat i solen och putsat min päls och det är nästan det bästa jag vet.

När vi hade suttit ut en stund, kom sigge springande - jag har aldrig sett en katt springa så fort - och sigges ögon stod nästan rakt ut; man kunde tro att han hade sett ett spöke!

harry förstod genast att det var nåt underligt med sin bäste vän, så han sprang dit och nooooosade på honom och matte kom också och klappade sigge och pratade med honom .., hon frågade om han blivit stungen av en geting eller biten av en orm, men sigge svarade inte och matte blev lite orolig, tills sigge gick in och lade sig under köksbordet och vilade och då satt matte hos honom och strök honom över huvudet och frågade vad som hade hänt?

Sen gick sigge ut - då var han nästan som vanligt - och matte sa att vi får väl se vad som händer.

Det finns många ormar här.
Häromdagen såg husse en nära vedstapeln och ni ska veta att husse är dörädd för ormar!
Själv bryr jag mig inte så mycket om såna .., jag håller mig mest på altanen eller nära matte.

Hälsningar från er vän, pElle, sexton eller sjutton år.

Ledig förmiddag ....

Den lilla klematisen planterades vid den likaledes inte alltför stora eken. Redan ("allaredan" som pv säger) har den slingrat sig en bra bit uppför stammen!  Och den ryska salvian mår - efter omständigheterna - bra.

Och jag sitter ute på altanen och dricker morgonkaffe - utburet på den undebart somriga brickan från Ikea och det doftar gott från rosmarin och lavendel och dagstidningen väntar på att bli läst.

Fiskmåsar skriker!
Grannen Göran fixar med bilen och nerifrån vägen till kommer lille sigge som en skjuten kanon och beter sig helt underligt och harry blir försiktig, försiktig och nosar varsamt på den lille krabaten.

Ormbiten? tänker jag
Eller getingstungen?
Nånting har i alla fall gjort honom rejält uppskrämd.

Och nu har han knatat iväg och är sitt vanliga jag igen och från radion hörs Ring P1 där en kvinna berättar om en kvarglömd ryggsäck på ett av SJ:s tåg.

Ytterligare fem lediga timmar väntar mig.

Livet känns bra.

Dagens fönster ...

.... fångades i det fagra Bohuslän, inte alls så långt från landet Halland.

Jag glömmer ofta hur nära det är just dit.

Och till Göteborg, som inte tillhör Bohuslän - det har jag lärt mig - är det bara tolv mil, som från Malå till Skellefteå ungefär! Ändå åker vi nästan aldrig dit; det är ju bedrövligt!

Men nu kom jag alldeles bort från ämnet .., fönsterfångare var i alla fall herr Sjörövare - Kjell -som besökt Smögen och där hittat en hel svärm med fönster!

(pv som seglat oerhört mycket i Bohuslän, håller sig dock borta från Smögen. "Nej, usch .., där vimlar sommartid av festande och skrålande ungdomar, många från Norge .., spriten flödar och det är hög volym och man vill bara därifrån ..", säger han.)

Nu ska jag väl ändå komma ihåg namnen ...

Såja, nu har jag varit ute och visat pv vad som idag har planterats i rabatten.

Jag har presenterat honom för den stiliga Porslinsveronikan som i sommar tycks skjuta i höjden och som jag sedan ska dela lite på .., han har fått bekanta sig med lilla fröken Tovsippa - helt underbar! - och med Isop, som för övrigt doftar stövarvalp (ja, om man drar med fingrarna genom bladverken!) och han har också hälsat på den ryska Salvian och som pricken över i; ja, fick han äran att plantera en fjärilsbuske som står uppe vid slänten och förhoppningsvis ska den glädja traktens fjärilar.

Å, så jag gläds åt hur det prunkar i rabatten!!
Drömmen är att få den så tät, så att inget av jorden syns .., allt ska liksom flyta ihop!

Så värst viktigt är det inte att allt är perfekt - det är faktiskt inte viktigt alls -!