söndag 3 juni 2012

Det bästa ...

Eva på Frösön minns all glädje förra veckan ...

Hej Elisabet!

Den här veckan har jag levt på minnen från förra veckan.


1. Varma stunder vid havet.


2. Promenaderna. Längs vägen vandrade vi bland olivlundar, djur och mängder av vackra blommor.


3. De vänliga människorna.

4. Alla vackra, vita hus.

5. Kontrasterna.


Sist men inte minst förgylldes veckan av att vi fick träffa vår blivande familjemedlem Otis.
Han är bara tre veckor än, liten som ett marsvin men så söt.

Guy i Arvidsjaur säger så här ...

Äntligen sålt!
Även en mulen dag, som den första juni, händer något som verkligen gör mig lycklig. 
På eftermiddagen skriver jag under köpekontraktet på  huset i Arvidsjaur.  
Kanske det borde heta säljekontrakt eftersom det nu är sålt. 

Överlåtelse blir det om 14 dagar. En sten lyfts från axlarna. 

Det har gått ett halvt år sedan huset utannonserades första gången och en del olyckliga omständigheter har gjort att allt fördröjts. 


Ett halvår är en lång tid och jag sover både gott och länge följande natt.

Hälsningar Guy

Gunbritt säger så här ...

Hejsan!
Det som har glatt mig den här veckan är att min arbetskamrat blev mamma till en söt dotter.
Som vi har väntat och undrat vad det skulle bli......

Sen blev de äntligen Fredag och efter  sju arbetsdagar så blev det äntligen dags att åka till stugan i Hälsingland.
Väl framme så blev det är härlig skogspromenad där vi plockade liljekonvaljer...en underbar helg har det varit trots regn och rusk.

Hälsningar Gunbritt

Barbro - min kusin - berättar om sin glädje ...


Hej veckans roligaste händelse är det fina besök vi fick av en liten hermelin här i vårt fjällparadis.
Kram önskar kusinen!

En underbar film om den nyfikna lilla hermenlinen finns här
Nånting för Mitt i naturens läsarfilmer, tycker jag.

Lena / Motvillig Blogg säger så här ...

 Hej Elisabet!

Det bästa i veckan har jag egentligen framför mig. I torsdags och i fredags anlände de på annan ort studerande döttrarna hem. De ska sommarjobba här hemmavid och jag ska får rå om dem i tre månader! 


Glädjen och lyckan är stor, men de säger med en mun "att du kommer nog vara lika glad, när vi flyttar tillbaka till Malmö och Göteborg i september"  Jag är inte så säker på det.  / Lena

Anne i Mantorp mailar och berättar ....

Hej Elisabet!

Här kommer mitt bästa i veckan!

Det var när jag fick följa med till musikskolan och vara med på äldsta barnbarnets trumpetlektion och sedan
lyssna på yngsta barnbarnet med sina 7-8 åriga kamrater när dom visade vad dom lärt sig under skolåret.
Underbart är bara förnamnet.

Först av allt så sjöng dom av hjärtats lust och var inte ett dugg blyga och sedan var det dags att visa vilket instrument man valt till nästa termin och dessutom få ljud ur dom. Framgången med det var lite si och så och allra svårast var det för saxofonerna.
Om man säger att den som var bäst av dom små- flickorna var hon som fick fram ljud en gång.
Jag kan inte tycka annat än att dom var jättemodiga som satt på scenen inför alla syskon och föräldrar och visade upp sina prestationer.

Det blir säkert jättebra i höst.

Musikskolan i Mjölby är fantastisk och jag gissar att dom är så i hela landet. Och vilka härliga lärare som finns
där. Stor eloge till alla lärare (såklart också mattelärare).

Hälsar Anne i Mantorp.

Och så är det Ann i Göteborgs tur ....

Hej!
Det roligaste som hänt den här veckan är faktiskt två saker.
Att få vara volontär på HBTQ-festivalen var både kul och informativt. Som volontär var jag värd på lokaler där det var föreläsningar och seminarier. Jag var inne och lyssnade på några och insåg genast att jag inte vet mycket alls om HBTQ-världen! Om samhället varit öppnare och ingen behövt vara rädd för att bli utsatt för våld och trakasserier hade en hel massa människor haft ett mycket enklare liv.
Tänk att alltid behöva tänka på hur man klär sig, att alltid behöva se sig om över axeln och inte få gå hand i hand med den älskade. Så tragiskt och hemskt! Jag förstår inte varför inte alla kan få vara som de vill. 
Vi är ju alla människor och jag träffade många, som var så trevliga och intressanta att prata med.

Att få vara med på Dance Walk Göteborg var också det roligaste. Att dansa med vilt främmande människor i solen på Götaplatsen var verkligen upplyftande och gav massor av energi. Alla var glada, diskomusiken flödade ut bort mot Avenyn och vi var säkert 200 personer i alla åldrar; från 8 månader och uppåt. 




En häftig ljudanläggning hade Port du Soleil sponsrat med och vi höll på i en timme!

Jag trodde inte att jag skulle orka så länge, men jo...
Jag hoppas på att det blir repris nästa år och att vi då “dancewalkar” nerför Avenyn i tusental!

Ulrika i Kopparberg säger så här ...


Med risk för att bli tjatig... men Marcus betyder verkligen sådan enorm glädje och lycka för mig. Ursnäll och filurig och lugn och trygg. Urstark och manlig. Ärlig och pålitlig.
"Han går som en karl
Han ser ut som en karl
Med en kropp som en karl
Och han kyyyysser som en karl ska"

:)

Jag blir bara mer kär för varje dag som går. Mer kär och mer glad, hela hela tiden.
Han har stillat rastlösheten jag haft i mig hela livet. Jag älskar att vara med honom. Nära nära.
Sova tätt intill hela natten. Vakna tätt intill.
Ja, jag ska ge mig. :) Men lycklig är jag. På RIKTIGT.

Mer glädje: äldste sonens glädje över en härlig vecka i solen tillsammans med kompisgänget och över att han
nu tar studenten.


Och så hela den här helgen, förstås, då jag hållit kurshelg i Rättvik. 15 glada stickerskor som lärt sig massor nytt och haft så vansinnigt roligt tillsammans! Tårarna har sprutat ibland, av allt gapskrattande.

Och att jag den här veckan både fått recensera en stickbok och fått veta att min blogg ska presenteras i en sticktidning. KUL! :-)

Den nyblivna fru Norling säger så här ...

Oj, vad jag har haft mycket att bli glad över i veckan.
Goa barn på jobbet.
Maken som kom in och sjöng med frukost och paket klockan kvart i sex i torsdags morse.
Firande på jobbet. Vackra blommor som kom med blomsterbud. Kort.
Middag på restaurang.
Grillning i skogen.
 
Vardagligheter som vägen-förbi-kramar, att vakna bredvid någon och att ha spinnande katt i knäet. Bland annat.
Och inte minst, besöket hos valparna! 





Anna-Lena i Tumba berättar om sin glädje ...

Jag har varit glad hela tiden i två veckor nu.

Först firade vi makens 60-årsdag med en överraskningsfest som blev mycket lyckad.
Därefter åkte vi direkt över till Edinburg för nästan två veckors bilsemester där.

Vi har sett så mycket vackert och varit med om så mycket roligt.
Som grädde på moset hade vi sol och 25 grader nästan hela tiden.

Vi har åkt på hisnande vackra vägar med vyer över berg och dalar, hav och gröna kullar. Vi har ätit massor med färska, smaskiga skaldjur och förödande goda "scottish breakfasts". Vi har sovit på B&B med sälar utanför fönstret och vi har sovit i slott och dinerat med lorden själv. Vi har förutom massor med sälar sett en val, flera tumlare, havsutter, havsörn, lunnefåglar och massor med andra sjöfåglar. Vi har också sett många kronhjortar, klappat en grå tornuggla och sett en falkenerare flyga med sin falk.

I musikväg har vi lyssnat på massor med säckpipeblåsare både ensamma och i stora band, men också sett gruppen Skerryvore uppträda på distilleriet Bruichladdich.

En del av oss (läs maken) har också provat många whiskysorter och också köpt med sig några flaskor hem till samlingen.

Det har med andra ord varit en helt fantastisk semester som vi kommer att minnas hela livet.
Skickar med en bild på John iförd skotsk huvudbonad på Tullibole Castle där vi bodde sista natten.

// Och Elisabet säger: grattis John på 60-årsdagen från alla oss här på bloggen!

Till Anna-Lenas blogg.


Sportigajenny säger så här ...


Det bästa i veckan för mig var känslan efter att ha klarat av den första guidningen på Visingsö! Visst jag missade lite här och där, men å andra sidan så visste ju inte gruppen vad jag skulle prata om.

Sedan jag i måndags fick förfrågan, och tackade ja till den här guidade bussturen på öa, så har jag haft typ tentaångest! För helt plötsligt var jag ju tvungen att hitta mina anteckningar som jag skrev för över en månad sedan. Jag skulle få ihop ett manus och framför allt skulle jag ju plugga in det! Självklart, så var jag inte klar med mitt guidemanus förrän igår eftermiddag, så jag hade inte så jättemycket tid att plugga in det.
Inte var det bättre att jag hade ett möte inbokat igår kväll och att när jag kom hem därifrån hade en gruvlig huvudvärk. Inget plugg där inte!

(Elisabet förklarar: Jenny skrev det här i fredags. Bara så ni vet.)
Bilden visar sportigajenny i sitt tidigare yrkesliv, som guide i Egypten.

Gissa om jag var nervös när jag klev av färjan på Visingsö vid 13.30 idag och skulle ta mig till gruppen som satt och åt på Restaurang Solbacken? Jag var så nervös att jag hade riktigt ont i magen! Lyckligtvis så släppte det här magonda så fort jag presenterat mig och vi började köra runt på öa. Och jag visste att det skulle bli så här.

Och det kan reta mig att jag liksom aldrig är nöjd med det jag skriver. Jag tycker inte att det är bra nog, men innerst inne så vet jag ju att det är bra. Folk som känner mig ser mig som en person med stort självförtroende och som tror på det jag gör. Men, inför en tenta, en redovisning, eller en guidning, så någon anledning så försvinner det här självförtroendet. Helt plötsligt så står jag där med känslan att jag glömt precis ALLT.

Och det var precis den känslan som sköljde över mig när jag klev in på Restaurang Solbacken.
Känslan som då kom efter den här guidade turen när jag tackat för deras uppmärksamhet, och applåden kom. Och efteråt när flera kom fram och tackade personligen för guidningen. Den känslan är obeskrivlig. Och samtidigt undrade jag återigen varför jag var så sjukt nervös för. För det gick ju bra. Och det visste jag ju att det skulle göra.

Bilden är från Brahekyrkan, ett måste när man är på öa! Vill man återuppleva lite av den svenska stormaktstiden, så är det hit man ska ta sig!

sportigajenny//

Turtlan i Karlstad om sin glädje ...

För mig är det utan tvekan häromkvällen när jag, kära tjejkompis B och vår killkompis J träffades över en tacopaj med lite vin.

Vi satt där runt hennes köksö på sköna höga stolar.

Länge sedan vi alla tre sågs så här även om vi har kontakt regelbundet men nu var det bara vi tre och inga andra. I lugn och ro för prat.
Även om det är sällan märks det ingen skillnad. Ingen tvekan utan vi bara pratar på om nya saker som hänt, om gamla minnen och om livet.

Vi tar alla upp saker vi tänker på och som kanske är lite tunga för oss och på något sätt så stärks vi av varandras reflektioner.
Men också tokigheter, kärlek och glädjen i livet.

De är mina klokaste och käraste vänner sen väldigt länge!

För mig är ett sånt där möte mer än guld värd.
Lycka och stärkande!

Hälsningar från Turtlan:-)



8 kommentarer:

Ruta Ett sa...

Det är inte klokt vad vi har roligt varje vecka!

sportigajenny sa...

Elisabet: Du noterade väl pilarna i mitt manus! =)

Ulrika sa...

Underbart med så mycket glädje!

Ulrika sa...

Underbart med så mycket glädje!

Cecilia N sa...

Och två blivande valpmattar!

Vad är det för ras, Eva?

Elisabet. sa...

Ulrika: så känner jag det också!

Cecilia N: om hon inte ser din fråga, så TROR jag att det är samma som mossfolks ,-)

Bloggblad sa...

Springer spaniel, tror jag att hon skrev att det var. Samma som hennes förra, Lurvig. (Svarar jag så tvärsäkert som om jag visste nåt om hundar...)

Jätteroligt att läsa om vänners höjdpunkter i veckan. Just den veckan som gick kände jag mig schleten och trött, så det var en ovanligt jämn grå massa av dagar.

Elisabet. sa...

Bloggblad: ja, jag fick riktigt tänka efter ordentligt för att hitta den där extraglädjen förra veckan ,-)

Och jag ÄLSKAR bilden av den för mig okände John i sin stiliga "hatt" och Ann som dansar fram på Avenyn eller nånstans ,-)