... speglar sig mot väggen och så vackert det blir!
Tack Ulrika!
tisdag 6 januari 2015
måndag 5 januari 2015
Nya vägar ...
Vi, som tillhör de enjängdas skara och gärna håller oss på samma platser .., som (nu gäller det mig) inte alls har några bekymmer med att välja samma hotell och samma resmål .., som tycker om det invanda och trygga ..., kör idag åt andra hållet.
Eller andra och andra .., vi tar inte den vanliga promenaden längs havet, utan kör längs havet och stannar till vid Skallkrokens hamn, inte alls så långt från affären i Haverdal.
Det är den bästa av dagar!
Och den här bilden, den togs med tanke på en madame i Västergötland.
Långt borta i mitten av bilden någonstans, där har hon sitt sommarviste.
Välkommen åter Lena!
Båtar ligger och vilar sig inför sommarens äventyr.
Ljuset är blårosafärgat.
Ännu flera båtar.
Och vi går ut på piren och gång på gång säger jag ..."men ååå, hit måste vi ju åka och ta med oss kaffe och fikabröd .., tänk, så härligt i vår när solen värmer!"
Skallkrokens hamn är mycket större och mer välordnad än den som finns i Stensjö.
Här finns gott om sittplatser och små bord .., allt smälter in så fint i miljön.
Vid en av sjöbodarna ligger en död sjöfågel.
Hej å H, heter båten som ligger där alldeles ensam i vattnet.
På väg till bilen igen.
Då har vi mött Bengt som är kund i affären, men även bekant till pv.
"Jaha, där är ju Bengt, han var med och byggde mor och fars altan, den mot öster ...", säger pv som inte längre är så förfärligt hes.
Bengt har en stor, svart labrador som viftar glatt på svansen när han upptäcker Harry, men Harry är så fånig och lägger sig platt .., viftar inte alls på sin svans och efter en stunds prat går var och en till sitt.
Vi svänger förbi affären och hämtar semlorna som jag glömde igår ..., och det blir lite småprat med Mattias och chefen och A-M har återvänt efter två veckors semester och inne i charkrummet ser jag smörgåstårtor som är på gång att göras klara och sen åker vi hemåt och känner oss glada och nöjda och säger att ..."ja, men det här blev ju en fin liten utflykt ..." och harry sitter i baksätet och spanar ut över världen.
Så var det.
Vi, som tillhör de enjängdas skara och gärna håller oss på samma platser .., som (nu gäller det mig) inte alls har några bekymmer med att välja samma hotell och samma resmål .., som tycker om det invanda och trygga ..., kör idag åt andra hållet.
Eller andra och andra .., vi tar inte den vanliga promenaden längs havet, utan kör längs havet och stannar till vid Skallkrokens hamn, inte alls så långt från affären i Haverdal.
Det är den bästa av dagar!
Och den här bilden, den togs med tanke på en madame i Västergötland.
Långt borta i mitten av bilden någonstans, där har hon sitt sommarviste.
Välkommen åter Lena!
Båtar ligger och vilar sig inför sommarens äventyr.
Ljuset är blårosafärgat.
Ännu flera båtar.
Och vi går ut på piren och gång på gång säger jag ..."men ååå, hit måste vi ju åka och ta med oss kaffe och fikabröd .., tänk, så härligt i vår när solen värmer!"
Skallkrokens hamn är mycket större och mer välordnad än den som finns i Stensjö.
Här finns gott om sittplatser och små bord .., allt smälter in så fint i miljön.
Vid en av sjöbodarna ligger en död sjöfågel.
Hej å H, heter båten som ligger där alldeles ensam i vattnet.
På väg till bilen igen.
Då har vi mött Bengt som är kund i affären, men även bekant till pv.
"Jaha, där är ju Bengt, han var med och byggde mor och fars altan, den mot öster ...", säger pv som inte längre är så förfärligt hes.
Bengt har en stor, svart labrador som viftar glatt på svansen när han upptäcker Harry, men Harry är så fånig och lägger sig platt .., viftar inte alls på sin svans och efter en stunds prat går var och en till sitt.
Vi svänger förbi affären och hämtar semlorna som jag glömde igår ..., och det blir lite småprat med Mattias och chefen och A-M har återvänt efter två veckors semester och inne i charkrummet ser jag smörgåstårtor som är på gång att göras klara och sen åker vi hemåt och känner oss glada och nöjda och säger att ..."ja, men det här blev ju en fin liten utflykt ..." och harry sitter i baksätet och spanar ut över världen.
Så var det.
det brinner runt Adelaide ...
och för första gången på flera år har jag inte ett mail från min syster i inkorgen.
Fler bilder här.
Men så ringer jag henne och klockan är snart åtta på kvällen i Hallett Cove och hon säger att det är lugnt, "det är uppe i hillarna det brinner".
Jaha, ja.
"Men det är hemskt, inte bara för människorna, utan så många djur som dör .., ett hem där man lämnar in sina hundar och katter när man åker på semester, där brann alla djuren inne ...", säger min syster som - det förstår ni nog - är en stor djurvän.
och för första gången på flera år har jag inte ett mail från min syster i inkorgen.
Fler bilder här.
Men så ringer jag henne och klockan är snart åtta på kvällen i Hallett Cove och hon säger att det är lugnt, "det är uppe i hillarna det brinner".
Jaha, ja.
"Men det är hemskt, inte bara för människorna, utan så många djur som dör .., ett hem där man lämnar in sina hundar och katter när man åker på semester, där brann alla djuren inne ...", säger min syster som - det förstår ni nog - är en stor djurvän.
Plötsligt händer det ...
Det var, enligt pv, igår som det hände .., ja, att det stora vansinnet bröt ut.
Då fick hans sambo nämligen för sig att lära sig januaris alla namnsdagar, ja, att kunna räkna upp dem i följd.
Man kan fråga sig varför en - till synes frisk människa -, tar sig för något dylikt, eller så kan man bara konstatera att ja, ja, olika äro våra nöjen.
Det tog drygt en timme av ihärdigt pluggande innan allt satt som det skulle, men då hade den där sambon tränat ihärdigt mest hela tiden.
Svåraste namnet att komma ihåg i rabblandet, var Vincent.
 |
| Och han noterade det i sin nya kalender .. |
Det var, enligt pv, igår som det hände .., ja, att det stora vansinnet bröt ut.
Då fick hans sambo nämligen för sig att lära sig januaris alla namnsdagar, ja, att kunna räkna upp dem i följd.
Man kan fråga sig varför en - till synes frisk människa -, tar sig för något dylikt, eller så kan man bara konstatera att ja, ja, olika äro våra nöjen.
Det tog drygt en timme av ihärdigt pluggande innan allt satt som det skulle, men då hade den där sambon tränat ihärdigt mest hela tiden.
Svåraste namnet att komma ihåg i rabblandet, var Vincent.
Dagens fönster ...
På en halvtimme kommer ljuset.
Det är nästan-mörkt när vi går ut - harry och jag själv - och i det närmaste ljust när vi går in.
Då har vi träffat Alice (rundmagad labrador) och Elsa (prickig dalmatiner som löper) och pratat med deras matte Tina .., vi har hejat på stallets hästskötare, samt en namne till mig; en kvinna i 70-årsåldern som stavgår med en hastighet som inte är av denna världen.
Väl hemma igen möts vi av Sigge som nu, under helgen, fått kokt fisk till middag eller lunch och nu är det bara så att han nog anser att detta bör vara mera regel än undantag.
Alltså äter han inte det minsta lilla från det hackade oxköttet i "sauce".
På en halvtimme kommer ljuset.
Det är nästan-mörkt när vi går ut - harry och jag själv - och i det närmaste ljust när vi går in.
Då har vi träffat Alice (rundmagad labrador) och Elsa (prickig dalmatiner som löper) och pratat med deras matte Tina .., vi har hejat på stallets hästskötare, samt en namne till mig; en kvinna i 70-årsåldern som stavgår med en hastighet som inte är av denna världen.
Väl hemma igen möts vi av Sigge som nu, under helgen, fått kokt fisk till middag eller lunch och nu är det bara så att han nog anser att detta bör vara mera regel än undantag.
Alltså äter han inte det minsta lilla från det hackade oxköttet i "sauce".
söndag 4 januari 2015
Rekommenderas å det varmaste ....
Kreativa kvinnor finns det gott om!
Män också, förstås, men det är kvinnorna jag tänker på.
Christina Alvner, till exempel, som tycks behärska precis allting .., hon tecknar, skapar i lera och nu,. nån slags glasmosaik!
Och Eva på Frösön som - enligt mitt sätt att se det -, målar de allra mest ljuvliga alster, vars julkort blir till små tavlor och så tar hon ju helt fantastiska bilder!
Kattis som tar tag i målandet igen och målar av sig själv!
Annika i Kävlinge som Tar Vara På och är så himla påhittig!
Steel City Anna i Sheffield som tar helt underbara bilder!
Ulrika i Dalarna som stickar och stickar och skapar tröjor, koftor, sjalar och Gud-vet-allt!
Och bloggen Kammebornia!!
Eller härligt färgstarka Ann i Göteborg som syr kläder och hittar på egna mönster .., och trollar fram vackra och ömsinta Änglaklänningar till små, små barn vars liv tar slut nästan innan det har börjat.
Och min kusin Barbro - mellansystern - som är precis lika enjängd som jag själv, men väver mattor i parti och minut eller målar om skåp, i stället för att skriva oändliga blogginlägg!
Och Monet i Frankrike som målar tavlor!
Ja, men är det inte helt fantastiskt vilka gåvor som finns bland alla dom här kvinnorna!
Men så finns det ännu en ..., hon som bor i trollskogen i Dalarna, men egentligen är uppvuxen i Arjeplog, inte så långt från Malå .., hon som är en hejare på att måla tavlor .., att fotografera och göra bildspel. Hon heter Solveig Granström och hennes blogg heter Långt borta och nära.
Ett fem minuter långt bildspel med den allra vackraste musik till, har hon satt samman,
Det var det som rubriken handlade om.
Och tack till alla kreativa madamer som sååå förgyller min tillvaro!
Kreativa kvinnor finns det gott om!
Män också, förstås, men det är kvinnorna jag tänker på.
Christina Alvner, till exempel, som tycks behärska precis allting .., hon tecknar, skapar i lera och nu,. nån slags glasmosaik!
Och Eva på Frösön som - enligt mitt sätt att se det -, målar de allra mest ljuvliga alster, vars julkort blir till små tavlor och så tar hon ju helt fantastiska bilder!
Kattis som tar tag i målandet igen och målar av sig själv!
Annika i Kävlinge som Tar Vara På och är så himla påhittig!
Steel City Anna i Sheffield som tar helt underbara bilder!
Ulrika i Dalarna som stickar och stickar och skapar tröjor, koftor, sjalar och Gud-vet-allt!
Och bloggen Kammebornia!!
 |
| Bilden från Anns sida ..., garnet visar hur polon ska bli. |
Eller härligt färgstarka Ann i Göteborg som syr kläder och hittar på egna mönster .., och trollar fram vackra och ömsinta Änglaklänningar till små, små barn vars liv tar slut nästan innan det har börjat.
Och min kusin Barbro - mellansystern - som är precis lika enjängd som jag själv, men väver mattor i parti och minut eller målar om skåp, i stället för att skriva oändliga blogginlägg!
Och Monet i Frankrike som målar tavlor!
Ja, men är det inte helt fantastiskt vilka gåvor som finns bland alla dom här kvinnorna!
Men så finns det ännu en ..., hon som bor i trollskogen i Dalarna, men egentligen är uppvuxen i Arjeplog, inte så långt från Malå .., hon som är en hejare på att måla tavlor .., att fotografera och göra bildspel. Hon heter Solveig Granström och hennes blogg heter Långt borta och nära.
Ett fem minuter långt bildspel med den allra vackraste musik till, har hon satt samman,
Det var det som rubriken handlade om.
Och tack till alla kreativa madamer som sååå förgyller min tillvaro!
Om färsk fisk och elden som härjar ...
Tre systrar är vi.
Två hela och en halv.
Jag är den halva.
En var tretton år när jag föddes, den andra tio.
Helt olika liv har vi levt.
En bodde länge i Norrbotten, men flyttade till Skåne.
Den andra lämnade landet helt och hållet och hamnade i södra Australien.
Själv har jag, efter sjutton år i Skåne, flyttat bopålarna till Halland.
Till min rödvitrandiga syster i Skåne ringer jag en gång i veckan.
Vi pratar om hundar och skidåkning .., om vädret och någon bra bok.
Med australiensystern blir det annorlunda.
Var morgon - utom på helgerna -, finns i min inkorg ett brev där hon berättar vad dom har ätit middag och vad hon har gjort under dagen.
Själv berättar jag om promenader längs havet, bifogar några bilder .., och så handlar det om jobbet, förstås. Jag är den enda av oss tre som fortfarande arbetar.
Idag hade jag följande mejl i min inkorg.
Det är inte från Skåne.
"I fredags han det bli 44.6C innan det svalnade av så smått för natten,
men det blev aldrig svalare än 30C, så det var ganska svårt att sova.
Tyvärr är vår AC fortfarande ute i garaget. Vi brukar ju inte ta in den
förrän vi slängt ut granen, då de brukar stå på samma ställe.
Även i går var det hett 42C men i dag har vi härligt 34C svala grader,
så jag kunde sitta ute och njuta en stund på förmiddagen med Sophia.
Sedan när jag precis kommit ut ur duschen började Sophia skälla
något enormt. Så jag drog snabbt på mig en T-shirtklänning för att
kolla vad som stod på.
Det var vår unge - ca 30 år - granne Matt som
knackade på ytterdörren och Janne var i bakträdgården och hörde
ingenting. Matt hade varit ute med båten och fiskat och fått en hel del,
så han kom över med färsk fisk till mig och hade även plockat en del
färska grönsaker i sin trädgård. Snällt, så nu har jag middagen fixad.
Under värsta värmen i fredags började det brinna i Adelaide Hills
och massor med folk måste evakueras. Hittills har 15 hus helt
förstörts och man har inte helt lyckats få branden under kontroll.
Inga människoskador som tur är men massor med djur har omkommit.
Och det var en äldre idiot till hyresgäst som startat det hela med att
elda sopor på tomten trots hetta och häftig blåst.
Vissa har tydligen inget förstånd mellan öronen."
 |
| En fisk som pv fångat ... |
Tre systrar är vi.
Två hela och en halv.
Jag är den halva.
En var tretton år när jag föddes, den andra tio.
Helt olika liv har vi levt.
En bodde länge i Norrbotten, men flyttade till Skåne.
Den andra lämnade landet helt och hållet och hamnade i södra Australien.
Själv har jag, efter sjutton år i Skåne, flyttat bopålarna till Halland.
Till min rödvitrandiga syster i Skåne ringer jag en gång i veckan.
Vi pratar om hundar och skidåkning .., om vädret och någon bra bok.
Med australiensystern blir det annorlunda.
Var morgon - utom på helgerna -, finns i min inkorg ett brev där hon berättar vad dom har ätit middag och vad hon har gjort under dagen.
Själv berättar jag om promenader längs havet, bifogar några bilder .., och så handlar det om jobbet, förstås. Jag är den enda av oss tre som fortfarande arbetar.
 |
| Jag berättar om turkiska fiskar ... |
Idag hade jag följande mejl i min inkorg.
Det är inte från Skåne.
"I fredags han det bli 44.6C innan det svalnade av så smått för natten,
men det blev aldrig svalare än 30C, så det var ganska svårt att sova.
Tyvärr är vår AC fortfarande ute i garaget. Vi brukar ju inte ta in den
förrän vi slängt ut granen, då de brukar stå på samma ställe.
Även i går var det hett 42C men i dag har vi härligt 34C svala grader,
så jag kunde sitta ute och njuta en stund på förmiddagen med Sophia.
Sedan när jag precis kommit ut ur duschen började Sophia skälla
något enormt. Så jag drog snabbt på mig en T-shirtklänning för att
kolla vad som stod på.
Det var vår unge - ca 30 år - granne Matt som
knackade på ytterdörren och Janne var i bakträdgården och hörde
ingenting. Matt hade varit ute med båten och fiskat och fått en hel del,
så han kom över med färsk fisk till mig och hade även plockat en del
färska grönsaker i sin trädgård. Snällt, så nu har jag middagen fixad.
Under värsta värmen i fredags började det brinna i Adelaide Hills
och massor med folk måste evakueras. Hittills har 15 hus helt
förstörts och man har inte helt lyckats få branden under kontroll.
Inga människoskador som tur är men massor med djur har omkommit.
Och det var en äldre idiot till hyresgäst som startat det hela med att
elda sopor på tomten trots hetta och häftig blåst.
Vissa har tydligen inget förstånd mellan öronen."
Dagens fönster ....
Hej!
Du kanske har fått det här fönstret förut av mig...?
Vi går förbi det på väg till båtens vinterplats.
Idag lite båtpyssel i början av januari. Det behövs även då.
Kram kram.
Hälsningar Turtlan.
Hej!
Du kanske har fått det här fönstret förut av mig...?
Vi går förbi det på väg till båtens vinterplats.
Idag lite båtpyssel i början av januari. Det behövs även då.
Kram kram.
Hälsningar Turtlan.
lördag 3 januari 2015
Och pv lånade ut sina vantar ...
Det är knappt man kan stå upprätt när vinden kommer precis rakt mot kroppen och man tar upp kameran ur högerfickan, men blir så stel om fingrarna och iiiiskall, att det är knappt man fixar att trycka på knappen och när det sen uppdagas att minneskortet är fyllt, drar man närapå en suck av lättnad.
Vid rosa pilarna är det i vanliga fall strand.
Nu är såväl labyrinten som stengubben dränkta.
Sjöfåglar flyger av och an i luften, men inte en enda fastnar på bild!
Vi går norrut, mot hamnen till .., svänger av till höger och uppför backen, mot fabrikör Johanssons nybygge. Så här ser det ut. Himlen har den där blå våraktiga färgen. Jag tänker att det ändå inte är så långt borta till tofsvipor och lärkor .., tiden går fort.
Nu har vi passerat Johanssons hus och även Stora Hus och ett nybyggt vitt på vänster sida om mannen .., och snart ska vi svänga höger och vara hemma.
Medan jag tar bilden, pratar pv med två hästar.
Ja, pratar och pratar .., han klappar dem.
I säkert en veckas tid har jag varit så trött och slut på, så jag vet inte ens om jag har önskat bloggvännerna en God Fortsättning på det nya året. Om har det varit en eländig början, så hoppas jag att det bara blir bättre.
Det är knappt man kan stå upprätt när vinden kommer precis rakt mot kroppen och man tar upp kameran ur högerfickan, men blir så stel om fingrarna och iiiiskall, att det är knappt man fixar att trycka på knappen och när det sen uppdagas att minneskortet är fyllt, drar man närapå en suck av lättnad.
Vid rosa pilarna är det i vanliga fall strand.
Nu är såväl labyrinten som stengubben dränkta.
Sjöfåglar flyger av och an i luften, men inte en enda fastnar på bild!
Vi går norrut, mot hamnen till .., svänger av till höger och uppför backen, mot fabrikör Johanssons nybygge. Så här ser det ut. Himlen har den där blå våraktiga färgen. Jag tänker att det ändå inte är så långt borta till tofsvipor och lärkor .., tiden går fort.
Nu har vi passerat Johanssons hus och även Stora Hus och ett nybyggt vitt på vänster sida om mannen .., och snart ska vi svänga höger och vara hemma.
Medan jag tar bilden, pratar pv med två hästar.
Ja, pratar och pratar .., han klappar dem.
I säkert en veckas tid har jag varit så trött och slut på, så jag vet inte ens om jag har önskat bloggvännerna en God Fortsättning på det nya året. Om har det varit en eländig början, så hoppas jag att det bara blir bättre.
Alfred och Alfrida ...
Och ungefär så här lycklig känner man sig när det ovanligt långa arbetspasset är tillända!
Jag arbetade tillsammans med fina Louise igårkväll och hon hade det inte lätt, ty jag var mer än lovligt trött och förvirrad, men nu är det överstökat och två helt lediga dagar väntar.
I soffan sitter pv och läser på sin padda ..., sigge har fått mat och kurar på yllefilten i pannrummet .., harry är i soffan och jag ska göra frukost - äggröra med bacon -. En nötskrika hoppar omkring i lilla eken .., det blåser friskt även idag .., och jag ska ta en lååååång promenad och bara njuta av friheten.
Idag har Alfred och Alfrida namnsdag.
I slutet - eller början - av Ringvägen hemma i Malå, där bodde på 60-talet Alfrida Marklund som, tillsammans med sin man, hade ett litet bageri just i hörnan Ringvägen/Prästvägen.
Där kunde man köpa vaniljbullar med strösocker på ..., och godis i lösvikt .., långa kolaremmar, till exempel. Alfrida var farmor till min då bästa kamrat, Gunilla.
 |
| Emma tecknade. |
Och ungefär så här lycklig känner man sig när det ovanligt långa arbetspasset är tillända!
Jag arbetade tillsammans med fina Louise igårkväll och hon hade det inte lätt, ty jag var mer än lovligt trött och förvirrad, men nu är det överstökat och två helt lediga dagar väntar.
I soffan sitter pv och läser på sin padda ..., sigge har fått mat och kurar på yllefilten i pannrummet .., harry är i soffan och jag ska göra frukost - äggröra med bacon -. En nötskrika hoppar omkring i lilla eken .., det blåser friskt även idag .., och jag ska ta en lååååång promenad och bara njuta av friheten.
Idag har Alfred och Alfrida namnsdag.
I slutet - eller början - av Ringvägen hemma i Malå, där bodde på 60-talet Alfrida Marklund som, tillsammans med sin man, hade ett litet bageri just i hörnan Ringvägen/Prästvägen.
Där kunde man köpa vaniljbullar med strösocker på ..., och godis i lösvikt .., långa kolaremmar, till exempel. Alfrida var farmor till min då bästa kamrat, Gunilla.
Idag ska jag ....
.... dricka kaffe ur min nyligen inhandlade loppiskopp, den som ska värma mitt hjärta lite extra under mörka morgnar och soliga sommardagar.
Men det finns andra vackra koppar.
Den här, till exempel.
Inte till priset av vad jag betalade igår - 50 kronor -, men ändå.
Titta här bara!!
.... dricka kaffe ur min nyligen inhandlade loppiskopp, den som ska värma mitt hjärta lite extra under mörka morgnar och soliga sommardagar.
Men det finns andra vackra koppar.
Den här, till exempel.
Inte till priset av vad jag betalade igår - 50 kronor -, men ändå.
Titta här bara!!
Dagens fönster ...
Världmästarinnan i "nonstop-stickning", den eminenta madamen i Dalarna, har varit på besök
i Dalarnas enda medeltida stad, nämligen Hedemora, och ur jackfickan plockade hon då upp håven!
Oj, vilka fångster!
Eftersom jag älskar speglingar .., så får det här bli det första fönstret.
Tack snälla Ulrika!
Världmästarinnan i "nonstop-stickning", den eminenta madamen i Dalarna, har varit på besök
i Dalarnas enda medeltida stad, nämligen Hedemora, och ur jackfickan plockade hon då upp håven!
Oj, vilka fångster!
Eftersom jag älskar speglingar .., så får det här bli det första fönstret.
Tack snälla Ulrika!
fredag 2 januari 2015
Glädje, glädje ...
Rea på loppisaffären inte långt härifrån och jag faller pladask för två ljusstakar i nån slags keramik, tunga som skrutt, men sååå fina och ganska stora. Jo, det kommer att bli jättefint med var sitt kronljus, det tror jag. Tillverkade i Norge.
En alldeles underbart somrig kaffekopp - Rörstrands "Eva" - fick bli min.
Här är formgivaren till "Eva-servisen": Gunnar Nylund som då var anställd hos Rörstrands i Lidköping. Undrar just om inte min svägerska Elenor en gång arbetade där?
Koppen var den var den enda i sitt slag i butiken .., men där fanns också en kaffeservis, koppar och fat bara, Rörstrands "Riviera" som funderar på.
En alldeles underbart somrig kaffekopp - Rörstrands "Eva" - fick bli min.
Här är formgivaren till "Eva-servisen": Gunnar Nylund som då var anställd hos Rörstrands i Lidköping. Undrar just om inte min svägerska Elenor en gång arbetade där?
Koppen var den var den enda i sitt slag i butiken .., men där fanns också en kaffeservis, koppar och fat bara, Rörstrands "Riviera" som funderar på.
Denna dagen ett liv ...
Det här är dag sju av sju .., och allt är relativt och kvinnor i Indien arbetar nästan dygnet runt, jag klagar inte, men benen är trötta och jag vaknar ideligen på nätterna av att händerna har domnat bort och jag drömmer om en sjukhussal - det är i Hässleholm - och jag ska få nytt högerknä och intill mig ligger en kvinna som har cancer och är svårt sjuk.
Allt är verkligt, men ändå inte hemskt.
Vaknar till en annan verklighet.
Det blir frukost .., och det blåser våldsamt ..., grannens gamla björk böjer sig nästan för vinden!
Nån gång kommer den förstås att ramla och bli liggande tvärs över vägen, men så länge sprider den glädje.
Sen blir det Lars Lerin som vinterpratar i P1, eftersom jag - såklart och som alltid - somnar när jag kryper under täcket. Programmet är mer än underbart .., humor blandat med allvar och så hans härliga värmländska. Rekommenderas å det varmaste!
Efteråt läser jag morgontidningen och vi - pensionatsvärden och jag själv - pratar om detta med flyktingarna som inte vill hamna i obygden i Jämtland och jag berättar om dom asylsökande som i slutet av 80-talet kom till det som i väderleksrapporten kallas för norra norrlands inland och fjälltrakter; till en flyktingförläggning i Kriberg, tre mil från Malå, där hamnade dom, och många kom och handlade i affären där jag då arbetade och en kurdisk tös fick praktikplats i butiken och alla arbetskamrater blev bjudna på kurdisk nyårsfest på Malåborg.
Om detta och problemet med bostäder för nyanlända flyktingar, pratar vi länge.
Och just i detta ögonblick ringer Jessica, sjuksköterska på Öron/Näsa/Hals och hon säger på onsdag den 7:e januari får han tid hos en specialist på just heshet, hos en kvinnlig läkare i Varberg.
H a l l e l u j a!
Det här är dag sju av sju .., och allt är relativt och kvinnor i Indien arbetar nästan dygnet runt, jag klagar inte, men benen är trötta och jag vaknar ideligen på nätterna av att händerna har domnat bort och jag drömmer om en sjukhussal - det är i Hässleholm - och jag ska få nytt högerknä och intill mig ligger en kvinna som har cancer och är svårt sjuk.
Allt är verkligt, men ändå inte hemskt.
Vaknar till en annan verklighet.
Det blir frukost .., och det blåser våldsamt ..., grannens gamla björk böjer sig nästan för vinden!
Nån gång kommer den förstås att ramla och bli liggande tvärs över vägen, men så länge sprider den glädje.
Sen blir det Lars Lerin som vinterpratar i P1, eftersom jag - såklart och som alltid - somnar när jag kryper under täcket. Programmet är mer än underbart .., humor blandat med allvar och så hans härliga värmländska. Rekommenderas å det varmaste!
Efteråt läser jag morgontidningen och vi - pensionatsvärden och jag själv - pratar om detta med flyktingarna som inte vill hamna i obygden i Jämtland och jag berättar om dom asylsökande som i slutet av 80-talet kom till det som i väderleksrapporten kallas för norra norrlands inland och fjälltrakter; till en flyktingförläggning i Kriberg, tre mil från Malå, där hamnade dom, och många kom och handlade i affären där jag då arbetade och en kurdisk tös fick praktikplats i butiken och alla arbetskamrater blev bjudna på kurdisk nyårsfest på Malåborg.
Om detta och problemet med bostäder för nyanlända flyktingar, pratar vi länge.
Och just i detta ögonblick ringer Jessica, sjuksköterska på Öron/Näsa/Hals och hon säger på onsdag den 7:e januari får han tid hos en specialist på just heshet, hos en kvinnlig läkare i Varberg.
H a l l e l u j a!
torsdag 1 januari 2015
Slut i rutan ...
En gång - i ett annat liv - besökte jag landet Småland och fick där träffa katten Boll.
Det är honom ni ser på bilden och han ser ju nästan ut som sigge nilsson.
Boll, han hoppade utan betänketid upp i mitt knä och jag kände mig omåttligt utvald.
Ungefär som katten Boll känner jag mig.
Slut på.
Sedan vi kom hem från julfirandet i landet Uppland, är det som om all energi slurrrrpat iväg.
Så .., nu gör jag kväller .., lägger mig under täcket och´lyssnar till stormen som viner här utanför .., allt medan jag väntar på vinterprataren, Lars Lerin.
Det är honom ni ser på bilden och han ser ju nästan ut som sigge nilsson.
Boll, han hoppade utan betänketid upp i mitt knä och jag kände mig omåttligt utvald.
Ungefär som katten Boll känner jag mig.
Slut på.
Sedan vi kom hem från julfirandet i landet Uppland, är det som om all energi slurrrrpat iväg.
Så .., nu gör jag kväller .., lägger mig under täcket och´lyssnar till stormen som viner här utanför .., allt medan jag väntar på vinterprataren, Lars Lerin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)