Idag ...

Om knappt två månader är det precis ett år sedan jag fick min vänstra knäprotes.
Jo, jag har känt mig tämligen stark hela tiden, men nu börjar det verkligen kännas  b r a!

Den som har följt med här på bloggen, vet att den första tiden efter operationen fick jag spatt och promenerade som en galning - på tid! -, med resultat att kropp och själ gled isär alldeles.
Totalt slut på var jag, på alla sätt och vis, tills en klok läkare sa att "nu får du ta det lite lugnare Elisabet .., inte träna så våldsamt!"

Nu känns det bra.
Så idag tar jag hundarna med mig och går långrundan .., ner till havet .., mot hamnen .., in i hästhagen som ännu är tom på islandshästar ..., ut på hedmarken .., tar stigen upp mot sommarstugorna .., havet långt nere till vänster om oss .., och Nelly är överlycklig över att få skutta omkring på mjukt underlag! Ååå, så glad hon är! Viftar på svansen och nästan strålar!

Vi möter en ung kvinna med en golden-retriever-tik och harry morrrar förfärligt, ja, det är som om han ska försvara sin lilla kompis .., men det går bra .., vi står där och surrar en stund och går sedan åt var sitt håll.

Och nästan längst uppe .., ja, där ligger sommarstugorna på rad.
Här bor ett kreativt par.
Mellan tallstammarna skymtar havet.

Så svänger vi neråt igen .., mot kustvägen till .., och vinden är iiiiisande kall och jag drar kapuschongen över huvudet .., virar halsduken runt-runt .., men ändå .., hu, så kyligt!

Det här är rakt österut.

Och så höger igen .., nu går vi rakt hemåt och lite otur har vi, halvvägs framme vid "polska ambassaden" kommer just tränaren på sulkyn och så hästen förstås och jag tar hundarna och går ut i åkern som ännu inte är lerig .., ja, står där tills ekipaget har passerat.

Sen är vi hemma.
Promenaden tog en timme kanske och nu ligger en liten madame och snarksover på soffan .., själv ska jag göra mig i ordning för eftermiddagspasset tillsammans med Felicia och nu är det sportlov för smålänningarna, så det lär bli gott om sommarhusgäster på besök. Full fart i kassan, alltså.

Ajöken, sa fröken.

Om människor i New York ...

Ja, jag älskar verkligen Instagram-inläggen från humansofny.

Vilka historier!

Fem i åtta ...

Mamma - då ganska långt gången i sin demens - på geriatriska avdelningen för utredning.

Var gång jag följde mamma till geriatriken för hennes Alzheimertest - för att se hur långt gånget det var - kände hon sån oro. Oro och ångest ...., och åååå, så jag förstod henne!

Tänk er själva, att något av era barn eller någon annan anhörig skulle göra er sällskap och så skulle du/ni testas på olika sätt för att kontrollera hur det egentligen står till med förståndsgåvorna och den anhörige skulle sitta intill och bevittna det hela .., hur fasansfullt skulle det inte vara?

Den första gången jag gjorde mamma sällskap, fick hon på ett vitt papper rita vad klockan var.
Läkaren sa .."kvart i två" och så skulle mamma rita in hur det såg ut.
Fem olika förslag, kanske.
Inte ett enda ett av dem blev rätt och läkaren sa - efteråt - att det där var ett av tecknen på demens.

Om man har upplevt Alzheimerhelvetet på nära håll, då är man skräckslagen för att själv drabbas.

Just därför gör jag ibland det där klocktestet och förutom igårkväll, har jag gjort det i min ensamhet och glatt konstaterat att jodå, det stämde. Men så i somras berättade jag detta för vännerna från Tyresö, Eva och hennes Långe Make, och då sa Den Långe - varmt leende - "men vem kontrollerar att du har skrivit rätt Elisabet ...?
Ja, det gjorde ju jag det ,-)

Igårkväll bad jag pv att agera klockkontrollant och så fick han säga tre klockslag som skulle ritas in.
Jag tog baksidan av en V75-kupong (som för övrigt inte gav någon utdelning) och testade.

Jodå, det var helt okej!

Det får nog bli mitt veckans bästa.

Fortfarande på geriatriska avdelningen, men några dagar senare.

Angående bilderna..
Mamma - som redan hade sin diagnos och bodde på Ejdern -, hade då varit deprimerad en längre tid .., och hamnade på geriatriska avdelningen för utredning.

Där var bara tre eller fyra patienter och gott om personal. Ingen tv stod på .., knappt någon radio ., allt andades lugn och ro. Jag var så orolig för hur detta skulle gå, att mamma skulle byta miljö så abrupt .., men till min förvåning gick det hur bra som helst!

Inom loppet av några dagar blev hon som förvandlad! Anders kom på besök och hälsade på sin mormor. Jämför hennes blick med den övre bilden! Plötsligt kom mamma tillbaka på nåt vis .., hennes glädje och filurighet tjoppade fram! Det var som ett litet mirakel. Eller stort.

Dagens fönster ...

... finns i Norns bruk och det var Ulrika som hade håven med sig.

Tack Lena ...!

När man på kvällen hör ett pling i sin mobil och där läser att vinnaren i lotteriet - tillika födelsedagsbarnet - just har tittat på filmen och att glädjetårar nu rinner nerför hennes kinder ., då blir man ju så innerligt glad! Tänk .., att kakor i en liten ask kan bli till sån glädje!

Och det här med att dela med sig av hjärtevärmen, det kan förvisso tyckas fånigt och naivt i överkant, men just i dessa dagar av mord och elände som kryper allt närmare, så kanske det inte är så dumt ändå? Det kanske är precis vad vi behöver?

Därför säger jag nu ..,  t a c k  snälla, omtänksamma friherrinnan, för det var ju helt och hållet din idé det här med att baka kakor och skänka till lotteriet! Och tack till alla som sprider värme, på ena eller andra sättet!

Och idag, kära Anne, susar kakpaketet iväg till landet Östergötland och Mantorp.

Kerstin i Dalarna berättar ...

Ellem tyckte det lät så häftigt med "sy-lan" så här kommer en bild på alla härliga deltagare :-D
14 blev vi idag, 18 förra månaden.
Lokalen är liten men vi försöker göra plats åt alla...
Hittills har det fungerat om någon/några suttit i soffan och stickat ;-)
10-17 håller vi på - med två fikapauser och medhavd lunch.
Sömnaden håller mig vid liv <3 br=""> 
Kram Kerstin  (IG - lifelivingitnow)

//Elisabet skriver: tack snälla Kerstin! Så omtänksamt av dig detta var!

Dagens fönster ...

... finns i landet Götaland och här är minsann inte lika bortplockat som hos mossfolks mamma!

Här man man hitta två rör Treo ., en påse nötter till fåglarna .., ett gammal fotografi av någon släkting på mammas sida - kanske hennes mormor -, där är en liten påse salladskrydda från Västmanland och kryddodlerskan Birgitta .., där är en burk hundvitaminpiller .., lammfärs som ska bli till middag .., ena halvan av en rödbeta .., en mellanrumsborste till tänderna .., samt några snäckskal.
Och kaffebryggaren.

Tiduret ställdes så småningom på 55 minuter.
Rotfrukter i ugnen.

Och lyfter jag blicken, ser jag den idoge pensionatsvärden .., oj, så han kämpar med virket som ska bli till ved! Allt kapas till lagom långa eller korta längder - och sågas för hand -!

Och vem vann kakburken ...?



Jo, det gjorde .....

Tack snälla, rara alla som bidrog med glädje!

Det handlade om allt från ...

... glada höns i Jämtland hos Gunnar .....

... till trivsam dag på stan med liten jubilar och så bio förstås - det var Kattis det - ...

... till sömnad av vetekuddar - Kerstin i Dalarna hade sytt dem - till förmån för Barncancerfonden ...

... till gräbban Ann i Göteborg som är så idog och tränar och sportar och sade adjö till sin diabetes!

..

... till Turtlan i Karlstad som fikat med bästa kompisen .....

... till össschöööötskan Marianne som firade 40 år tillsammans med maken -
lika kära tycks dom ännu -! Bra gjort!

... det var också Eva på Frösön i Jämtland som kände glädjen inom sig och målade detta!
(Jag har beställt ett antal x som ska lottas ut vad det lider ...).

... och på Kaxholmen gladde sig sportigajenny åt en ny tv, men även åt viktminskning på 1.6 kg! Heja dig, Jenny!

... det var friherrinnan själv i Steninge som gladdes över promenaderna med Schejken och alla möten med bekanta och mindre bekanta människor ....

Och så var det pv som gladdes åt all ved som han fått hämta - alldeles gratis - från en container.
Det är ett hus som byggs och det här skulle alltså annars bara eldas upp till ingen nytta.
Två såna här lass har han plockat i hop och hämtat och HANDSÅGAT i lagom stora bitar!
Jag är så himla imponerad av hur idog den mannen är!
Nu har vi bränsle så det kanske räcker även nästa vinter!

Och inte att förglömma Cecilia N som lite kryptiskt meddelade att hon hade avslutat något och påbörjat något annat, men glädje var det i alla fall ...

"Är nu alla med ...? Har du kollat ...?"

Eva i Tyresö hade tittat på Skavlanprogrammet och var glad efteråt!

Själv känner jag glädje över det vackra Uppsala-Ekeby-fatet som Kent från Växjö kom med.
Egentligen avsett till pv, men jag blev ändå så glad.

... och sist av allt: Anne i Mantorp som drömmer om att vinna kakorna, jag det är själva det bästa .., glädjen i ännu en kakdragning! Tänk Lena .., vad du sprider glädje med ditt bak!

"Jag är ett riktigt kakmonster!" skriver Anne, som för övrigt fyller år just idag.
Grattis, grattis!

Det bästa för Kattis i Närke ...

Det bästa i veckan, det var firandet av vår egen Valentin.
En tur till stan, stros, fika, leksaksaffären, en ljuvlig Disneyfilm, restaurangbesök och det att vara tillsammans.

// Kattis.

Det bästa för pv ....

Ja, han vill absolut vara med i dragningen, men bilden, som visar det bästa,  den lägger jag in i morgonbitti.

Med herr pensionatsvärden inräknat, är ni nu tolv stycken som kämpar om dom goda kakorna.

Finns där någon fler som vill vara med?

Stopptid är i morgon klockan 10.00 piiiiiip.

Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Det bästa i veckan var nog att Gumman Tö kom på besök med massor av plusgrader så att hönsfamiljen kunde vara ute mest hela dagarna.

/ gunnar i vaplan /

Hälsningar från Thailand ...

Här pågår byte av luftrenarfilter .., skriver Em/Winai som förklaring till bilden.

Det är den unge mannen som vi - ett antal bloggvänner - hjälper ekonomiskt till en mekanikerutbildning.

Glädje, glädje!

Karaktär ...

... är bra att ha om man har vänner som tycker om att baka.

Och karaktär, det har man ju.



Inte.

Dagens fönster ....

... fanns och finns kanske ännu på förlossningsavdelningen på Skellefteå lasarett.
Fönstret speglar sig i väggen.

Bilden togs den andra juli 1986 vid sjutiden på morgonen.
Egentligen letade jag efter en annan bild, men snavade över den här och upptäckte då fönstret.

På sin mammas bröst vilar den då lille gossen som vägde nästan fem kilo och hade begåvats med lika lång underläpp som sin mamma.

Nu är han längst och störst i familjen och blir mitt ressällskap till landet Ghana i juni.

Det var den här jag letade efter!
Nelly som spanar på ekorren där utanför.
Paralyserad av spänning är hon, den lilla madamen.

Det bästa för Eva i Tyresö ....

Det var faktiskt Skavlan igår kväll som var så bra.

Ett underbart program som berörde.

 

Jag tänkte på det när jag var på toa idag.

Vilken kulturminister! Så vacker och så klok.

 

Hej från Eva i Tyresö

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Varje gång jag får möjlighet att sy!

Den här gången blev det två vetekuddar som ska skickas till Barncancerfonden - Västra i Göteborg.

På söndag ska jag på sy-lan och träffa andra "Sytokar" :-P

Kram Kerstin (IG - lifelivingitnow)

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Allt bättrar sig så långsamt och den här veckan är det bästa att jag kunnat återuppta min träning igen, men lite lugnt så här i början.

  

Så pass att jag fick träningsvärk, men maken säger att det är bra. F-n tro’t!

Men det känns bra att orka igen

Kram Ann.

I hamnen  ...

Hösten och vinterns stormar har verkligen tagit hårt på lilla hamnen här i Stensjö.
En och annan mindre båt har tippat omkull ..., det ligger bråte här och där och marken är knölig.

Och nära vattnet ligger tång som blåst iland .., och där är plast och rep och fiskegarn och jag tänker på morgonens nyheter i SVT där det berättades om vilka enorma mängder med plast som slängs i havet!

Eller i haven.

Nu är klockan snart halv ett .., jag ska städa undan lite så där så det blir roligt att komma hem ikväll .., och i en skål ska en scilla, en pärlhyacint och en krokus få samsas.

Jo, det blir nog bra.
Och så På Spåret när jag kommit hem från jobbet.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Bilden från ett somrigt Steninge. Längst till vänster skymtar vandrarhemmet, nu i ny regi.

Det bästa är nog ändå promenaderna med Schejken, och människorna som man ibland möter.

Idag träffade vi en äldre trevlig man med hund, som hade köpt hus här nere.
Kom ifrån storstaden.

Huset han köpt,  hade jag en klasskamrat som bodde i för många år sedan, visst är det lite kul.

Friherrinnan (som, om hon vinner väljer nånting annat än sina kakor).

Mitt eget bästa ....

... det är den stundande lediga helgen.

Och så alla promenader med hundarna!
Doften av fuktig jord .., av löv som nästan förmultnat under vintern ..., ljudet av talgoxen och synen av alla kajorna som sitter uppflugna på hustaket i Lilla Stensjö .., två och två sitter dom.

Och telefonsamtalsglädjen.
Igår med alla tre ätteläggarna.

Och när jag rättar till kuddarna i soffan, ser jag i ögonvrån det inramade fotografiet av Emma som - om en dryg månad - blir arton år. Då, när bilden togs, satt hon under ett "spökträd" i Bohuslän och jag berättade spännande hittepåsagor och hennes lillebror var nästan nyfödd.

Nu får han snart börja övningsköra och den lilla tösen i gula klänningen, hon har skrivit in sig på körskolan och i sommar åker hon med kompisar till Magaluf i Spanien.

Hur oändligt fort livet går och så mycket det finns att vara tacksam över .., det tänker jag på .., då, när jag promenerar med hundarna och senare, när jag pysslar med kuddarna i soffan.

Det får bli mitt bästa.