onsdag 2 november 2022

En annorlunda morgon ...


Alla andra morgnar, då, när pv varit ute med harry på första rundan, kommer harry springande från hallen till mig i vardagsrummet och väntar på att få en liten smakbit av nästan vad som helst! 

Om jag just då är upptagen, stirrar han oavbrutet på mig, tills jag förstår vad han vill (det har jag såklart redan begripit ...) och glädjen är stor när han då får sin efterlängtade godbit. 

Nu var det ju dags för operation och Harry skulle sedan igårkväll vara fastande. Oj, så förvånad han blev när matte - av någon obegriplig anledning - inte tycktes förstå .., ja, men varför kom det nu inte något smarrigt?

Kvart över åtta var pv på plats på sjukhuset och fick besked att klockan 11.00 ska vi hämta hem den svanslöse, om nu allt gått bra. Härligt! 

På väg hem svängde husets herre förbi Solhaga Bageri och köpte (enligt önskemål) tre små frallor till mig - dom där som kräver starka tänder och starka käkar, för att inte tala om: en bra brödkniv! 

Väl hemkommen hade han även med sig ett flak bruna ägg från Ullarp (70 kronor), samt ett Slöingebröd. 

S o m   vi gapskrattade när det var dags att skära en skiva .., ja, det var inte långt ifrån att sticksågen - ännu en gång - fick komma till användning! Men hjälp, så gott. 

Många människor anser ju att bröd är en styggelse, men jag erkänner .., att ett gott bröd .., det är nästan det bästa jag vet. 

Och helst då ett med rejält tuggmotstånd.

För övrigt intet nytt från den halländska fronten. Förhoppningsvis blir det ett dopp i havet idag .., jag ska koka "cowboysoppa"(med mycket potatis i bitar, kikärtor, små tomater, vita bönor och liiite köttfärs och så kryddor - däribland chilin som den så rara Birgitta i Västmanland skickade med posten) och tanken är också att jag ska sätta samman årets första julklapp, så den hinner bli klar. Det blir spännande. 

Pv ska få en ny skottkärra av mig; det vet han redan om. Själv har jag inget på önskelistan. 

Onsdagsfönstret ...


... fångades i Svaneke på Bornholm och det var ett antal år sedan vi var där. 

Vi bodde på Pension Holmegaard och möttes av en kvinna - som enbart med sitt varma leende - gjorde att vi kände oss så välkomna. 

Vilka  underbara dagar det blev! Fint väder .., bad i havet .., god mat (ofta fisk eller skaldjur) och ett boende som inte var det minsta luxuöst, men ack, så charmigt. 


tisdag 1 november 2022

Gårdagkvällen i soffan Ektorp ...

Kan en dokumentär om en irländsk begravningsentreprenör vara något att titta på? 

Ja, verkligen! I alla fall om man inte kan så mycket om hur det går till rent praktiskt. Här får man följa den sympatiske David McGowan som tar sig an de som inte längre är livet .., hur han ordnar likvakor och innan dess: balsamerar och gör den avlidne så fin som möjligt inför visningen. 

Det hela var så ömsint och värdigt och när han i en filmsekvens tvättar håret på sin vän som ligger på obduktionsbordet .., ja, tvättar det ungefär som när man tvättar håret på en liten baby .., och hur han och hans medhjälpare på samma sätt tvålar in och masserar den dödes händer .., ja, men det var sååå fint! 

På morgonen innan det var dags för min pappas begravning - en iskall vinterdag i december 1976 - frågade mamma om vi syskon ville följa henne och ta en sista titt på honom. Vi tackade nej, ja, vi hade inte ens sett honom död. Fråga mig inte varför; det var så dumt, så det var inte sant och det tog mig nästan ett år innan jag insåg att pappa inte bara rest sin väg, utan faktiskt var borta för alltid. 

Med mamma var det tvärtom. 

Hon var ännu varm när Anders och jag själv kom till gruppboendet och jag satt hos henne i sängen och pussade henne på kinden och tänkte att .., oj, kroppen är verkligen bara ett  s k a l.  Själva mamma var borta. Det blev så påtagligt. Och i väntan på att kroppen skulle hämtas, satt vi - då hade min syster anslutit - i allrummet bland personalen och drack kaffe och när mammas kropp var klar att köras iväg, tog vi ännu ett farväl. 

På själva begravningen låg mamma i öppen kista .., Emil och Emma fick titta på henne och Emil - som då var nio år - kände på hennes händer och sa att hon var så kall och där låg mamma utan skor i sina nylonstrumpeklädda ben som hon tyckte var rätt snygga - då, när hon levde - (det enda hon verkade vara nöjd med när det gällde hennes utseende) och jag är så innerligt glad att vi gjorde på det viset. 

Det var liksom ingen tvekan om att hon var död.

I gårdagens program fick vi tittare följa med på likvaka och plötsligt kom pv och jag själv ihåg när vi bilade på den irländska västkusten, och i staden Westport - där vi hade hyrt hotellrum - där mötte vi på gatan en svart bil innehållande en kista och en mängd människor promenerade intill och bakom bilen .., och det var ju inte svårt att förstå vad det hela handlade om. 

I vårt land lär åttiofem procent av alla döda kremeras. Hos begravningsentreprenören på Irland, var det bara femton procent som valde kremering! (Programmet spelades in 2019).

Ja, alltsammans var synnerligen intressant och har jag någonsin känt rädsla inför livets slut, (ja, det har jag!) så försvann den känslan rakt ut genom fönstret! (Bilden från Irlandsresan). 

Är någon intresserad, så är här en länk till programmet. Man får skrolla ner lite.

Dagens fönster ...


... fångades i Hamburg av dagens födelsedagsbarn ..., eller kvinna, nämligen den underbara Annika Engström, numera boendes i Landskrona. 

Men en gång i världen bodde hon i Hamburg. 

Och i Kävlinge. 

Så här skrev hon i februari 2013, det handlade om DBIV (det bästa i veckan): 

"Hej Elisabet!

Jag har varit i Hamburg några dagar tillsammans med min fina äldsta dotter Emelie. 

Målet för resan, i alla fall för min del,  var en stor återträff förra lördagen: hela skoltidningsredaktionen skulle återses efter mer än 30 år. Så underbart roligt!!!! 

Emelie skulle samtidigt passa på att träffa sin pappa. 

Själv hann jag med en massa långa, sköna promenader också. 

 Hamburg är fortfarande en av mina favoritstäder och egentligen hade jag tänkt fånga en massa vackra fönster till dig, men det blev bara ett. Det (övre) är ett fönster som finns i gamla Speicherstadt i hamnen. Där lagrades förr alla varor som kom till staden med stora skepp. (kaffe, thé och mycket annat...)

Den undre bilden visar en massa fönster på just en sådan byggnad."

//Numera läser nog inte Annika bloggar, men jag gratulerar henne ändå och vill bara säga att Annika, hon är en av de mest omtänksamma, rara, vänliga människor jag har mött i livet och hon har ett sånt härligt skratt som sprider glädje! Hon arbetar inom kyrkan .., ibland som kyrkvärd (- inna) och ibland utomhus. Hon måtte vara som klippt och skuren för det jobbet!

måndag 31 oktober 2022

Efteråt ....


När Harry för tredje gången på kort tid varit på besök på djursjukhuset, blir han så trött, så trött. 

Och när jag ger honom en liten bit leverpastej (som jag under en veckas tid bäddat in små antibiotika-piller i), vill han inte ha den. 

Han känner sig nog lurad. 

På onsdag klockan kvart över åtta ska han lämnas i Slöinge .., sen blir det narkos, operation och förhoppningsvis hemgång innan kvällen. 

Att ta bort en körtel som sitter just i ljumsken, förefaller mig lite knepigt, då huden är så tunn där. Nåja, det torde väl kirurgen fixa. 

Vi får hoppas att det går bra. Och hur ledsamt var det inte att se paret som kom ut från mottagningen med ett tomt koppel i mannens hand och alldeles rödgråtna ögon. Då förstod man. Tre katter i var sin bur väntade på sin tur (ja, inte döden) och fyra olika sorters hundar, däribland en helt underbar svart labradortik på sju månader!

Ett besök i Falkenberg hann vi också med - innan det var dags för djursjukhuset -. 

Dimman låg KOMPAKT när vi lämnade Stensjö, men på väg söderut igen - till djursjukhuset - såg det ut så här. Den glädjen varade dock inte alltför länge .., därefter blev det helgrått. Det tänkta doppet i havet, det ställdes in.

För övrigt? Kvällen bjuder på två program som jag så gärna vill titta på. 

Kunskapskanalen kl. 21.55 visar "Natursköna tågresor i världen” och klockan 21.00 är det dags för  "Begravningsentreprenören" (Irländsk dokumentär). Uppdatering: ser att jag sett fel på tiderna för det första programmet .., det sänds inte klockan 20.00, utan fem i tio. Aha. Pv hoppas nog på fotbollsstudion klockan 22.00 och det blir ju inga problem, då är det inte  fritt fram.

En trevlig måndagkväll önskar jag den som tittat in här och spankulerat mellan bokstäverna! En särskild hälsning till Gunnel i Lund och Irene Lundmark Alm hemma i Västerbotten. Båda har blivit med ny knäprotes och detta - om något - vet jag hur det kan vara. Allt gott till er!

Här och nu ....


Fortfarande urusel sömn, men det får gå. Eller man har ju knappt något val. Tackar min skapare eller mig själv, att jag inte behöver tänka på att vara pigg på jobbet. 

Det är måndag, den sista dagen i oktober. 

Jag skriver inköpslistor. En lammstek ska få följa med hem .., det kan bli gott att kalasa på till helgen. Pv kontaktar Telia i något vägföreningsärende. På soffan ligger Harry och sover. Om tre timmar ska han vara på Hallands djursjukhus. 

Annat?

Lyssnar till P1. Ryssland stoppar spannmålsleveranser och nu blir det ännu mera elände. I Indien har en hängbro rasat (någon religiös högtid och bron blev överlastad av människor på väg till eller ifrån ..) och i Seoul dör människor i något halloweenfirande - i trängseln -. 

Och i Brasilien har Lula da Silva vunnit presidentvalet med minsta möjliga majoritet och nu tycker de som röstade på på den tio år yngre (och i mina ögon sååå kaxige!) Bolsonaro att valet är stulet. Jo, minsann. Det känns igen. Och snart stundar mellanårsval i USA. En dryg vecka kvar.

Så olika våra liv är och allt hänger på var man råkar födas. 

Eller: var man har turen - eller oturen - att födas. En kommer till världen på ett sjukhus i Rio de Janeiro och växer upp i slumkvarter och fattigdom, en annan ser dagens ljus på Malå BB och får ett helt annat liv. På 60-talet närapå som en skyddad verkstad. Jag minns morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King .., men sen kom Beatles och man blev kär i någon klasskamrat och livet flöt på. 

Sånt kan man tänka på medan man går omkring med dammsugaren av märket Electrolux - ingen märkvärdig apparat, men helt okej -. När dammsugarpåsen är fylld, tar jag på mig plasthandskar och tömmer påsens innehåll som åker i soporna. Man skulle kunna tro att man är född smålänning. 

Ikväll Filmstudio. Nej, det är ju höstlov, då blir det ingen film. Men nästa veckas film-val ser jag fram emot .., då visas "Mina bröder och jag", en fransk film som hade biopremiär i våras. Någon som sett den ..? Här en recension av filmen.

Dagens fönster ...
















"Mera Bryssel ...!" skrev annannan och pytsade iväg dessa genom rymden! 

Tack! säger jag.

(Någon som på rak arm kan berätta vilket sorts träd det är som syns i förgrunden?)

söndag 30 oktober 2022

Det finns dagar ....


... och så finns det dagar. 

Guldstjärnedagar. Så var det idag. Pv tog sin rullskidetur, men halverade den nästan då det helt enkelt blev för varmt .., så vi möttes i Skallkroken och tog var sitt dopp (jag simmade nog tio simtag) och efteråt kaffe och några Annas pepparkakor (så. goda!) 

Så ljuvligt, underbart det var, som en solig vårdag.

Och på andra sidan hamnen tog någon upp sin motorbåt .., andra puttrade iväg ut för att fiska ., andra kom tillbaka .., många promenerade ute på piren och alla hade plockat av sig jackor och mössor. 

I gräset blommar ännu små, små blåklockor.

På väg till hamnen råkade jag lyssna till delar av dagens gudstjänst som sändes i P1. Det ska jag säga, att så vacker sång som hördes där, ja, det var i det närmaste himmelskt. Kollade alldeles nyss ., jo, det visade sig vara Uppsala domkyrkas goss, - och flickkör. Ungefär 42 minuter in i programmet hörs detta ljuvliga.

Ringde till min syster i Skåne senare under dagen och hon lät panikslagen och sa att hon inte kunde andas. Skickade ett sms till hennes barnbarn N och bad henne ringa efter ambulans och få iväg R till sjukhuset. Någon timme senare ringde min syster. Nu var allt så mycket bättre .., hon  hade fått fatt i dotterns astmamedicin (hennes egen, som hon beställt på nätet, hade inte kommit) och allt var okej. En halvtimme senare ringde hon igen och undrade hur det hade gått med Harry hos veterinären. 

Ja, det är bara att konstatera, att det där envisa att inte gå till doktorn, är genetiskt.

På agendan och lite till ...

Då ska det bli promenad med harry, tillsammans med pv som nu har höstlov att se fram emot. Vi ska ta en sväng förbi Stensjö Ägg och köpa ett flak, det får vi inte glömma bort. 

En av oss tänker sig att åka rullskidor (ganska långt), därefter stundar gemensamt dopp i havet. 

Den andra - det vill säga jag själv - letar biografer som visar den svenska dokumentären "Döttrar". 

Letar vidare. 

Tv:n påslagen. Malou von Siwers pratar med en "panel" bestående av Maria Montelius, Åsa Beckman och Marie Göranzon. Jag skrev ju tidigare i veckan att Malou inte var min favorit, men jag får ta tillbaka lite av detta ., det blev en intressant diskussion och framför allt roligt att lyssna till en så härligt frispråkig kvinna (människa) som Marie Göranzon.

Söndagsfönstret ...



Vad passar väl bättre en söndag i slutet av oktober, än ett vackert kyrkofönster från Skåne? 

Tack annannan som kom ihåg att ta med dig håven!

lördag 29 oktober 2022

Dagens fönster och lite till ....

Lördagmorgon. Vaknar tidigt och eftersom jag inte drar ner någon rullgardin vid sängdags, möts jag av en stjärnklar himmel -. 

Inser att det nu är aningen kyligare än igårmorse, men inte mycket, däremot mera vind.

Sigge ligger som vanligt på soffan när jag kommer ner från övervåningen. Då tittar han alltid upp .., och jag går fram och hälsar på honom ..."godmorgon Sigge ..., hur har du haft det ..?" och därefter blir det frukoststök. 

Pv tar harry på johanssonrundan. 

På tv är det Nyhetsmorgon från fyran och såklart är det första man ser matlagning! Nu är det risotto som gäller. Ibland tror jag att matlagning har blivit någon slags religion i det här landet. 

Men jag byter kanal och tittar på brittiska Ambulansen och om man vill återfå tron på mänskligheten (eller medmänsklighet öht), så är det programmet helt perfekt! En äldre man har ramlat och slagit upp ett sår på armbågen och nu har det blött igenom .., det är blod på golvet och i sängen och såklart på tröjan och byxorna och ambulanspersonalen - lite äldre än dom vanliga - torkar upp blodet, sköljer ur och slänger dom blodiga kläderna i tvättmaskinen, frågar om mannen vill ha lite te (det vill han och inte så starkt) och ett nytt bandage sätts på och sängen renbäddas! 

En av ambulansmännen berättar att "akutfallen får dom yngre kollegorna ta hand om, det har han sysslat tillräckligt med, nej, det är den sociala biten han tycker bäst om". 

Vilka underbara människor!

Men allt är inte solsken. 

En svårt sjuk kvinna - född 1946 - behöver köras till sjukhus, men hennes make berättar att förra gången fick hans hustru - som går på kemoterapi och knappt har något immunförsvar - ligga timmavis i en korridor bland andra  patienter, av vilka många låg och kräktes, nej, detta vill dom (han och has fru) inte vara med om igen! 

Ambulanssköterskan säger att hon ska göra allt vad hon förmår och kontaktar akuten ., förklarar hur det ligger till .., tar med kvinnan till sjukhuset men vägrar att lämna av henne i någon korridor, utan sitter kvar i 1 timme och 20 minuter i ambulansen tillsammans med den sjuka kvinnan och hennes man, innan dom till sist får ett eget rum! (Vi får dessutom veta att en hel drös med andra ambulanser står och väntar på att få lämna av sina patienter!)

När programmet är tillända, visas en text där vi tittare får veta hur det hela har avlöpt. Den cancersjuka kvinnan tackade nej till fortsatt behandling och avled sex dagar senare. En bild från när hon och maken gifte sig visas också. Oj, såååååå söt och vacker hon var och vilken livsglädje bilden visar!

Och ja, jag inser att detta att personalen säger "att det ska bli bra darling ...", eller "var inte rädd sweetheart!" är bara ord, men ibland kan ord betyda så oändligt mycket.

Nu är klockan snart halv elva. När pv kommit hem från Vägföreningens möte, ska vi köra in till stan på fotoutställning (där bland annat Mymmel medverkar) och så ska jag hämta häftet/boken om Bingestickning som ska få komma till Helsingborg. 

Det är programmet. Plus dopp i havet och plantering av mängder av ljung.

fredag 28 oktober 2022

Vid halvtretiden .....


... såg det ut så här i Skallkroken. Då hade dimman lättat något, men den kom och gick .., och det var så vackert.

Aldrig ser - eller hör - jag så många kråkor som där nere vid stranden. 

Den här krabaten satt och putsade fjäderdräkten en bra stund .., kraxade lite mellan varven och fick så småningom sällskap av någon kompis. 

En enda stor brännmanet såg vi och den var inne i hamnbassängen och väckte stort intresse hos Harry. 

Nu kväller och pv stryker örngott och har höstlov till veckan.

Inte illa. Själv har jag evigt lov.

Och just nu i skrivande stund, spelar Wilmer X i tv-programmet Gokväll. Oj, oj, oj, så bra dom är!

En fredag i slutet av oktober ...

Sover dåligt natten mot idag. Lyssnar till "Bannerheds bevingade vänner" i P1, men varje avsnitt är endast nio minuter långt - eller kort, kanske - och nästa avsnitt avlöser inte av sig själv. 

Nej, det fungerar inte. 

Väljer "Kulturlivet med Gunnar Bolin" och ett avsnitt där författaren/programledaren Daniel Sjölin vittnar om hur hans kärlek till poeten Verner Aspenström vaknade till liv. 

Det går väl si så där att infånga John Blund med hjälp av vare sig fågelkvitter eller poesi. 

När klockan är halv tre har jag ännu inte somnat.

Men så blir det morgon och förmiddag och jag ringer till friherrinnan och undrar om hon vill ha nånting handlat från affären och det vill hon. Handlar till henne och till oss (fyra vackra ljungplantor får följa med hem) och i kassan sitter Louise, vars pappa serverade oss när det var After Work förra fredagen och Louise är sååå lik sin pappa, så där så man omöjligen kan ta fel och hon är ung och såååå rar i kassan! Jag blir alltid så imponerad av ungdomar som - till synes utan problem - kan småprata med äldre kunder; det är en konst det där och det handlar om att  s e   kunden/människan som står mitt emot dig ., inte det här inövade "ha en trevlig dag" som man - åtminstone förr - kunde mötas av. 

(På t.ex tågresor händer det ofta man tillönskas "en fortsatt trevlig dag" och då tänker jag att kanske har någon just förlorat en anhörig och eller haft ett helvete på jobbet och det blir det ju så konstigt).

Nåväl. 

I foajén och i entrén pågår storstädning och fyra svartklädda män - vilka tillhör städpersonalen - tycks energiska värre. En av dem är i 40-årsåldern kanske. Jag tänker att han kunde ha varit filmstjärna .., han påminner lite om skådespelaren Omar Sharif (minns någon ...?), men en yngre variant. 


Så till Getinge för att inhandla covid-test, nu när friherrinnan visat sig vara positiv. Möter en "lastbil" som sätter ut plogpinnar vid vägrenen .., och inne i Apoteket (som heter Ekorren) är vi sex personer i kö och intill mig sitter en man som är sååå bekant. 

Det blir lite småprat. "Men bor du här i Getinge ...?" undrar jag. 

Nej, han bor i Stensjö! Aha! 

"På Vitabergsvägen ..", säger han. 

Ja, just ja .., det känner jag igen, men inte förrän jag sätter mig i bilen och kör hemåt, kommer jag på namnet. 

Åååå, det är ju Stig!! Stig, denne genomsympatiske man vars fru drabbades av demens och hamnade på ett boende .., Stig som också har haft problem med hjärtat och som är så ihärdig med att promenera här längs havet. Egentligen har jag lust att köra förbi där han bor och säga att "ja, men nu VET jag ju vem du är .., men du befann dig liksom på fel plats", men jag gör det inte. 

För övrigt? Fjorton grader varmt ute .., det blir ett dopp i havet när pv har slutat för dagen och ute blåser sunnanvind. Jo, på riktigt. Och mitt covid-test visade ett negativt resultat. (Men positivt för mig).

Nutidstestet vecka 43: Idag kändes det enkelt. Nio rätt av tio. Hade fel på fråga nr 2 - sportfrågan -. Gissade rakt av på 4. Då har nog pv full pott.

Dagens fönster ...



I slutet av oktober 2014 kom det här fönstret susande genom rymden. 

Det var den synnerligen kreative Sven Teglund i Luleå som målat i akvarell och tillägnat mig det här fönstret. 

Så himla omtänksamt, men det var Bert i Luleå som påminde mig ..., och skrev "du vet väl om att Sven tillägnat dig ett fönster ...?"

Nej, visste jag inte. 

Blomlådan hade kunnat vara vår. I våras bad jag pv att göra just såna här, i trä .., och dessutom gröna. 

Jag älskar dem, men nu ska ljung få ersätta pelargonior.

torsdag 27 oktober 2022

Efteråt .... 

... när den skånska familjen tackat för sig och åkt söderut, blir tystnaden  kompakt. 

Jag tar fram dammsugaren och tar ett varv här nere .., plockar undan små figurer i plast vilka ligger på rumsbordet .., slänger tvätt i maskinen, men tänker att jag kan lika gärna ligga i två-nätter-använda-lakan i min säng, det är inga problem. 

Ringer några samtal. 

Till friherrinnan .., som fortfarande är pangförkyld - eller i alla fall  l å t e r  väldigt förkyld, även om hon påstår att hon känner sig bättre -. Jag har tänkt och har sagt att många av de symptom hon vittnat om, låter precis som de jag själv hade, då, när coronan slog till. 

Nej, det tror hon inte. 

"Men jag kan fixa ett covid-test till dig ..", säger jag och så småningom ger hon med sig. Hittar ett test i en av lådorna och åker iväg med den. 

Jodå, det var positivt (i den bemärkelsen att den visar att hon har covid).  

"Om man är så här sjuk efter FEM vaccinationer, hur sjuk skulle man då ha varit utan något vaccin ..?" säger hon.

Har hon mat hemma? Jo, inga problem. Jag säger att vi kan åka och handla till henne om hon vill och det vill hon kanske, i alla fall i morgon.  

Apropå covid .., så ställde pv idag frågan till naturkunskaps-eleverna (21 st) hur många av dem som har visat upp ett positivt covidtest - alltså varit drabbade -.

Hur många tror ni räckte upp handen ...? 

T j u g o!

Det var just på skolan i Gullbrandstorp som pv tror att han blev smittad, då, när vi i slutet av februari förra året, däckade totalt. Han först och tre dagar senare var det min tur. 

Nåväl. Det gick ju bra och numera tänker jag inte så ofta på eländet. 

För övrigt har det tagits ett stycke dopp idag (+ 13 i havet) - båda badade - och i morgon är det arbete som gäller för pv ., och själv har jag trädgårdsarbete att ägna mig åt. 

Gräsmattan på västra sidan är dränkt av eklöv, men ännu väntar säkerligen femtusen andra löv på samma ek på att tappa taget. 

För en gångs skull har jag beslutat mig för att invänta dem alla, ja, innan räfsan får träda i tjänst. Det känns skönt.

Torsdagmorgon ....


Becksvat ute .., inte tillstymmelse till ljus och det är detta - kortare dagar - som jag själv tycker är det sämsta med månaden november. Lägg därtill tidsomställningen, då vi förlorar ännu en timme med dagsljus.

Igår blev en fin dag. 

Promenad ner till havet och någon plockade stenar och kastade dem i vattnet (precis som hans pappa gjorde i samma ålder ...) och så blev det byggande med Lego och Bamsespelet ett par gånger.

Den allra minsta gjorde inte mycket väsen av sig, sov och åt - om och om igen -. 

Bäst på hela dagen var ändå när jag fick sällskap i bilen av treåringen, ja, vi körde till Getinge och  Slöinge och det blev prat precis hela tiden. Mest om färgerna på bilarna som vi mötte och vi tävlade om vem som först kunde se en traktor, eller en häst eller möjligen några får och väl framme vid bageriet, valde mitt ressällskap en chokladboll med kokos utanpå och hela vägen hem, satt han och tittade ner i påsen. Att inte få äta upp den bums .., ack, vilket elände! 


Spännande var också att på väg hem från havet, upptäcka en liten, liten krabat som kröp på vägen och som rörde sig otroligt snabbt ändå, sin litenhet till trots. 

"Farmor, håll i den!" sa treåringen, som även höll i den själv. 

Så bildgooglade vi och fick veta att den här skönheten möjligen kan vara en smalkantad asbagge, vilket ju inte låter så trevligt, men fin var den. 


Igårkväll. 

En ytterst liten pigg krabat som väntar på pyjamasen och under tiden kan man då ligga i pv:s famn och fundera över skägget och vad detta nu är för typ som man inte sett så ofta. 

För övrigt ..?

Jo, det blev en massa prat om heminredning .., hur man vill ha sitt badrum .., eller hur man inte vill ha det .., vilket slags golv som är bäst att ha i köket och lite annat. 

Och just nu hör jag någon ropa "faaarmor ..?" och små fotsteg i trappan. Over and out!

Dagens fönster ...



Och så ett vackert (höstigt) fönster från Skåne, fångat av madamen som bor i Portugal. 

Tack annannan!

onsdag 26 oktober 2022

Många skor i hallen ....

Ja, det kan jag lova att det är. Små och större. Och så mina sandaler. När detta skrivs är klockan tio minuter i midnatt och jag hör tickandet dels från väckarklockan, dels från väggklockan. Den senare måste jag dock stanna upp för att kunna höra .., det tickandet har liksom gått in i mitt blodomlopp (har hört den sedan jag föddes) och jag vickar till och med med tårna i den takten. 

Här är väckarklockan, nere till höger på bilden. Äggkoppen som jag köpte hos Antikkulan utanför Ängelholm, den ramlade i golvet och gick i bitar.

Så är nu sonen med familj  här på besök och alla fyra ligger dom i dubbelsängen i det som är "mitt rum".

Han som är tre år och blev så glad över ett skruttigt hemgjort svärd av trä - inhandlat på Röda Korsets loppis i Halmstad - (tror priset var 12:-) skulle först sova hos farmor nere i gästrummet, men ångrade sig snart och så blev det till att traska upp till sovrummet. Till mamma, pappa och lillebror. 

Och det har lekts kurragömma .., väntats på pv som varit på körövning .., Sigge har blivit omklappad .., Harry har fått hundgodis och suttit fint och väntat på "varsågod-et" och det har ritats båtar och drakar och på rumsbordet står nu en samling leksaker i form av en haj, en dinosaurie, två hästar och ett annat djur, samt två polisbilar.

Själv har jag nu - i ensamhet - streamat och tittat på det sjunde avsnittet av "Över Atlanten". Tänk, vad man kan förändra sin syn på människor! Så snar man inte ska vara att döma! Och jag tycker att precis alla i den här besättningen har varit så otroligt fina och lojala mot varandra. Det är Casper Janebrink i Arvingarna .,. Linus Wahlgren ., Ann Wilson .., artisten Loreen, f.d. fotbollsspelaren Kenneth Andersson och programledaren Erik Ekstrand (helt ny bekantskap för mig). 

Och så kaptenen ombord - Gurra Krantz-. 

Kan  också berätta att besöket hos veterinären (idag vid området där Halmstad travbana ligger) gick bra. 

Eller .., inte helt. En annan sorts antibiotika har satts in och påbörjats och det mest troliga är att det blir operation nu i november. 

Nog är det otroligt. Vi har aldrig varit här i Vallås på smådjursmottagningen (veterinären alternerar mellan Slöinge och Vallås), ändå, så snart Harry hoppar ut från bilen, skakar han som ett asplöv! 

Nej, han vill INTE gå med in! Efteråt är han totalt slut på, rent mentalt.

Igår skrev jag att jag skulle titta på ett program om flyttfåglar. Det var ett franskproducerat program och något så helt fantastiskt intressant! 

Rekommenderas å det varmaste. 

Ett annat program som vi tycker så mycket om, heter "Resa längs Irlands kust" och där guidar oss Adrian Dunbar, känd som kriminalkommisarie i brittiska "Line of duty" och han gör det verkligen med den äran! När vi idag körde till djursjukhuset, pratade om vi detta att återvända till Irland, men då på en kanske två veckor lång bilsemester. Vi körde ju runt på västra sidan av ön för flera år sedan, men då var det ett kortare besök. Lika trevliga människor där, som i Skottland! Nu mot sängen!


Här är han, den till synes ytterst sympatiske Adrian Dunbar.

tisdag 25 oktober 2022

Den tjugofemte ...

I ett annat liv, innan jag blev ensamseglare .., och när mina barns pappa och jag själv bodde i Kungsängen, då brukade vi fira löningsdagen med att äta entrecôte med pommes frites den tjugofemte. Då hade lönen gått in på kontot! Hurra! 

Och nej, vi gick inte på elegant restaurant, utan middagen - eller kanske lunchen - intogs på B&W, den jättelika stormarknaden där jag då arbetade som kassörska. Ja, det var den extravagans vi unnade oss. 

Nu är det annorlunda. 
Dagens datum innebär påfyllnad på bankkontot och ännu i tretton månader blir det så, men sedan är jag sjuttio och då stundar bistrare tider. Nåja, soppa är billigt och bra.


Fick igår veta att vi ikväll får besök av två småttingar med föräldrar, men ååå, vilken glädje!! På små filmsnuttar har vi sett hur kavat den allra minste har blivit .., nu kan han minsann hålla upp huvudet när han ligger på mage! Viggo är hans namn.

Dubbelsängen är renbäddad .., och hon som är farmor får sova i "Gunnars Rum". Det är bra .., då har hon nära till köket om hon vill baka nattjästa baguetter, att bjuda på till frukost.

Grått ute, men varmt. 
Det blir garanterat ett dopp även idag. 

Och stackars friherrinnan är pangförkyld och låter sååå eländig. Det är tydligen inte hälsosamt att gå på After Work. 

Nu mot dammsugaren framåt marsch!

Dagens fönster ...
















Det kan jag säga, att nu har annannan varit flitig med fönsterfångandet! Ena dagen Bern, nästa Bryssel och nu mer på hemmaplan.

Så här skriver hon: "Och nu Skåne! Det här var tänkt som en bild på dörrbågen, men det är ju en fönsterbild!"

Tack! säger jag.