Kväller ....

Vilken dag och vilken eftermiddag! Det var knappt jag trodde mina ögon när displayen i bilen bara visade på +21 .., jag var övertygad om att vi närmade oss trettio!

Vi åkte ut vid halvfyratiden och pv skulle fixa något med bogpropellern och lite annat och så blev det som vanligt en massa prat med andra båtägare. 

På bilden syns en motorbåt som vi inte sett till förr om åren och trevliga människor visar det sig vara. 

Ser ni pojken som sitter längst fram på familjens båt? 

Vilken underbar kille! Han är 11 år (jag gissade rätt ålder på såväl honom som hans bror!) och hälsade så glatt på mig igår och frågade hur jag hade det och om det var skönt i havet och berättade vad han hette och vad lillebror hette (han som sitter lite bakom) och allt möjligt fick jag veta. 

När vi pratat klart önskade han mig en "trevlig eftermiddag!" Idag när jag kom gående från bilen mot vår båt, mötte jag honom igen. 

"Men hej! Är du här idag också, så kul!" säger han då och det är ju knappt man tror sina öron.  Nu skulle hela familjen ut på havet några timmar, ja, tillsammans med goda vänner och han vinkade glatt hejdå. Vad månde bliva av denne unge man? Egen företagare, kanske.

Inte långt från vår båt pågick båtförsäljning. 

Det var ett par från Anderstorp i Skåne som nu kommit och tittade på sitt nytillskott - på riktigt - och papper skrevs på och så hade det glada paret en fin båt att ta hand om. Hemmahamnen finns i Blekinge någonstans, mellan Ronneby och Karlshamn. 

Så fick vi besök av Eva och Ulf och det bjöds på paj och meloner i skivor (tänk, så olika smak det kan vara på vattenmeloner!) och en äldre herre som hade simmat (frisim, dessutom) en bra bit, stannade till och småpratade. 

Han hade arbetat som tandläkare, var född 1942 och döm om vår förvåning när det visade sig att han och Ulf hade varit klasskamrater i gymnasiet i Halmstad! 

Medan pratet pågick lade sig Harry på bryggan och somnade .., Ulf tyckte att Harry hade magrat (pv vägde honom när vi kom hem, nej, allt var som vanligt)  och ungdomar kom och gick .., tonåriga pojkar skrattade så där högt som pojkar i den åldern gör .., badade LÄNGE och kastade maneter på varandra.

En av pojkarna stannade till .., frågade om det var  okej att klappa Harry och Harry tycktes nöjd och belåten med den saken. Jag kände hur mycket jag genast tyckte om den pojken. 

"Ja,  precis ., vi har alltid haft hundar ...", förklarade han. 

Det märktes tydligt.

På väg till Söndrum ....

... som ligger just vid infarten till Halmstad, eller egentligen bara vid sidan om, upptäckte jag en slänt som var som en .., målning! Det var den här. Vi var på väg till Folktandvården och jag bad pv att stanna till på tillbakavägen, så kunde jag ta någon bild. 

Folktandvårdsbesöket gick bra. 

Det är tre år sedan jag senast besökte tandhygienisten och två år sedan jag satt i stolen hos den underbare tandläkaren Dag (som förstås gått i förtida pension nu!) och jag har inte haft ont eller andra känningar av tänderna, så det var väl inte det jag var nervös för. Nej, jag tycker helt enkelt inte om när någon far runt vid tandhalsarna med den här ultraljudsapparaten .., det känns som när man råkat tugga på aluminiumfolie. 

Idag gick det hur bra som helst. Jag låg i stolen och hade mina läsglasögon i handen och plötsligt föll dom till golvet, vilket väl torde vara ett tecken på att jag slappnade av. 

Betalade lite drygt fyrahundra kronor, kände mig som om hade jag vunnit hur mycket pengar som helst .., men det handlade förstås mest om glädje och tacksamhet.

För nästan tjugo år sedan hade jag ett veritbabelt helvete med mina tänder. Jag hade då blivit ensamseglare efter ett långt (34 år) förhållande med mina barns pappa .., var säkerligen orolig för att inte klara mig, skar tänder och spräckte fyllningar på löpande band! Dyrt blev det också. 

Fick ett LO-lån och blev underbart och framför allt respektfullt bemött av Liz Stridh på Sparbanken i Ystad, började gråta av glädje där jag satt vid hennes skrivbord; detta att liksom känna mig godkänd och resten är väl historia.

"Elisabet, du har inte haft några betalningsanmärkningar och skött ditt konto bra, så lånet är beviljat ..", sa hon. Ungefär så. Det var då tårarna kom. 

Många år senare skrev jag ett brev till denna Liz Stridh och berättade hur mycket hennes bemötande betydde just då. För henne var det förstås ett ärende i mängden, men för mig betydde det allt. 

Och nu: tre år på raken utan minsta bekymmer med mina tänder. Ni som förunnats starka dylika, utan att ens behöva bry er särskilt mycket, hoppas att ni uppskattar den gåvan! 

Nu mot hamnen och lite pyssel med båten.

Dagens fönster .... 

... fångades i Skåne utav madamen som bor i Porto, men - i alla  fall när bilden togs - befann sig på hemmaplan . 

Vilka rosor! 

Och vilket tegel! 

Tack! säger jag.

Det bästa ....

 

En gång i världen hade vi här på bloggen Veckans Bästa och om vi nu hade hållit liv i detta, då hade nog det här blivit mitt val. Jo, det var idag som frivilliga från båtsällskapet - det som vi tillhör - ställde upp och tog med boende från ett närliggande äldreboende, ja, för en tur ut till havs, med segel, - eller motorbåt. 

Det var likadant i fjol och blev sååå lyckat! 

Och likadant den här gången, frånsett att det blåste rätt bra idag, så de som hade segelbåt gick för motor i stället. Det fungerade det också. 

Till min oerhörda glädje (ja, jag började nästan gråta av glädje!) fick vi Anna-Lisa (till vänster på bilden) i vår båt! Anna-Lisa var gift med grundaren av Ankaret, affären där jag arbetade, men han - Roland - hade slutat när jag kom in i bilden och det hade såklart Anna-Lisa också, men hon brukade städa butiken om kvällarna och eftersom jag alltid arbetade eftermiddag/kväll, blev det mycket småprat. 

Hon var en underbar arbetskamrat och så trygg och lugn! 

Dessutom är hon ju mamma till Magnus som sitter i blå shorts och tröja och som var min chef under alla år i affären. Världens snällaste chef! Han och Bodil (lika snäll hon) stod på land och vi sa att "men kom ni också, vi tränger ihop oss!" och det gjorde dom, plus ytterligare en boende - Barbara - och två från personalen! 

 Så himla trevligt! 

Vi hade med oss pv:s hemkokta flädersaft och  nybakade kokoskakor (med Dajmbitar i) som vi bjöd på och det var bara så trivsamt. En ung kille - Oscar - som var den ene ur personalen, visade sig vara en före detta elev till pv! 

Två turer gjorde vi och så var det väl tre andra båtar som gav sig ut med glada åldringar och en storvuxen man i rullstol fick vinschas såväl ner som upp ur båten, men det gick bra. 

(Vän av ordning ser att Mange saknar flytväst. Ja, det fattades en, men han ville gärna följa ändå).

Efteråt blev det grillfest och musikunderhållning med en "Elvis-sångare", som nästan - men bara nästan - såg ut som Elvis. Ja, för boende och personal, alltså och allt skedde i hamnen. 

Själva körde vi hem och jag fixade  pitabröd med sallad, tzatziki, sambal oelek (i brist på tacosås) och till detta lite stekt köttfärs. (Bilden: En mycket nöjd kapten, som synes .. och så Anna-Lisa som nu bytt plats för att se Haverdal lite bättre).

Mera glädje! 

Nu är gurkörten på gång att blomma! Blomningen varar  l ä n g e  och oj, så många flygfän (skriver jag som inte skiljer på de olika arterna) som besöker dom blå blommorna! 

Dessutom har den här ludna blomman spridit sig hejvilt i rabatten, nåja, de får stå kvar, tills säsongen är tillända.

Annat som hör till det bästa: att jag kände mig sååå mycket mer hemtam på båten! 

Och ytterligare glädje: sonen med familj gör oss den äran i helgen! Hurra!

Mindre bra: att jag ringde min syster i Skåne - hon som är den piggaste av oss tre systrar - som visade sig ha ont precis överallt, men vägrar att besöka läkare.

Efteråt ville jag bara gråta.

Tisdagsfönstret ...

.... finns i köket, allt uti det där gula huset på kullen. 

Och visste man nu inte det, så befinner sig huset i landet Halland. 

Lönnlöven målades av grannen Britt och kaninen var en hälsning från Karin, barnbarn till Eva och Ulf från Tyresö. 

Såna hälsningar gör åtminstone mig lycklig.

Vecka 24 ....

 

Måndag. Ny vecka och nya kort på handen. Inget vet man. 

Vi åker till hamnen vid tiotiden - det vet vi i alla fall - och blir där i några timmar. Harry följer med. 

Så fixar pv lite med bogpropellergrejen, den som krånglar lite trots att den är ny, men han fixar det bra. Skönt!

Därefter ut till havs i en halvtimme kanske och sällan - för att inte säga aldrig - har jag känt mig  så ringrostig. 

Nåväl, det gick bra och jag är fylld av beundran över hur elegant pv backar in till vår båtplats - med aktern före - när vi sedan väl är "hemma" igen. 

Jag tar mig en simtur bland hur många blåmaneter som helst ., föser dem liksom åt sidan. Dessa - på bilden - har blåst in i hamnen, tillsammans med sjögräs och ligger där och skvalpar omkring likt fallskärmar. Jag tycker att dom är vackra. 

Därefter hemåt. Vid tvåtiden ger sig pv av till Halmstad, då Edvin ska hämtas från förskolan. 

Flera timmar senare ringer han hem och berättar att dom två sitter på köksgolvet och spelar kula! Jo, köksmattan får vara underlag. 

Själv har jag tagit harry på promenad, vattnat i växthus och rabatter och gläds åt pelargoniorna vilka nu  - äntligen - tagit fart och blivit så vackra! 

Sitter ute hos Ecke och Britt en stund och känner hela tiden den magnifika doften från Robiniaträdet som doftar överjordiskt.

Har jag någonsin - i hela mitt liv - upplevt en sån ljuvlig doft? 

Minns den från Regementsgatan i Ystad, intill det som en gång var brandstationen .., där stod en Robinia och det var då jag upptäckte den! (Kontaktade stadsträdgårdsmästaren och fick veta namnet på trädet). Måhända borde vi plantera just ett sådant träd?

För övrigt intet nytt. 

Jo, min syster i Australien och jag själv - det skiljer tio  år mellan oss - och vi är ju egentligen bara halvsyskon med samma pappa, men olika mödrar .., vi har precis samma bekymmer med våra kroppar. Hjärtgrejset, artros i händer och fötter, hon har fått ny höftled och jag själv två knäproteser - egentligen tre - och så småningom garanterat höftledsbyte. Vi har dessutom varit med om olika former av olyckor och legat på sjukhus i omgångar. 

Det som skiljer oss åt, är att hon är otroligt magerlagd. Det är inte jag.

Vår andra syster .., hon som fyller åttiotvå i september, kämpar visserligen med en dålig höft, men vägrar söka hjälp. För övrigt är hon pigg och kry och lär väl bli Sveriges äldsta kvinna.

Dagens fönster ...

... fångades i Sarajevo och om ni tittar riktigt noga, så kanske ni upptäcker mannen som läser en tidning längst nere på bilden!

Annannan var det som hade håven framme och vilken underlig byggnad, tänker jag.  

Undrar just vad arkitekturkritikern Mark Isitt skulle säga om denna skapelse? Herr Isitt sommarpratar den 3:e augusti, om någon är intresserad. 

Tack annannan som tog dig tid!

Mördaren ...

Idag upptäckte pv att Sigge tagit död på en liten blåmesunge.

Jag kände hur upprörd jag blev ., hittade det som nu var kvar av den lilla pippin  (allt utom huvudet), tog tag i en liten, liten fjäder som satt kvar i den lilla kroppen och slängde resterna i slänten .., bland brännässlor och hundkäx. 

Tänkte sedan att jag inte har minsta lilla rätt att vara ilsken, då vi själva åt kyckling till middag.

Avslutat ...

Så är då pv:s sjudagarspass som hamnvärd tillända och jag tänkte, när jag cyklat till hamnen och mötte honom ikväll, att ett sådant arbete hade passat honom  p e r f e k t. Lite småprat med båt, - och husbilsfolket och så detta att hjälpa till. Jo, det hade varit ett bra jobb. 

Natten blev hemsk. Vaknade var tionde minut och hade så ont i höger höft - madrassen är hård - och kontentan av detta blev förstås att den här dagen gick i långsamhetens tecken. Nu hade vi sådan evinnerlig tur, så friherrinnan erbjöd oss sin 80-centimeters madrass, ja, vi får den och kan då skära till den i rätt storlek till bädden  i båten. Hoppas att det fungerar. Och såååå omtänksamt av henne. 

Bilden nere till vänster visar hur det såg ut igårkväll. Rökta räkor, aioli och ett glas vitt vin. Pionen - som är den vackraste jag någonsin har sett - finns i friherrinnans rabatt. Visst är den vacker!

Cyklade hem från hamnen tidigare på förmiddagen och förundrades över alla blommor som nu dyker upp vid vägrenen. Blåeld .., som är så fin .., och mängder med hundkäx och fläder som blommar!

Nu Happy Valley - den brittiska krimserien - och tänka sig, i morgon behöver pv  i n t e  cykla till Gullbrandstorp!

Uppdatering angående hamnen: hade jag varit ansvarig där, skulle det absolut finnas lånecyklar, ty det är nog 2 km minst till närmaste affär som är Hemköp. Och tänk, så trevligt det hade varit om det funnits möjlighet att beställa färskt bröd var morgon! Det hade i alla fall jag lätt velat ha. 

Första gången ... 

.... för i år, som vi övernattat i båten. Det är likadant varje gång; man är totalt ledbruten efter att ha krånglat sig ner och upp och bakåt och framåt och tänjt och sträckt och försökt ta sig på bryggan då det är hysteriskt lågt vattenstånd och avståndet från båt till brygga blir högre. 

Men det går. 

Pv är idag inne på sjätte dagen som hamnvärd, men det är ju bara två timmar per gång och han trivs. 

Lite småprat med de som har ställplatser. Många har hund ., många sitter och löser korsord (som vi själva) och har vinglas framme på bordet. Somliga grillar. Vissa har  portabla staket runt sitt område. Någon har lagt en slags matta på marken. 

Inte många ännu som övernattar i sina båtar. På vår länga är det ett par i en stor motorbåt, så är det Göran (gammal militär som drabbades av hjärtstopp i en hamn, men klarade livhanken .., över åttio i alla fall och han och hustrun tycks pigga och tämligen alerta, men har två gånger bett pv om hjälp .., mest med gasolen) och hans hustru och så vi då. 

På bryggan närmast havet var det kanske fyra övernattande.

Den som har haft husdjur, hund eller katt i alla fall, vet hur det ser ut när dessa börjar åldras. 

Pälsen tappar sin lyster, hörseln börjar avta .., och orken. 

Just så är det med Harry. 

Natten mot idag blev det trångt i akterruffen och vid fyratiden när jag vaknade, hade han tagit sig upp och låg så här och sov DJUPT. Totalt avslappnad. 

Så är det med honom. 

Vi sade i bilen idag att "ja, det är väl så, att det här blir vår sista sommar med honom ...". 

Han orkar inte längre gå sina vanliga promenader, utan efter halva sträckan vänder han hemåt. 

Han går och lägger sig tidigare om kvällarna och sover djupt. Lite annorlunda i andningen, men inte flåsigt. 

Bara annorlunda. Det är en sådan ofattbar gåva att ha fått ha denna ljuvliga Harry hos oss, men det är som kramp inombords, när tanken löper vidare. Nå. Vi får ta en dag i taget. Bara glädjas åt varje ytterligare dag vi får ha med honom .., och när vi ser att han inte längre mår bra, då får vi ta det ansvaret också. 

Nu ska jag cykla till hamnen för ännu en övernattning. Vi kom hem mitt på dagen, vattnade lite, jag fixade lunch och slängde tvätt i maskinen ., gav sigge mat och gosade lite med honom (han gick och lade sig under bordet i uterummet) och fåglarna fick också mat och nytt vatten i det stora betongfatet. En kråkunge gastade oroligt .., och en vuxen kråka kom och drack av det nyss påfyllda vattnet. 

Så är det här, denna den heta lördagen (tjugosex grader varmt) i landet Halland.

Dagens fönster ....

"Här kommer några fönster från Bäckboda i Lövånger. Det är från min mans hemgård. Västerbottensgården, vinterstugan, togs över av en av bröderna. 

Den mindre sommarstugan på samma gård togs över av en annan bror. Båda gårdarna är numera sommarbostäder. Förr flyttade man över till sommarstugan nån månad då de större huset städades upp ordentligt, korkmattorna fernissades, med mera."

Fyra fönster i ett svep .., inte dåligt av dig, ellem!

Och  t a c k! som kom ihåg att tänka på fönster, så där helt apropå.

Sommarpratare 2023 och DN:s Nutidsquiz. 

Gick nu på morgonen igenom den digra listan av årets Sommarpratare och måndagen den 17:e juli, har jag redan nu kryssat för i almanackan. Då talar Tilde Aldenbrookke, hjälparbetare och butiksbiträde. Det var Tilde som lämnade sitt arbete i en tehandel och utan att tveka begav sig till Ukraina för att hjälpa till med det hon kunde hjälpa till med. Blev rörd enbart av höra henne berätta lite om sitt arbete, nu i Morgonstudion på morgonen.

Här är några andra som jag redan på förhand vet att jag vill lyssna till. 

Bert Sundström, svt:s utrikesreporter (9:e augusti), Asabea Britton (barnmorska, influencer (8:e augusti), Artisten Sanne Salomonsen - henne har jag alltid tyckt om (11:e augusti), Finlands president Sauli Niinistö  (20:e augusti), Staffan Westerberg (3:e juli) och lyssnarnas val: Eva Armini (12:e juli).

Men allra mest ser jag fram emot dottern AP:s dagliga recensioner av Sommarpratarna. Vi har långt ifrån samma smak, men jag älskar hennes rättframhet när hon hyllar eller dissar det hon lyssnat till. Mossfolk brukar också recensera sommarpratarna och orkar du bara Karin, så ser jag även fram emot dina tankar om programmen.

Nutidsquizet blev 8 rätt av 10 för mig. Fel på fråga 1 (namnbytet), samt fråga 4 (sportfrågan). Ordquizet har jag ännu inte gjort. Återkommer.

Du som läser här .., har du några favoriter som du redan nu vet att du inte vill missa?

Uppdatering: Här  är fler sommarpratare som jag nog tänker kryssa för: Mark Isitt (arkitekturkritiker), ålafiskaren PM Nilsson (5:e juli), Charlotte von Essen, chef för SÄPO (7:e juli), Anders "Melodikrysset" Eldeman, (15:e juli) och Judith Gough, diplomat och Storbritanniens ambassadör (26:e juli).  Ser att jag hoppar dom flesta artisterna och även skådespelare. 

Ordquizet: Fel på fråga nr 9 och 10. 

Dagens fönster ...

 

I mejlet från annannan blir det prat om hur förfärligt varmt det borde bli att gå i svarta och därtill heltäckande kläder, för kvinnorna, alltså. 

(Hon har i frukostmatsalen nämligen kunnat se muslimska kvinnor helt klädda i svart, utom över ögonen.)

Så här skriver annannan, på plats i Sarajevo när bilden togs: "Det är antagligen rätt klädsel för ökenklimat, men svensk sommar är ju varm på ett annat sätt, som tjockt tyg inte skyddar mot. 

Och de moderna versionerna ser ut att vara av polyester eller motsvarande som jag skulle tycka var helt gräsligt. Samma för katolska nunnor.  Nu ska jag leta upp ett kafé där jag kan sitta och jobba!"

Tack annannan! Älskar när fönster kommer från när  och fjärran! Ena dagen Lövånger, nästa Helgerum och den tredje dagen från Sarajevo! 

Ps. Så här skrev hon också, angående bilden här ovan: "Man ser att det är en liten gård innanför och en trappa upp. Trappräcket skymtar."

Resumé från en dag i juni. (Långt inlägg. Kan förslagsvis delas upp och läsas under en veckas tid ,-).

Vaknar mitt i natten med överdjävulsk värk i höger hand; den är helt avdomnad och fingrarna går inte att räta ut. Står i badrummet och värmer handen i så hett vatten som jag bara mäktar med. Det hjälper. 

Somnar om. 

Därefter är allt som vanligt. Solsken och blå himmel som lite senare på dagen förvandlas till det allra ljuvligaste väder .., med moln på himlen! Hurra!! 

Vid halvtretiden är vi bjudna på tårta hos Ecke och Britt, vilka just idag har flyttat ut till sommarhuset här intill oss. Stor glädje! 

Nu blir de här ett par veckor, ja, kanske juni ut., därefter kommer sonen med sin stora familj (han har köpt sommarhuset) och då flyttar E och B in till Halmstad igen. 

Vi sitter i deras trädgårdsmöbler med enorma rhododendronbuskage bakom oss! Och bäcken, den som skiljer deras tomt från hästhagen och väl snart är uttorkad. 

En bit från bordet finns ett ovalt trädgårdsland  där det är lite vildvuxet och så underbart vackert! Det är det som syns på bilden. Ecke ger Harry några korvbitar och pratar om sina solceller som han lät sätta på taket (på huset i stan) förra året i februari och hur mycket dessa har producerat. Att han är nöjd, råder det ingen tvekan om. Hans granne har räknat ut att om sju år ungefär, har kostnaden för installationen och själva solcellerna betalat sig. Då skulle Ecke vara 103 år. 

Senare på eftermiddagen blir det Skallkroken igen. Fjärde dagen nu av hamnvärdskapet. Vi träffar en man och  kvinna från Frankfurt i Tyskland och med sig har dom en Golden Retriever som heter Nilla; hon är tretton år och tycks lika skröplig som Harry. Vi konstaterar att halsband (jag letar Harrys halsband) heter halsband även på tyska. Precis samma. 

Så blir det ett bad i ett ljummet hav och där är lika många maneter som igår, men det går bra ändå .., jag ser inte några som bränns. Efteråt blir håret lockigare än någonsin tidigare. Så är det att ha kort hår.

Medan pv går runt och gör det som hör till värdskapet blir Harry och jag själv kvar på båten. Harry sover djupt och jag lyssnar till "Det politiska spelet" i P1. Anders - båtgrannen - kommer och surrar och det är båtgrannar såväl till vänster som till höger om oss. 

Vid en av segelbåtarna hänger mängder med kläder på tork. En tysk båt. Kanske har det varit "tvättdag" just idag. Som i så många andra hamnar finns tillgång till tvättmaskin för hamnens gäster .., kanske är det detta kaptenen ombord har gjort? Haft tvättdag, helt enkelt.

Kommer hem. 

På trädgårdsbordet står en en jättebukett från eleverna i den klass pv varit mentor för under ett antal månader och med sig hem hade han presenter från dels några flickor (jordgubbsplantor och choklad, plus en krukväxt) och även en kopp med texten "Världens bästa lärare" från en pojke i sjätte klass. Jag säger att "nu måste du komma ihåg att tacka dem .., skriv ett vykort eller vad som helst, men tacka ordentligt!"  Jodå, det ska han göra.

Jag förstår hur glad han är och för ett par år sedan, när jag städade hans skrivbord, upptäckte jag andra kort och hälsningar från tidigare elever. 

Och inte en endaste gång har han själv berättat om dem; alla vänliga tackord från gamla elever. 

Sist av allt: på kustvägen står nu en stoooor skylt om att det råder eldningsförbud i hela Halmstad kommun. 

Det är en förstås en tidsfråga innan det även blir samma sak vad gäller bevattning. 

Gissa, vem som köpte en enkel vattenspridare hos Lantmännen igår. 

Just det. (Namnet börjar på E).

Bröllop i augusti ...

Inbjudan till detta äventyr kom för ett bra tag sedan och själva inbjudningskortet sitter på kylskåpsdörren. 

I förrgår kom ett mejl från det blivande brudparet och vilka totalt underbara rader!

Så här stod det, bland annat: Klädsel: "Kom i något du känner dig bekväm i. Lämna de högklackade skorna och kostymen hemma. Presenter: "Den bästa presenten är att ni kommer och delar vår dag. Likaså ger oss ett handtag eller två där det behövs under dagen. Eller sjunger en sång, spelar en trudelutt eller vad som tänkas kan."

Och tänk, Harry är också inbjuden till att delta på festen! 

Så roligt detta ska bli!

 Dagens fönster .

Här kommer ännu ett fönster - eller en hel fönstervägg - hos grannen Annelie. När jag tittade in tidigare i våras, hade inte löven slagit ut och det kändes som att rummet liksom fortsatte ut i skogen. Men tänk, att sitta i vardagsrummet - ännu oinrett - och titta på råbocken som brukar stå uppe i backen och råm-skälla. 

Men  k a n s k e  att jag skulle bli lite mörkrädd? Har man livlig fantasi och har tittat på alldeles för många ruggiga kriminalserier .., då är det måhända inte råbocken man tror sig se bakom träden, utan något helt annat ...? 

Bilden tog jag själv. 

Spridda skurar från en onsdag i början av juni ...

 

I förrgår var det väl som jag kom att prata lite med den tjeckiske turisten, han med husbilen och han sa att det var ju rent häpnadsväckande vilket väder vi har i vårt land! Nej, se .., det kunde han absolut inte förstå. Eller: det hade han inte väntat sig.

Även nätterna är varma. Jag sover med öppet fönster - helt öppet, på vid gavel - och mitt på dagen idag var altangolvet så hett, så där så jag inte kunde gå barfota just där. 

Mitt på dagen kom något slags dis in från havet och det blev ljuvligt skönt .., inte fullt så varmt som tidigare. 

Mötte upp pv vid golfkrogen i Haverdal och vid halv fyra körde vi till hamnen, då han hade jobb att göra med akterlanternan. Själva värdskapet inleds klockan 17.00.

Som vanligt blir det en massa småprat med andra båtägare. Anders, t.ex - pratglad herre med skägg som längtar efter kärleken men har svårt att finna den rätta .., men det blev också surr med andra förbipasserande. 

En man från Ljungby (men boendes i Halmstad) t.ex .., med sin schnauzer Kalle, 11 månader. Eller med kvinnan som hade köpt en kastrerad hittehund och nu var på väg ut längs piren. Hon var lyrisk över Skallkrokens hamn, där hon och maken stod med sin husbil. I morgon tar dom sikte på Jylland.

Närmast inloppet i hamnen låg en segelbåt med hemmahamn i Varberg. Nu kom de från Mölle, men fann den hamnen jobbig att ligga i (man måste ligga med ankare), så då blev det Skallkroken i stället. 

Och Bengt, båtgrannen en bit ifrån oss, hade fått motorhaveri en bit utanför hamnen och fick segla in och likadant igår. Det är ju tråkigt, men får mig ändå att le .., det är såååå ofta något strul med båtar, om än inte alltid så allvarliga fel och brister. Det är ju så när man sitter i båten med aktern mot land, så passerar människor och ser antingen en själv eller Harry  - eller båda - och ett litet hej utvecklas ofta till något mera.  

Det var pålandsvind idag och det märktes .., hamnen var som en soppa med maneter vilka fösts in mot land. Det påminde om konstnären Monets berömda tavla, med näckrosmotiv från trädgården i Giverny. 

Inte många brännmaneter, men det lockade ändå inte till ett dopp. Nej, det fick vara. 

I morgon nytt värdpass igen, men då övernattar vi nog i båten. Eller kanske på fredag?

Tittar - mellan varven när jag skriver detta - på ett program om en norrman som svindlat hur många som helst. Det är så ofattbart hur detta kan ha pågått under så lång tid och ännu mer ofattbart hur en människa kan vara så obegripligt girig och rent ut sagt osympatisk.

Men inte bara han .., hur kan han ha anställda som är så iskalla? I alla fall somliga av dem. 

Heder till den kvinna som hoppade av sin anställning innan den ens börjat, då hon fick dålig magkänsla av företaget .., men vad blev priset för hennes avhopp ..?

Här en länk till programmet. 

Det var allt. 

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren - annannan - som, då bilden togs, befann sig i Sarajevo. 

"Fönster med historia .., aldrig tidigare i mitt nästan femtiotreåriga liv har jag haft anledning att fundera över hur kulhål i en fasad ser ut ...". 

Det kommer fler bilder från Sarajevo till min mejl. Hon skriver vidare - och jag tycker att det är så intressant -! 

"Sitter i frukostmatsalen. Här är mycket gäster från vad jag antar är golfstaterna, Förenade Arabemiraten eller Saudi osv. Kvinnor helt täckta i svart utom över ögonen. Hon som är kanske 27 (att döma av åldern på maken) petar in frukosten utan att lyfta på tyget hon har över ansiktet. Hon som är sådär 68 avtäcker ansiktet helt när hon äter. Kanske är de från olika stränga traditioner, men jag tänker att det är universellt, det här med att med åldern blir man mer praktisk och mindre bekymrad om vad folk tycker! 

Det är sällan jag ser människor från den delen av världen. Det var helt oväntat att jag skulle få anledning att reflektera över hur man gör när man äter bland andra människor, när man lyder under såna regler."

Tack som tog dig tid, annannan! säger jag.

Tisdag känns som söndag ...

Ja, i  alla fall när pv har haft klämdag och ska arbeta i morgon. 

Nu närmar det sig slutet. Bara tre dagar kvar. 

Har jobbat på bra även idag. Rensat ogräs såväl här hemma, som hos grannen som förlorat sin make och ännu inte kommit ned till Halland .., fyllt på med jord bland rabarberna .., hälsade på hos pv i hamnen och tog med mig varm mat till honom.  En enda segelbåt kom in i hamnen - hemmahörande i Karlskrona och hade Bohuslän som mål -. 

Alla tio ställplatserna var upptagna ., alla hade hund med sig, berättade pv, som tittar till dem alla och frågar om där är några bekymmer. 

"Otroligt så nöjda alla är med hamnen!" säger han efteråt och det kan jag förstå, den är så lagom liten eller stor och på något sätt så gemytlig.

Det var alldeles för varmt ute för Harry,  så han fick bli kvar hemma. Badade två gånger .., simmade en bra stund .., nitton grader i vattnet påstod en kvinna, men det tvivlar jag  på. Sjutton, kanske. Tre unga töser kom cyklande och badade länge, skrattade och hade sig, tills en mobiltelefon ringde. 

"Det är din mamma, skynda dig!" ropade den av flickorna som var närmast stranden.

Nu kväller. 

I skrivande stund "Utrikesbyrån" med Rebecka Randhawa som bra programledare. Det handlar om Ukraina och Wagnergruppen. 

Annat ..? Från Mallorca kommer en videofilm med en yster 4-åring som sitter i en bil och pratar med sin mormor och precis som sin farmor, hötter han med pekfingret när han blir ivrig och VERKLIGEN vill berätta nånting viktigt. Flygresan hade gått bra och minstingen sov gott. Å, så roligt för dem alla!

Nu kommer en jamande Sigge in och propsar på nykokt fisk, men se, det blir inte förrän i morgonbitti.

Så är det här just nu.

Olika liv ...

Lämnar värmen där ute och går in. Potatis hamnar i en kastrull .., jag tänker mig matjessill och gräddfil (med gräslök förstås) till någon slags lunch och pv väljer nånting annat, då han inte tycker att sill är en njutning. Det spelar heller ingen roll. 

Innan jag gick in, plockade jag hundkäx och satte i en stor glasvas på trädgårdsbordet. Doften förde mig långt mer än hundra mil norrut. Hem. Stigen nere vid sjön var kantad av just hundkäx. 

Sätter mig i soffan Ektorp och väntar att på att potatisen ska bli klar. 

Skrollar runt lite. Hamnar hos "Ukraine defence" som jag har följt sedan tidernas begynnelse, det vill säga, sedan kriget började. Ser en videofilm från den sprängda dammen i Ukraina. Ser oändliga vattenmassor och läser om en vattenhöjning med tio, tolv meter. Ser en hund som fastnat i nånting och håller på att drunkna, men en soldat kämpar för att få loss den. Ser ett rådjur som skakar av köld. Tänker på kor, hästar, får, små lamm, älgar, sjöfåglar, barn, katter och kattungar .., barn som förlorar allt. Läser om människor som flyr för livet .., om gårdar och jordbruksmarker som dränks av vattnet ., och hur svårt det är att få hjälp. 

Känner en vrede inombords som är mer än obeskrivlig. 

Tänker att om jag inte är det redan - så blir jag galen -.

Några extrafönster just idag ...

 

"Hej Elisabet! 

Visst är det så att du gillar fönster? Dessa finns på ena gaveln på Helgerums slott. Tre st är nog blindfönster. 

Jag var ute på ljuvlig cykelrunda nu på morgonen och kunde inte låta bli att fota. 

Så vackert ute nu, så man blir alldeles lyrisk!

Fin nationaldag till er på andra sidan landet. 

Elisabet."

//Tack min namne! Det var omtänksamt av dig!

Tisdagsfönstret ...

 ... vetter mot havet till - mot väster, alltså - och finns i det gröna huset här på Ejdverägen. 

Annlies hus, alltså. 

Heja alla kvinnor som låter bygga sig ett hus efter eget huvud! tänker jag. 

Min egen syster är en av dem .., även om hon inte lät bygga huset, men hon köpte sig i alla fall ett sådant hus som hon önskat sig, ute på skånska bonnalandet.

En måndag ...

Kanske är det effekten av någon slags måne, men oj, så mycket energi som tjoppade fram den här dagen! Hann nästan allt jag hade tänkt mig och så hann jag pusha på pv också. En taklist som vilat sig i två års tid kom äntligen på plats i uterummet och tillsammans hjälptes vi åt att försöka rengöra sofföverdraget - det som är så tungt att det inte går att köra i tvättmaskinen -, inte vår, i alla fall. Det blev i alla fall inte sämre.

Så blev det lunch hos grannen Birgitta ("Tareqs kyckling med soltorkade tomater"= underbart gott!) och på eftermiddagen jobb i hamnen för pv och dit kom Eva och den halvlånge och bjöds på pv:s rabarberpaj. Två timmar i solskenet. 

Ett dopp i havet för min del. Nitton grader varmt, sa en kvinna som hade badtermometer med sig. 

Och tänk, i natt vid tretiden kommer taxi och hämtar sonen med familj och så bär det av till Mallorca - bjudna av generösa och rara svärföräldrar  som också ska med.

Sååå spännande! Han som är fyra år gick i säng ovanligt tidigt ikväll, för att tiden skulle gå fort fram till avresan. 

Och så har jag själv lärt mig att se skillnaden på herr och fru Rödstjärt. Bara en sån sak.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan och fönstret finns i Sarajevo. "Här kommer morgonens skörd! Det sista (det här, alltså) är lite sorgligt. Det är en skola och jag antar att varje plakett är någon som dog i kriget. Om anställda eller tidigare elev vet jag inte, men de verkar ha varit vuxna i alla fall."

Tack, tack! säger jag.

Dagens fönster och lite annat ...

Dagens fönster fångades igår, fredag. Så här var det. 

För ett par år sedan revs en sommarstuga uppe i slänten, på samma sida som vi bor på, men två hus bort. 

Ett nytt bygge påbörjades - ett hus på järnpålar och med ett slags panoramafönster nästan uppe i trädtopparna! 

Vi var nog inte helt ensamma som funderade och tänkte .. "men vad i all världens dagar .?"  

(Förutom min Anders som genast tyckte om det, ja, fann det spännande!)

Jo, det var dottern till förra ägarna som nu lät bygga sig ett hus som verkligen är annorlunda i ordets rätta bemärkelse! Och sååå läckert har det blivit!

Det är liksom inga räta vinklar .., väggen mellan kök och vardagsrum är som en böljande havsvåg på vänster sida och när man går förbi där, är det lätt hänt att man ( iaf jag själv) drar med fingrarna längs den vackra väggbeklädnaden i trä. 

Köket är stort och fönstret (som täcker hela gaveln) vetter ut mot Ejdervägen. En balkong finns där ute och när man står där, är man halvvägs uppe bland trädkronorna. Det här fönstret (längst uppe) vetter mot öster och mot oss. 

Att Annelie arbetar som scenograf - bland annat åt SVT - är inte svårt att se, då, när man vandrar runt i huset. 

Igår var vi där på besök, då pv skulle vara denna rara människa behjälplig med att sätta upp en hylla i badrummet. 

Och även där märks hennes kreativa ådra, som väl är mer som en kroppspulsåder. 

Det är så påhittigt alltsammans. 

Medan hyllan kom på plats, fick jag titta mig omkring. Lutad mot köksväggen stod den här tavlan och jag föll pladask! Men .., så fin! 

Den hade Annelie köpt i Ystad och inte visste hon konstnärens namn, enbart initialerna: C.K.  

Å, den hade jag mer än gärna betalat en bra slant för!

 

Och det är långt kvar tills hon helt har kommit i ordning .., det är kartonger här och där och hon visar hur det ska bli, men vem bryr sig om hur det är hos andra .. ? Inte jag. 

Det är ju bara perfekt .., såna människor kan man lätt som en plätt bjuda hem, utan att känna städtvånget och dyker hon/dom upp utan högtidlig inbjudan, så spelar det ingen roll. Då vet man i alla fall att det är självvalt. 

 Själv slog jag mig ned ute på terassen, vilken är helt gruslagd - egentligen inte alls min melodi - men det var ju hur fint som helst. 

Där satt jag i solskenet och Annelie kom med sorbet från Sia-glass i Slöinge och nu tyckte jag t.om att skålen var finare än mina egna ,-).

Fler fönster och bilder kommer. 

Och tack du rara Annelie (som liksom en annan madame, ofta går i en älskad sticketröja) att du lät mig vandra runt med mobilen! 

Tack, tack, tack!

Bäst idag ....

 

... frånsett besöket av Hilda och Edvin, det är ändå den lilla Rödstjärten som gör oss den äran mest hela dagen. 

Enbart för den fågelns skull har jag förbjudit pv att kapa eller helt ta bort det döda plommonträdet och jag har gullbett honom att låta trädgårdsspaden stå upprätt i potatislandet, ty ingen tycker så mycket om att sitta lite högre - med fri utsikt - som Rödstjärten. 

Där, på spadskaftet, håller den till en stund ., sitter och darrar på stjärten, för att sedan flyga vidare .., från den ena upphöjda positionen till den andra och mellan varven: ett besök i körsbärsträdet; det höga, det som står nära gärsgården. (Ja, jag vet .., gärdesgården). 

Näst, näst bäst var dom här rosa skönheterna. Flocknäva, tror jag är namnet.

Vinet ....

Det var det här rosévinet vi bjöds på, Bert. 

Den Halvlånge (Ulf) sade att "Ja, rätt mediokert, men inte så dumt till laxen!"

Jag tyckte att det var jättegott till maten. 

Pris: 99:-.

Lördag ...

 

En hel del på agendan idag. Vägbulorna ska komma på plats, jag ska binda upp blommor som nu håller på att tippa överstyr och allt har vattnats. 

Pv kom tidigare på morgonen in med tre jordgubbar från växthuset (har spridit sig dit själva) .., en avsats i trä mellan altanen och "bron" måste åtgärdas innan någon snavar och bryter ännu en handled - eller värre saker än så -. 

Kanske en sväng till båten och ett måste är att köpa ägg från hönseriet på andra sidan kustvägen. 

Vi har haft Hilda och Edvin på campingbesök och det var spännande värre för gossen som om knappt två månader fyller 5 år och nu har en LÖS TAND. 

 Nu har de givit  sig av till ännu en campingnatt några mil härifrån, till Skärshults camping med  badbrygga och allt. Och här vankas 11-kaffe.

Dagens fönster ...

 

Så här skriver avsändaren, som är annannan: "Här kommer det första fönstret jag fångade i Sarajevo. 

Det blir nog fler, för jag ska vara här tills tisdag!"

// E. skriver: Egentligen borde jag kanske ha sparat det här fönstret till den sjätte juni, men nej, jag lägger in det idag. 

Och tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Anteckningsboken ....

Igår eftermiddag var vi bjudna på middag hos Eva och den halvlånge i Haverdal. En sak vet man bestämt när man kommer dit: det är att man får supergod mat och igår var inget undantag ., då serverades en ljuvlig laxgryta med färskpotatis och sockerärtor. Till detta ett tyskt rosévin vars namn jag har glömt, men gott var det.

När sommarhuset blev deras, följde hela möblemanget med, men nu hade den uttjänta soffan fått tacka för sig (virket fick pv ta med hem) och en ny soffa - Äpplaryd från Ikea - stod så fint på samma plats. Soffor numera är så djupa, tycker jag .., så där så jag alltid får bunkra upp med kuddar bakom ryggen för att få stöd. Den här var helt perfekt! Ingen kudde behövdes!

"Vi lägger bara ett täcke över soffan, så kan Harry ligga där som han brukar göra ...!" sa Eva. Så oändligt omtänksamt. 

Pratet gick som vanligt fram och åter. Det handlade om allt från den grundstötta segelbåten i vår lilla hamn .., till olika egenheter .., och om husköp och jag berättade att igårkväll var första natten för äldsta dottern, ja, på sin nya tjänst på Danderyds sjukhus - nu på akuten -.

Och Eva berättade - apropå sjukhus - om när hon var inlagd på Huddinge sjukhus och sååå fascinerades av hur många olika nationaliteter det vimlade av bland personalen! 

"Jag brukade frågade dem var de kom ifrån och alla berättade glatt och jag fick ett anteckningsblock där jag skrev ned de olika länderna. En kvinna berättade om sin uppväxt i finska Karelen. Hon var sjuttiotvå år och arbetade natt .., hade tolv syskon och uppväxten hade varit så fattig och hon var den enda av dem som emigrerat till vårt land. Och där var en kvinna från Mali som berättade att hon reste hem en gång per år för att träffa släkten och att flygbiljetten var så dyr .., ja, jag har kvar den där anteckningsboken förstår du, men den är nog hemma i Tyresö och jag var ju rätt så pigg och tyckte att det var långtråkigt, utom just detta då ..", förklarade Eva leende. (Mobilbilden ... Eva visar svampen som plockat ., det var då när hon var piggare och mera rörlig).

Man kan ju bara tänka sig hur vårt samhälle skulle fungera, ja, UTAN alla dessa till vårt land komna människor! Tänk, vilken tillgång! 

Så var det igårkväll.

 

Fredagsfönstret, DN:s nutidsquiz och lite till. 

 .... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland. 

Strålande solsken även idag, men oj, oj, oj .., så förfärligt torrt det är i markerna. Tänker, var gång jag går med Harry i hästhagen (där inga hästar är numera), att måtte det inte ta eld i all torr ljung, då vet man inte hur det går!

Resultatet på Nutidsquizzen blev 9 rätt av 10. Hade fel på skolfrågan. Pv hade samma resultat, men skrev aldrig vad som felades. Jag tror att han har gissat fel på Litteraturfrågan, fråga 7.  

Rubrikerna i dagens DN eller på nyhetsprogrammen får mig att tappa tron på mänskligheten. Knivslagsmål (!!!) i Eskilstuna .., svenska fängelser bågnar och räcker inte till .., en ung man är skjuten utanför en Icabutik i Västerås och en nazist lär ha varit ledare för huliganerna i läktarbråket nyligen.

Tröstar mig med att större delen av jordens befolkning ändå är snälla människor. 

Uppdatering: Jo, det var som jag trodde, pv hade fel på litteratur/böckerfrågan. 

 En torsdag i början av juni ...

Cyklar till hamnen och kollar den segelbåt som igår gick på grund vid själva gattet - eller vid inloppet till hamnen - och som hamnkaptenen, pv och en annan man som kom där på slutet, kämpade med i timmar, för att meddelst handkraft få till en säkrare plats. Den satt rejält fast i dyn - är nog helt enkelt för djupgående för att komma in här; lägg därtill ovanligt lågt vattenstånd.

Halvvägs mötte jag hela skocken med får och tänkte att bättre kan man väl inte ha det, tänk, att lulla omkring i flock och med fläktande vindar från havet intill. 

Å, så fint det är i hamnen. Den är välskött och har i vår fått tjugo nya medlemmar. Under och just efter pandemin blev det ett tapp .., det var många som tyckte sig ha blivit för gamla för att vara ute på sjön, men nu fylls det på. 

Varken i fjol eller i år har vi någon båt i vattnet, inte i Stensjö hamn. Den är helt enkelt för grund. 

Kommer hem .., dukar ute på altanen för 11-kaffe, då friherrinnan ska komma på besök - hon har ändå vägarna förbi - efter att ha varit i Ullarp och köpt bruna ägg. Vi blir sittande en bra stund ,, parasollet är uppfällt och Harry och daghunden Bessi ligger i skuggan och sover. Sigge gömmer sig i uterummet .., håller noggrann koll på Bessi som gärna skulle vilja fånga honom, kanske till och med äta upp honom.

Efteråt läser jag DN på nätet. Det är enbart elände, ja, rena klagovisorna. Aktierna rasar .., många har satsat på SBB (jag känner i alla fall en av dem) och han som är VD - Ilija Batljan - tycks bekymrad, vilket nog är en underdrift .., kanske mera panikslagen. Och kronan tappar i värde ..., "Mäklare lurade säljare - köpte bil för pengarna" lyder en rubrik. En annan: "Regeringen kallar till möte om bostadskrisen."

Tar mig i stället an min systers dagliga mejl från Australien. Hon har varit sjuk, men är på bättringsvägen. Kallt och ruggigt väder har dom också. Hon tipsar om en - i hennes ögon - bra bok, författad av Adele Parks. 

"Den handlar om en vanlig engelsk familj som vinner 17 miljoner pund och vad som händer sedan. Jag retar mig enormt på pappan ...", skriver min syster. 

Här, flödar solen. Ormbunkarna (säkert någon slags bräken .., men jag skriver ormbunkar) växer så det knakar och små, små skott dyker upp dagligen. 

Nu blommar blåregnet och Ingrid-Bergman-rosen har fått knoppar, liksom pionen. 

I växthuset räknar jag till tre nästan mogna jordgubbar. 

Själv har jag bakat en citronkaka och ska nu ta Harry på en kort promenad .., han plågas hemskt i värmen.

Dagens fönster ...

  ... fångades i Stockholm i början av juni år 2010 och det var jag själv som höll i kameran - ja, då var det nog verkligen en kamera - och inte en mobiltelefon.

 Och idag ... 

... fyller den alltid så rara mossfolk år!

 

Karin, alltså. 

Hurra, hurra, hurra för dig och tack för att du håller igång bloggandet!

Det är alltid lika intressant att följa din och din familjs vardag (och helg)!

Till Lidl ..

... åker vi inte  alltför ofta, kanske varannan månad och då är det egentligen bara hundgodis vi köper. 

Så här  - bilden - ser det ut och det var friherrinnan som brukade ha detta hemma hos sig - kanske till daghunden Bessi - och så brukade Harry få någon pinne eller två och SOM han tycker om dem!  

Jag brukar dela 1 pinne i sex delar och gömma dem på tomten och så får Harry leta och oj, vad han blir ivrig!

Idag bad jag pv att köpa hem mer av detta och han kom hem med en förpackning! EN! 

"Ja, men du sa inte hur många ..?" protesterade han. 

Ibland är det som att man till män måste ha en exakt detaljerad inköpslista. 

Nåja, vi får väl se till att ha något fler ärende in till Halmstad.

När vi förra helgen besökte sonen med familj i Skåne, upptäckte jag en Wettextrasa som inte var av denna världen! Glöm tunna exemplar från Ica eller Hemköp .., det här var wettextrasornas Rolls Royce!

Så här ser dom ut och  dom är tjocka och suger upp nånting så otroligt!

Inköpt på Lidl. 

Då blir det alltså två inköp och jag ska med nöje nu torka diskhon eller  köksbordet .., allt med denna trasa! 

Halleluja!

Har man inget annat för sig ...

... kan man - efter flera timmar utomhus - sätta sig i soffan Ektorp med datorn i sitt knä (på en grön kudde)  - och så kan man titta på en dokumentär av Tom Aland; en dokumentär som handlar om filmaren Kåge Jonsson. Det blir ett personporträtt av en egensinnig herre, född i Graninge i Ångermanland, numera boendes på Lidingö i Stockholm. 

Och vilka filmer denne Kåge Jonsson har gjort! Jag minns med värme "Jag älskar dig Natasja!" (från 1999) som handlar om ett ryskt BB och människorna där (det var som från en annan planet!) och så fanns där ännu en som jag ska se om - om jag hittar den - jo, det gjorde jag nu .. - den heter "Bussresan" (Eller "Inte trodde jag det var så långt till Holland ...") och det är sån ljuvlig liten pärla (tillika en tidsmarkör från 1986) och mannen som heter Alfred .., honom hade jag nog lätt fallit för om jag hade varit i hans ålder. Den filmen finns att titta på här. 

Nu vet ni det.