Det bästa ....
.jpg)
En gång i världen hade vi här på bloggen Veckans Bästa och om vi nu hade hållit liv i detta, då hade nog det här blivit mitt val. Jo, det var idag som frivilliga från båtsällskapet - det som vi tillhör - ställde upp och tog med boende från ett närliggande äldreboende, ja, för en tur ut till havs, med segel, - eller motorbåt.
Det var likadant i fjol och blev sååå lyckat!
Och likadant den här gången, frånsett att det blåste rätt bra idag, så de som hade segelbåt gick för motor i stället. Det fungerade det också.
Till min oerhörda glädje (ja, jag började nästan gråta av glädje!) fick vi Anna-Lisa (till vänster på bilden) i vår båt! Anna-Lisa var gift med grundaren av Ankaret, affären där jag arbetade, men han - Roland - hade slutat när jag kom in i bilden och det hade såklart Anna-Lisa också, men hon brukade städa butiken om kvällarna och eftersom jag alltid arbetade eftermiddag/kväll, blev det mycket småprat.
Hon var en underbar arbetskamrat och så trygg och lugn!
Dessutom är hon ju mamma till Magnus som sitter i blå shorts och tröja och som var min chef under alla år i affären. Världens snällaste chef! Han och Bodil (lika snäll hon) stod på land och vi sa att "men kom ni också, vi tränger ihop oss!" och det gjorde dom, plus ytterligare en boende - Barbara - och två från personalen!
.jpg)
Vi hade med oss pv:s hemkokta flädersaft och nybakade kokoskakor (med Dajmbitar i) som vi bjöd på och det var bara så trivsamt. En ung kille - Oscar - som var den ene ur personalen, visade sig vara en före detta elev till pv!
Två turer gjorde vi och så var det väl tre andra båtar som gav sig ut med glada åldringar och en storvuxen man i rullstol fick vinschas såväl ner som upp ur båten, men det gick bra.
(Vän av ordning ser att Mange saknar flytväst. Ja, det fattades en, men han ville gärna följa ändå).
Efteråt blev det grillfest och musikunderhållning med en "Elvis-sångare", som nästan - men bara nästan - såg ut som Elvis. Ja, för boende och personal, alltså och allt skedde i hamnen.
Själva körde vi hem och jag fixade pitabröd med sallad, tzatziki, sambal oelek (i brist på tacosås) och till detta lite stekt köttfärs. (Bilden: En mycket nöjd kapten, som synes .. och så Anna-Lisa som nu bytt plats för att se Haverdal lite bättre).
.jpg)
Nu är gurkörten på gång att blomma! Blomningen varar l ä n g e och oj, så många flygfän (skriver jag som inte skiljer på de olika arterna) som besöker dom blå blommorna!
Dessutom har den här ludna blomman spridit sig hejvilt i rabatten, nåja, de får stå kvar, tills säsongen är tillända.
Annat som hör till det bästa: att jag kände mig sååå mycket mer hemtam på båten!
Och ytterligare glädje: sonen med familj gör oss den äran i helgen! Hurra!
Mindre bra: att jag ringde min syster i Skåne - hon som är den piggaste av oss tre systrar - som visade sig ha ont precis överallt, men vägrar att besöka läkare.
Efteråt ville jag bara gråta.
12 kommentarer:
Tack!
Å några kramar till dig (för det där med telefonsamtalet).
<3 <3 <3
Jag reagerade positivt på att du skrev snäll. Snäll är sällan man hör när man beskriver en person numera tycker jag, snäll känns som ett underskattat ord numera.
Visserligen visste jag inte själv hur jag skulle tolka meningen när någon jämnårig i tjugoårsåldern sa om mig "Säga vad man vill men han är i alla fall snäll" :-D
Walkaboutsweden: Tack! Jag vet ju hur varm en kram från dig kan vara!
en vanlig man: Jo, det minns man ju .., att snällhet stod inte så högt i kurs. "Ja, snäll kan ju korna också vara!" Men av alla egenskaper människor har, så är det ändå den jag sätter främst. När jag var på anställningsintervju för arbetet på Ica Supermarket i Ystad, satt tre män (inkl. min då blivande chef, men det visste jag inte då, att han var med) vid ett bord och så jag själv då.
Så bad herrarna att jag skulle definiera hur jag ville att en bra chef skulle vara. Det förstår man ju, att då är det bästa svaret att han ska ha framåtanda, vara energisk och kreativ och allt sånt. Det sa jag också, att jag fattade. Men, jag sa att för min EGEN del, är det viktigaste att min chef är snäll. Att han/hon som chef ska ha dom tidigare egenskaperna, det RÄKNAR jag liksom med.
Med Mange var det så, att även om man krånglat till det och missat nånting, så hade man hans stöd.
Men stackars din storasyster. Jag gillar inte heller att gå till läkare men har man ont, så måste man. Hoppas att hon ändrar sig.
Vilken glädje i det du beskriver med di gamle, alla fick njuta an vind, sol, vatten, saft och kakor underbart beskrivet.
Härligt besök väntar er oxå!
Kramar oxå till dig för det med systra di
Gunnel: Ja, hon lät så verkligen så bedrövad. Hon har själv arbetat som sjuksköterska och är väl av den gamla stammen som tycker att man ska ha brutit benen eller håller på att förblöda, om man alls ska söka läkarvård och det gör oss så ...., så uppgivna. Envis är bara förnamnet.("Ja, men du är ju precis likadan", säger pv till mig.)
Mimmi S: å, om du visste hur härligt det var! Sååå mycket glädje! Och även om kanske de flesta inte minns det minsta lilla av detta idag, eller kanske t.om igårkväll, så spelar det ingen roll. Just DÅ, betydde det något. Och gladde.
Det är så bedrövligt att läsa hur din syster (och många i hennes/vår generation) har präglats så fel när det gäller att söka och få vård i tid. Idag, och för länge sen, är det så att ju tidigare man söker medicinsk vård, ju bättre förutsättningar har man att klara sin situation. Och rent samhällsekonomiskt är det förödande att man man inte söker vård i tid - man kommer i förlängningen att kosta samhället exponentiellt betydligt högre summor när man väntar på det här sättet. Om du vågar - fråga henne om hon tror att hennes symptom beror på sjukdom som ändå kommer att kosta henne livet och att hon agerar så här för att hon inte vill veta det. Då vet du ju ändå vad det handlar om och ändra henne lär du ju inte kunna. Det gäller ju för alla - man kan bara ändra sig själv….
Så underbart det ni gör för de gamla jag blev alldeles rörd.Men tråkigt med din syster.❤️
Babsan: Det får väl räknas som en win-win- situtation .., roligt för båtägarna och roligt för personal och dom äldre. Och vilken otrolig tur vi har haft med vädret, såväl i fjol som i år!
Monet: Ja, jag har frågat henne, men det är rent omöjligt att få henne att inse att hon åtminstone borde boka tid för en undersökning och det har även vår andra syster gjort. Kanske spelar det in att vi förra året tjatade iväg henne till vårdcentralen (jag ringde t.om dit och sa vad vi oroade oss för och jag förstår ju att dom inte kunde säga någonting, men jag sa att "Hon själv kommer inte att säga nånting". Nu hittade man inget som felades och då fick ju min syster vatten på kvarnen. Jaha, nu hade hon bara tagit upp deras tid i onödan. Ja, du förstår.
Skicka en kommentar