En torsdag i början av juni ...
.jpg)
Cyklar till hamnen och kollar den segelbåt som igår gick på grund vid själva gattet - eller vid inloppet till hamnen - och som hamnkaptenen, pv och en annan man som kom där på slutet, kämpade med i timmar, för att meddelst handkraft få till en säkrare plats. Den satt rejält fast i dyn - är nog helt enkelt för djupgående för att komma in här; lägg därtill ovanligt lågt vattenstånd.
Halvvägs mötte jag hela skocken med får och tänkte att bättre kan man väl inte ha det, tänk, att lulla omkring i flock och med fläktande vindar från havet intill.
.jpg)
Å, så fint det är i hamnen. Den är välskött och har i vår fått tjugo nya medlemmar. Under och just efter pandemin blev det ett tapp .., det var många som tyckte sig ha blivit för gamla för att vara ute på sjön, men nu fylls det på.
Varken i fjol eller i år har vi någon båt i vattnet, inte i Stensjö hamn. Den är helt enkelt för grund.
Kommer hem .., dukar ute på altanen för 11-kaffe, då friherrinnan ska komma på besök - hon har ändå vägarna förbi - efter att ha varit i Ullarp och köpt bruna ägg. Vi blir sittande en bra stund ,, parasollet är uppfällt och Harry och daghunden Bessi ligger i skuggan och sover. Sigge gömmer sig i uterummet .., håller noggrann koll på Bessi som gärna skulle vilja fånga honom, kanske till och med äta upp honom.
Efteråt läser jag DN på nätet. Det är enbart elände, ja, rena klagovisorna. Aktierna rasar .., många har satsat på SBB (jag känner i alla fall en av dem) och han som är VD - Ilija Batljan - tycks bekymrad, vilket nog är en underdrift .., kanske mera panikslagen. Och kronan tappar i värde ..., "Mäklare lurade säljare - köpte bil för pengarna" lyder en rubrik. En annan: "Regeringen kallar till möte om bostadskrisen."
.jpg)
Tar mig i stället an min systers dagliga mejl från Australien. Hon har varit sjuk, men är på bättringsvägen. Kallt och ruggigt väder har dom också. Hon tipsar om en - i hennes ögon - bra bok, författad av Adele Parks.
"Den handlar om en vanlig engelsk familj som vinner 17 miljoner pund och vad som händer sedan. Jag retar mig enormt på pappan ...", skriver min syster.
Här, flödar solen. Ormbunkarna (säkert någon slags bräken .., men jag skriver ormbunkar) växer så det knakar och små, små skott dyker upp dagligen.
Nu blommar blåregnet och Ingrid-Bergman-rosen har fått knoppar, liksom pionen.
I växthuset räknar jag till tre nästan mogna jordgubbar.
Själv har jag bakat en citronkaka och ska nu ta Harry på en kort promenad .., han plågas hemskt i värmen.
9 kommentarer:
Får och hav.
L j u v l i g t !
<3
Vilken härlig rabatt av ormbunke, daggkåpa och lavendel. Var det den du visade tidigare?
Jag läste om dramat på Instagram. Mycket märkligt att bara lämna skutan åt sitt öde. Tur att det finns så många vänliga människor som ställer upp. Det har jag tänkt flera gånger - när vi bytte motor på första båten och motorn ideligen la av och vi fick bli bogserade ... det var aldrig något snack - fram med ett rep bara. Sen har vi också hjälpt andra - det ligger liksom i båtlivets natur.
Walkaboutsweden: Instämmer, till fullo!
Kristina: ja, det är samma. Vi har egentligen bara två "riktiga" rabatter. Den mot norrsidan, den sköter sig själv och där växer mest hostor och en hortensia, men där så mörkt och eländigt, med en oxelhäck några meter framför.
Den här är mot söder och den rabatten är så tacksam. Där FÖRSÖKER jag hålla undan ormbunkarna, men i den mot havet till (där det blåser och växer sämre), där ska det i sommar få växa fritt, bara för att testa. Vi grävde upp ormbunkarna från ett dike vid kustvägen, för flera år sedan, tänkte att .., växer det bra där, borde det växa ett par hundra meter därifrån. Det gjorde det :).
Bloggblad: Vi har fått veta lite mera. Båten hade surrats fast så gott det gick vid piren, men det underliga är ju att människan inte hörde av sig till hamnföreningen. Pv var där igårkväll och drog in den någon meter längre från inloppet, i ett försök att få den till en tom båtplats, men det gick inte hela vägen. Och det du skriver om hjälpsamheten till sjöss/havs, det stämmer VERKLIGEN. Kanske för att man vet att man är så utlämnad, om något går på tok. Det är ju inte alltid sjöräddningen är i närheten.
Ja, ormbunke och daggkåpa behöver man inte fjäska för, dom växer nästan FÖR bra, åtminstone här hos mig i Småland. Lavendel däremot, är en kinkig sort. Vet inte hur många plantor som jag pysslat om på alla möjliga sätt o vis, utan nå'n vidare framgång. Vad är hemligheten med frodig lavendel?
Kristina: Daggkåpan är bara fin nu när den när vårfräsch, sen vill jag egentligen ta bort den. Och SOM den sprider sig! Längst fram i halva rabatten växer den allra mest ljuvliga lavendel, som jag planterade för många år sedan. Men sen vill jag ju ha hela längden fylld med dessa ljuvligheter: OMÖJLIGT! Jag har försökt med sticklingar, köpt plantor .., nej, det tar sig inte. Lavendel växer väl på torr och sandrik jord .., naturligt alltså? Jag måste ha gjort nånting fel ,-)
Ja, vad är det med lavendel? Varför gör den inte som den borde, dvs prunka grönt och blomma vackert?
Skicka en kommentar