När man vaknar alltför tidigt ...

Här i huset har tillvaron förändrats en aning. Plötsligt är det pv som kan somna i fåtöljen dagtid och han, som alltid varit uppe samtidigt med mig om morgnarna (läs: senast halv 7), kan nu ligga till halv 9! 

Och jag vaknar vid tre eller fyratiden och lyssnar till alla möjliga och omöjliga program från SR. 

I natt Lundströms Bokradio och en intervju med fyra olika författare - det var i samma program - och nu hittar jag inte igen det avsnittet! 

Det var särskilt en norska som skrivit om ett äktenskap och jag låg i sängen och log för mig själv och tyckte om hur hon pratade .., men Marie Lundström - som intervjuade - tycktes finna hennes sätt att beskriva förhållandet som ..., ja, "krasst".  Jag får leta vidare. 

Igår eftermiddag tittade vi in och sade hejdå till Eva och hennes halvlånge make; då dom nu stänger det lilla sommarhuset för vintern. Vi åt fläskpannkaka tillsammans här i uteerummet tidigare i veckan .., nu blev det bara någon timmes surr, mest om hur vi vuxit upp. 

Såväl friherrinnan som den halvlånge är ju infödda hallänningar och hos båda hyrde föräldrarna ut rum sommartid och fick själva tränga ihop sig i husets källare (friherrinnan) eller i något angränsande rum. Det var kanske turister från Sthlm som ville tillbringa delar av sommaren i Halland, som tog över .., och frånsett min mormor som drev rum för resande, minns jag aldrig något sådant från Malå. 

Bilden: Vet jag någon som läser fler böcker än Evas man? Svar: Nej. Här fångad på trädgårdssoffan på altanen i Haverdal, året var 2020.

Den halvlånge, född 1944, vittnade om hur han och hans lillebror under många år fick sova tillsammans i en utdragbar kökssoffa och hos Eva, där bodde familjen länge i en liten 1:a, för att sedan, när Evas sju år yngre syster kom till världen, flytta in i en 2:a i Norrköping.

Alltid lika intressant att ta del av andra människors uppväxt, så helt olikt min egen. Och att tio års åldersskillnad kan göra så mycket, förundrades vi också över! 

För såväl Eva som maken hade utantill-läxor varit flitigt förekommande och i säkert 1 års tid hade båda fått läsa och lära om Esaias Tegnér! Den absolut enda utantill-läxa jag själv kan komma ihåg, var Norrlands älvar.

Nu är det lördag förmiddag och om någon timme ska vi åka och hälsa på Sonja. Bäst att göra sig redo!

Dagens fönster ...

Den 2:a oktober skrev Annica/Turtlan så här: 

"Hallå! Rea på fredag. Två för en. Samma fönster. Ett fångat inifrån. Sen samma från utsidan.

Efter jobbet och efter ett ärende på stan gick vi och åt på Hotell Drott. Alltid trevligt och bra!

Jag passade också på att fånga fönstret till landet Halland.
Nu susar det iväg!"

//Tack Annica! Nu är det inte länge kvar förrän ni är i Grekland och har det bra!

Dagens fönster ...

 Faktiskt hur många som helst, fångade av madamen i Porto, men då på tjänsteresa i Italien, i Pisa.

T a c k! säger jag.

Fredag i oktober ...

Regn och rusk. Eld i kaminen. En katt bakom vid sidan av min rygg.

Klockan 11 har jag tid för öronspolning på vårdcentralen i Slöinge, men igårkväll - plötsligt när jag pratade i telefonen - släppte trycket i örat, suset, illamåendet och yrseln; ALLT på en gång! 

Om jag säger att det var ett halleluja-moment, så är det ingen överdrift. 

Å, så underbart det var!

Trycket visar sig nu på morgonen vara kvar, men suset och det övriga är borta. 

Det blir som vanligt en lugn morgon. Frukost framför Nyhetsmorgon med panelen och som så ofta är det en av de tre inbjudna som tar över helt och hållet och någon annan, mer försynt, som knappt får en syl i vädret. 

Eken ..., och tusentals löv som ska falla ner.

Mera nyheter. Pete Hegseth, den amerikanske försvarsministern (som tycker att krigsminister låter betydligt häftigare) menar att nästa avrättning av en dömd mördare, den ska visas offentligt i tv. Denne Hegseth måste väl vara den sämste försvarsminister som USA haft. 

Och man (jag) undrar hur det ska bli med kvinnan som  s k u l l e  avrättas, men där allt gick fel och nu ligger samma kvinna på sjukhus och hålls vid liv. Låt henne leva, tänker jag.

Tillbringade i princip hela dagen på soffan Ektorp igår och när livsandarna började vakna till liv, råkade jag titta på ett program på SVT-play - "Vår älskade låtskatt" -. Vi hann med tre av fyra avsnitt och får väl se det sista senare idag. Ett riktigt glädjepiller var det!

Brittiska deckare/krimserier brukar ofta vara sevärda och "After the Flood" fångade i alla fall pv. Själv har jag svårt för serier där även poliser är korrumperade, å andra sidan blir historien inte så svart-vit. Minns så väl den amerikanska tv-serien "Line of Duty" med så himla trevliga poliser, men ack ..., den underbare chefen, han visade sig ju också vara också korrupt!

För övrigt? Veckorna bara susar iväg! Det är rejäla översvämningar och snöfall i Dalarna. Åtta plusgrader här på morgonen och vi pratar inte om något dopp i havet. I morgon tackar Eva och den halvlånge för sig och kör hem till Tyresö, nu blir det inga fler resor till landet Halland förrän till våren. 

Och nästa helg åker vi upp till Stockholm för att se hur döttrarna bor. Den ena på Sankt Eriksgatan, den andra på landet tio minuter från Upplands Väsby. (Jag valde billigt boende på Långholmens hostel, 1200:- för ett dubbelrum på 9 kvm. Vi har bott där tidigare, men då på "hotell-delen", men lika litet rum. Vi tyckte sååå mycket om hela alltet. Frukost ingår inte, det är som med Ryan Air, med alla tillägg stiger priset.

Dagens fönster, kemipriset och lite annat ...

... fångades av mig själv, det var i september 2016 och fönstret fanns då i Lilla Stensjö. Måhända finns fönstret ännu kvar?

Alldeles nyss presenterades Nobelpriset i kemi och det kan jag säga, att idag kanske vår fläskpannkake-gäst känner sig hemma på det området - det kemiska - då han arbetat som professor i kemi på KTH i Sthlm. För mig är det totalt rena grekiskan. 

I skrivande stund fixar pv efterrätten till lunchen och själv har jag gjort en råkostsallad, stekt fläsk, dukat i uterummet och torkat halltrappan. Och mitt i alltsammans hade vi en liten gärdsmyg här inne; det var Vickan som kommit in med den och så kom den loss och en vild jakt inleddes här inne. Pv fick tack och lov fatt i den lilla köttbulle-fågeln som är så fin, så fin .., men huruvida den klarar sig nu efteråt, det vet vi inte.

Om filmen ...

Först ..., hur var nu filmen "Diktatorns tårta", den vi tittade på igår? 

Ja, det var i sanning en annorlunda historia. Det hela utspelar sig i det tidiga 1990-talet då Iraks f.d president/diktator Saddam Hussein skulle firas storligen på sin 50-årsdag och alla uppmanades förstås att delta i detta spektakel, vare sig man ville eller inte, så även skolbarnen. 

En av dem - flickan på bilden, Lamia - tilldelades av sin stränge och rättrogne lärare uppgiften att baka en tårta till presidenten, något som visar sig vara närapå hopplöst svårt, då det på grund av USA:s bombningar och alla sanktioner .., knappt finns något mjöl, smör eller socker att köpa och finns det, så är priset (inte enbart i pengar ...) skyhögt.

Filmen som prisades i Cannes, kan för 49:- ses på bland annat HÄR men finns nog på typ Folkets Bio och andra ställen också. 

Pv och jag själv valde 13.30 -föreställningen och kön var lång utanför Röda Kvarn, nittiofem procent visade sig vara kvinnor i vår ålder. 

Filmljudet var HÖGT .., det var flygplan, bomber och torgliv och jag, som har problem med ständigt sus i vänster öra, höll på att bli galen, ja, jag blev så utmattad av allt detta, så det hände mer än en gång att jag bara blundade och närapå somnade. 

I stort sett handlar väl filmen om hur Lamia och hennes kamrat, ficktjuven Saeed ger sig ut i vimlet i ett försök att finna ingredienser till tårtan och detta blir sannerligen inte enkelt. 

Manus och regi står Hasan Hadi för och detta var hans debutfilm. 

"Iraqi writer and director Hasan Hadi based the film on his own experiences growing up in Iraq during the 1990s. Under the brutal dictatorship and international UN-backed economic sanctions, basic items like sugar, flour, and eggs were scarce and expensive.

Despite the widespread poverty and starvation, schools held mandatory class lotteries where children were chosen to provide expensive gifts, such as a birthday cake, to celebrate Saddam Hussein's birthday. While the specific journey of the nine-year-old protagonist Lamia is a narrative fable, it reflects the real psychological terror, forced loyalty tests, and surreal pressure placed on ordinary citizens—even children—by a totalitarian government.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Italien, nämligen från Pisa, där annannan befann sig för en tid sedan och hon bodde då mer eller mindre mitt i universitetsområdet.

När jag söker på "Rilegature Tesi" får jag fram att det handlar om "Inbindning av examensarbete". 

Men hur öppnas dörren .., tänker jag?  Eller det kanske inte är själva ingången? 

Tack att du stannade till, annannan!

Bakom köksväggen i Bunkeflo ... 

Ja, vad dolde sig där, om inte en helt underbar gammal tapet och med hälsningar fasttejpade från några barn eller barnbarn till de förra ägarna! 

Sånt här är ju bara så härligt.

Dagens fönster ... 

Ännu ett fönster från Vadstena slott ..., även detta fångat av Annica/Turtlan. 

Tack att du tog dig tid, Annica!

God Jul!

Julmust och pepparkakor i entrén på Hemköp och på bensinstationen i Glumslöv upptäckte jag - för 2 veckor sedan - att det fanns lussekatter att köpa. 

Det är inte klokt, tänker jag.

Pv sitter i sin fåtölj och följer på sin mobil en jorden-runt-segling - Golden Globe Race -  (ensamseglare) där en fransman leder, den svenske deltagaren ligger tolva och den norska kvinnan sjua. 

Själv läser jag dödsannonser i hemtidningen Norran och ser ett bekant namn. Kan det möjligen vara min före detta klasskamrat som inte längre är i livet?

Idag Filmstudio, film nr 3 av 10. Hade jag inte varit medlem i filmstudion, ja, då hade jag nog inte sprungit benen av mig för att köpa biljett, men .., jag vet också att många är de filmer där jag inte förväntat mig någonting och blivit så positivt överraskad och kanske är det likadant i det här fallet? Följande står att läsa om Diktatorns tårta, vilket är filmens titel.

"I 1990-talets Irak, under Saddam Hussein, måste nioåriga Lamia samla ihop ingredienser för att baka en obligatorisk tårta för att fira presidentens födelsedag, annars riskerar hon bestraffning. Så det måste bakas en god tårta – men med vilka ingredienser? Lamia ger sig tillsammans med kompisen Saeed ut i stadens vimmel för att skaffa vad som behövs. Irakfödde Hasan Hadis manus- och regidebut, dessutom första filmen från Irak som vunnit Caméra d'Or i Cannes." 

För övrigt? Gråväder i landet Halland idag och + 14 C nu på morgonen.

Dagens fönster ...

Från den stora fönsterhåven som följde med till Pisa, kommer här ännu en hel svärm med fönster!

När jag senare googlar på "Facoltá di Letture", upptäcker jag en bild tagen för 6 år sedan och då är nästan den nedre delen av fasaden översållad av affischer och grafitti. 

På ett ställe på väggen står det Pisa non vuole la Lega .., aha, alltså Pisa önskar inte ha med det högerpopulistiska partiet Lega att göra och att det därför skulle bli någon slags  demonstration/samling på Piazza Garibaldi. Detta skulle ske på en lördag.

Nu är allt detta övermåtlat/borttaget.

Tack annannan att du tog dig tid!

Påfyllning ....

En slags sammanfattning av två dagar i Skåne. 

Först hotellinstallation och litet rum, men så fint och med utsikt mot havet till och färjorna till Polen och Bornholm. 

På kvällen middag hos Tommy och Karin i Bjäresjö. Den förstnämnde hade stekt lax med en ljuvlig sås och så fina potatisar och stekt, vit sparris till detta. 

Såååå underbart! 

Idag frukost vid åtta i matsalen en trappa ner, därefter en sväng till Bjäresjö för att lämna DN till Karin (hon hade ringt Pressbyrån och bett dem lägga undan 1 exemplar). 

Så vidare till Bunkeflosdtrand och kramgoa pojkar och ett kök i kaos (ska bytas ut). 

Åkte in till Malmö där det pågick ett maratonlopp och HUR många löpare som helst såg vi springa längs havet och människor stod i rader och hejade!

Lunch på stan på Café Geijersgatan 53 hann vi med (vi satt ute) och jag fick därmed kalasa på den allra godaste toast med skinka, ost och dijonsenap på grovt levainbröd, lägg därtill lite sallad och pyttesmå gurkor. Mums!

Viggo tyckte dock bäst om chokladbollen med pärlsocker ovanpå. 

Ett dopp i havet vid Ribbersborgs badhus hanns också med. Vi var tre som badade (Andes, pv och jag själv) och Viggo ville, men fick inte .., då vi inte hade handdukar till alla. 

Sist av allt ett besök hos pv:s lillebror Ulf som har haft det lite kämpigt sedan en stroke slog till för fyra år sedan. 

På bilden hans kompis Harry som bott hos honom i omgångar; oftast på somrarna och nu, när Ulf lever ensam, har denne Harry förstås varit till till stor hjälp. Harry bor annars i Australien. 

Besök av sina tvillingarnas mamma Susanne fick Ulf också. I fyra år har hon varit pensionär och sade sig njuta storligen. Vacker som en dag (påminde om skådespelerskan Lauren Bacall, någon som minns henne ...?) var hon också och i hennes sällskap fanns även hunden Ulla; en blandning mellan pudel och labrador. Denna Susanne har bland annat arbetat åt Ericson och då i Japan. Fembarnsmamma med två tvillingpar, däribland sonen Hannes som ju driver fiskrestaurang i Malmö, tillsammans med sambon Sofia.

Ett kort besök i Trollenäs kyrka hann vi också med; i alla fall på dess kyrkogård, där nästan varenda gravsatt man hade arbetat som lantbrukare. En "jungfru" fanns också med och en  k u s k. 

Lite annorlunda gravar visade det sig finnas. Själva kyrkan var byggd i dansk stil, kunde vi googla oss fram till. 

Nu är vi hemkomna, lite halvtrötta, men fyllda av värme, såväl mänsklig som sprungen från solen. 

Tack granne Annelie som såg till och utfodrade katterna. Båda låg och sov så gott när vi kom hem.

Lördagsfönstret ...

Så här skrev fönsterfångerskan som var Turtlan: 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Vadstena slott.

Vadstena bjöd nämligen på konstrunda den söndagen vi passerade där. Ja så kul. 

Vi kollade in det som fanns på slottet. Ja nu så här i efterhand kommer jag inte ihåg några namn på konstnärerna men det fanns mycket att titta på.

Likaså fanns det fönster att fånga där inne. Så vassego till Bloggmadamen.

Hälsningar Annica."

//Tack Annica/Turtlan, säger jag.

Nattens äventyr ...

Vid frukosten (den inmundigas vid halv sju här i huset, med påföljd att när klockan är tio, är jag rätt hungrig ...) berättar jag för pv att jag i natt mötte jag självaste Liemannen. Jo, han stod vid motsatta sidan av sängen och tittade på mig, svartklädd med någon slags kåpa/huva över huvudet och jag satte mig till hälften upp och tänkte att jaha, du är här nu?

Om jag blev rädd? Nej, inte alls. Det var mer som en bekant som tittade in.

Detta berättade jag för pv när han kom ner för frukost och han höll just på att tända eld i kaminen, när han i sin tur vittnade om hur underlig natten varit. 

"Det är nästan inte klokt ..  jag drömde att jag var Robinson Crouse!" sa han. 

Man kan nog med fog undra vad som rör sig i våra hjärnor nattetid. 

Nåväl. 

Vid 4-tiden nu på morgonen, lyssnade jag till en repris av Kropp & Själ i P1. Programmets titel var "Lidandets pris" och sändes från Bokmässan i Göteborg. En reporter Ninos Chamoun (?) gick runt och ställde frågor till olika människor och oj, så lättsamt och intressant det blev! Klart hörvärt! 

Idag bär det alltså av till Skåne och bilden visar en annan resa, men med tåg. Då från Edinburgh till London och småundulaterna vilka jag fyndade på loppis i just Edinburgh, togs upp från ryggsäcken och fick titta ut över landskapet som susade förbi. 

Våra medresenärer, ett ungt par som mest spelade kort under resans gång, tittade storögt på pv som småpratade med fåglarna och sa "ja, titta nu .., se så vackert det är och ni har väl mest sett insidan av ett hus förstås ...!"

En riktigt fin fredag önskar jag den som tittat in här.

Dagens fönster ...

Den skånska madamen -  boendes i Porto - är tydligen på tjänsteresa i Pisa, i Italien. 

Ni kan tro att det har plingat till i mobilen när håven tömdes .., jo, minsann .., där var det fönster i parti och minut! 

T a c k, annannan, säger jag.

Ny månad .., ny giv på handen.

Och överallt ligger löv. Vårt körsbärsträd ser så skruttigt ut och likadant med eken, den som mest av allt tappar - inte enbart sina löv - utan även kvisten som dessa sitter på. 

Pv rensade sly nere vid vägen igår .., väldigt mycket stickig slån och vid halv åtta i morse körde vi en fylld slägvagn med mängder med ris plus lite annat och släpvagnen hade pv hyrt för ett dygn på Hemköp och klockan 09.00 nu idag skulle den vara återbördad. Tänk .., vi svängde in på parkeringen några minuter innan bara! 

Bilden: Ystad. 

I morgon är en ny dag. Jag blev akut Ystad-sugen, bara så där tjopp och frågade pv om han kunde tänka sig en övernattning på Stationen och han sade omedelbart "javisst!" Det är underligt med pv. Om jag frågar om han vill han en eller två smörgåsar till frukost, så svarar han alltid "jag vet inte". Men såna här frågor; om vi möjligen ska boka en resa till Grekland, ja, då hakar han genast på. (Det sista var bara ett exempel). 

Kollade genast på booking.com och upptäckte att där fanns ett enda ledigt rum, så det bokades bums. Så roligt! Även om jag besökte Skåne under de fem dagarna hos min syster, så var det ju enbart där och/eller i Sjöbo. Nu blir det mer som på riktigt .

Grannen Annelie har lovat att ge katterna mat och se till dem såväl i morgonkväll som på lördagförmiddag, så det känns bra. Någon övernattning i Bunkeflo blir det inte; då där råder "hela havet stormar" .., ett nytt kök och golv ska komma på plats med allt vad det innebär, men vi hinner i alla fall titta in och säga hej innan vi åker vidare till Ulf i Örtofta.

Även den här bilden är från Ystad, men den togs för tolv år sedan. 

Sist av allt .., tack och lov att man inte blev högt uppsatt politiker som tilldelats ett sonderingsuppdrag (eller väntas få ett dylikt), ack, vilket tjyv, - och rackarspel detta ändå är.

Dagens fönster ...

Och här var det även små fönster i ett större ..., inte illa! 

Tack annannan som tog dig tid!

Bästa på länge ...

Full karutta igår och något mindre sprutt idag. Gjorde en jätteladdning med ratatouille som kommer att bli till många luncher eller middagar, eller möjligen om vi får gäster. 

Och ikväll det längsta badet hittills - på månader - i ett kanske 16-gradigt hav, men utan maneter. Efteråt bestämde vi oss för att plocka fram neoprenhandskarna .., det är som vanligt om händerna jag fryser mest efter ett svalt höstbad. Eller mest? Alltid. 

Så har vi haft Sonja, hennes dotter Maria och hennes tvillingpojkar Alfred och Elliot på lunch/middag, vilket alltid är lika trivsamt. Pojkarna är 12 år och så artiga och vänliga och jag tänkte (och sa) hur roligt det skulle ha varit om deras morfar Gösta varit i livet.

Så kan jag tänka om min egen pappa som knappt hann lära känna sina barnbarn, jo, två av dem, men det har ju tillkommit flera och inte minst barnbarnsbarn . Och när mamma väl kom hem från Bolivia, ja, då hade herr Alzheimer tagit hennes hjärna i besittning och då blev det som det blev.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Turtlan/Annica i Karlstad: 

"Här är ett fönster fångat i Jönköping. Om jag minns rätt någonstans i centrala staden där någon placerat ut en stol. Ganska grått och trist, men ändå ett fönster som håvades in. 

Hälsningar Annica."

//Nej, inte alls grått och trist, jag tyckte genast om det! Lite ruffigt, inte det minsta inställsamt. 

Och de vita bilarna som skymtar, gör sitt till .., liksom grafittin och fönsterblecket. 

Tack! säger jag.

 Kväller i landet Halland ....

I ett badrumsskåp i Skåneland hittade jag en liten medicinburk och på etiketten stod det "För morgonhumöret". S o m  jag log.

Det kan jag säga, att det läkemedlet ska jag be att få utskrivet till mig själv. Helt obegripligt är det att jag känner mig så ur form på morgnarna och jag kan irritera mig på alla möjliga småsaker. Och tyvärr, väldigt ofta på pv. 

Precis så var det idag. 

Vid 11-tiden bjöd den snälle pv på kaffe med tillbehör ute på altanen. Där hade vi flyttat trädgårdsbordet mer bakåt, så där så det inte skulle bli så krångligt för Ecke att ta sig in i uterummet, då, när vi skulle kalasa på surströmming. Mer svängrum, liksom. 

Allt eftersom kaffet inmundigades, blev humöret allt bättre och plötsligt hände något som vi nog sent kommer att glömma. 

Jo, trädgårdsstolen som jag satt i .., den gled iväg på det hala trägolvet och plötsligt (där finns inget staket, utan buskarna är stora och har agerat skydd) hamnade jag - som i slow motion - bland spireabuskarna, med huvudet nästan i backen och med benen rakt upp i vädret! 

Det var inte långt ifrån att pv pinkade på sig av någon slags hysterisk glädje, ja, vid åsynen av sambon .., hon som gjorde totalt fruktlösa försök att ta sig upp. 

"Nä, vi får nog kontakta Jägsells och be dem komma med en lyftkran!" föreslog han och tycktes rent av omåttligt lycklig. 

Efter många försök (tur att pv är stark!) lyckades han få upp mig, men tänk, om han inte hade varit hemma, då hade jag blivit liggande där tills någon människa hört mitt rop på hjälp! Jag satt fast som i en rävsax.

Bilden visar hur det såg ut EFTER baklängesfallet. Tänk er att hela stolen tippade iväg .., jag hade huvudet långt ner och benen riktade mot himlen. 

Måhända var det baklängesfallet som satte sprätt på energin, för den tycktes plötsligt outsinlig. I ett huj putsade jag inalles åtta fönster på utsidan (sex rutor på varje, pv tog de två översta, då han inte litade på att sambon skulle ha särskilt bra balans av att stå på en ranglig trappstege, byggd av honom) och av bara farten tog jag även tvättstugans och gästrummets fönster. 

Och ikväll, innan mörkret föll, tog jag mig an den batteridrivna gräsklipparen i någon halvtimmes tid, då batteriet tackade för sig. 

Nu är det kväller. 

Pv har åkt in till stan på körövning .., jag tittar på Rapport .., lät Vickan smaka naturell yoghurt (tyckte hon om!) .., och kajorna har varit alldeles konstiga idag .., flugit fram och åter i omgångar och känslan var att det var oro i luften 

Tända ljus här i vardagsrummet nu när klockan är lite över 20.00  och tänk, i morgon lär vi ska få upp mot +21 C. 

Jodå, vi hann med att doppa oss även idag, pv rent av två gånger och det händer inte ofta.

En händelserik dag, med andra ord.