Elisabet

En lördag i december ...

Det blir en dag som innehåller det mesta; strålande solsken .., snöfall .., hagel .., solsken igen och så börjar allt om från början.
Mitt på dagen åker vi till Särdal och tittar till en sommarstuga.
Jodå, den har klarat sig bra efter stormen, men längs kustvägen - mest i närheten av Steninge - ser vi flera stora träd som dråsat i backen och vid vandrarhemmet ligger en jättelik björk med roten rakt upp i luften nästan.

På väg till lilla båthamnen är detta vad vi ser.
Nästan Jesus-kommer-moln.

En liten hund (en west highland white terrier) springer omkring alldeles för sig själv bakom min rygg där jag står och tar bilden.
Ingen husse eller matte syns till .., ingen bil är i närheten .., så jag lockar på hunden som kommer skuttande och viftar så glatt på svansen och på halsbandet finns ett telefonnummer inristat - hur praktiskt som helst är det - och jag slår numret och en kvinna svarar.

Jo, det är hennes hund, men den ska ju vara tillsammans med sin husse?
Någon husse ser vi inte .., och jag säger att han kanske har glömt att han tog med sig hunden .., vi mötte två bilar, kan husse möjligen ha befunnit sig i en av dem ...? frågar jag och beskriver bilen.
Jodå.

Så hon ringer upp och efter några minuter kommer husse tillbaka och han säger att nädå, inte hade han glömt hunden inte ...., men det tror jag nog vad jag vill om.
Nåja, allt slutade väl och hunden var underbart fin och go!

Nära Särdal .., nu har vi tittat till sommarstugan och ska åka hemåt.
Vid kvarnen som skymtar i mitten av bilden, finns en liten affär - ett besök där rekommenderas varmt om någon av bloggvännerna har vägarna förbi -.

Såååå fina hus alleles nära havet! 

Och mängder av stenmurar.

Förstås. 

Och en dramatisk himmel som hela tiden skiftar i utseende.

 

 

  

I väntan på ..., eller kanske bara en fågel som håller koll.

Inne i sommarstugan står strandskator och försöker hålla värmen.

Så var det den här förunderligt vackra lördagen i början av december.