Mitt första möte med kaprifol, det var i mitten av 70-talet när vi tillbringade några semesterveckor på Tjörn i Bohuslän. Överallt växte vildkaprifol!
Det blev väl någon slags förälskelse förstås och även i Halland finns hur mycket som helst av den här varan ; bara uppe i vår slänt kan man trassla in sig i horder av kaprifolslingor.
Att jag med emfas hävdade att vi skulle ha kaprifol på spaljé här på kullen .., det var kanske inte mitt allra mest lyckade projekt. Kaprifolen blir visserligen fin upptill, men nertill spretar det tomt och ödsligt.
Nej, mycket bättre är det med klematis!
Den här klipps ner varje vårvinter och innan sommaren är tillända, ja, då fullkomligt VÄLLER den ut över väggen .., nerifrån och upp .., och den är så otroligt tacksam!
Till höger om stuprännan skymtar det lilla huset som är till salu.
Och så har vi ju humlen ..., lika tacksam den, men i slutet av sommaren brukar den drabbas av nån slags ohyra så att det blir bara trådar kvar. Sååå synd, för oj, vad jag tycker om humle!
Ännu en kaprifol finns och så här blir den .., som ett skuggande tak och det var väl kanske inte riktigt meningen.
Bilderna togs nu på morgonen och dessförinnan hade jag plockat mördarsniglar .., jag tror säkert ett tjugotal som antingen slogs ihjäl eller dränktes, ja, det är hemskt, rent av förfärligt, men äckligare djur har jag väl sällan varit med om och jag ser nog hur dom börjar ta sikte på växthuse!
5 kommentarer:
jag vill oxå att min klematis ska växa sådär...men den är så försiktig. liksom lite svårflörtad och mesig på nåt sätt.
Det ser så himla fint och hemtrevligt ut! :)
Fröken Blund: vi har några som bara är kanske ett eller två år gamla, dom är så där spretiga .., men klipp ner dem rejält, nästan till botten .., så ska du se att det gör susen!
Jessica: ni är välkomna om ni har vägarna förbi, det förstår ni väl .-)
Spansk skogssnigel heter det!
Och inte "mördarsnigel", som är ett ord jag tycker hemskt illa om även om det är ett djur som jag säkert skulle tycka illa om, om den fanns här uppe i Jämtland.
gunnar i vaplan: ja, vi säger väl spanska skogssniglar då .. men det är lika hemskt ändå! Det VIMLAR av dem överallt .., större och mindre! Man märker att man förhärdas. Nu nackar jag dem (med kanten på en spade) och delar dem i flera delar, utan större besvär. Det är väl som med våldsamma tv-spel, förmodar jag.
Skicka en kommentar