Pensionatsvärden är nog den mest ihärdiga människa jag har träffat.
Eftersom vi till största delen eldar med ved vintertid, tackar han såklart "ja" till den som har röjt på sin tomt och gärna vill bli av med all veden.
Så .., därför har vi nu varit på Duvvägen i Haverdal och fyllt släp nr 1 med sånt som ska värma oss till hösten eller vintern.
Minst ett lass till blir det, kanske två och sen ska det lastas av, klyvas och travas.
"Tillsammans med allt byggvirket som han fick hämta gratis - det hade slängts i en container - har vi nu hela nästa vinter räddad .., ja, med ved ...", säger den idoge och ser tämligen nöjd ut.
3 kommentarer:
Åh han hade mer än gärna fått hämta stammarna i vår trädgård också. Jag liksom hoppas att någon bara händelsevis ska spatsera förbi och visa sitt intresse. Eller för all del komma och norpa dem så att de plötsligt är borta. Av någon underlig anledning har inget av det ännu hänt ;)
Sätt upp en lapp på någon anslagstavla
Friherrinnan
mossfolk: jag tänkte som Lena, eller sätt en lapp på ert staket .., ofta när vi åker förbi nånstans där det ligger ved eller träd som fällts .., tänker man just det, men man vill inte gå in och fråga.
Skicka en kommentar